15.3.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 77/1

(1)

Denna förordning är ett av de instrument som direkt understöder unionens yttre politik och den efterträder Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1717/2006 (2), som upphörde att gälla den 31 december 2013.

(2)

Att bevara freden, förebygga konflikter, stärka internationell säkerhet och bistå befolkningar, länder och regioner som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor hör till de viktigaste målen för unionens yttre åtgärder enligt vad som anges i bland annat artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget). Kriser och konflikter som påverkar stater och regioner och andra faktorer som exempelvis terrorism, organiserad brottslighet, könsrelaterat våld, klimatförändringar, utmaningar på området it-säkerhet och säkerhetshot som härrör från naturkatastrofer utgör en risk för stabiliteten och säkerheten. För att effektivt kunna gripa sig an de frågorna i god tid behövs det särskilda finansiella medel och finansieringsinstrument som kan komplettera det humanitära biståndet och instrumenten för långsiktigt samarbete.

(3)

I sina slutsatser av den 15 och 16 juni 2001 godkände Europeiska rådet unionens program för förebyggande av väpnade konflikter, och framhävde unionens politiska åtagande att göra konfliktförebyggande till ett av huvudmålen för unionens yttre förbindelser och konstaterade att instrument för utvecklingssamarbete kan bidra till att uppnå det målet. I rådets slutsatser av den 20 juni 2011 om konfliktförebyggande upprepades att det programmet är en användbar policygrund för unionens ytterligare åtgärder på det konfliktförebyggande området. I sina slutsatser av den 17 november 2009 ställde sig rådet bakom konceptet om förstärkning av EU:s medlings- och dialogkapacitet.

(4)

I rådets slutsatser av den 19 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer och i slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, också av den 19 november 2007, om säkerhet och utveckling, betonades att kopplingen mellan utveckling och säkerhet bör prägla unionens strategi och politik för att bidra till en konsekvent utvecklingspolitik i enlighet med artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och till konsekvens i unionens yttre åtgärder i allmänhet. Rådet drog mer specifikt slutsatsen att det framtida arbetet för säkerhet och utveckling bör inbegripa konsekvenserna för säkerhet och utveckling, till följd av klimatförändringarna, frågor som rör förvaltningen av miljö- och naturresurser samt migration.

(5)

Europeiska rådet antog den europeiska säkerhetsstrategin den 12 december 2003 och den gemensamma analysen av dess genomföranderapport den 11 december 2008. I sitt meddelande med titeln EU:s strategi för den inre säkerheten i praktiken: Fem steg mot ett säkrare Europa konstaterade kommissionen även vikten av samarbete med tredjeländer och regionala organisationer, särskilt i syfte att bekämpa samverkande hot, såsom människohandel, narkotikahandel och terrorism.

(6)

I sitt meddelande med titeln EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden bekräftade kommissionen att unionen väsentligt bidrar till att främja fred och stabilitet genom att agera mot våldsyttringar och bakomliggande orsaker till bristande säkerhet och våldsamma konflikter. Denna förordning bör bidra till att uppnå de målen.

(7)

Den 8 december 2008 godkände rådet den övergripande strategin för unionens genomförande av Förenta nationernas säkerhetsråds resolutioner nr 1325(2000) och 1820(2008) om kvinnor, fred och säkerhet och erkände de nära kopplingarna mellan freds-, säkerhets-, utvecklings- och jämställdhetsfrågor. Unionen har konsekvent efterlyst ett fullständigt genomförande av den agenda för kvinnor, fred och säkerhet som fastställs i relevanta resolutioner av FN:s säkerhetsråd, särskilt behovet av att bekämpa våld mot kvinnor i konfliktsituationer och främjandet av kvinnors deltagande i fredsbyggande.

(8)

I EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati, som antogs av rådet den 25 juni 2012, manas till utveckling av operativ vägledning för att säkerställa att de mänskliga rättigheterna beaktas vid utformningen och genomförandet av åtgärder för kampen mot terrorism och det understryks att utrotning av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt respekten för rättssäkerheten (inklusive oskuldspresumtionen, rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar) hör till unionens prioriteringar vid genomförandet av de mänskliga rättigheterna.

(9)

Demokrati och mänskliga rättigheter har ställts i förgrunden för unionens förbindelser med tredjeländer och bör därför betraktas som principer enligt denna förordning.

(10)

Europeiska rådet uppmanade i sitt uttalande av den 25 mars 2004 om bekämpande av terrorism till en integrering av målsättningarna i kampen mot terrorism i programmen för externt bistånd. Vidare innehåller Europeiska unionens strategi för kampen mot terrorism, antagen av rådet den 30 november 2005, en uppmaning till ökat samarbete med tredjeländer och Förenta nationerna i kampen mot terrorism. I rådets slutsatser av den 23 maj 2011 om stärkande av kopplingar mellan inre och yttre aspekter av terrorismbekämpning efterlystes en stärkt kapacitet hos de behöriga myndigheter som är verksamma inom bekämpning av terrorism i tredjeländer vid den strategiska programplaneringen av stabilitetsinstrumentet som inrättades genom förordning (EG) nr 1717/2006.

(11)

Förordning (EG) nr 1717/2006 antogs för att unionen ska kunna agera vid krissituationer och framväxande kriser på ett enhetligt och integrerat sätt, hantera särskilda globala och transregionala säkerhetshot och stärka krisberedskapen. Syftet med den här förordningen är att med utgångspunkt i erfarenheterna från förordning (EG) nr 1717/2006 införa ett reviderat instrument, så att effektiviteten och konsekvensen i unionens insatser kan ökas vad avser krishantering, konfliktförebyggande, fredsbyggande åtgärder och krisberedskap samt åtgärder för att motverka säkerhetshot och -utmaningar.

(12)

Åtgärder som antas i enlighet med denna förordning bör eftersträva målen i artikel 21 i EU-fördraget och artiklarna 208 och 212 i EUF-fördraget. De kan komplettera och bör vara konsekventa med åtgärder antagna av unionen med anledning av målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken inom ramen för avdelning V i EU-fördraget och åtgärder som antas inom ramen för femte delen i EUF-fördraget. Rådet och kommissionen bör, vardera inom ramen för sina respektive befogenheter, samarbeta för att säkerställa sådan konsekvens.

(13)

Denna förordning bör stämma överens med de bestämmelser som reglerar hur den Europeiska utrikestjänsten, som inrättades genom rådets beslut 2010/427/EU (3), ska organiseras och arbeta. Den höga representantens uttalande år 2010 om politiskt ansvar bekräftade principerna om dialog och samråd med, samt tillhandahållande av information och rapportering till Europaparlamentet.

(14)

Kommissionen och, i förekommande fall, Europeiska utrikestjänsten bör regelbundet och frekvent utbyta åsikter och information med Europaparlamentet. Dessutom ska Europaparlamentet i enlighet med relevanta interinstitutionella avtal i ärendet ges tillgång till dokument så att rätten till kontroll enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (4) kan utövas på ett välunderbyggt sätt.

(15)

Gemensamma bestämmelser och förfaranden för genomförandet av unionens instrument för finansiering av yttre åtgärder fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 231/2014 (5).

(16)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter med avseende på programplanerings- och genomförandeåtgärder. De befogenheterna bör utövas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

(17)

Granskningsförfarandet bör i princip tillämpas vid antagandet av dessa genomförandeakter, med tanke på deras art, särskilt politikinriktningen och budgetkonsekvenserna, utom i fall av finansiellt småskaliga åtgärder.

(18)

Kommissionen bör anta genomförandeakter med omedelbar verkan om, i vederbörligen motiverade fall, en snabb reaktion från unionens sida är nödvändig på grund av tvingande skäl till skyndsamhet.

(19)

Unionen bör sträva efter att utnyttja de tillgängliga resurserna så effektivt som möjligt för att optimera effekterna av sina yttre åtgärder. Det bör uppnås genom konsekvens och komplementaritet mellan unionens instrument för yttre åtgärder samt genom skapande av synergieffekter mellan det här instrumentet, andra unionsinstrument för finansiering av yttre åtgärder och annan unionspolitik. Detta bör vidare leda till ömsesidigt förstärkande av de program som planeras inom ramen för instrumenten för att finansiera yttre åtgärder.

(20)

Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21)

I denna förordning fastställs en finansieringsram för förordningens giltighetstid, som ska utgöra det särskilda referensbeloppet i den mening som avses i punkt 17 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (6) för Europaparlamentet och rådet under det årliga budgetförfarandet.

(22)

Det är lämpligt att anpassa giltighetstiden för denna förordning efter giltighetstiden för rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 (7). Därför bör den här förordningen tillämpas från och med den 1 januari 2014 till och med den 31 december 2020.

a)

att i en krissituation eller framväxande krissituation snabbt bidra till stabilitet genom en effektiv insats avsedd att hjälpa till att bevara, upprätta eller återupprätta förutsättningarna för att unionens yttre politik och åtgärder ska kunna genomföras på ett korrekt sätt i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget,

b)

att bidra till att förebygga konflikter och säkra kapaciteten och beredskapen att hantera situationer före och efter kriser och bygga upp fred, och

c)

att bemöta specifika globala och transregionala hot mot fred, internationell säkerhet och stabilitet.

a)

Främjande av demokrati och god samhällsstyrning.

b)

Mänskliga rättigheter och humanitär rätt, inklusive barns rättigheter och urbefolkningars rättigheter.

c)

Icke-diskriminering.

d)

Jämställdhet mellan könen och kvinnors egenmakt.

e)

Konfliktförebyggande.

f)

Klimatförändringarna.

a)

En nödsituation, kris eller framväxande kris.

b)

En situation som hotar demokratin, lag och ordning, skyddet av de grundläggande mänskliga fri- och rättigheterna eller enskilda personers säkerhet och trygghet, särskilt personer som är utsatta för könsrelaterat våld i situationer som präglas av instabilitet.

c)

En situation som riskerar att trappas upp till en väpnad konflikt eller att allvarligt destabilisera tredjelandet eller tredjeländerna i fråga.

a)

Stöd, genom tillhandahållande av tekniskt och logistiskt bistånd, till insatser av internationella och regionala organisationer och av statliga aktörer och aktörer från det civila samhället för att främja förtroendeskapande åtgärder, medling, dialog och försoning.

b)

Stöd till genomförande av resolutioner antagna av Förenta nationernas säkerhetsråd om kvinnor, fred och säkerhet, särskilt i instabila eller konfliktdrabbade länder eller länder som nyligen genomgått en konflikt.

c)

Stöd till uppbyggnad och drift av interimsförvaltningar som har inrättats i enlighet med internationell rätt.

d)

Stöd till utveckling av demokratiska och pluralistiska statliga institutioner, inbegripet åtgärder för att förstärka kvinnors roll inom sådana institutioner, effektiv civilförvaltning och civil övervakning av säkerhetssystemet samt åtgärder för att stärka förmågan till brottsbekämpning och rättsväsendets kapacitet i kampen mot terrorism, organiserad brottslighet och alla former av olaglig handel.

e)

Stöd till internationella straffrättstribunaler och särskilda nationella tribunaler, sannings- och försoningskommissioner och mekanismer för rättsliga avgöranden i människorättsärenden samt hävdande och tilldömande av äganderätt i enlighet med internationella normer på områdena mänskliga rättigheter och rättsstatlighet.

f)

Stöd till åtgärder som behövs för att börja rehabilitera och återuppbygga viktig infrastruktur, bostäder, offentliga byggnader, ekonomiska tillgångar och grundläggande produktionskapacitet samt andra åtgärder för att få fart på ekonomisk aktivitet, skapa sysselsättning samt upprätta de minimiförutsättningar som är nödvändiga för en hållbar social utveckling.

g)

Stöd till civila åtgärder i samband med demobilisering och återintegrering och, i tillämpliga fall, repatriering av före detta kombattanter och deras familjer i det civila samhället samt åtgärder för att ta itu med barnsoldaters och kvinnliga kombattanters situation.

h)

Stöd till åtgärder för att mildra de sociala effekterna av omstruktureringen av de väpnade styrkorna.

i)

Stöd till åtgärder för att inom ramen för unionens samarbetspolitik och dess mål hantera de socioekonomiska effekterna för civilbefolkningen på grund av truppminor, blindgångare eller andra spränganordningar som har använts i krig. Verksamhet som finansieras genom denna förordning får bl.a. omfatta riskutbildning, mindetektering och minröjning och, i samband med detta, förstöring av lager.

j)

Stöd till åtgärder för att inom ramen för unionens samarbetspolitik och dess mål bekämpa olaglig användning av och tillgång till eldvapen, handeldvapen och lätta vapen.

k)

Stöd till åtgärder för att säkra att kvinnors och barns särskilda behov i kris- och konfliktsituationer, inklusive deras utsatthet för könsrelaterat våld, hanteras på ett fullgott sätt.

l)

Stöd till rehabilitering och återintegrering av offer för väpnade konflikter, inklusive åtgärder för att tillgodose kvinnors och barns särskilda behov.

m)

Stöd till åtgärder för att främja och försvara respekt för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, demokratin och rättsstatligheten och därtill kopplade internationella instrument.

n)

Stöd till socioekonomiska åtgärder för att främja rättvis tillgång till och öppen förvaltning av naturresurser i en krissituation eller framväxande kris, inklusive fredsbyggande åtgärder.

o)

Stöd till åtgärder för att hantera de potentiella effekterna av plötsliga folkförflyttningar med relevans för den politiska och säkerhetsmässiga situationen, inklusive åtgärder för att tillgodose värdsamhällenas behov i en krissituation eller framväxande kris, inklusive fredsbyggande åtgärder.

p)

Stöd till åtgärder för att främja utveckling och organisation av det civila samhället och dess medverkan i den politiska processen, inklusive åtgärder för att förstärka kvinnors roll i sådana processer och åtgärder för att främja oberoende, pluralistiska och professionella medier.

q)

Stöd till åtgärder för att hantera naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människor vilka utgör ett hot mot stabiliteten och hot mot folkhälsan i samband med pandemier, i avsaknad av eller som komplement till unionens humanitära bistånd och civilskyddsbistånd.

a)

De omfattas av såväl det allmänna tillämpningsområdet för denna förordning och de specifika mål som anges i artikel 1.4 a.

b)

De är till sin varaktighet begränsade till den period som fastställs i artikel 7.2.

c)

De skulle normalt vara berättigade till medel enligt andra unionsinstrument för externt bistånd eller andra delar av den här förordningen, men bör på grund av behovet av att snabbt reagera på situationen bemötas genom åtgärder för kriser eller framväxande kriser.

a)

främja tidig varning och konfliktkänslig riskanalys vid utformningen och genomförandet av politiska åtgärder,

b)

underlätta och bygga upp kapacitet för förtroendeskapande åtgärder, medling, dialog och försoning, särskilt med hänsyn till framväxande motsättningar mellan olika befolkningsgrupper,

c)

stärka kapaciteten för deltagande i och utplacering av civila stabiliseringsuppdrag,

d)

främja återhämtningen efter konflikter samt återhämtningen efter katastrofer med hänsyn till den politiska och säkerhetsmässiga situationen,

e)

begränsa användningen av naturresurser för att finansiera konflikter och stödja berörda aktörers anslutning till initiativ som Kimberleyprocessens certifieringssystem, särskilt vad beträffar genomförandet av effektiv inhemsk kontroll av produktion av och handel med naturresurser.

a)

ska omfatta kunskapsöverföring, utbyte av information och bästa praxis, bedömning av risker eller hotbilder, forskning och analys, system för tidig varning, utbildning och tillhandahållande av tjänster,

b)

ska bidra till ytterligare utveckling av en strukturell dialog om fredsbyggande frågor,

c)

får också inbegripa tekniskt och finansiellt bistånd för genomförandet av freds- och statsbyggande stödåtgärder.

a)

Hot mot lag och ordning, enskilda personers säkerhet och trygghet, kritisk infrastruktur och folkhälsan.

b)

Begränsning av och beredskap mot risker i samband med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära material eller agens, oavsett om de härrör från uppsåtliga handlingar, olyckor eller har naturligt ursprung.

a)

Stärka kapaciteten hos brottsbekämpande, rättsliga och civila myndigheter som arbetar med att bekämpa terrorism, organiserad brottslighet, inbegripet it-brottslighet, och alla former av olaglig handel samt med faktisk övervakning av olaglig handel och transitering.

b)

Avvärja hot mot kritisk infrastruktur, vilket kan inbegripa internationella transporter, inklusive passagerar- och godstrafik, energirelaterad verksamhet och energidistribution och elektroniska informations- och kommunikationsnät. Sådana åtgärder ska särskilt inriktas på transregionalt samarbete och genomförandet av internationella normer för riskmedvetenhet, sårbarhetsanalys, krisberedskap samt larm- och konsekvenshantering.

c)

Säkerställa adekvata reaktioner mot allvarliga hot mot folkhälsan, inklusive plötsliga epidemier med potentiellt gränsöverskridande verkningar.

d)

Bemöta globala och transregionala verkningar av klimatförändringarna som har potentiellt destabiliserande effekter för fred och säkerhet.

a)

ska transregionalt samarbete med två eller flera tredjeländer som har visat en tydlig politisk vilja att ta itu med problem som uppstår prioriteras; samarbete med enskilda länder, regioner eller internationella, regionala och subregionala organisationer i kampen mot terrorism får också äga rum,

b)

ska de särskilt inriktas på god samhällsstyrning och ska stämma överens med internationell rätt,

c)

ska, vid bistånd till myndigheter som arbetar med att bekämpa terrorism, sådana åtgärder prioriteras som rör utveckling och skärpning av lagstiftningen mot terrorism, genomförande och tillämpning av lagstiftning för finanssektorn, tullagstiftning och invandringslagstiftning samt utveckling av förfaranden för brottsbekämpning som är anpassade till högsta internationella standarder och stämmer överens med internationell rätt, förstärkt demokratisk kontroll och institutionella tillsynsmekanismer samt förebyggande av våldsam radikalism,

d)

ska, vid bistånd som rör narkotikaproblem, vederbörlig uppmärksamhet ägnas åt internationellt samarbete som syftar till att främja bästa praxis för att minska efterfrågan, framställningen och skadeverkningarna.

a)

främja civil forskning som ett alternativ till försvarsrelaterad forskning,

b)

förbättra säkerhetsrutinerna i civila anläggningar där känsliga kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära material eller agens lagras eller hanteras i samband med civila forskningsprogram,

c)

inom ramen för unionens samarbetspolitik och dess mål, stödja inrättandet av civil infrastruktur och utförande av relevanta civila undersökningar som är nödvändiga för avveckling, sanering eller omställning av vapenrelaterade anläggningar, när det förklaras att dessa inte längre är en del av ett försvarsprogram,

d)

stärka kapaciteten hos de behöriga civila myndigheter som arbetar med utveckling och genomförande av effektiv övervakning av olaglig handel med kemiska, biologiska, radiologiska och nukleära material eller agens (inbegripet utrustning för deras framställning eller leverans),

e)

utveckla de rättsliga ramarna och den institutionella kapaciteten för upprättande och genomförande av effektiva exportkontroller av varor med dubbla användningsområden, inklusive regionala samarbetsåtgärder,

f)

utveckla effektiv civil katastrofberedskap, krisplanering, bemötande av kriser och kapacitet för sanering.

a)

exceptionella stödåtgärder och interimsprogram som avses i artikel 7,

b)

tematiska strategidokument och fleråriga vägledande program som avses i artikel 8,

c)

årliga handlingsprogram, enskilda åtgärder och särskilda åtgärder,

d)

stödåtgärder.

a)

minst 70 procentenheter av finansieringsramen anslås till åtgärder som omfattas av artikel 3, och

b)

nio procentenheter av finansieringsramen anslås till åtgärder som omfattas av artikel 4.