BILAGA I

Förteckning över Uneceföreskrifter vars tillämpning är obligatorisk

Unece-föreskrifter nr	Område	Ändringsserie	Hänvisning till EUT	Tillämpningsperiod
10	Elektromagnetisk kompatibilitet (EMC)	04	EUT L 254, 20.9.2012, s. 1	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e
62	Skydd mot otillbörligt nyttjande	00	EUT L 89, 27.3.2013, s. 37	L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e

Förklarande not:

Det faktum att en komponent ingår i denna förteckning innebär inte att dess installation är obligatorisk. För vissa komponenter fastställs dock obligatoriska installationskrav i andra bilagor till denna förordning.

BILAGA II

Krav beträffande åtgärder för att förebygga otillåtna förändringar av fordonets framdrivning

1.   Syfte och tillämpningsområde

1.1   Syftet med åtgärder för att förebygga otillåtna förändringar av fordonets framdrivning är att avskräcka från försämringar av fordonets framdrivning som har negativa effekter på funktionssäkerheten och/eller miljön.

1.2   Åtgärderna ska omfatta speciella krav på fordonsmärkningar när det gäller motoreffekt, högsta hastighet och ljud från stillastående fordon på den obligatoriska skylt som avses i artikel 39.1 i förordning (EU) nr 168/2013. Speciell märkning av originalkomponenter och icke-originalkomponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som påverkar miljö- och framdrivningsprestanda och funktionssäkerheten ska uppfylla artikel 39.2 och 39.3 i förordning (EU) nr 168/2013 för att de verkställande myndigheterna ska kunna kontrollera om de delar och den utrustning som har monterats på ett fordon i drift är lämpliga för det typgodkända fordonet.

1.3   Tillämpningsområde

Alla fordon i kategori L som avses i artikel 2 i förordning (EU) nr 168/2013, med undantag för (under)kategorierna L3e-A3, L4e-A3 och L5e.

2.   Allmänna krav

2.1   Tillverkaren ska se till att typgodkännandemyndigheten och den tekniska tjänsten får nödvändig information och, i förekommande fall, nödvändiga fordon, framdrivningsanordningar, komponenter och separata tekniska enheter så att de kan kontrollera att kraven i denna bilaga är uppfyllda.

2.2   Tillverkarna ska i ansökan om typgodkännande intyga att de förbinder sig att inte saluföra utbytbara komponenter som kan möjliggöra en ökning av framdrivningsenhetens prestanda som är tillämplig på den relevanta (under)kategorin.

2.3   Utbytbarhet av icke-identiska delar mellan typgodkända fordon:

2.3.1   Utbytbarhet av följande delar, individuellt eller kombinerat, får inte leda till en ökning av framdrivningsenhetens prestanda som överstiger de värden som mätts och rapporterats vid typgodkännande, vilket innebär att maximal referenshastighet och/eller maximal kontinuerlig märkeffekt och/eller nettomotoreffekt för den relevanta kategorin i alla händelser inte får överstiga de gränser för produktionsöverensstämmelse som anges i punkt 4.1.4 i bilaga IV:

2.3.1.1

För fordon som är utrustade med tvåtaktsmotor: Cylinder-/kolvkombination, förgasare eller bränsleinsprutare, inloppsrör, avgassystem.

2.3.1.2

För fordon som är utrustade med fyrtaktsmotor: Topplock, kamaxel, cylinder-/kolvkombination, förgasare eller bränsleinsprutare, inloppsrör, avgassystem.

2.4   Godkänd maximal referenshastighet och/eller maximal kontinuerlig märkeffekt och/eller nettomotoreffekt för den relevanta (under)kategorin för den kategori som avses i bilaga I till förordning (EU) nr 168/2013 får inte i något fall överskridas, vilket innebär att motorns framdrivningsprestanda aldrig får överstiga de gränser för produktionsöverensstämmelse som anges i punkt 4.1.4 i bilaga IV.

2.5   När det gäller kedjor eller kamremmar ska antalet kuggar visas på dreven.

2.6   Tillverkarna ska ange att förändringar som de underlättar med följande egenskaper inte kommer att öka framdrivningsenhetens prestanda så att den överstiger de gränser för produktionsöverensstämmelse som anges i punkt 4.1.4 i bilaga IV: gnisttändning hos tändsystemet i förekommande fall, bränslematnings- och bränsletillförselsystem, luftinsugningssystem inklusive luftfilter (förändring eller avlägsnande), konfiguration av framdrivningsbatteri eller eleffekt till elmotor(er) i förekommande fall samt transmissioner och kontrollenhet(er) som kontrollerar framdrivningen av fordonet.

2.7   Om tändningstidsinställningen är justerbar ska framdrivningsenhetens prestanda mätas genom att tändförloppet ställs in inom ± 5° av det värde då motorn når maxeffekt.

2.8   Tillverkarna ska se till att det godkända fordonet uppfyller följande bestämmelser om säkerhet för elektroniska system som begränsar fordonets miljö- och framdrivningsprestanda:

2.8.1   För fordon som är utrustade med en eller flera elektriska/elektroniska anordningar som begränsar framdrivningsenhetens prestanda, ska fordonstillverkaren tillhandahålla uppgifter och bevis för de provande myndigheterna för att visa att förändring eller frånkoppling av anordningen eller dess ledningar inte ökar prestandan.

2.8.2   Varje fordon som är utrustat med elektronisk kontroll ska innehålla anordningar som förhindrar förändringar som inte är tillåtna av tillverkaren. Tillverkaren ska tillåta förändringar om dessa krävs för diagnos, underhåll, inspektion, ombyggnad eller reparation av fordonet.

2.8.3   Alla datorkoder som kan programmeras om och alla driftparametrar ska vara skyddade mot manipulering och ge ett minst lika gott skydd som bestämmelserna i ISO 15031-7:2001, förutsatt att utbyte av säkerhetsdata sker via de kommunikationsprotokoll och sådana standardiserade diagnosuttag som anges i tillägg 1 till bilaga XII.

2.8.4   För att undvika ökningar av framdrivningsenhetens prestanda ska datorkodade motordriftsparametrar inte kunna ändras utom med speciella verktyg och förfaranden, t.ex. datorkomponenter som är fastlödda eller sitter i socklar eller i förslutna eller fastlödda datorkapslar.

2.8.5   Alla utbytbara minneschip för kalibrering ska sitta i socklar, vara inneslutna i ett förslutet hölje eller skyddas av elektroniska algoritmer och inte kunna ändras utom med speciella verktyg och förfaranden.

2.8.6   Tillverkare som använder kodsystem som kan programmeras (t.ex. Electrical Erasable Programmable Read-Only Memory, EEPROM) ska försvåra otillåten omprogrammering. Tillverkarna ska ta med strategier mot manipulation och skrivskyddsanordningar som kräver elektronisk tillgång till en dator belägen på annan plats som underhålls av tillverkaren, till vilken oberoende aktörer också har tillgång med hjälp av det skydd som avses i bilaga XV. Metoder som ger ett lämpligt skydd mot manipulation, såsom startvärde (seed) och säkerhetsåtkomstnycklar som i Keyword 2000-protokollet, ska godkännas av typgodkännandemyndigheten.

2.8.7   Lagrade felkoder för omborddiagnos i framdrivningen eller motorns styrenhet(er) får inte raderas genom att omborddatorn kopplas från fordonets kraftförsörjning eller genom frånkoppling eller fel i fordonets batteri eller jordkontakt.

3.   Ytterliga specifika krav på fordon i (under)kategorierna L1e, L2e och L6e

3.1   Godtagbar tolerans för maximal referenshastighet och/eller begränsning av motoreffekt för fordon i kategorierna L1e, L2e och L6e ska vara ± 5 % för de klassificeringskriterier som avses i bilaga I till förordning (EU) nr 168/2013 när det gäller maximal referenshastighet och/eller kontinuerlig märkeffekt och/eller nettomotoreffekt.

3.2   Krav på fordon i kategorierna L1e, L2e och L6e som är utrustade med förbränningsmotor

3.2.1   Inloppssystem

3.2.1.1

Varje inloppsrör ska vara fäst med säkerhetsbultar eller med bultar som kan avlägsnas endast med specialverktyg. En skyddad sektion, utmärkt på utsidan, ska finnas inuti rören. Vid den punkten ska rörväggen understiga 4 mm i tjocklek, eller 5 mm om det har använts något böjligt material, t.ex. gummi.

3.2.1.2

Varje ingrepp på rören med avsikt att ändra på den skyddade sektionen ska leda till antingen att rören förstörs eller till fullständigt och slutligt motorfrånfall tills de återställs i sitt godkända skick.

3.2.1.3

En märkning med angivelse av fordonets kategori eller kategorier ska kunna läsas på rören.

3.2.2   Motor

3.2.2.1

Om en motor är utrustad med en eller flera vevskedsventiler, ska denna fästas med säkerhetsbultar som förhindrar återanvändning av deras fästen eller som kan avlägsnas endast med specialverktyg.

3.2.2.2

Efter montering får topplockspackningens största tjocklek i förekommande fall inte överskrida 1,3 mm.

3.2.2.3

Kolv för tvåtaktsmotorer När kolven befinner sig i övre dödpunktsläge får den inte täppa intagsporten. Detta krav gäller inte de delar av överförings-/reningsröret som sammanfaller med intagsporten på de fordon som är utrustade med ett induktionssystem omfattande vevskedsventil/ventiler.

3.2.2.4

För tvåtaktsmotorer får vridning av kolven med 180° inte öka motorns prestanda.

3.2.3   Avgassystem

3.2.3.1

Det får inte finnas konstgjorda strypningar av avgassystemet. Ventilstyrningen av en fyrtaktsmotor anses inte vara en konstgjord strypning.

3.2.3.2

Avlägsnande av resonatorröret, om ett sådant är installerat, får inte leda till att framdrivningsenhetens prestanda ökar.

3.2.3.3

Den/de delar av avgassystemet inom ljuddämparen/-dämparna som bestämmer avgasrörets effektiva längd ska fästas vid ljuddämparen/-dämparna eller expansionskärlet/-kärlen på så sätt att den/de inte kan avlägsnas.

3.5   Kontinuerligt varierbar utväxling (CVT)

3.5.1   CVT-lock ska, om ett sådant finns, fästas med minst två säkerhetsbultar som kan avlägsnas endast med specialverktyg.

3.5.2   Den CVT-mekanism som är avsedd att begränsa utväxlingen genom begränsning av det faktiska avståndet mellan två skivor ska vara helt integrerad i den ena eller båda skivorna på ett sådant sätt att det är omöjligt att ändra det faktiska avståndet utöver en gräns som skulle leda till en ökning av fordonets högsta hastighet på över 10 % av fordonets högsta tillåtna hastighet utan att skivsystemet förstörs. Om tillverkaren använder utbytbara mellanläggsringar i CVT för att justera fordonets högsta hastighet får ett fullständigt avlägsnande av dessa ringar inte leda till att fordonets högsta hastighet ökas med mer än 10 %.

4.   Ytterligare specifika krav på (under)kategorierna L3e-A1 och L4e-A1

4.1   Fordon i underkategorierna L3e-A1 och L4e-A1 ska uppfylla kraven i antingen punkt 3.2.1, 3.2.2.1 eller 3.2.3.1 och uppfylla de krav som anges i punkterna 3.2.3.2 och 3.2.3.3.

4.2   Inloppssystem

En hylsa som inte kan avlägsnas ska finnas i inloppsröret.

4.2.1   Om en sådan hylsa finns i insugningsröret, ska inloppsröret vara fäst vid motorn med säkerhetsbultar eller bultar som kan avlägsnas endast med specialverktyg.

4.2.2   Hylsan ska ha en minsta hårdhet av 60 HRC. Den ska understiga 4 mm i tjocklek i den skyddade sektionen.

4.2.3   Varje ingrepp på hylsan med avsikt att avlägsna den eller ändra på den ska leda till antingen att hylsan och dess fästen förstörs eller till fullständigt och slutligt motorfrånfall tills den återställs i godkänt skick.

4.2.4   En märkning med angivelse av fordonets kategori eller kategorier ska kunna läsas på hylsan eller i dess närhet.

4.2.5   Varje inloppsrör ska vara fäst med säkerhetsbultar eller med bultar som kan avlägsnas endast med specialverktyg. En skyddad sektion, utmärkt på utsidan, ska finnas inuti rören. Vid den punkten ska rörväggen understiga 4 mm i tjocklek, eller 5 mm om det består av ett böjligt material, t.ex. gummi.

4.2.6   Varje ingrepp på rören med avsikt att ändra på den skyddade sektionen ska leda till antingen att rören förstörs eller till fullständigt och slutligt motorfrånfall tills de återställs i sitt godkända skick.

4.2.7   En märkning med angivelse av fordonets (under)kategori såsom anges i artiklarna 2 och 4 i och bilaga I till förordning (EU) nr 168/2013 ska kunna läsas på rören.

4.2.8   Den del av inloppsröret som finns i topplocket ska ha en skyddad sektion. I hela inloppssystemet får det inte finnas en mer skyddad sektion (förutom sektionen för ventilsätet).

4.2.9   Varje ingrepp på röret med avsikt att ändra på den skyddade sektionen ska leda till antingen att röret förstörs eller till fullständigt och slutligt motorfrånfall tills den återställs i sitt godkända skick.

4.2.10   En märkning med angivelse av fordonets kategori såsom anges i artikel 39 i förordning (EU) nr 168/2013 ska kunna läsas på topplocket.

4.2.11   Diametern på de skyddade sektioner som avses i punkt 4.2 får variera efter det berörda fordonets (under)kategori.

4.2.12   Tillverkaren ska ange diametern av den eller de skyddade sektionerna och bevisa för typgodkännandemyndigheten och den tekniska tjänsten att denna skyddade sektion är den mest avgörande för gasströmningen, och att det inte finns någon annan sektion som, om den förändrades, skulle kunna öka framdrivningsenhetens prestanda.

5.   Ytterligare specifika krav på fordon i andra (under)kategorier som omfattas av punkt 1.3

5.1   För fordon i underkategorierna L3e-A2 eller L4e-A2 får ingen variant eller version inom samma typ ha en nettomotoreffekt och/eller maximal kontinuerlig märkeffekt som är större än det dubbla av den effekten.

5.2   Tillverkarna ska intyga att förändringar och utbytbarhet av de egenskaper och komponenter som anges nedan inte får leda till följande:

—	För fordon i underkategorierna L3e-A2 och L4e-A2 får den dubbla nettomotoreffekten eller den maximala kontinuerliga märkeffekten inte överskridas.

—	För fordon i kategori L7e får inte godkända framdrivningsprestanda överskridas.

5.2.1   Tändsystemets gnisttändning, i förekommande fall.

5.2.3   Bränslematnings- och bränsletillförselsystem.

5.2.4   Luftinloppssystem, inklusive luftfilter (ändring eller avlägsnande).

5.2.5   Transmissioner.

5.2.6   Den eller de kontrollenheter som kontrollerar framdrivningsenhetens prestanda.

5.2.7   Avlägsnande av någon komponent (mekanisk, elektrisk, strukturell etc.) som begränsar full motorbelastning, vilket leder till en ändring av godkända framdrivningsprestanda i enlighet med del A i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013.

BILAGA III

Krav på arrangemang för typgodkännandeförfaranden

1.   Typgodkännandeprocess

1.1

När typgodkännandemyndigheten tar emot en ansökan om typgodkännande av fordon ska den 1.1.1 kontrollera att samtliga EU-typgodkännandeintyg som har utfärdats i enlighet med de rättsakter som gäller för typgodkännande av fordon omfattar fordonstypen och överensstämmer med de angivna kraven, 1.1.2 granska dokumentationen för att förvissa sig om att de specifikationer och uppgifter om fordonet som ingår i informationsdokumentet för fordonet finns med i det tekniska underlaget och EU-typgodkännandeintygen i fråga om de tillämpliga rättsakterna, 1.1.3 om en punkt i informationsdokumentet saknas i det tekniska underlag som upprättats i enlighet med en rättsakt, kontrollera att den aktuella delen eller egenskapen motsvarar uppgifterna i underlaget, 1.1.4 på ett urval fordon av den typ ansökan gäller utföra, eller låta utföra, kontroller av fordonens delar och system för att kontrollera att fordonet (eller fordonen) tillverkats i enlighet med de relevanta uppgifterna i det bestyrkta tekniska underlaget med avseende på tillämpliga EU-typgodkännandeintyg, 1.1.5 i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra lämpliga kontroller av monteringen av separata tekniska enheter, 1.1.6 utföra eller låta utföra nödvändiga kontroller med avseende på förekomst av de anordningar som anges i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013, 1.1.7 i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra nödvändiga kontroller för att säkerställa att kraven för system för gasbränsle är uppfyllda.

2.   Kombination av tekniska specifikationer

2.1

Det antal fordon som omfattas av provningen ska vara tillräckligt högt för att en korrekt kontroll av de olika kombinationer som ska typgodkännas ska kunna genomföras efter följande kriterier: 2.1.1 Fordonstyp, varianter och versioner. 2.1.2 Fordons- och framdrivningstyp. 2.1.3 Utväxling. 2.1.4 Karossutförande. 2.1.5 Antal dörrar. 2.1.6 Antal sittplatser.

3.   Särskilda bestämmelser

3.1

Om det saknas godkännandeintyg för någon av de tillämpliga rättsakterna, ska den godkännande myndigheten 3.1.1 ordna så att de nödvändiga provningar och kontroller som föreskrivs i de tillämpliga rättsakterna genomförs, 3.1.2 kontrollera att fordonet motsvarar uppgifterna i underlaget och de tekniska kraven i varje tillämplig rättsakt, 3.1.3 i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra lämpliga kontroller av monteringen av separata tekniska enheter, 3.1.4 i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra nödvändiga kontroller med avseende på förekomst av de anordningar som anges i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013, 3.1.5 i tillämpliga fall, utföra eller låta utföra nödvändiga kontroller för att säkerställa att kraven för system för gasbränsle är uppfyllda.

4.   Bestämmelser om ombyggnad av motorcyklar i underkategorierna (L3e/L4e)-A2 och (L3e/L4e)-A3

4.1   Allmänt

Bestämmelserna om ombyggnad ska endast tillämpas på motorcyklar i underkategorierna (L3e/L4e)-A2 och (L3e/L4e)-A3 med eller utan sidvagn och vice versa.

4.2   Specificerad ombyggnad för motoryklar i underkategori (L3e/L4e)-A2 till en motorcykel i underkategori (L3e/L4e)-A3 och vice versa ska vara tillåten enligt följande kontrollerade villkor:

4.2.1   Typgodkännande

Tillverkaren ska utföra separata typgodkännandeprovningar för konfigurationer för motorcyklar i kategorierna (L3e/L4e)-A2 och (L3e/L4e)-A3 och tillfredsställande visa den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten att L3-motorcykeln uppfyller bestämmelserna i punkt 4 samt rapportera om följande krav:

4.2.2   De krav på miljö- och framdrivningsprestanda som anges i kapitel III i förordning (EU) nr 168/2013 samt de provningar som avses i bilagorna II, V, VI och VII i den förordningen enligt följande:

4.2.2.1

Miljöprovningar av typerna I, II, V, VII, VIII och IX i enlighet med bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013.

4.2.2.2

De krav på framdrivningsenhetens prestanda och provningar som avses i bilaga II (A2) till förordning (EU) nr 168/2013.

4.2.2.3

Definitionerna av fordons-/framdrivningsfamiljer ska fastställas separat och rapporteras för konfigurationer för motorcyklar i kategorierna (L3e/L4e)-A2 och (L3e/L4e)-A3.

4.2.3   Funktionssäkerhetskrav: Provningar ska utföras och relaterade krav ska uppfyllas i enlighet med punkterna B2, B4, B14, B17 och B18 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013.

4.2.4   När det gäller konfigurationen (L3e/L4e)-A2 ska provningar av fordonskonstruktion utföras och de relaterade kraven ska uppfyllas i enlighet med punkterna C1 och C10 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013.

4.2.5   Alla andra typgodkännandekrav än dem som anges i punkt 4.1.1.1, som förtecknas i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013, ska anses gemensamma och likvärdiga mellan konfigurationer för motorcyklar i kategorierna (L3e/L4e)-A2 och (L3e/L4e)-A3, och ska därför endast provas och rapporteras en gång för båda prestandakonfigurationerna. Det ska vara tillåtet att använda samma provningsrapporter för fordonets system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som inte påverkas av ombyggnaden.

4.2.6   Ett typgodkännande för hela fordonet (WVTA) ska utfärdas för motorcyklar i kategorin L3e-A2 som har ett unikt EU-typgodkännandenummer. Uppgifter om typbeteckning, typgodkännandenummer, tekniska uppgifter om det ombyggda fordonet samt en beskrivning av de delar och den programvara etc. som använts för att bygga om fordonet till en konfiguration enligt kategori L3e-A3 ska anges i ett särskilt avsnitt i informationsdokumentet och typgodkännandeintyget.

4.2.7   Ett typgodkännande för hela fordonet (WVTA) ska utfärdas för motorcyklar i kategorin L3e-A3 som har ett unikt EU-typgodkännandenummer. Det särskilda avsnitt i informationsdokumentet som avses i punkt 4.1.2 ska läggas till typgodkännandemappen för L3e-A3-fordonet.

4.2.8   Om fullständiga uppgifter om ombyggnaden inte finns tillgängliga vid tidpunkten för typgodkännandet får kompletterande uppgifter införas genom en utökning av EU-helfordonstypgodkännandet. Om endast numret för det andra EU-helfordonstypgodkännandet saknas får det läggas till genom en revidering av EU-helfordonstypgodkännandet.

4.2.9   Elektronisk information om motorcyklar i kategori (L3e/L4e)-A2 eller -A3

Vid ombyggnad från (L3e/L4e)-A2 till (L3e/L4e)-A3 eller vice versa ska tillverkarna programmera den tillämpliga underkategorin ”L3e-A2” eller ”L3e-A3” för den berörda motorcykeln i motorcykelns PCU-/ECU-minne.

4.2.9.1

Denna elektroniska information ska göras tillgänglig i ett läsbart format på begäran av ett generiskt avsökningsverktyg som uppfyller de bestämmelser som anges i bilaga XII.

4.2.9.2

Den elektroniska informationen ska skyddas mot manipulering i enlighet med punkt 2.8 i bilaga II.

4.2.9.3

På begäran av motorcykeltillverkaren får fordonet undantas från kraven i punkterna 4.2.9.1 och 4.2.9.2 fram till den 1 januari 2020 på villkor att en omfattande teknisk motivering läggs till i underlaget.

4.2.10   Intyget om överensstämmelse ska endast innehålla uppgifter om en fordonskonfiguration, antingen (L3e/L4e)-A2 eller (L3e/L4e)-A3, i slutet av produktionslinjen i fabriken när det slutligen ställs in för en av de två möjliga konfigurationerna.

4.2.11   Endast ett fordonsidentifieringsnummer (VIN) för motorcykeltyperna (L3e/L4e)-A2 och -A3 ska anslås för motorcyklar som kan byggas om från underkategorierna (L3e/L4e)-A2 till (L3e/L4e)-A3 eller vice versa. Den obligatoriska skylt som anbringas på fordonet ska innehålla detta fordonsidentifieringsnummer samt två EU-typgodkännandenummer, med en tydlig angivelse av bullernivåer från stillastående fordon samt motoreffekt i båda konfigurationerna.

4.3   Ombyggnad

Ombyggnad av konfigurationerna (L3e/L4e)-A2 till (L3e/L4e)-A3 eller vice versa får endast utföras och kontrolleras av motorcykeltillverkaren.

4.3.1

Tillverkarna ska på begäran av fordonsägaren utfärda en deklaration som innehåller nödvändiga uppgifter för ombyggnad och som kopplas genom fordonsidentifieringsnumret till intyget om överensstämmelse enligt mallen i bilagan med det intyg om överensstämmelse som anges i artikel 38.2 i förordning (EU) nr 168/2013, och förklara att den godkända L3e-motorcykeln ur teknisk synvinkel kan byggas om till prestandanivåerna (L3e/L4e)-A2 eller (L3e/L4e)-A3.

4.3.2

Tillverkardeklarationerna ska innehålla följande uppgifter: EU-typgodkännande för hela fordonet (WVTA-nummer), de ändrade uppgifterna (med hänvisning till berörda typgodkännandenummer i intyget om överensstämmelse), en kortfattad beskrivning av de delar eller den utrustning som ska ändras, programvaru-id samt kontrollnummer för kalibreringen för båda konfigurationerna. Ett provexemplar av den ifyllda tillverkardeklarationen ska tas med i underlaget.

4.4   Första registrering

Medlemsstaterna får inte avslå första registrering och får inte kräva ytterligare provningar för den första registreringen av en ny motorcykel i kategorierna (L3e/L4e)-A2 eller (L3e/L4e)-A3 om den nya (L3e/L4e)-A2-motorcykeln byggs om till prestandanivå (L3e/L4e)-A3 eller vice versa enligt följande villkor:

4.4.1

Avläsningen av det generiska avsökningsverktyg som avses i punkt 4.2.9 ska ange lämplig konfiguration för (L3e/L4e)-A2 eller (L3e/L4e)-A3 och en visuell inspektion visar att alla delar av motorcykeln som är nödvändiga för ombyggnaden ändras och/eller monteras.

4.4.2

Fordonsägaren ska lämna ett giltigt intyg om överensstämmelse tillsammans med den bifogade tillverkardeklaration som avses i punkt 4.3.1.

5.   Förfaranden vid etappvis EU-typgodkännande

5.1   Allmänt

5.1.1

För att etappvis EU-typgodkännande ska kunna genomföras på ett tillfredsställande sätt krävs samverkan av samtliga berörda tillverkare. Av denna anledning ska typgodkännandemyndigheterna, innan de utfärdar ett typgodkännande för en första eller senare etapp, försäkra sig om att det finns lämpliga metoder för tillhandahållande och utbyte av dokument och information mellan de berörda tillverkarna för att myndigheterna ska kunna försäkra sig om att det färdigbyggda fordonet uppfyller de tekniska kraven i samtliga bestämmelser som fastställs i förordning (EU) nr 168/2013. Denna information ska omfatta uppgifter om godkännanden av berörda system, komponenter och separata tekniska enheter och om fordonsdelar som ingår i det icke färdigbyggda fordonet, men som ännu inte godkänts.

5.1.2

EU-typgodkännanden i enlighet med punkt 5 ska utfärdas beroende på i vilket byggnadsstadium fordonstypen befinner sig och ska omfatta samtliga typgodkännanden som utfärdats för tidigare etapper.

5.1.3

Varje tillverkare i en etappvis EU-typgodkännandeprocess ansvarar för godkännande och överensstämmelse med den godkända typen i fråga om samtliga system, komponenter eller separata tekniska enheter som de tillverkat, eller som de har kompletterat de fordon med som är under uppbyggnad från föregående etapp. Tillverkarna ansvarar inte för sådant som godkänts i en föregående etapp, såvida de inte förändrar tidigare godkända delar i sådan utsträckning att det tidigare lämnade godkännandet inte längre är giltigt.

5.2   Förfaranden

Typgodkännandemyndigheten ska göra följande:

5.2.1

Kontrollera att alla EU-typgodkännandeintyg som utfärdas enligt de rättsakter som är tillämpliga på typgodkännande av fordon omfattar fordonstypen på dess byggnadsstadium och motsvarar angivna krav.

5.2.2

I enlighet med artikel 25.6 i förordning (EU) nr 168/2013 kontrollera att det fordon som typgodkänts i det sista konstruktionsskedet vid den tidpunkten uppfyller alla tillämpliga tekniska krav. Detta ska inbegripa dokumentkontroll av alla krav som ingår i typgodkännandet för ett icke färdigbyggt fordon som beviljats under loppet av ett flerstegsförfarande, även om det beviljats för en annan kategori eller underkategori av fordon.

5.2.3

I enlighet med artikel 25.7 i förordning (EU) nr 168/2013 försäkra sig om att valet av godkännandeförfarande inte påverkar tillämpliga materiella krav som den godkända fordonstypen ska uppfylla vid tidpunkten för utfärdande av typgodkännande av komplett fordon.

5.2.4

Se till att alla nödvändiga uppgifter, med beaktande av i vilket byggnadsstadium fordonet befinner sig i, finns med i underlaget.

5.2.5

Vad dokumentationen beträffar, se till att fordonsspecifikationerna och uppgifterna i del I i underlaget finns med bland uppgifterna i de tekniska underlagen och i EU-typgodkännandeintygen som utfärdats i enlighet med relevanta rättsakter, och vad etappvis färdigbyggda fordon beträffar, när ett rubriknummer i del I i underlaget inte finns med i det tekniska underlaget till någon av rättsakterna, bekräfta att egenskapen eller delen i fråga överensstämmer med uppgifterna i underlaget.

5.2.6

På ett urval på de fordonstyper som ska godkännas utföra inspektioner, eller se till att de utförs, av delar och system för att fastställa om fordonet/fordonen konstruerats i överensstämmelse med de relevanta uppgifterna i det bestyrkta tekniska underlaget när det gäller EU-typgodkännanden som utfärdats i enlighet med alla relevanta rättsakter.

5.2.7

I förekommande fall utföra nödvändiga installationskontroller av separata tekniska enheter, eller se till att de utförs.

5.3   Det antal fordon som ska kontrolleras i enlighet med punkt 4.2.4 måste vara tillräckligt för att det ska kunna ske en ordentlig kontroll av de olika kombinationerna som ska EU-typgodkännas beroende på vilket byggnadsstadium fordonet befinner sig i och i enlighet med de kriterier som anges i punkt 2.1.

6.   Särskilda villkor för virtuella provningsmetoder och rättsakter för vilka virtuella provningsmetoder eller självprovningsmetoder kan användas av en tillverkare eller teknisk tjänst

6.0   Syften och tillämpningsområde

6.0.1

I punkt 6 fastställs lämpliga bestämmelser för virtuell provning i enlighet med artikel 32.6 i förordning (EU) nr 168/2013. Denna punkt är dock inte tillämplig på artikel 32.3 andra stycket i den förordningen.

6.0.2

I punkt 6 anges också objekt för självprovning i enlighet med kraven i artikel 64.1 i förordning (EU) nr 168/2013.

6.1   Förteckning över delegerade akter och deras bilagor

Tabell 3-1

Översikt över krav i förordning (EU) nr 168/2013 med avseende på virtuell provning och självprovning

Krav i förordning (EU) nr 168/2013	Virtuell provning och/eller självprovning?	Område	Begränsningar/kommentarer
Punkt A2 i bilaga II	Självprovning	Provningsförfaranden avseende maximal referenshastighet	Endast för underkategorierna L3e-A3, L4e-A3 och L5e, omfattar inte några andra provningar av framdrivningsprestanda
Punkt B1 i bilaga II	Självprovning	Akustiska varningsanordningar	Endast montering
Punkt B7 i bilaga II	Självprovning	Förarmanövrerade kontroller, inbegripet märkning av manöverorgan, kontrollampor och visare	Endast hastighetsmätare
Punkt B8 i bilaga II	Virtuell provning	Montering av belysning och ljussignalanordningar	Endast mått
Punkt B9 i bilaga II	Virtuell provning	Siktfält bakåt	Endast montering Endast enligt Uneceföreskrifter nr 81
Punkt B14 i bilaga II	Virtuell provning	Montering av däck	Endast när marktfrigången överstiger 10 mm
Punkt C13 i bilaga II	Självprovning och virtuell provning	Utrymme för registreringsskylt
Punkt C15 i bilaga II	Självprovning	Stöd	Endast stöd med återhållningssystem enligt punkt 2.5
Artikel 39 i förordning (EU) nr 168/2013	Självprovning	Obligatorisk skylt och EU-typgodkännandemärkning

7.   Allmänna villkor för virtuella provningsmetoder

7.1   Mall för virtuell provning

Följande schema ska användas som grundstruktur för att beskriva och genomföra virtuell provning:

7.1.1

Syfte.

7.1.2

Strukturmodell.

7.1.3

Gränsvillkor.

7.1.4

Belastningsantaganden.

7.1.5

Beräkning.

7.1.6

Bedömning.

7.1.7

Dokumentation.

7.2   Grundprinciperna för datorsimulering och beräkning.

7.2.1   Matematisk modell

Den matematiska modellen ska tillhandahållas av tillverkaren. Den ska avspegla den komplexa strukturen hos det fordon, det system och de komponenter som ska provas i förhållande till kraven i rättsakten och dess gränsvillkor. Samma bestämmelser ska i tillämpliga delar gälla vid provning av komponenter eller tekniska enheter skilt från fordonet.

7.2.2   Process för validering av den matematiska modellen

Den matematiska modellen ska valideras i jämförelse med de faktiska provningsförhållandena. En fysisk provning ska genomföras för att jämföra de resultat som erhålls vid användningen av den matematiska modellen med resultaten av en fysisk provning. Provningsresultatens jämförbarhet ska bevisas. En valideringsrapport ska upprättas av tillverkaren eller av den tekniska tjänsten och lämnas till typgodkännandemyndigheten. Varje ändring av den matematiska modellen eller programvaran som sannolikt kommer att göra valideringsrapporten ogiltig ska anmälas till typgodkännandemyndigheten, som får kräva att en ny valideringsprocess genomförs. Valideringsprocessens flödesschema framgår av tillägg 3.

7.2.3   Dokumentation

De uppgifter och extra hjälpmedel som använts vid simulering och beräkning ska tillhandahållas av tillverkaren och dokumenteras på lämpligt sätt.

7.2.4   Verktyg och stöd

På den tekniska tjänstens begäran ska tillverkaren tillhandahålla eller ge tillgång till de nödvändiga verktygen inklusive lämplig programvara.

7.2.5   Tillverkaren ska dessutom stödja den tekniska tjänsten på lämpligt sätt.

7.2.6   Att en teknisk tjänst får tillgång och stöd befriar inte den tekniska tjänsten från någon skyldighet när det gäller personalens kompetens, betalning av licensrättigheter samt uppfyllande av sekretesskrav.

8.   Valideringsprocess för virtuell provning

8.1

Figur 3-1 Den virtuella valideringsprocessens flödesschema

BILAGA IV

Krav beträffande produktionsöverensstämmelse

0.   Mål

0.1

Förfarandet vid kontroll av produktionsöverensstämmelse syftar till att säkerställa att varje tillverkat fordon, system, komponent, separat teknisk enhet, del eller utrustning är i överensstämmelse med den godkända typen.

0.2

Förfarandet omfattar alltid bedömning av kvalitetssäkringssystem, nedan kallat inledande bedömning, samt verifierings- och produktrelaterade kontroller, nedan kallade rutiner för produktöverensstämmelse.

1.   Inledande bedömning

1.1

Innan typgodkännande beviljas ska typgodkännandemyndigheten kontrollera att tillverkaren har infört tillfredsställande rutiner och förfaranden för att säkerställa en effektiv kontroll, så att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter överensstämmer med den godkända typen under produktionen.

1.2

Vägledning för genomförandet för bedömningar finns i standarden EN ISO 19011:2011 – Vägledning för revision av kvalitets- och/eller miljöledningssystem.

1.3

Den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännandet ska förvissa sig om att kravet i punkt 1.1 uppfylls. Myndigheten ska godta den inledande bedömningen och rutinerna för produktöverensstämmelse enligt punkt 2 nedan, och ska vid behov ta hänsyn till någon av de rutiner som anges i punkterna 1.3.1–1.3.3, eller, om så är lämpligt, en fullständig eller delvis kombination av dessa rutiner.

1.3.1

Den inledande bedömningen och/eller kontrollen av rutiner för produktöverensstämmelse ska utföras av den godkännandemyndighet eller den tekniska enhet som är tillsatt för detta ändamål av den myndigheten.

1.3.1.1

För att bestämma hur omfattande den inledande bedömningen ska vara, kan typgodkännandemyndigheten beakta följande information: 1.3.1.1.1 Tillverkarens intyg enligt beskrivning i punkt 1.3.3 nedan, som inte har uppfyllt kraven eller erkänts enligt den punkten. 1.3.1.1.2 När det gäller typgodkännande av system, komponenter eller separata tekniska enheter, de bedömningar av kvalitetssäkringssystemen som fordonstillverkare utför på plats hos tillverkare av system, komponenter eller separata tekniska enheter enligt en eller flera branschspecifikationer som uppfyller kraven i standarderna EN ISO 9001:2008 eller ISO/TS 16949:2009.

1.3.2

Den inledande bedömningen eller kontrollen av rutiner för produktöverensstämmelse kan även utföras av godkännandemyndighet i en annan medlemsstat eller av den tekniska tjänst som är tillsatt för detta ändamål av den myndigheten.

1.3.2.1

I sådant fall ska typgodkännandemyndigheten i den andra medlemsstaten avge ett uttalande om överensstämmelse som sammanfattar de områden och produktionsresurser samt de EU-förordningar som den har ansett vara tillämpliga i fråga om den produkt/de produkter som har varit föremål för typgodkännande.

1.3.2.2

Vid mottagandet av en ansökan om ett uttalande om överensstämmelse från typgodkännandemyndigheten i en medlemsstat som beviljar typgodkännande, ska typgodkännandemyndigheten i en annan medlemsstat genast sända uttalandet om överensstämmelse eller meddela att den inte kan lämna ett sådant uttalande.

1.3.2.3

Intyget om överensstämmelse ska minst omfatta följande: 1.3.2.3.1 Grupp eller företag (t.ex. XYZ bilfabrik). 1.3.2.3.2 Särskild organisation (t.ex. regional avdelning). 1.3.2.3.3 Fabriker/anläggningar (t.ex. motorfabrik 1 i land A, fordonsfabrik 2 i land B). 1.3.2.3.4 Fordons-/komponentsortiment (t.ex. alla modeller i kategori LXe). 1.3.2.3.5 Bedömda områden (t.ex. motormontering, karosseripressning och montering, fordonsmontering). 1.3.2.3.6 Undersökta dokument (t.ex. företagets och anläggningarnas kvalitetshandbok och förfaranden). 1.3.2.3.7 Datum för bedömningen (t.ex. inspektion utförd från dd/mm/åååå till dd/mm/åååå). 1.3.2.3.8 Planerat övervakningsbesök (t.ex. mm/åååå).

1.3.3

Typgodkännandemyndigheten får också godta certifieringar från tillverkare enligt de internationella standarderna EN ISO 9001:2008 eller ISO/TS 16949:2009 (i ett sådant fall ska certifieringen omfatta den eller de produkter som är föremål för typgodkännande) eller en likvärdig certifieringsstandard som tillfredsställande när det gäller kraven för den inledande bedömningen enligt punkt 1.1, på villkor att kvalitetssäkringssystemet verkligen omfattar produktionsöverensstämmelse. Tillverkaren ska ge närmare upplysningar om certifieringen och upplysa typgodkännandemyndigheten om eventuella översyner av giltighet eller omfattning.

1.4

För fordonstypgodkännandet behöver de inledande bedömningar som utförs för beviljande av godkännanden av fordonets system, komponenter och tekniska enheter inte upprepas, men ska kompletteras med en bedömning som omfattar de platser och verksamheter som rör monteringen av hela fordonet och som inte omfattas av tidigare bedömningar.

2.   Rutiner för produktöverensstämmelse

2.1

Varje fordon, system, komponent, separat teknisk enhet, del eller utrustningsdel i enlighet med Uneceföreskrifter som bifogas 1958 års reviderade överenskommelse och förordning (EU) nr 168/2013 ska vara tillverkad på ett sådant sätt att de överensstämmer med den godkända typen genom att uppfylla kraven i denna bilaga, de nämnda Uneceföreskrifterna och förordning (EU) nr 168/2013.

2.2

Innan typgodkännandemyndigheten beviljar typgodkännande i enlighet med förordning (EU) nr 168/2013 och Uneceföreskrifter som bifogas 1958 års reviderade överenskommelse ska den kontrollera att det finns lämpliga rutiner och dokumenterade kontrollplaner, som ska överenskommas med tillverkaren för varje godkännande, för att med angivna intervaller utföra de provningar eller relaterade kontroller som är nödvändiga för att kontrollera fortsatt överensstämmelse med den godkända typen, i förekommande fall inklusive de provningar som anges i förordning (EU) nr 168/2013 och nämnda Uneceföreskrifter.

2.3

Typgodkännandeinnehavaren ska i synnerhet göra följande: 2.3.1 Förvissa sig om att det finns förfaranden för en effektiv kontroll av produkternas (fordonens, systemens, komponenternas eller de separata tekniska enheternas) överensstämmelse med den godkända typen och att dessa tillämpas. 2.3.2 Ha tillgång till den provningsutrustning eller annan lämplig utrustning som behövs för att kontrollera överensstämmelsen med varje godkänd typ. 2.3.3 Se till att provningsdata eller kontrolldata arkiveras och att bilagorna ständigt hålls tillgängliga under en period på upp till 10 år som fastställs i samråd med typgodkännandemyndigheten. 2.3.4 Analysera resultaten av varje typ av provning eller kontroll för att kontrollera och säkerställa produktegenskapernas stabilitet med beaktande av variationen i industriell tillverkning. 2.3.5 Se till att minst de kontroller och provningar som föreskrivs i förordning (EU) nr 168/2013 och dess delegerade akter och genomförandakter samt i tillämpliga Uneceföreskrifter som det hänvisas till i dessa rättsakter utförs för varje produkttyp. 2.3.6 Alltid då ett stickprov påvisar bristande överensstämmelse hos det aktuella testexemplaret genomföra ytterligare provtagning och undersökning. Alla nödvändiga åtgärder ska vidtas för att återställa produktionsprocessen för att garantera överensstämmelse med den godkända typen.

2.4

När det gäller typgodkännanden i flera steg eller blandade eller etappvisa typgodkännanden får den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande för hela fordonet från en myndighet som beviljat typgodkännande för eventuella relevanta system, komponenter eller separata tekniska enheter, begära specifika uppgifter om efterlevnaden av de krav på produktionsöverensstämmelse som anges i denna bilaga.

2.5

Om en godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande för hela fordonet inte anser att de rapporterade uppgifter som avses i punkt 2.4 är tillfredsställande och skriftligen har informerat den berörda tillverkaren och den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande för systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten om detta, ska den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande för hela fordonet begära att kompletterande inspektioner eller kontroller av produktionsöverensstämmelse ska utföras vid anläggningarna för tillverkaren/tillverkarna av dessa system, komponenter eller separata tekniska enheter, och resultaten ska omedelbart göras tillgängliga för den berörda typgodkännandemyndigheten.

2.6

Om punkterna 2.4 och 2.5 är tillämpliga och resultaten av den kompletterande inspektionen eller kontrollen inte anses vara tillfredsställande av den godkännandemyndighet som beviljar typgodkännande för hela fordonet, ska tillverkaren genom att vidta korrigerande åtgärder se till att produktionsprocessen återställs så snabbt som möjligt på ett tillfredsställande sätt för den myndighet som beviljar typgodkännande för hela fordonet och den myndighet som beviljar typgodkännande för systemet, komponenten eller den separata enheten.

3.   Fortsatta åtgärder vid kontroll

3.1

Den myndighet som har beviljat typgodkännandet kan när som helst genom periodiska inspektioner kontrollera de metoder som används för att kontrollera produktionsöverensstämmelse vid varje produktionsenhet. Tillverkarna ska därför ge tillträde till tillverknings-, inspektions-, provnings-, lagrings- och distributionsenheter och ska lämna all nödvändig information om dokumentering och journaler avseende kvalitetsstyrningssystem.

3.1.1

Normala åtgärder vid sådana periodiska inspektioner ska vara att övervaka att de förfaranden som föreskrivs i punkterna 1 och 2 (inledande bedömning och rutiner för produktöverensstämmelse) fortfarande är effektiva.

3.1.1.1

Kontrollåtgärder som utförs av de tekniska tjänsterna (behöriga eller erkända enligt punkt 1.3.3), ska anses uppfylla kraven enligt punkt 3.1.1 i fråga om de förfaranden som fastställts vid den inledande bedömningen.

3.1.1.2

Den normala frekvensen av dessa inspektioner av typgodkännandemyndigheten (andra än enligt punkt 3.1.1.1) ska säkerställa att de nödvändiga kontroller som utförs enligt punkterna 1 och 2 inspekteras med tidsintervall som överensstämmer med det förtroende som typgodkännandemyndigheten etablerat.

3.2

Provnings- och kontrolljournaler samt produktionsjournaler, särskilt de provningar eller kontroller som dokumenteras enligt punkt 2.2, ska finnas tillgängliga för inspektören vid varje översyn.

3.3

Inspektören får ta stickprover för kontroll i tillverkarens laboratorium eller i den tekniska tjänstens anläggning. I dessa fall ska endast fysiska provningar utföras. Minsta antal prov får fastställas i förhållande till resultaten från tillverkarens egen kontroll.

3.4

Om kontrollnivån inte förefaller tillfredsställande eller om det anses nödvändigt att utvärdera de provningar som utförts enligt punkt 3.2, ska inspektören välja ut stickprover som ska sändas till den tekniska tjänsten för att utföra fysiska provningar enligt de krav på produktionsöverensstämmelse som anges i punkt 4 och i de Uneceföreskrifter som avses i förordning (EU) nr 168/2013 eller i dess delegerade akter.

3.5

Om det under inspektion eller kontrollöversyn har påvisats otillfredsställande resultat ska typgodkännandemyndigheten se till att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att snarast möjligt återställa produktionsöverensstämmelsen.

3.6

I de fall där efterlevnad av Uneceföreskrifter krävs enligt förordning (EU) nr 168/2013 eller dess delegerade akter får tillverkaren välja att tillämpa bestämmelserna i denna bilaga som ett likvärdigt alternativ till kraven på produktionsöverenstämmelse i de respektive Uneceförordningarna. Om punkterna 3.5 eller 3.6 är tillämpliga måste emellertid alla separata krav på produktionsöverensstämmelse i Uneceföreskrifterna vara uppfyllda till typgodkännandemyndighetens tillfredsställelse till dess att den anser att produktionsöverensstämmelse har återställts.

4.   Krav på provningar av produktionsöverensstämmelse vid en otillfredsställande kontrollnivå för produktionsöverensstämmelse enligt punkt 3.4

4.1   Krav på miljö- och framdrivningsprestanda

4.1.1   Typ I-provning av utsläpp efter kallstart, typ II-provning av ökade utsläpp vid tomgång och typ VII-provning av koldioxidutsläpp, bränsleförbrukning, elenergiförbrukning samt fastställande av elektrisk räckvidd.

4.1.1.1   Fordonen ska tillverkas i överensstämmelse med den godkända fordonstypen.

4.1.1.2   Lämpliga kontroller av produktionsöverensstämmelse ska utföras för att kontrollera att de villkor som avses i punkt 4.1.1.1 är uppfyllda.

4.1.1.3   Fordon som endast drivs med förbränningsmotor:

4.1.1.3.1   Som allmän regel gäller att åtgärder för att säkerställa produktionsöverensstämmelse med avseende på utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp från fordon ska kontrolleras på grundval av beskrivningen i det typgodkännandeintyg som överensstämmer med den förlaga som fastställs i artikel 30.2 i förordning (EU) nr 168/2013.

Kontrollen av produktionsöverensstämmelse grundar sig på en bedömning, som görs av den behöriga myndigheten, av tillverkarens förfarande för att övervaka att det tillverkade fordonets överensstämmelse med avseende på utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp säkerställs.

Om typgodkännandemyndigheten inte är nöjd med standarden på tillverkarens övervakningsförfarande kan den kräva att kontrollprovningar utförs på fordon under tillverkning.

4.1.1.3.1.1   Om en mätning av utsläpp från avgasrör eller koldioxidutsläpp ska utföras på en fordonstyp som varit föremål för en eller flera utökningar ska provningarna utföras på det (de) fordon som är tillgängligt(a) vid tiden för provningen (det [de] fordon som beskrivs i den första dokumentationen eller i följande utökningar).

4.1.1.3.1.1.1   Överensstämmelse för typ I-fordon, utsläpp vid avgasrör efter kallstart samt typ VII-provningar av koldioxidutsläpp

4.1.1.3.1.1.1.1   Tre slumpmässigt utvalda fordon ur serien ska provas enligt kraven i artiklarna 23 och 24 i förordning (EU) nr 168/2013. Försämringsfaktorerna ska tillämpas på genomsnittet av utsläppsprovningsresultaten vid typ I-provningar enligt följande:

4.1.1.3.1.1.1.1.1

Om den hållbarhetsmetod som anges i artikel 23.3 a i förordning (EU) nr 168/2013 är tillämplig, ska försämringsfaktorerna beräknas från utsläppsprovningsresultaten för typ I för hela den körsträcka som anges i del A i bilaga VII till förordning (EU) nr 168/2013 och den linjära beräkningsmetod som avses i punkt 4.1.1.3.1.1.1.1.2, vilket ska ge lutnings- och offset-värden per utsläppskomponent. Resultaten av utsläppsprovningarna för produktionsöverenstämmelse ska beräknas enligt följande formel: Ekvation 4-1: där a = lutningsvärde fastställt enligt provningstyp V i enlighet med del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013. b = offset-värde fastställt enligt provningstyp V i enlighet med del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013. x = provningsresultat (kolväten [HC], kolmonoxid [CO], kväveoxider [NOx], andra kolväten än metan [NMHC] och partiklar [PM] i förekommande fall) för förorenande utsläpp per utsläppskomponent från ett ”avgrönat” fordon (som körts högst 100 km sedan det startades för första gången vid slutet av tillverkningsprocessen) i mg/km. y = utsläppsresultat för produktionsöverensstämmelse per utsläppskomponent i mg/km. De genomsnittliga resultaten av produktionsöverensstämmelse ska vara lägre än de gränser för förorenande utsläpp som anges i del A i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013.

4.1.1.3.1.1.1.1.2

Om den hållbarhetsmetod som anges i artikel 23.3 b i förordning (EU) nr 168/2013 är tillämplig, ska försämringsfaktorn bestå av lutnings- och offset-värde per utsläppskomponent som beräknats för att uppfylla provningstyp V i enlighet med del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013. Ekvationen 4-1 ska användas för att beräkna utsläppsresultaten för produktionsöverensstämmelse per utsläppskomponent (y).

4.1.1.3.1.1.1.1.3

Om den hållbarhetsmetod som anges i artikel 23.3 c i förordning (EU) nr 168/2013 är tillämplig, ska de fasta försämringsfaktorer som anges i del A i bilaga VII till förordning (EU) nr 168/2013 användas som lutningsvärden och offset-värdet ska fastställas till 0. Ekvationen 4-1 ska användas för att beräkna de genomsnittliga utsläppsresultaten för produktionsöverensstämmelse per utsläppskomponent (y).

4.1.1.3.1.1.1.1.4

Genomsnittet för resultaten av typ VII-provningar (koldioxidutsläpp, bränsle-/energiförbrukning och elektrisk räckvidd i förekommande fall) ska vara lägre än eller lika höga som de värden som tillverkaren angett vid typgodkännande.

4.1.1.3.1.1.1.1.5

Om de genomsnittliga utsläppen för de två första fordonen uppfyller de krav som fastställs i punkt 4.1.1.3.1.1.1.1 anses produktionsöverensstämmelsen vara tillfredsställande.

4.1.1.3.1.1.1.2   Om de genomsnittliga utsläppen för de två första fordonen inte uppfyller kraven fortsätter förfarandet för produktionsöverensstämmelse enligt följande:

4.1.1.3.1.1.1.2.1

Om myndigheten accepterar den produktionsstandardavvikelse som angetts av tillverkaren utförs provningarna enligt punkt 4.1.1.3.2.

4.1.1.3.1.1.1.2.2

Om myndigheten inte accepterar den produktionsstandardavvikelse som angetts av tillverkaren utförs provningarna enligt punkt 4.1.1.3.3.

4.1.1.3.1.1.1.3   En serietillverkning anses som överensstämmande eller icke-överensstämmande på grundval av provningarna av de tre provningsfordonen när ett beslut om godkännande eller icke-godkännande fattats för utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp enligt de provningskriterier som gäller i den tillämpliga tabellen.

Om inget beslut om godkännande eller icke-godkännande fattats för utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp ska en provning utföras på ytterligare ett fordon (se figur 4-1).

4.1.1.3.1.1.1.4   För periodiskt regenererande system ska resultaten multipliceras med de faktorer Ki som erhölls vid den tidpunkt då typgodkännandet beviljades.

På tillverkarens begäran kan provningen utföras omedelbart efter det att en regenerering slutförts.

Figur 4-1

Kriterier för godkännande/icke godkännande för provningar av typerna I, II och VII

4.1.1.3.1.1.2   Utan hinder av miljökraven i artiklarna 23 och 24 i förordning (EU) nr 168/2013 ska provningarna utföras på fordon som har körts högst 100 km sedan det startades för första gången vid slutet av tillverkningsprocessen.

4.1.1.3.1.1.2.1   På tillverkarens begäran ska emellertid provningarna utföras på fordon som körts högst 1 000 km.

I detta fall ska inkörningsförfarandet utföras av tillverkaren som ska åta sig att inte göra några justeringar av dessa fordon.

4.1.1.3.1.1.2.2   Om tillverkaren begär att få utföra ett inkörningsförfarande (”x” km, där x ≤ 1 000 km) kan det utföras enligt följande:

Utsläppen vid avgasröret och koldioxidutsläppen ska mätas vid högst 100 km sedan det startades för första gången vid slutet av tillverkningsprocessen och vid ”x” km på det första provade fordonet (som kan vara typgodkännandefordonet).

Utsläppens utvecklingskoefficient (EC) mellan 100 km och ”x” km ska beräknas enligt följande:

Ekvation 4-2:

Värdet för EC kan vara mindre än 1.

Följande fordon ska inte genomgå inkörningsförfarandet utan deras utsläpp vid 100 km ska modifieras genom utvecklingskoefficienten, EC.

I detta fall ska de värden som ska antas vara:

Värdet vid ”x” km för det första fordonet.

De värden vid högst 100 km som multiplicerats med utvecklingskoefficienten för följande fordon:

4.1.1.3.1.1.2.3   Som alternativ till detta förfarande kan fordonstillverkaren använda en fast utvecklingskoefficient på 0,92 och multiplicera alla de värden för utsläpp vid avgasröret och koldioxidutsläpp som uppmätts vid noll km med denna faktor.

4.1.1.3.1.1.2.4   Provningar av produktionsöverensstämmelse kan utföras med ett bränsle som finns på marknaden där förhållandet C3/C4 ligger mellan de referensbränslen som avses i del A 1 i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 för motorgas eller där Wobbetalet ligger mellan de vitt skilda referensbränslena för naturgas eller H2NG. I så fall ska en bränsleanalys framläggas för typgodkännandemyndigheten.

4.1.1.3.2   Produktionsöverensstämmelse när tillverkarens statistikuppgifter är tillgängliga

4.1.1.3.2.1   I följande punkt beskrivs det förfarande som ska användas för att kontrollera kraven för produktionsöverensstämmelse för utsläpp vid avgasröret och koldioxidutsläpp när tillverkarens produktionsstandardavvikelse är tillfredsställande.

4.1.1.3.2.2   Med minst tre stickprov är provningsförfarandet sådant att sannolikheten för att klara en provning med 40 % av produktionen defekt är 0,95 (tillverkarens risk = 5 %) medan sannolikheten för att ett parti blir godkänt med 65 % av produktionen defekt är 0,1 (konsumentens risk = 10 %).

4.1.1.3.2.3   Följande förfarande används (se figur 4-1):

Låt L vara den naturliga logaritmen för de gränser för de utsläpp vid avgasrör som anges i del A i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 och det uppgivna typgodkännandevärdet för koldioxid:

xi	=	den naturliga logaritmen för mätning av det i:te fordonet i stickprovet,
s	=	en skattning av produktionsstandardavvikelsen (efter beräkning av den naturliga logaritmen av mätningarna),
n	=	det aktuella antalet stickprov.

4.1.1.3.2.4   Det provningsvärde för stickprovet som kvantifierar summan av standardavvikelserna i förhållande till gränsvärdet sammanställs och definieras enligt:

Ekvation 4-2:

4.1.1.3.2.5   Därefter gäller:

4.1.1.3.2.5.1

om provningsvärdet är högre än värdet för godkänt för den stickprovsstorlek som ges i tabell 4-1, fattas ett beslut om godkänt,

4.1.1.3.2.5.2

om provningsvärdet är lägre än värdet för icke godkänt för den stickprovsstorlek som ges i tabell 4-1, fattas ett beslut om icke godkänt,

4.1.1.3.2.5.3

I annat fall provas ytterligare ett fordon enligt del A i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 och förfarandet tillämpas på stickprovet med en ytterligare enhet.

4.1.1.3.2.5.4

Tabell 4-1 Beslut om godkänt/icke godkänt beroende på stickprovsstorlek, produktionsöverensstämmelse när tillverkarens statistikuppgifter är tillgängliga Stickprovsstorlek (ackumulerat antal fordon som provats) Beslutsvärden för godkänt Beslutsvärden för icke godkänt (a) (b) (c) 3 3,327 –4,724 4 3,261 –4,79 5 3,195 –4,856 6 3,129 –4,922 7 3,063 –4,988 8 2,997 –5,054 9 2,931 –5,12 10 2,865 –5,185 11 2,799 –5,251 12 2,733 –5,317 13 2,667 –5,383 14 2,601 –5,449 15 2,535 –5,515 16 2,469 –5,581 17 2,403 –5,647 18 2,337 –5,713 19 2,271 –5,779 20 2,205 –5,845 21 2,139 –5,911 22 2,073 –5,977 23 2,007 –6,043 24 1,941 –6,109 25 1,875 –6,175 26 1,809 –6,241 27 1,743 –6,307 28 1,677 –6,373 29 1,611 –6,439 30 1,545 –6,505 31 1,479 –6,571 32 –2,112 –2,112

4.1.1.3.3   Produktionsöverensstämmelse när tillverkarens statistikuppgifter är otillfredsställande eller saknas

4.1.1.3.3.1   I följande punkt beskrivs det förfarande som ska användas för att kontrollera kraven för produktionsöverensstämmelse för utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp när tillverkarens bevis för tillverkningens standardavvikelse antingen är otillfredsställande eller saknas.

4.1.1.3.3.2   Med minst tre stickprov är provningsförfarandet sådant att sannolikheten för att klara en provning med 40 % av produktionen defekt är 0,95 (tillverkarens risk = 5 %) medan sannolikheten för att ett parti blir godkänt med 65 % av produktionen defekt är 0,1 (konsumentens risk = 10 %).

4.1.1.3.3.3   Mätningen av utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp anses följa en logaritmisk normalfördelning och ska först omvandlas genom beräkning av de naturliga logaritmerna. Låt mo och m beteckna de minsta respektive de största stickprovsstorlekarna (mo = 3 och m = 32) och låt n beteckna det löpande stickprovsantalet.

4.1.1.3.3.4   Om de naturliga logaritmerna för mätningarna i serien är x1, x2, …, xj och L är den naturliga logaritmen för de utsläppsgränser som anges i del A i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 och det uppgivna typgodkännandevärdet för koldioxid definieras följande

Ekvation 4-3:

4.1.1.3.3.5   I tabell 4-2 visas beslutsvärden för godkänt (An) och icke-godkänt (Bn) mot aktuellt stickprovsantal. Provningsvärdet är förhållandet och ska användas enligt följande för att avgöra om serien godkänts eller inte:

För mo ≤ n ≤ m:

4.1.1.3.3.5.1

godkänns serien om ,

4.1.1.3.3.5.2

underkänns serien om ,

4.1.1.3.3.5.3

görs en ny mätning om . Tabell 4-2 Beslut om godkänt/icke godkänt beroende på stickprovsstorlek, produktionsöverensstämmelse när tillverkarens statistikuppgifter är otillfredsställande eller ej tillgängliga Stickprovsstorlek (ackumulerat antal fordon som provats) Beslutsvärden för godkänt An Beslutsvärden för icke godkänt Bn (a) (b) (c) 3 –0,80380 16,64743 4 –0,76339 7,68627 5 –0,72982 4,67136 6 –0,69962 3,25573 7 –0,67129 2,45431 8 –0,64406 1,94369 9 –0,61750 1,59105 10 –0,59135 1,33295 11 –0,56542 1,13566 12 –0,53960 0,97970 13 –0,51379 0,85307 14 –0,48791 0,74801 15 –0,46191 0,65928 16 –0,43573 0,58321 17 –0,40933 0,51718 18 –0,38266 0,45922 19 –0,35570 0,40788 20 –0,32840 0,36203 21 –0,30072 0,32078 22 –0,27263 0,28343 23 –0,24410 0,24943 24 –0,21509 0,21831 25 –0,18557 0,18970 26 –0,15550 0,16328 27 –0,12483 0,13880 28 –0,09354 0,11603 29 –0,06159 0,09480 30 –0,02892 0,07493 31 0,00449 0,05629 32 0,03876 0,03876

4.1.1.3.3.6   Anmärkningar

Följande rekursiva formler är användbara för att beräkna successiva värden för provningsvärdet:

Ekvationer 4-4:

(n=2, 3, …; ; v1=0)

4.1.1.3.4   De typgodkännandemyndigheter som utfärdar typgodkännandet får när som helst kontrollera de metoder som tillämpas vid varje tillverkningsenhet.

4.1.1.3.5   Vid varje inspektion ska dokumentationen av provningar och övervakning av tillverkningen framläggas för den besökande inspektören.

4.1.1.3.6   Inspektören får slumpmässigt välja de provningsexemplar som ska provas i tillverkarens laboratorium. Det minsta antalet provningsexemplar får avgöras på grundval av resultaten från tillverkarens egna kontroller.

4.1.1.3.7   När kvalitetsstandarden inte förefaller tillfredsställande eller när det förefaller krävas att giltigheten av de provningar som utförts enligt punkt 9.4.2.2 verifieras ska inspektören välja provningsexemplar som ska sändas till den tekniska tjänst som utfört typgodkännandeprovningarna.

4.1.1.3.8   Typgodkännandemyndigheterna får utföra alla de provningar som föreskrivs i denna bilaga.

4.1.1.4   Fordon med hybrideldrift

Som allmän regel gäller att åtgärder för att säkerställa att produktionsöverensstämmelsen med avseende på utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp, elenergiförbrukning och elektrisk räckvidd från hybridelfordon kontrolleras på grundval av beskrivningen i det typgodkännandeintyg som överensstämmer med förlagan i artikel 30.2 i förordning (EU) nr 168/2013.

Kontrollen av produktionsöverensstämmelse grundar sig på en bedömning, som görs av typgodkännandemyndigheten, av tillverkarens förfarande för att övervaka att fordonstypens överensstämmelse med avseende på utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp, elenergiförbrukning och elektrisk räckvidd säkerställs.

Om myndigheten inte är tillfredsställd med standarden på tillverkarens övervakningsförfarande kan den kräva att kontrollprovningar utförs på fordon under tillverkning.

Överensstämmelse för utsläpp vid avgasrör och koldioxidutsläpp kontrolleras genom användning av de statistiska förfaranden som beskrivs i punkterna 4.1.1.3.1–4.1.1.3.3. Fordonen provas enligt det förfarande som beskrivs i del A i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013.

4.1.1.5   Ersättande utsläppsbegränsande anordning

4.1.1.5.1   För att kontrollera överensstämmelse enligt kraven ovan ska ett prov av en ersättande utsläppsbegränsande anordning tas från produktionslinjen för det typgodkända fordonet.

4.1.1.5.2   Produktionen anses som överensstämmande med bestämmelserna i denna bilaga om ett representativt huvudfordon som är utrustat med en ersättande utsläppsbegränsande anordning som slumpmässigt valts från produktionslinjen uppfyller de tillämpliga kraven för miljöprestanda i artikel 23 i förordning (EU) nr 168/2013. Prestanda för det framdrivningssystem som monterats på det representativa huvudfordonet ska mätas enligt del A i bilaga II till förordning (EU) nr 168/2013 och får inte överskrida framdrivningsprestandan för den ursprungliga utsläppsbegränsande anordning som den ersätter.

4.1.1.6   Åtgärder som ska vidtas vid bristande produktionsöverensstämmelse

Om bristande överensstämmelse observeras vid inspektionerna ska typgodkännandemyndigheten säkerställa att alla de åtgärder som krävs för att så snart som möjligt återställa tillverkningens överensstämmelse vidtas.

4.1.1.7   Påföljder vid bristande produktionsöverensstämmelse

4.1.1.7.1   Det typgodkännande som beviljats med avseende på en fordonstyp kan återkallas om kraven i punkt 4.1.1.1 inte uppfylls.

4.1.1.7.2   Om en medlemsstat återkallar ett godkännande som den tidigare har utfärdat, ska den genast informera övriga medlemsstaterna om detta.

4.1.2   Produktionsöverensstämmelse för provningstyp IV, utsläpp genom avdunstning

Vid den avslutande rutinmässiga produktionskontrollen får tillverkaren visa efterlevnad genom att stickprovsvis ta ut fordon, som ska uppfylla nedanstående krav. Alternativt ska det fullständiga provningsförfarande som beskrivs i denna bilaga utföras. På tillverkarens begäran kan ett alternativt provningsförfarande användas, om detta provningsförfarande har presenterats för och godkänts av den tekniska tjänsten under typgodkännandeförfarandet och typgodkännandemyndigheten i sin tur godkänner det.

4.1.2.1   Läckageprovning

4.1.2.1.1   Öppningar ut i luften från regleringssystemet för utsläpp genom avdunstning ska isoleras.

4.1.2.1.2   Ett tryck av 3,7 kPa ± 0,1 kPa (370 ± 10 mm vattenpelare) ska tillföras bränslesystemet.

4.1.2.1.3   Trycket ska tillåtas bli stabiliserat innan bränslesystemet isoleras från tryckkällan.

4.1.2.1.4   Efter bränslesystemets isolering får trycket under fem minuter inte falla med mer än 0,5 kPa (50 mm vattenpelare).

4.1.2.2   Ventileringsprovning

4.1.2.2.1   Öppningar ut i luften från utsläppsbegränsningen ska isoleras.

4.1.2.2.2   Ett tryck av 3,7 kPa ± 0,1 kPa (370 ± 10 mm vattenpelare) ska tillföras bränslesystemet.

4.1.2.2.3   Trycket ska tillåtas bli stabiliserat innan bränslesystemet isoleras från tryckkällan.

4.1.2.2.4   Ventilutlopp från de utsläppsbegränsande systemen ut i luften ska återställas till produktionsförhållanden.

4.1.2.2.5   Trycket i bränslesystemet ska falla till under 1,0 kPa (100 mm vattenpelare) inom två minuter.

4.1.2.3   Urluftningsprovning

4.1.2.3.1   Utrustning som kan påvisa ett luftflöde av 0,25 liter per minut ska anbringas vid vädringsluftinloppet och ett tryckkärl av tillräcklig storlek för att utöva en försumbar inverkan på vädringssystemet ska via en växelventil anslutas till vädringsluftinloppet eller tvärtom.

4.1.2.3.2   Tillverkaren kan använda en flödesmätare efter eget val om detta godtas av typgodkännandemyndigheten.

4.1.2.3.3   Fordonet ska köras på ett sådant sätt att varje konstruktionsdel i urluftningssystemet som kan begränsa urluftningsfunktionen upptäcks och omständigheterna noteras.

4.1.2.3.4   Under det att motorn går på det sätt som anges i denna punkt bestäms luftflödet på något av följande sätt:

4.1.2.3.4.1

Anordningen ställs in till ett tryckfall från atmosfärisk nivå till en nivå som anger att en volym av 0,25 liter luft flutit in i avdunstningsutsläppsregleringssystemet inom en minut, eller

4.1.2.3.4.2

en alternativ flödesmätanordning används med en påvisbar avläsning av minst 0,25 liter per minut.

4.1.2.3.4.3

På tillverkarens begäran kan ett alternativt förfarande användas för urluftningsprovet om detta förfarande har presenterats för och godkänts av den tekniska tjänsten under typgodkännandeförfarandet.

4.1.2.4   Kontrollmetoder

4.1.2.4.1   Myndigheten som har beviljat typgodkännandet får när som helst kontrollera de metoder som används när överensstämmelsen med godkänd typ kontrolleras vid varje produktionsenhet.

4.1.3   Provningstyp VIII för ljudnivå

4.1.3.1   Fordonsöverensstämmelse avseende ljudnivå

Alla tillverkade fordon ska uppfylla en godkänd fordonstyp och ska utrustas med den ljuddämpare som den typgodkändes för och som uppfyller kraven i artikel 23 i och del D i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 avseende berört fordon.

4.1.3.1.1   För kontroll av den överensstämmelse som beskrivs ovan, ska ett provfordon tas från produktionslinjen för den typ som godkänts i enlighet med punkt 4.1.3. Tillverkningen anses överensstämma med bestämmelserna i denna punkt om den ljudnivå som mäts med den provningsmetod som avses i del D i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 inte med mer än 3 dB (A) överskrider det värde som uppmätts vid tidpunkten för typgodkännandet, och inte heller med mer än 1 dB (A) överskrider de gränsvärden som anges i denna punkt.

4.1.3.2   Produktionsöverensstämmelse för ett icke ursprungligt ersättande avgassystem

4.1.3.2.1   Varje tillverkat avgassystem måste överensstämma med en typ som har godkänts i enlighet med denna punkt och uppfylla kraven i del D i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 som gäller för den fordonstyp för vilken det är avsett.

4.1.3.2.2   För kontroll av överensstämmelse på sätt som krävs enligt ovan, ska ett provavgassystem tas från produktionslinjen för den typ som har godkänts i enlighet med punkt 4.1.3.

4.1.3.2.3   Tillverkningen anses överensstämma med punkt 4.1.3 om kraven i del D i bilaga VI till förordning (EU) nr 168/2013 är uppfyllda och om den ljudnivå som mätts med användning av den provningsmetod som anges i den bilagan inte med mer än 3 dB (A) överskrider det värde som uppmätts vid tidpunkten för typgodkännandet.

4.1.4   Krav för produktionsöverensstämmelse avseende maximal referenshastighet, maximalt vridmoment, maximal kontinuerlig märkeffekt och maximal uteffekt

4.1.4.1   Mätningstoleranser för maximal fordonshastighet under provningar av produktionsöverensstämmelse

Vid provning av produktionsöverensstämmelse får den maximala referenshastigheten skiljas sig med ± 5 % från det värde som fastställs under typgodkännandeprovningen.

4.1.4.2   Toleranser för maximalt vridmoment, maximal kontinuerlig märkeffekt, maximal nettomotoreffekt och maximal uteffekt under provning av produktionsöverensstämmelse

Tabell 4-3

Mättolerans för maximalt vridmoment, maximal kontinuerlig märkeffekt, maximal nettomotoreffekt och maximal uteffekt beroende på uppmätt effekt

Uppmätt effekt	Godtagbar tolerans för maximalt vridmoment, maximal kontinuerlig märkeffekt, maximal nettomotoreffekt och maximal uteffekt
< 1 kW	≤ 20 %
1 kW ≤ uppmätt effekt <11 kW	≤ 10 %
> 11 kW	≤ 5 %

4.1.5   Krav för produktionsöverensstämmelse avseende vikt i körklart skick.

Ett L-fordons vikt i körklart skick får avvika från det nominella värdet med högst 8 % när det gäller tillåtliga lägre och övre avvikelser, som är den negativa och den positiva avvikelsen kring det angivna nominella värdet, inklusive och upp till gränsvärden för vikt i körklart skick som avses i bilaga I till förordning (EU) nr 168/2013.

5.   Översyn över godtagbara toleranser för vikt i körklart skick

Oavsett om punkt 4 gäller eller inte ska medlemsstaterna senast den 31 december 2019 förse kommissionen med statistik om de faktiska toleranser för vikt i körklart skick som konstaterats vid kontroll av produktionsöverensstämmelse. Statistiken ska omfatta vikt i körklart skick uppmätt vid typgodkännandet samt alla positiva och negativa uppmätta avvikelser, uttryckta som andel av den typgodkända vikten i körklart skick, som konstaterats i samband med bedömningen av produktionsöverensstämmelse i produktionslinjen. Mot bakgrund av dessa uppgifter kommer kommissionen att bedöma huruvida det är nödvändigt att se över de högsta tillåtna avvikelser som fastställs i punkt 4.1.5.

BILAGA V

Krav beträffande kopplings- och fastgörningsanordningar

1.   Tillämpningsområde

1.1

Denna bilaga gäller för kopplings- och fastgörningsanordningar för fordon i kategori L, om sådana anordningar är monterade på fordonet.

1.2

I denna bilaga anges de krav som kopplingsanordningar för fordon i kategori L ska uppfylla för att 1.2.1 säkerställa att fordon i kategori L och olika typer av släpvagnar överensstämmer med varandra när de kombineras, 1.2.2 se till att fordonets och släpvagnens koppling är säker under alla användningsförhållanden, 1.2.3 se till att till- och frånkoppling kan ske på ett säkert sätt.

2.   Allmänna krav

2.1

Kopplingsanordningar för fordon i kategori L ska vara tillverkade och monterade enligt god konstruktionspraxis och ska vara säkra att använda. De får godkännas som separata tekniska enheter enligt denna förordning eller godkännas enligt Uneceföreskrifter nr 55 (1).

2.2

Kopplingsanordningar ska vara utformade och tillverkade på ett sätt som garanterar att de under normal användning, med vederbörligt underhåll och utbyte av slitna delar i rätt tid, ska fortsätta att fungera på ett tillfredsställande sätt.

2.3

Till varje kopplingsanordning ska monterings- och användningsanvisningar bifogas med den information som krävs för att en fackman ska kunna montera anordningen på fordonet och handha systemet på ett korrekt sätt. Dessa anvisningar ska vara utformade på språket eller språken i den medlemsstat där kopplingsanordningen ska säljas.

2.4

De material som får användas är de som uppfyller de fastställda normer som gäller för tillämpningen eller vars egenskaper är beskrivna i tillämpningsdokumentationen.

2.5

Alla delar av kopplingsanordningen, vars defekter kan resultera i att de två fordonen skiljs åt, måste vara gjorda av stål. Andra material får användas under förutsättning att tillverkaren på ett för den tekniska tjänsten tillfredsställande sätt visar dessa materials likvärdighet.

2.6

Alla kopplingar måste vara utformade för mekanisk inkoppling och när kopplingen är tillkopplad måste den vara säkrad med åtminstone en mekanisk inkoppling.

2.7

Om ett fordon i kategori L är utrustat med en kopplingsanordning ska en kopplingskula enligt vad som anges i figur Ap1-1 i tillägg 1 användas. Kopplingstypen ska väljas och monteras så att maximal överenstämmelse med flera olika släpvagnsmodeller uppnås. Andra anordningar än kopplingskulor får användas under förutsättning att de uppfyller kraven i punkt 2.8 och att släpvagnarnas överensstämmelse och utbytbarhet varken är nödvändig eller möjlig (specialkombinationer).

2.8

Draganordningarna ska vara utformade så att de krav uppfylls som anges i punkterna 2.9, 2.10, 2.11, 3, 4 och 5 om funktion, montering, rörlighet och hållfasthet.

2.9

Kopplingsanordningarna ska vara utformade och fastsatta på ett sätt som garanterar maximal säkerhet enligt god konstruktionspraxis; detta krav gäller också för kopplingens användning.

2.10

En säker till- och frånkoppling av fordonen måste kunna utföras av en person utan användning av verktyg.

2.11

Användningen av avtagbara kopplingsanordningar måste kunna utföras enkelt för hand och utan användning av verktyg.

2.12

När tillverkare av kopplingsanordningar eller fordon släpper ut produkter på marknaden ska de lämna anvisningar och information på alla officiella språk till konsumenterna om hur produkterna påverkar kördugligheten när fordon i kategori L körs med släpvagn.

3.   Krav beträffande montering

3.1

Kopplingsanordningar som fastsätts på motorfordon ska kunna användas obehindrat och på ett säkert sätt.

3.2

Kopplingskulor som fastsätts på motorfordon ska motsvara de geometriska förhållanden som anges i figur Ap1-2 i tillägg 1.

3.3

Höjden av kopplingspunkten för en annan kopplingsanordning än en kopplingskula ska motsvara höjden för kopplingspunkten på släpvagnens dragstång med en marginal på ± 35 mm när släpvagnen står vågrätt.

3.4

Form och mått på dragbeslag ska uppfylla de krav som fordonstillverkaren ställer gällande fastsättningspunkter och eventuella extra anordningar som krävs för montering.

3.5

Fordonstillverkarens krav rörande typ av kopplingsanordning, släpvagnens högsta tillåtna vikt samt högsta tillåtna statiska vertikala belastning på kopplingspunkten måste respekteras.

3.6

Den monterade kopplingsanordningen får inte skymma den bakre nummerplåten och/eller belysningskomponenter, i annat fall ska en kopplingsanordning användas som kan tas bort utan att man behöver använda specialverktyg.

3.7

Tillverkare av dragbeslag ska i konstruktionen inbegripa fästpunkter vid vilka antingen sekundära kopplingar eller anordningar, som är nödvändiga för att släpvagnen ska stoppas automatiskt i händelse av frånkoppling av huvudkopplingen, kan fästas.

3.7.1

Fästpunkterna för en sekundär koppling och/eller säkerhetsvajer ska placeras så att den sekundära kopplingen eller säkerhetsvajern vid användning inte begränsar kopplingens normala rörelse eller påverkar det normala tröghetsbromssystemet.

3.7.2

En enskild fästpunkt ska vara placerad inom 100 mm från ett vertikalplan som går genom kopplingsledens centrum. Om detta inte är möjligt, ska två fästpunkter tillhandahållas, en på varje sida av den vertikala centrumlinjen och på samma avstånd (högst 250 mm) från centrumlinjen. Fästpunkterna ska sitta så långt bak och så högt som möjligt.

4.   Krav beträffande rörlighet

4.1

En kopplingsanordning som inte är fastsatt på ett fordon ska uppfylla följande krav på rörlighet: 4.1.1 En vertikal lutningsgrad på 20° över och under den horisontella centrumlinjen är nödvändig för alla horisontella vridningsvinklar på minst 90° på båda sidor av anordningens längdaxel. 4.1.2 För alla horisontella vridningsvinklar upp till 90° på båda sidor av anordningens längdaxel är det nödvändigt med en axial rörlighet på 25° för tre- och fyrhjuliga fordon eller 40° för tvåhjuliga fordon runt den vertikala centrumlinjen.

4.2

För alla horisontella vridningsvinklar ska följande kombinerade rörelser kunna vara möjliga: 4.2.1 För tvåhjuliga motorfordon, förutom när anordningen används med enhjuliga släpvagnar som lutar med det tvåhjuliga fordonet: 4.2.1.1 Vertikal lutning på ± 15° med axial vridning på ± 40°. 4.2.1.2 Axial vridning på ± 30° med vertikal lutning på ± 20°. 4.2.2 För tre- eller fyrhjuliga fordon: 4.2.2.1 Vertikal lutning på ± 15° med axial vridning på ± 25°. 4.2.2.2 Axial vridning på ± 10° med vertikal lutning på ± 20°.

4.3

Det ska vara möjligt att koppla ihop och koppla isär kulkopplingar när den längsgående axeln på kopplingskulan i förhållande till mittlinjen på kopplingskulan och monteringen 4.3.1 horisontellt representerar en vinkel β = 60° till höger eller till vänster, 4.3.2 vertikalt representerar en vinkel α = 10° uppåt eller nedåt, 4.3.3 axialt representerar en vinkel på 10° till höger eller till vänster.

5.   Krav beträffande hållfasthet

5.1   Ett dynamiskt hållfasthetsprov (utmattningsprov) ska utföras.

5.1.1   Utmattningsprovet ska utföras med hjälp av en växlande, approximativt sinusformad belastning där belastningscyklerna beror på materialet. Inga sprickor, brott eller annan yttre synlig skada får uppstå, inte heller någon annan överdriven bestående deformation som skulle kunna vara till skada för anordningens tillfredsställande funktion.

5.1.2   För det dynamiska provet används nedanstående D-värde för att beräkna belastningarna. Den statiska, vertikala belastningen ska tas med i beräkningen genom riktningen av provbelastningen i förhållande till det horisontella planet, beroende på kopplingspunktens position och den tillåtna, statiska och vertikala belastningen vid denna punkt.

Ekvation 3-1:

där

T	=	dragfordonets tekniskt tillåtna största vikt i ton,
R	=	släpvagnens tekniskt tillåtna största vikt i ton,
g	=	tyngdacceleration (antas vara g = 9,81 m/s2).

5.1.3   De karakteristiska värdena D och S på vilka provningen är baserad anges i tillverkarens ansökan om typgodkännande, varvid S är den maximalt tillåtna statiska vertikala belastningen på kopplingspunkten i kg.

5.2   Provningsförfarande

5.2.1   För de dynamiska proverna ska provexemplaret placeras på en för ändamålet avsedd provbänk med möjlighet att anbringa krafter på ett sådant sätt att det inte utsätts för andra krafter eller kraftmoment än vad som är föreskrivet för provet. Vid alternerande provningar får kraftens riktning inte avvika från den angivna med mer än högst ±10°. För att undvika att icke föreskrivna krafter och kraftmoment påverkar provet kan det vara nödvändigt med en led vid den punkt där kraften anbringas och en andra led på lämpligt avstånd från den första.

5.2.2   Provningsfrekvensen får inte överstiga 35 Hz. Den valda frekvensen måste vara väl skild från provapparaturens och den provade anordningens resonansfrekvenser. Antalet belastningscykler ska vara 2 × 106 för kopplingsanordningar tillverkade av stål. Ett större antal belastningscykler kan vara nödvändiga för kopplingsanordningar av andra material. I allmänhet ska sprickundersökning utföras med hjälp av färgabsorptionsprovning; andra likvärdiga metoder är också tillåtna.

5.2.3   De kopplingsanordningar som provas ska normalt fästas så stadigt som möjligt i den använda provbänken och i en position som motsvarar den placering de har på fordonet. Använda fästen ska vara de som anges av tillverkaren eller av den som ansökt om typgodkännande och ska vara de fästen som är avsedda för att sätta fast kopplingen på fordonet och/eller ha motsvarande mekaniska egenskaper.

5.2.4   Provningsförhållanden

5.2.4.1

Kopplingarna ska helst provas i det skick under vilket de är avsedda att fungera under normal användning på väg. Tillverkaren har rätt att i samråd med den tekniska tjänsten neutralisera elastiska beståndsdelar om detta är nödvändigt för provningsförfarandet och under förutsättning att detta inte påverkar provresultaten.

5.2.4.2

De elastiska komponenter som blir uppenbart överhettade på grund av denna accelererande provning får bytas ut under provets gång.

5.2.4.3

Provningsbelastningarna kan påföras med hjälp av särskilda, glappfria anordningar.

5.2.4.4

De anordningar som ska provas ska åtföljas av alla utformningsdetaljer som kan tänkas inverka på hållfasthetskriteriet (t.ex. platta för elektriskt uttag eller märkningar). Provets avgränsning ska vara förankrings- eller fastsättningspunkterna. Den geometriska placeringen av ledkulans och kopplingsanordningens fastsättningspunkter i förhållande till referenslinjen ska tillhandahållas av fordonstillverkaren och ska anges i provrapporten.

5.2.4.5

Alla lägen för fastsättningspunkterna i förhållande till referenslinjen enligt vad som visas i tillägg 2 ska ingå i provningen och för detta ska också tillverkaren av dragfordonet tillhandahålla all nödvändig information till tillverkaren av kopplingsanordningen.

5.3   Provning av kopplingskulor och dragbeslag

5.3.1   Den anordning som är monterad på provbänken ska genomgå ett dynamiskt utmattningsprov med hjälp av en dragprovmaskin (t.ex. en resonanspulsgenerator). Provningen ska innehålla följande:

5.3.1.1

Provbelastningen ska utgöras av en växelvis verkande kraft och ska anbringas på kopplingskulan med en vinkel av 15° ± 1° enligt vad som visas i figurerna Ap2-1 och Ap2-2 i tillägg 2.

5.3.1.2

Om kulans centrum är beläget ovanför linjen som är parallell med den referenslinje som omfattar den högst belägna av de närmaste fästpunkterna enligt vad som visas i figur Ap2-3 i tillägg 2 ska provningen utföras med en vinkel (figur Ap2-1 i tillägg 2).

5.3.1.3

Om kulans centrum är beläget under linjen som är parallell med den referenslinje som omfattar den högst belägna av de närmaste fästpunkterna enligt vad som visas i figur Ap2-3 i tillägg 2 ska provningen utföras med en vinkel (figur Ap2-2 i tillägg 2). Denna vinkel är vald för att omfatta den vertikala belastningens statiska och dynamiska beståndsdelar. Denna provmetod är enbart användbar för en tillåten statisk belastning som inte överstiger Ekvation 3-2:

5.3.1.4

Om en statisk belastning som överstiger detta värde krävs, ska vinkeln under vilket provet utförs ökas till 20°. Den dynamiska provningen ska genomföras med följande kraftbelastning: Ekvation 3-3:

5.3.2   Ledkulor i ett enda stycke, däribland anordningar med ej utbytbara, avtagbara kulor och dragbeslag med utbytbara kulor som kan demonteras (med undantag för kulor som är fastsatta på ett integrerat stöd) ska provas enligt punkt 5.3.1.

5.3.3   Provning av fästen som kan användas med olika typer av ledkulor ska utföras enligt kraven i Uneceföreskrifter nr 55.

5.4   Provningskraven i punkt 5.3.1 gäller också för andra kopplingsanordningar än kopplingskulor.

6.   Kopplingshuvuden

6.1

Kopplingshuvudena ska vara utformade så att de kan användas på ett säkert sätt med de kopplingskulor som beskrivs i figur Ap 1-1 i tillägg 1.

6.2

Kopplingshuvuden som är avsedda att monteras på ett obromsat släpfordon ska vara försedda med en sekundär koppling eller åtminstone en eller flera fästpunkter för att en sekundär koppling ska kunna anbringas. Fästpunkten/punkterna ska vara placerade så att den sekundära kopplingen när den används inte begränsar kopplingens normala rörelse.

6.3

Ett utmattningsprov ska utföras där man belastar alla provexemplar med dels en växelvis verkande kraft (lyftprov) dels ett statiskt prov.

6.4

Den dynamiska provningen ska utföras med en passande kopplingskula av lämplig styrka. Kopplingshuvudet och kopplingskulan monteras på provbänken enligt tillverkarens instruktioner och på ett sätt som motsvarar deras fastsättning på fordon. Inga andra krafter än den kraft med vilken anordningen ska provas får förekomma. Provningskraften ska anbringas längs en linje genom kulans centrum med en nedåt- och bakåtlutning om 15° (se figur Ap3-1 i tillägg 3). Ett utmattningsprov ska utföras på den provade anordningen med anbringande av följande kraft: Ekvation 3-3:

6.5

Den kopplingskula som används för provningen ska ha diametern 49 – 0+0,13 mm för att motsvara en sliten kula. Lyftkraften FA ska ökas jämnt och snabbt till ett värde av Ekvation 3-4: och hållas kvar där under 10 sekunder, där C = släpvagnens vikt (summan av belastningarna för släpvagnen vid högsta tillåtna belastning) i ton.

6.6

Om andra kopplingsanordningar än kulkopplingar används ska kopplingshuvudet, i förkommande fall, provas enligt de krav som gäller i Uneceföreskrifter nr 55.

---

(1)  EUT L 227, 28.8.2010, s. 1.

BILAGA VI

Krav beträffande anordningar för att förhindra obehörigt nyttjande

1.   Krav

1.1

Med fordonstyp med avseende på anordningar för att förhindra obehörigt utnyttjande menas en kategori av fordon som är lika i sådana väsentliga avseenden som konstruktionsegenskaper hos den skyddsanordning som förhindrar obehörigt nyttjande av fordonet.

1.2

Fordon i kategori L1e med en vikt i körklart skick om > 35 kg, L2e, L3e, L4e och L5e som är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 62 (1).

1.2.1

Fordon i kategorierna L1e, L2e, L3e, L4e och L5e som inte är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 18 (2) enligt vad som föreskrivs för fordonskategori N2.

1.3

Fordon i kategori L6e som är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 62, enligt vad som föreskrivs för fordonskategori L2e.

1.3.1

Fordon i kategori L6e som inte är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 18, enligt vad som föreskrivs för fordonskategori N2.

1.4

Fordon i kategori L7e som är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 62, enligt vad som föreskrivs för fordonskategori L5e.

1.4.1

Fordon i kategori L7e som inte är försedda med styre ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 18, enligt vad som föreskrivs för fordonskategori N2.

---

(1)  EUT L 89, 27.3.2013, s. 37.

(2)  EUT L 120, 13.5.2010, s. 29.

BILAGA VII

Krav beträffande elektromagnetisk kompatibilitet (EMC)

1.   Krav

1.1

Med fordonstyp med avseende på elektromagnetisk kompatibilitet menas en kategori av fordon som är lika i sådana väsentliga avseenden som konstruktionsegenskaperna hos de elektroniska komponenter, tändstift och deras kablar samt fästningsmetod och placering på fordonet.

1.2

Fordon i kategorierna L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 10 (1).

---

(1)  EUT L 254, 20.9.2012, s. 1.

BILAGA VIII

Krav beträffande utvändiga utskjutande delar

1.   Krav beträffande tvåhjuliga mopeder och tvåhjuliga motorcyklar, med eller utan sidvagn

1.1   Allmänna krav

1.1.2   Fordon i kategorierna L1e, L3e och L4e ska uppfylla följande allmänna krav:

1.1.2.1   Fordonen får inte ha spetsar eller skarpa kanter eller utskjutande delar av sådan form, dimension, riktning eller hårdhet att de ökar risken för eller svårighetsgraden av kroppsskador och skärsår på en person som träffas av eller kommer i beröring med fordonet i händelse av en olycka. Fordonen ska konstrueras så att delar och kanter som sårbara trafikanter som fotgängare sannolikt kan komma i kontakt med i händelse av en olycka uppfyller kraven i punkterna 1–1.3.8.

1.1.2.2   Alla utskjutande delar eller kanter som kan beröras och som är gjorda av eller täckta med material som mjukt gummi eller mjuk plast vars hårdhet inte överstiger 60 Shore (A) anses uppfylla kraven i punkterna 1.3–1.3.8. Hårdhetsmätningen ska utföras med materialet monterat på fordonet på avsett sätt.

1.1.3   Särskilda bestämmelser för fordon i kategorierna L1e, L3e och L4e

1.1.3.1   Fordonen ska bedömas i enlighet med bestämmelserna i punkterna 1.2–1.2.4.1.

1.1.3.2   Om fordon är utrustade med någon slags konstruktion eller skärmar avsedda att delvis eller helt innesluta förare, passagerare eller bagage eller att täcka vissa fordonskomponenter, får fordonstillverkaren som ett alternativ välja att tillämpa de relevanta kraven i Uneceföreskrifter nr 26 enligt vad som föreskrivs för fordonskategori M1, som täcker antingen specifika utvändiga utskjutande delar eller hela yttre ytan på fordonet.

De relevanta utskjutande delar som bedöms enligt denna punkt ska tydligt anges i informationsdokumentet och eventuella återstående yttre ytor ska uppfylla kraven i punkterna 1–1.3.8.

1.1.4   Särskilda bestämmelser för fordon i kategori L4e

1.1.4.1   Om en sidvagn är kopplad till motorcykeln, antingen permanent eller så att den går att koppla bort, ska utrymmet mellan motorcykeln och sidvagnen undantas från bedömningen (se figur 8-1).

Figur 8-1

Motorcykel i kategori L4e med sidvagn, sedd uppifrån

1.1.4.2   Om sidvagnen kan kopplas bort från motorcykeln så att motorcykeln kan användas utan den, ska den uppfylla kraven för motorcyklar utan sidvagn i punkterna 1–1.3.8.

1.2   Bedömning av utvändiga utskjutande delar

1.2.1   En provningssanordning som uppfyller de specifikationer som anges i figur Ap1-1 i tillägg 1 ska användas för att kontrollera fordonets utvändiga utskjutande delar.

1.2.2   Fordonet ska placeras på en horisontell yta i upprätt ställning, först med styrreglaget och det styrda hjulet i riktning rakt fram.

1.2.2.1   En provdocka som liknar en människa i femtionde percentilen eller en person med liknande fysiska egenskaper ska placeras på fordonet i normal körställning på ett sådant sätt att den inte hindrar styranordningen att röra sig fritt. Fötterna ska placeras på de avsedda fotstöden och får inte vidröra växelspakar eller bromspedaler.

1.2.3   Provningsanordningen ska röras från framdelen mot bakdelen av fordonet i en jämn rörelse på båda sidor av fordonet. Om provningsanordningen kommer i kontakt med styrreglaget eller några delar som är monterade på detta ska styrreglaget roteras till sin fullt låsta position under det att provningen fortsätter. Provningsanordningen ska förbli i kontakt med fordonet eller föraren under provningen (se figur 8-2).

Figur 8-2

Provningsanordningens rörelseområde

1.2.3.1   Fordonets framdel ska vara den första kontaktpunkten och provningsanordningen ska göra en sidledes utåtriktad rörelse och följa fordonets kontur och föraren, i förekommande fall. Provningsanordningen ska också få röras inåt i en grad som inte överskrider raden för den bakåtriktade rörelsen (dvs. i en vinkel på 45° i förhållande till fordonets längsgående mittplan).

1.2.3.2   Förarens händer och fötter ska skjutas bort av provningsanordningen om den kommer i direkt kontakt med dem och eventuella relevanta stöd (t.ex. fotstöd) ska få rotera, fällas ihop eller böjas fritt till följd av kontakten med provningsanordningen och bedömas i alla resulterande mellanliggande positioner.

1.2.3.3   Delar och komponenter av backspeglar som vederbörligen omfattas av relevant typgodkännande anses uppfylla kraven i punkterna 1–1.3.8.

1.2.3.4   Utskjutande delar som provningsanordningen kan komma i kontakt med i positioner för avsedd användning (t.ex. fotstöd för passagerare i både in- och utfällt skick) ska bedömas i alla positioner för avsedd användning.

1.2.4   När provningsanordningen rörs längs fordonet enligt beskrivningen ovan ska fordonets utskjutande delar och kanter som kommer i kontakt med provningsanordningen anses höra till

—	grupp 1: om provningsanordningen kommer i beröring med delar av fordonet, eller

—	grupp 2: om provningsanordningen kolliderar med delar av fordonet.

1.2.4.1   För att avgöra vilken grupp de utskjutande delar och kanter som provningsanordningen kommer i kontakt med hör till, ska provningsanordningen användas enligt den bedömningsmetod som visas i figur 8-3 och anses tillhöra

grupp 1 om 0° ≤ α < 45°, och

grupp 2 om 45° ≤ α ≤ 90°.

Figur 8-3

Provningsanordning som kommer i kontakt med fordonets sida och kolliderar med en utskjutande del, sett uppifrån

1.3   Särskilda krav

1.3.1   Radiekrav för delar i grupp 1 (kontakt via beröring):

1.3.1.1   Skivor:

—	Skivornas kanter ska ha en krökningsradie på minst 0,5 mm.

Konstruktion, huvar, karosseri etc.:

—	Hörnen ska ha en krökningsradie på minst 3,0 mm. Med hörn avses den tredimensionella formen av en yta som inte är en skivkant eller ett skaft.

1.3.1.1.1   Radier för hörn och skivkanter ska fastställas vid kontaktpunkten/punkterna med provningsanordningen och det ska ske en jämn övergång till en mindre radie i förekommande fall, i de riktningar där det inte längre finns någon kontakt mellan provningsanordningen och hörnet eller kanten.

1.3.1.2   Skaft

—	Skaft eller liknande delar ska ha en total diameter på minst 10 mm.

—	Kanterna i änden på ett skaft ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm.

1.3.1.2.1   Radier för skaftets kanter ska fastställas vid kontaktpunkten/punkterna med provningsanordningen och kan gradvis bli mindre runt skaftändens hela omkrets.

1.3.2   Radiekrav beträffande delar i grupp 2 (kontakt via kollision):

1.3.2.1   Skivor:

—	Skivornas kanter ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm.

Konstruktion, huvar, karosseri etc.:

—	Hörnen ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm.

1.3.2.1.1   Radier för hörn och skivkanter ska fastställas vid kontaktpunkten/punkterna med provningsanordningen och ska vara kontinuerlig eller gradvis mindre i de riktningar där det inte längre finns någon kontakt mellan provningsanordningen och hörnet eller kanten.

1.3.2.2   Skaft

—	Skaft eller liknande delar ska ha en total diameter på minst 20 mm.

—	Skaft eller liknande delar får emellertid ha en total diameter på mindre än 20 mm, under förutsättning att den del som skjuter ut utgör mindre än hälften av den totala diametern.

—	Kanterna i änden på ett skaft ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm.

1.3.2.2.1   Radier för skaftets kanter ska fastställas vid kontaktpunkten/punkterna med provningsanordningen och kan gradvis bli mindre runt den skaftändens hela omkrets.

1.3.3   Vindrutans eller huvens övre kant, vare sig de är transparenta eller ej, ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm eller annars vara täckt med ett skyddande material i enlighet med punkt 1.1.1.2.

1.3.3.1   Den övre kanten begränsas av plan i 45° vinkel i förhållande till det horisontala planet (se figur 8-4).

Figur 8-4

Förare sedd genom en transparent vindruta

1.3.3.2   Om en radie tillämpas på den övre kanten får den inte vara större än 0,70 gånger vindrutans eller huvens tjocklek mätt vid den övre kanten.

1.3.3.3   Skydd som liknar vindrutor eller huvar och som endast installeras för att skydda förarens instrument eller strålkastaranordning, och som inte skjuter ut med mer än 50 mm mätt från den övre ytan för instrumentpanelen eller strålkastaranordningen undantas från kraven i punkterna 1.3.3, 1.3.3.1 och 1.3.3.2.

1.3.4   Ändarna på kopplings- och bromsspakarna ska vara synligt sfäriska och ha en krökningsradie på minst 7,0 mm. Ytterkanterna på dessa spakar ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm längs hela greppområdet. Kontrollen ska göras med spakarna i frånslaget läge.

1.3.4.1   Om spakarna är helt täckta med skyddshöljen och därför inte kan komma i kontakt med en person som fordonet slår emot anses spakarna uppfylla kraven i punkt 1.3.4.

1.3.5   Främre stänkskärmens framkant eller eventuella delar som är monterade på den ska ha en krökningsradie på minst 2,0 mm.

1.3.5.1   Främre stänkskärmens framkant begränsas av två vertikala plan som bildar en horisontell vinkel på 45 grader i förhållande till fordonets längsgående mittplan.

1.3.5.2   Om en radie tillämpas på främre stänkskärmens framkant ska den inte vara större än 0,70 gånger stänkskärmens tjocklek mätt vid den främre kanten.

1.3.6   Bakre kanten av ett bränsletankslock eller en anordning med liknande form som är belägna på bränsletankens översida och som föraren sålunda kan slå emot vid en kollision ska inte skjuta ut mer än 15 mm från den underliggande ytan; varje del som förenar dem med den underliggande ytan ska vara jämn och synligt sfärisk. Ett exempel visas i figur 8-5. Det får skjuta ut mer än 15 mm från den underliggande ytan, under förutsättning att en skyddsanordning är placerad bakom den för att garantera att det relativa måttet 15 mm inte överskrids för den utskjutande delen.

Figur 8-5

Monteringskrav för bränsletankslock

1.3.6.1   Bränsletanklock eller anordningar med liknande form som inte är placerade framför föraren eller som är belägna under nivån för förarens sittplats undantas från kraven i punkt 1.3.6.

1.3.7   Tändningsnycklarnas topp ska ha en skyddande hatt gjord av gummi eller plast med trubbiga kanter.

1.3.7.1   Tändningsnycklar som inte behöver sättas in i tändningslocket under körning, som är i plan med eller inneslutna av den omgivande ytan, där nyckelns huvud kan fällas ned i förhållande till skaftet, och som är belägna nedanför nivån för förarens sittplats eller inte är belägna framför föraren undantas från kraven i punkt 1.3.7.

1.3.8   Utåtpekande och utskjutande delar av fordonet när det står i normal och upprätt ställning som inte kommer i kontakt med provningsanordningen, men kan öka risken för eller svårighetsgraden av kroppsskador och skärsår på en person som träffas av fordonet i händelse av en kollision, ska göras trubbiga.

2.   Krav beträffande tre- och fyrhjuliga fordon

2.1   Allmänna krav

2.1.1   Fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e ska uppfylla följande allmänna krav:

2.1.1.1

Fordonen får inte ha spetsar eller skarpa kanter eller utskjutande delar av sådan form, dimension, riktning eller hårdhet att de ökar risken för eller svårighetsgraden av kroppsskador och skärsår på en person som träffas av eller kommer i beröring med fordonet i händelse av en olycka. Fordonen ska konstrueras så att delar och kanter som sårbara trafikanter som fotgängare sannolikt kan komma i kontakt med i händelse av en olycka uppfyller kraven i punkterna 2.1.2–2.1.2.1.4.

2.1.2   Särskilda krav beträffande fordon i kategorierna L2e, L5e, L6e och L7e:

2.1.2.1

Fordonen ska uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 26 enligt vad som föreskrivs för fordonskategori M1.

2.1.2.1.1

På grund av variationsrikedomen när det gäller dessa fordonskategoriers konstruktion, och huruvida fordonet är utrustat med en anordning för backning, får fordonstillverkaren som ett alternativ till kraven i punkt 2.1.2.1 emellertid välja att tillämpa kraven i punkterna 1.1–1.1.2.1 och 1.2–1.3.8 enligt vad som föreskrivs för fordon i kategori L1e och L3e om specifika utvändiga utskjutande delar (t.ex. av framgafflar, hjul, fälgar, stänkskärmar och huvar samt den bakre delen på fordon som inte är utrustade med en anordning för backning) för det fordon som ska typgodkännas i samråd med den tekniska tjänsten och typgodkännandemyndigheten (t.ex. för en typ av fordon som ser ut som en motorcykel men är försedd med tre hjul, vilket innebär att den klassificeras som ett fordon i kategori L5e). De relevanta utskjutande delar som bedöms enligt denna punkt ska tydligt anges i informationsdokumentet och eventuell återstående yttre yta ska uppfylla kraven i punkterna 2–2.1.2.1.4.

2.1.2.1.2

Om fordonen är utrustade med någon slags konstruktion eller skärmar avsedda att delvis eller helt innesluta förare, passagerare eller bagage eller att täcka vissa fordonskomponenter och inte kan bedömas på korrekt sätt genom tillämpning av punkt 2.1.2.1.1 (t.ex. när det gäller tak, takpelare, dörrar, dörrhandtag, fönster, motorhuvslock, bagagelucka, öppningsknappar, lastplattformar) ska dessa återstående utskjutande delar uppfylla alla relevanta krav i Uneceföreskrifter nr 26 enligt vad som föreskrivs för fordonskategori M1.

2.1.2.1.3

När det gäller fordon i kategorierna L2e-U, L5e-B, L6e-BU och L7e-CU ska de kanter som man kan komma i kontakt med enligt de bestämmelser som fastställs ovan och som är belägna bakom det bakre skottet eller, om det inte finns något bakre skott, ett vertikalt längsgående plan som passerar genom en punkt som är belägen 50 cm bakom r-punkten för den bakersta sittplatsen, åtminstone göras trubbiga när de skjuter ut med 1,5 mm eller mer.

2.1.2.1.4

Efterlevnad av kraven ska kontrolleras utan att registreringsskylten anbringas på fordonet, och eventuella utrymmen eller ytor för registreringsskyltar ska således inte undantas från bedömningen.

BILAGA IX

Krav beträffande lagring av bränsle

1.   Allmänna krav

1.1

Med fordonstyp med avseende på bränslelagring menas en kategori av fordon som är lika i sådana väsentliga avseenden som form, storlek och materialegenskaper samt metod för att montera och placera bränsletanken på fordonet.

1.2

Bränsletankar på fordon som har en eller flera tankar monterade ska uppfylla följande allmänna krav: 1.2.1 Bränsletankar ska tillverkas av material vars värmereaktioner samt mekaniska och kemiska reaktioner fortsätter vara ändamålsenliga även vid avsedda användningsförhållanden. 1.2.2 Bränsletankar och angränsande delar ska konstrueras på ett sådant sätt att de inte genererar någon elektrostatisk laddning som kan orsaka gnistor mellan tanken och fordonets underrede som kan antända en bränsle-/luftblandning. 1.2.3 Bränsletankar ska vara utförda så att de är korrosionsbeständiga. 1.2.4 Bränsletankar ska vara försedda med passande anordningar (t.ex. mynningar, eller säkerhetsventiler) som automatiskt frigör eventuellt övertryck eller tryck som överskrider driftstrycket. Ventilationsmynningarna ska konstrueras på ett sådant sätt att de utesluter alla risker för antändning av en bränsle–luftblandning. 1.2.5 Bränsletankar ska konstrueras på ett sådant sätt att eventuellt bränsle som kan läcka ut när tanken fylls inte kan läcka på fordonets avgassystem, motor eller andra framdrivningsdelar eller på insidan av passagerar- eller bagageutrymmen, utan leds till marken. 1.2.6 Bränslet ska inte kunna flyta från tanklocket eller från anordningar som installerats för att frigöra överloppstryck även om tanken är helt uppochnedvänd. Droppning är tillåtet, förutsatt att det inte överskrider 30 g/min, vilket ska kontrolleras genom den provning som beskrivs i punkterna 2.1–2.1.4. Om läckaget inte förefaller vara konstant ska det säkerställas att högsta tillåtna läckage fastställs inom en tidsram på 1 minut (dvs. inte som genomsnitt under en längre tidsperiod). 1.2.7 Tanken får inte monteras i, eller i sig utgöra, en yta (golv, vägg, tak eller torpedvägg) i passagerarutrymmet eller något annat utrymme som är sammanbyggt med det om fordonet är försett med kaross. 1.2.7.1 Vid tillämpning av denna bilaga anses ett fordon ha ett sammanbyggt passagerarutrymme eller annat utrymme om det är försett med säkerhetsglas, siddörrar, bakdörr, sidopelare och/eller ett tak som skapar ett inneslutet eller delvis inneslutet utrymme. Den tekniska tjänsten ska tydligt motivera bedömningskriterierna i provningsrapporten. 1.2.8 Bränslefyllningsporten får inte vara placerad i passagerar- eller bagageutrymmet eller i motorutrymmet om ett sådant finns. 1.2.8.1 Förutom det som anges i punkt 1.2.7.1 anses ett fordon ha ett motor- eller bagageutrymme om det är försett med sidopaneler i kombination med en huv/ett lock och/eller en skyddshylsa/ett bagagelock som skapar ett inneslutet eller delvis inneslutet utrymme. Den tekniska tjänsten ska tydligt motivera bedömningskriterierna i provningsrapporten. 1.2.9 De ska klara de läckage- och täthetsprov som utförs under ett internt tryck som motsvarar två gånger det relativa driftstrycket (konstruktionstryck) eller ett övertryck på 30 kPa, om detta är högre, enligt beskrivningen i punkterna 2.2–2.2.1. Alla öppningar får blockeras för utförandet av denna provning. Bränsletanken får inte spricka eller läcka under provningen, men får bli permanent deformerad. 1.2.9.1 Bränsletankar som tillverkats av annat material än metall anses uppfylla detta krav om de har godkänts i den provning som beskrivs i punkterna 3.4–3.4.1. 1.2.10 Bränsletankar som tillverkats av annat material än metall ska genomgå provningar enligt punkterna 3–3.7.5.1 förutom de provningar som beskrivs i punkterna 2.1–2.1.4.

1.3

Fordon som är försedda med en eller flera bränsletankar ska uppfylla följande allmänna krav: 1.3.1 Bränsletankar ska monteras och installeras på ett sådant sätt att de fungerar i alla förutsebara driftsförhållanden. 1.3.2 Alla delar och komponenter i fordonets bränsleförsörjningssystem ska skyddas på lämpligt sätt av en del av ramen eller karossen så att de inte kan slå i hinder på marken. Det skyddet krävs inte om komponenten/komponenterna i fråga, när de befinner sig under fordonet, är högre upp från marken än den del av ramen eller karossen som befinner sig just framför dem. 1.3.3 Alla delar och komponenter i fordonets bränsleförsörjningssystem ska utformas, tillverkas och monteras så att de inte skadas av den inre och yttre korrosion som de är utsatta för. Rörelse som beror på fordonsstrukturens, motorns och överföringens vridning, böjning och vibration får inte utsätta bränslesystemets delar och komponenter för onormal friktion eller påfrestning. 1.3.4 Fordon som använder motorgas i sitt framdrivningssystem samt deras motorgastankar ska uppfylla alla relevanta monterings- och utrustningskrav i Uneceföreskrifter nr 67 (1) enligt vad som föreskrivs för fordonskategori M1. 1.3.5 Fordon som använder komprimerad naturgas i sitt framdrivningssystem samt deras tankar för komprimerad naturgas ska uppfylla alla relevanta monterings- och utrustningskrav i Unece-föreskrifter nr 110 (2) enligt vad som föreskrivs för fordonskategori M1.

2.   Provning av bränsletankar

2.1   Rullningsprovning

2.1.1

Tanken med alla tillbehör ska monteras på en testställning på ett sätt som motsvarar det sätt på vilket tanken är monterad i det fordon den är avsedd för. Detta gäller även utjämningssystem för övertryck.

2.1.2

Provningsställningen ska rotera runt en axel som är parallell med den längsgående fordonsaxeln.

2.1.3

Provningen ska utföras med tanken fylld till 30 % av sin kapacitet och även till 90 % av sin kapacitet med en brandsäker vätska som har en densitet och viskositet som ligger närmast det bränsle som normalt används, eller med vatten.

2.1.4

Tanken ska vridas 90° vänster från sitt ursprungliga läge. Tanken ska därefter hållas i det läget i minst fem minuter. Tanken ska därefter vridas ytterligare 90° i samma riktning. Tanken ska därefter hållas i detta läge, upp och ned, i minst ytterligare fem minuter. Tanken ska därefter vridas tillbaka till sitt ursprungliga läge. Provningsvätska som inte runnit tillbaka från ventilationssystemet till tanken får tappas ut och eventuellt fyllas på igen. Tanken ska vridas 90° höger från sitt ursprungliga läge. Tanken ska därefter hållas i det läget i minst fem minuter. Tanken ska därefter vridas ytterligare 90° i samma riktning. Tanken ska därefter hållas i detta läge, upp och ned, i minst ytterligare fem minuter. Tanken ska därefter vridas tillbaka till sitt ursprungliga läge. Vridningarna i 90° ska göras med intervaller på en till tre minuter.

2.2   Hydrostatiskt prov

2.2.1

Tanken ska genomgå ett hydraultest av det inre trycket som ska utföras på en separat enhet som är komplett med alla tillbehör. Tanken ska fyllas helt med en brandsäker vätska som har en densitet och viskositet som ligger närmast det bränsle som normalt används, eller med vatten. Alla anslutningar till utsidan kopplas bort, och därefter ökas trycket stegvis genom ledningsanslutningen genom vilken bränslematningen sker till ett inre tryck som anges i punkt 1.1.9. Trycket ska hållas i minst en minut.

3.   Särskilda krav och provningar för bränsletankar som tillverkats av annat material än metall

3.1   Bränsletankar som är tillverkade av annat material än metall ska genomgå följande kompletterande provningar:

—	Täthetsprov.

—

Slagprov.

—	Provning av mekanisk hållfasthet.

—	Bränslemotståndsprov.

—	Värmebeständighetsprov.

—	Eldtålighetsprov.

3.2   Täthetsprovningar ska utföras på en helt ny bränsletank.

3.2.1   Det täthetsprov som ingår i den typ IV-provning som avses i del A i bilaga V till förordning (EU) nr 168/2013 utan att diffusionsmätning beaktas i provningen enligt denna bilaga ska utföras på ett tillräckligt antal bränsletankar för provning enligt punkterna 3.3–3.7.5.1.

3.3   Slagprov ska utföras på en bränsletank som har genomgått täthetsprovet.

3.3.1   Bränsletanken ska fyllas till sin beräknade kapacitet med en blandning av 50 % vatten och 50 % etylenglykol eller med något annat kylmedel som inte angriper bränsletankens material, vars fryspunkt är lägre än .

Temperaturen på de vätskor som finns i bränsletanken under provningen ska vara . Tanken ska kylas ned till motsvarande rumstemperatur. Det är också möjligt att fylla bränsletanken med tillräckligt kyld vätska förutsatt att bränsletanken förblir vid provtemperaturen under åtminstone en timme.

Vid provningen ska en pendel användas. Pendelns ände ska ha formen av en liksidig triangulär pyramid vars hörn och kanter har en böjningsradie på 3,0 mm. Pendelns fritt rörliga massa ska vara 15 kg ± 0,5 kg och pendelns energi ska vara minst 30,0 J för varje slag mot bränsletanken.

Den tekniska tjänsten får välja ut ett antal punkter på bränsletanken som ska provas. Punkterna ska vara de som anses vara utsatta för risker som en följd av monteringen av tanken och dess placering på fordonet. Skydd som inte är av metall ska inte beaktas och rörinstallationer i ramen eller chassidelar får beaktas i riskbedömningen.

Mer än en bränsletank får användas för att slutföra alla slag, under förutsättning att samtliga tankar har genomgått täthetsprovet.

Ett enda slag mot någon av de provade punkterna får inte innebära att vätskeläckage uppstår.

3.4   Provning av mekanisk hållfasthet ska utföras på en bränsletank som har genomgått täthetsprovet.

3.4.1   Bränsletanken ska fyllas ända till sin beräknade kapacitet; provvätskan som används bör vara vatten på . Tanken ska sedan utsättas för ett internt tryck som motsvarar två gånger det relativa driftstrycket (konstruktionstryck) eller ett övertryck på 30 kPa, om detta är högre. Tanken ska förbli tillsluten under tryck under en tidsrymd på minst 5 timmar vid en rumstemperatur på .

Bränsletanken får inte visa tecken på läckage och de eventuella tillfälliga eller permanenta deformeringar som uppstår får inte innebära att bränsletanken blir obrukbar. Om deformeringen av tanken ska bedömas ska monteringsförhållandena beaktas.

3.5   Bränslemotståndsprov ska utföras på prov av en helt ny bränsletank och prov av en bränsletank som har genomgått täthetsprovet.

3.5.1   Sex dragprovsbitar av ungefär samma tjocklek ska tas från flata eller nästan flata sidor av den helt nya bränsletanken. Deras dragprovsstyrka och elasticitetsgränser ska fastställas vid under en draghastighet på 50 mm/min. Dessa värden måste jämföras med de dragprovsstyrke- och elasticitetsvärden som erhållits genom liknande provningar som utförts av en bränsletank som har genomgått täthetsprovet. Materialet ska anses kunna godtas om skillnaden i dragprovsstyrka inte överstiger 25 %.

3.6   Värmebeständighetprov ska utföras på prov av en bränsletank som har genomgått täthetsprovet.

3.6.1   Bränsletanken ska vara monterad på en representativ del av fordonet och fyllas till 50 % av sin kapacitet med vatten vid . Den provade anordningen inklusive bränsletanken ska därefter placeras i en rumstemperatur på i en timme, varefter bränsletanken inte får uppvisa permanenta deformeringar eller läckor och ska vara i fullt brukbart skick.

3.7   Eldtålighetsprov ska utföras på prov av en bränsletank som har genomgått täthetsprovet.

3.7.1   Provberedning

3.7.1.1   Minst tio flata eller nästan flata provexemplar som är 125 ± 5 mm långa och 12,5 ± 0,2 mm breda ska tas från en eller flera bränsletankar som har genomgått täthetsprovet. Om det inte är möjligt att ta ut sådana provexemplar till följd av bränsletankens utformning (dvs. form) anses det vara godtagbart för provningen att bereda en eller flera speciella tankar med liknande egenskaper, men med flera flata eller nästan flata ytor i väggarna. Den totala tjockleken för alla prov ska vara inom ± 5 % av det tjockaste provet.

3.7.1.2   Två linjer ska skäras i varje prov, en vid 25 mm och den andra vid 100 mm från en ände.

3.7.1.3   Provexemplarens kanter ska vara jämna. Kanter som har erhållits genom sågning ska sandpappras fina så att en jämn yta erhålls.

3.7.2   Provningsutrustning

3.7.2.1   Provningskammaren ska bestå av en helt sluten laboratoriekupa med ett värmebeständigt inspektionsfönster. En spegel kan användas vid vissa provningar så att även baksidan på provbiten kan observeras.

Rökutsuget ska stängas av under provet och startas genast efter provet så att alla förbränningsprodukter fås bort.

Provet kan också ske i en metallåda som placeras i kupan med utsugsfläkten påslagen.

Lådans under- och översidor ska vara försedda med ventilationshål som tillför tillräckligt med luft för förbränningen utan att den brinnande provbiten utsätts för drag.

3.7.2.2   Ett laboratoriestativ med två klämmor som kan ställas in i vilken position som helst med hjälp av hålbultar.

3.7.2.3   Brännaren ska vara en gaseldad bunsen- eller tirillbrännare med ett munstycke på 10 mm. Munstycket får inte vara försett med några tillbehör.

3.7.2.4   Ett metallnät med maskstorlek 20 och totala mått på cirka 100 × 100 mm ska tillhandahållas.

3.7.2.5   Ett vattenbad med rekommenderade mått på cirka 150 × 75 × 30 mm ska tillhandahållas.

3.7.2.6   En tidtagningsanordning (i sekunder) ska tillhandahållas.

3.7.2.7   En graderad måttstock (i millimeter) ska tillhandahållas.

3.7.2.8   Ett skjutmått (med precision på minst 0,05 mm) eller en motsvarande mätanordning ska tillhandahållas.

3.7.3   Provningsförfarande

3.7.3.1   Provexemplaret ska fästas vid en av stativklämmorna i änden närmast 100 mm-märket. Dess längsgående axel ska vara vågrät och dess tväraxel sitta i 45° vinkel mot den vågräta. Nedanför provexemplaret ska ett rent metallnät fästas vid den andra stativklämman och placeras 10 mm vågrätt under provexemplarets kant så att det sticker ut cirka 13 mm förbi siktens kant (se figur 9-1). Ett bad fyllt med vatten ska placeras på kupbordet på ett sådant sätt att det fångar upp den glöd som kan falla ned under provningen.

Figur 9-1

Provningsanordning för eldtålighetsprov

3.7.3.2   Brännarens lufttillförsel ska ställas in på ett sådant sätt att en cirka 25 mm hög blå låga erhålls.

3.7.3.3   Brännaren ska placeras så att dess flamma når provexemplarets yttre kant (se figur 1) och samtidigt ska tidtagningen startas.

Flamman ska nå provexemplaret under 30 sekunder. Om provbiten deformeras, smälter eller dras undan från flamman, ska flamman flyttas så att den fortfarande når provexemplaret. Större deformering av provexemplaret under provningen kan dock ogiltigförklara resultatet.

Brännaren ska avlägsnas efter 30 sekunder eller när flammans främre del når 25 mm-märket. Brännaren ska flyttas åtminstone 450 mm från provbiten och kupan ska stängas.

3.7.3.4   När flammans främre del når 25 mm-märket ska tiden på tidtagningen, i sekunder, noteras som tid t1.

3.7.3.5   Tidtagningen ska stannas när förbränningen (med eller utan låga) avstannar eller når 100 mm-märket från den fria änden. Tiden ska noteras som tid t. Om provbiten återantänds av brinnande material på metallnätet kan provningsresultatet ogiltigförklaras.

3.7.3.6   Om förbränningen inte når 100 mm-märket ska den icke-förbrända sträckan från 100 mm-märket längs med provexemplarets undre kant mätas, avrundad till närmaste millimeter. Den förbrända sträckan ska motsvara 100 mm minus den icke-förbrända sträckan uttryckt i mm.

3.7.3.7   Om ett provexemplar förbränts ända till eller förbi 100 mm-märket ska förbränningshastigheten vara , uttryckt i mm/s.

3.7.3.8   Den provning som beskrivs i punkterna 3.7.3.1–3.7.3.7 ska upprepas tills tre provexemplar har förbränts ända till eller förbi 100 mm-märket eller tills tio provexemplar har provats.

3.7.3.9   Om bara ett provexemplar av tio brinner ända till eller förbi 100 mm-märket, ska den provning som beskrivs i punkterna 3.7.3.1–3.7.3.7 upprepas på högst tio nya provexemplar.

3.7.4   Angivande av resultat

3.7.4.1   Provningsrapporten ska åtminstone innehålla följande detaljerade information:

—	Antal undersökta prov.

Gällande vart och ett av de individuella proven:

—	Metoder för identifiering.

—	Preparerings- och förvaringsmetod.

—	Tjocklek mätt i varje tredjedel av provets längd (i millimeter med minst en decimal).

—	Förbränningstid (s).

—	Förbränningslängd (mm).

—	Förklaring av skälet om ett provexemplar inte förbränts till 100 mm-märket (t.ex. för att det droppar, rinner eller faller sönder i brända partiklar).

—	Förklaring om ett provexemplar återantänds av brinnande material på metallnätet.

3.7.4.2   Om minst två av provbitarna har förbränts ända till eller förbi 100 mm-märket, ska förbränningens medelhastighet (uttryckt i mm/s och härrört från de resultat som har beräknats enligt formeln i punkt 3.7.3.7) anges. Den genomsnittliga förbränningstiden är således genomsnittet av förbränningshastigheterna för alla prov som har förbränts ända till eller förbi 100 mm-märket. Detta värde ska jämföras mot kravet i punkterna 3.7.5–3.7.5.1 och de beräkningar och kontroller som avses i punkt 3.7.4.3 ska inte utföras.

3.7.4.3   Den genomsnittliga förbränningstiden (GFT) och förbränningssträckan (GFS) ska anges om inget av de tio provexemplaren eller högst ett av 20 exemplar har förbränts ända till 100 mm-märket.

Ekvation 9-1:

där n är antalet provbitar.

Resultatet avrundas uppåt eller nedåt till närmaste ökning av 5 sekunder. En genomsnittlig förbränningstid på 0 sekunder ska emellertid inte användas (dvs. om förbränningen varar mellan mindre än 2 sekunder och 7 sekunder är GFT 5 sekunder, om förbränningen varar mellan 8 och 12 sekunder är GFT 10 sekunder, om förbränningen varar mellan 13 och 17 sekunder är GFT 15 sekunder etc.).

Ekvation 9-2:

där n är antalet provbitar.

Resultatet uttrycks i förhållande till den närmaste ökningen på 5 mm (dvs. ”mindre än 5 mm” ska anges om den förbrända sträckan understiger 2 mm, och en GFS på 0 får aldrig anges).

Om ett enda provexemplar av 20 brinner ända till eller förbi 100 mm-märket ska förbränningssträckan (dvs. värdet på (100 – ej förbränd längdi) för det provet) räknas som 100 mm.

Ekvation 9-3:

Den genomsnittliga hastigheten för förbränningen är således (GFS/GFT) (uttryckt i mm/s).

Detta värde ska jämföras med det krav som fastställs i punkterna 3.7.5–3.7.5.1.

3.7.5   Krav på eldtålighet för andra bränsletanksmaterial än metall

3.7.5.1   Tankens material får inte brinna med högre genomsnittlig förbränningshastighet än 0,64 mm/s, vilket fastställts enligt det provningsförfarande som anges i punkterna 3.7–3.7.4.3.

---

(1)  EUT L 72, 14.3.2008, s. 1.

(2)  EUT L 120, 7.5.2011, s. 1.

BILAGA X

Krav beträffande lastplattformar

1.   Syfte

1.1

Om en lastplattform är monterad på ett fordon i (under)kategorierna L2e, L5e-B, L6e-B, L7e-B eller L7e-C ska monteringen av fordonet och lastplattformen uppfylla en minimiuppsättning konstruktionskriterier för säker transport av gods.

2.   Krav

2.1

Om en lastplattform är monterad på fordonet får den endast vara avsedd för att transportera gods och den ska ha ett öppet eller inbyggt, väsentligen jämnt och horisontellt flak.

2.2

Tyngdpunkten för fordon i kategori L med lastplattform utan förare ska vara belägen mellan axlarna.

2.3

Plattformens mått ska uppfylla följande krav: 2.3.1 Flakets längd, det vill säga avståndet från den punkt inuti lastutrymmet som är längst fram till den punkt inuti lastutrymmet som är längst bak, mätt horisontellt i fordonets längsgående plan, får inte överskrida det större värdet av 1,4 gånger fordonets spårvidd fram eller bak. Fordon i underkategorierna L6e-BU och L7e-CU är undantagna från detta krav. 2.3.2 Flakets bredd får inte överskrida den totala högsta bredden för ett fordon utan plattform. 2.3.3 Lämpligt sidoskydd ska finnas för att förhindra att gods som lastas på lastplattformen faller av.

2.4

Plattformen ska vara placerad symmetriskt i förhållande till fordonets längsgående plan.

2.5

Lastplattformens höjd över marken får vara högst 1 000 mm.

2.6

Lastplattformen ska vara fäst vid fordonet på ett sådan sätt att alla risker för oavsiktlig bortkoppling undviks.

2.7

Plattformens typ och fastsättning ska vara sådana att förarens siktfält vid normal last förblir tillräckligt och så att de olika obligatoriska belysnings- och ljussignalanordningarna kan fungera på föreskrivet sätt.

2.8

Fordonstillverkaren ska ange säker lastkapacitet för lastplattformar.

2.9

Lastplattformen ska vara försedd med passande fastsättningspunkter för säkringsanordningar för nyttolasten.

BILAGA XI

Krav beträffande vikter och mått

1.   Syfte

1.1

I denna bilaga fastställs kraven för typgodkännande av fordon i kategori L med avseende på deras vikter och mått.

2.   Inlämnande av specifikationer av fordonets vikt samt provningskrav för att fastställa viktspecifikationer

2.1

I ansökan om EU-typgodkännande av en fordonstyp när det gäller fordonets vikter och mått ska tillverkaren för varje version inom en fordonstyp till typgodkännandemyndigheten lämna uppgifter om följande vikter, oavsett vilket tillverkningsstadium det befinner sig i. 2.1.1 Vikt i körklart skick enligt vad som avses i artikel 5 i förordning (EU) nr 168/2013. 2.1.2 Faktisk vikt. 2.1.3 Högsta tekniskt tillåtna lastvikt. 2.1.4 Högsta tekniskt tillåtna vikt på axlarna. 2.1.5 Om tillämpligt, den högsta tekniskt tillåtna släpvagnsvikten. 2.1.6 Om tillämpligt, de högsta tekniskt tillåtna vikterna vid kopplingspunkten, med hänsyn tagen till de tekniska egenskaperna för kopplingarna som är monterade eller kan monteras på fordonet. 2.1.7 Om tillämpligt, vikt för tilläggsutrustning. 2.1.8 Om tillämpligt, vikt för avtagbar struktur. 2.1.9 Om tillämpligt, vikt för framdrivningsbatteri.

2.2

När de vikter som avses i punkt 2 fastställs ska tillverkaren ta hänsyn till god teknisk sed och bästa tillgängliga tekniska kunskap för att minimera riskerna för mekaniska fel, i synnerhet sådana fel som beror på materialutmattning, och undvika skador på väginfrastrukturen.

2.3

När de vikter som avses i punkt 2 fastställs ska tillverkaren ta hänsyn till fordonets maximala konstruktionshastighet. Om tillverkaren har utrustat fordonet med en hastighetsbegränsande anordning ska högsta konstruerade fordonshastighet vara den verkliga fordonshastighet som tillåts av den hastighetsbegränsade anordningen.

2.4

När de vikter som avses i punkt 2 fastställs ska tillverkaren inte ange begränsningar av fordonets användning, förutom begränsningar avseende däckkapacitet som kan justeras till den konstruerade hastigheten.

2.5

För icke-färdigbyggda fordon, däribland fordon bestående av chassi med hytt, som kräver ytterligare steg för färdigställandet, ska tillverkaren tillhandahålla all relevant information till tillverkarna i nästa steg, så att kraven i denna förordning även fortsättningsvis uppfylls. Vid tillämpningen av första stycket ska tillverkaren specificera tyngdpunktens läge för vikten som motsvarar summan av belastningen.

2.6

När tilläggsutrustning i betydande grad påverkar fordonets vikter och mått, ska tillverkaren förse den tekniska tjänsten med information om plats, vikt och geometriskt tyngdpunktsläge i förhållande till axlarna för den tilläggsutrustning som kan monteras på fordonet.

2.7

Om typgodkännandemyndigheten eller den tekniska tjänsten anser det nödvändigt kan de begära att tillverkaren för kontroll ska tillhandahålla ett fordon som är representativt för den typ som ansökan avser.

2.8

När det gäller nyttofordon i underkategorierna L5e-B, L6e-BU och L7e-CU som är avsedda att transportera gods och utformade för att utrustas med utbytbara avtagbara konstruktioner ska den sammanlagda vikten för dessa avtagbara konstruktioner ingå i nyttovikten. I detta fall ska följande ytterligare villkor vara uppfyllda: 2.8.1 En avtagbar konstruktion anses vara utbytbar om den enkelt kan avlägsnas från chassi och hytt. 2.8.2 I informationsdokumentet ska fordonstillverkaren ange största tillåtna mått, sammanlagd vikt för avtagbara konstruktioner, gränser för tyngdpunktens placering och en ritning som visar fästpunkternas placering.

2.9

Provningsförhållandena och kraven i tillägg 1 ska vara uppfyllda för att fastställa vilka vikter som tillverkaren ska ange till typgodkännandemyndigheten.

3.   Inlämnande av uppgifter som fordonets mått samt provningskrav för att fastställa mått

3.1

I ansökan om EU-typgodkännande av en fordonstyp när det gäller fordonets vikter och mått ska tillverkaren för varje version inom en fordonstyp till typgodkännandemyndigheten lämna uppgifter om följande mått (i mm), oavsett vilket tillverkningsstadium det befinner sig i: 3.1.1 Fordonets längd, det vill säga avståndet mellan två vertikala plan i rät vinkel mot fordonets längsgående mittlinje som tangerar fordonets framdel respektive bakdel. 3.1.2 Fordonets bredd, det vill säga avståndet mellan två plan som är parallella till fordonets längsgående plan och tangerar fordonet på ömse sidor av detta plan. 3.1.3 Fordonets höjd, det vill säga avståndet mellan det plan som stöder fordonet och ett parallellt plan som tangerar den övre delen av fordonet. 3.1.4 Fordonets hjulbas, vilket innebär det mått som avses i punkt 6.4.1 i standarden ISO 612:1978. 3.1.5 För tvillinghjuliga fordon eller för tre- eller fyrhjuliga fordon: spårvidd fram och/eller bak, vilket innebär det avstånd som avses i punkt 6.5 i standarden ISO 612:1978. 3.1.6 Om tillämpligt, längdflak och breddflak.

3.2

Provningsförhållandena och kraven i tillägg 1 ska vara uppfyllda för att fastställa vilka mått som ska lämnas in.

3.3

De faktiska mått som avses i punkt 3.1 får skilja sig från de mått som angetts av tillverkaren med högst 3 %.