20.12.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 337/5

(1)

Den globala finanskrisen, som är den svåraste hittills, och konjunkturnedgången har skadat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten allvarligt och medfört en kraftig försämring av de finansiella, ekonomiska och sociala förhållandena i flera medlemsstater. Vissa medlemsstater har drabbats, eller hotas, av stora svårigheter, särskilt i form av problem med den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten, och deras situation i fråga om underskott och skuldsättning håller på att förvärras, även det till följd av det ekonomiska och finansiella världsläget.

(2)

Även om en rad viktiga åtgärder för att motverka de negativa effekterna av krisen redan har vidtagits, bland annat lagstiftningsändringar, är finanskrisens effekter på den reala ekonomin, arbetsmarknaden och medborgarna kännbara. Belastningen på de nationella ekonomiska resurserna ökar och mer bör göras snabbt för att minska påfrestningarna genom att maximera och optimera användningen av medlen från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

(3)

På grundval av artikel 122.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som anger att ekonomiskt bistånd från unionen kan beviljas en medlemsstat som har svårigheter eller allvarligt hotas av stora svårigheter till följd av osedvanliga händelser utanför dess kontroll, inrättades genom rådets förordning (EU) nr 407/2010 av den 11 maj 2010 om inrättandet av en europeisk finansiell stabiliseringsmekanism (3) en sådan mekanism i syfte att bevara den finansiella stabiliteten i unionen.

(4)

Genom rådets genomförandebeslut 2011/77/EU (4) och 2011/344/EU (5) beviljades Irland respektive Portugal sådant ekonomiskt bistånd.

(5)

Grekland hade stora svårigheter med den finansiella stabiliteten i landet redan innan förordning (EU) nr 407/2010 trädde i kraft. Det ekonomiska biståndet till Grekland kunde därför inte grunda sig på den förordningen.

(6)

Borgenärsavtalet och låneavtalet för Grekland, som ingicks den 8 maj 2010, trädde i kraft den 11 maj 2010. Det föreskrivs att borgenärsavtalet ska omfatta en treårig programperiod och förbli giltigt och i kraft så länge det finns utestående belopp inom ramen för låneavtalet.

(7)

I rådets förordning (EG) nr 332/2002 av den 18 februari 2002 om upprättandet av ett system för medelfristigt ekonomiskt stöd till medlemsstaters betalningsbalans (6) föreskrivs att rådet ska bevilja medelfristigt ekonomiskt bistånd om en medlemsstat som inte har antagit euron har svårigheter eller allvarligt hotas av svårigheter beträffande sin betalningsbalans.

(8)

Genom rådets beslut 2009/102/EG (7), 2009/290/EG (8) och 2009/459/EG (9) beviljades Ungern, Lettland respektive Rumänien sådant ekonomiskt bistånd.

(9)

Den period under vilken det ekonomiska biståndet är tillgängligt för Irland, Lettland, Ungern, Portugal och Rumänien anges i respektive rådsbeslut. Den period under vilken det ekonomiska biståndet till Ungern var tillgängligt löpte ut den 4 november 2010.

(10)

Den period då det ekonomiska biståndet genom borgenärsavtalet och låneavtalet är tillgängligt för Grekland är olika för varje medlemsstat som deltar i dessa instrument.

(11)

Den 11 juli 2011 undertecknade finansministrarna i de 17 medlemsstaterna i euroområdet fördraget om inrättande av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM). Enligt det fördraget, som är en uppföljning av Europeiska rådets beslut 2011/199/EU av den 25 mars 2011 om ändring av artikel 136 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt vad gäller en stabilitetsmekanism för de medlemsstater som har euron som valuta (10), ska ESM senast 2013 överta de uppgifter som i dagsläget fullgörs av den europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen (EFSM). ESM bör därför beaktas redan i denna förordning.

(12)

I sina slutsatser av den 23 och 24 juni 2011 välkomnade Europeiska rådet kommissionens avsikt att stärka synergierna mellan låneprogrammet för Grekland och unionens fonder, och stödde insatserna för att öka Greklands kapacitet att absorbera unionsmedel i syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning genom en ny inriktning för att förbättra konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Europeiska rådet välkomnade och stödde dessutom kommissionens utarbetande, tillsammans med medlemsstaterna, av ett övergripande program för tekniskt bistånd till Grekland. Denna ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden (11) bidrar till dessa synergiinsatser.

(13)

För att underlätta förvaltningen av unionsmedlen, påskynda investeringarna i medlemsstaterna och regionerna samt förbättra tillgången till finansiering för genomförandet av sammanhållningspolitiken är det nödvändigt att, där så är motiverat, tillfälligt och utan att det påverkar programperioden 2014–2020, låta de mellanliggande betalningarna och slutbetalningar från strukturfonderna och från Sammanhållningsfonden höjas med tio procentenheter jämfört med den medfinansieringssats som är tillämplig för varje prioriterat område för medlemsstater som har drabbats av stora svårigheter med den finansiella stabiliteten och begärt att få dra nytta av denna åtgärd. Till följd av detta kommer den nationella motsvarighet som krävs att reduceras i motsvarande utsträckning. Eftersom denna höjning är tillfällig och de ursprungliga medfinansieringssatserna ska kvarstå som referenspunkter för beräkningen av de tillfälligt höjda beloppen, bör de ändringar som åtgärdens tillämpning orsakar inte återspeglas i det operativa programmets finansiella plan. Emellertid kan de operativa programmen behöva revideras för att fonderna ska kunna koncentreras på konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning och för att programmålen ska anpassas till den minskade totala mängden tillgängliga medel.

(14)

Den medlemsstat som hos kommissionen begär att få omfattas av det undantag som föreskrivs i artikel 77.2 i förordning (EG) nr 1083/2006 bör i sin begäran tydligt ange från vilket datum den anser att undantaget är berättigat. Den berörda medlemsstaten ska i sin begäran tillhandahålla alla de uppgifter som är nödvändiga för att, genom uppgifter om den makroekonomiska och budgetmässiga situationen, fastställa att medel inte finns tillgängliga för den nationella motsvarigheten. Den bör även visa att ökade utbetalningar är nödvändiga genom undantaget för att trygga ett fortsatt genomförande av de operativa programmen och att problemet med kapaciteten att absorbera anslagen kvarstår trots att de maximinivåer för medfinansieringssatserna som anges i bilaga III till förordning (EG) nr 1083/2006 tillämpas. Den berörda medlemsstaten bör även lämna en hänvisning till relevant rådsbeslut eller annan rättsakt enligt vilken medlemsstaten är berättigad till undantaget. Kommissionen bör kontrollera att den tillhandahållna informationen är korrekt och bör ha 30 dagar på sig från dagen för medlemsstatens begäran att göra invändningar. För att undantaget ska tillämpas effektivt i praktiken bör det finnas en presumtion för att medlemsstatens begäran ska anses berättigad om kommissionen inte kommer med några invändningar. Kommissionen bör emellertid ges behörighet att genom genomförandeakter anta motiverade beslut om alla invändningar mot en medlemsstats begäran.

(15)

Reglerna för hur mellanliggande betalningar och slutbetalningar för operativa program ska beräknas under den period då medlemsstaterna får ekonomiskt bistånd för att ta itu med stora svårigheter med den finansiella stabiliteten bör revideras på motsvarande sätt.

(16)

Det är nödvändigt att säkerställa att det sker en korrekt rapportering om användningen av de höjda belopp som gjorts tillgängliga för de medlemsstater som omfattas av en tillfällig höjning av mellanliggande betalningar och slutbetalningar i enlighet med undantaget enligt artikel 77.2 i förordning (EG) nr 1083/2006.

(17)

Efter utgången av den period då ekonomiskt bistånd tillhandahållits kan det i de utvärderingar som görs i enlighet med artikel 48.3 i förordning (EG) nr 1083/2006 bland annat behöva utredas om medlemsstaternas minskade medfinansiering leder till att man avviker avsevärt från de ursprungliga målen. Sådana utvärderingar kan leda till att det operativa programmet revideras.

(18)

Den kris, som är den svåraste hittills, som har drabbat de internationella finansmarknaderna, och konjunkturnedgången, som har skadat den finansiella stabiliteten i flera medlemsstater allvarligt, kräver snabba åtgärder för att effekterna på ekonomin som helhet ska kunna motverkas, och därför bör denna förordning träda i kraft så snart som möjligt. Med beaktande av de exceptionella omständigheterna i de berörda medlemsstaterna, bör den tillämpas retroaktivt antingen från räkenskapsåret 2010 eller från och med den dag då det ekonomiska biståndet gjordes tillgängligt, beroende på den ansökande medlemsstatens status, för de perioder då medlemsstater har fått ekonomiskt bistånd från unionen eller från andra medlemsstater i euroområdet för att ta itu med allvarliga problem med den finansiella stabiliteten.

(19)

En tillfällig ökning av mellanliggande betalningar eller slutbetalningar som planeras i enlighet med undantaget enligt artikel 77.2 i förordning (EG) nr 1083/2006 bör också beaktas mot bakgrund av de budgetbegränsningar som alla medlemsstater står inför, vilket bör återspeglas på lämpligt sätt i Europeiska unionens allmänna budget. Dessutom bör tillämpningen av åtgärden vara tidsbegränsad eftersom dess huvudsyfte är att åtgärda specifika aktuella problem. Mekanismen bör därför tillämpas från och med den 1 januari 2010 och längst till och med den 31 december 2013.

(20)

Förordning (EG) nr 1083/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.