5.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 238/7

(1)

Den 30 januari 2002 antog kommissionen beslut 2002/610/EG (1) efter ett formellt granskningsförfarande. Genom beslutet, nedan kallat det slutliga beslutet, godkänns på vissa villkor enligt nedan ett stödsystem för att främja upprättandet av nya närsjöfartsförbindelser. I skäl 26 i det slutliga beslutet beskrivs Frankrikes godtagande av processuella villkor. Dessa villkor är särskilt begränsande för projekt inom vilka stöd ges till sjöförbindelser inom gemenskapen mellan en hamn i Frankrike och en hamn i någon annan medlemsstat, men däremot inte för projekt för stöd till sjöförbindelser mellan två hamnar i Frankrike.

(2)

Den 18 november 2004 begärde de franska myndigheterna att kommissionen skulle ändra det slutliga beslutet med hänsyn till de nya och mer gynnsamma bestämmelserna i gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till sjötransport (2), nedan kallade gemenskapens riktlinjer.

(3)

Den åtgärd som avses i det slutliga beslutet har följande rubrik: Stödsystem för upprättandet av nya närsjöfartsförbindelser.

(4)

Det främsta syftet med de föreslagna ändringarna är att ta hänsyn till det nya regelverk som upprättas genom gemenskapens nya riktlinjer när det gäller stöd till upprättandet av närsjöfartsförbindelser och att anpassa villkoren i det slutliga beslutet till dessa nya gemenskapsbestämmelser om statligt stöd.

(5)

I skäl 26 i det slutliga beslutet anges följande: ”För att säkerställa öppenhet och icke-diskriminering vid förfarandet för att välja ut projekt, har de franska myndigheterna åtagit sig följande:

(6)

Enligt de franska myndigheterna visar det sig att framför allt de förfaranden som föreskrivs i led b i detta skäl tar lång tid att följa och således inverkar negativt på genomförandet av sådana projekt.

(7)

De franska myndigheterna vill att det slutliga beslutet ändras så att det återspeglar avsnitt 10 i gemenskapens riktlinjer som handlar om stöd till närsjöfart.

(8)

Kommissionen noterar att gemenskapens tidigare riktlinjer (3) som var tillämpliga när det slutliga beslutet antogs, inte innehåller några särskilda bestämmelser om stöd till upprättande av närsjöfartsförbindelser. Det var därför inte ologiskt att kommissionen i det slutliga beslutet fastställde tillfälliga bestämmelser för att godkänna det franska stödsystemet för att främja upprättandet av närsjöfartsförbindelser.

(9)

Kommissionen har också antagit nya riktlinjer för gemenskapen sedan dess, och dessa innehåller ett regelverk för statligt stöd till upprättandet av närsjöfartsförbindelser med liknande mål som de som gäller enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1382/2003 av den 22 juli 2003 om beviljande av ekonomiskt gemenskapsstöd till förbättring av godstransportsystemets miljöprestanda (”Marco Polo-programmet”) (4), som också antogs efter det slutliga beslutet.

(10)

I kapitel 10 i gemenskapens nya riktlinjer fastställs att stöd till närsjöfart är förenligt med den gemensamma marknaden om följande villkor uppfylls:

(11)

Kommissionen noterar framför allt att det i gemenskapens nya riktlinjer inte görs någon åtskillnad mellan om förbindelsen upprättats mellan två hamnar i två olika medlemsstater eller i samma medlemsstat. Kommissionen anser att det inte är motiverat att upprätthålla den åtskillnad mellan de två typerna av förhållanden som görs i skäl 26 i det slutliga beslutet.

(12)

Kommissionen anser vidare att gemenskapens riktlinjer inte hindrar medlemsstaterna från att införa ett system för stöd till närsjöfartsförbindelser, om det stöd som beviljas uppfyller nämnda villkor.

(13)

Att inte ändra det slutliga beslutet skulle dels innebära att Frankrike kan införa enskilt stöd för förbindelser mellan hamnar i Frankrike på villkor som är gynnsammare än villkoren i gemenskapens nya riktlinjer, dels att Frankrike straffas vid genomförandet av projekt för upprättande av förbindelser mellan en hamn i Frankrike och en hamn i en annan medlemsstat genom de formella förfaranden som avses i skäl 26 i det slutliga beslutet. Dessa formella förfaranden är inte motiverade mot bakgrund av gemenskapens nya riktlinjer och de innebär dessutom att Frankrike behandlas annorlunda än andra medlemsstater som, i enlighet med gemenskapens nya riktlinjer, vill införa stödsystem eller tillfälligt enskilt stöd till närsjöfartsförbindelser med grannländer.

(14)

Enligt artikel 88.1 i EG-fördraget ska kommissionen fortlöpande granska alla befintliga stödprogram. Den ska kontrollera att bestämmelserna om statligt stöd tillämpas på ett enhetligt sätt på alla stödprogram i medlemsstaterna. Framför allt föreslår den sådana åtgärder som krävs med hänsyn till den gemensamma marknadens utveckling eller funktion, när mer restriktiva gemenskapsbestämmelser träder i kraft. Däremot kan kommissionen inte, på grundval av ett tidigare beslut, behålla en begränsning för ett stödsystem i en medlemsstat, om de övriga medlemsstaterna kan införa liknande system utan att omfattas av en sådan begränsning.

(15)

Genom att ändra det slutliga beslutet kan gemenskapens nya riktlinjer börja tillämpas på det befintliga systemet i Frankrike för stöd till upprättande av närsjöfartsförbindelser före det datum som kommissionen fastställt i gemenskapens nya riktlinjer, dvs. den 30 juni 2005, så att samtliga medlemsstater kan se till att deras befintliga system är förenliga med gemenskapens nya riktlinjer.

(16)

Kommissionen drar slutsatsen att det vore lämpligt att ändra beslut 2002/610/EG. Den föreslagna ändringen innebär att Frankrike kan anpassa sitt stödsystem till gemenskapens nya riktlinjer när det gäller sjöfartsförbindelser mellan en hamn i Frankrike och en hamn i någon annan medlemsstat. Dessutom kommer projekt för stöd till sjöfartsförbindelser mellan två hamnar i Frankrike att omfattas av de villkor som fastställs i gemenskapens nya riktlinjer. Generellt sett innebär denna ändring att Frankrike kan låta sitt stödsystem omfattas av samma villkor som enligt nämnda riktlinjer gäller för alla övriga medlemsstater.