27.3.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 86/1

(1)

Genom en skrivelse av den 2 november 2004 (registrerad den 18 november 2004 med nummer CP 212/2004) lämnade kabelföretaget Essent Kabelcom, nedan kallat ”Essent”, in ett inofficiellt klagomål till kommissionen. Klagomålet handlade om offentligt stöd till ett anslutningsnät av glasfiber (fiber till hemmet eller FTTH-nätverk) i Appingedam, en kommun i norra Nederländerna. Essent har sedan dess fastställt att klagomålet skall betraktas som ett officiellt klagomål.

(2)

Essent är Nederländernas näst största kabelföretag och driver bland annat ett kabelnät i Appingedam. I september 2004 hade företaget redan lämnat in ärendet till en nederländsk domstol (2). Domstolen ålade Appingedams kommun, enligt artikel 88.3 i fördraget, att anmäla avsikter om stöd till kommissionen, att samarbeta med kommissionen samt att avbryta vidare anläggande av nätet.

(3)

Genom en skrivelse som registrerades den 3 februari 2005, anmälde de nederländska myndigheterna åtgärden till kommissionen ”med hänsyn till rättssäkerheten”, och påpekade att det inte var fråga om stöd. Den 31 mars 2005 bad kommissionen de nederländska myndigheterna om tilläggsinformation. Efter en förlängning av tidsfristen svarade de nederländska myndigheterna på detta genom ett brev av den 4 augusti 2005, som registrerades den 16 augusti 2005.

(4)

Genom en skrivelse av den 20 oktober 2005 meddelade kommissionen de nederländska myndigheterna att den hade beslutat inleda förfarandet enligt artikel 88.2 i fördraget angående den berörda åtgärden (”beslut om att inleda granskningsförfarandet”). Beslutet offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning den 16 december 2005 (3). Där uppmanade kommissionen berörda parter att inkomma med synpunkter på åtgärden.

(5)

De nederländska myndigheterna svarade genom en skrivelse av den 3 januari 2006 på uppmaningen att inkomma med synpunkter på beslutet om att inleda granskningsförfarandet. Kommissionen fick även synpunkter från följande berörda:

(6)

De berörda parternas synpunkter sändes den 3 maj 2006 till de nederländska myndigheterna. Dessa myndigheter meddelade kommissionen den 7 juni 2006 att de inte hade fler synpunkter.

(7)

Appingedams kommun anser att kommunens ingripande behövs för att säkra att avancerade bredbandstjänster finns tillgängliga för företag och enskilda, genom att stödja anläggandet av ett FTTH-nät i Appingedam (4). Enligt kommunen erbjuder Essent och telekomföretaget KPN i Appingedam visserligen tillgång till internet, men inga avancerade bredbandstjänster. Kommunen beslöt att delta ekonomiskt i projektet, efter att det visade sig att inga ekonomiska aktörer hade något intresse av att delta i projektet på marknadsvillkor.

(8)

Det passiva skiktet av glasfibernätet (regler om uppgrävning, rör, glasfiber osv.) skulle komma att tillhöra en offentlig stiftelse (”Stiftelsen glasfibernät i Appingedam”, nedan kallad ”stiftelsen”), som skulle upprättas av kommunen och stå under kommunens uppsikt. Investeringen i det passiva skiktet uppskattas till 4,9 miljoner euro. Appingedams kommun skulle antingen låna ut eller garantera ett lån på detta belopp. Till en början var det inte tänkt att anläggandet av det passiva skiktet skulle läggas ut på offentlig upphandling. Dock har kommunen nu beslutat, såsom förklaras i brevet från de nederländska myndigheterna av den 4 augusti 2005, att göra det ändå.

(9)

Med det passiva skiktet som grund skulle ett aktivt skikt kunna nyttjas, för att företaget sedan endast skulle erbjuda pakettjänster till tjänsteleverantörer, som i sin tur skulle erbjuda bredbandstjänster till slutanvändare (hushåll och företag). Kostnaderna för det aktiva skiktet (telekomutrustning, näthantering osv.) uppskattas till mellan 1 och 1,3 miljoner euro. De aktiva delarna uppskattas ha en livslängd på fem till åtta år.

(10)

De nederländska myndigheterna förklarade i början att det aktiva skiktet skulle ägas och finansieras av en enhet (”stiftelsen Damsternet”) som skulle upprättas av vissa privata investerare. Alla privata investerarspekulanter var inte kända. Enligt myndigheterna har […] (5), […] och […] visat intresse.

(11)

I ett brev av den 4 augusti 2005 förklarade de nederländska myndigheterna dock att kommunen ändå skulle lägga ut nyttjanderätten till nätverkets aktiva skikt på offentlig upphandling, inklusive nyttjande av nätet, till ett företag som nedan kallas ”företaget”. Enligt den information som kommissionen har fått, är avsikten inte att andra leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster än företaget skulle få tillgång till det passiva skiktet.

(12)

På det här stadiet framgår inte tydligt på vilka ekonomiska grunder nyttjanderätten skulle tilldelas. I utkastet till nyttjanderättsavtal bestäms, att den som har en nyttjanderätt varje år skall betala en nyttjanderättsavgift till stiftelsen. Stiftelsen skall dock ”som mest kräva ett belopp som motsvarar 80 % av det kassaflöde som har genererats under året”. Ifall kassaflödet är negativt, skall inte stiftelsen kräva någon avgift. I sådant fall skall stiftelsen endast be om en minimibetalning, enligt bilagan till nyttjanderättsavtalet. I bilagan har dock ännu inte fastställts vilken betalning som skall göras.

(13)

Ifall bredbandsnätet skulle anläggas i Appingedam, skulle leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster använda tillgång till pakettjänster för att kunna erbjuda specifika bredbandstjänster till slutkunder. Således är såväl grossist- som detaljistmarknaderna i Appingedam berörda av införandet av det planerade, kommunfinansierade bredbandsnätet.

(14)

Vad gäller detaljistmarknaden för bredbandstjänster i Appingedam erbjuder såväl KPN som Essent bredbandstjänster till slutkunder: Essent erbjuder för närvarande nedladdningshastigheter på upp till 5 Mbit/s och KPN upp till 6 Mbit/s. Såväl Essent som KPN erbjuder pakettjänster med tre delar (telefoni, internet och digital/analog tv). Även andra internettjänsteleverantörer kan erbjuda bredbandstjänster grundat på KPN:s grossist-(paket-)tjänster. Enligt den information som kommissionen har fått, skall Essent under år 2006 börja erbjuda nedladdningshastigheter upp till 8 Mbit/s och till och med 15 Mbit/s för sina mest avancerade tjänster (6). Vidare har såväl KPN som Essent de tekniska möjligheterna inom företaget för en större utvidgning av bandbredden i sitt tjänsteutbud, grundat på deras befintliga nätverk.

(15)

Vad gäller grossistmarknaden är framtiden i Appingedams kommun inriktad på att via företaget göra ett grossist-glasfibernät och grossist-bredbandstjänster tillgängliga via glasfiberanslutningar med hög bandbredd (7). Vad gäller grossistmarknader som särskiljs i kommissionens rekommendation om relevanta marknader (8), tycks i detta fall två specifika marknader, direkt eller indirekt, beröras av den föreslagna åtgärden. Det tycks då handla om grossistmarknaden för fullständigt tillträde till accessnätet (marknad 11 i rekommendationen) och marknaden för bredbandstillgång i grossistledet (marknad 12 i rekommendationen). I Appingedam erbjuder KPN grossisttillgång till infrastruktur och tjänster som krävs för att leverera bredbandstjänster (9).

(16)

I beslutet att inleda ett undersökningsförfarande nämnde kommissionen vissa tvivel om huruvida åtgärden kunde vara förenlig med den gemensamma marknaden, grundat på artikel 87.3.c i EG-fördraget. Angående åtgärdens nödvändighet tvivlade man i beslutet på att inleda ett undersökningsförfarande om det i Appingedam verkligen förelåg omständigheter som visade på en ”bristfällig marknad”.

(17)

I beslutet fastställs att tillgång på bredbandsnät redan finns i Appingedam även om de tjänster som erbjuds för närvarande inte är helt jämförbara med de tjänster som det planerade nätet skall kunna ge. Det bedöms också vara fråga om en avsevärd överlappning av nättäckning och service mellan de befintliga nätverken och den planerade åtgärden.

(18)

Kommissionen framlade vidare att det var svårt att föreställa sig användningar eller tjänster för medborgare och företag som inte skulle kunna erbjudas med hjälp av de bredbandstjänster som levereras via befintliga nätverk. Ersättningsmöjligheterna är många mellan å ena sidan detaljist- och grossist-(paket-)tjänster som levereras via det planerade FTTH-nätet och å andra sidan de befintliga näten. I den närmsta framtiden skulle åtgärden därför allvarligt kunna störa konkurrensen.

(19)

De åtgärder som de nederländska myndigheterna planerar innebär en stor risk för att nuvarande och framtida investeringar av aktörer på marknaden utmanövreras genom myndigheternas inblandning. I beslutet om att inleda ett undersökningsförfarande står också att det fanns tvivel om huruvida, under dessa omständigheter, den planerade åtgärden och tillämpningen av en stödåtgärd som denna står i förhållande till det mål som eftersträvas.

(20)

Kommissionen fick synpunkter från tre berörda: Essent, VECAI och en branschorganisation som önskar vara anonym.

(21)

Kabelföretaget Essent hävdar, genom att hänvisa till en rapport från nederländska centrala planeringsorganisationen CPB (10), att det inte är tal om någon bristfällig marknad i Appingedam. CPB gjorde undersökningar på den förmodat bristfälliga bredbandsmarknaden i Nederländerna (11) och kom fram till att den nederländska bredbandsmarknaden inte visar några brister av vikt. Enligt rapporten är det inte berättigat att basera några principåtgärder på argument om bristfällig marknad. Enligt Essent anslöt sig ekonomiministern till CPB:s slutsats i en skrivelse till det nederländska parlamentet av den 5 december 2005, som kommissionen har erhållit.

(22)

Essent skriver vidare att Appingedam inte kan betraktas som en perifer region som kämpar med ett socioekonomiskt underskott. De tjänster som kommunen vill erbjuda för undervisning, vård och äldrevård kan även erbjudas via befintliga nät. Essent skriver under på kommissionens slutsats att det är möjligt att tänka sig tillämpningar eller tjänster som kan erbjudas via FTTH-nätet, men inte via de befintliga näten. Dessutom är priserna på bredbandstillgång i Appingedam, enligt Essent, inte högre än på andra ställen i Nederländerna.

(23)

VECAI, branschorganisationen för kabelföretag i Nederländerna, anser att de planerade stödåtgärderna är oförenliga med artikel 87.3.c i fördraget. Offentligt stöd i denna sektor skulle, enligt VECAI, rubba konkurrensen direkt på en marknad med stark konkurrens.

(24)

Enligt VECAI är det nu inte tal om någon bristfällig bredbandsmarknad i Nederländerna. Som stöd för detta argument hänvisar VECAI, precis som Essent, till CPB-rapporten och ekonomiministerns skrivelse. Den nuvarande infrastrukturen är anpassad för leverans av mycket avancerade bredbandstjänster. De planerade investeringarna skulle, enligt VECAI, leda till en dubblering av befintlig infrastruktur i stället för att tillfoga något.

(25)

VECAI hävdar vidare att Appingedam inte kan betraktas som en perifer region. Dessutom skriver VECAI att det faktum att kommunen inte bara uppträder som infrastrukturägare utan även som ”myndighet” (de beviljar tillstånd, ledningsrätt etc.), kan under vissa omständigheter leda till intressekonflikter. Genom att kommunen stödjer bredbandsinitiativ finns det en risk för konflikt mellan offentliga och privata aktiviteter.

(26)

Branschorganisationen som vill förbli anonym är av den åsikten att kommissionen måste stödja utvecklingen av öppna, passiva infrastrukturer. Uppdelningen mellan tjänster och infrastruktur kan enligt organisationen minska hindren för att komma in på marknaden, främja konkurrensen och stimulera innovationer. Organisationen menar att konkurrenslagarna måste fokusera på att främja den allmänna välfärden, och inte på att skydda befintliga marknadsaktörer.

(27)

Branschorganisationen skriver att offentligt stöd inte behövs om ägarna till den befintliga infrastrukturen kommer överens om att göra den tillgänglig för alla andra leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och erbjuda en ärlig och kostnadsrelaterad tillgång. Om detta ändå inte sker, är det trots allt tal om en bristfällig marknad och då skulle myndigheterna kunna ingripa.

(28)

Som svar på begäran om anmärkningar till beslutet om att inleda ett undersökningsförfarande har de nederländska myndigheterna inte motbevisat något av argumenten som framlades av kommissionen vid förfaringsinledandet. De nederländska myndigheterna har lagt fram en rad dokument (undersökningsrapporter) i vilka det måste framgå vilka orsaker som ligger till grund för åtgärden, och vilka möjligheter nätet innebär.

(29)

I rapporterna ligger fokus på möjliga användningar av det planerade nätet. De nederländska myndigheterna argumenterar att ett glasfibernät ansågs som det bästa valet för att den nuvarande infrastrukturen inte klarar av önskad bredbandskapacitet och servicekvalitet. Den planerade infrastrukturen skulle möjliggöra snabba internetanslutningar, videokonferenser, ”video on demand”, interaktiva spel samt tv- och IP-VPN (12) -tjänster.

(30)

Tjänsterna och tillämpningarna som skulle kunna erbjudas via det planerade FTTH-nätet anses viktiga för att kommunen skall kunna utföra sina egna tjänster (som att erbjuda myndigheternas e-tjänster), för hälso- och sjukvården (som medicinsk distanshjälp och samarbete mellan de olika institutioner som berörs av hälso- och sjukvården) samt undervisning (som tillämpning av distansundervisning). I detta sammanhang påpekar de nederländska myndigheterna att Appingedam har en stor andel arbetslösa och äldre, vilka behöver tillgång till avancerade bredbandstjänster.

(31)

De nederländska myndigheterna har anfört olika argument för att visa att med denna åtgärd så behövs inget statligt stöd, och att projektet endast har att göra med erbjudanden om en ”offentlig infrastruktur”.

(32)

Enligt de nederländska myndigheterna omfattas åtgärden inte av tillämpningsområdet för artikel 87.1 i fördraget, utan bör ses som en typisk myndighetsuppgift, nämligen att tillhandahålla en allmän, ”publik” infrastruktur som är tillgänglig för alla parter på samma villkor.

(33)

Kommissionen är av den åsikten att detta skulle stämma ifall en infrastruktur behövs för att tillhandahålla en tjänst som faller inom statens ansvar gentemot allmänheten, och förblir begränsad till att uppfylla kraven på just denna tjänst. Vidare bör det då handla om en tjänst som sannolikt inte erbjuds av marknadsaktörer, för att det inte är ekonomiskt lönsamt, och sättet som denna nyttjas på får inte främja endast ett visst företag.

(34)

Därför är kommissionen av den åsikten att projektet inte kan anses vara en allmän infrastruktur som faller utanför användningsområdet för kontroll av statsunderstöd. I motsättning till vissa infrastrukturer för transportsektorn, som är tillgängliga för alla potentiella användare på samma icke-diskriminerande villkor, och som inte levererats (byggts och/eller ägts) på rent kommersiella villkor av marknaden, skall denna sorts infrastruktur byggas av privata marknadsaktörer, om än inte nödvändigtvis på de villkor som Appingedams kommun har fastställt för den relevanta åtgärden.

(35)

Som framgår av KPN:s och Essents närvaro i Appingedam är inte det att erbjuda ett lokalt nätverk för tillgång till elektronisk kommunikation en uppgift som är förbehållet en myndighet, utan normalt erbjuds sådana nät av företag som levererar elektroniska kommunikationstjänster till hushåll och företag. Den planerade åtgärden dubblerar således, till en viss nivå, marknadsinitiativen eller inkluderar leverans av tjänster som redan finns.

(36)

Tjänster av den här typen är inte automatiskt sådana att de snedvrider konkurrensen utan det måste fastställas från fall till fall. Marknadsläget i Appingedam är sådant att åtgärden stör eller hotar att störa konkurrensen genom att den konkurrerar med privata aktörer och genom att framtida, privata investeringar i jämförbara tjänster blir avskräckta.

(37)

Kommissionen är således av den åsikten att projektet i Appingedam faller inom tillämpningsområdet för kontroll av statligt stöd och inte kan anses vara någon offentlig infrastruktur som faller under statens normala ansvar gentemot allmänheten.

(38)

Även om de nederländska myndigheterna inte explicit åberopar att detta är en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, så undersöks huruvida erbjudande av FTTH-nätverket i Appingedam kan anses vara en sådan.

(39)

Medlemsstaterna har i allmänhet stor befogenhet att betrakta en tjänst som varande av allmänt ekonomiskt intresse. Dock måste man räkna med rättsskipningen inom gemenskapsdomstolarna, där de allmänna principerna har fastslagits (13).

(40)

Syftet är att skapa en avtalsrelation för den relevanta åtgärden mellan företaget som handhar det aktiva skiktet och kommunen/stiftelsen enligt reglerna för ett ganska klassiskt offentligt-privat partnerskap, inte för att ålägga och verkställa en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse. Denna slutsats kan även dras ur den nederländska regeringens kommunikation om och dokumentation av åtgärden, där varken uttrycket ”tjänst av allmänt ekonomiskt intresse” eller liknande uttryck förekommer. I motsats till de fall då kommissionen ansåg att ekonomiskt statligt stöd innebär en avgift för en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse – se bestämmelsen om Pyrénées-Atlantiques  (14) – har i detta fall varken stiftelsen eller företaget tydligt fått i uppdrag att erbjuda någon tjänst av allmänt ekonomiskt intresse om erbjudande av bredbandstillgång till allmänheten, medborgare och företag, på lantligt och ensligt belägna områden där inget annat företag allmänt erbjuder tillgänglig bredbandstillgång till ett överkomligt pris.

(41)

I ärendet Pyrénées-Atlantiques var åtgärdens direkta syfte att, via ett grossistnätverk, göra bredbandstjänster tillgängliga för allmänheten i ett område med begränsad bredbandstäckning. Detta gäller inte för Appingedam, där det redan finns två nät för bredbandstjänster.

(42)

Förutsatt att inte kommissionen anser åtgärden vara av allmänt ekonomiskt intresse, anser den det inte nödvändigt att bedöma åtgärden i ljuset av de övriga kriterierna i domslutet Altmark  (15).

(43)

De nederländska myndigheterna hävdar att kommunens och stiftelsens investeringar behövs, just för att marknadsaktörerna inte är beredda att investera i det passiva FTTH-nätet i Appingedam, eftersom den förväntade lönsamheten skulle bli otillräcklig för att rättfärdiga investeringen med hänsyn till marknadsvillkoren.

(44)

Enligt de nederländska myndigheterna har kommunen bett olika banker om att finansiera investeringen i nätverkets passiva skikt, men bortsett från nederländska kommunalbanken (BNG) har samtliga banker vägrat att finansiera projektet. BNG är beredd att erbjuda kommunen ett lån eftersom BNG bara har bedömt kreditvärdigheten hos förmånstagaren av lånet, det vill säga kommunen, och inte anläggandet av FTTH-nätet genom stiftelsen eller det allmänna projektet som sådant.

(45)

Kommunens investering i stiftelsen och stiftelsens investering i det passiva skiktet motstår således inte ”investerarens bedömning i en marknadsekonomi”, eftersom en marknadsaktör inte skulle ha investerat i det passiva skiktet, vilket kommunen påstod när de närmade sig privata investerare.

(46)

I sina första bidrag innan beslutet om att inleda ett undersökningsförfarande, hävdade de nederländska myndigheterna att den planerade åtgärden inte kan anses vara statligt stöd på någon av de fyra nivåer som finns. Stiftelsen skulle, enligt dem, inte gynnas och om det blir tal om någon fördel, skulle denna inte påverka handelsutbytet mellan medlemsstaterna. De menar vidare att stöd varken ges till företaget som handhar det aktiva skiktet eller till dem som erbjuder detaljisttjänster. Företaget skall (bör) beräkna marknadsanpassade grossistpriser för dem som erbjuder detaljisttjänster som redan tidigare erbjöds via befintliga infrastrukturer. Om kommissionen kräver en garanti från kommunen att företaget använder sig av marknadspriser, skulle detta kunna fastställas av kommunen genom ett avtal mellan stiftelsen och företaget.

(47)

Avslutningsvis säger de nederländska myndigheterna att, i motsats till ärendet ATLAS (16), skall nätet i Appingedam huvudsakligen användas för att leverera tjänster till hushåll och medborgare som inte utövar någon ekonomisk näringsverksamhet. Om det är tal om stöd till företag i Appingedam, fortsätter dessa att ingå i den tillåtna stödnivå som fastställdes i kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (17).

(48)

Kommissionen fastställde redan i sitt beslut om att inleda ett undersökningsförfarande (18) att de nederländska myndigheterna inte hade lämnat någon information för att underbygga dessa argument. Efter att förfarandet inleddes, har inte de nederländska myndigheterna heller framlagt fler bevis för att stödja sina argument för dessa punkter.

(49)

Enligt EG-fördraget och enligt fast rättspraxis är det här tal om statligt stöd enligt artikel 87.1 i fördraget när en åtgärd

(50)

Appingedams kommun skall tillhandahålla ett lån eller en lånegaranti. Således skall medlen för att bekosta det passiva skiktet av detta nät åtminstone till en del komma från Appingedams kommun. Dessa medel skall därför betraktas som statliga medel (19).

(51)

Lånet eller lånegarantin som ges av kommunen främjar olika marknadsaktörer.

(52)

Stiftelsen som grundades och förvaltas av kommunen, skall äga nätets passiva skikt. Stiftelsen ställer det passiva skiktet till förfogande för företaget. Byggandet och uthyrningen av det passiva skiktet kan anses vara en ekonomisk aktivitet, och stiftelsen kan därför anses vara ett företag enligt artikel 87.1 i fördraget.

(53)

Om man utgår från den information som kommissionen har, skall det passiva skiktet finansieras av kommunen utan något bidrag från stiftelsen. Av allt att döma betalar stiftelsen inte heller någon avgift för att använda nätet. Enligt beskrivningar i skälen (43) till och med (45), verkar inte Appingedams kommuns investering i det passiva skiktet stämma överens med en investerares princip i en marknadsekonomi. Därför främjas stiftelsen genom statliga medel som kommunen delar ut, enligt artikel 87.1 i fördraget.

(54)

De nederländska myndigheterna har slagit fast att tillståndet för att nyttja den passiva infrastrukturen skall läggas ut på offentligt anbud. Genom att använda sig av offentlig upphandling kan främjande, enligt artikel 87.1 i fördraget, av den part som får uppdraget kunna återställas till ett minimum.

(55)

Även om projektet inte kommer att generera någon oändlig avkastning för företaget genom den offentliga upphandlingen, skulle detta ändå få tillgång till nätverkets passiva skikt på villkor som sannolikt inte skulle återspegla de kostnader som kommunen och/eller stiftelsen skulle ha för att skapa nätet, och som inte har fastställts på så vis att kommunen får största möjliga inkomster av projektet. Även om det är otydligt vilka ekonomiska villkor som tillståndet skulle kunna ge, så som redan har angivits i skälen (8) till och med (9), kan antas att priset för tillgång kommer att bli lägre än kostnaderna, tack vare det statliga stödet, och att dessa sannolikt inte är baserade på marknadspriser för tillgång till ett jämförbart passivt nätverk.

(56)

Företaget skulle kunna nyttja ett nätverk som finansieras av myndigheterna och kunna ta sig in på marknaden för pakettjänster på villkor som annars inte skulle finnas på marknaden. Företaget skulle därigenom främjas av myndigheternas ingripande.

(57)

Även om alla berörda leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster skulle få tillgång till det optiska fibernätet via företaget, på genomskinliga och lika villkor, så kan man anta att priset för detta tillträde ligger lägre, tack vare det statliga stödet, än kostnaderna, och att detta sannolikt inte är grundat på marknadsanpassade priser för jämförbara grossist-bredbandstjänster. Leverantörer av dessa tjänster främjas på så vis att de får möjlighet att komma ut på marknaden för snabba detaljist-bredbandstjänster samt genomföra sina ekonomiska aktiviteter som annars inte skulle finnas på marknaden.

(58)

Av det föregående framgår att främjande av företaget, tjänsteleverantörerna och andra leverantörer av telekommunikationstjänster också kan vändas till en fördel för hushållen och företagen i Appingedam. Hushållen faller inte under bestämmelserna om statligt stöd, men företagen i det relevanta geografiska området skulle kunna dra nytta av ett bredare tjänsteutbud och priser som är lägre än vad de skulle kunna få genom enbart kommersiella villkor, såsom förhyrda förbindelser eller satellitanslutningar. Dessutom skulle de kunna få en fördel jämfört med företag som är etablerade i andra områden i Nederländerna. De nederländska myndigheterna har även visserligen påpekat att samtliga slutanvändare är små och medelstora företag, men har inte motiverat varför stöd till denna grupp skulle vara befogat. Därtill begränsas inte stödåtgärden enbart till slutanvändare.

(59)

De nederländska myndigheterna har upprepat sin ståndpunkt att även om det är tal om stöd till företag i Appingedam, så överstiger inte detta stödnivån enligt förordning (EG) nr 69/2001. Kommissionen erkänner att fördelen för vart och ett av slutanvändarföretagen inte överskrider det lägsta tröskelvärdet. Dock kan det inte uteslutas att stödet överskrider förordningens tröskelvärden eller är i strid med reglerna om ackumulering av stöd.

(60)

Genom myndigheternas tilltänkta inblandning ändras de befintliga marknadsvillkoren i Appingedam genom att ett subventionerat tillträde möjliggörs för grossistmarknaden för snabba bredbandstjänster (företaget) samt genom att erbjuda tjänsteleverantörer möjligheten att komma in på marknaderna för bland annat detaljist-bredbandstjänster och telekommunikationstjänster som ligger lägre i produktionskedjan. När de tog beslut om investeringar i och underhåll av sina nät, utgick de befintliga leverantörerna Essent och KPN i sina beräkningar från att andra leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster skulle behöva lägga ut hela kostnaden för ett nytt nät eller skulle behöva betala ett marknadsmässigt pris för tillträde till grossisttjänsterna, vilket inte längre verkar vara fallet, efter myndigheternas ingripande. Att ett nytt nät blir tillgängligt, av allt att döma på villkor som ligger under marknadsmässigt pris, leder också till en snedvridning av konkurrensen på marknaden för detaljist-bredbandstjänster och andra elektroniska kommunikationstjänster lägre i produktionskedjan.

(61)

Eftersom myndigheternas ingripande kan återverka på telekommunikationsföretag från andra medlemsstater, har åtgärden påverkan på handeln. Telekommunikationsmarknaderna tillåter hela tiden mer konkurrens mellan leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och tjänsteleverantörer som oftast utvecklar aktiviteter som gör att handel mellan medlemsstater förekommer. På så vis utgör olika kabelföretag och leverantörer av internettjänster som är aktiva i Nederländerna en del av internationella koncerner som bedriver verksamhet i hela Europa och har investeringar i både Nederländerna och i andra länder.

(62)

Med hänsyn till ovanstående är kommissionen av den åsikten att stiftelsen, företaget och tjänsteleverantörerna gynnas genom att projektet bekostas av statliga medel, vilket åtminstone till dels kan omformuleras som en ekonomisk fördel för företag i Appingedam. Projektet stör konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstater.

(63)

Nu när det måste fastslås att åtgärderna innehåller stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i fördraget, måste man undersöka huruvida åtgärderna kan anses vara förenliga med den gemensamma marknaden.

(64)

Den allmänna principen för förbudet mot statligt stöd inom gemenskapen är nedskriven i artikel 87.1 i EG-fördraget. I artikel 87.2 och 87.3 i fördraget omnämns undantagen till den allmänna principen om oförenlighet som står i artikel 87.1 i fördraget.

(65)

Artikel 87.2 slår fast i vilka fall ett undantag bland annat kan göras för det allmänna förbudet mot statligt stöd som står i artikel 87.1. Inget av undantagen som anges i artikel 87.2 kan tillämpas i detta ärende. Med beaktande av artikel 87.2.a måste fastställas att projektet inte kan anses vara en stödåtgärd av social karaktär samt att stöd inte enbart beviljas privata användare.

(66)

Undantagen i artikel 87.3.b och 87.3.d i fördraget är inte heller tillämpliga. Det bör dock nämnas att Appingedam ligger i ett område som kommer ifråga för regionalstöd (20) och därför i princip kan komma ifråga för regionalstöd enligt artikel 87.3.c i fördraget. Kommissionen har ställt upp riktlinjer, nedan kallade ”riktlinjer” (21), grundade på artikel 87.3.c i fördraget. Åtgärden kan dock inte rättfärdigas, baserat på dessa riktlinjer, av de orsaker som nämns i skäl.

(67)

Åtgärden grundas inte på någon väldefinierad regional stödåtgärd, och kommer dessutom bara en viss sektor i en enda kommun i det berörda området tillgodo. I riktlinjerna har det fastställts att en enskild utbetalning av stöd som begränsas till [...] ett verksamhetsområde, kan få stor inverkan på konkurrensen på den berörda marknaden (i detta fall: på andra företag), och att dess effekter på den regionala utvecklingen sannolikt är för begränsade. Kommissionen är av den åsikten att dessa stödåtgärder [...] inte uppfyller [...] villkoren [i riktlinjerna]  (22).

(68)

Kommissionen har vidare fastställt andra riktlinjer och rambestämmelser med regler för statligt stöd som kan komma ifråga för undantag till artikel 87.3.c i fördraget. Ingen av dessa riktlinjer är tillämpliga på det föreliggande ärendet. Eftersom åtgärden ändå faller under en av de andra, befintliga rambestämmelserna eller riktlinjerna, menar kommissionen att bedömningen av åtgärdens förenlighet med den gemensamma marknaden måste vara direkt baserad på artikel 87.3.c i fördraget (23).

(69)

Enligt artikel 87.3.c i fördraget kan en stödåtgärd för att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, anses vara förenlig med den gemensamma marknaden.

(70)

En stödåtgärd kan inkluderas i undantaget i artikel 87.3.c om åtgärden syftar till ett mål av allmänt intresse, på ett ofrånkomligt vis, och på ett sätt som står i proportion till syftet.

(71)

Därför skall kommissionen undersöka:

I det här fallet skall samtidigt undersökas huruvida

(72)

Kommissionen måste undersöka om bredbandsmarknaden i Nederländerna, och mer specifikt i Appingedam, är en bristfällig marknad som skulle kunna övervinnas genom statligt stöd. Färska uppgifter (24) bekräftar att det i Nederländerna handlar om stark konkurrens och ett mycket brett utbud på bredbandsmarknaden. Denna marknad har den största andelen användare inom den europeiska gemenskapen (i mitten av 2006 var andelen ungefär 30 % och antalet användare ökar snabbt).

(73)

Den nederländska bredbandsmarknaden kännetecknas av snabb utveckling. Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster, kabelföretag och leverantörer av internettjänster är redo att introducera bredbandstjänster med mycket hög kapacitet på den nederländska marknaden (25). Under de kommande åren förväntas ”nästa generations nätverk” byggas utan statligt stöd (26). Dessutom håller företag inom tredje generationens mobiltelefoni på med att införa mobila bredbandstjänster i Nederländerna. Enligt den information som kommissionen har, upptar täckningen hos dessa tjänster redan cirka 70 % av den nederländska marken (27).

(74)

Om man utgår från den information som kommissionen har (CPB-rapporten, kommissionsrapporten, OECD-analys, och så vidare) finns starka indikationer på att maktspelet på marknaden skulle leda till att önskad täckning och önskat antal tjänster genomfördes på den nederländska bredbandsmarknaden (28). Dessutom hotar den föreslagna åtgärden, i egenskap av offentlig investering, att tränga ut privata initiativ och inte leda till någon förbättring av det kompletta utbudet av bredbandstjänster.

(75)

I CPB-rapporten förklaras uttryckligen att det i allmänhet inte är tal om att bredbandsmarknaden i Nederländerna är en bristfällig marknad, utan att företagen får tillräcklig stimulans för att investera i bredband, och att myndigheternas bästa politik är en återhållsam politik där marknadskrafterna får ha sin gång. Rapporten fastslår att den bristfälliga marknad som finns är begränsad och att den i första hand har att göra med marknadsdominans och minimala produktionsproblem. Enligt rapporten tycks övervakningen som sköts av den nederländska tillsynsmyndigheten OPTA samt utdelning av vissa stöd till forskning och utveckling behandla bägge punkterna på lämpligt sätt (29).

(76)

Vad gäller Appingedam i synnerhet, erbjuder både KPN och Essent detaljistbredbandstjänster på detaljistmarknaden. Essent erbjuder för närvarande tjänster med hastigheter på upp till 5 Mbit/s och KPN upp till 6 Mbit/s. Såväl Essent som KPN erbjuder pakettjänster med tre delar (telefoni, internet och digital/analog tv). Bägge företagen har de tekniska möjligheter som behövs och skulle kunna använda dessa för att utöka bredbandskapaciteten i sitt tjänsteutbud i de befintliga näten om det fanns tillräcklig efterfrågan på sådana tjänster. Även andra leverantörer av internettjänster har en möjlighet att erbjuda bredbandstjänster genom att använda KPN:s grossisttjänster.

(77)

Vad gäller grossistmarknaderna, så har tillsynsmyndigheten OPTA ställt upp begränsningar för det stora företaget KPN på vissa marknader. KPN erbjuder även grossisttillgång till sitt nät och till tjänster som krävs för att leverera bredbandstjänster (30). Vissa kabelföretag, i synnerhet Essent, erbjuder också en sorts grossisttillgång till bredband för tredje part på den nederländska marknaden (31).

(78)

I andra fall, då kommissionen fram till dags dato har måst fälla ett utlåtande om statligt stöd för bredband, drog den slutsatsen att statligt stöd för grossistnät kan vara ett passande och proportionellt instrument för att ta tag i aspekter på en bristfällig marknad och/eller en otillräcklig finansiering. I de fall då det generellt gällde ”vita” eller ”grå” områden (32), lämpade marknaden sig inte för ett konkurrerande utbud av bredbandstjänster, eller så fanns det strukturella hinder för att anlägga bredband (33).

(79)

De nederländska myndigheterna använder ”för framtida tjänsteinnehåll och tillämpningar” som argument för att nätverk med högre kapacitet än de befintliga kopparnäten eller hybridnäten med koppar och fiber behövs. Av studier framgår att det är möjligt att det i en nära framtid och på medellång sikt inte skulle kunna erbjudas tillämpningar för allmänheten via de befintliga näten. (34) Detta innebär att ersättningsmöjligheterna mellan tjänster som levereras via ”nästa generations nät” och via befintliga nät är många, och den potentiella störningen av konkurrensen som åtgärden skapar blir i den närmsta framtiden stor.

(80)

Sammantaget kan man dra slutsatsen att det inte finns någon bristfällig bredbandsmarknad i Appingedam som kräver statligt stöd.

(81)

Även om Appingedam ligger i ett perifert område i Nederländerna, sker myndigheternas ingripanden i en kommun där det redan finns detaljist- och grossistbredbandstjänster tillgängliga via olika leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster och nätverk på leveransvillkor och till priser som är jämförbara med andra områden.

(82)

I den tidigare nämnda CPB-rapporten drogs slutsatsen att inga tecken finns på ”a substantial geographical or social digital divide in the Netherlands. Broadband is available in almost all regions. Most consumers can choose between roughly 80 Internet subscriptions in densely populated areas and between approximately 30 in remote areas” [en betydande geografisk eller social, digital uppdelning i Nederländerna. Bredband finns i nästan alla områden. De flesta konsumenter kan välja mellan ungefär 80 internetanslutningar i tätbefolkade områden och cirka 30 anslutningar i mer avlägsna områden]. I rapporten erkänns visserligen att det eventuellt finns en social uppdelning (äldre personer är underrepresenterade i fråga om bredbandsanvändning), men regeringen kan även stimulera internetanvändning hos dessa personer genom åtgärder för efterfrågan, till exempel genom kampanjer för att öka medvetenheten (35).

(83)

Den aktuella åtgärden är alltså inte inriktad på att förverkliga någon av målsättningarna i samstämmighetspolitiken. Statligt stöd behövs inte för att stimulera utbudet av bredbandstjänster i Appingedam, och det snedvrider konkurrensen på ett oproportionerligt sätt. Med beaktande av att ett syfte av gemensamt intresse saknas, uppfyller alltså inte åtgärden kriterierna att anses vara förenlig med den gemensamma marknaden enligt artikel 87.3.c i fördraget.

(84)

Av dessa anledningar drar kommissionen slutsatsen att åtgärden inkluderar statligt stöd till stiftelsen, glasfibernätföretaget och leverantörerna av detaljistbredbandstjänster. Eftersom stödåtgärden inte är avsedd att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner, när det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset, kan stödet inte rättfärdigas på grundval av artikel 87.3.c i fördraget och är därför oförenligt med den gemensamma marknaden.