26.11.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 311/22

(1)

Med anledning av uppgifter i pressen om att ett nytt företag, Siderúrgica Añón SA (nedan kallat ”Siderúrgica Añón”) med stöd av Galiciens regionala regering (Xunta de Galicia) hade beviljats ett lån på 9,62 miljoner euro för att finansiera uppförandet av ett valsverk begärde kommissionen uppgifter om denna åtgärd genom en skrivelse av den 14 maj 2001. Genom en skrivelse av den 2 juli 2001 påminde kommissionen om denna begäran.

(2)

Genom en skrivelse av den 10 juli 2001 bekräftade de spanska myndigheterna för kommissionen att ett sådant lån beviljats och att IGAPE (Instituto Galego de Promoción Económica) ställt säkerhet för lånet.

(3)

Genom en skrivelse av den 27 juli begärde kommissionen ytterligare information om lånevillkoren och säkerheten.

(4)

Efter två påminnelser av den 19 september 2001 och den 12 oktober 2001 överlämnade de spanska myndigheterna den begärda informationen genom en skrivelse av den 25 oktober 2001, som kompletterades med en ytterligare skrivelse av den 12 november 2001.

(5)

Genom en skrivelse av den 20 december 2001 underrättade kommissionen Spanien om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 6.5 i kommissionens beslut nr 2496/96/EKSG av den 18 december 1996 om gemenskapsregler för statligt stöd till stålindustrin (2) (nedan kallade ”reglerna för stöd till stålindustrin”) avseende detta stöd.

(6)

Kommissionens beslut att inleda det utvidgade förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (3). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga. Samtidigt har kommissionen begärt specifika uppgifter från de spanska myndigheterna.

(7)

Genom en skrivelse av den 1 mars 2002 överlämnade de spanska myndigheterna sina synpunkter och meddelade några av de begärda uppgifterna. De uppgifter som saknades lades fram genom en skrivelse av den 19 april 2002, som kompletterades genom en skrivelse av den 7 maj 2002.

(8)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Spanien som givits tillfälle att bemöta dem. Dess synpunkter mottogs i skrivelser av den 26 mars 2002.

(9)

Med stöd av uppgifterna från de spanska myndigheterna beslutade kommissionen den 2 juli 2002 att utvidga det förfarande som redan inletts avseende det lån och den säkerhet som avses i skäl 2.

(10)

Genom en skrivelse av den 9 augusti 2002 översände de spanska myndigheterna sina synpunkter.

(11)

Kommissionens beslut att inleda det utvidgade förfarandet har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (4). Kommissionen har uppmanat berörda parter att inkomma med sina synpunkter på stödet i fråga.

(12)

Kommissionen har mottagit synpunkter från berörda parter. Den har översänt dessa synpunkter till Spanien som givits tillfälle att bemöta dem.

(13)

Företaget Siderúrgica Añón bildades i januari 2000 för produktion och försäljning av stålprodukter. Det inledde sina produktionstester i mars 2002. Vid bildandet uppgick aktiekapitalet till 3 004 800 euro, som tecknats av Hierros Añón SA (nedan kallat ”Hierros Añón”) (66,66 %) och Rodonita SL (nedan kallat ”Rodonita”) (33,33 %).

(14)

Hierros Añón är ett företag som ägnar sig åt försäljning av stålprodukter. Genom sitt dotterföretag Gallega de Mallas SL (nedan kallat ”Gallega de Mallas”) tillverkar det också svetsade armeringsnät.

(15)

I följande tabell anges uppgifter för företagen inom gruppen:

(16)

Rodonita är ett företag inom koncernen Epifanio Campo SL (nedan kallat ”Epifanio Campo”), som i första hand är verksam inom industrimaterialsektorn.

(17)

I följande tabell anges uppgifter för de företag där Rodonita har ett innehav på över 25 %:

(18)

Enligt de spanska myndigheterna är de huvudsakliga målen för Hierros Añón och Rodonitas investering följande: a) att täcka behovet av stålprodukter och slippa beroendet av externa källor så som tidigare varit fallet, b) att få en enhetlig kvalitet på produkterna, och c) att öka förädlingsvärdet inom företagsgrupperna. Enligt planerna skall 70 % av Siderúrgica Añóns produktion gå till företag som tillhör dessa företagsgrupper, medan återstoden kommer att exporteras till länder utanför gemenskapen, framför allt till länder i Nordafrika och Latinamerika och eventuellt även till Asien. Denna procentandel kommer att vara lägre när den andra etappen av projektet har avslutats.

(19)

De totala investeringskostnaderna för projektet uppgick ursprungligen till 29 992 589 euro. Dessa kostnader skulle finansieras med egna medel, offentligt stöd och lån.

(20)

Företaget skall framställa sina slutprodukter (armeringsstänger, antingen som raka stänger eller som ringmaterial, coils) av valsämnen som förvärvas på marknaden. Armeringsstänger är en produkt med lågt förädlingsvärde som används inom byggsektorn.

(21)

Även om betydande kapacitetsminskningar ägde rum under åren 1995–1997, till exempel sjönk produktionskapaciteten i Italien med 3,4 miljoner ton per år, råder överkapacitet inom den sektor där Siderúrgica Añón är verksamt, vilket framgår av följande tabeller:

(22)

Under 1999 exporterade Spanien cirka 480 000 ton sådana produkter till övriga EU, medan cirka 290 000 ton importerades från andra länder inom gemenskapen.

(23)

Armeringsstänger framställs i alla gemenskapens länder med undantag av Finland, Irland och Sverige.

(24)

Den 10 november 2000 beviljade Galiciens regionala regering via IGAPE ett stöd på 2 399 407 euro till Siderúrgica Añón (varav 285 681 euro hade utbetalats per den 31 juli 2002), vilket motsvarar 8 % av de stödberättigande kostnaderna. IGAPE grundades 1993 och har det praktiska ansvaret för de verksamheter som den regionala regeringen tar initiativ till för att stimulera Galiciens ekonomi.

(25)

Den 29 december 2000 beviljade det spanska ministeriet för vetenskap och teknik ett räntefritt lån på 1 803 036 euro med en löptid på 15 år, varav de första 5 åren var amorteringsfria.

(26)

Den 2 april 2001 tecknade Siderúrgica Añón ett lån på 9 616 193 euro med ett konsortium av sju banker inom ramen för INESGA:s så kallade kreditfacilitet (Inversiones Estratégicas de Galicia), ett mer omfattande avtal mellan den regionala regeringen och samma banker (5). Räntesatsen är lika med Euribor tre månader plus 25 räntepunkter och uppläggningsavgiften 0,5 %. För återbetalningen av 30 % av detta lån gäller en kompletterande garanti från IGAPE. För denna garanti betalar företaget en avgift på 0,2 % av det garanterade beloppet. Den 1 februari 2001 gick IGAPE även med på att subventionera 25 räntepunkter och uppläggningsavgiften.

(27)

Den 19 april 2001 ökades Siderúrgica Añóns aktiekapital till 10 217 220 euro. Ett offentligt kontrollerat företag, SODIGA Galicia SCR, SA (nedan kallat ”SODIGA”) tillförde 1 803 060 euro (det reella ägandet inskränkte sig dock till aktier till ett värde av 1 202 040 euro, eftersom företaget utöver teckningskursen 60 euro per aktie betalade en avgift på 30 euro), Hierros Añón tillförde 4 006 860 euro och Rodonita 2 003 520 euro. De privata företagen betalade 60 euro per aktie, varav hälften skulle betalas omedelbart och den återstående hälften före utgången av september 2001. Efter denna ökning var ägandet i Siderúrgica Añón fördelat enligt följande: Hierros Añón 58,82 %, Rodonita 29,41 % och SODIGA 11,76 %. Parterna undertecknade dessutom ett avtal, enligt vilket Hierros Añón och Rodonita (eller Siderúrgica Añón självt) förband sig att förvärva SODIGA:s andel den 19 april 2007 till ett maximipris som motsvarar det högsta av de båda följande värdena: a) företagets teoretiska bokföringsvärde, om nödvändigt fastställt av en oberoende expert, eller b) 141,85 % av det ursprungliga tillskottet, dvs. 2 557 640,61 euro. SODIGA skulle från och med den 30 december 2002 från Siderúrgica Añón erhålla fem årliga delbetalningar på 150 916 euro som förskott på det definitivt fastställda beloppet.

(28)

SODIGA är ett riskkapitalföretag, kontrollerat av den galiciska regeringen, som kortfristigt satsar pengar i företag som är kopplade till utvecklingen av Galiciens ekonomi och näringsliv. SODIGA:s aktieägare är följande: Galiciens regionala regering (20,6 % direktägt och 46,6 % via IGAPE) och flera finansinstitut (32,8 %). SODIGA får bidrag från IGAPE som fram till 2000 uppgick till 6 861 574,89 euro. Dessa bidrag skall användas till att finansiera särskilda investeringar, dvs. investeringar som är förenade med större risker än de som företaget normalt finansierar, finansieringar med längre löptid eller amorteringstid än normalt eller investeringar i särskilda geografiska områden.

(29)

Den 1 mars 2002 ökade Siderúrgica Añóns aktiekapital med ytterligare 4 207 140 euro. De tre aktieägarna tecknade sig för nya aktier i proportion till sitt ägande (SODIGA tillförde 495 180 euro) och på samma villkor för alla tre i fråga om pris per aktie och betalning. Parterna undertecknade dessutom ett avtal, enligt vilket Hierros Añón och Rodonita (eller Siderúrgica Añón självt) förband sig att förvärva SODIGA:s andel den 19 april 2007 till ett maximipris som motsvarar det högsta av de båda följande värdena: a) företagets teoretiska bokföringsvärde, om nödvändigt fastställt av en oberoende expert, eller b) 133,82 % av det ursprungliga tillskottet, dvs. 662 650 euro. SODIGA skulle från och med den 30 december 2003 erhålla fyra årliga delbetalningar på 41 867 euro från Siderúrgica Añón som förskott på det definitivt fastställda beloppet.

(30)

I sina beslut om att inleda förfarandet gav kommissionen uttryck för tvivel om huruvida SODIGA:s andel av Siderúrgica Añóns aktiekapital kunde betraktas som ett tillskott av riskkapital som motsvarar den praxis för investeringar som faktiskt gäller i en marknadsekonomi och huruvida det pris som betalades för garantin var ett marknadspris. Kommissionen uttryckte också tvivel om dessa åtgärders förenlighet med den gemensamma marknaden, vilket också gällde de övriga åtgärder som de spanska myndigheterna hade vidtagit för att finansiera investeringen och som redovisats i föregående kapitel.

(31)

I sin skrivelse av den 22 februari 2002 hävdade EISA (European Independent Steelworks Association) att stödet var oförenligt med den gemensamma marknaden, i första hand därför att a) marknaden för armeringsstänger lider av överkapacitet, b) investeringen aldrig kommer att bli lönsam utan endast leda till en snedvridning av konkurrensen och c) ingen privat investerare under rådande marknadsvillkor skulle riskera sitt kapital genom att satsa på sådana produkter.

(32)

I sin skrivelse av den 5 mars 2002 hävdade den spanska branschföreningen Unión de Empresas Siderúrgicas (UNESID) att det inte var logiskt att använda allmänna medel för att öka kapaciteten inom en sektor där stora belopp hade satsats av allmänna medel för att minska arbetskraften och kapaciteten.

(33)

I sin skrivelse av den 8 mars 2002 anförde den italienska branschföreningen Federacciai att marknaden för armeringsstänger led av överkapacitet och att följaktligen investeringar i sektorn var förenade med hög risk samt att det kunde förväntas att lönsamheten skulle bli försumbar. Man ansåg också att SODIGA:s och INESGA:s delägande hade politiska skäl. Slutligen motsvarade räntesatsen för det lån som beviljats via INESGA och den avgift som betalats för garantin inte normala marknadsvillkor.

(34)

I sin skrivelse av den 17 oktober 2002 hävdade UK Steel Enterprise Ltd (nedan kallat ”UK Steel”) att sektorn präglades av överkapacitet, hård konkurrens från tredjeland och låga priser och att allt talar för att en privat investerare normalt inte skulle ha tillfört kapital för att skapa kapacitet. Man måste fråga sig om Hierros Añón och Rodonita självmant skulle ha investerat i projektet, om de inte kunnat räkna med olagligt statligt stöd. Att Hierros Añón och Rodonita skall utnyttja 70 % av produktionen internt leder dessutom till tvivel om sannolikheten för att Siderúrgica Añón kan bli lönsamt. Internpriset för produkten kommer inte att redovisas öppet, och det kommer antagligen mer att sättas så att det optimerar lönsamheten för Hierros Añón och Rodonita på den efterföljande marknaden än så att det skapar lönsamhet för Siderúrgica Añón.

(35)

I sin skrivelse av den 31 juli 2002 hävdade Siderúrgica Añón följande.

(36)

Enligt företaget tillämpas inom stålsektorn sedan den 23 juli 2002 kommissionens förordning (EG) nr 70/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag (nedan kallad ”SMF-förordningen”) (6). Att stödet beviljades innan EKSG-fördraget upphörde att gälla är irrelevant, eftersom enligt fast rättspraxis kommissionens beslut om stöds förenlighet skall bygga på sakförhållandena och rättsläget vid tiden för antagandet av beslutet och inte på vad som gällde då stödet beviljades. Dessutom nämns inte förordningar utan endast rambestämmelser, riktlinjer, meddelanden och tillkännagivanden i kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt (7) som det hänvisas till i meddelandet från kommissionen om vissa förändringar i handläggningen av konkurrensärenden till följd av att EKSG-fördraget (8) löper ut.

(37)

Eftersom Siderúrgica Añón tillhör kategorin små och medelstora företag och nivån på det beviljade stödet (9) är lägre än den stödnivå som anges i artikel 4 i SMF-förordningen, skulle stödet vara förenligt med den gemensamma marknaden (och inte omfattas av något anmälningskrav).

(38)

Vad gäller subventionen från IGAPE och det räntefria lån som beviljades av ministeriet för vetenskap och teknik, hävdar företaget vidare att dessa åtgärder ingick i stödordningar som godkänts av kommissionen den 5 juli 1995 (statligt stöd N 21/95) respektive den 18 maj 2001 (statligt stöd N 182/01) och att de därför är förenliga med den gemensamma marknaden.

(39)

Beträffande SODIGA:s andel av bolagskapitalet i Siderúrgica Añón hävdar företaget att det är irrelevant att privata och offentliga aktieägare kan ha olika intressen, eftersom den avgörande punkten är att privata och offentliga investerare deltar på samma villkor. Som stöd för detta hävdar företaget att kommissionen fann att det inte förelåg statligt stöd då Bayern investerade i NMH tillsammans med tre andra stålproducenter (beslut av den 26 juli 1988, omnämnt i kommissionens beslut av den 31 oktober 1995) och att kommissionen, när den inledde förfarandet mot regionen Valloniens kapitalandel i Carsid, inte beaktade olikheter mellan privata och offentliga aktieägares intressen.

(40)

I sin skrivelse av den 30 september 2002 hävdade företaget att eftersom den tidsfrist på tre månader för att fatta beslut som anges i artikel 6.5 i reglerna för stöd till stålindustrin hade löpt ut hade kommissionen inte rätt att fatta något beslut om de åtgärder som behandlas i dess skrivelse av den 20 december 2001.

(41)

Genom en skrivelse av den 23 juni 2003 lämnade Siderúrgica Añón kompletterande synpunkter. Man hävdade för det första att stödet inte kunde analyseras på grundval av EKSG-fördraget och reglerna för stöd till stålindustrin. För det andra insisterade företaget på att stödet låg inom SMF-förordningens tillämpningsområde. För det tredje hävdade man att det rörde sig om befintligt stöd enligt artikel 1 b i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (10) (nedan kallad ”förfarandeförordningen”), eftersom det beviljades innan EG-fördragets bestämmelser om statligt stöd blev tillämpliga på stålsektorn.

(42)

Vad gäller SODIGA:s andel av Siderúrgica Añóns aktiekapital hävdar de spanska myndigheterna ett den motsvarar normal marknadsekonomisk praxis. Investeringsbesluten hade fattats uteslutande utifrån överväganden om projektens genomförbarhet och den förväntade lönsamheten. I det föreliggande fallet hade SODIGA förvärvat sin andel i Siderúrgica Añón i samband med en ökning av aktiekapitalet och samtidigt med de befintliga aktieägarna, som tillsammans tecknade sig för 83,4 % av de nyemitterade aktierna. Av dessa skäl hävdar de spanska myndigheterna att marknadsinvesterarkriteriet enligt rättspraxis skall anses uppfyllt. Dessutom hävdar de spanska myndigheterna att SODIGA genom återköpsavtalet garanteras en minimiavkastning på investeringen på 7,2 % per år, vilket översteg räntan på de tioåriga statsobligationerna vid undertecknandet av avtalet (5,3 %). Om det ändå skulle betraktas som statligt stöd skulle det vara förenligt med den gemensamma marknaden i enlighet med kommissionens meddelande om statligt stöd och riskkapital (11), punkt VIII.3 ii, eftersom det rör sig om ett litet eller medelstort företag i ett stödberättigat område som befinner sig i inledningsskedet av sin verksamhet.

(43)

Vad gäller det förhållandet att SODIGA betalade ett högre pris per aktie och reglerade betalningen omedelbart var enligt de spanska myndigheterna en kompensation för den minimiavkastning på investeringen som SODIGA beviljats och som de övriga aktieägarna inte kunde göra anspråk på. I vilket fall som helst, hävdar de spanska myndigheterna, är det normal praxis att en ny aktieägare betalar ett högre pris vid nyemissioner, vilket motiveras av de viktiga bidrag som de ursprungliga aktieägarna tillfört projektet, till exempel vid avtal med leverantörer av utrustning och vid förvärv av tomtmark.

(44)

Vad gäller SODIGA:s deltagande i den andra nyemissionen i Siderúrgica Añón, hävdar de spanska myndigheterna att SODIGA deltog i proportion till sin kapitalandel och på samma villkor som övriga aktieägare. Under sådana förhållanden föreligger inte statligt stöd.

(45)

Vad gäller frågan om de offentliga myndigheterna medverkat till SODIGA:s aktieförvärv hävdar de spanska myndigheterna att det enligt rättspraxis är kommissionen som skall styrka att dessa myndigheter medverkat till beslutet att investera i Siderúrgica Añón.

(46)

Vad gäller det lån som beviljades genom INESGA, hävdar de spanska myndigheterna att medlen uteslutande kommer från privata källor (de medverkande bankerna), att bankerna i fråga har frihet att delta i finansieringen av vilken transaktion det än må röra sig om och att INESGA endast medverkade med uppföljning. Därför är deras slutsats att offentliga medel inte har använts. Vidare hävdar de att jämförelsen med den referensränta som kommissionen valt inte är tillämplig, eftersom denna räntesats motsvarar interbankräntesatserna för femåriga lån under månaderna september, oktober och november 2000 plus 75 räntepunkter. Eftersom interbankräntesatsen för femåriga lån vid den tid då lånet beviljades var 4,769 % borde den korrigerade räntesatsen vara 5,519 %. Slutligen hävdar de att räntesatsen motsvarar, eller till och med överstiger, räntorna på de övriga lån som beviljats företag inom Añóngruppen.

(47)

Vad gäller IGAPE:s garanti hävdar de spanska myndigheterna att den ställts på marknadsmässiga villkor. De anser att den avgift som privata banker tar ut vid detta slag av projekt uppgår till 0,15 % per kvartal. Skillnaden i avgift vid den föreliggande transaktionen beror på följande faktorer: a) villkoren för att utnyttja garantin är mycket mer restriktiva än för normala bankgarantier, eftersom sådana kan utnyttjas redan vid första betalningskrav, medan IGAPE:s garanti endast gäller subsidiärt (först när innehavaren förklarats insolvent), b) den risk som IGAPE tar på sig är mycket liten, eftersom garantin endast täcker 30 % av lånet, och lånet endast finansierar 40 % av investeringen och c) de ansvariga för projektet är företagsgrupper med erkänd solvens.

(48)

De spanska myndigheterna har överlämnat uttalanden från två banker (Caixa Galicia och Banco Pastor), som hävdar att de med hänsyn till lånevillkoren och aktieägarnas identitet skulle ha tagit ut en avgift på 0,20 % per år för en sådan garanti.

(49)

Beträffande IGAPE:s subvention motsvarande 0,25 % av räntekostnaden plus uppläggningsavgiften hävdar de spanska myndigheterna att detta stöd beviljades inom ramen för stödordningar som godkänts av kommissionen och att det med undantag av 14 299,44 euro omfattas av kommissionens förordning (EG) nr 69/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd av mindre betydelse (12). De hävdar även att marknaden för produkterna inte kommer att påverkas eftersom den största delen av produkterna kommer att användas inom företagsgruppen och nästan hela den återstående delen är avsedd att exporteras till länder utanför EES.

(50)

De spanska myndigheterna hävdar att IGAPE:s subvention tilldelades enligt en stödordning som godkänts av kommissionen och som därför är förenlig med den gemensamma marknaden.

(51)

Under alla omständigheter, hävdar de spanska myndigheterna, är stödet förenligt med den gemensamma marknaden eftersom det omfattas av SMF-förordningen som även är tillämplig inom EKSG:s stålsektor.

(52)

Vidare hävdar de att stödet överensstämmer med gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön (13). Enligt de spanska myndigheterna skulle det avloppsreningssystem som valts ge bättre skydd för miljön än det traditionella systemet och medföra 661 113 euro i ytterligare kostnader. På samma sätt kommer användningen av naturgas i förvärmningsugnen att minska utsläppen mycket kraftigt jämfört med eldningsolja till en merkostnad av 1 502 530 euro. För det tredje kommer det faktum att alla anläggningsarbeten för hydrauliska installationer, smörjsystem, kablage och rör har utförts ovan mark i stället för under jorden att förbättra arbetsförhållandena och förhindra underjordiska utsläpp. Merkostnaden för detta är 6 911 639 euro.

(53)

Vad gäller synpunkterna från tredje man (se skälen 31–34) hävdar de spanska myndigheterna att dessa inte bygger på någon form av bevis och att organisationernas enda avsikt är att förhindra att ett nytt företag träder in på marknaden. I detta sammanhang påminner de spanska myndigheterna om att problemen med de tidigare producenternas distribution av produkterna (särskilt alltför långa leveranstider för beställningarna) gav initiativtagarna till det nya företaget motiv att företa investeringen. De hänvisar dessutom till kommissionens beslut 89/515/EEG av den 2 augusti 1989 avseende ett förfarande för tillämpning av artikel 85 i EG-fördraget (IV/31.553 – Svetsat armeringsnät) (14) och gemenskapsdomstolarnas domar i anslutning till detta, i vilka det befanns att några av EISA:s medlemmar hade deltagit i konkurrensbegränsande verksamhet.

(54)

Siderúrgica Añón tillverkar armeringsstänger, produkter som finns upptagna i bilaga I till EKSG-fördraget. Det är därför ett företag i den mening som avses i artikel 80 i det fördraget.

(55)

I föreliggande fall är det uppenbart att Spanien införde stödet olagligt, eftersom man inte följde förfarandet i artikel 6 i reglerna för stöd till stålindustrin. Kommissionen kan därför inte godta företagets argument att det skulle röra sig om befintligt stöd (se skäl 41).

(56)

Även om förfarandet inleddes enligt EKSG-fördraget, kunde kommissionen inte fatta något slutligt beslut före den 23 juli 2002, eftersom beslutet att utvidga förfarandet fattades den 2 juli 2002 och sändes till de spanska myndigheterna den 4 juli 2002. Uppmaningen att inkomma med synpunkter offentliggjordes den 9 september 2002. I punkt 43 i sitt meddelande om vissa förändringar i handläggningen av konkurrensärenden till följd av att EKSG-fördraget löper ut förklarade kommissionen att den i sådana fall kommer att fortsätta utredningen enligt förfarandeförordningen och anta ett slutligt beslut enligt artikel 88.2 i EG-fördraget.

(57)

Kommissionen kan inte godta företagets argument att det faktum att tidsfristen på tre månader från det ursprungliga beslutet att inleda förfarandet löpt ut skulle hindra kommissionen från att fatta beslut (se skäl 40). Som domstolen fastslog i sin dom i mål C-5/01 av den 12 december 2002 Konungariket Belgien mot Europeiska kommissionen (15)”kan den tidsfrist på tre månader som anges i artikel 6.5 i sjätte regelverket för stöd till stålindustrin inte anses som en tidsfrist som innebär att kommissionen därefter inte längre har behörighet att fortsätta handläggningen”. I det aktuella fallet är förfarandeförordningen fullt tillämplig, och dess artikel 7.6 har iakttagits.

(58)

Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(59)

Vad gäller SODIGA:s aktieandel i Siderúrgica Añón (se skälen 27 och 29) vill kommissionen först påpeka att SODIGA kontrolleras av Galiciens regionala regering, som dessutom betraktar det som en del av IGAPE:s program för stöd till företag (16). Kommissionen anser därför att SODIGA:s aktier kan tillskrivas staten.

(60)

För att fastställa om stödmottagaren har åtnjutit fördelar genom åtgärden tillämpar kommissionen marknadsinvesterarprincipen, en princip som den har tillämpat i en rad ärenden och som domstolen har godtagit och utvecklat i ett flertal domar (17). Principen innebär i korthet att om en offentlig myndighet investerar i ett företag på villkor som skulle vara godtagbara för en privat investerare i en marknadsekonomi utgör inte investeringen statligt stöd.

(61)

Om en privat investerare och en offentlig investerare deltar i en given transaktion föreligger i princip inte statligt stöd om båda deltar på samma villkor.

(62)

Detta är dock inte fallet med SODIGA:s aktieandel i Siderúrgica Añón av följande skäl:

(63)

För det första betalade SODIGA vid det första kapitaltillskottet sin andel omedelbart, medan de privata delägarna betalade senare. SODIGA betalade dessutom 90 euro för varje förvärvad aktie, medan de privata delägarna endast betalade 60 euro per aktie.

(64)

För det andra är det främst de privata delägarna som kommer att dra fördel av Siderúrgica Añóns produktion, som de kan göra förtjänster på, medan SODIGA räknar med att få avkastning på sin investering först när Siderúrgica Añón uppnått lönsamhet.

(65)

Kommissionen kan inte godta argumentet att den premie som SODIGA betalade skulle vara normal praxis (se skäl 43), eftersom företaget inte hade påbörjat sin produktion och därför inte kunde redovisa så goda resultat att de motiverade en teckningspremie. Dessutom skulle, om detta argument godtas, det gälla kapitaltillskott från alla investerare vid den tidpunkten.

(66)

Kommissionen framhåller dock att till följd av avtalet om återköp av aktierna var SODIGA garanterat en avkastning på aktierna motsvarande 7,2 %, vilket inte gällde för de privata aktieägarna (18).

(67)

Kommissionen finner att delägandet ekonomiskt sett kan jämställas med ett efterställt lån med hänsyn till att årliga delbetalningar skall ske, att SODIGA är minoritetsägare och dess ägande inte ger möjlighet till påverkan i förvaltningen av företaget samt att Siderúrgica Añóns produktion huvudsakligen är avsedd för de egna aktieägarna. Emellertid bör denna investering ur risksynpunkt betraktas som normalt aktiekapital, eftersom efterställda lån, trots att de är underställda andra skuldförbindelser, har prioritet över aktiekapital.

(68)

Frågan är därför om den uppgivna avkastningen på investeringen, 7,2 %, täcker den inneboende risken och skulle vara godtagbar för en privat investerare som beviljar ett efterställt lån. Kommissionen anser, i anslutning till den metod som valdes i dess beslut 2003/284/EG av den 11 december 2002 om det statliga stöd som Spanien har beviljat Sniace SA (19), att den normala räntesatsen för att täcka lånerisken skulle ha varit 12,33 % vid det första kapitaltillskottet och 11,06 % vid det andra. Dessa räntesatser har beräknats genom att till den interbankräntesats som kommissionen tillämpat vid beräkningen av referensräntan lagts de 75 räntepunkter som normalt tillkommer för lån i Spanien (6,33 % den 19 april 2001 och 5,06 % den 1 mars 2002) plus 600 räntepunkter. Dessa 600 räntepunkter rättfärdigas av avsaknaden av garantier och de inneboende riskerna för ett företag som går in i stålsektorn, som kännetecknas av överkapacitet och, som nämnts tidigare, på grund av att risken är större än vid ett normalt lån (i händelse av insolvens skulle alla övriga borgenärer ha varit prioriterade) (20). Denna metod överensstämmer med kommissionens meddelande om metoden för fastställande av referens- och diskonteringsränta (21), enligt vilket referensräntan kan ökas med 400 räntepunkter eller ännu mer i situationer som medför särskilda risker (till exempel när de garantier som normalt krävs av bankerna inte erbjuds).

(69)

Kommissionen finner därför att aktieandelen i fråga ger Siderúrgica Añón en fördel som finansieras av offentliga medel.

(70)

Inslaget av stöd i de båda kapitalandelarna är lika med ränteskillnaden mellan 12,33 % och 7,2 %, dvs. 5,13 %, för det första förvärvet och ränteskillnaden mellan 11,06 % och 7,2 %, dvs. 3,86 %, för det andra förvärvet. Utifrån de belopp som Siderúrgica Añón betalar till SODIGA motsvarar detta stöd skillnaden mellan de faktiska återbetalningarna och de årliga räntebetalningar och amorteringar som skulle ha debiterats om man tillämpat de tidigare nämnda normala räntesatserna, dvs. 12,33 % resp. 11,06 %. Om man utgår från dessa senare räntesatser blir de årliga räntebetalningarna 222 317,30 euro för det första förvärvet och 54 766,90 euro för det andra. Skillnaden mellan de räntebetalningar som skulle ha varit skäliga och återbetalningsprogrammet för de båda förvärven kan redovisas på följande sätt (22):

(71)

Vad gäller det lån som beviljats genom INESGA (se skäl 26) anser kommissionen att det skulle kunna förekomma inslag av statligt stöd, eftersom räntesatsen förefaller ganska låg. Kommissionen vill dock påpeka att medlen ställs till förfogande av privata banker som fritt beslutar om medverkan i lånet. Därför är kommissionens slutsats att de gynnsammare villkoren beror på IGAPE:s ingripande (garanti och räntesubvention som betalas direkt till bankerna) och på det faktum att det rör sig om ett konsortielån. Följaktligen har inte lånet i sig inslag av statligt stöd.

(72)

Beträffande garantin från IGAPE (se skäl 26) skall enligt kommissionens praxis (23) vid bedömningen av enskilda garantier ett antal villkor vara uppfyllda för att en garanti inte skall utgöra statligt stöd. I det aktuella fallet finner kommissionen att Siderúrgica Añón inte hade sådana ekonomiska problem som avses i Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till undsättning och omstrukturering av företag i svårigheter (24) och hade tagit upp lån på finansmarknaderna utan statligt ingripande. Vidare är garantin knuten till ett specifikt lån, avser ett fastställt högsta belopp, täcker 30 % av det utestående lånet och har begränsad varaktighet. Vad gäller priset för garantin betvivlade kommissionen, huvudsakligen med stöd av förteckningar över maximipriser för garantier som offentliggjorts av två av de banker som medverkade vid lånet, att den betalda premien (0,2 % per år av det utestående garanterade lånebeloppet utan uppläggningsavgift) skulle motsvara ett normalt pris för en liknande garanti.

(73)

Kommissionen kan inte godta att de ”offerter” som i efterhand lagts fram av de två bankerna används som referens (se skäl 48), eftersom de är hypotetiska och utarbetats särskilt för detta förfarande. Dessutom rör det sig om offerter från två enskilda banker som därför inte nödvändigtvis är representativa för marknaden som helhet.

(74)

Kommissionen kan inte heller godta de argument som gäller de särskilda villkoren för lånegarantin (se skäl 47) och den därav följande nedsättningen av det ”normala” marknadspriset av följande skäl: a) i det aktuella fallet hade dock IGAPE uttryckligen avstått från sin rätt att kräva någon ytterligare lånegaranti (efter godkännande av den regionala regeringen), b) att garantin endast täcker 30 % av lånebeloppet är irrelevant, eftersom det som är betydelsefullt för garanten är storleken av det riskerade beloppet, och c) att initiativtagarna till projektet är företagsgrupper med erkänd solvens är också irrelevant, eftersom dessa grupper inte skulle ansvara för Siderúrgica Añóns skulder.

(75)

Med hänsyn till detta anser kommissionen i detta konkreta fall att marknadsräntan för en sådan garanti bör vara minst den som uppges av de spanska myndigheterna, dvs. 0,6 % per år (se skäl 47).

(76)

Kommissionen finner därför att garantin i fråga ger Siderúrgica Añón en fördel som finansieras med offentliga medel.

(77)

Vad gäller beloppet för det statliga stöd som föreligger i denna garanti fastställs det i punkt 3.2 i tillkännagivandet om garantier att bidragsekvivalenten för en enskild garanti skall beräknas på samma sätt som bidragsekvivalenten för ett mjukt lån. Räntesubventionen utgörs i detta fall av skillnaden mellan marknadsräntan och den räntesats som erhållits tack vare den statliga garantin efter att alla inbetalda premier dragits av. För att fastställa marknadsräntan för lånet i det aktuella fallet finner kommissionen det lämpligt, då andra icke-garanterade lån saknas, att använda räntesatsen på en kontokredit utan garanti som Caixa de Galicia beviljat Siderúrgica Añón (kreditbelopp 3 000 000 euro, ränta Euribor tolv månader + 0,75, uppläggningsavgift 0,15 %, löptid ett år från den 20 mars 2002) (25). Räntesubventionen på lånet från INESGA blir därmed 0,3 % (skillnaden på 0,50 % mellan INESGA:s riskpremie (Euribor tre månader + 0,25 %) och den första riskpremien för kontokrediten (Euribor tolv månader + 0,75 %) minus de 0,2 % som betalats för garantin). Detta motsvarar 28 848,60 euro (0,3 % av 9 616 193 euro) om året.

(78)

Det stöd som beviljats av IGAPE (se skäl 24), det räntefria lånet från ministeriet för vetenskap och teknik (se skäl 25), IGAPE:s bidrag till räntekostnader och uppläggningsavgift för lånet genom INESGA (se skäl 26) ger Siderúrgica Añón en fördel som finansieras med statliga medel.

(79)

De åtgärder som nämns i föregående punkt har resulterat i följande stödbelopp: subvention från IGAPE: 2 399 407 euro, subvention från IGAPE till lånet genom INESGA: 0,25 % av 9 616 193 euro årligen (räntesubvention) – dvs. 24 040,50 euro per år – och 0,5 % av 9 616 193 euro (uppläggningsavgift) – dvs. 48 081 euro per år –, räntefritt lån från ministeriet för vetenskap och teknik: 5,7 % av 1 803 036 euro per år – dvs. 102 773,50 euro per år.

(80)

När det gäller konkurrensen och handeln mellan medlemsstaterna inom sektorn (se skälen 20–23) finner kommissionen att de nämnda stödåtgärderna snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen och påverkar handeln mellan medlemsstaterna.

(81)

Kommissionens slutsats är därför att subventionen från IGAPE, det räntefria lånet från ministeriet för vetenskap och teknik, IGAPE:s räntesubvention och betalning av uppläggningsavgiften i samband med lånet genom INESGA, SODIGA:s aktieandel i Siderúrgica Añón och den garanti som ställts av IGAPE utgör statligt stöd enligt artikel 87.1 i EG-fördraget.

(82)

Kommissionen kan för det första inte godta argumentet att några av stödåtgärderna har beviljats inom ramen för godkända stödordningar (N 21/95 (26) och N 182/01 (27). I sina beslut om godkännande av dessa stödordningar beaktade kommissionen de spanska myndigheternas åtagande att iaktta de regler som är tillämpliga på stålsektorn. Kommissionen vill påpeka att dessa regler anges i reglerna för stöd till stålindustrin som utesluter tillämpningen av sådana stödordningar inom stålsektorn och inför krav på förhandsanmälan. Eftersom detta krav på förhandsanmälan inte har uppfyllts omfattas inte stödet till Siderúrgica Añón av dessa båda stödordningar.

(83)

I punkt 44 i kommissionens meddelande om vissa förändringar i handläggningen av konkurrensärenden till följd av att EKSG-fördraget löper ut anges följande: ”Då beslut fattas efter den 23 juli 2002 om statligt stöd som genomförts senast den dagen utan kommissionens förhandstillstånd, kommer kommissionen att gå vidare i enlighet med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt” (28). Enligt sista stycket i det tillkännagivandet ”påverkar inte [tillkännagivandet] tolkningen av rådets och kommissionens förordningar på området för statligt stöd”.

(84)

I artikel 9.2 (29) andra stycket i förordning (EG) nr 70/2001 anges följande: ”Enskilt stöd som inte hör till någon stödordning och som beviljas innan denna förordning träder i kraft, utan kommissionens godkännande och i strid med den anmälningsskyldighet som fastställs i artikel 88.3 i fördraget, skall vara förenligt med den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 87.3 i fördraget och skall undantas om det uppfyller alla de villkor som anges i denna förordning, utom villkoret i artikel 3.1 att en uttrycklig hänvisning till denna förordning skall göras.”

(85)

Kommissionen finner med stöd av uppgifterna om Siderúrgica Añòns och dess anknutna företags omsättning, personalstyrka och balansomslutning (se skälen 15 och 17) att det rör sig om ett medelstort företag (enligt bilaga 1 till SMF-förordningen). Därför måste det undersökas om de investeringsstöd som beviljats Siderúrgica Añón uppfyller villkoren i SMF-förordningen.

(86)

I detta avseende vill kommissionen framhålla att enligt artikel 6.1 i SMF-förordningen enskilda stöd inte är undantagna från kravet på förhandsanmälan när ett av de båda tröskelvärden som anges i punkterna a och b uppnås.

(87)

Av detta framgår att det stöd i form av ett stöd på 2 399 407 euro som beviljats av IGAPE inte kan undantas från detta krav. Enligt de spanska myndigheterna (se skäl 24) motsvarar stödet 8 % av investeringen. Denna uppgår således till 29 992 588 euro, vilket överstiger tröskelvärdet 25 000 000 euro i artikel 6.1 a. Dessutom måste stålsektorn, enligt punkt 1 tredje stycket i kommissionens meddelande om stöd till undsättning och omstrukturering samt nedläggningsstöd till stålsektorn (30) och punkt 27 i de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt (31), betraktas som en sektor där regionalstöd inte får beviljas. Förhållandet var detsamma när stålstödet beviljades enligt reglerna för stöd till stålindustrin. Eftersom Siderúrgica Añón är ett medelstort företag är i enlighet med artikel 4.2 b utgångspunkten för fastställandet av det tröskelvärde som avses i artikel 6.1 a i 7,5 %. Enligt artikel 6.1 a i får stödnivån brutto inte överstiga 50 % av dessa 7,5 %, dvs. 3,75 %. Procentsatsen 8 % ligger långt över detta tröskelvärde. Bruttonivån på stödet från IGAPE skall nämligen beräknas utifrån det totala beloppet för subventionen (som uppgår till 8 %), inte utifrån det ursprungligen utbetalade beloppet (som uppgår till 0,95 %) som de spanska myndigheterna hävdar (se skäl 37), eftersom man vid bedömningen av stödet skall utgå från det beviljade, inte det utbetalade, stödbeloppet.

(88)

Av sista meningen i punkt 27 i de sektorsövergripande rambestämmelserna för regionalstöd till stora investeringsprojekt framgår att stora enskilda stöd inom stålsektorn som inte är undantagna enligt SMF-förordningen är oförenliga med den gemensamma marknaden, och därför kan subventionen från IGAPE inte undantas enligt SMF-förordningen. Det skall framhållas att slutsatsen hade blivit densamma om man tillämpat de regler för stöd till stålindustrin som gällde när stödet beviljades.

(89)

Inte heller de övriga stödåtgärder som betraktas som investeringsstöd kan undantas i enlighet med SMF-förordningen. De skall därför läggas till stödet från IGAPE och är följaktligen oförenliga enligt vad som anges i skälen 86–88.

(90)

Å andra sidan skall förenligheten med det regionala undantag som är tillämpligt på statligt stöd bedömas enligt de materiella kriterier som fastställs i de bestämmelser som gällde vid tiden för beviljandet av stödet i enlighet med kommissionens tillkännagivande om vilka regler som är tillämpliga för att avgöra om ett statligt stöd är olagligt. Som redan påpekats tillät inte reglerna för stöd till stålindustrin regionalstöd vid den tid då stödet beviljades. Detta kan därför inte omfattas av det regionala undantaget.

(91)

Kommissionen kan inte heller godta argumentet att några av investeringarna skulle kunna betraktas som stöd till miljöskydd, och detta av följande skäl:

(92)

Enligt artikel 3 i reglerna för stöd till stålindustrin (32), som innehåller kriterierna för tillämpningen av gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till skydd för miljön, skall kommissionen undvika att det ges förtäckt stöd till investeringar av allmän karaktär i nya anläggningar och installationer. Vidare skall enligt gällande riktlinjer för skydd för miljön (33), i överensstämmelse med reglerna för stöd till stålindustrin, stöd som skenbart avser miljöskydd, men som i realiteten är allmänt investeringsstöd, inte omfattas av riktlinjerna (punkt 3.2.1).

(93)

I det aktuella fallet vill kommissionen för det första påpeka att de spanska myndigheterna inte beaktade några miljöhänsyn när de beviljade stödet.

(94)

Den vill vidare påpeka att investeringarna i avloppsreningssystemet och i förvärmningsugnen kommer att göra företaget mer effektivt genom att minska dess kostnader för vatten och energi. Installation av sådan utrustning är normal praxis inom branschen utan att betraktas som miljöinvesteringar. Kommissionen anser att detta är anledningen till att de genomförts och att de därför inte skall omfattas av riktlinjerna för miljöskydd (34).

(95)

I vilket fall som helst har varken de spanska myndigheterna eller stödmottagaren lämnat några konkreta bevis för dessa installationers miljömässiga fördelar. Det är därför inte nödvändigt att anlita oberoende experter eller att samråda med medlemsstaterna (se bilagan till reglerna om stöd till stålindustrin). Inte heller har alla fördelar i form av lägre produktionskostnader dragits av som krävs i bilagan (35) till reglerna för stöd till stålindustrin, och inga förklaringar har lämnats av hur de ytterligare kostnaderna har beräknats.

(96)

Vad gäller anläggningsarbetena finner kommissionen inte att dessa ger några miljömässiga fördelar, och en eventuell ökad säkerhet för de anställda omfattas inte av vare sig riktlinjerna för miljöskydd eller någon bestämmelse i reglerna om stöd till stålindustrin.

(97)

Kommissionen kan inte heller se vilken bestämmelse i reglerna om stöd till stålindustrin som skulle kunna ligga till grund för en bedömning av stödets förenlighet. Det är uppenbart att det inte rör sig om stöd till forskning och utveckling eller stöd till nedläggning, och stödet har inte heller beviljats i Grekland. Vidare konstaterar kommissionen att det inte heller rör sig om stöd till utbildning i den mening som avses i kommissionens förordning (EG) nr 68/2001 av den 12 januari 2001 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på stöd till utbildning eller om sysselsättningsstöd (36) enligt kommissionens förordning (EG) nr 2204/2002 av den 12 december 2002 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt sysselsättningsstöd (37), (38). Under alla omständigheter har de spanska myndigheterna inte åberopat något av dessa undantag eller någon av dessa förordningar.

(98)

Kommissionen vill slutligen påpeka att dess meddelande om statligt stöd och riskkapital inte var tillämpligt på stålindustrin vid den tid då stöden beviljades och fortfarande inte är det enligt punkt VIII.3 åttonde stycket i meddelandet.

(99)

Med beaktande av ovanstående finner kommissionen att inget av undantagen från förbudet mot investeringsstöd inom stålsektorn är tillämpligt i det aktuella ärendet och att därför de åtgärder som kommissionen förklarat utgöra statligt stöd inte är förenliga med den gemensamma marknaden.

(100)

Kommissionen finner att Spanien olagligen har genomfört de statliga stödåtgärderna i fråga, vilka är oförenliga med den gemensamma marknaden. Dessa åtgärder bör därför upphävas.

(101)

Vidare skall kommissionen i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EG) nr 659/1999 vid negativa beslut i fall av olagligt stöd besluta att den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att återkräva stödet från mottagaren. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från det datum då stödet stod till stödmottagarens förfogande till det datum då det har återbetalats. Räntan skall beräknas enligt den referensränta som tillämpas för att beräkna bidragsekvivalenten för regionalt stöd.

a)

Inslaget av stöd i SODIGA:s aktieandel i Siderúrgica Añón, som består av

b)

Det stöd som IGAPE beviljade den 10 november 2000 till ett belopp av 2 399 407 euro.

c)

De räntesubventioner som beviljats för ett konsortielån på 9 616 193 euro, tecknat den 2 april 2001 genom en garanti på 30 % – dvs. 0,3 % per år – och en direkt räntesubvention med 0,25 % per år som beviljats av IGAPE och totalt uppgår till 52 889,10 euro per år.

d)

IGAPE:s betalning av uppläggningsavgiften på 48 081 euro för lånet på 9 616 193 euro av den 2 april 2001.

e)

En räntesubvention på 5,7 % per år genom ett räntefritt lån på 1 803 036 euro som beviljades av ministeriet för vetenskap och teknik den 29 december 2000.