32002R0092

Rådets förordning (EG) nr 92/2002

av den 17 januari 2002

om införande av en slutgiltig antidumpningstull och slutgiltigt uttag av den preliminära antidumpningstull som införts på import av karbamid med ursprung i Bulgarien, Estland, Kroatien, Libyen, Litauen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), särskilt artikel 9 i denna,

med beaktande av det förslag som kommissionen lagt fram efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. PROVISORISKA ÅTGÄRDER

(1) Genom förordning (EG) nr 1497/2001(2) (nedan kallad förordningen om preliminär tull) införde kommissionen en preliminär antidumpningstull på import av karbamid enligt KN-nummer 3102 10 10 och 3102 10 90 med ursprung i Bulgarien, Estland, Kroatien, Libyen, Litauen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland.

(2) I samma förordning beslutades att förfarandet rörande import av karbamid med ursprung i Egypten och Polen skulle avslutas.

B. EFTERFÖLJANDE FÖRFARANDE

(3) Efter det att de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen beslutat att införa provisoriska åtgärder rörande import av karbamid med ursprung i Bulgarien, Estland, Kroatien, Libyen, Litauen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland meddelats, lämnade flera berörda parter synpunkter skriftligen. De parter som begärde detta gavs möjlighet att höras muntligen.

(4) Kommissionen fortsatte att inhämta och kontrollera alla upplysningar som den bedömde nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden.

(5) Ytterligare kontrollbesök genomfördes på platsen hos följande företag:

Gemenskapsproducenter

- Fertiberia, Madrid.

- Hydro Agri France, Paris.

Användare i gemenskapen

- Libera Associazione Agricoltori Cremonesi, Cremona.

(6) Alla parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att rekommendera införandet av slutgiltiga antidumpningstullar och slutgiltigt uttag av de belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar. Det fastställdes även en tidsfrist inom vilken de kunde lämna synpunkter efter detta meddelande om uppgifter.

(7) De muntliga och skriftliga synpunkter som parterna framförde togs under övervägande och när så var lämpligt ändrades de preliminära undersökningsresultaten i enlighet därmed.

C. BERÖRD PRODUKT OCH LIKADAN PRODUKT

(8) Eftersom inga synpunkter lämnats bekräftas de definitioner av den berörda produkten och av den likadana produkten som anges i skäl 9 respektive skäl 12 i förordningen om preliminär tull.

D. DUMPNING

1. Länder med marknadsekonomi

Normalvärde

Tillämpning av artikel 18 i grundförordningen

(9) Den libyska exporterande producenten hävdade att beskrivningen av företagets samarbetsvilja i skäl 63 i förordningen om preliminär tull inte är korrekt. Företaget hävdade att kommissionen var medveten om, och underförstått godtog, det faktum att företaget av sekretesskäl inte kunde lämna räkenskaper för hela koncernens verksamhet. Det hävdade vidare att enligt libyska bokföringskrav krävs inga offentliga reviderade räkenskaper och att kommissionen i enlighet med artikel 2.5 i grundförordningen därför inte skulle ha avvisat företagets räkenskaper på denna grund.

(10) När det gäller samarbetsvilligheten har kommissionen aldrig låtit förstå att den godtog företagets vägran att överlämna viktiga räkenskapshandlingar. Den har tvärtom upprepade gånger underrättat den exporterade producenten om sin möjlighet att vid bristande samarbete använda tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Företaget höll dock fast vid sin ståndpunkt och lämnade inte de väsentliga uppgifter som var nödvändiga för avstämningen av bland annat den inhemska försäljningen av och produktionskostnaden för den berörda produkten. Under dessa omständigheter hade kommissionen inget annat val än att i enlighet med artikel 18 i grundförordningen använda tillgängliga uppgifter vid fastställandet av normalvärdet för företaget i fråga, dvs. uppgifterna i klagomålet. Mot denna bakgrund var det inte korrekt av företaget att anta att normalvärdet hade fastställts på grundval av tillgängliga fakta av den anledningen att det inte fanns några offentliga reviderade räkenskaper.

(11) Detta bekräftas även av det faktum att de rapporterade uppgifterna hade använts när det var möjligt att kontrollera och stämma av dem mot företagets interna räkenskaper, särskilt vid fastställandet av exportpriset för den libyska exporterande producenten (se skälen 67-72 i förordningen om preliminär tull).

(12) Samma exporterande producent hävdade att normalvärdet för hans företag borde ha fastställts på grundval av det faktiska inhemska försäljningspriset eller ha konstruerats med utgångspunkt i företagets egna räkenskaper istället för att fastställas på grundval av de uppgifter som gemenskapsindustrin lämnat i klagomålet. Företaget hävdade att all nödvändig bevisning och alla nödvändiga uppgifter rörande produktionen och försäljningen av karbamid på den inhemska marknaden i Libyen hade lämnats.

(13) Företaget underlät konsekvent att lämna viktiga uppgifter i sitt svar på frågeformuläret och kunde inte heller på ett tillfredsställande sätt förklara inkonsekvenser och motsägelser som framkom vid kontrollbesöket, trots att dessa uttryckligen påpekats av kommissionen i skrivelser och på platsen. Det var därför inte möjligt att fastställa huruvida de rapporterade uppgifterna om inhemsk försäljning och produktionskostnader var fullständiga och korrekta. Följaktligen bekräftas undersökningsresultaten i skälen 64 och 65 i förordningen om preliminär tull i fråga om lämnande av bevisning och uppgifter rörande produktionen och försäljningen av karbamid på den inhemska marknaden i Libyen.

(14) Eftersom det inte fanns några andra tillförlitliga uppgifter fastställdes, såsom nämnts i skäl 66 i förordningen om preliminär tull normalvärdet för den libyska exporterande producenten på grundval av de uppgifter som lämnats i klagomålet, i enlighet med artikel 18 i grundförordningen.

(15) Samma exporterande producent hävdade att den vinstmarginal som användes i klagomålet för att konstruera normalvärdet hur som helst var för hög. Till stöd för detta påstående uppgav företaget att vinstmarginalerna traditionellt sett är låga i karbamidbranschen.

(16) Med hänsyn till undersökningsresultaten för andra samarbetsvilliga exporterande producenter inom ramen för detta förfarande ansåg kommissionen att det var motiverat med en förnyad prövning av den vinstmarginal som använts för att konstruera normalvärdet för den libyska exporterande producenten.

(17) Såsom anges i skäl 22 i förordningen om preliminär tull användes i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen den genomsnittliga vinstmarginalen för de samarbetsvilliga exporterande producenterna i denna undersökning vid försäljning på den inhemska marknaden för att konstruera normalvärdet för de exporterande producenter för vilka det inte var möjligt att fastställa en vinstmarginal i enlighet med den inledande meningen i artikel 2.6, artikel 2.6 a och 2.6 b i grundförordningen. Eftersom det inte fanns någon giltig grund för att tillämpa en annan vinstmarginal för den libyska exporterande producenten och inte heller fanns några lämpligare uppgifter beslutade kommissionen att tillämpa samma vinstmarginal för den libyska exporterande producenten vid fastställandet av normalvärdet i det slutgiltiga skedet.

Normalvärde fastställt på grundval av inhemsk försäljning

(18) Två rumänska exporterande producenter hävdade att normalvärdet borde fastställas månatligen på grund av inflationen i Rumänien under undersökningsperioden. Denna metod användes i det preliminära skedet för alla rumänska exporterande producenter.

(19) Denna metod prövades emellertid på nytt efter det att de preliminära antidumpningstullarna hade införts. Det framgick av undersökningen att verkningarna av inflationen inte var tillräckliga för att det skulle vara berättigat att beräkna månatliga normalvärden. Det är kommissionens praxis att fastställa genomsnittliga normalvärden för hela undersökningsperioden, utom i fall av t.ex. hyperinflation. Dessa villkor var emellertid inte uppfyllda när det gäller Rumänien.

(20) Det ansågs följaktligen lämpligt att i det slutgiltiga skedet fastställa normalvärdet för varje rumänsk exporterande producent på grundval av det genomsnittliga pris som betalades på den inhemska marknaden under undersökningsperioden.

Konstruerat normalvärde

(21) Gemenskapsindustrin hävdade att den minimiavkastning på det sysselsatta kapital som normalt krävs för att ett karbamidföretag skall vara bärkraftigt på medellång och lång sikt borde ha använts vid fastställandet av den vinstmarginal som användes för att beräkna normalvärdena för Bulgarien, Estland och Litauen. Den hävdade vidare att vinstmarginalerna i dessa länder vanligen inte var tillförlitliga på grund av kvardröjande effekter i de berörda företagens redovisningspraxis av det icke-marknadsekonomiska systemet.

(22) Det framgick inte av undersökningen att det fanns någon bevisning eller några uppgifter som tydde på att företagens redovisning skulle vara otillförlitlig och således inte kunde användas vid fastställandet av vinstmarginalen. Kommissionen hade därför inget annat val än att fastställa normalvärdena i enlighet med artikel 2.3 och 2.6 i grundförordningen. Vinstmarginalerna fastställdes således i enlighet med artikel 2.6 b och c i grundförordningen, dvs. för Litauens del på grundval av den vinst som den berörda exporterande producenten hade vid produktion och försäljning av produkter inom samma generella produktkategori på hemmamarknaden, och för Bulgariens och Estlands del enligt en annan rimlig metod, dvs. på grundval av den vägda genomsnittliga vinstmarginal som konstaterats för de andra samarbetsvilliga exporterande producenterna inom ramen för detta förfarande.

(23) Nivån på den vinstmarginal som i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen fastställts på grundval av de vägda genomsnittliga vinstmarginalerna för de samarbetsvilliga exporterande producenter vars inhemska försäljning var lönsam prövades emellertid på nytt. Efter det att förfarandet rörande import av karbamid med ursprung i Egypten hade avslutats uteslöts de egyptiska exporterande producenterna ur beräkningsunderlaget för fastställandet av den genomsnittliga vinstmarginalen.

(24) Till följd av den estländska exporterande producentens synpunkter gjordes en ny beräkning av den vinstmarginal som använts för att konstruera normalvärdet för detta företag. Det framgick av en ny undersökning av de preliminära undersökningsresultaten att det var nödvändigt att göra en förnyad prövning av den vinstmarginal som använts, eftersom dennas fastställts på grundval av företagets försäljning av andra produkter och dessa produkter inte kunde anses ingå i samma generella produktkategori som den berörda produkten (dvs. gödselmedel). Eftersom ingen annan estländsk exportör eller producent av den berörda produkten eller av produkter i samma generella produktkategori som såldes av det berörda estländska företaget hade en tillräcklig försäljning vid normal handel, tillämpades en annan rimlig metod i det slutgiltiga skedet i enlighet med artikel 2.6 c i grundförordningen. Vinstmarginalen fastställdes således på grundval av den vägda genomsnittliga vinstmarginal som konstaterats för de andra berörda samarbetsvilliga exporterande producenterna (på samma sätt som för den bulgariska exporterande producenten enligt skäl 22).

(25) Den litauiska exporterande producenten ansåg att normalvärdet inte borde ha konstruerats med hjälp av försäljnings- och administrationskostnaderna och de allmänna kostnaderna samt vinsten för ammoniumnitrat. Företaget hävdade att ammoniumnitrat och karbamid är olika slags gödselmedel som säljs på olika marknader och under olika konkurrensbetingelser samt att det finns skillnader när det gäller produktionsteknik, efterfrågan, försäljningspriser och kostnader.

(26) Eftersom det endast finns en karbamidproducent i Litauen och det inte förekommer någon representativ inhemsk försäljning är det möjligt att tillämpa artikel 2.6 b i grundförordningen vid fastställandet av försäljnings- och administrationskostnader och allmänna kostnader samt vinst. Dessutom är både karbamid och ammoniumnitrat kvävegödselmedel och även om det till viss del finns skillnader i produktionsteknik tillhör de bägge samma generella produktkategori, såsom krävs i grundförordningen. Det bör även nämnas att marknaderna och konkurrensvillkoren inte är olika (en producent, konkurrens från import). Mot denna bakgrund beslutade kommissionen att stå fast vid det preliminära fastställandet.

Exportpris

(27) Eftersom de berörda parterna inte lämnat några synpunkter och det inte förelåg några andra uppgifter som stred mot de preliminära undersökningsresultaten bekräftas de exportpriser som preliminärt fastställts för de berörda exporterande producenterna.

Jämförelse

Hanterings- och lastningskostnader

(28) Till följd av de synpunkter som lämnats av den libyska exporterande producenten rörande beräkningen av hanterings- och lastningskostnader vid export av den berörda produkten till gemenskapen såg kommissionen över sin beräkning, varvid den hittade ett räknefel som den rättade till.

2. Länder som inte är en marknadsekonomi

(29) Den vitryska exporterande producenten invände mot att kommissionen enligt uppgift hade behandlat företaget som en icke-samarbetsvillig part i förfarandet. Företaget hävdade att det hade lämnat alla uppgifter som begärts till kommissionen och att skälet till att det behandlats som en icke-samarbetsvillig part var att kommissionen ville förvägra företaget de rättigheter som en samarbetsvillig part har, och då särskilt möjligheten att göra åtaganden.

(30) Eftersom företaget inte lämnat nödvändiga uppgifter för fastställandet av ett kontrollerbart exportpris, tillämpades i den nu aktuella undersökningen den regel som anges i artikel 18 för icke-samarbetsvilliga parter. Följaktligen användes delvis " tillgängliga uppgifter", dvs. i detta fall Eurostats exportuppgifter.

(31) Det är emellertid att märka att tvärtemot vad företaget påstått, ledde inte det faktum att artikel 18 delvis tillämpades till att företaget gick miste om några av sina rättigheter som berörd part, nämligen rätten att underrättas om uppgifter, rätten att bli hörd och att lämna synpunkter skriftligen, rätten att ta del av icke-konfidentiella uppgifter och möjligheten att göra ett åtagande.

Marknadsekonomisk status

(32) Såsom angivits i skälen 118-130 i förordningen om preliminär tull hävdade tre ukrainska företag i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen att dess produktion och försäljning av den berörda produkten skedde under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat marknadsekonomisk status ) och ansökte om sådan status. Det bör erinras om att två ukrainska företag beviljades marknadsekonomisk status. En ukrainsk exporterande producent, som inte beviljades marknadsekonomisk status, invände mot kommissionens undersökningsresultat rörande eventuella statliga ingripanden.

(33) Gemenskapsindustrin hävdade på nytt att de ukrainska företag som producerade och sålde kvävegödselmedel, inbegripet karbamid, är föremål för statliga ingripanden och att marknadsekonomisk status därför generellt sett inte borde ha beviljats. Den hävdade i synnerhet att den ukrainska marknaden för kvävegödsel kännetecknades av förekomsten av bearbetningsavtal, byteshandelsavtal i flera led och statliga ingripanden när det gäller energi-, el- och transportkostnader samt att samtliga dessa faktorer var oförenliga med marknadsekonomiska förhållanden.

(34) Dessa argument från de exporterande producenternas respektive gemenskapsindustrins sida har redan behandlats i skälen 118-130 i förordningen om preliminär tull. Det bör emellertid tilläggas att bearbetningsavtalen inte i sig är att anse som oförenliga med marknadsekonomisk status, eftersom de inte nödvändigtvis är att anse som typiska för statliga ingripanden. Det statliga ingripandet när det gäller transportkostnader beaktades genom att transportkostnaderna i det jämförbara landet tillämpades. När det gäller energi- och elkostnader fanns det ingen bevisning för att dessa kostnader skulle ha snedvridits betydligt genom statliga ingripanden eller inte i tillräcklig utsträckning skulle återspegla marknadsvärdet. Jämfört med naturgas utgör energi- och elkostnaden inte en betydande del av produktionskostnaden för karbamid.

Individuell behandling

(35) Gemenskapsindustrin invände mot beslutet att bevilja en ukrainsk exporterande producent individuell behandling med hänvisning till att statens andel av aktiekapitalet medgav ett betydande statligt ingripande.

(36) Den klagande gemenskapsindustrin lämnade emellertid inga nya uppgifter eller någon ny bevisning till stöd för att det påstådda statliga ingripandet skulle göra det möjligt att kringgå åtgärderna, och påståendet måste alltså avvisas. Följaktligen bekräftas undersökningsresultaten i skäl 132 i förordningen om preliminär tull.

Försäljning inom ramen för bearbetningsavtal

(37) Såsom angivits i skälen 133-135 i förordningen om preliminär tull hade tre ukrainska företag ingått bearbetningsavtal. Det bör erinras om att enligt ukrainsk lag äger leverantören av råvaran den färdiga produkten och äganderätten övergår inte till det företag som bearbetar produkten.

(38) Det framgick av undersökningen att ett av de företag som beviljats marknadsekonomisk status inte var att betrakta som exporterande producent av den berörda produkten i egen rätt. Detta företag hade ingått en långsiktig affärsförbindelse med ett annat företag i tredje land. Denna affärsöverenskommelse innebar att det sistnämnda företaget i själva verket den enda leverantören av den huvudsakliga råvaran inom ramen för ett bearbetningsavtal (och var ägare under hela produktionsprocessen). Detta företag deltog även aktivt i exportförsäljningen av den berörda produkten. Det framgår klart av dessa omständigheter att förhållandet mellan dessa båda företag gick utöver ett vanligt förhållande mellan köpare och säljare.

(39) Eftersom den närstående gasleverantören inte samarbetade var det inte möjligt att fastställa, och än mindre att kontrollera, vare sig den totala produktionskostnaden eller det pris som betalades eller skulle betalas för de varor som såldes på export. Det är att märka att kommissionen visserligen hade tillgång till vissa uppgifter om exportpriserna till den första oberoende köparen, men att dessa uppgifter inte kunde kontrolleras och därför inte kunde användas för att fastställa dumpningsmarginalen. Eftersom den närstående leverantören (som lagligen är ägare till både råvaran och den färdiga produkten) inte samarbetade var det inte möjligt att fastställa ett tillförlitligt vare sig normalvärde eller exportpris för det berörda ukrainska företaget. Följaktligen kunde någon individuell dumpningsmarginal inte fastställas före detta företag.

(40) Ett annat ukrainsk företag, som varken beviljats marknadsekonomisk status eller individuell behandling, genomförde all sin exportförsäljning inom ramen för bearbetningsavtal. Eftersom gasleverantören inte samarbetade och det inte fanns några kontrollerbara exportpriser till första oberoende köpare fastställdes priserna för dessa transaktioner på det sätt som anges i skäl 66 på fastställandet av den landsomfattande dumpningsmarginalen.

(41) Även ett tredje företag genomförde delar av sin inhemska försäljning och av sin exportförsäljning inom ramen för bearbetningsavtal. Eftersom dess leverantörer inte samarbetade och det inte fanns några kontrollerbara priser till första oberoende köpare hade kommissionen inget annat val än att bortse från all försäljning som skett inom ramen för dessa bearbetningsavtal. Den övriga inhemska försäljningen var dock fortfarande representativ, såsom fastställdes i skäl 138 i förordningen om preliminär tull.

(42) Ytterligare två ukrainska företag som även de hade försäljning inom ramen för bearbetningsavtal och vars gasleverantörer inte heller var samarbetsvilliga hävdade ändå att de lämnat korrekta och tillförlitliga försäljningsuppgifter och tillräcklig bevisning för att det skulle vara möjligt att beakta dessa transaktioner vid fastställandet av normalvärdet eller exportpriset.

(43) Vid kontrollbesöket konstaterades det att varken fakturapriserna eller betalningarna för karbamid angavs i dessa företags räkenskaper. Eftersom gasleverantörerna, i vars räkenskaper dessa uppgifter normalt sett skall anges, inte var samarbetsvilliga och det inte fanns någon bevisning för att betalning faktiskt skett för dessa transaktioner, kunde uppgifterna inte kontrolleras och således inte godtas.

Normalvärde

i) Jämförbart land

(44) Tre ukrainska exporterande producenter hävdade att deras normalvärde inte borde ha fastställts på grundval av de inhemska priserna och kostnaderna i ett jämförbart land utan på den inhemska försäljningen för en ukrainsk exporterande producent som beviljats marknadsekonomisk status.

(45) Det är kommissionens praxis att i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen fastställa normalvärdet på grundval av artikel 2.1-2.6 i grundförordningen för de producenter som kan påvisa att de driver sin verksamhet under marknadsekonomiska förhållanden. För alla andra producenter i samma land fastställs normalvärdet på grundval av artikel 2.7 a, dvs. på grundval av priset eller det konstruerade normalvärdet i ett tredje land med marknadsekonomi, eller enligt någon annan rimlig metod i enlighet med artikel 2.7 a. Följaktligen är det inte befogat att ändra de preliminära undersökningsresultaten.

(46) Den vitryska exporterande producenten, tre ukrainska exporterande producenter, myndigheterna i Ukraina och Vitryssland och en intresseorganisation för importörer invände mot valet av Förenta staterna som jämförbart land och hävdade att Litauen var ett lämpligare tredje land med marknadsekonomi.

(47) Dessa parter hävdade att Förenta staterna inte var ett lämpligt val på grund av de höga gaskostnaderna (vilket leder till en snedvridning av karbamidpriserna), olikheterna i ekonomisk utveckling jämfört med Ukraina och Vitryssland och olikheterna när det gäller marknadsstorlek. Även det faktum att endast en amerikansk producent samarbetade ansågs vara ett skäl för att inte använda Förenta staterna som tredje land med marknadsekonomi. Parterna ansåg att Litauen var det lämpligaste jämförbara landet, och att den volym karbamid som producerats i Litauen var representativ jämförd med de volymer som exporterades till gemenskapen från Ukraina och Vitryssland under undersökningsperioden. De hävdade vidare att Litauen var en öppen och konkurrensutsatt marknad utan importavgifter där tillgången på naturgas var ungefär densamma som i Ukraina och Vitryssland. Dessutom var produktionsprocessen i Litauen ungefär densamma som i Ukraina och Vitryssland. Parterna ansåg att det var ovidkommande att det endast fanns en karbamidproducent i Litauen, eftersom Litauen och andra länder med endast en producent av den berörda produkten använts i tidigare undersökningar rörande produkter som tillhör samma produktkategori.

(48) Kommissionen undersökte alla dessa argument närmare och kom fram till följande:

(49) Det finns mer än tio karbamidproducenter i Förenta staterna och minst fem i Ukraina men endast en producent i Litauen. Importen av karbamid till Förenta staterna från länderna i f.d. Sovjetunionen omfattas visserligen av antidumpningstullar, men importen av karbamid från ett antal andra tredje länder betydande (mer än 1 miljon ton). Även om, vilket framgick av den vidare undersökningen, det inte förekommer någon tull på importen av karbamid till Litauen, var denna import ändå mycket låg. Den amerikanska karbamidmarknaden är betydande (mer än 10 miljoner ton per år), under det att karbamidmarknaden i Litauen är praktiskt taget obefintlig. Karbamidförsäljningen var sålunda minimal i Litauen under undersökningsperioden och enligt de uppgifter som lämnats av den litauiska producenten skedde den inte vid normal handel. Kommissionen drog således slutsatsen att den amerikanska karbamidmarknaden, i motsats till den litauiska, är mycket konkurrensutsatt. Den inhemska amerikanska försäljningen är, i motsats till den litauiska, representativ i förhållande till exporten till gemenskapen från Ukraina och Vitryssland.

(50) Det faktum att endast en amerikansk producent samarbetade i undersökningen gör inte dessa slutsatser ogiltiga. Denna producents priser, som användes vid fastställandet av normalvärdet, var utsatta för den ovannämnda konkurrensen. Enbart de mängder som såldes av denna producent var tillräckliga för att vara representativa i förhållande till de sammanlagda mängder som exporterades till gemenskapen från Ukraina och Vitryssland.

(51) För att fastställa om tillgången till naturgas, som är den viktigaste råvaran i karbamidproduktionen, var densamma undersöktes karbamidproducenternas försörjningskällor. Det framkom att den amerikanska producenten, liksom producenterna i Ukraina, hade tillgång till flera försörjningskällor för naturgas, under det att den litauiska producenten endast hade en försörjningskälla och inga potentiella alternativa försörjningskällor. Förenta staterna är precis som Ukraina både producent och importör av naturgas, under det att Litauen saknar egna naturgastillgångar.

(52) Kommissionen jämförde även produktionsprocessen i Förenta staterna, Ukraina och Vitryssland och kom fram till att den teknik som användes av den amerikanska producenten var minst lika effektiv som den teknik som användes av de ukrainska och vitryska producenterna.

(53) Det hävdades även att Litauen borde användas som jämförbart land eftersom det omfattades av samma undersökning.

(54) Kommissionen noterar att enligt artikel 2.7 i grundförordningen skall ett tredje land med marknadsekonomi, som är föremål för samma undersökning användas när det är lämpligt. Av de skäl som anges i skälen 49-51 kan emellertid Litauen inte anses vara ett lämpligt jämförbart land för denna undersökning.

(55) Såsom angivits i skäl 107 i förordningen om preliminär tull gjordes en justering för de höga naturgaskostnaderna i Förenta staterna under undersökningsperioden. De höga naturgaskostnaderna berodde på den särskilda marknadssituation i Förenta staterna under undersökningsperioden. Genom denna justering minskades gaskostnaderna till en nivå som var jämförbar med nivån för andra företag som samarbetade i undersökningen.

(56) Gemenskapsindustrin stödde valet av Förenta staterna som jämförbart land. Den hävdade emellertid att de amerikanska gaspriserna endast hade ökat måttligt och att någon justering därför inte borde ha gjorts i detta hänseende. Även om det är riktigt att gaspriserna ökade som kraftigast under andra halvåret 2000, dvs. efter undersökningsperioden, konstaterades det att naturgaskostnaderna hade ökat ovanligt mycket redan under sista hälften av undersökningsperioden. Följaktligen ansågs justeringen vara berättigad.

(57) Mot denna bakgrund drog kommissionen slutsatsen att Förenta staterna var ett lämpligt jämförbart land med marknadsekonomi och att valet hade skett på ett rimligt sätt. Ett normalvärde som fastställts på grundval av den inhemska försäljningen i Förenta staterna vid normal handel och som inbegriper en rimlig och inte överdriven vinstmarginal, är således helt förenligt med artikel 2.7 a i grundförordningen.

ii) Normalvärden för företag som beviljats marknadsekonomisk status

(58) Det ukrainska företaget, vars försäljning skedde nästan helt inom ramen för bearbetningsavtal, hävdade att dess inhemska försäljning borde användas vid fastställandet av dess normalvärde. Alternativt föreslog företaget att kommissionen skulle använda normalvärdet för en ukrainsk exporterande producent som beviljats marknadsekonomisk status eller ett normalvärde som konstruerats på grundval av företagets egna uppgifter.

(59) Eftersom den närstående gasleverantören inte samarbetade drogs slutsatsen att detta ukrainska företag inte var att betrakta som exporterande producent av karbamid i egen rätt (se skälen 38 och 39). Följaktligen fastställdes inget normalvärde.

(60) Såsom angivits i skäl 138 i förordningen om preliminär tull undersökte kommissionen vidare om det var nödvändigt med en justering för andra kostnadsfaktorer, särskilt de avskrivningar som gjorts av den ukrainska exporterande producent vars normalvärde grundade sig på företagets egna uppgifter.

(61) Vid en jämförelse framgick att det fanns vissa skillnader mellan de avskrivningar som ingick i produktionskostnaderna vid de olika produktionsanläggningarna tillhöriga den samarbetsvilliga producenten i det jämförbara landet och de avskrivningar som gjorts av den ukrainska producenten. Dessa skillnader kunde emellertid ha orsakats av många andra faktorer och var hur som helst inte tillräckligt betydande för att en justering av den ukrainska producentens kostnader skulle vara berättigad. Eftersom normalvärdet för den ukrainska producenten grundade sig på den inhemska försäljningen skulle en ändring av kostnaderna ändå inte haft någon större, om ens någon, inverkan. Följaktligen gjordes ingen justering.

Exportpris

(62) Två ukrainska företag, vars exportförsäljning skedde inom ramen för bearbetningsavtal och därför inte ingick i dumpningsberäkningen, hävdade att deras exportpris borde konstrueras på grundval av den bearbetningsavgift som tas ut av deras exportkunder och de gaskostnader de själva eller någon annan ukrainsk exporterande producent betalar samt en skälig vinst.

(63) För det ena företaget gjorde det faktum att den närstående gasleverantören inte samarbetade att exportpriserna inte kunde kontrolleras och att företaget inte kunde anses vara en exporterande producent av karbamid i egen rätt (se skälen 38 och 39). Följaktligen fastställdes inte någon individuell dumpningsmarginal för detta företag.

(64) När det gäller det andra företaget är den föreslagna beräkningsmetoden inte förenlig med artikel 2.9 i grundförordningen. Denna artikel syftar inte till att tillhandahålla alternativa metoder för att fastställa exportpriser vid bristande samarbete utan till att man skall kunna ta hänsyn till att en importör i gemenskapen som står i ekonomisk intressegemenskap med den exporterande producenten, eller är denne närstående, är delaktig i exportförsäljningen. Den metod för att beräkna ett konstruerat exportpris som de ukrainska företagen föreslår grundar sig, till skillnad mot vad som fastställs i artikel 2.9 i grundförordningen, inte på ett försäljningspris till en oberoende part. Den utgår istället från produktionskostnaden (en metod som används för att konstruera normalvärden och inte exportpriser). Begäran avvisades därför.

(65) Ett tredje ukrainskt företag, vars exportförsäljning också skedde inom ramen för bearbetningsavtal, hävdade att det genomsnittliga exportpriset för andra ukrainska exporterande producenter borde ha använts istället för de lägsta exportpriserna.

(66) Det fanns emellertid inga skäl att anta att det genomsnittliga exportpriset för andra ukrainska exporterande producenter skulle var mer rättvisande. Vid bristande samarbete är det kommissionens praxis att använda det vägda genomsnittliga exportpriset för de transaktioner som sker till de lägsta exportpriserna och samtidigt svarar för en betydande andel av den export som sker till kontrollerbara priser.

Jämförelse

(67) Två ukrainska och ett vitryskt företag hävdade att kommissionen borde förse dem med de grundläggande uppgifter som behövs för att de skall kunna hävda naturliga komparativa fördelar.

(68) Eftersom endast ett amerikanskt företag samarbetade i undersökningen var det inte möjligt att lämna ut uppgifter om detta företags produktion och försäljning utan att bryta mot bestämmelserna om konfidentiell behandling. Andra grundläggande uppgifter (geografiskt läge, tillgång till råvara osv.) är dock offentliga. Kommissionen har analyserat tillgängliga uppgifter och har på eget initiativ gjort nödvändiga justeringar. Det bör erinras om att man konstaterade att kostnaden för naturgas i Förenta staterna var ovanligt hög under undersökningsperioden och följaktligen justerades gaskostnaden för det samarbetsvilliga amerikanska företaget ner till en nivå som var jämförbar med den för de andra samarbetsvilliga företagen i samma förfarande.

(69) Tre ukrainska företag och det vitryska företaget invände mot att kommissionen gjorde en justering av exportpriset för landtransport på grundval av järnvägstaxan i det jämförbara landet. De hävdade att den ukrainska eller den litauiska järnvägstaxan borde användas.

(70) Järnvägstaxorna i Ukraina och Vitryssland, där det ännu inte råder marknadsekonomiska förhållanden, fastställs av staten och kan därför inte anses återspegla normala marknadspriser. Kommissionens har sedan länge som praxis att grunda sina justeringar för detta slags landtransport när det gäller de länder som avses i artikel 2.7 i grundförordningen på kontrollerade uppgifter från det jämförbara landet när sådana finns tillgängliga. Dessutom framhöll kommissionen uttryckligen när den beviljade några av de berörda ukrainska företagen marknadsekonomisk status att vissa kostnader eventuellt skulle komma att korrigeras för att anpassa dem till det normala marknadsvärdet. Följaktligen är det inte berättigat att ändra de preliminära undersökningsresultaten.

(71) Det hävdades även att en lägre järnvägstaxa borde tillämpas, eftersom de ukrainska exporterande producenterna använde sina egna järnvägsvagnar för stora sändningar, vilka gick tomma i retur.

(72) Det framgick av uppgifter som lämnats av producenten i det jämförbara landet att det var berättigat att använda egna vagnar. Beräkningarna ändrades därför i enlighet med detta.

(73) De ukrainska och vitryska företagen hävdade att justeringen för olikheter i fysiska egenskaper mellan den karbamid i granulatform som såldes på den inhemska marknaden i det jämförbara landet och den karbamid i tablettform som dessa länder exporterade borde ha grundat sig på prisskillnaderna på den europeiska marknaden.

(74) Eftersom syftet är att fastställa ett normalvärde för karbamid i tablettform på marknaden i det jämförbara landet, måste justeringen grunda sig på en prisskillnad på den marknaden. Justeringen grundades således på prisskillnader på den amerikanska marknaden. Det förefaller inte lämpligt att använda gemenskapsmarknaden, eftersom prisskillnaderna på denna marknad med största sannolikhet är påverkade av dumpningen. Begäran avvisades därför.

(75) Två ukrainska och ett vitryskt företag hävdade att en justering borde ske även för olika handelsled, eftersom de enligt vad de uppgav endast sålde till handlare.

(76) De ukrainska och vitryska exporterande producenterna exporterade den berörda produkten till handlare. Även den samarbetsvilliga producenten i det jämförbara landet sålde till handlare. En del av den försäljning som producenten i det jämförbara landet hade på den inhemska marknaden gick till blandningsföretag. Det framgick av en noggrann analys av användningsområden och priser att begäran inte var berättigad.

3. Dumpningsmarginal för de undersökta företagen

Tillämpning av artikel 18 i grundförordningen

(77) Efter införandet av de preliminära tullarna undersökte kommissionen ytterligare huruvida de transportkostnader som rapporterats av den litauiska exporterande producenten, men som betalats av importörerna, var korrekta. En jämförelse med uppgifter som inhämtats från importörer och med allmänt tillgängliga prisnoteringar för samma rutter gav vid handen att dessa kostnader hade överskattats. Beloppen för transportkostnader justerades i enlighet med detta och de faktiska kostnaderna användes.

(78) En estnisk exporterande producent hävdade att den justering som gjordes i det preliminära skedet av det cif-värde för icke rapporterad försäljning som användes för att fastställa dumpningsmarginalen för denna försäljning var olämplig. Kommissionen analyserade denna fråga mera ingående och beslutade att ändra sin beräkningsmetod. Den justering som gjordes i det preliminära skedet drogs tillbaka. I avsaknad av tillförlitliga uppgifter från företaget beslutade dock kommissionen att basera sina undersökningsresultat på Eurostat-uppgifter, eftersom dessa utgjorde de tillförlitligaste tillgängliga uppgifterna.

(79) I det preliminära skedet hade kommissionen vid beräkningen av dumpningsmarginalen gjort en justering av cif-värdet för den vitryska exporterande producenten. Eftersom denna justering var felaktig drogs den tillbaka.

Dumpningsmarginaler

(80) Följande slutgiltiga dumpningsmarginaler, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns, fastställdes:

Vitryssland

>Plats för tabell>

Bulgarien

>Plats för tabell>

Kroatien

>Plats för tabell>

Estland

>Plats för tabell>

Libyen

>Plats för tabell>

Litauen

>Plats för tabell>

Rumänien

>Plats för tabell>

Ukraina

>Plats för tabell>

E. SKADA

1. Definition av gemenskapsindustrin

(81) Flera berörda parter upprepade sin begäran om att de gemenskapsproducenter som köpte och importerade karbamid från länder som omfattades av förfarandet skulle uteslutas från definitionen av gemenskapsindustrin.

(82) Som det anges i skäl 156 i förordningen om preliminär tull var dessa inköp mestadels små till volymen och syftade till att täcka produktionsbortfall till följd av underhållsarbeten. Det företag som gjorde mera betydande inköp, motsvarande omkring 20 % av dess produktion under undersökningsperioden, gjorde detta för att komplettera sitt produktsortiment. Undersökningen visade att detta företag huvudsakligen var en producent av karbamid, och inte en importör, och att det således inte fanns några goda skäl för att utesluta det från definitionen av gemenskapsindustrin. Under alla omständigheter skulle ett sådant uteslutande inte ha haft någon betydande inverkan på vare sig undersökningsresultaten i detta fall eller nivån på de införda tullarna.

(83) Undersökningsresultaten enligt skäl 157 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

2. Förbrukning i gemenskapen

(84) I avsaknad av nya uppgifter bekräftas de undersökningsresultat rörande gemenskapens förbrukning som anges i skälen 158-159 i förordningen om preliminär tull.

3. Import från de berörda länderna

Sammantagen bedömning av verkan av den berörda importen

(85) Det hävdades att importen av karbamid med ursprung i Rumänien inte borde bedömas sammantaget med importen från de övriga länder som omfattas av förfarandet. Begäran motiverades med att importvolymerna och marknadsandelarna för Rumänien hade utvecklats på ett annat sätt än för de övriga länderna under skadeundersökningsperioden.

(86) I skäl 162 i förordningen om preliminär tull fastställdes följande:

- Importen från alla berörda länder var betydande och översteg avsevärt de nivåer som anges i artikel 5.7 i grundförordningen.

- Samtliga konstaterade dumpningsmarginaler översteg miniminivån och samtliga exporterande producenter underskred gemenskapsindustrins försäljningspriser.

- Priserna för såväl importerad som gemenskapsproducerad karbamid sjönk avsevärt under skadeundersökningsperioden.

(87) Importvolymen för karbamid från Rumänien följde prisutvecklingen för karbamid på gemenskapens marknad, dvs. det rådde ett visst förhållande mellan priserna och importvolymen från Rumänien under skadeundersökningsperioden. Under 1999 då priserna låg på sin lägsta nivå skedde nästan ingen import från Rumänien. Detta är ett tecken på den öppna prissättningen på gemenskapens marknad för karbamid. Det visar också att de rumänska exportörerna drar sig tillbaka från en marknad när priserna sjunker för mycket. I samband med den partiella återhämtningen av priserna mellan 1999 och undersökningsperioden (skäl 164 i förordningen om preliminär tull) ökade emellertid importen från Rumänien avsevärt, vilket ledde till att den hade en marknadsandel på 2,3 % under undersökningsperioden. Av de berörda länderna var Rumänien den fjärde största exportören till gemenskapen under undersökningsperioden.

(88) Denna importutveckling noterades inte heller bara för Rumänien. Importen från flera av de berörda länderna följde ett anmärkningsvärt liknande mönster med sjunkande import mellan 1996 och 1999 följt av en markant återkomst till gemenskapens marknad under undersökningsperioden. Detta bör ses mot bakgrunden av att de sammanlagda importvolymerna från de berörda länderna ökade varje år under skadeundersökningsperioden. Den enda förändringen bestod i att dessa länders andelar av importen till gemenskapen varierade beroende på deras priser. Detta är ytterligare ett tecken på att det råder konkurrens mellan de importerade produkterna och utgör inget skäl för att importen från Rumänien eller något annat berört land inte bör bedömas sammantaget med den övriga importen.

(89) Av samtliga de skäl som beskrivs ovan dras slutsatsen att kriterierna enligt artikel 3.4 i grundförordningen har uppfyllts. Undersökningsresultaten enligt skäl 162 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

Volymer, marknadsandelar och priser för den berörda importen

(90) I avsaknad av nya uppgifter om volymer av och priser för importen från de berörda länderna bekräftas de preliminära undersökningsresultaten.

Prisunderskridande

(91) I det preliminära skedet beräknades prisunderskridandet genom en jämförelse mellan exportörernas priser vid gemenskapens gräns, levererat på kaj (förtullat) och gemenskapsproducenternas kontrollerade priser fritt fabrik. Jämförelsen gjordes för karbamid i tablettform, i granulatform och i bulk samt för karbamid förpackad i säckar.

(92) Flera parter, inbegripet flera exporterande producenter, begärde att gemenskapsproducenternas priser vid fastställandet av prisunderskridandet skulle beräknas som ett vägt genomsnittligt pris för hela gemenskapsindustrin i stället för att beräknas för varje enskild producent. Det gjordes gällande att den sistnämnda beräkningsmetoden tjänade till att artificiellt höja marginalen genom att vissa gemenskapsproducenters negativa värden sattes till noll.

(93) Det bör för det första noteras att resultatet av beräkningen av prisunderskridandet och prisjämförelsen utgör en skadeindikator som enligt artikel 3.3 i grundförordningen syftar till att fastställa "huruvida de dumpade importprodukterna sålts till betydligt lägre pris än priset för den likadana produkten framställd av gemenskapsindustrin, eller om denna import annars leder till att priserna sänks väsentligt".

(94) Det är riktigt att inte all import från de berörda länderna underskred varje enskild gemenskapsproducents priser. En betydande volym av exportförsäljningen såldes dock till priser som var lägre än gemenskapsindustrins priser. Det bör även noteras att gemenskapens marknad för karbamid är både i hög grad öppen och känslig för prisändringar.

(95) Efter ytterligare analys konstaterades det för de berörda länderna att den andel av importen som, för varje företag, underskred gemenskapsindustrins priser varierade mellan 0 % och 56 %, med ett samlat genomsnitt för all import på 46 %. Prisunderskridandet uppgick som högst till 17 %. Vid denna analys användes ej nollställning. Till följd av bristande samarbete från den exporterande producenten i Vitryssland (skäl 113 i förordningen om preliminär tull) och Estland (skäl 58 i förordningen om preliminär tull) var det inte möjligt att göra denna prisjämförelse för dessa företag. Det finns emellertid ingen anledning att anta att resultaten för dem skulle ha varit annorlunda.

(96) Det bör vidare noteras att gemenskapsindustrin noterade förluster under undersökningsperioden (skäl 175 i förordningen om preliminär tull), dvs. gemenskapsindustrins priser var nedtryckta. För det enda företag som inte hade ett prisunderskridande på 0 % konstaterades för övrigt ett målprisunderskridande.

(97) Följaktligen fastställs det slutgiltigt både att de exporterande producenterna i de berörda länderna utövade ett betydande prisunderskridande och att det rådde prisnedgång på gemenskapens marknad under undersökningsperioden.

(98) Ett antal påståenden gjordes avseende beräkningarna av nivåerna för undanröjande av skada. Dessa behandlas i detalj i skälen 114-116 och 121-123. I de fall justeringar beviljades bekräftas det emellertid att dessa beaktades även vid fastställandet av prisunderskridandet.

4. Gemenskapsindustrins situation

(99) Efter ytterligare kontroll av två gemenskapsproducenter ändrades några av de absoluta talen för skadeindikatorerna. Dessa ändringar var dock inte tillräckligt stora för att i väsentlig utsträckning inverka på skadeindikatorernas utveckling under skadeundersökningsperioden eller för att ändra på de preliminära slutsatserna. På detta grundval bekräftas de preliminära undersökningsresultaten rörande väsentlig skada för gemenskapsindustrin.

F. ORSAKSSAMBAND

(100) Flera berörda parter upprepade sitt påstående att den skada som gemenskapsindustrin lidit inte hade vållats av den dumpade importen utan snarare av utbudsöverskottet på världsmarknaden för karbamid. Detta påstående har viss anknytning till påståendet från några parter att skadan för gemenskapsindustrin orsakades av nedgången i dess exportförsäljning, vilken i sin tur påverkade dess försäljning på gemenskapens marknad.

(101) I detta sammanhang bör det noteras att bedömningen av gemenskapsindustrins situation baserades på uppgifter om försäljningen av den berörda produkten på gemenskapens marknad. De möjliga negativa verkningarna av minskad exportförsäljning undantas således i denna skadeanalys.

(102) Vidare minskade gemenskapsindustrins exportförsäljning under skadeundersökningsperioden med 337000 ton samtidigt som dess försäljning på gemenskapens marknad ökade med 172000 ton. Ställd inför svåra exportförhållanden kunde således gemenskapsindustrin omdirigera hälften av sin förlorade export till gemenskapens marknad.

(103) Gemenskapens förbrukning ökade samtidigt med 1,25 miljoner ton, den dumpade lågprisimporten ökade med 867000 ton (skäl 163 i förordningen om preliminär tull) och gemenskapsindustrin förlorade 10,3 % av gemenskapens marknad (skäl 173 i förordningen om preliminär tull). Gemenskapsindustrins oförmåga att vid minskande exportförsäljning dra nytta av en expanderande inhemsk marknad utgör inte en orsak utan snarare ett tecken på den skada som den dumpade importen vållade.

(104) Utbudsöverskottet och den minskade exportförsäljningen kunde följaktligen endast inverka på gemenskapsindustrin (i form av en begränsad förlust av stordriftsfördelar) till följd av att den dumpade importen hindrade gemenskapsindustrin från att till fullo dra nytta av den expanderande gemenskapsmarknaden. Därför dras slutsatsen att verkan av gemenskapsindustrins minskande exportförsäljning och det påstådda utbudsöverskottet, betraktade separat, inte var tillräcklig för att upphäva orsakssambandet mellan den dumpade importen och den väsentliga skadan för gemenskapsindustrin. Slutsatserna i skälen 197-198 i förordningen om preliminär tull bekräftas följaktligen.

G. GEMENSKAPENS INTRESSE

1. Importörer och handlare

(105) Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull mottogs inga synpunkter från de samarbetsvilliga importörerna. En sammanslutning av importörer hävdade emellertid att införandet av antidumpningsåtgärder stred mot karbamidimportörernas intresse och att en blomstrande jordbrukssektor var viktig för dem.

(106) Som det anges i skäl 206 i förordningen om preliminär tull kommer det fortfarande att finnas ett behov av import. Även om tullarna övervältras helt på nästa led skulle detta medföra en ökning av jordbrukarnas kostnader på som mest endast 0,6 %. Även om en sådan prisökning kan leda till att jordbrukare ändrar sina inköp av karbamid, finns det inga belägg för att det finns anledning att ifrågasätta de slutsatser som anges i skäl 206 i förordningen om preliminär tull.

2. Användare

Jordbrukare

(107) Efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull mottogs synpunkter från sammanslutningar av jordbrukare i Förenade kungariket, Italien, Spanien och Österrike. Ingen av dessa parter ifrågasatte den preliminära slutsatsen att tullarna som mest endast skulle leda till en kostnadsökning för jordbrukarna på 0,6 %. De invände dock mot införandet av åtgärderna och mot slutsatsen att prisökningarna inte skulle komma att övervältras till fullo.

(108) Efter en kontroll på plats hos ett jordbrukskooperativ bekräftas slutsatsen om de föreslagna åtgärdernas kostnadseffekter. Slutsatsen om att åtgärderna inte till fullo kommer att övervältras på nästa led baseras på erfarenheter från många andra antidumpningsförfaranden. Det finns ingen bevisning för att detta inte skulle vara fallet i detta förfarande.

(109) Även om jordbrukarnas besvärliga situation bekräftas på nytt är det inte möjligt att dra slutsatsen att införandet av tullar skulle få sådana verkningar att det skulle strida mot gemenskapens intresse.

Industriella användare

(110) Ingen av de samarbetsvilliga industriella användarna av karbamid lämnade några skriftliga synpunkter direkt till kommissionen. Detta tyder på att åtgärderna inte kommer att få en så stor inverkan på dessa användare av karbamid.

(111) En industriell användare, som också importerar och säljer karbamid, lämnade synpunkter via en sammanslutning av importörer. Företaget hävdade att införandet av åtgärder kan tvinga det att lägga ned sin anläggning, med en förlust av upp till 380 arbetstillfällen. Eftersom detta påstående inte gjordes direkt av företaget och inte heller styrktes av någon bevisning, avvisas det.

3. Slutsats beträffande gemenskapens intresse

(112) I avsaknad av nya uppgifter om gemenskapens intresse bekräftas slutsatsen i skäl 219 i förordningen om preliminär tull.

H. SLUTGILTIGA ANTIDUMPNINGSÅTGÄRDER

1. Nivå för undanröjande av skada

(113) I det preliminära skedet hade målprisunderskridandet beräknats genom en jämförelse mellan exportörernas pris vid gemenskapens gräns, levererat på kaj (förtullat), och gemenskapsproducenternas kontrollerade målpriser fritt fabrik. Jämförelsen gjordes för varje företag och för karbamid i tablettform, i granulatform och i bulk samt för karbamid förpackad i säckar.

(114) Flera exporterande producenter hävdade att justeringen för lossningskostnader i syfte att beräkna exportörernas pris var otillräcklig. Det begärdes också att en marginal för importörer (huvudsakligen handlare) skulle inkluderas i enlighet med andra nyligen avgjorda ärenden beträffande gödselmedel.

(115) Ytterligare uppgifter om faktiska lossningskostnader erhölls från flera källor, däribland de exporterande producenterna, gemenskapsindustrin och oberoende importörer. På grundval av dessa uppgifter ändrades justeringen för lossningskostnader.

(116) Begäran om justering för en importörsmarginal övervägdes på grundval av förhållandena i denna särskilda undersökning. Det konstaterades att de exporterande producenterna sålde karbamid på gemenskapens marknad via flera kanaler, bland annat direkt till slutanvändare. Inga uppgifter lämnades som tydde på att priserna berodde på vilken kanal som användes. Snarare var, konstaterades det, försäljningspriserna i allmänhet inte avhängiga typen av kund. Det fanns inte heller några väsentliga skillnader mellan gemenskapsindustrins försäljningskanaler och de exporterande producenternas försäljningskanaler. Begäran om justering för en importörsmarginal avvisades således.

(117) Flera parter, inklusive majoriteten av de exporterande producenterna, begärde att gemenskapsproducenternas priser vid fastställandet av målprisunderskridandet skulle beräknas som ett vägt genomsnittligt pris för hela gemenskapsindustrin och inte på grundval av priserna för varje enskild producent. Det hävdades att den sistnämnda beräkningsmetoden tjänade till att artificiellt höja marginalen genom att alla negativa värden för målprisunderskridandet för enskilda producenter eliminerades. Dessutom skulle en beräkning av antidumpningstullar på grundval av en beräkningsmetod som går ut på att sätta vissa värden till noll strida mot ett nyligen fattat WTO-beslut(3).

(118) Det bör också noteras att beräkningen av målprisunderskridandet syftar till att undersöka den faktiska omfattningen av den skada som den dumpade importen vållat gemenskapsindustrin. För att man skall kunna få en riktig bild bör prisjämförelsen återspegla ekonomiska realiteter. Undersökningen visade att konkurrensen på gemenskapens marknad äger rum mellan varje enskild exporterande producent och varje enskild producent som ingår i gemenskapsindustrin. I detta avseende bör det bland annat noteras att det finns betydande prisskillnader och stora skillnader i fråga om var gemenskapsproducenterna är belägna. Omfattningen av den skadliga dumpning som en exporterande producent vållat gemenskapsindustrin bör följaktligen bedömas på grundval av den faktiska marknadssituationen och på grundval av specifika, kontrollerade uppgifter för varje företag.

(119) En jämförelse mellan priserna för varje företag innebär att man får en noggrann utvärdering av den fulla inverkan av den skadevållande dumpning som gemenskapsindustrin lidit och innebär inte en artificiell höjning av nivån på målprisunderskridandet i detta ärende. Begäran avvisades således.

(120) Gemenskapsindustrin gjorde gällande att en del av den karbamid som importerades till gemenskapen utgjordes av "stora" tabletter, vilka borde behandlas som en separat typ av karbamid. Det begärdes också att denna typ vid beräkningen av målprisunderskridandet skulle jämföras med priset för gemenskapsproducerade "stora" tabletter.

(121) Det konstaterades att tabletter med stor diameter eller "stora" tabletter producerades av gemenskapsindustrin och även exporterades till gemenskapen från några av de berörda länderna. Den enda skillnaden gentemot tabletter i standardform är emellertid deras större diameter. Det fanns ingen bevisning som tydde på att produktionskostnaden skulle vara högre eller att "stora" tabletter såldes till ett högre pris under undersökningsperioden. Följaktligen dras slutsatsen att det inte finns några skäl för att behandla "stora" tabletter som en separat produkttyp.

(122) Några exporterande producenter upprepade sin begäran om justering för kvalitetsskillnader. Det lämnades dock ingen stödjande bevisning. Det konstaterades inte heller inte vara marknadens uppfattning att det skulle finnas kvalitetsproblem med karbamid från Rumänien. Begäran avvisades således.

(123) Det bör noteras att vid beräkningen av det icke-skadevållande priset i det preliminära skedet användes en vinstmarginal på 8 % av kostnaderna och inte 8 % av omsättningen, som det anges i skäl 222 i förordningen om preliminär tull. Vissa samarbetsvilliga parter hävdade att en vinstmarginal på 5 % borde användas, vilket varit fallet i tidigare antidumpningsförfaranden avseende nitratbaserade gödselmedel samt i förfarandet avseende karbamid från Ryssland(4). För sin del upprepade gemenskapsindustrin sin begäran om att en vinstmarginal på 15 % avkastning på sysselsatt kapital skulle vara mera lämplig.

(124) Det bekräftas att fastställandet av vinstmarginalen i detta förfarande baseras på en bedömning av den vinst som gemenskapsindustrin rimligen skulle ha kunnat få under normala konkurrensvillkor utan dumpad import. Vinstmarginalen baseras således på en bedömning av omständigheterna i detta ärende och inte på omständigheterna i andra förfaranden avseende andra produkter eller andra undersökningsperioder.

(125) Av de anledningar som anges i skäl 223 i förordningen om preliminär tull avvisas begäran om att lönsamheten skall baseras på avkastning på sysselsatt kapital.

(126) Mot bakgrund av ovanstående och i avsaknad av bevisning för att en vinstmarginal på 8 % skulle vara oriktig, bekräftas slutsatserna i skälen 221-227 i förordningen om preliminär tull.

(127) Uppgifter som mottagits och kontrollerats efter offentliggörandet av förordningen om preliminär tull, däribland kontrollerade uppgifter från två ytterligare gemenskapsproducenter, togs också i tillämpliga fall med i beräkningarna.

2. Tullarnas nivå och form

(128) Mot bakgrund av ovanstående bör enligt artikel 9.4 i grundförordningen slutgiltiga antidumpningstullar, uppgående till nivåer som motsvarar den lägsta i varje enskilt fall konstaterade skademarginalen eller dumpningsmarginalen, införas på import av karbamid med ursprung i Bulgarien, Estland, Kroatien, Libyen, Litauen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland.

(129) Den övriga tull som bör tillämpas på icke-samarbetsvilliga exporterande producenter fastställdes på grundval av den högsta tullsats som fastställts för de samarbetsvilliga exportörerna i varje land.

(130) En exporterande producent hävdade att tullarna i linje med ett tidigare förfarande borde utformas som ett minimiimportpris, såsom för karbamid från Ryssland.

(131) Som det anges i skäl 231 i förordningen om preliminär tull föreslås det dock att de slutgiltiga tullarna utformas som ett specifikt belopp per ton, i syfte att åtgärderna skall bli verkningsfulla och för att förhindra sådana prismanipulationer som observerats i en del tidigare förfaranden för samma allmänna produktkategori, dvs. gödselmedel. Begäran avvisades således.

(132) På grundval av detta bör följande slutgiltiga tullar fastställas:

>Plats för tabell>

(133) De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nu aktuella undersökningen. De återspeglar därför den situation för företagen i fråga som konstaterats vid undersökningen. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller övriga företag) gäller alltså enbart för import av produkter med ursprung i det berörda landet vilka producerats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter vilka producerats av något annat företag som inte uttryckligen nämns, med angivande av namn och adress, i denna förordnings artikeltext, inbegripet enheter som är närstående dem som uttryckligen nämns, omfattas inte av dessa tullsatser utan av den tullsats som gäller för "övriga företag".

(134) Eventuella ansökningar om tillämpning av den individuella företagsspecifika antidumpningstullsatsen (t.ex. till följd av att enhetens namn ändrats eller att nya produktions- eller försäljningsenheter inrättats) bör snarast inges till kommissionen(5) tillsammans med alla relevanta upplysningar, särskilt beträffande sådana eventuella ändringar av företagets verksamhet i fråga om produktion, inhemsk försäljning eller exportförsäljning som hänger samman med t.ex. en sådan namnändring eller ändring av produktions- eller försäljningsenheterna. Kommissionen kommer vid behov och efter samråd med rådgivande kommittén att ändra förordningen för att ta hänsyn till detta genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

3. Uttag av preliminära tullar

(135) Med hänsyn till storleken på de konstaterade dumpningsmarginalerna och den skada som gemenskapsindustrin vållats anses det nödvändigt att de belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som infördes genom förordningen om preliminär tull tas ut slutgiltigt till en nivå som motsvarar den slutgiltigt införda tullen. I de fall de slutgiltiga tullarna är högre än de preliminära tullarna bör endast de belopp för vilka säkerhet ställts upp till nivån för den preliminära tullen tas ut slutgiltigt.

4. Åtaganden

(136) Efter införandet av provisoriska åtgärder gjorde exporterande producenter i Kroatien, Libyen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland prisåtaganden enligt artikel 8.1 i grundförordningen. De exporterande producenterna i Estland och Litauen förnyade de åtaganden som de hade gjort redan i det preliminära skedet men som av de anledningar som anges i skälen 236-237 i förordningen om preliminär tull hade avvisats.

(137) I det preliminära skedet av detta förfarande (se skäl 236 i förordningen om preliminär tull) hade kommissionen godtagit ett åtagande från den bulgariska exporterande producenten. Enligt skäl 128 i den här förordningen inverkade nya uppgifter vid beräkningen av den slutgiltiga skademarginalen på den konstaterade nivån för undanröjande av skada. Minimipriset i åtagandet ändrades därför i enlighet med detta.

(138) Efter meddelandet av de preliminära undersökningsresultaten invände den klagande gemenskapsindustrin mot kommissionens beslut att godta åtagandet från den bulgariska exporterande producenten. Det anfördes att det berörda företaget var närstående - eller hade ett nära tekniskt och industriellt samarbete med - andra exportörer eller producenter av kvävegödselmedel, bland annat karbamid, vilka var belägna i Bulgarien, Ukraina och Vitryssland, och att detta skulle innebära stora möjligheter för kompensationsarrangemang. Gemenskapsindustrin ifrågasatte också denna exporterande producents förmåga att uppfylla villkoren i åtagandet.

(139) Gemenskapsindustrin hävdade också mera allmänt att åtaganden, och därigenom minimipriser, skulle vara en olämplig åtgärd när det gäller kvävegödselmedel, däribland karbamid.

(140) Det bör noteras att gemenskapsindustrin inte kunde styrka påståendena avseende den exporterande producenten i Bulgarien med tillräcklig bevisning. Vid kommissionens undersökning bekräftades inte dessa påståenden, vilka således måste avvisas. I fråga om åtagandets lämplighet måste bedömningen fokuseras på företagets specifika situation. I detta fall konstaterades det att det berörda företaget endast producerar och exporterar karbamid och att det är mycket sannolikt att åtagandet kan övervakas effektivt.

(141) Om det misstänks att åtagandet överträds eller konstateras att det överträds eller dras tillbaka får under alla omständigheter en antidumpningstull införas enligt artikel 8.9 och 8.10 i grundförordningen.

(142) Alla övriga åtaganden analyserades i noggrant. Efter undersökningen kvarstod två hinder som gjorde att åtagandena inte kunde accepteras.

(143) De exporterande producenterna i Litauen, Rumänien, Kroatien, Ukraina och Libyen producerar flera olika typer av gödningsämnen och/eller andra kemikalier. Vid tidigare export till unionen har exportörerna mestadels använt sig av handelsföretag inom gemenskapen. Detta förfarande innebär en allvarlig risk för kompensations handel, dvs. åtagande priset respekteras men priser för andra produkter som inte omfattas av åtagandet kan sänkas. Vilket kan innebära att ett åtaget minimipris lätt kan kringgås via andra produkter och bli extremt svårt att effektivt övervaka.

(144) Förutom detta gjorde vissa producenter (Estland, Ukraina, Vitryssland) gällande att de hade varken kontroll eller information om slutdestination eller försäljningsvillkor för sin export av karbamid. Men det framgår tydligt av officiell statistik att produkten exporterats till gemenskapen i stora kvantiteter under undersökningsperioden. Med hänsyn tagen till detta och att företagen i fråga inte tillhandahöll ytterligare information hade kommissionen därför inget annat val än att använda tillgängliga fakta, detta i överensstämmelse med grundförordningens artikel 18, för att fastställa exportpriserna. Ytterligare exportörer (Libyen, Estland) samarbetade inte tillfredsställande i undersökningen. Dessa fakta gör riskerna med ett åtagande onödigt stora och möjligheterna för en nöjaktig övervakning otillfredsställande.

(145) Med hänsyn tagen till ovanstående skäl drogs slutsatsen att ingen av de åtaganden som föreslagits efter att de definitiva undersökningsresultaten meddelats kunde accepteras.

(146) De berörda parterna informerades och skälen till att begäran om åtagandena avslogs har också meddelats till samtliga berörda exportörer. Detta har skett i samråd med den rådgivande kommittén.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull skall införas på import av karbamid, även löst i vatten, enligt KN-nummer 3102 10 10 och 3102 10 90, med ursprung i Bulgarien, Estland, Kroatien, Libyen, Litauen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland.

2. På den produkt som avses i punkt 1 skall följande slutgiltiga antidumpningstullar tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull:

>Plats för tabell>

3. I de fall varorna har skadats innan de övergår till fri omsättning och det pris som faktiskt betalats eller skall betalas därför fördelas vid fastställande av tullvärdet i enlighet med artikel 145 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) om inrättande av en tullkodex för gemenskapen(6), skall antidumpningstullen, beräknad på grundval av punkt 2, minskas med en procentsats som motsvarar fördelningen av det pris som faktiskt betalats eller skall betalas.

4. Om inte annat anges skall gällande bestämmelser om tullar tillämpas.

Artikel 2

1. Import skall vara befriad från de antidumpningstullar som införs genom artikel 1 förutsatt att produkterna producerats av nedanstående företag, vilkas åtagande har godtagits av kommissionen, och av detta direkt exporteras (dvs. sänds och faktureras) till den första oberoende kund i gemenskapen som agerar som importör, och förutsatt att importen sker i enlighet med punkt 2.

>Plats för tabell>

2. a) Vid uppvisandet av deklarationen för övergång till fri omsättning enligt ett åtagande skall det för tullbefrielse krävas att det för medlemsstatens tullmyndigheter uppvisas en giltig handelsfaktura som utfärdats av det företag som förtecknas i punkt 1.

b) Åtagandefakturan skall uppfylla de uppgiftskrav avseende sådana fakturor som anges i det av kommissionen godtagna åtagandet och som i sina huvuddrag anges i bilagan.

c) För tullbefrielsen skall det vidare krävas att de varor som deklareras och uppvisas för tullen exakt motsvarar beskrivningen i handelsfaktura.

3. Importerade produkter som åtföljs av en sådan åtagandefaktura skall deklareras enligt det TARIC-tilläggsnummer som avses i punkt 1.

Artikel 3

De belopp för vilka säkerhet ställts i form av den preliminära antidumpningstull som införts genom förordning (EG) nr 1497/2001 skall tas ut slutgiltigt till den tullsats som slutgiltigt införs på import av karbamid, även löst i vatten, enligt KN-nummer 3102 10 10 och 3102 10 90, med ursprung i Bulgarien, Estland, Kroatien, Libyen, Litauen, Rumänien, Ukraina och Vitryssland.

De belopp för vilka säkerhet ställts utöver den slutgiltiga satsen för antidumpningstullen skall frisläppas.

Artikel 4

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 17 januari 2002.

På rådets vägnar

J. Piqué I Camps

Ordförande

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2238/2000, EGT L 257, 11.10.2000, s. 2.

(2) EGT L 197, 21.7.2001, s. 4.

(3) Europeiska gemenskaperna - antidumpningstullar på import av sänglinne av bomull från Indien - AB-2000-13 - rapport från överprövningsorganet 1.3.2001.

(4) Rådets förordning (EG) nr 901/2001 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av karbamid med ursprung i Ryssland (EGT L 127, 9.5.2001, s. 11).

(5) Europeiska gemenskapernas kommission Generaldirektoratet för handel

TERV 00/13

Rue de la Loi/Wetstraat 200 B - 1049 Bryssel.

(6) EGT L 253, 11.10.1993, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 993/2001 (EGT L 141, 28.5.2001, s. 1).

BILAGA

Uppgifter som skall anges på den faktura som åtföljer försäljning från företaget till gemenskapen av karbamid som omfattas av åtagandet.

1. Rubriken "FAKTURA SOM ÅTFÖLJER VAROR SOM OMFATTAS AV ETT ÅTAGANDE".

2. Namnet på det företag som nämns i artikel 2.1 och som utfärdat fakturan.

3. Fakturanummer.

4. Dag för utfärdande av fakturan.

5. Det TARIC-tilläggsnummer enligt vilket de fakturerade varorna skall tullklareras vid gemenskapens gräns.

6. En exakt beskrivning av varorna med bl.a. följande uppgifter:

- Produktkodnummer (PCN).

- Beskrivning av varorna efter produktkodnummer (t.ex.PCN 1 karbamid i bulk, PCN 2 karbamid förpackad i säckar).

- Företagets produktkodnummer (CPC) (i tillämpliga fall).

- KN-nummer.

- Kvantitet (i ton).

7. Beskrivning av försäljningsvillkoren, med bl.a. följande uppgifter:

- Pris per ton.

- Betalningsvillkor.

- Leveransvillkor.

- Sammanlagda rabatter och avdrag.

8. Namnet på det importerande företag till vilket fakturan utfärdats direkt av det berörda företaget.

9. Namnet på den företrädare för företaget som har utfärdat åtagandefakturan samt följande undertecknade försäkran: "Jag intygar härmed att försäljningen för direkt export av [företagets namn] till Europeiska gemenskapen av de varor som avses i denna faktura omfattas av och sker enligt villkoren i det åtagande som gjorts av [företagets namn] och som godtagits av Europeiska kommissionen genom [förordning (EG) nr 1497/2001]. Jag försäkrar att uppgifterna i denna faktura är fullständiga och korrekta."