This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 32002D0825
2002/825/EC: Commission decision of 24 April 2002 on the State aid implemented by Belgium for the Beaulieu Group (Ter Lembeek International) (Text with EEA relevance.) (notified under document number C(2002) 1341)
2002/825/EG: Kommissionens beslut av den 24 april 2002 om det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Beaulieu (Ter Leembek International) (Text av betydelse för EES.) [delgivet med nr K(2002) 1341]
2002/825/EG: Kommissionens beslut av den 24 april 2002 om det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Beaulieu (Ter Leembek International) (Text av betydelse för EES.) [delgivet med nr K(2002) 1341]
EGT L 296, 30.10.2002, p. 60–72
(ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
In force
2002/825/EG: Kommissionens beslut av den 24 april 2002 om det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Beaulieu (Ter Leembek International) (Text av betydelse för EES.) [delgivet med nr K(2002) 1341]
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 296 , 30/10/2002 s. 0060 - 0072
Kommissionens beslut av den 24 april 2002 om det statliga stöd som Belgien har genomfört till förmån för koncernen Beaulieu (Ter Leembek International) [delgivet med nr K(2002) 1341] (Endast de franska och nederländska texterna är giltiga) (Text av betydelse för EES) (2002/825/EG) EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR FATTAT DETTA BESLUT med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 88.2 första stycket i detta, med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 62.1 a i detta, efter att i enlighet med nämnda artiklar(1) ha gett berörda parter tillfälle att yttra sig och med beaktande av dessa synpunkter, och av följande skäl: I. FÖRFARANDE (1) Genom ett beslut av den 4 oktober 2000, som Belgien underrättades om den 16 oktober 2000 (SG(D) 2000/107549), beslutade kommissionen att avsluta förfarandet enligt artikel 88.2 avseende visst stöd som Belgien genomfört till förmån för koncernen Verlipack(2). Genom samma beslut upphävde kommissionen sitt beslut av den 16 september 1998 (SG(D) 98/8769(3) genom vilket kommission hade beslutat att inte göra invändningar mot en del av detta stöd. Detta upphävande grundade sig på att beslutet av den 16 september 1998 hade fattats på grundval av felaktiga upplysningar som skickats in under förfarandets gång, och som hade avgörande betydelse för beslutet. (2) I samband med granskningen av detta stöd underrättades kommissionen om andra åtgärder som kunde innehålla inslag av statligt stöd till förmån för Verlipack och/eller koncernen Beaulieu. Då det handlar om en ny åtgärd från regionen Valloniens sida uppmanade kommissionen den 5 juli 2000 Belgien att inkomma med upplysningar som gör det möjligt att bedöma åtgärderna mot bakgrund av tillämpliga regler. (3) Efter flera påminnelser beslutade kommissionen genom en skrivelse av den 19 januari 2001 att formellt förelägga Belgien att inkomma med upplysningar som gör det möjligt att granska huruvida de åtgärder som antagits till förmån för företaget Verlipack och/eller koncernen Beaulieu är förenliga med artikel 87 i EG-fördraget. Belgien föregrep detta föreläggande med några dagar och inkom genom en skrivelse, som registrerades den 15 januari 2001, med sitt svar på skrivelsen av den 5 juli 2000. (4) Genom en skrivelse av den 6 juni 2001 fattade kommissionen sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 88.2 i EG-fördraget avseende detta stöd. Belgien underrättades om detta genom en skrivelse av den 8 juni 2001. Efter att ha begärt ytterligare respit för sitt svar svarade Belgien med en skrivelse som inkom till kommissionen den 26 juli 2001. (5) Offentliggörandet av denna skrivelse i Europeiska gemenskapernas officiella tidning(4) ledde till att Collectif de Défense des Travailleurs Licenciés de Verlipack à Jumet et à Ghlin (kollektivet för försvar av arbetstagare som sagts upp av Verlipack i Jumet och i Ghlin) och Förenade kungarikets ständiga representation reagerade med skrivelser av den 3 december respektive den 7 december 2001. Belgien reagerade på den första skrivelsen med en skrivelse som inkom till kommissionen den 16 januari 2002. II. DET FÖREGÅENDE ÄRENDET II.1 Koncernen Verlipacks utveckling (6) Koncernen Verlipackvar fram till dess att företaget försattes i konkurs den 18 januari 1999 Belgiens största tillverkare av glasförpackningar (flaskor och burkar av genomskinligt eller färgat glas för livsmedelsindustrin) med en marknadsandel på 20 procent i Belgien och på 2 procent i Europeiska gemenskapen. 1996 sysselsatte företaget 735 personer i sina fabriker i Ghlin, Jumet och Mol. (7) 1985 förvärvade de belgiska myndigheterna 49 procent av kapitalet i koncernen Verlipack, medan återstoden ägdes av det privata företaget Beaulieu. Detta förvärv - som skedde genom Société Nationale pour la Restructuration des Secteurs nationaux (SNRSN) - godkändes av kommissionen (stöd N 123/85). I enlighet med den särskilda lagen av den 15 januari 1989 förvärvade regionen Vallonien de aktier som saknade rösträtt i fabrikerna i Ghlin och Jumet, samtidigt som aktierna i fabriken i Mol överläts till regionen Flandern. (8) 1992 beviljades Verlipack två investeringsstöd till ett totalt belopp på 502122500 belgiska franc genom att man tillämpade ett system för regionalstöd (lagen av den 30 december 1970), som godkänts av kommissionen(5). Dessutom hade kommissionen genom ett beslut av den 8 december 1992 beslutat att inte göra invändningar mot beslutet av Société Régionale d'Investissement (som inrättats genom lagen av den 2 april 1962) att bevilja ett konvertibelt andelslån på 500 miljoner belgiska franc(6). Valloniens myndigheter har sedan uppgivit att detta andelslån i slutändan inte kom att betalas ut av olika interna orsaker. De uppgav också att de den 15 juli 1993 beslutade att upphäva sitt tidigare beslut att bevilja detta stöd till Verlipack. (9) Belgien uppgav under det förfarande som ledde till antagandet av beslutet av den 4 oktober 2000 att Verlipack hade problem som först och främst berodde på en låg kvalitet hos ledningen och framför allt produktionen (utrustning och teknik med otillräcklig prestanda). Samtidigt som det krävdes investeringar för att förbättra utrustningen kunde koncernen Beaulieu inte helt ta på sig ansvaret för och förvaltningen av investeringsprogrammet på 5500 miljoner belgiska franc. Denna situation förklarade bland annat varför Vallonien inte betalade ut det stöd som regionen beviljat. (10) Efter olika kapitaltillskott från den privata aktieägaren (SA Imcopack Wallonie, som ägde fabrikerna i Ghlin och Jumet respektive NV Imcopack Vlaanderen, som ägde fabriken Mol, men som bägge ingick i koncernen Beaulieu) minskades efterhand det offentliga ägandet. Detta innebar att regionen Vallonien 1996 hade kapitalandelar i de företag som var verksamma i Vallonien på 6,2 procent i Verlipack Jumet och på 11,1 procent i SA Verlipack Ghlin. I slutet av den gradvisa ägaravvecklingen ägde myndigheterna endast 20,7 procent av kapitalet i koncernen Verlipack. (11) De två företagen i Vallonien uppvisade vid denna tid förluster: företaget i Ghlin uppvisade rörelseförluster på 8 procent 1995 och 16 procent 1996, medan företaget i Jumet uppvisade rörelseförluster på 55 procent 1995 och 60 procent 1996. (12) Koncernen Verlipack kunde i slutet av 1996 inte längre betala fordringar som rörde banklån på mer än 362,8 miljoner belgiska franc och blev föremål för återvinningsförfaranden från bankernas sida. (13) Den 1 september 1996 undertecknade koncernen Verlipack och den tyska koncernen Heye-Glas ett avtal om tekniskt samarbete. (14) Den 11 april 1997 utvidgades avtalet om tekniskt samarbete mellan koncernen Verlipack och Heye-Glas till administrativt och finansiellt stöd, vilket innebar att den tyska koncernen blev direkt delaktig i förvaltningen och ledningen av koncernen Verlipack. Detta innebar i slutänden att de aktier som regionen Vallonien ägde i SA Verlipack Ghlin och Verlipack Jumet förvärvades av koncernen Beaulieu(7). Den sistnämnde och koncernen Heye-Glas bildade det överordnade holdingföretaget Verlipack Holding I, som Heye-Glas kontrollerade genom en majoritet av rösterna. (15) Aktiekapitalet i Verlipack Holding I uppgick till 1030 miljoner belgiska franc, varav Heye-Glas sköt till 515 miljoner belgiska franc, medan återstoden utgjordes av de anläggningstillgångar i de tre fabrikerna som koncernen Beaulieu bidragit med, och som värderades till 515 miljoner belgiska franc. Utifrån detta holdingföretag bildade man det andra holdingföretaget Verlipack Holding II med ett aktiekapital på 1230 miljoner belgiska franc, vilket bland annat kontrollerade de tre produktionsanläggningarna. Förvaltningsorganen för hela denna nya industrikoncern koncentrerades till Verlipack Holding II, i vilket Heye-Glas hade en majoritet, medan ledningen för de olika avdelningarna (handel, teknik, redovisning, finanser och förvaltning) var enhetlig för hela koncernen. (16) De resultat som rapporterades av koncernen Heye-Glas och Verlipack försämrades dock avsevärt 1997. Den 30 november 1997 rapporterades en "ogranskad" preliminär nettoförlust på 828592044 belgiska franc för detta år. Den 2 april 1998 uppskattade de vallonska myndigheterna förlusten per den 31 december 1997 till cirka 825 miljoner belgiska franc, medan man i affärsplanen från Heye-Glas/Verlipack bara räknade med en förlust på 368 miljoner belgiska franc. Det skilde alltså 457 miljoner belgiska franc mellan dessa prognoser. (17) Den 8 januari 1999 ansökte företaget Verlipack om en ackordsuppgörelse för fabrikerna i Jumet och Ghlin samtidigt som man aviserade en nedläggning av fabriken i Mol. Enligt uppgifter i media motiverade företaget dessa åtgärder "åtminstone delvis med den svåra situationen på marknaden för förädlat glas" och med "de förluster som ackumulerats och prognoser som inte ser gynnsamma ut med tanke på överkapaciteten inom glasproduktionen på den centraleuropeiska marknaden". (18) Handelsdomstolen i Turnhout försatte den 11 januari 1999 Verlipacks fabrik i Mol i konkurs, medan handelsdomstolen i Mons försatte de sex företag som utgjorde glaskoncernen Verlipack (fabrikerna Ghlin och Jumet, Verlipack Belgium, Verlipack Engineering, Verlimo och Imcourlease) i konkurs den 18 januari 1999. (19) Verlipack Holding II, som konstaterade att företaget varken hade tillräckliga likvida medel eller tillgångar för att klara av dessa skulder, försattes den 11 februari 1999 i konkurs av handelsdomstolen i Mons. Inför denna domstol förklarade Sowagep (Société de gestion des participations de la Région wallonne dans des sociétés commerciales) att man inte ville fortsätta att återvinna sin fordring (och beviljade därmed en kredit). Följaktligen konstaterade handelsdomstolen i Mons den 31 maj 1999 att Verlipack Holding II inte uppfyllde konkursvillkoren, även om företagets framtida verksamhet skulle minskas genom att det försattes i likvidation på grund av att dess affärsverksamhet upphörde. II.2 Koncernen Beaulieu (20) Koncernen Beaulieu är den vedertagna benämningen på ett belgiskt holdingföretag med företag som verkar inom sektorn för syntetiska mattor och fibrer. (21) Koncernen Beaulieu (världens näst största tillverkare av mattor) är den överlägset största tillverkaren av mattor i Europa. Företaget tillverkar även nylonfibrer för eget bruk, vilket gör det till en av de mattillverkare som är integrerade i föregående produktionsled för nylonfibrer. (22) Koncernen leds av holdingföretaget Ter Lembeek International, som fram till 1994 hette Beaulieu Wielsbeke(8). (23) Beaulieu Wielsbeke NV, som övertog Ter Lembeek Internationals verksamhet innan detta företag bytte namn, hade en omsättning på 5182220000 belgiska franc 1998 och på 4821857000 belgiska franc 1999, med förluster i storleksordningen 39035000 belgiska franc 1998 och 309520000 belgiska franc 1999. (24) 1999 hade Beaulieu Wielsbeke 553 anställda, och 98 procent av försäljningen gick på export. III. FÖRELÄGGANDET TILL BELGIEN (25) I samband med det förfarande som ledde till antagandet av beslutet av den 4 oktober 2000 redogjorde Belgien för Verlipacks utveckling under månaderna före och efter kommissionens beslut av den 16 september 1998. (26) Med tanke på Verlipacks försämrade situation i slutet av maj 1998 konstaterar kommissionen att samarbetsparterna (bankerna, koncernen Beaulieu och Heye) tvingades göra nya insatser inom ramen för ett stimulansavtal som slöts den 5 juni 1998. I detta sammanhang åtog sig Sowagep att - utöver att omvandla ett lån på 150 miljoner belgiska franc till aktiekapital - finna en ny privat investerare som skulle bidra med 100 miljoner belgiska franc i likvida medel. Enligt de upplysningar som Belgien har skickat visade det sig snabbt att denna nya stimulansplan inte gav de resultat man räknade med då Sowagep inte kunna finna en ny privat investerare. (27) Den 26 juni 1998 beslutade man om ett nytt kapitaltillskott till Verlipack där Heye(9) skulle skjuta till 200 miljoner belgiska franc för 19408 nya aktier och Worldwide Investors Luxembourg, som Beaulieu funnit, skulle skjuta till 100 miljoner belgiska franc för 9704 nya aktier. (28) Den privata investeraren Worldwide Investors delaktighet upphörde dock hösten 1998 genom att den överlät sina aktier till koncernen Beaulieu, som i sin tur överlät dem till regionen Vallonien. Överlåtelsen genomfördes(10) genom att koncernen Beaulieu löste ut sin skuld gentemot regionen Vallonien för de aktier i Verlipack som man förvärvat i december 1996, och som värderades till 113712000 belgiska franc. Denna skuld löpte utan ränta och skulle inte börja betalas tillbaka förrän från den 31 december 2001. (29) Kommissionen konstaterar att detta lån - som inte skulle börja förfalla förrän den 31 december 2001 - löstes ut några veckor innan Verlipacks konkursansökan ingavs. (30) I sin skrivelse av den 28 september 1999(11) hade Belgien uppgivit att den betalning som gjordes i december 1998 genom att koncernen Beaulieu löste sin skuld gentemot regionen Vallonien kunde betraktas som "en ny ökning av Verlipacks kapital, som finansierades av Beaulieu genom att detta företag löste sin skuld gentemot regionen Vallonien". (31) Belgien hade i sin skrivelse av den 10 april 1998(12) tillkännagivit sin avsikt att bevilja Verlipack ett belopp på 100 miljoner belgiska franc i form av antingen ett kapitaltillskott eller ett långt lån(13). Dessutom åtog sig Belgien "att klargöra att man inte skulle genomföra sitt förslag utan att i förhand anmäla detta till kommissionen och få dess godkännande". (32) I sin skrivelse av den 14 december 1998 till Belgien under det förfarande som ledde till antagandet av beslutet av den 4 oktober 2000 reserverade sig kommissionen "för sitt ställningstagande i fråga om varje ny åtgärd från de vallonska myndigheternas sida till förmån för Verlipack". Denna ståndpunkt upprepades i kommissionens skrivelse av den 13 januari 1999 i samma ärende. Kommissionen påminner om att Belgien den 4 februari 1999 - även här i samma ärende - förklarade att man "aldrig planerade att finansiera ackordsperioden med tanke bland annat på villkoren i Europeiska kommissionens senaste beslut". (33) Även det rör sig om en ny åtgärd från regionen Valloniens sida då koncernen Beaulieu betalade tillbaka sin skuld till regionen Vallonien genom att överlåta sina aktier i anläggningarna i Ghlin och Jumet 1996, har kommissionen bara indirekt fått kännedom om denna åtgärd. (34) Genom en skrivelse av den 5 juli 2000 informerade kommissionen Belgien om att den har fört upp denna nya åtgärd i registret över icke anmält stöd under nummer NN 73/2000 i syfte att granska dess förenlighet med den gemensamma marknaden. (35) I denna skrivelse konstaterade kommissionen bland annat att tillskottet på 100 miljoner belgiska franc från antingen Sowagep eller regionen Vallonien utgjorde statliga medel, men att kommissionen - då det handlade om en ny offentlig åtgärd - då inte hade tillgång till alla de upplysningar som behövdes för att bedöma huruvida åtgärden var förenlig med artikel 87 i EG-fördraget. (36) I samma skrivelse ansåg kommissionen också att regionen Vallonien eventuellt kunde ha beviljat ett stöd till förmån för koncernen Beaulieu med motivet att denna koncern hade beviljats betalningsvillkor vid förvärvet av anläggningarna i Ghlin och Jumet i december 1996 som inte skulle ha varit acceptabla för en privat investerare. Dessutom ansåg kommissionen att överlåtelsen i december 1998 några veckor innan Verlipacks konkursansökan ingavs för ett belopp på 100 miljoner belgiska franc eventuellt kunde utgöra ett stöd till förmån för koncernen Beaulieu enligt vad som avses i artikel 87.1 i fördraget. (37) I sin skrivelse av den 5 juli 2000 begärde kommissionen bland annat upplysningar i följande frågor: Worldwide Investors verksamhet, Sowageps sökande efter en privat investerare, användningen av de 100 miljoner belgiska franc som Worldwide Investors tecknade i juni 1998, en förklaring av värdeskillnaden på de 14214 aktier som koncernen Beaulieu förvärvade 1996, en förklaring av varför den tyska koncernen Heye förbisåg dessa transaktioner som innebar ett ingripande från de vallonska myndigheternas sida, och en förklaring av varför regionen Vallonien beviljade koncernen Beaulieu fyra räntefria års betalningsfrist för betalningen av de 14214 aktierna samt av omständigheterna kring att regionen Vallonien accepterade en förtida inlösen av denna skuld några veckor innan Verlipacks anläggningar ingav sin konkursansökan, då man måste ha känt till Verlipacks underskott. (38) I samma skrivelse undrade kommissionen vem som var den verkliga mottagaren av det kapitaltillskott som Worldwide Investors gjorde till Verlipack i juni 1998. (39) I en skrivelse av den 4 september 2000 begärde Belgien en förlängd tidsfrist, vilket kommissionen beviljade genom en skrivelse av den 6 september 2000. (40) I en skrivelse av den 29 september 2000 skickade kommissionen en andra påminnelse. (41) Belgien inkom inte med begärda upplysningar inom fastställd tidsfrist. (42) Eftersom Belgien inte enligt dessa villkor inkommit med de upplysningar som kommissionen behövde för att granska de aktuella åtgärderna och enligt artikel 10.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget(14) uppmanade kommissionen Belgien att inkomma med alla handlingar, upplysningar och uppgifter som den behövde för att undersöka huruvida åtgärderna till förmån för företaget Verlipack och/eller koncernen Beaulieu var förenliga med den gemensamma marknaden. Detta beslut - där kommissionen när det gäller begärda upplysningar upprepade villkoren i skrivelsen av den 5 juli 2000 - skickades till Belgien genom en skrivelse av den 19 januari 2001 (SGD 2001/285235). IV. BELGIENS SVAR OCH BESLUTET ATT INLEDA FÖRFARANDET (43) I en skrivelse som registrerades den 15 januari 2001 svarade Belgien enligt följande på kommissionens skrivelse av den 5 juli 2000: (44) Trots koncernen Verlipacks dåliga resultat under 1997 har man sedan mars 1998 noterat att förlusterna minskat tack vare en klart förbättrad produktivitet. De privata och offentliga samarbetsparterna beslutade då om en ny stimulansplan genom att sluta ett avtal (Heads of Agreement) den 5 juni 1998. Denna plan sammanfattas enligt följande. >Plats för tabell> (45) När det gäller regionen Valloniens åtaganden bör man precisera följande: (46) Omvandlingen av förlagslånet på 150 miljoner belgiska franc till kapital beaktades i det slutliga negativa beslutet av den 4 oktober 2000. (47) För kapitaltillskottet på 100 miljoner belgiska franc skulle regionen Vallonien söka efter en privat investerare. För att stimulansplanen skulle kunna genomföras omedelbart föreslog koncernen Beaulieu enligt de vallonska myndigheterna att företaget självt skulle göra detta kapitaltillskott "förutsatt att denna åtgärd bara blir tillfällig och att tillskottet återbetalas av den nya privata investerare som [regionen Vallonien] skulle söka efter". Enligt Belgien hade koncernen Beaulieu (som hade efterskänkt en fordring på 600 miljoner belgiska franc) allt intresse av att stimulansplanen skulle ge eftersträvat resultat. (48) I själva verket var det företaget Worldwide Investors SA, ett andelsföretag från Luxemburg, som gjorde kapitaltillskottet på 100 miljoner belgiska franc till förmån för Verlipack den 26 juni 1998. Enligt Belgien gjordes detta kapitaltillskott för koncernen Beaulieus räkning. (49) De belgiska myndigheterna uppger också att regionen Vallonien inte lyckades hitta en ny privat investerare då den nya stimulansplanen inte lyckats eliminera Verlipacks växande förluster. (50) Under dessa förutsättningar beslutade regionen Vallonien och koncernen Beaulieu gemensamt att ändra avtalsvillkoren, vilket gjorde det möjligt för koncernen Beaulieu att förvärva regionen Valloniens aktier i företagen Verlipack Ghlin och Verlipack Jumet 1996. Enligt villkoren i tilläggsavtalet av den 20 november 1998 om ändring av 1996 års avtal mellan Beaulieu och regionen Vallonien skulle betalningen av de aktier som Beaulieu förvärvade 1996 till ett belopp på 113712000 belgiska franc "kunna ske antingen genom en överföring till [regionen Valloniens] konto eller genom en överlåtelse av de 9704 aktierna i holdingföretaget Verlipack II". (51) Den 21 december 1999 överlät Worldwide Investors 9704 aktier i holdingföretaget Verlipack I till koncernen Beaulieu. Som motprestation överlät koncernen Beaulieu 9704 aktier i företaget Verlipack Holding I till företaget Worldwide Investors. Belgien har också bekräftat att koncernen Beaulieu överlät 9704 aktier i Verlipack Holding II till regionen Vallonien i december 1998 - ett datum som inte bekräftats av Belgien, men som befinner sig mellan den 21 och den 31 december 1998 - "i utbyte mot att regionen Vallonien efterskänkte sin fordring på koncernen Beaulieu (bilaga 5)"(15). (52) I den skrivelse som registrerades den 15 januari 2001 framställde de belgiska myndigheterna själva sitt svar som ofullständigt i brist på samarbete med koncernen Beaulieu. De har sedan dess inte inkommit med några skrivelser till kommissionen förutom för att understryka att deras skrivelse omfattade de frågor som uppgavs i föreläggandet att lämna upplysningar. (53) Mot bakgrund av tillgängliga upplysningar konstaterade kommissionen den 6 juni 2001 att denna eftergift av en fordring inbegrep en överföring av offentliga medel som belastar den belgiska staten, och som direkt utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i fördraget. Dessutom ansåg kommissionen att det var tveksamt om det stöd som koncernen Verlipack och/eller koncernen Beaulieu beviljats var förenligt med artikel 87 i EG-fördraget och artikel 61 i EES-avtalet. Den inledde därför det förfarande som avses i artikel 88.2 i EG-fördraget. Belgien underrättades om detta beslut genom en skrivelse av den 8 juni 2001. V. KOMMENTARER FRÅN BELGIEN (54) I en skrivelse som inkom till kommissionen den 27 juli 2001 upprepade Belgien de synpunkter som man tidigare framfört i samband med föreläggandet, och som kan sammanfattas enligt följande: (55) Trots koncernen Verlipacks dåliga resultat under 1997 har man sedan mars 1998 noterat att förlusterna minskat tack vare en klart förbättrad produktivitet. De privata och offentliga samarbetsparterna beslutade då om en ny stimulansplan genom att sluta ett avtal (Heads of Agreement) den 5 juni 1998. Inom ramen för denna plan åtog sig regionen Vallonien att i) omvandla förlagslånet på 150 miljoner belgiska franc till kapital och ii) söka efter en privat investerare som skulle skjuta till 100 miljoner belgiska franc till Verlipacks kapital. (56) Omvandlingen av förlagslånet på 150 miljoner belgiska franc till kapital beaktades i det slutliga negativa beslutet av den 4 oktober 2000. Detta nya förfarande avser sålunda inte denna fråga. (57) När det gäller sökandet efter en privat investerare uppgav de vallonska myndigheterna att "Sowagep inte kunde uppfylla detta åtagande på kort sikt". De vallonska myndigheterna uppgav därefter att "Beaulieu då föreslog Sowagep att man för dess räkning skulle uppfylla detta åtagande förutsatt att denna åtgärd bara blev tillfällig och att den nya privata investerare som Sowagep skulle söka efter återbetalade beloppet. Detta ingripande från Beaulieus sida följde på muntliga förhandlingar och formaliserades inte genom ett avtal". (58) I själva verket var det företaget Worldwide Investors som gjorde kapitaltillskottet på 100 miljoner belgiska franc till förmån för Verlipack den 26 juni 1998. Enligt Belgien gjordes detta kapitaltillskott för koncernen Beaulieus räkning. (59) De belgiska myndigheterna uppger också att regionen Vallonien inte lyckades hitta en ny privat investerare då den nya stimulansplanen inte lyckats eliminera Verlipacks växande förluster. Under dessa förutsättningar beslutade regionen Vallonien och koncernen Beaulieu gemensamt att ändra avtalsvillkoren genom ett tilläggsavtal av den 20 november 1998, vilket gjorde det möjligt för koncernen Beaulieu att under 1996 förvärva regionen Valloniens aktier i företagen Verlipack Ghlin och Verlipack Jumet. Enligt villkoren i detta tilläggsavtal skulle betalningen av de aktier som Beaulieu förvärvade 1996 till ett belopp på 113712000 belgiska franc "kunna ske antingen genom en överföring till [regionen Valloniens] konto eller genom en överlåtelse av de 9704 aktierna i holdingföretaget Verlipack II". (60) Enligt de vallonska myndigheterna visar detta tilläggsavtal "tydligt att Beaulieus ingripande till förmån för koncernen Verlipack var tillfällig och att denna transaktion gjordes för regionen Valloniens räkning" (s. 7 i skrivelsen av den 26 juli 2001). (61) Slutligen överlät Worldwide Investors 9704 aktier i holdingföretaget Verlipack I till koncernen Beaulieu den 21 december 1999. Som motprestation överlät koncernen Beaulieu 9704 aktier i företaget Verlipack Holding I till företaget Worldwide Investors. (62) Belgien har också bekräftat att koncernen Beaulieu överlät 9704 aktier i Verlipack Holding II till regionen Vallonien i december 1998 (ett datum som ännu inte bekräftats av Belgien, men som befinner sig mellan den 21 och den 31 december 1998) "i utbyte mot att regionen Vallonien efterskänkte sin fordring på koncernen Beaulieu". (63) Det reella värdet på dessa 9704 aktier var noll med tanke på att detta företags tillgångar enligt de ord som handelsdomstolen i Mons använde "var begränsade till en franc då företaget inte kan erhålla ett banklån för att klara av sina skulder [...]. Följaktligen är villkoren för konkurs uppfyllda"(16). VI. SYNPUNKTER FRÅN BERÖRDA PARTER (64) Collectif de Défense des Travailleurs Licenciés de Verlipack à Jumet et à Ghlin (kollektivet för försvar av arbetstagare som sagts upp av Verlipack i Jumet och i Ghlin) har inkommit med sina synpunkter på kommissionens uppgifter och hänvisar i sina synpunkter till följderna för den sociala planen för att hantera krisen inom koncernen Verlipack. Det har dessutom lämnat kopior av protokoll från företagsrådet i Verlipack samt en kopia av en skrivelse som undertecknats av en facklig representant från Verlipack (anläggningen i Ghlin). (65) Förenade kungarikets ständiga representation har inkommit med följande synpunkter från de viktigaste tillverkarna i Förenade kungariket, vilka företräds av Carpet Foundation (tidigare British Carpet Manufacturers Association): a) Britterna är de största användarna av heltäckningsmattor i Europa där 97 procent av hushållen använder denna typ av golvbeläggning. Av uppenbara skäl är den brittiska marknaden ett viktigt mål för utländska konkurrenter, och importen har ökat till den grad att importerade heltäckningsmattor nu står för 64 procent av den brittiska försäljningen av heltäckningsmattor (mätt i volym eller 47 procent mätt i värde). b) Denna dramatiska ökning hotar de brittiska tillverkarna av heltäckningsmattor. 1970, då importen fortfarande var obetydlig, hade denna industri 45000 anställda. Numera, med en import på 64 procent, är bara 8000 personer direkt anställda inom denna industri. c) Carpet Foundation anser att de företag som dragit störst nytta av denna ökade import är tillverkare i Belgien, som i nuläget står för 55 procent av de heltäckningsmattor som importeras till Förenade kungariket. Under de senaste 20 åren har importen från Belgien ökat mer än tiofaldigt, från 8 miljoner m2 1980 till 85 miljoner m2 2000. d) Det genomsnittliga priset på heltäckningsmattor som importeras till Förenade kungariket uppgår till 3,83 pund sterling/m2, medan priset på heltäckningsmattor som exporteras uppgår till 6,43 pund sterling/m2. De senaste siffrorna från DTI (Department of Trade & Industry) för 1997 påvisar ett handelsunderskott gentemot den övriga gemenskapen på 273 miljoner pund sterling. e) Kommissionen informeras om att Beaulieu under senare år har varit inblandat i tvivelaktiga finansieringsarrangemang. När det gäller detta ärende - där Beaulieu har betalat av en skuld på 113,7 miljoner belgiska franc genom att överlåta 9704 aktier i Verlipack Holding II till regionen Vallonien - anser Carpet Foundation att regionen Vallonien har efterskänkt en fordring som motsvarar 1,5 miljoner pund sterling i statligt stöd. Carpet Foundation anser följaktligen att eftergiften av denna fordring utgör ett driftstöd till förmån för koncernen Beaulieu/Verlipack och att detta stöd är oförenligt med den gemensamma marknaden. (66) I sina kommentarer på synpunkterna från tredje part begärde Belgien att kommissionen inte skulle beakta dessa synpunkter eftersom Collectif des Travailleurs Licenciés inte är representativt. (67) Belgien har inte inkommit med några kommentarer på Förenade kungarikets synpunkter inom fastställd tidsfrist. VII. BEDÖMNING AV STÖDET VII.1 Frågan om det förekommer något statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget (68) Enligt artikel 87.1 i EG-fördraget är stöd som ges av en medlemsstat eller med hjälp av statliga medel, av vilket slag det än är, som snedvrider eller hotar att snedvrida konkurrensen genom att gynna vissa företag eller viss produktion, oförenligt med den gemensamma marknaden i den utsträckning det påverkar handeln mellan medlemsstaterna. (69) Begreppet statligt stöd är mer omfattande än begreppet subvention och inbegriper även åtgärder som i olika former minskar de kostnader som normalt belastar ett företags budget och som har samma effekter som subventioner. Därav följer att en åtgärd genom vilken myndigheterna efterskänker en fordring - även om detta inte inbegriper en direkt överföring av statliga medel - och försätter mottagarna i en mer gynnsam situation än andra aktörer utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 87.1 i EG-fördraget. (70) I följande tabeller redovisas statistik för mattor och andra golvbeläggningar av textil samt handeln mellan Belgien och övriga medlemsstater. >Plats för tabell> (Källa: Eurostat) >Plats för tabell> (Källa: Eurostat) (71) Med tanke på stödmottagarens marknadsställning(17) kan dessutom allt stöd som beviljas koncernen förmodas påverka denna handel och snedvrida konkurrensen(18). Beaulieu Wielsbeke NV:s (ett dotterföretag till Ter Lembeek International som verkar på marknaden för heltäckningsmattor och andra mattor) försäljning uppgick under åren 1997, 1998 och 1999 till 4379764000, 5182220000 respektive 4821857000 belgiska franc. (72) Dessa uppgifter, som får stöd av de uppgifter som lämnats av Förenade kungarikets ständiga representation, visar att det förekommer en stor handel inom gemenskapen. VII.2 Tillskottet på 100 miljoner belgiska franc till Verlipack Holding II (73) Oberoende av komplexiteten hos det juridiska och finansiella instrument som ligger till grund för det luxemburgska andelsföretaget Worldwide Investors åtgärd i juni 1998, där man sköt till 100 miljoner belgiska franc till Verlipack Holding II, aktualiseras en obestridlig fråga: koncernen Beaulieu löste i december 1998 ut en skuld på 113712000 belgiska franc gentemot regionen Vallonien genom att överlåta 9704 aktier i holdingföretaget Verlipack Holding II, vars nominella värde var 100 miljoner belgiska franc men vars reella värde var avsevärt lägre med tanke på att det sistnämnda företaget var insolvent. (74) När det gäller värdet på dessa 9704 aktier måste man beakta följande: (75) Den 11 februari 1999 anmälde Verlipack Holding II till handelsdomstolen i Mons att man ställt in sina betalningar. Handelsdomstolen konstaterade att betalningarna i princip ställts in sedan juni 1998 och angav bland annat följande i sitt beslut: "Enligt företaget Verlipack Holding II är dess tillgångar begränsade till EN FRANC och företaget kan därför inte erhålla ett banklån för att klara av sina skulder. Följaktligen är villkoren för konkurs uppfyllda." (76) I det aktuella fallet försattes inte företaget uttryckligen i konkurs. I själva verket grep regionen Vallonien in och förklarade att man inte ville fortsätta att återvinna sin fordring (och beviljade därmed en kredit) och föreslog att regionen skulle stå för kostnaderna för en frivillig likvidation. Följaktligen konstaterade handelsdomstolen i Mons den 31 maj 1999 att Verlipack Holding II inte uppfyllde konkursvillkoren, även om företagets framtida verksamhet skulle minskas genom att det försattes i likvidation på grund av att dess affärsverksamhet upphörde. (77) Belgien hävdar att det pris på 113712000 belgiska franc som fastställdes i december 1996 för de aktier utan rösträtt och de andelsbevis som Sowagep överlät till koncernen Beaulieu inte motsvarade värdet på dessa. Enligt Belgien handlade det om "ett pris som fastställts genom en kunglig förordning av den 7 maj 1985"(19). Enligt artikel 3 i denna kungliga förordning får återköpspriset på dessa preferensaktier utan rösträtt "inte understiga 80 procent av emissionspriset". Priset på 113712000 belgiska franc för de aktier och andelsbevis som koncernen Beaulieu förvärvade i december 1996 motsvarade enligt Belgien 80 procent av deras emissionspris. (78) Skyldigheten att fastställa ett pris på motsvarande 80 procent av emissionspriset anges i denna lag utan åtskillnad för alla aktörer som vill köpa denna typ av preferensaktier. (79) Oberoende av det faktum att priset fastställts genom en nationell lag som - såsom Belgien uppger i sin skrivelse av den 26 juli 2001 - är tillämplig utan åtskillnad på alla som vill köpa denna typ av preferensaktier, måste man konstatera att koncernen Beaulieu borde ha betalat detta pris. Detta har bekräftats av de belgiska myndigheterna då de i sin skrivelse av den 15 januari 2001(20) uppgav att "koncernen Beaulieus skuld på 113712000 belgiska franc gentemot regionen Vallonien var en säker skuld vars återbetalning inte hade något att göra med koncernen Verlipacks finansiella situation". (80) De aktier som erhölls som betalning hade inget värde eftersom Verlipack Holding II:s tillgångar enligt ovannämnda dom av handelsdomstolen i Mons av den 31 maj 1999 - efter att företaget ställt in sina betalningar den 11 februari 1999 - var begränsade till en franc. Handelsdomstolen preciserade också att "betalningarna i princip ställts in sedan juni 1998"(21). Genom att acceptera att en säker skuld på 113712000 belgiska franc löstes ut för dessa aktier efterskänkte regionen Vallonien en fordring på detta belopp gentemot koncernen Beaulieu. (81) Följaktligen anser kommissionen att denna transaktion utgjorde en "skuldeftergift" såsom Belgien bekräftade i sin skrivelse av den 15 januari 2001(22). De belgiska myndigheterna hävdar dock att koncernen Beaulieu inte drog någon ekonomisk fördel av denna transaktion eftersom Belgien genom denna skuldeftergift kompenserade koncernen Beaulieu för det "kapitaltillskott som gjordes i juni 1998". Skillnaden mellan beloppet 113712000 belgiska franc (fordringsbeloppet) och de 100 miljoner belgiska franc (det nominella beloppet på kapitaltillskottet) motiverades "med att denna skuld återbetalades i förtid(23) [...] och av att differensen var en ersättning för att Beaulieu agerat å myndigheternas vägnar". (82) När det gäller den sistnämnda frågan bör man påminna om villkoren i avtalet (Heads of Agreement) av den 5 juni 1998. I punkt 2 i detta avtal anges följande: "Capital increase (cash) of BEF 100 promoted by Sowagep in Verlipack Holding II (to be used for corresponding capital increases in the Verlipack group companies). A new shareholder must be accepted by all shareholders of Verlipack Holding II." Belgien uppgav i sin skrivelse av den 15 januari 2001 att det var i detta sammanhang som "Sowagep åtog sig att finna en ny privat investerare för ett kontant kapitaltillskott på 100 miljoner belgiska franc" (s. 2). I sin skrivelse av den 26 juli 2001 uppgav Belgien att en av åtgärderna i Heads of Agreement bestod i "ett kapitaltillskott på 100 miljoner belgiska franc från en privat investerare som Sowagep (som under tiden bytte namn till Sogepa) skulle finna" (s. 6.) (83) Detta innebär att de vallonska myndigheterna inom ramen för Heads of Agreement åtog sig att finna en investerare och inte att bidra med 100 miljoner belgiska franc till Verlipack Holding II:s kapital. (84) Trots det formella föreläggandet och även efter att förfarandet inletts har Belgien inte lämnat några bevis för att det skulle finnas ett avtal mellan koncernen Beaulieu och regionen Vallonien enligt vilket Beaulieu skulle ta över regionen Valloniens åtagande (inom ramen för Heads of Agreement) att finna en privat investerare som skulle skjuta till 100 miljoner belgiska franc. (85) Belgien har i själva verket inte lämnat några bevis för att det skulle finnas ett avtal mellan koncernen Beaulieu och det luxemburgska företaget Worldwide Investors. (86) Belgien bekräftade för övrigt i sitt svar på att förfarandet inletts att det inte fanns något formellt avtal, utan "muntliga förhandlingar som inte formaliserats genom ett avtal"(24). (87) Om man såsom Belgien hävdar i sina synpunkter skulle godta att koncernen Beaulieu beslutat att överta regionen Valloniens åtagande inom ramen för Heads of Agreement, måste man därför konstatera att koncernen Beaulieu har åtagit sig att finna en investerare och inte att skjuta till 100 miljoner belgiska franc till Verlipack Holding II:s kapital. Man hittade en privat investerare - Worldwide Investors - som var beredd att ta risken att investera i ett företag som Verlipack Holding II. (88) I svaret på att förfarandet inletts antyds - utan att man lämnar några konkreta bevis - att det påstådda muntliga avtalet mellan koncernen Beaulieu och regionen Vallonien enligt vilket den förstnämnda skulle överta den andres åtagande (inom ramen för Heads of Agreement) att finna en investerare som skulle bidra med 100 miljoner belgiska franc sträckte sig långt utöver det åtagande som regionen Vallonien gjort inom ramen för Heads of Agreement (att finna en investerare som skulle bidra med 100 miljoner belgiska franc). (89) Koncernen Beaulieu skulle sålunda inte bara ha tagit över det åtagande som regionen Vallonien gjort inom ramen för Heads of Agreement (att finna en investerare som skulle bidra med 100 miljoner belgiska franc). Man skulle också ha åtagit sig att hur som helst finna 100 miljoner belgiska franc att skjuta till Verlipack Holding II:s kapital utan att behöva bära kostnaderna, vilket Sowagep skulle ha garanterat Beaulieu. (90) Utifrån de upplysningar som Belgien lämnat anser kommissionen att medlemsstaten inte har påvisat att det fanns i) ett avtal enligt vilket koncernen Beaulieu skulle ha övertagit åtagandet att finna en investerare som skulle bidra med 100 miljoner belgiska franc och ii) ett andra avtal enligt vilket regionen Vallonien skulle ha garanterat koncernen Beaulieu en återbetalning av de 100 miljoner belgiska franc som en privat investerare skulle ha bidragit med. (91) Det enda som är säkert är att regionen Vallonien den 20 november 1998 efterskänkte en säker fordring på 113712000 belgiska franc gentemot koncernen Beaulieu i utbyte mot 9704 aktier i ett företag (Verlipack Holding II) vars ekonomiska situation försämrats till den grad att det motiverade en ny återfinansieringsplan i juni 1998. Man har inom ramen för denna plan inte heller lyckats finna en privat investerare som var villig att skjuta till 100 miljoner belgiska franc till Verlipack Holding II:s aktiekapital. Detta företags tillgångar värderades den 11 februari 1999 till en franc. (92) Mot bakgrund av dessa upplysningar konstaterar kommissionen att denna eftergift av en fordring utgör en överföring av offentliga medel som belastar den belgiska staten, och som utgör ett statligt stöd i den mening som avses i artikel 87 i fördraget. VII.3 Skuldeftergiften till förmån för Verlipack Holding II (93) Den 8 januari 1999 ansökte företaget Verlipack om en ackordsuppgörelse för fabrikerna i Jumet och Ghlin samtidigt som man aviserade en nedläggning av fabriken i Mol. Handelsdomstolen i Turnhout försatte den 11 januari 1999 Verlipacks fabrik i Mol i konkurs, medan handelsdomstolen i Mons försatte de sex företag som utgjorde glaskoncernen Verlipack (fabrikerna Ghlin och Jumet, Verlipack Belgium, Verlipack Engineering, Verlimo och Imcourlease) i konkurs den 18 januari 1999. (94) Verlipack Holding II, som konstaterade att företaget varken hade tillräckliga likvida medel eller tillgångar för att klara av dessa skulder, försattes den 11 februari 1999 i konkurs av handelsdomstolen i Mons. Inför denna domstol förklarade Sowagep "som agerade för minoritetsägaren regionen Valloniens räkning"(25) att man inte ville fortsätta att återvinna sin fordring (och beviljade därmed en kredit) och att man skulle stå för kostnaderna för en frivillig likvidation. Följaktligen konstaterade handelsdomstolen i Mons den 31 maj 1999 att Verlipack Holding II inte uppfyllde konkursvillkoren, samtidigt som den underströk att företagets framtida verksamhet skulle minskas genom att det skulle försättas i likvidation på grund av att dess affärsverksamhet upphörde. (95) Då regionen Vallonien tillfrågades på denna punkt i samband med att förfarandet inleddes bekräftade den att man - efter att det negativa beslutet antagits den 4 oktober 2000 - uppmanade Verlipack Holding II att återbetala det statliga stödet till regionen. Efter denna uppmaning försatte handelsdomstolen i Mons Verlipack Holding II i konkurs den 19 februari 2001. (96) Kommissionen konstaterar att Verlipack Holding II:s affärsverksamhet bestod i att inneha och förvalta kapital i en rad företag som konkursförklarats, och att denna omständighet innebar att denna affärsverksamhet upphörde. Företagets verksamhet begränsade sig därför till dess likvidering. Eftersom företagets tillgångar inte var värda något alls kunde dess fordringsägare inte rimligtvis vänta sig att man skulle återvinna mer en möjligen en del av sina fordringar. Med tanke på att alla produktionsanläggningar lagts ner och att även holdingföretaget självt befann sig i ett likvideringsförfarande, anser kommissionen mot denna bakgrund att den skuldeftergift som beviljats till förmån för Verlipack Holding II i detta fall inte inneburit en överföring av offentliga medel som ger Verlipack Holding II eller övriga fordringsägare en ekonomisk fördel som kan förmodas snedvrida konkurrensen eller handeln. VII.4 Stödets förenlighet med EG-fördraget (97) Kommissionen noterar att Belgien inte har åberopat något av de undantag som anges i EG-fördraget då dess ståndpunkt gått ut på att det inte förekommit något statligt stöd. (98) Detta sagt anser kommissionen att de undantag som anges i artikel 87.2 i fördraget inte är tillämpliga eftersom den granskade åtgärden inte utgör stöd av social karaktär som ges till enskilda konsumenter och inte syftar till att avhjälpa skador som orsakats av naturkatastrofer eller andra exceptionella händelser. Det utgör inte heller stöd som ges till näringslivet i vissa områden i Tyskland. (99) De undantag som anges i artikel 87.3 a, b och d i fördraget är inte heller tillämpliga då stödet inte syftar till att främja den ekonomiska utvecklingen i regioner där levnadsstandarden är onormalt låg eller där det råder allvarlig brist på sysselsättning, till att genomföra viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller till att främja kultur och bevara kulturarvet. (100) Det återstår därför att undersöka om det aktuella stödet kan omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 c i fördraget genom att det skulle syfta till att underlätta utveckling av vissa näringsverksamheter förutsatt att det inte påverkar handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset. (101) Produktionsanläggningarna inom vissa företag i koncernen Beaulieu låg i själva verket i en region som har rätt till stöd enligt artikel 87.3 c i fördraget. Dessa områden omfattas av ordningar för regionalstöd som godkänts av kommissionen där den högsta nettostödnivån är 25 procent. I sitt svar på att förfarandet inletts lämnade Belgien emellertid inga upplysningar som gör det möjligt att kategorisera det aktuella stödet som investeringsstöd, att kontrollera huruvida dessa investeringar skulle ge rätt till stöd eller att beräkna nivån på detta stöd. (102) Kommissionen anser följaktligen inte att villkoren för att tillämpa det undantag som anges i artikel 87.3 c i fördraget om utvecklingen i vissa regioner på det aktuella stödet är uppfyllda. (103) De upplysningar som kommissionen har tillgång till i fråga om de vallonska myndigheternas åtgärder innebär att den måste betrakta åtgärderna i fråga som driftstöd till förmån för koncernen Beaulieu, vilket är oförenligt med den gemensamma marknaden. (104) I själva verket syftar dessa åtgärder till att koncernen Beaulieu skulle undvika de kostnader som företaget normalt självt borde bära i sin löpande förvaltning och verksamhet. (105) Såsom kommissionen påpekat i punkterna 4.15-4.17 i riktlinjerna om statligt stöd för regionala ändamål(26) är regionalstöd som syftar till att minska de löpande utgifterna för företag (driftstöd) i princip oförenligt med den gemensamma marknaden. (106) Denna typ av stöd kan dock i undantagsfall beviljas företag i regioner som omfattas av det undantag som anges i artikel 87.3 a i EG-fördraget förutsatt att det är motiverat utifrån dess bidrag till den regionala utvecklingen och att dess slag och omfattning står i proportion till de brister som det syftar till att avhjälpa. Kommissionen konstaterar att koncernen Beaulieus produktionsanläggningar inte ligger i en av de regioner som avses i artikel 87.3 a i fördraget. (107) Mot denna bakgrund anser kommissionen att stödet inte är förenligt med den gemensamma marknaden. VIII. SLUTSATSER (108) Det statliga stöd som Belgien genomfört till förmån för koncernen Beaulieu (Ter Lembeek International) i form av en skuldeftergift på ett belopp på 113712000 belgiska franc är oförenligt med den gemensamma marknaden. (109) Kommissionen konstaterar att Belgien har genomfört det aktuella stödet i strid mot artikel 88.3 i EG-fördraget. (110) I artikel 14 i förordning (EG) nr 659/1999 anges att allt stöd som kommissionen konstaterar vara oförenligt med den gemensamma marknaden skall återbetalas av mottagaren. (111) För att återskapa den ekonomiska situation som företaget hade befunnit sig i om det inte beviljats det olagliga stödet skall de belgiska myndigheterna vidta de åtgärder som krävs för att eliminera de fördelar som stödet resulterat i samt återvinna detta stöd från mottagaren. (112) Stödet skall återvinnas enligt de förfaranden som anges i den nationella lagstiftningen. Det stöd som skall återvinnas skall inbegripa ränta från den dag då stödet ställdes till mottagarens förfogande fram till den dag då det faktiskt återvinns. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används för att beräkna bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd i Belgien(27). HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Det statliga stöd som Belgien genomfört till förmån för koncernen Beaulieu (Ter Lembeek International) i form av en skuldeftergift till ett belopp av 113712000 belgiska franc är oförenligt med den gemensamma marknaden. Artikel 2 1. Belgien skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att från stödmottagaren återkräva det stöd som avses i artikel 1, och som olagligen redan utbetalats till stödmottagaren. 2. Återvinningen skall utan dröjsmål ske enligt de förfaranden som anges i den nationella lagstiftningen för att omedelbart genomföra detta beslut i praktiken. Det stöd som skall återkrävas skall innefatta ränta som löper från den dag stödet ställdes till stödmottagarens förfogande fram till den dag det har återbetalats. Räntan skall beräknas på grundval av den referensränta som används vid beräkningen av bidragsekvivalenten inom ramen för regionalstöd. Artikel 3 Belgien skall inom två månader från delgivningen av detta beslut underrätta kommissionen om vilka åtgärder som har vidtagits för att följa beslutet. Artikel 4 Detta beslut riktar sig till Konungariket Belgien. Utfärdat i Bryssel den 24 april 2002. På kommissionens vägnar Mario Monti Ledamot av kommissionen (1) EGT C 313, 8.11.2001, s. 2. (2) EGT L 320, 5.12.2001, s. 28 (3) EGT C 29, 4.2.1999, s. 13. (4) Se fotnot 1. (5) EGT L 312, 9.11.1982, s. 18. (6) EGT C 83, 24.3.1993, s. 3. (7) Genom ett avtal av den 18 december 1996 köpte SA Ter Lembeek International följande aktieposter av Société de gestion des participations de la Région wallonne dans des sociétés commerciales (Sowagep): I Verlipack Ghlin SA: 5087 preferensaktier utan rösträtt och 3937 andelsbevis av kategori I och i Verlipack Jumet SA: 2923 preferensaktier utan rösträtt och 2267 andelsbevis av kategori I. I avtalet från december 1996 uppgavs att en köpesumma på 113712000 belgiska franc skulle betalas "den 31 december 2001 netto utan ränta". (8) Detta holdingföretag har följande dotterföretag: Beaulieu Wielsbeke NV, Goed Ter Lembeek NV, Cefima NV, Verlico NV, Der Gruene Teppich GmbH, Beja Textil Lda, Beaulieu Service Centre Moskau, Datex NV, Beaulieu Kunstoffen NV, Chemical Fiinance Company, De Steenhout NV och Verlipack Holding NV. (9) Med "fullständig kännedom om aktiebolaget Verlipack Holding II:s stadgar och finansiella situation". (10) Tillägg av den 20 november 1998 till överlåtelseavtalet av den 18 december 1996 mellan regionen Vallonien och koncernen Beaulieu beträffande förvärvet av 14214 aktier. (11) Svar på att man inlett det formella granskningsförfarande som ledde till beslutet av den 4 oktober 2000 (s. 24). (12) I samband med det förfarande som ledde till antagandet av beslutet av den 16 september 1998, som senare upphävdes. (13) "Med tanke på företagets svårigheter samt på de privata aktieägarnas och bankernas vilja att ge Verlipack nya kapitaltillskott hade regionen Vallonien uttryckt sitt principgodkännande för att på vissa villkor delta i ett kapitaltillskott på 100 miljoner belgiska franc. [...] Regionen Vallonien har åtagit sig att klargöra att man inte skulle genomföra sitt förslag utan att i förhand anmäla detta till kommissionen och få dess godkännande. För tillfället går åtgärdsförslaget ut på att bevilja ett långt lån på 100 miljoner belgiska franc som skulle ges på samma villkor som dem som bankerna tillämpar gentemot Verlipack. Regionen Vallonien kommer åter att kontakta kommissionen då villkoren för att genomföra en sådan åtgärd är uppfyllda. [...] Slutligen aviserar Verlipacks ledning att de första resultaten som noterats under 1998 tyder på att situationen har börjat förbättras." (14) EGT L 83, 27.3.1999, s. 1. (15) Det kan noteras att denna bilaga 5 inte handlar om koncernen Beaulieus överlåtelse av aktier till regionen Vallonien, utan snarare om ett utbyte av aktier mellan Worldwide Investors och koncernen Beaulieu. (16) I det aktuella fallet försattes inte företaget uttryckligen i konkurs, men dess framtida verksamhet begränsade sig till att genomföra en likvidation eftersom dess sociala mål hade försvunnit. Regionen Vallonien förklarade att man inte ville fortsätta att återvinna sin fordring (och beviljade därmed en kredit). Då regionen Vallonien tillfrågades på denna punkt i samband med att förfarandet inleddes bekräftade den att man efter det att det negativa beslutet antagits den 4 oktober 2000 hade uppmanat Verlipack Holding II att återbetala det statliga stödet till regionen. Då Verlipack Holding II efter denna uppmaning ställt in sina betalningar den 19 februari 2001 försatte handelsdomstolen samma dag företaget i konkurs. (17) Koncernen Beaulieu är Europas största mattillverkare och exporterar 98 procent av sin produktion. (18) Exempelvis sålde den belgiska tillverkaren Associated Waevers 48,7 miljoner m2 heltäckningsmattor och hade en omsättning på 212,89 miljoner euro under 2000, vilket gör den till en av Europas största tillverkare i denna bransch. Företaget exporterar sina produkter till hela världen, men främst till övriga Europa, vilket framgår av de uppgifter som företaget publicerat på sin webbplats (http://www.awe.be/ [14 mars 2002]). (19) Se den kungliga förordningen om emission av preferensaktier utan rösträtt av aktiebolag inom statliga sektorer (Moniteur belge [Belgiens officiella tidning] av den 11 maj 1985). Det handlade om aktier utan rösträtt som kunde tecknas i företag som genomgår omstrukturering av följande aktörer. 1. Société nationale d'investissement. 2. Société nationale pour la Restructuration des Secteurs nationaux. 3. Fonds voor de herstructurering van de nationalen sectoren in het Vlaamse Gewest. 4. Fonds pour la restructuration des secteurs nationaux en Région wallonne. 5. Aktiebolag i vilka Société nationale d'investissement äger minst 50 procent av kapitalet förutsatt att de godkänts genom beslut av ekonomiministeriet. (20) Denna skrivelse var ett svar på kommissionens skrivelse av den 5 juli (s. 5). (21) Se det första domskälet i domen av den 31 maj 1999 från handelsdomstolen i Mons. (22) Se fotnot 21. (23) I avtalet från december 1996 angavs att priset på 113712000 belgiska franc skulle betalas 'den 31 december 2001 netto utan ränta'. (24) I samband med föreläggandet till Belgien har de vallonska myndigheterna dessutom genom sin rättstjänst riktat sig till koncernen Beaulieu för att få upplysningar i syfte att svara på föreläggandet. Belgien har inte förmedlat något svar från koncernen Beaulieu eller från dess rättstjänst. Vidare har varken koncernen Beaulieu eller dess rättstjänst uttalat sig inom ramen för detta förfarande. (25) Se det andra domskälet i domen från handelsdomstolen i Mons av den 31 maj 1999. (26) EGT C 74, 10.3.1998, s. 9. (27) Kommissionens skrivelse till medlemsstaterna SG(91) D/4577 av den 4 mars 1991. Se även Europeiska gemenskapernas domstols dom av den 21 mars 1990 i målet C-142/87, Belgien mot kommissionen (Rec. 1990, s. I-959).