32001D0098

Kommissionens Beslut

av den 13 oktober 1999

om att förklara en företagskoncentration förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet

(Ärende IV/M.1439 - Telia/Telenor)

[delgivet med nr K(1999) 3314)

(Endast den engelska texten är giltig)

(Text av betydelse för EES)

(2001/98/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSIONHAR FATTAT DETTA BESLUT

med beaktande Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, särskilt artikel 57 i detta,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 4064/89 av den 21 december 1989 om kontroll av företagskoncentrationer(1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 1310/97(2), särskilt artikel 8.2 i denna,

med beaktande av kommissionens beslut av den 15 juni 1999 om att inleda ett förfarande i detta ärende,

sedan den berörda företagen givits tillfälle att inkomma med synpunkter på kommissionens invändningar,

med beaktande av yttrandet från Rådgivande kommittén för koncentrationer(3), och

av följande skäl:

(1) Den 28 april 1999 anmälde den svenska och norska staten enligt artikel 4 i förordning (EEG) nr 4064/89 (nedan kallad koncentrationsförordningen) att de skulle förvärva gemensam kontroll över det nya holdingbolaget Newco, som bildats genom en sådan företagskoncentration mellan Telia AB (nedan kallad Telia) och Telenor AS (nedan kallad Telenor) som avses i koncentrationsförordningen.

(2) Den 25 maj lämnade de anmälande parterna in ett förslag till åtaganden för att kommissionen skulle kunna fatta ett beslut enligt artikel 6.1 b i koncentrationsförordningen.

(3) Sedan anmälan undersökts drog kommissionen slutsatsen att koncentrationsförordningen är tillämplig på den anmälda transaktionen och att det kraftigt kunde ifrågasättas om transaktionen var förenlig med den gemensamma marknaden, eftersom den skulle kunna skapa eller förstärka en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen inom den gemensamma marknaden eller en väsentlig del av denna samt inom EES-området påtagligt skulle hämmas. Den 15 juni 1999 beslutade kommissionen därför att inleda ett förfarande enligt artikel 6.1 c i koncentrationsförordningen.

I. PARTERNA

(4) Telia är Sveriges största teleoperatör och ägs helt av svenska staten. Bolaget är också Teliakoncernens moderbolag. Telenor är Norges största teleoperatör och ägs helt av norska staten. Båda bolagen tillhandahåller ett fullständigt utbud av tele- och televisionstjänster i sina respektive hemländer, i övriga Norden och världen.

II. TRANSAKTIONEN OCH FÖRETAGSKONCENTRATIONEN

(5) Den anmälda transaktionen innebär att det nya bolaget Newco, som bildats enligt svensk lag, förvärvar alla aktier i Telia och Telenor från de båda staterna. I utbyte får svenska staten 60 % och norska staten 40 % av aktiekapitalet i Newco.

(6) Svenska och norska staten har tecknat ett aktieägaravtal av den 30 mars 1999. Avtalet ger båda staterna vetorätt när det gäller Newcokoncernens affärsplan, konsoliderade budget, strategiska förvärv och avyttringar, val och godkännande av Newcos styrelse samt val av styrelserna i Telia och Telenor, som blir dotterbolag till Newco. Vardera staten kommer därför att ha ett bestämmande inflytande över Newco och gemensam kontroll över bolaget. Genom att Newco övertar de båda tidigare statsägda tele- och televisionsbolagen kommer bolaget att bedriva sådan verksamhet som normalt brukar bedrivas av telekommunikationsbolag. Bolaget kan därför anses stadigvarande fungera som en självständig ekonomisk enhet.

III. GEMENSKAPSDIMENSION

(7) Teliakoncernen omsatte 1998 strax över 5600 miljoner euro på världsmarknaden och strax över [...](4) miljoner euro inom gemenskapen. Telenor omsatte strax över 3400 miljoner euro på världsmarknaden och omkring [ >250](5) miljoner euro inom gemenskapen. Över två tredjedelar av Telias omsättning inom gemenskapen uppnåddes i Sverige, medan Telenor inte uppnår mer än två tredjedelar av omsättningen i någon av medlemsstaterna. Båda Telia och Telenor realiserar över två tredjedelar av sin omsättning inom Efta-staterna i Norge, och den sammanlagda omsättningen i Efta-staterna utgör minst 25 % av den sammanlagda omsättningen inom EES-området. Anmälan bör därför behandlas som ett samarbetsärende inom EES.

IV. FÖRENLIGHET MED DEN GEMENSAMMA MARKNADEN

I. TELEFONITJÄNSTER OCH DÄRMED SAMMANHÄNGANDE TJÄNSTER

Genomgång av telefoni- och telekommunikationstjänster

(8) Det här är det första koncentrationsärende som avser sammanslagning av två dominerande nationella operatörer i Europa. I de ärenden om sammanslagning av eller eventuellt samgående mellan europeiska teleoperatörer som tidigare behandlats har alltid ett av bolagen varit etablerat utanför Europa, till exempel i ärendet BT/MCI(II)(6). Tidigare avtal som anmälts enligt förordning nr 17 har inneburit nästan fullständig sammanslagning av två parters hela televerksamhet(7). Det föreliggande ärendet är dock mer långtgående och väcker frågor som inte behövde utredas närmare i de tidigare ärendena, varför det är lämpligt att börja med att definiera marknaden.

(9) Innan den övergripande bedömningen och definitionen av de enskilda produktmarknaderna behövs en grundläggande förklaring av hur branschen arbetar och ett förtydligande av vissa viktiga principer.

Struktur på och verksamhet i fast kopplade telenät

(10) Under större delen av 1900-talet har telebranschen i de flesta europeiska länder varit uppbyggd kring vertikalt integrerade nationella monopol, vanligen statsägda. Grundläggande taltelefonitjänster erbjöds av offentliga nätoperatörer till slutanvändare eller abonnenter. Tjänsterna omfattade uppkoppling till vilken annan abonnent som helst i landet och internationell uppkoppling till allmänna fasta telefonnät via andra offentliga nätoperatörer enligt internationella avtal.

(11) Flera länder har under de senaste decennierna arbetat på att avreglera de nationella telemarknaderna och införa konkurrens. Nationella telenät brukar vanligen indelas i tre delar. Dels det accessnät som förbinder abonnenterna med en hopkopplingspunkt(8) vid deras lokalstation, dels ett nät för rikssamtal som via kablar och växlar ansluter lokalstationerna till de så kallade transitstationerna på högre nivå, samt slutligen ett nät för utlandssamtal som via kablar och växlar ansluter teletrafik från internationella nätgränsstationer i en huvudstad eller vid någon nyckelnod till internationella kabelavslutningar eller landningsstationer via backhaul-kablar, och vidare ut ur landet till offentliga nötoperatörer i andra länder.

(12) De som abonnerar på taltelefonitjänster betalar för anslutning till nätet genom en abonnemangsavgift som skall täcka operatörens kostnader för infrastruktur, särskilt den fasta förbindelsen från lokalstationen till abonnenten. Själva anslutningen brukar göras med en så kallad tvinnad parkabel, en kopparkabel som är tvinnad på ett visst sätt. Den parkabel som förbinder abonnenten med stationen är en lång kabel som i en slinga löper ut från korskopplingen hem till abonnentens telefonlur och via en annan kabel tillbaka till korskopplingen, där alla slingor i stationsområdet löper samman.

(13) Vid samtal upprättas en talkanal(9) genom att den uppringande abonnentens slinga kopplas till mottagarens slinga. Om mottagaren är ansluten till samma lokalstation som den som ringer upp kopplas samtalet på det stationsområdet.

(14) Samtal till abonnenter som är anslutna till en annan lokalstation kan direktkopplas till den berörda lokalstationen. Det vanligaste är dock att sådana samtal först dirigeras upp till en eller flera transitstationer(10) och sedan tillbaka ner i nätet till mottagarens lokalstation.

(15) Samtalet kopplas upp via lämpliga hopkopplingspunkter över mellanliggande bryggpunkter eller växlar för att upprätta en talkanal från den som ringer upp till mottagaren. Kretsen måste sedan blockeras under hela samtalet, oavsett hur mycket annan taltrafik som skall förmedlas samtidigt.

(16) Utlandssamtal dirigeras till en lämplig internationell växel eller nätgränsstation och därifrån via internationella förbindelser som kablar, satelliter eller radiolänkar vidare, antingen direkt till nätoperatören i det land där mottagaren befinner sig eller via andra operatörers nät om direktförbindelse saknas.

(17) Utlandssamtalen ät det enda skälet till att offentliga nätoperatörer i monopolställning måste bedriva samtrafik. Näten kopplades vanligen ihop fysiskt med en internationell kabel mellan två länder. Operatörerna hade vanligen så kallade korrespondensförbindelser. Priset på trafiken mellan två länder med en sådan förbindelse avtalades enligt en fast minutavgift, en så kallad avräkningstaxa(11).

Olika metoder för nya operatörer att få tillgång till accessnätet

(18) Nya aktörer på marknaden kan i princip bygga egna nät. Dagens accessnät har byggts upp under lång tid av statligt ägda och finansierade telebolag. Det finns därför betydande ekonomiska inträdeshinder för nya aktörer som försöker ta sig in på marknaden med tanke på de väletablerade och marknadsdominerande operatörerna och hur dyrt och tidskrävande det är att konstruera nya nät.

(19) Starka marknadsdominerande operatörer ställer nya aktörer inför vissa grundläggande utmaningar. För det första måste potentiella kunder som är abonnenter hos en dominerande operatör övertalas att anlita den nya aktörens tjänster. För det andra fortsätter abonnenterna vanligen att vara fysiskt anslutna till den dominerande operatören, och trafiken till och från nya aktörer måste därför gå via den dominerande operatörens nät. För det tredje måste majoriteten av kundernas utgående samtal fortfarande termineras på den dominerande operatörens nät, och nya marknadsaktörer måste kunna överlämna samtalen för terminering utan att behöva betala så mycket att konkurrenskraften drabbas.

(20) Konkurrens med tidigare monopol brukar börja med att nya aktörer tar upp konkurrensen på de mest lönsamma linjerna, nämligen utgående utlands- och rikssamtal. Återförsäljning är det enklaste sättet för nya aktörer att komma in på marknaden och innebär att den dominerande operatören tjänster till slutkunder köps från början till slut(12). Den dominerande operatören fortsätter att äga och driva linjen, men den nya marknadsaktören säljer tjänsterna vidare till slutkunderna. Kunderna fortsätter i tekniskt och praktiskt hänseende att vara anslutna till den dominerande operatören utom när det gäller beställning av tjänster, fakturering, varumärkespolitik, kundtjänst, försäljning och marknadsföring. Återförsäljarna brukar få partipris eller rabatt på nödvändiga tjänster från den dominerande operatören. Återförsäljarens vinst beror på förmågan att pressa de allmänna omkostnaderna för försäljning, marknadsföring, fakturering och kundtjänst mer än den dominerande operatören.

(21) Återförsäljarnas problem är att den dominerande operatören behåller kontrollen över de flesta kostnaderna för teletjänsterna. Återförsäljarna erbjuder samma tjänster som den dominerande operatören tillhandahåller i sina nät och kan inte innovera eller komma med nya tekniska lösningar som är mer avancerade än de som nätets ägare vill eller kan erbjuda. Verksamhetens lönsamhet och återförsäljarnas överlevnad är dessutom beroende av den dominerande operatören eller lagstiftaren. Dominerande operatörer som inte hindras av bestämmelser kan när som helst dumpa priset till slutkunderna, vilket undergräver återförsäljarnas konkurrenskraft och ger dem så snäva marginaler att verksamheten inte längre blir lönsam.

(22) Ett annat sätt för nya aktörer att träda in på marknaden är förval av operatör för vissa samtal, som innebär mer arbete med att utveckla nätförbindelser. Kunden har fortfarande ett abonnemang hos den dominerande operatören, men även hos någon eller några nya operatörer som konkurrerar om utgående samtalstjänster. Kunden fortsätter att vara fysiskt ansluten till den dominerande operatörens nät, och står kvar som abonnent hos denne. För att använda konkurrerande operatörers tjänster slår abonnenten in en kod framför det önskade numret. På lokalstationen registreras då den konkurrerande operatören anslutningskod och samtalet överlämnas vid närmaste hopkopplingspunkt mellan de båda näten.

(23) Ett tredje sätt för operatörer att ta sig in på marknaden är genom automatiskt förval, som liknar den ovannämnda metoden men innebär att alla utgående samtal automatiskt dirigeras till den nya operatören om inte abonnenten kopplar ur dirigeringen manuellt.

(24) Automatiskt förval eller val av operatör för vissa samtal brukar användas för riks- eller utlandssamtal, eftersom de dominerande operatörerna satt priserna så mycket högre än kostnaderna att nya marknadsaktörer kan locka kunderna med lägre kostnader på trafik som körs via deras nät.

(25) Vid båda operatörsvalen fortsätter abonnenterna i landet att betala den dominerande operatörens abonnemangsavgift för den fasta förbindelsen. De dominerande operatörerna får i princip ingen övrig ersättning direkt från abonnenter som väljer annan operatör även om trafiken går via en del av deras nät. Istället betalar de nya operatörerna de dominerande operatörerna för att få använda deras nät från abonnenterna fram till hopkopplingspunkten med sitt eget nät. Avgiften för denna så kallade originerade samtrafik brukar bakas in i abonnenternas samtalsavgift.

(26) Nya operatörer kan behöva ansluta överlämnade samtal tillbaka till dominerande operatörers nät, sitt eget nät, eller tredje mans nät. De flesta inrikessamtalen måste anslutas tillbaka till den dominerande operatörens nät, eftersom de allra flesta abonnenterna i landet fortfarande är anslutna till denna. Nya operatörer måste därför betala dominerande operatörer också för anslutning av samtrafik.

(27) Ett väsentligt hinder mot nyetablering på marknaden på något av de ovan beskrivna sätten är att både automatiskt förval och val av operatör för vissa samtal bara gäller utgående samtal. Operatörer som lyckas locka över en procent av den dominerande operatörens kunder kan få dem att använda tjänsterna för alla utgående samtal, men alla deras inkommande samtal går fortfarande via den dominerande operatörens nät. Operatörer som väljs automatiskt eller för vissa samtal kan därför inte göra samma vinst på att ansluta samtal som den som helt kontrollerar accessnätet.

(28) Tillträde till accessnätet utan obligatoriska kombinationserbjudanden ger en stadigare marknadsetablering. Detaljerna kan variera något beroende på arbetssätt men de nya operatörerna brukar ansluta abonnenternas kopparledningar, som tidigare varit anslutna till den dominerande operatörens korskoppling, direkt till sina egna kablar istället. För att få tillträde till accessnätet måste nya operatörer, vanligen i samma byggnad som lokalstationen, utnyttja och inrätta en egen nätväxel för att hantera trafiken från lokalstationen fram till det egna nätet.

(29) Sådant tillträde fungerar som om abonnentens kabelanslutning flyttats från en lokal operatör till den nya operatörens korskoppling Alla abonnentens förbindelser sker med den nya operatören. Den enda kontroll den dominerande operatören har över omdirigeringen är att denne fortfarande äger abonnentens kopparledning. De nya operatörerna betalar vanligen hyra för kopparledningen från den dominerande operatörens lokaler fram till abonnenten.

(30) I teorin hindrar inget att nya operatörer tar över också äganderätten till kopparledningen. Men i praktiken brukar kopparledningen i långa sträckor löpa tillsammans med andra, som fortfarande ägs av den dominerande operatören. Den omdirigerade kopparledningen får därför inte ge oacceptabel interferens med andra ledningar genom överhörning eller radiointerferens i andra kretsar i accessnätet som tillhör den dominerande operatören. Kablar där en del ledningar tillhör någon annan än kabelns ägare skulle kunna ge problem med underhållsansvaret och därför föredras uthyrning.

(31) Det finns andra sätt att få tillträde till accessnätet och fast anslutning till slutabonnenterna utan att behöva använda den dominerande operatörens fasta ledningar. Det vanligaste alternativet är att använda kabel-tv-anslutningar.

(32) Kabel-tv-näten utformades från början för envägstrafik och har därför en träd- eller kaskadstruktur som är mindre lämplig för telefoni. I traditionella telefonsystem har varje abonnent ett accessnät till lokalstationen som bara används för den trafiköverföringen. Det minskar risken för att kopparkablarna i accessnätet överbelastas, oavsett hur många abonnenter som samtidigt använder telefonen. I traditionella kabel-tv-nät kan stamanslutningarna i systemet överbelastas av retursignaler. Men sådana nät kan anpassas. Först avsätts en del av bandbredden på kabeln för utgående och inkommande telefontrafik. Systemet måste struktureras om och delas in i separata enheter med cirka 500-1000 abonnenter, för att inte huvudledningarna skall överbelastas under högtrafik. De viktigaste stamledningarna kan behöva utökad kapacitet genom extra kablar, eller genom att koaxialkablar i koppar byts ut mot fiberoptik så att systemet kan hantera trafikvolymen. I så fall krävs investeringar i den elektronik som behövs för att "tända" de optiska kablarna och få dem att fungera. I linjens båda ändar behövs kabelmodem. Outvecklade kabel-tv-nät är därför inte direkt utbytbara med telenätet, men efter viss investering är det möjligt.

(33) Kabel-tv-nätet i vissa länder, däribland Förenade kungariket, har byggts ut inte bara med vanliga koaxialkablar för televisionstjänster utan också med en extra kopparledning som skulle kunna användas för telefoni. I andra länder består kabel-tv-nätet bara av koaxialkablar och där är de tekniska och ekonomiska hindren större mot att anpassa nätet för telefoni.

(34) Andra alternativ till att använda den dominerande operatörens fasta förbindelser involverar relativt ny teknik, till exempel att trafiken dirigeras via abonnentens elkablar. Tekniken används ännu inte på marknaden och är inget direkt konkurrenskraftigt alternativ för flertalet telefonkunder.

(35) Fasta förbindelser kan också undvikas helt med hjälp av radiolänkar. Man använder då radiosignaler med hög frekvens som strålas till mottagnings- eller sändningsutrustning hos abonnenten. Nackdelen är att systemet använder mycket kortvågiga radiosignaler, som kräver fri sikt för överföring. Radioaccessnät lämpar sig därför bättre för landsbygden än för höghusområden och stadskärnor, men kan användas av företag i skyskrapor eller med master där mottagningsantennen kan monteras. Radiofrekvenserna kan skapa oacceptabel interferens med annan utrustning och det krävs stora investeringar i utrustning hos abonnenterna. Ett brittiskt försök att använda radiolänkar kommersiellt misslyckades nyligen.

(36) Det är viktigt att skilja accessnättjänster som bara avser utgående samtal, såsom automatiskt förval eller manuellt val av operatör, från teknik som ger nya operatörer nästan samma ställning som dominerande operatörer, till exempel tillträde till accessnätet, radiolänkar, samt anslutning via elkablar eller kabel-tv-nät. Dt är bara i det sistnämnda fallet som nya operatörer kan tjäna både på inkommande och utgående samtal. Av de olika teknikerna är det åtminstone på kort sikt bara tillträde till accessnätet som verkligen ger konkurrenterna samma marknadsvillkor som de dominerande operatörerna.

Samtrafik: korrespondensförbindelser och avräkningstaxor

(37) Samtrafik tillåter två separat ägda nät att utbyta trafik med varandra. Det avräkningssystem som kort nämndes ovan är en särskild form av samtrafik. Alla telebolag är beroende av tillräckligt omfattande samtrafik för att kunna sända och ta emot trafik i stort sett var som helst på det allmänna kopplade telefonnätet, även internationellt.

(38) När de nationella teleoperatörerna fortfarande hade monopol kopplades samtalen mellan lokalstationer och transitstationer samt internationella nätgränsstationer helt inom deras nät. I den situationen är begreppet samtrafik relativt meningslöst. Det pris abonnenterna betalade för tjänsterna bestod av både fast abonnemangsavgift och en samtalsavgift som beräknades på samtalets längd, destination och tid på dagen och priset debiterades i klump för alla nödvändiga kopplingar på nätet.

(39) Avräkningssystemet användes och används vanligen fortfarande i förbindelser mellan internationella operatörer. Två nationella teleoperatörer avtalar om ett pris och avgångsoperatören, det vill säga den operatör vars abonnent ringer upp, betalar en viss procentsats som vanligen utgör halva avräkningstaxan till den operatör som levererar eller ansluter samtalet. Eftersom de båda operatörerna vanligen utväxlar trafik i båda riktningarna brukar nettotrafikflödet mellan de båda operatörerna under en viss period vanligen räknas av och eventuella obalanser regleras regelbundet genom in- eller utbetalningar.

(40) Två offentliga nätoperatörer anses äga den fysiska kabelstrukturen mellan sig fram till en tänkt mittpunkt, antingen på en gemensam landgräns eller mitt på en sjökabel. Den abonnent som ringer upp betalar avgångsoperatören hela samtalstaxan, som i teorin men inte alltid i praktiken står i förhållande till avräkningstaxan. Den operatör som ansluter samtalet på mottagarens nät får sedan en avtalad andel, vanligen halva avräkningstaxan. Eftersom trafiken mellan operatörerna brukar gå jämnt ut och ersättningen regleras med avräkningssystemet brukar de faktiska penningtransaktionerna mellan operatörerna vara relativt små i förhållande till den sammanlagda trafikvolymen. Systemet grundas på de samtalstaxor telebolagen enats om för trafik mellan de båda berörda länderna, och den anslutande operatören får samma ersättning oavsett hur långt samtalet måste färdas på nätet för att nå mottagaren.

Samtrafik vid lokalsamtal eller rikssamtal

(41) Efter avregleringen behövde nya konkurrerande nät som gick in på en nationellt dominerande operatörs territorium kunna koppla upp sig till dem och till varandra. Sådan samtrafik är särskilt viktig för nya marknadsaktörer, eftersom de allra flesta av deras abonnenter antagligen kommer att vilja ringa till abonnenter som fortfarande är anslutna till den dominerande operatörens nät.

(42) Samtrafik för inrikessamtal brukar vanligen följa en annan modell än de avräkningstaxor som används för utlandssamtal. Avgångsoperatören, på vars nät samtalet börjar, brukar betala den mottagande operatören både en minsta uppkopplingsavgift per samtal och en minutavgift för anslutning av trafik från de fysiska hopkopplingspunkterna mellan de båda näten. Minutavgiften kan variera beroende på när samtalet förmedlas, och hur långt det färdas på mottagarens nät från hopkopplingspunkten.

Modeller för samtrafik

(43) Priserna på samtrafiken varierar från land till land. Om ett land är uppdelat i regioner, måste nya aktörer bestämma var de behöver hopkoppling och uppfylla vissa av den dominerande aktörens minimikrav. Den dominerande aktören kan till exempel kräva hopkoppling på vissa punkter eller ett visst minimiantal punkter i regionen. Enligt systemet betalar nya marknadsaktörer en viss avgift för de samtal som levereras inom den region där de begärt hopkoppling, men kan behöva betala mer om samtalet måste dirigeras om till en annan region.

(44) Ett liknande alternativ, som beror på det allmänna kopplade telefonnätets geografiska struktur, är att nya aktörer på marknaden väljer hopkoppling på olika nivåer i stationshierarkin. Aktörer som väljer hopkoppling högt upp i hierarkin kan få tillgång till alla eller många av landets stationer, men väljs en lokal nivå får de tillgång bara till de lokalstationer som betjänas av den station som valts.

(45) De dominerande operatörerna brukar sätta priset efter hur stor del av nätet som måste användas för samtrafiken. Den billigaste samtrafiken för att nå en kund på den dominerande operatörens accessnät brukar ske vid eller så nära som möjligt den lokalstation där abonnentens kopparkabel är ansluten. Om hopkopplingspunkten är en transitstation högre upp i hierarkin måste samtalet gå över en större del av den dominerande operatörens nät för att nå det lokala accessnätet. Den nya marknadsaktören får då betala en högre avgift än om samtalet ansluts till en lokal hopkopplingspunkt. Samtrafik via separata lokalstationer är alltså direktare och billigare, men ger tillgång till färre kunder. Ju färre hopkopplingspunkter nya marknadsaktörer har desto högre blir avgiften till den dominerande operatören för anslutning av samtalet. Visserligen sjunker de avgifter nya operatörer måste betala i takt med antalet hopkopplingspunkter, men å andra sidan måste mer investeras i utbyggnad av det egna nätet.

(46) Nya operatörer kan i princip sänka kostnaderna för samtrafiken genom att ha stora volymer och ligga så långt ner i stationshierarkin som möjligt. Det medför dock stora kapitalinvesteringar för att bygga ut nät till varje lokalstation som skall nås. Om avgifterna för samtrafiken är högre än det pris den dominerande operatören tar ut av sina egna abonnenter kan nya aktörer få svårt att få lönsamhet i driften. Också om priserna på samtrafiken är rimliga, kan nya marknadsaktörer avskräckas från att göra stora investeringar i nya nät, eftersom de i avsaknad av bestämmelser blir helt beroende av den dominerande operatörens priser på samtrafiken. Om priset på samtrafiken stiger så mycket att den nya marknadsaktörens verksamhet går med förlust, tjänar investeringarna i att lägga ut nät inget till. Nya marknadsaktörer försöker därför undvika att dominerande operatörer styr kostnaderna, såvida det inte finns bestämmelser om priset på samtrafiken som garanterar att priserna sätts så lågt att verksamheten kan gå med vinst, och att inte dominerande operatörer kan missbruka sin starka marknadsställning.

(47) Det bästa för nya aktörer är samtrafik på sådana transitstationer eller lokalstationer som väljs ut som hopkopplingspunkter efter trafikvolym. I områden där nya operatörer har stora trafikvolymer, till exempel en viss abonnentgrupp i en särskild stadsdel, kan de välja hopkoppling vid vissa utvalda lokalstationer, eller till och med samtliga stationer i området. I andra områden dit de nya operatörerna dirigerar litet trafik kan de begära hopkoppling bara via transitstationer för att inte stora investeringar skall leda till överkapacitet. De kan till och med avstå helt från hopkoppling i sådana områden, och acceptera att de då måste betala dominerande operatörer högre samtrafiktaxor för att hantera sådan trafik.

(48) Dominerande operatörer framhåller ibland att villkoren för samtrafiken gör det svårt för nya marknadsaktörer att välja ut de mest eftertraktade hopkopplingspunkterna. Nya operatörer brukar till exempel behöva hopkoppling på minst två punkter i de regioner där de vill bedriva samtrafik. Den dominerande operatören kan, för att tillåta samtrafik via lokalstationer i stället för via de dyrare transitstationerna, kräva att de nya operatörerna också skall begära hopkoppling på ett visst antal, eller kanske alla, lokalstationer i regionen. Den dominerande operatören kan också vägra hopkoppling med vissa nät.

(49) Avgifterna tas vanligen ut dels som en engångssumma varje gång samtrafik kopplas upp, dels som en löpande periodisk avgift. Dominerande operatörer kan kräva att nya operatörer skall stå för hela uppkopplingskostnaden i den fysiska infrastruktur som krävs för samtrafik, även om de också själva använder den fysiska linjen för egen trafik. Dominerande operatörer kontrollerar genom sådana strategier hur stora investeringar nya operatörer måste göra för att kunna inleda verksamhet. De dominerande operatörerna kan dessutom använda kvalitetssänkningsstrategier.

Leverans av kapacitet och därmed sammanhängande produkter

(50) Nationella teleoperatörer äger infrastruktur som nät, kablar och växlar. De flesta hyr till återförsäljarvillkor ut en del av sin outnyttjade kapacitet, till exempel till andra teleoperatörer och stora användare, eller erbjuder till slutkundsvillkor produkter från början till slut till leverantörer av teletjänster eller privata användare såsom datanätoperatörer.

(51) Järnvägsbolag och elbolag med egna telesystem eller servitut kan erbjuda snabbare sätt att få kabelinfrastruktur. Sådana erbjudanden kan omfatta stamnät som kanske inte är lika heltäckande eller finmaskiga som de dominerande operatörernas nät. De dominerande operatörerna har därför ofta en bättre position än alla andra kapacitetsuthyrare när det gäller de fsiska nätens räckvidd och spridning.

(52) Priset för att hyra linjer och därmed sammanhängande produkter står i förhållande till priset på samtrafiken och tillgången till accessnätet. I utredningen om samtrafik ovan framhölls att det vanligen blir billigare för nya operatörer att så långt som möjligt undvika dominerande operatörers nät för trafik, och att bedriva samtrafik med accessnätet så nära mottagaren som möjligt. Men det förutsätter att den nya operatören har resurser för att bygga ut sitt eget nät till alla eftertraktade lokalstationer. Nya operatörer som hyr linjer är mycket beroende av att få tillgång till dominerande operatörers linjer. De har också mycket små möjligheter att undvika aggressiv prissättning på samtrafik eftersom de är beroende av att hyra den dominerande operatörens linjer, både ekonomiskt och för att över huvud taget kunna bedriva verksamhet. Bestämmelser och andra tvingande åtgärder kan dock effektivt minska de dominerande operatörernas möjligheter att utnyttja den fria prissättningen på sådana erbjudanden.

Kretskoppling och paketkoppling

(53) I den ovan beskrivna telefonimodellen krävdes en fullständig och genomgående talkanal mellan den uppringande abonnenten och mottagaren, vilken måste upprätthållas under hela samtalet oavsett hur mycket eller litet som sägs på linjen. Stora delar av nätets resurser, såsom kablar och växlar, måste därför avsättas för enskilda samtal.

(54) Paketkoppling är ett alternativ till traditionell kretskoppling och användes i början för datorers datautbyte via telefonledningar, men används idag allt mer även för traditionell taltelefoni. Vid paketkopplad datakommunikation bryts innehållet i meddelandet upp i separata paket. Paketen sänds från den uppringande terminalen till en så kallad router, som efter att ha undersökt paketets adressuppgifter dirigerar det till en annan router och vidare tills paketet når den avsedda mottagaren. Paketkopplade datasystem brukar betraktas som kopplingslösa(13), eftersom förbindelsen mellan två kabelvägar bara upprätthålls medan paketet färdas från en kabel till nästa.

(55) De första experimentella paketkopplade näten användes lokalt, ofta vid universitet, och skulle idag beskrivas som lokala nät (Local Area Networks). De routrar och växlar som används i paketkopplade datanät kan dock placeras vid de traditionella fysiska telekabelnätens noder(14). På så sätt kan datanäten använda telenätets underliggande fysiska kabel för bred täckning och räckvidd, utan att behöva den fysiska koppling vid noderna som krävs i ett traditionellt kretskopplat nät. Fördelen är att samma fysiska krets inte längre blockeras för en användares samtal utan kan användas för många samtidiga dataöverföringar.

Användning av paketkopplade datanät: affärsdatakommunikation och Internet

(56) Ett datanät kan konstrueras med kablar, växlar och routrar som är helt skilda från det allmänna kopplade telefonnätet och inte har några förbindelser med det. Många lokala nät fungerar som sådana privata datanät, till exempel i vissa företag. Större nät (Wide Area Networks) kan förbinda multinationella storbolags olika lokaler via telekablar som hyrs från offentliga nätoperatörer (till exempel privata internationella hyrlinjer) men utgör också i princip privata nät som inte kräver anslutning till det allmänna kopplade telefonnätet.

(57) Direktförbindelser med det allmänna kopplade telefonnätet kan behövas för nät som kombinerar tal- och dataöverföring, till exempel i företags globala nät mellan huvudkontor i ett land och regionkontor i ett annat. Om systemet kopplas ut på det allmänna telefonnätet bara vid huvudkontoret måste anställda vid regionkontoret i det andra landet för samtal med kunder i samma land kopplas ut på det allmänna telefonnätet i huvudkontorets land, och tillbaka till kunden via internationella linjer. Samtalet från regionkontoret till kunden kostar då lika mycket som ett internationellt samtal mellan huvudkontoret och regionkontoret. Om bolagets nät för tal- och dataöverföring istället bedriver samtrafik med det allmänna telefonnätet i regionkontorets land kan all trafik därifrån till kunderna kopplas ut direkt på landets allmänna telefonnät, vilket sänker anslutningskostnaderna.

(58) Privata datanät behöver normalt inte samtrafik med dominerande operatörers allmänna kopplade telefonnät utan snarare nätinfrastruktur och kapacitet. För att bygga upp ett datanät krävs kapacitet som brukar köpas eller hyras av dominerande operatörer, eller virtuella nättjänster som ramförmedling eller ATM (Asynchronous Transfer Mode) som i viss mån kan ersätta inhyrd kapacitet. Företag som bygger upp datanät själva eller för andras räkning är beroende av priserna på kapacitet och därmed sammanhängande tjänster.

Internet

(59) Internet består egentligen av en rad hopkopplade och överlappande nät som alla använder TCP/IP-protokollet för att utbyta trafik. Näten på Internet kan antingen fungera horisontellt genom så kallad peering eller vertikalt genom så kallad konnektivitet mellan näten. De största näten på Internet kan vara världsomspännande medan andra bara täcker en region, ett land eller ett lokalt område. Alla nät på Internet är Internetleverantörer både till varandra och till slutanvändarna.

(60) Tillgång till Internet kräver anslutning till en Internetleverantör. Anslutningen kan vara fast via direkta kabelförbindelser mellan slutanvändaren och Internetleverantören, eller uppringbar via det allmänna kopplade telefonnätet.

(61) Internetlverantörer vars kunder har uppringbara anslutningar behöver anslutning till det allmänna kopplade telefonnätet för att nå de mottagare som bara kan nås så. Sådana Internetleverantörer kan behandlas antingen som affärskunder av den aktuella teleoperatören, eller som andra teleoperatörer.

(62) Internetleverantörer som behandlas som (affärs)kunder betalar liksom övriga telekunder hyra för linjen till telebolaget. Samtal från Internetleverantörens kunder, Internetanvändarna, behandlas som vilka andra kopplade telefonsamtal som helst, med undantag för att modem måste finnas i linjens båda ändar (vid kundens telefon och vid Internetleverantörens modemport) för att data skall kunna överföras via det kretskopplade allmänna telefonnätet. Slutanvändaren och Internetleverantören betalar båda hyra för linjen. Slutanvändaren betalar både den offentliga nätoperatören för användningen av dennes nät och Internetleverantören för tillhandahållande av Internettjänster.

(63) Internetleverantörer som enligt nationell lag skall behandlas som teleoperatörer befinner sig i en annan situation. Sådana Internetleverantörer (som vanligen har fler inkommande än utgående samtal) tar emot strömmar av samtal som inleds in den offentliga nätoperatörens nät, och kan ha rätt att få ersättning från den offentliga nätoperatören för att ansluta samtalen. Eftersom samtalen vanligen inleds av kunden och inte Internetleverantören själv är det vanligen leverantören som gör ekonomisk vinst på att ansluta samtalen åt den dominerande operatören.

(64) Vissa så kallade gratis Internettjänster finansieras med den ersättning Internetleverantörerna får från offentliga nätoperatörer, varför kunderna inte behöver betala något till Internetleverantören. Offentliga nätoperatörer kan av vissa bestämmelser tvingas behandla Internetleverantörer som teleoperatörer och kan av affärsmässiga skäl tvingas erbjuda starkt konkurrerande Internetleverantörer ersättning för att ansluta samtal, för att inte förlora abonnenternas utgående Internetsamtal till andra operatörer genom automatiskt förval.

(65) Internetleverantörerna behöver alltså anslutning till det allmänna kopplade telefonnätet, vilken kan erhållas genom samtrafik om de betraktas som teleoperatörer eller på annat sätt om de behandlas om övriga kunder. Om tillgången till accessnätet inte är konkurrensutsatt kan offentliga nätoperatörer behandla alla Internetleverantörer som vanliga abonnenter. De offentliga nätoperatörerna kan också betala Internetleverantörerna så litet för anslutningen att de knappast gynnas mer än vanliga slutkunder.

Bredband och bredbandstjänster

(66) Begreppet bandbredd betecknar telekommunikationssystemens fysiska egenskaper och hur snabbt information kan överföras. I analoga system som traditionellt kretskopplade telenät mäts hastigheten i hertz. I digitala system mäts hastigheten i antal bitar per sekund. Ju större bandbredd, desto snabbare är linjen och desto mer information klarar systemet att överföra. Konventionella kretsar för taltelefoni som i båda ändar är anslutna till abonnenter genom tvinnade parkablar kan betraktas som en sorts smalbandsförbindelse med låg hastighet och begränsad dataöverföringskapacitet. Moderna tillämpningar som Internet och beställvideo kräver överföring av mycket större informationsmängder, och därmed även högre hastigheter i samtrafiken på bredband, för att kunna användas av slutkunden.

(67) Att tillhandahålla bredbandstjänster för slutanvändare medför två problem. Det första är att kopparkablar har begränsad bandbredd. Många teleoperatörer har ökat kapaciteten på inrikes- och utrikesförbindelserna med fiberoptisk kabel för att helt kunna utnyttja paketkopplingen, men accessnätet blir en flaskhals eftersom de traditionella kretskopplingarna där hindrar att bredbandstekniken används. De höga kostnaderna för att byta ut infrastrukturen i accessnätet avskräcker också dominerande operatörer från att uppgradera förbindelserna, och frågan är därför hur tjänsterna skall kunna tillhandahållas med befintliga installationer.

(68) Bredbandstjänster kan tillhandahållas via befintliga kopparkablar med hjälp av xDSL-teknik(15). Med den tekniken konverteras kopparkabeln till en digital höghastighetsförbindelse och därmed övervinns de tekniska begränsningarna i accessnätets traditionella kopparkablar. Tekniken brukar installeras i lokalstationerna både hos den dominerande operatören och på kundsidan av korskopplingen.

(69) Konkurrerande operatörer som tillhandahåller bredbandstjänster med xDSL-teknik till kunder som fortfarande är anslutna till dominerande operatörer ställs inför tre huvudproblem. För det första måste de vänta på att tekniken installeras, och det tekniska utbudet begränsas därför ofta av de dominerande operatörernas utrustning. För det andra krävs hopkoppling längre upp längs teleledningen och därmed längre bort från korskopplingen, vilket höjer trafikavgifterna eftersom en större del av den dominerande operatörens nät används. För det tredje påverkas de nya operatörerna starkt av de dominerande operatörernas prissättning och kvaliteten på den samtrafik som erbjuds. Om de dominerande operatörerna höjer priserna på samtrafiken eller sänker den tekniska kvaliteten kan konkurrenternas erbjudanden om xDSL-teknik bli helt verkningslösa.

Samtrafik mellan fasta och mobila nät

(70) Ovanstående principer är också tillämpliga på samtrafik med mobila nät. Avgifterna för samtrafik är ofta något högre på mobila nät, vilket brukar motiveras av att det mobila nätets operatör måste lägga ner mer arbete på att fastställa var kunden befinner sig och dirigera inkommande samtal via lämpliga punkter på nätet. I svaret på meddelandet om invändningar hävdade parterna att de högre avgifterna berodde på att mobila nät kostar mer än fasta nät och att infrastrukturen för mobiltelefoni fortfarande håller på att byggas upp.

(71) "Roaming" tillåter mobiltelefonanvändare att använda telefonen i upptagningsområden som styrs av andra mobiltelefonbolag än det med vilket abonnemanget tecknats. För att det skall vara möjligt måste de båda telefonbolagen ha slutit roamingavtal om att abonnenter på ett nät skall behandlas som kunder hos den andra operatören. Den andra operatören debiterar den operatör med vilken kunden har abonnemang för alla samtal kunden gör inom den andra operatörens upptagningsområde. Debiteringen grundas på den operatörens egna kundpriser, plus en tilläggsavgift eftersom kunden inte är abonnent. Den operatör med vilken kunden har abonnemang debiterar i sin tur kunden för samtalskostnaden, med en tilläggsavgift för ytterligare administrationskostnader.

(72) Roaming sker både nationellt, när en mobiltelefonabonnent befinner sig i ett annat mobiltelefonbolags upptagningsområde, och internationellt, när kunden använder mobiltelefonen i ett annat land och samtalet hanteras av en tjänsteleverantör i det landet.

A. RELEVANTA PRODUKTMARKNADER

(73) I parternas anmälan angavs sju relevanta produktmarknader för telefoni och därmed förknippade tjänster. Marknaderna avser fast kopplade telefonitjänster, affärsdatakommunikation, Internatanslutning (både fasta och uppringbara anslutningar), distribution av abonnentväxlar, katalogverksamhet - dels avseende Lokaldelen, dels avseende Företagsinfo - samt mobiltelefoni.

Marknaderna för fast kopplade telefonitjänster

(74) Den produktmarknad som parterna föreslagit för fast kopplade telefonitjänster omfattar lokalsamtal, rikssamtal inom ett och samma land, utlandssamtal och samtal till mobiltelefoner. Kommissionen anser att marknaden både när det gäller tillgång och efterfrågan omfattar tjänster som inte är ekonomiskt utbytbara. För bedömningen krävs därför en smalare marknadsindelning.

Smalare marknadsindelning

(75) Många som svarat på kommissionens undersökning ansåg att samma marknadsindelning bör användas som i tidigare ärenden, där grundläggande teletjänster indelats i olika segment. Ett av marknadssegmenten är lokala, rikstäckande och internationella förbindelser. Tjänster som avser tillgång till accessnätet är relevanta både för abonnenterna och andra operatörer som begär hopkoppling. Den underliggande infrastrukturen bör också skiljas från de tjänster som erbjuds.

Infrastruktur i det lokala accessnätet

(76) För att abonnenterna skall kunna anslutas till teletjänster på högre nivåer krävs en fysisk anslutning till det allmänna kopplade telefonnätet, vanligen med hjälp av en tvinnad parkabel i koppar som leder till närmaste lokalstation. Både abonnenter och nya teleoperatörer behöver tillgång till accessnätet.

Infrastruktur för rikstäckande och internationella förbindelser

(77) Landets olika lokalstationer måste anslutas för att kunna överföra trafik till och från internationella nätgränsstationer eller växlar. För sådana tjänster krävs fysiska kabelnät mellan vilka koppling kan ske. Telebolagen var tidigare själva huvudleverantörer av sådan infrastruktur men på senare år har nya möjligheter dykt upp, till exempel gas-, el- och järnvägsbolag som är villiga att hyra ut viss kapacitet på sina privata nät.

(78) Efterfrågan på rikssamtal kommer huvudsakligen från nya offentliga nätoperatörer men också från företag som använder privata nät, till exempel Internetleverantörer, företag som tillhandahåller nättjänster för affärsdatakommunikation och från företag som bygger egna datanät för självförsörjning. Alla dessa aktörer behöver anslutning och kapacitet på fullt utbyggda nät i vissa täckningsområden, och ibland även samtrafik med den dominerande operatören för att kunna utväxla trafik som origineras eller ansluts i det berörda landet.

(79) När det gäller den här sortens infrastruktur skilde man tidigare återförsäljarerbjudanden som bara riktades till andra operatörer från slutanvändarerbjudanden avseende privata linjer som vanligen riktas till företag.

(80) Den som behöver nätinfrastruktur bryr sig inte alltid om ifall produkten tillhandahålls av en teleoperatör eller av en konkurrerande leverantör av nätinfrastruktur. Telebolagens kombinationserbjudanden med krav även på samtrafik kan vara fördelaktiga, men om priset blir alltför högt jämfört med konkurrerande leverantörers utbud kan användarna välja att köpa så kallad mörk kabel (oanvänd och okopplad kabel) som de själva sätter igång för att sedan begära samtrafikavtal. Den som behöver anslutning till nätinfrastrukturen kan också välja ett allmännyttigt företag framför ett traditionellt anbud från någon offentlig nätoperatör.

(81) Telebolag i dominerande ställning som bedriver uthyrning kan välja att behandla vissa kunder som operatörer och erbjuda dem både nät och samtrafik, medan samtrafik inte erbjuds övriga kunder, såsom företagskunder som bygger datanät eller nya operatörer. Offentliga nätoperatörer i dominerande ställning kan också vägra konkurrerande leverantörer som hyr kablarna hopkoppling eller erbjuda lägre kvalitet på samtrafiken. Dominerande telebolag i monopolställning kan göra konkurrenternas anbud mindre attraktiva genom att vägra eller försvåra hopkoppling om kablarna inte köpts från dem.

(82) Telebolag som behöver infrastruktur är alltså inte enbart hänvisade till andra telebolag utan kan även anlita alternativa leverantörer. Vissa privata köpare, som datanätleverantörer, kan dock inte välja nätinfrastruktur fritt om de är beroende av samtrafik med den dominerande operatören och tvingas vända sig dit.

(83) Trots det ovan sagda har kommissionen i bedömningen av ärendet ansett att det finns separata marknader för rikstäckande och internationell nätinfrastruktur och att dessa marknader omfattar all leverans av nätinfrastruktur, oavsett om den tillhandahålls av telebolag eller inte.

Abonnentanslutning till lokala, rikstäckande och internationella teletjänster

(84) Efter fysisk anslutning till nätet kan tjänster befordras över ledningarna. Grundläggande telefonitjänster består av inkommande och utgående samtal som kan vara lokala, det vill säga inledas och anslutas på samma lokalstationnät, rikstäckande, det vill säga sändas till eller från någon annan del av landet, eller internationella, det vill säga sändas till eller från utlandet(16).

(85) Oavsett övriga marknadsindelningar uppstår också frågan om inkommande och utgående samtal bör anses utgöra olika marknader. Det är särskilt viktigt för bedömningen av automatiskt förval av operatör och val av operatör för vissa utgående samtal.

(86) Dominerande operatörer brukar erbjuda abonnenterna teletjänster som kombinerar både samtalsterminering och samtalsoriginering. Slutanvändare som tar emot samtal men aldrig ringer själva behöver endast betala hyra för linjen. Slutanvändare som aldrig tar emot samtal men ringer själva betalar både olika användningsavgifter och hyra för linjen. När fasta förbindelser används både för inkommande och utgående samtal blir det svårt att beräkna priset på de båda tjänsterna, eftersom en del av hyran för den fasta förbindelsen avser utgående samtal och en del inkommande samtal.(17). Hur stor del av kostnaden för den fasta förbindelsen som avser utgående samtal varierar, beroende på hur stor del av trafikvolymen som består av inkommande respektive utgående samtal. Eftersom det alltså är svårt att beräkna hur mycket slutanvändarna får betala för de olika tjänsterna bör inkommande samtal inte skiljas från utgående.

(87) Samtalsoriginering skulle naturligtvis ändå kunna anses utgöra en annan tjänstemarknad än samtalsterminering, eftersom abonnenterna teoretiskt skulle kunna hyra en linje bara för inkommande samtal och en annan bara för utgående samtal i konkurrensutsatta accessnät, och därigenom köpa tjänster från två olika leverantörer. Men att betala hyra för två fasta förbindelser blir knappast billigare än att ha en enda linje för både inkommande och utgående samtal. I bedömningen anses därför de relevanta marknaderna omfatta både inkommande och utgående samtal.

a) Lokalsamtal

(88) Marknaden för grundläggande telefonitjänster brukar delas in i lokala, rikstäckande och internationella förbindelser. När det gäller efterfrågan väljer abonnenterna själva om de beställer lokal-, riks- eller utlandssamtal. Inom de olika nivåerna i telefonihierarkin behöver inte den som tillhandahåller accessnätet nödvändigtvis själv förmedla abonnenternas riks- eller utlandssamtal utan kan överföra samtalet till en annan operatör. De olika nivåerna kan följaktligen behandlas som separata marknader.

b) Rikssamtal

(89) För vertikalt integrerade offentliga nätoperatörer är den enda skillnaden mellan lokala samtal på accessnätet och rikssamtal att koppling sker mellan olika stationsnivåer. När olika operatörer hanterar olika nivåer kräver rikssamtal att operatören kopplar upp sig till uppringarens lokala accessnät, tar emot samtalet och överför det till någon annan del av landet eller regionen. Därifrån dirigeras samtalet tillbaka till den dominerande operatörens accessnät närmare leveransstället, eller överlämnas till någon annan operatör. Rikstäckande tjänster kan även efterfrågas av operatörer med lokala accessnät som sänder eller tar emot trafik till och från internationella nätgränsstationer eller hopkopplingspunkter på ett internationellt kopplat telefonnät och när trafik måste dirigeras till ett mobilt nät.

(90) De varor och tjänster som tillhandahålls kan avse kombinationer av olika slag, till exempel att nätoperatören transporterar rikssamtal över egna kablar och erbjuder samtrafik med det eller de mottagande näten i båda ändar. Överföringen kan ske med kablar som operatören äger eller hyr av en annan teleoperatör. Överföring av rikssamtal kan också ske med hjälp av annan kapacitet, till exempel genom att återförsäljare köper anslutning per minut från dominerande operatörer, eller i virtuella nät som andra operatörer tillhandahåller slutkunderna.

(91) Konkurrens om att överföra riks- och utlandssamtal yttrar sig som återförsäljning, automatiskt förval av operatör eller val av operatör för vissa samtal. Tjänsterna brukar inriktas på riks- och utlandssamtal som ger större vinstmarginaler, men inte renodlade lokalsamtal. Kunderna kan alltså låta andra operatörer eller återförsäljare ta hand om vissa samtal.

c) Utlandssamtal

(92) Abonnenterna i alla länder efterfrågar telefontrafik med andra länder. Det kommer troligen att utgöra huvudverksamheten för återförsäljare och operatörer som förväljs automatiskt eller väljs för vissa samtal.

d) Samtal från fasta nät till mobila nät

(93) I bedömningen av ärendet kan samtal till mobila nät jämställas med rikssamtal, eftersom samtalsorigineringen i båda fallen kräver anslutning till den dominerande operatörens nät, och de kommer därför inte att behandlas separat nedan.

Mobiltelefoni

(94) Parterna föreslår att mobiltelefoni, det vill säga drivande av nät för mobil kommunikation, skall utgöra en egen relevant produktmarknad. De flesta bland tredje man som svarat på kommissionens undersökning tycks stödja marknadsdefinitionen och lämnar få eller inga förslag på ytterligare indelning av marknaden i till exempel analoga och digitala system. När det gäller marknadskonvergens, det vill säga huruvida mobiltelefoner tenderar att ersätta fasta teleförbindelser, framhöll många av tredje man att mobiltelefonitjänster ännu inte kan ersätta fasta teleförbindelser. Fasta förbindelser används till exempel för Internetuppkoppling och på andra områden där mobiltelefonitjänster är mindre funktionella. Därför anses mobiltelefonitjänster utgöra en egen produktmarknad.

Anslutning av operatörer till lokala, rikstäckande och internationella nät

(95) På samma sätt som abonnenterna behöver anslutning till nät för att kunna ringa, behöver operatörerna anslutning för att kunna koppla samtal till andra nät och ta emot samtal för terminering. Den ovanstående diskussionen om utgående och inkommande samtal kan därför föras även på operatörsnivå.

a) Anslutning av operatörer till lokala accessnät

(96) På samma sätt som abonnenterna behöver anslutning för att kunna ringa ut och ta emot samtal, behöver även operatörerna anslutning till accessnätet. Efterfrågan på tillgång till accessnätet finns alltså, och vanligen sluts någon sorts avtal om ersättning för eller återgäldande av tjänsterna.

(97) Samtrafik brukar regleras i avtal som ofta kallas terminerande samtrafik. Enligt sådana avtal skall den operatör som terminerar samtalet få betalt av den operatör som överlämnat samtalet. Slutkostnaden omfattar en uppkopplingsavgift för varje samtal och en minutavgift, som kan variera beroende på hur stor del av den dominerande operatörens nät samtalet färdas innan det når fram till mottagarens accessnät.

(98) Kommissionen anser att det efter avregleringen finns en marknad för anslutning av operatörer till accessnät eftersom konkurrerande operatörer finns på marknaden.

b) Anslutning av operatörer till rikstäckande eller internationella nät

(99) De flesta dominerande europeiska telebolag är i praktiken vertikalt integrerade och har tillräcklig kapacitet för att inte behöva överlämna annat än internationell trafik till andra operatörer av lokala, rikstäckande eller internationella förbindelser. Nya marknadsaktörer utan egna anläggningar kan behöva anlita tjänster antingen från dominerande operatörer eller andra telebolag som levererar riks- och utlandstrafik.

(100) De fysiska näten byggdes i de flesta länder när de nationella teleoperatörerna hade monopol och har därför ett begränsat antal internationella växlar som via backhaul är anslutna till nätgränsstationer, det vill säga internationella kabellandningsstationer eller kabelavslutningar. Alla utgående utlandssamtal inom korrespondenssystem går därför via internationella växlar, om inte trafiken är självkorresponderad eller går via privata ledningar. All inkommande trafik som skall anslutas i ett givet land anländer till landets internationella växel.

Affärsdatakommunikation

(101) Affärsdatakommunikation omfattar tjänster för snabb och säker överföring av ofta stora mängder data både nationellt och internationellt. Genom affärsdatakommunikation förbinds företagens lokala nät med lokala nät på annan ort och tjänsterna kan även avse uppkoppling av tredje man till bolagets nät. Köpare av sådana tjänster är företag med stora kommunikationsbehov.

(102) Affärsdatakommunikation utgör en annan produktmarknad än traditionell kopplad taltelefoni. Datanäten bygger tekniskt på underliggande fysiska telekabelnät, men har andra växlar och routrar på hopkopplingspunkterna och anslutning sker i så kallade noder. Affärsdatakommunikation använder ofta paketkoppling eller liknande teknik, som ramförmedling eller ATM. Företagens datanät brukar beskrivas som virtuella nät. Vid uppkopplingen skapas ett slags virtuell krets och dataflödet delas upp i paket som sänds på ledningar samtidigt med annan data. Fördelen med tekniken är att nätets resurser inte binds upp för en enda överföring i taget och att kopplingstiden minskar.

(103) De som tillhandahåller affärsdatakommunikation kan bygga egna nät, kombinera egen infrastruktur med hyrda linjer eller köpa nätförmedling (ramförmedling) från teleoperatörer eller leverantörer av nätinfrastruktur. För att tillhandahålla affärsdatakommunikation krävs i vart fall tillgång till accessnätet, via hyrda linjer, optisk fiber, det allmänna kopplade telefonnätet eller det digitala flertjänstnätet(18). Konnektivitet på längre distanser kan också erhållas från leverantörer av nätinfrastruktur via hyrda linjer eller nätförmedlingstjänster.

(104) De som tillhandahåller datakommunikationstjänster erbjuder ofta kunderna ett sammanhållet paket med olika inslag. Fördelen med sådana produkter är för många företagskunder att de inte behöver kontakta flera nationella telebolag på olika nivåer i de länder datanätet omfattar.

Internetleverantörstjänster

(105) Inernetleverantörer erbjuder kunderna anslutning till hela Internet och kunden kan därmed ta sig vart som helst på Internet. Internetanslutning är efterfrågad och i nedanstående bedömning anges marknadsandelarna för uppringbara respektive fasta anslutningar både tillsammans och separat. Konkurrensproblem uppstår oavsett om de båda anslutningstyperna bedöms tillsammans eller separat och de behöver därför inte skiljas åt.

Internetleverantörstjänster till återförsäljare

(106) Vissa Internetleverantörstjänster avser återförsäljning av Internetöverföring där leverantörens anbud avser konnektivitet på hela Internet. Marknaden är världsomspännande. Av parternas uppgifter framgår att ingen av dem är ett sådant "top level"-nät som avses i beslut 1999/287/EG om WorldCom/MCI(19) utan att de fungerar som återförsäljare. Av Internetdelen i den nedanstående konkurrensbedömningen framgår att Telenor är en mycket liten leverantör av Internettrafik. Telia har en starkare ställning i Europa men företaget är fortfarande litet på världsmarknaden. Den anmälda transaktionen äventyrar inte konkurrensen om Internetleverantörstjänster till återförsäljare, och marknaden behöver därför inte utredas vidare.

Annonsering på Internet

(107) I ärendet om det samriskföretag mellan Telia, Telenor och den norska mediekoncernen Schibsted som fick namnet Scandinavia OnLine(20) särskiljde kommissionen i sitt beslut marknaden för annonsering på Internet. Internetleverantörerna konkurrerar med varandra om annonsintäkter på den marknaden. Parterna hävdade i svaret på meddelandet om invändningar att annonsering på Internet inte utgör en egen marknad, och påstod att det är mycket sällsynt att företag marknadsför sig enbart via Internet. Enligt parterna borde verksamheten istället anses ingå i en bredare annonsmarknad som omfattar även tidningar, direktreklam, tv, radio och dylikt. Parterna har dock inte visat att andra marknadsföringsmetoder ökar konkurrensen mellan leverantörer av annonsplats på Internet. Att de flesta produkter marknadsförs via flera kanaler visar inte att kanalerna är utbytbara, utan bara att annonsörerna har bred spridning på de marknadsföringskampanjer som riktas till stora målgrupper.

Försäljning av annonsplats i lokala telefonkataloger

(108) I Sverige och Norge framställs, liksom i många andra länder, lokala telefonkataloger som distribueras gratis till hushåll och företag en gång om året. Utgivarnas intäkter kommer från försäljning av annonsplats till annonsörer, vanligen stora och medelstora företag. Både Telia och Telenor framställer och distribuerar lokala telefonkataloger och säljer annonsplats i katalogerna. Telia ger i Sverige ut kataloger under namnet Din Del och Telenor bedriver verksamhet via dotterbolaget Lokaldelen Sverige AB (Lokaldelen). Telia har ingen verksamhet i Norge.

(109) Parterna hävdar att annonsering i lokala telefonkataloger inte utgör en egen marknad utan ingår i en bredare annonsmarknad, tillsammans med övriga medier som lokala gratistidningar och radio. Kommissionens undersökning visar dock att telefonkatalogerna skiljer sig från övriga annonsmedier på flera sätt. För det första trycks telefonkatalogerna en gång om året. Det ger begränsad genomslagskraft och telefonkatalogerna blir en statisk kanal eftersom informationen inte kan ändras, kompletteras eller uppdateras. Att telefonkatatalogerna ges ut en gång om året påverkar också annonspriset jämfört med andra tryckta medier. I förhållande till mediets livslängd är det relativt sett billigare att annonsera i telefonkatalogen än i dags- eller månadspress. Det är därför inte troligt att kunderna skulle byta annonsmedium även om priserna höjdes måttligt men kännbart. I svaret på meddelandet om invändningar hävdade parterna att den årliga utgivningen av katalogerna och de långa prenumerationerna på vanligen ett år i taget inte motiverar att man skiljer katalogerna från annonsmedier med kortare livslängd. Parterna hänvisade till annat annonsutrymme som säljs årsvis, såsom annonsplats i sargen på hockeyplaner, på fotbollsarenor, eller i tidningar som utkommer med två till sex nummer per år. De ansåg därför att annonsmarknaden för katalogerna åtminstone borde omfatta andra sorters långtidsannonsering. Parterna har dock inte visat att övriga annonskanaler påverkar konkurrensen mellan försäljarna av annonsplats i lokala telefonkataloger. Parterna har till exempel inte påvisat något samband mellan priserna på annonser i lokala telefonkataloger jämfört med övriga kanaler, eller något annat som tyder på att produkterna är utbytbara när det gäller efterfrågan. Därför anses försäljning av annonsplats i lokala telefonkataloger utgöra en egen relevant produktmarknad.

Försäljning av annonsplats i företagskataloger

(110) Företagskataloger används till skillnad från vanliga lokala telefonkataloger huvudsakligen av företag som söker efter varor och tjänster. De brukar distribueras gratis eftersom utgivarna tjänar på att sälja annonsutrymme. Båda parterna framställer och distribuerar företagskataloger. Telias publicering sker i Sverige under namnet Emfas och Telenors utgivningsverksamhet under namnen Stortele, Sveriges Handelskalender och ISO-guiden bedrivs via det svenska dotterbolaget Telenor Företagsinfo AB. Telia har ingen verksamhet i Norge.

(111) Parterna hävdar att katalogutgivarna konkurrerar om annonsintäkter på den allmänna reklammarknaden. Av samma skäl som anges ovan avseende lokala telefonkataloger anser kommissionen dock att annonsering i företagskataloger utgör en egen annonsmarknad. Annonsering i företagskataloger skiljer sig också från annonsering i vanliga lokala telefonkataloger. Företagskataloger riktar sig inte till allmänheten utan till den särskilda målgruppen företagare. Det tycks vara billigare att annonsera i företagskataloger än i vanliga telefonkataloger. I svaret på meddelandet om invändningar hävdade parterna att den årliga utgivningen av företagskatalogerna liksom av lokala telefonkataloger ändå inte motiverar att de skiljs från annonsmedier med kortare livslängd. Parternas argument avseende marknaden för företagskataloger kan bemötas med det tidigare resonemanget. Det är dessutom självklart att företagskataloger som bara riktar sig till företagare har en särskild karaktär och på efterfrågeplanet inte är utbytbara med annan annonsering på till exempel bussar och spårvagnar, som riktar sig till den breda allmänheten.

(112) Med hänsyn till ovanstående anses försäljning av annonsplats i företagskataloger utgöra en egen relevant produktmarknad.

(113) Det skall framhållas att parterna utöver en tryckt utgåva även distribuerar företagskataloger på cd-rom och via Internet. Parternas annonsintäkter från utgåvan på cd-rom och Internet utgör mindre än [0-10 %](21) av intäkterna från företagskatalogerna. Parterna anser att cd-rom och Internetutgåvan ingår i samma marknad som den tryckta utgåvan, vilket tycks bekräftas av kommissionens undersökning. Man bör dock hålla i minnet att Internetversionen inte är utformad som utgåvorna i tryck och på cd-rom. Företagens namn och adressuppgifter visas i Inernetversionen på ett objektivt och likadant utformat sätt. De enda annonsintäkterna kommer från annonsrutor och sponsormeddelanden på den aktuella webbplatsen. Sådana annonsrutor och meddelanden säljs separat till företag som vill annonsera på webbplatsen. De står skilda från kataloguppgifterna och har inte heller nödvändigtvis något samband med katalogens affärsinformation. Katalogen i tryck eller på cd-rom innehåller däremot företagsinformation som är mer eller mindre framträdande, och annonsplatserna i olika storlekar är inte skilda från kataloguppgifterna. Annonsörerna betalar för att företagets firma skall framträda tydligare, eller för annonsutrymmet. Frågan behöver i vilket fall som helst inte avgöras eftersom transaktionen kan ge upphov till konkurrensproblem oavsett om Internetannonsering räknas in i den relevanta produktmarknaden eller inte.

Abonnentväxlar

(114) Abonnentväxlar, som är en annan typ av infrastrukturprodukt, används mer inom en organisation än som en del det allmänna telenätet. Båda parterna distribuerar abonnentväxlar. Dessa är i huvudsak växlar med kapacitet att hantera flera telefonlinjer samtidigt och används av företag och institutioner som växlar för deras interna telefonisystem. Växlarna varierar efter hur många linjer som kan hanteras. En abonnentväxel som klarar högst hundra linjer brukar anses liten och modeller med kapacitet på över 100 linjer anses stora.

(115) Parterna anser att stora och små abonnentväxlar ingår i samma produktmarknad, eftersom de oavsett storlek har samma funktion och eftersom kunderna söker lösningar som omfattar både stora och små abonnentväxlar. Kunderna brukar inte vilja använda olika leverantörer för stora och små abonnentväxlar. Kommissionens undersökning bekräftar parternas ståndpunkt. Nedan framgår att bedömningen av det här ärendet inte kräver något fastställande av om små och stora abonnentväxlar tillhör samma relevanta produktmarknad eller inte.

(116) Leverantörer av abonnentväxlar är ofta inriktade på kundservice och förser kunderna med uppgraderingar, tjänster efter installation, fortlöpande underhåll och service oavsett om de köpt stora eller små abonnentväxlar. Kundservice är en viktig del av abonnentväxelverksamheten. Kunderna brukar förvänta sig att kunna anlita samma bolag som sålt och installerat utrustningen också för sådana tjänster. Nedan framgår att bedömningen av det här ärendet inte kräver något fastställande av om kundservice ingår i samma produktmarknad som leverans av abonnentväxlar.

B. RELEVANTA GEOGRAFISKA MARKNADER

Nationella och internationella marknader

(117) Parterna hävdar att alla de relevanta telekommarknader som påverkas av företagskoncentrationen är nationella. Man skulle kunna hävda att marknader som i dagsläget är nationella genom fusionen(22) kan utvidgas och ge upphov till en tvålandsmarknad bestående av Sverige och Norge, till exempel vad gäller fasta teleförbindelser och möjligen även vissa andra tjänster. Även om det kan bli konsekvensen är det dock ingen automatisk följd av fusionen och bedömningen av ärendet grundas därför på de nationella marknaderna för fasta teleförbindelser och mobiltelefoni.

(118) Trots det ovan sagda är det svårt att generellt avgöra hur många telekommarknader som kan komma att påverkas, och de bör därför bedömas separat.

Tillhandahållande av infrastruktur för lokala, rikstäckande och internationella förbindelser

(119) Dessa tre marknader är nationella. Skulle en operatör kontrollera lokala förbindelser som överskrider nationsgränserna och nätet struktureras om för att det kontrolleras av en och samma operatör kan den geografiska marknaden bli större än en nationell marknad. Frågan behöver dock inte avgöras, eftersom konkurrensproblem uppkommer även om man använder den nationella marknadsdefinitionen enligt parternas förslag.

(120) Samma princip kan användas för att fastställa den geografiska marknaden för infrastruktur i rikstäckande och internationella förbindelser. Rikstäckande telekommunikation i länderna levererades vanligen tidigare av dominerande operatörer i monopolställning och tjänsterna ingick, liksom anslutning till accessnätet, i den nationella marknaden.

Anslutning av abonnenter till lokala, rikstäckande och internationella teletjänster

(121) Marknaden för abonnentanslutning till teletjänster brukar vara nationell. Tjänsteutbudet var tidigare nationellt begränsat eftersom teleoperatörerna inte kunde tillhandahålla dessa tjänster i andra länder.

Anslutning av operatörer till lokala, rikstäckande och internationella nät

(122) Liksom abonnentanslutning utgör även anslutning av operatörer en nationell marknad. Dominerande teleoperatörer i monopolställning brukade tidigare inte behöva ge externa operatörer tillgång till accessnätet för att ansluta samtal i landet. Den mottagande teleoperatören övertog istället ansvaret för att ansluta samtalet på en tänkt mittpunkt på kabeln mellan de båda länderna. Samtalet hanterades sedan på den dominerande operatörens vertikalt integrerade nät, och anslöts till accessnätet i sista steget.

(123) Utlandssamtal i meningen anslutning till utlandssamtalstjänster utgör en egen självständig affärsverksamhet. Det kan i vissa fall krävas närmare utredning av de relevanta marknaderna för vissa landskombinationer, på de sträckor där två länder utväxlar trafik. I den nedanstående bedömningen har hänsyn tagits till marknadsställningen för anslutning till utlandstjänster och till hur fusionen påverkar vissa landskombinationer som Norge och Sverige, eller förbindelser från Norge eller Sverige till Danmark och Finland.

Mobiltelefoni

(124) Enligt parterna är marknaderna nationella av flera skäl, bland annat därför att operatörer beviljas tillstånd på olika villkor i olika medlemsstater, därför att tillgången på frekvenser begränsar antalet operatörer i länderna till mellan två och fyra och operatörer då inte alltid får tillstånd i alla grannländer, samt därför att tillstånd i vissa länder ofta beviljas på villkor att infrastruktur byggs upp där. Ett annat viktigt skäl är att kunder sällan anlitar utländska leverantörer av mobiltelefonitjänster permanent, eftersom roamingavgifterna för samtal utanför leverantörens hemland gör att det inte lönar sig - kunden debiteras i så fall inrikessamtal i sitt eget land enligt taxan för utlandssamtal.

Affärsdatakommunikation

(125) Parterna hävdar att de relevanta marknaderna för affärsdatakommunikaton är nationella och har lämnat siffror som stödjer påståendet. Marknaden för affärsdata har i många tidigare ärenden inte ansetts vara nationell utan europeisk och ibland till och med världsomspännande. Ett skäl till att företagen köper den här sortens tjänster är att de inte behöver handskas med flera nationella teleoperatörer, vilket skulle vara fallet om de själva försöker upprätta gränsöverskridande nät. Med utgångspunkt i parternas uttalande grundas bedömningen av ärendet på den nationella tjänstemarknaden.

Internetleverantörstjänster och annonsering

(126) Den geografiska marknaden för Inernetleverantörstjänster är huvudsakligen nationell, eftersom det krävs tillgång till accessnätet eller en fast förbindelse för att fysiskt ansluta kunderna till leverantören. Detta begränsar marknadens möjligheter att fungera över nationsgränserna.

(127) I kommissionens beslut om Scandinavia OnLine i ärende IV/JV.1 som nämnts i skäl 107 uttalades att marknaden för annonsering på Internet bör anses ha minst nationell omfattning eller möjligen samma omfattning som vissa språkområden. En av konkurrenterna hänvisade till de stora språkliga och kulturella likheterna mellan Sverige och Norge och ansåg att det fusionerade bolaget skulle kunna lägga ut samma innehåll på Internet i både Sverige och Norge, och därmed konkurrera om annonsinkomster i båda länderna. Eftersom de båda språken är mycket lika skulle översättningen bli snabb och billig, och kanske inte alltid behövas eftersom svenskar vanligen kan läsa norska och vice versa. Fusionen skulle därför ge en relevant geografisk marknad som är större än en nationell marknad. Parterna hävdade i sitt svar att samma innehåll på Internet inte kan läggas ut både i Sverige och Norge eftersom ländernas kultur och språk skiljer sig åt, trots att de är grannar med liknande språk. Parterna hävdade att skillnaderna var väsentliga och att inte heller andra annonsörer lägger ut samma annonser i både Sverige och Norge. Frågan behöver dock inte avgöras eftersom konkurrensproblem uppkommer även om den snävaste nationella marknadsdefinitionen används.

Lokala telefonkataloger och företagskataloger

(128) Parterna anser att den relevanta geografiska marknaden för försäljning av annonsplats både i lokala telefonkataloger och företagskataloger är nationell. Både försäljningen och distributionen organiseras nationellt. Parterna uppger även att språkskillnader hindrar etablering på annonsförsäljningsmarknaden. Tredje man tycks i stort instämma i att den relevanta geografiska marknaden bör definieras nationellt. Vid denna bedömning anses därför den relevanta geografiska marknaden vara nationell.

Abonnentväxlar

(129) Parterna anser att marknaden för abonnentväxlar är nationell, bland annat därför att det krävs lokal försäljning, kundtjänst och marknadsföringspersonal med relevanta språkkunskaper och lokala kontakter. Parterna framhöll även att vissa konkurrenter huvudsakligen är verksamma i ett av länderna men inte i det andra. Ingenting har framkommit under kommissionens undersökning som motsäger parternas uppfattning om den geografiska marknaden för abonnentväxlar.

C. KONKURRENSBEDÖMNING

(130) Innan marknadsbedömningen krävs en översiktlig genomgång av fusionens sammantagna effekter. Den föreslagna fusionen innebär en sammanslagning mellan två nationella operatörer med ett fullständigt utbud av telefonitjänster och en mycket stark ställning på de minst konkurrensutsatta marknaderna för fast kopplade telefonitjänster och en relativt stark ställning även på mer konkurrensutsatta marknader, såsom Internet och affärsdatakommunikation. De har framför allt en extremt stark ställning, på gränsen till marknadsdominans, när det gäller infrastruktur för accessnätet. De båda operatörerna skulle också rimligen kunna få anslutning till accessnät och infrastrukturer i Danmark och Finland, som har mer liberala bestämmelser om tillgång till accessnätet. Parterna är vidare huvudkonkurrenter till varandra. Fusionen skulle äventyra konkurrensen allvarligt eftersom den för det första skulle undanröja befintlig och potentiell konkurrens mellan parterna och för det andra ge det nya företaget ännu större möjligheter och skäl att undanröja befintlig och potentiell konkurrens från tredje man. Det fusionerade bolagets större täckning i Norden skulle ge möjligheter att tillämpa affärsmetoder som är stängda för andra, till exempel att kombinera produkter över hela Norden.

Regleringssituationen

(131) En viktig bakgrundsfaktor är de olika bestämmelserna i Sverige och Norge å ena sidan, samt i Danmark och Finland å den andra. De största skillnaderna avser prisregleringen och anslutningen av slutanvändarna genom renodlad tillgång till accessnätet eller andra metoder som återförsäljning och förval av operatör. När det gäller prisregleringen brukar avgifterna för samtrafik både i Norge och Sverige kontrolleras i efterhand och inte i förhand. Eftersom förhandsgodkännande inte behövs kan de dominerande operatörerna tillfälligt sätta avgifterna för samtrafiken oskäligt högt och använda andra konkurrenshämmande metoder. När det gäller anslutningen av slutanvändarna finns i Norge och Sverige inget krav på vilken anslutningsnivå de dominerande operatörerna måste erbjuda. De danska konkurrenterna styrs av bestämmelser som upprätthåller konkurrensen om anslutning av slutanvändare, inklusive en skyldighet att erbjuda renodlad tillgång till accessnätet, telekomtjänster som återförsäljs av konkurrenter, inhysningsmöjligheter, förval av operatör och nationell roaming. De finska konkurrenterna styrs av bestämmelsr som upprätthåller konkurrensen om anslutning av slutanvändare, inklusive en skyldighet att erbjuda tillträde till accessnätet, telekomtjänster som återförsäljs av konkurrenter och förval av operatör.

(132) Parterna framhöll i sitt svar att medling om Telias villkor för samtrafiken i praktiken är möjlig. Vid kommissionens undersökning betonade dock konkurrenterna att tvistiga villkor kan ta mycket lång tid att lösa, kanske så länge som två år. Också i Norge krävs medling, eftersom bestämmelser inte kan antas innan tvisterna lösts.

(133) Vid den muntliga utfrågningen hävdade parterna att deras agerande huvudsakligen begränsas av de svenska och norska bestämmelserna. De påstod att de svenska avgifterna för samtrafik är reglerade och kostnadsorienterade. En undersökning visade dock att skyldigheten till kostnadsorientering bara avser taltelefoni. Telia måste visserligen tillhandahålla ett jämförande samtrafikerbjudande på sin hemsida, men det måste inte formellt godkännas av konkurrensverket innan publicering. Det görs med andra ord inga efterhandskontroller, och godkännande från konkurrensverket krävs inte enligt lag. Det jämförande samtrafikerbjudandet används snarast som utgångspunkt i avtalsförhandlingarna. Alla avgifter för samtrafik som avser något annat än taltelefoni förhandlas fram av de berörada. Telenor måste i Norge erbjuda kostnadsorienterad samtrafik med det allmänna kopplade telefonnätet, allmänna telefonitjänster och överföringskapacitet. Erbjudandena kontrolleras dock inte i efterhand och det finns inga bestämmelser om formellt godkännande, vilket i praktiken inte heller utfärdas av tillsynsmyndigheten.

(134) Parterna ansåg att kommissionen överdrivit skillnaderna mellan de olika nordiska bestämmelserna. Parterna hävdade att bestämmelserna i Norden huvudsakligen är likartade, även om den danska och finska lagstiftningen om renodlad tillgång till accessnätet för närvarande inte har någon norsk eller svensk motsvarighet.

(135) Parerna förnekade inte att Sverige och Norge till skillnad från Danmark och Finland saknar tvingande bestämmelser om tillträde till accessnätet. Skillnaden är materiellt avgörande eftersom nya aktörer kan ta sig in på marknaden till lägre kostnad om dominerande operatörer är skyldiga att erbjuda tillträde till accessnätet. Det bör förtydligas att nya marknadsaktörer i Sverige och Norge, som inte får tillträde till accessnätet till slutanvändarvillkor, kan välja mellan att bygga egen infrastruktur, att använda kopplad anslutning, till exempel val av operatör för vissa samtal, förval av operatör och samtrafik eller att använda fasta förbindelser såsom hyrda linjer och permanenta virtuella kretsar. Sådana anslutningar kan inte jämställas med tillträde till accessnätet, eftersom tillträdet till accessnätet kopplas samman med användning av de dominerande operatörernas infrastruktur för koppling och överföring. Det ger de dominerande operatörerna ytterligare marginalintäkter per samtal. När det däremot är möjligt att få tillträde till accessnätet ansluts konkurrenterna mot en fast månadshyra. Till skillnad från tillträde till accessnätet hindrar de anslutningar som erbjuds i Sverige och Norge konkurrerande erbjudanden om xDSL-teknik, IP, ATM och digitalvideo eftersom tekniken kontrolleras och prissätts av de dominerande operatörerna.

(136) Med hänvisning till anläggningskostnaderna i Norge och Sverige och de grundkostnader som använts för att räkna fram priset på samtrafiken hävdar parterna att priserna är förenliga med gemenskapens regelverk, och särskilt med Europaparlamentets och rådets direktiv 97/33/EG av den 30 juni 1997 om samtrafik inom telekommunikation i syfte att säkerställa samhällsomfattande tjänster och samverkan genom tillämpning av principerna om tillhandahållande av öppna nät (samtrafikdirektivet)(23), senast ändrat genom direktiv 98/61/EG(24). I sammanhanget bör två frågor belysas. För det första hindrar inte kostnadsorienterad samtrafik att parterna undanröjer befintlig och potentiell konkurrens från tredje man. Samtrafiken tvingar nya marknadsaktörer att anlita de dominerande operatörernas tjänster och garanterar de sistnämnda stadiga inkomster. Även om priset på samtrafiken inte strider mot gemenskapsrätten kan parterna sänka den tekniska kvaliteten på samtrafiken med tredje man. Att parterna erbjuder samtrafik udanröjer inte i sig de fördelar de vinner på att kontrollera anslutningen. För det andra bör det angående grundkostnaden sägas att telebolagen i den hårdnande konkurrensen försöker sänka kostnaderna, bland annat genom att byta gammal utrustning som är dyr i drift mot billigare och effektivare utrustning. De historiska kostnaderna bör därför rimligen vara högre än de nuvarande driftskostnaderna eller särkostnaderna, vilket ökar de dominerande operatörernas marginalintäkter från samtrafiken.

(137) Kommissionen anser att det egentligen inte är intressant att reda ut om bestämmelserna sätter lämpliga gränser för hur det fusionerade bolaget kan uppträda i framtiden, utan att det är mer intressant att titta på om fusionen mellan Telia och Telenor skulle skapa eller stärka en dominerande ställning. De svenska och norska bestämmelserna har utformats för att kontrollera de dominerande telekombolagens affärsmetoder och skydda konsumenterna. Även om bestämmelserna är effektiva har de inte skapats för att förhindra att en sådan dominerande ställning som det fusionerade bolaget skulle ha efter samgåendet skapas eller stärks. Att lagstifta om telekommunikation är en komplicerad uppgift som kräver noggranna utredningar av lagstiftaren och breda remissrundor i branschen. Lagstiftningen kan inte väntas lösa strukturella konkurrensproblem som kan uppkomma vid fusion. Om fusionen mellan Telia och Telenor, som kommissionens marknadsundersökning visat, skulle skapa eller stärka en dominerande ställning är det enda sättet att komma till rätta med sådana effekter att kontrollera fusioner och inte att inrätta bestämmelser i efterhand.

Faktisk konkurrens och konkurrenshinder mellan parterna

(138) Dat har framkommit att Telia via Telia Norge(25) var en av den norska marknadens mest aktiva aktörer och att Telenor via Telenordia(26) var en av den svenska marknadens aktivare nya aktörer. Marknadsinträdet påverkade inte bara vissa marknadssegment utan hela telefoniverksamheten, allt från tillgången till accessnät till verksamheten med riks- och utlandssamtal samt affärsdatakommunikation.

(139) Efter fusionen skulle Telia Norge inte länge vara en konkurrent på den norska marknaden utan i själva verket bli ett dotterbolag till det fusionerade bolaget. Telenordia skulle kontrolleras av de båda fusionerade bolagen. Nedan framgår att om en av de mest aktiva konkurrerande marknadsaktörerna i båda länderna undanröjs stärker det båda parternas dominerande ställning på flera marknader.

Avyttring av överlappande intressen otillräckligt

(140) När ärendet började utredas erbjöd sig parterna först att avyttra överlappande verksamheter för att undanröja eventuella invändningar.

(141) Avyttringen skulle kunna stärka någon annan konkurrent på marknaden eller tillåta nyetableringar. Men i många svar uttrycks oro för att samgåendet ändå skulle äventyra konkurrensen och främst avseende telefonitjänster, även om överlappande verksamheter avyttrades. Förbindelserna med Telia ger Telia Norge fördelar när det gäller varumärkespolitik, tekniskt och ekonomiskt stöd, närheten till det underliggande nätet, och stärker dess förhandlingsposition såsom dotterbolag till en dominerande telekomoperatör i grannlandet. Telenordia drar liknande fördelar av sitt samröre med Telenor. En köpare som inte är etablerad i regionen skulle kunna erbjuda ekonomiskt stöd men inte på långa vägar samma fördelar. Medan Telia är den starkaste och största potentiella konkurrenten i Norge är Telenor det i Sverige. Om intressena avyttras skulle det väsentligt begränsa den konkurrens som Telia kan erbjuda i Norge och Telenor i Sverige, bland annat tack vare deras unika geografiska läge och de gynnande nationella bestämmelserna om tillgången till deras accessnät.

(142) Både i sitt svar och vid hearingen hävdade parterna att det inte var något unikt med Telia och Telenor jämfört med andra tänkbara köpare av de intressen som skall avyttras. Parterna menar att de kriterier som enligt kommissionen gör Telia och Telenor till de största potentiella konkurrenterna även skulle kunna uppfyllas av andra operatörer. Kommissionen förnekar inte att det finns andra telekomföretag som uppfyller några av de ovan nämnda kriterierna, men inga andra företag än Telia och Telenor uppfyller alla. Det är kombinationen av dessa kriterier och deras samlade effekt, inte vart och ett som en isolerad företeelse, som är viktig och som gör Telia och Telenor unika som potentiella konkurrenter till varandra.

(143) Parterna vidhåller att ekonomiska resurser och tekniskt kunnande är de viktigaste förutsättningarna för att en ny aktör skall kunna ta sig in på hemmamarknaden för ett telekomföretag i monopolställning. Telia och Telenor har enligt parterna själva inga unika ekonomiska resurser eller något unikt kunnande som ingen bland tredje man har. Kommissionen anser att ekonomiska resurser och tekniska expertkunskaper visst är nödvändiga förutsättningar för att man framgångsrikt skall kunna konkurrera inom telekommunikationssektorn, liksom inom alla andra sektorer. Däremot anser kommissionen att dessa förutsättningar inte är de enda. Det finns annat som spelar en lika viktig roll och som kan vara lika avgörande för möjligheten att ta sig in på ett dominerande företags marknad - till exempel kända varumärken, dominerande operatörers abonnentunderlag, lokala nät och kabelnät för riks- och utlandssamtal, samt kunskap om företagsmiljön.

(144) Parterna vidhåller att varumärkena Telia och Telenor inte ger några särskilda fördelar eftersom nya aktörers prisstrategier är viktiga, särskilt för hushållen. Kommissionen förnekar inte att konkurrenskraftig prissättning kan vara det viktigaste för vissa kundkategorier. Men kommissionen anser ändå att varumärket kan vara viktigare för en del andra kunder som ser det som en garanti för att telekommunikationstjänsterna är pålitliga. Parterna verkar medge att affärskunder anser det viktigt att varumärket är känt, även om de menar att för dessa kunder är alla de största europeiska och internationella namnen, som BT och AT& T, minst lika attraktiva som Telia och Telenor. De har emellertid inte lagt fram några bevis för att dessa utländska varumärken har blivit eller kommer att bli lika kända i Norge och Sverige som Telia och Telenor. I detta sammanhang bör det nämnas att BT valde att ta sig in på den svenska marknaden tillsammans med Telenor och Tele Danmark och använde då ett varumärke som var ganska likt Telenors och inte sitt eget.

(145) Parterna hävdar att närheten mellan de två grannländernas nät inte ger några betydande fördelar och att det inte finns några affärsmässiga, språkliga eller kulturella anknytningar eller någon kännedom om marknaden som är unik för Telia och Telenor.

(146) Vad beträffar närheten till nätet kan man inte bortse från att möjligheten att använda ett angränsande stamnät åtminstone i vissa fall utgör ett alternativ till att betala samtrafikavgifter, som endast står öppet för parterna. Dessutom är det självklart att en närliggande operatör åtnjuter vissa fördelar, exempelvis möjligheten att tillhandahålla tjänster i grannområden genom att skicka servicetekniker över gränserna, att utnyttja personal anställd på hemmamarknaden eller använda den inhemska infrastrukturen för att bygga upp infrastrukturen på marknaden i grannlandet. I sitt svar medger parterna själva, på ett ganska motsägelsefullt sätt, att "allt eftersom liberaliseringen har fortskridit har en del operatörer först letat efter möjligheter på de angränsande marknaderna. Detta mönster är typiskt för företag inom alla branscher när de överväger möjligheten att expandera utanför sin hemmamarknad".

(147) Beträffande de affärsmässiga, språkliga och kulturella anknytningarna och kunskaperna om den nordiska marknaden menar kommissionen inte att detta är något unikt för Telia och Telenor, men att Telia och Telenor uppfyller detta kriterium och särskilt i relationerna med företagskunder har historiska fördelar som operatörer utifrån inte har.

Eliminering av potentiell konkurrens mellan parterna

(148) Telia och Telenor utgör de starkaste potentiella nya aktörerna på varandras nationella marknader. Har de väl gått samman går konkurrenstrycket förlorat. Detta gäller oavsett om de verkligen var konkurrenter före samgåendet eller ej. Dessutom har parterna möjlighet att utöva inflytande över varandras avräkningstaxor och termineringsavgifter på grund av deras ömsesidiga beroende av varandra för terminering av varandras teletrafik. (Telia måste terminera en betydande del av Telenors utgående trafik - internationella samtal, mobiltelefonsamtal, och övriga samtal. Telenor måste också terminera en betydande andel av Telias utgående trafik.) Detta konkurrensfakta skulle också elimineras till följd av samgåendet.

(149) I sitt svar har parterna hävdat att de inte har utgjort något större hot om inträde på varandras marknader än ett antal andra operatörer och att de före samgåendet inte utövade något konkurrenstryck på varandra p.g.a. deras ömsesidiga förhandlingsposition som termineringsleverantörer. De hävdar framför allt att det skulle ha varit olagligt om någon av dem hade erbjudit den andra parten gynnsammare inträdesvillkor än andra nya aktörer, till exempel avseende samtrafikavgifter.

(150) För ett bestående och starkt inträde är emellertid access till lokalnätet på affärsmässiga villkor ett viktigt, för att inte säga avgörande, krav för många telekommunikationsmarknader, särskilt i fråga om bredbandstjänster. Inom Norden har Telia och Telenor före samgåendet haft en unik möjlighet att utnyttja inte bara de fördelar som nämns ovan i fråga om ekonomiska resurser, expertkunskap, märkesprofil, etc. utan även i fråga om att byta sig till access till varandras nät. På grund av den monopolställning dessa företag åtnjuter i regleringshänseende i både Norge och Sverige och som dominerande leverantörer av tillgång till accessnät och kabelnät kan båda kosta på sig att förhandla om ömsesidig access till varandras nät. Med tanke på att de är beroende av varandras nät för att kunna tillhandahålla ett flertal telekommunikationstjänster (internationella tjänster, regionala tjänster, mobiltelefoni, Internet, etc.), har Telia och Telenor samma goda möjligheter att förhandla om access på bästa möjliga villkor. Andra telekomoperatörer, bland annat i Sverige, Norge, Danmark och Finland, kan inte byta sig till sådan access, antingen för att deras nät är för små för att ge dem någon förhandlingsposition gentemot det dominerande företaget eller för att tillsynsordningen på deras hemmaterritorier innebär att de inte kan byta bort access till de egna näten, vilket innebär att de inte har något att förhandla med.

(151) Som nämnts ovan har de två samgående parterna en ökad potential för marknadsinträde på grund av den geografiska närheten. På andra håll i Europa har man kunnat konstatera att operatörer på angränsande territorier ofta är de första nya operatörerna på varandras marknader. Exempelvis har Belgacom intressen i Frankrike och Nederländerna, BT och Cable & Wireless har expanderat sina intressen från Förenade kungariket till Irland och Deutsche Telekom har sina huvudsakliga intressen i Österrike, Ungern och Tjeckien. Det finns även flera andra faktorer som spelar in här, till exempel högre grad av märkesigenkänning, relativt sett starkare affärsmässiga, språkliga och kulturella band, bättre kännedom om marknader i närheten samt närheten mellan deras nät (vilket bl.a. gör det möjligt för dem att kringgå en del av accesspriserna). Detta visar sig i det faktum att de redan tillhör de starkaste av de nya aktörerna på varandras marknader.

(152) Visserligen har parterna rätt när de i sitt svar konstaterar att all form av diskriminering i fråga om de villkor man erbjuder för inträde på marknaden förmodligen skulle ha förhindrats genom artikel 82 i fördraget (eller nationell lagstiftning), men det är helt irrelevant eftersom syftet med koncentrationsförordningen är att förhindra att det skapas eller förstärks strukturer som möjliggör eller ökar missbruk av dominerande ställning. Möjligheten till inträde på marknaden bygger i alla händelser inte på diskriminerande inträde, eftersom effekterna av det ömsesidiga beroendet mellan Telia och Telenor även kan gynna andra marknadsaktörer.

(153) Vad beträffar eliminering av effekterna av det ömsesidiga beroendet mellan Telia och Telenor som ett konkurrenstryck för de termineringsavgifter som parterna tog ut före samgåendet anser kommissionen, på grundval av den information som inkommit, att de rådande samtrafikavgifterna i Sverige och Norge är ett resultat av regleringens prispressande effekt i kombination med ömsesidig återhållsamhet. Det faktum att Telia på den svenska marknaden har varit tvunget att bevilja Telenor och alla andra nya aktörer icke-diskriminerande accessvillkor betyder i praktiken att alla nya aktörer har kunnat dra nytta av inte bara regleringens prispressande effekt utan även den som uppstår genom den ömsesidiga återhållsamheten. Samma argument gäller för den norska marknaden. Härigenom tydliggörs de negativa effekterna av att ta bort det ömsesidiga beroendet mellan parterna. När samgåendet har skett kommer effekterna av det ömsesidiga beroendet att vara borta eftersom ingen annan operatör ensam har kontroll över ett accessnät att köpslå med.

(154) När kommissionen hävdar att potentiell konkurrens skulle gå förlorad bygger den enligt parterna sitt resonemang på ett beteende som kulle vara olagligt. Parterna skulle framför allt inte kunna byta sig till tillträde på varandras marknader eller ömsesidigt moderera sitt beteende utan att bryta mot antingen den nationella lagstiftningen eller gemenskapens konkurrenslagstiftning (artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget). Kommissionen anser att teorin om att byta till sig access och det ömsesidiga beroendet bygger på Telias och Telenors gemensamma ekonomiska intresse och kräver varken någon överenskommelse i förväg eller något oegentligt beteende. Även om en överenskommelse krävdes skulle den inte nödvändigtvis och automatiskt vara olaglig enligt artikel 81 i fördraget.

Ökad möjlighet och motivation att eliminera faktisk och potentiell konkurrens från tredje man

- Ökad möjlighet att höja konkurrenters kostnader genom att öka (eller inte sänka) priset för samtrafik eller sänka kvaliteten på samtrafiken

(155) Samgåendet kommer att öka möjligheter och motivation att höja (eller inte sänka) termineringsavgifterna eller sänka kvaliteten på samtrafiken. Detta därför att samgåendet skulle eliminera en av de främsta modererande faktorerna som fans före samgåendet, nämligen parternas motivation att få en ömsesidig minskning av avräkningstaxorna, roamingavgifterna och/eller termineringsavgifterna. Det kommer också att eliminera allt intresse de kan ha haft av att inte förlora inkomster genom minskad samtalsvolym dem emellan. Eftersom det nu är en aktör istället för två som har kontroll över ett mycket större område och eftersom de företag som tidigare hade monopolställning har slutat vara faktiska och potentiella konkurrenter skulle båda två faktiskt vinna på konkurrensbegränsande strategier på den andras territorium, vilket därmed undanröjer all motivation att avstå från en sådan strategi (utestängning)(27).

(156) Före samgåendet skulle dessutom ingen av dessa operatörer i monopolställning ha vunnit på att försämra termineringen eftersom försämring minskar volymerna men inte har någon inverkan på de dominerande operatörernas marginaler. Efter samgåendet skulle den nya enheten både kunna och vara motiverad att försämra termineringen för samtal som överförs av nya aktörer eftersom det på konstgjord väg höjer konkurrentens kostnader. Efter samgåendet kan parterna även välja ut en ny aktör att försämra termineringarna för(28).

(157) En annan fördel för de samgående parterna är möjligheten att internalisera avräkningstaxorna och betalningarna för samtrafik, framför allt mellan Sverige och Norge. De sammanslagna enheterna skulle inte längre behöva överföra betalningar mellan sig för samtal mellan Norge och Sverige som tidigare behandlades som internationella samtal. Bara deras konkurrenter skulle behöva betala priser som baserats på avräkningstaxor och/eller samtrafikavtal. Andra aktörer skulle därmed ha konkurrensmässiga nackdelar till följd av samgåendet.

(158) I sitt svar hävdar parterna att nettointäkterna från den internationella trafiken mellan parterna är liten jämfört med deras sammanlagda intäkter från den fasta telefonin och att varje fördel för Telia skulle uppvägas av en lika stor nackdel för Telenor och vice versa. Detta argument är emellertid tämligen irrelevant. För det första kan nettointäkterna mellan parterna bara mäta huruvida trafiken mellan de två länderna är balanserad i ekonomiska termer. De säger ingenting om trafikens absoluta storlek och därmed inte heller om betydelsen av intäkterna från dessa tjänster. Argumentet att alla eventuella effekter av ökande avräkningstaxor eller samtrafikavgifter skulle kunna bli ett nollsummespel mellan parterna, säger för det andra uppenbarligen ingenting om vilka effekter en sådan strategi kan ha på konkurrenter. För att bedöma betydelsen av den sammanslagna enhetens förmåga att internalisera dessa kostnader är den springande punkten i stället att konstatera att dessa internationella tjänster utgör en betydande del av den sammanlagda omsättningen för alla nya aktörer. Nya aktörer kommer att tvingas terminera majoriteten av sina samtal till det dominerande företagets accessnät. Faktum är att operatörer som erbjuder förval av operatör eller val av operatör för enskilda samtal mellan Norge och Sverige med all sannoliket skulle tvingas att även koppla upp samtalen via det dominerande företagets accessnät, och skulle på så sätt bli dubbelt missgynnade eftersom den nya enheten skulle kunna internalisera både sina terminerings- och uppkopplingskostnader. Vid hearingen hävdade parterna att tredje man lätt skulle kunna hitta ett sätt att avlägsna sig från avräkningstaxorna, om de ville göra det, antingen genom att själv stå för transporten eller genom att finna någon annan som tar hand om transporten. Men även om de gjorde det skulle konkurrenterna ha en ofördelaktig konkurrensställning gentemot de samgående parterna. De skulle fortfarande ådra sig uppringnings- respektive termineringsavgifter som Telia och Telenor skulle ha internaliserat genom samgåendet. Konkurrenterna skulle eventuellt också betala mera, eftersom - vilket framgår ovan - parterna skulle ha både möjlighet och motiv att öka terminerings- och uppringningsmarginalerna eller försämra kvaliteten på samtrafiken efter samgåendet. Slutligen, för att kunna stå för transporten själv måste konkurrenterna ådra sig extra kostnader genom att skaffa kopplings- och transporttjänster för att få tillträde till det dominerande företagets hopkopplingspunkter.

(159) Det är viktigt att notera att internaliseringen inte bara gäller kostnaderna för att tillhandahålla alla slags fasta telefonitjänster(29) utan även för regionala tjänster (som datakommunikation för företag) som tillhandahålls i de nordiska länderna och för mobiltelefoni i samband med både roaming och samtrafik. I sitt svar håller parterna i stort sett med om att samma frågeställningar är relevanta när det gäller internalisering av roamingavgifter för mobiltelefoni. Man kan därför dra slutsatsen att samgåendet skulle ge parterna samma fördelar beträffande både fast telefoni och deras mobilverksamhet. De skulle i synnerhet få möjlighet av avskaffa roamingavgifter mellan varandra eller lägga dem på en nivå där priset för ett samtal mellan Norge och Sverige inte innebär något extra tillägg för internationellt samtal. Om andra norska och svenska mobiltelefonioperatörer skulle försöka efterlikna detta genom att komma överens om att avskaffa roamingavgifterna sinsemellan, skulle det bli problematiskt för dem eftersom den ena i praktiken skulle subventionera den andra, såvida det inte rådde fullständig balans i trafikflödet. Dessutom skulle en stor del av deras kostnader fortfarande gå till den sammanslagna enheten eftersom de även fortsättningsvis skulle behöva tillträde till accessnätet i båda länderna för terminering av samtal.

Ökad möjlighet att använda kombinationserbjudanden av produkter över ett större geografiskt område

(160) Parterna kommer att få en unik ställning i Norden vad beträffar tillgången till accessnätet. De kommer att ha kontroll över accessen i Norge och Sverige och ha laglig rätt till access i Finland och Danmark. Följden blir att den sammanslagna enheten blir den enda som kan erbjuda produkter i kombination (paketlösningar för mobil och fast telefoni eller kombinerade data/tal/Internet-paket) över hela Norden på villkor som ingen annan kommer att kunna tävla med. Före samgåendet fanns det två leverantörer, eller åtminstone två potentiella leverantörer, av sådana tjänster med liknande underlag i Norden, medan bara en leverantör efter samgåendet skulle ha tillgång till accessnätet i alla fyra länder.

(161) I sitt svar hävdade parterna att de inte skulle få särskilda möjligheter att ge kombinationserbjudanden i Norden. Detta påstående byggde emellertid på argumentet att tillsynsordningarna på alla fyra territorier i stort sett var likadana, men det är uppenbart att det finns en avsevärd skillnad i och med att renodlad tillgång till accessnätet finns i Danmark och Finland men inte i Norge och Sverige. Denna skillnad skulle i sig vara tillräcklig för att ge dem de fördelar som nämns ovan.

Parterna kan använda sitt övertag för att få en säker monopolmarknad på hemmaplan för att förhindra att nya operatörer kommer in i Finland och Danmark

(162) Några bland tredje man menade att tillsynsordningarna i Finland och Danmark var gynnsammare för nya aktörer än motsvarande ordningar i Sverige och Norge, bland annat på grund av de krav på tillträde till accessnätet som finns i de förstnämnda länderna.

(163) Detta innebär att den sammanslagna enheten skulle få ökade möjligheter att skydda sin hemmamarknad från nya operatörer som har sin bas i de mer avreglerade marknaderna i Finland och Danmark. Den sammanslagna enheten kommer inte bara att ha en sammanlagd omsättning som är avsevärt större än någon annan operatör i Danmark och Finland, den kommer också att kunna få renodlad tillgång till accessnätet i Finland och Danmark, vilket inte kommer att vara möjligt för operatörer därifrån som vill etablera sig i den sammanslagna enhetens hemländer. Detta kommer att avskräcka danska och finska operatörer från att ge sig in på marknaden i Sverige och Norge eftersom de kommer att vara medvetna om att ett inträde skulle leda till vedergällning från den sammanslagna enheten på deras hemmamarknader, där den sammanslagna enheten kan finansiera sitt inträde genom att ta ut ekonomiska hyror från sina kunder på de norska och svenska marknaderna där valmöjligheter saknas.

(164) För samgåendet var varken Telia eller Telenor så väl rustade för att förhindra nya aktörer på sina respektive hemmamarknader där kunden saknar valmöjlighet. Detta beror på att båda behövde tillgång till den andras marknad för att kunna tillhandahålla ett antal tjänster till sina egna kunder, till exempel internationella samtal och regionala tjänster som i praktiken inte kan tillhandahållas på konkurrenskraftiga villkor utan rimlig access till de lokala accessnäten i alla berörda länder.

(165) Före samgåendet hade därför parterna ett incitament att tillåta varandra inträde på ömsesidigt fördelaktiga villkor. Detta framgår av etableringen av Telenordia och Telia Norge. Etableringen av Telenordia är också ett exempel på att parterna hade en unik möjlighet att ge tredje man en plattform för att komma in på marknaden i Norden genom en allians. Om transaktionen skulle tillåtas i den anmälda formen skulle den kombinerade enheten bli den enda operatören i Norden med fullständig kontroll över accessnätet på sin hemmamarknad. Den får därför ökade möjligheter att begränsa inträdet för operatörer etablerade i Danmark, Finland, eller något annat land.

(166) Förutom att resa hinder för andra operatörer i Norden skulle den nya enheten även få en strategisk fördel tack vare sin unika ställning när det gäller access till väsentliga funktioner (accessnät) över hela Norden, eftersom den i praktiken skulle bli den enda teleoperatören i Norden som icke-nordiska operatörer kan ingå allians med för att till exempel tillhandahålla en nordisk komponent i en europeisk eller global affärsdatalösning.

(167) Parterna anser att kommissionen åberopar ett i lag förbjudet beteende som en indikation på att samgåendet gör enheten extra stark på marknaden. Framför allt hävdar parterna att varje försök av den sammanslagna enheten att höja priserna eller undvika sjunkande priser förhindras av lagen om det inte finns någon verklig motivering för kostnaderna. Kommissionen har redan påpekat att den bygger sitt resonemang kring parternas förmåga att eliminera faktisk och potentiell konkurrens från tredje man snarare än kring kostnadsorienteringen i samtrafikvillkoren. I alla händelser anser kommissionen att den historiska bakgrund för kostnadsavräkningen som har accepterats i Sverige och Norge kan leda till en situation där samtrafikavgifterna är högre än de verkliga kostnaderna. Detta skulle leda till höga vinstmarginaler för företagen i monopolställning som därmed kommer att kunna undvika varje sänkning av samtrafikavgifterna. Vad beträffar lagstiftningskontroll över samtrafikavgifterna får man inte glömma att koncentrationsförordningen handlar om att pröva huruvida en koncentration leder till att en dominerande ställning skapas eller förstärks. När väl kommissionen har kunnat bevisa att en dominerande ställning förstärks, så försvinner inte denna dominerande ställning för att det finns en lagstiftningskontroll över priser och annat konkurrensbegränsande beteende. De exempel som kommissionen ger är inte skäl till att förbjuda koncentrationen men ger signaler om att en dominerande ställning finns eller förstärks.

BEDÖMNING MARKNAD FÖR MARKNAD

Tillhandahållande av accessnätsinfrastruktur

(168) Telenor beräknar sin totala accessnätskapacitet i Norge till [...](30) Mbit/s × km. Telia beräknar sin totala accessnätskapacitet till [...](31) Mbit/s × km. En indikation på hur betydande deras kapacitet är i förhållande till deras konkurrenters får man genom marknadsandelarna för accessnätsamtal, som visas nedan. Telia i Sverige och Telenor i Norge är de dominerande leverantörerna av accessnätsinfrastruktur i sina respektive länder och äger en stor majoritet av sådana förbindelser. Det är svårt för andra konkurrenter att komma in och bygga eller uppgradera nya, konkurrerande nät på grund av kostnaderna för att kopiera, uppgradera och expandera nät.

(169) Eftersom man inte kan få tillträde till accessnätet i Sverige måste företagen som identifierats såsom konkurrenter i allmänhet erbjuda accessnätstjänster på annat sätt. Parterna påpekade att en del kommuner äger optiska fibernät (exempelvis Stokab, Gotnet, Linköping Energi, Bitnet och Gavlenet) och erbjuder Internettjänster via kabel-tv. Dessa nät är emellertid jämförelsevis mycket små. Parterna hävdade att kabel-tv-näten kan användas för telefoni. Detta är förmodlingen korrekt såtillvida att dessa nät kan uppgraderas för taltelefoni. Hittills har uppgradering av kabel-tv-näten i allmänhet varit inriktad på modifieringar av nätarkitekturen (från kaskadstruktur eller "trunk and branch" till stjärnformad) för att möjliggöra snabba nedladdningar från Internet, men inte på det arbete som krävs för att införa traditionella telefonitjänster över kabel-tv-näten. Detta skulle innebära investeringar i returlinjer med hög kapacitet som är betydligt dyrare (ett förhållande på ungefär 5:1 enligt en konkurrent). En annan nackdel är att kabel-tv-näten är geografiskt begränsade till nätoperatörens abonnentunderlag. Därför kommer nya aktörer i stor utsträckning att vara beroende av företaget i monopolställning eftersom större delen av deras utgående trafik fortfarande måste termineras till det dominerande företagets nät, medan bara en mycket liten del av det dominerande företagets utgående trafik måste termineras till den nya aktörens nät. Sålunda har dessa nya nätoperatörer inte någon särskilt stark förhandlingsposition gentemot Telia när det gäller samtrafikpriserna. Genom att höja samtrafikpriserna eller införa besvärliga krav på teknisk överensstämmelse skulle de anmälande parterna kunna höja de nya nätens kostnader för all den trafik de är tvungna att låta gå via Telia för terminering, vilket troligen skulle utgöra en väsentlig del av deras samlade trafik. Även om det kan hävdas att parterna genom lagstiftningen är förhindrade att höja priserna skulle de fortfarande ha möjlighet att inte bara kräva maximala prishöjningar inom lagstiftningens gränser utan även att missgynna nya aktörer med en taktik som inte inbegriper prissättningen, till exempel genom en degraderingsstrategi. Dessutom är bestämmelserna i Norge och Sverige retroaktiva när det gäller samtrafik och kan därför inte effektivt hindra dominerande företags beteende på marknaden när det gäller kontroll av företagskoncentrationer(32).

(170) Parterna har också identifierat företag som erbjöd särskild access för företag via radiolänkar (Teracom, Rymdbolaget) såsom faktiska eller potentiella nya aktörer på marknaden. Det konstaterades dock att alla dessa erbjudanden antingen var begränsade till en relativt liten eller lokal kundbas, som exempelvis kommunernas nät, eller ännu inte i full kommersiell drift (radiolänkar).

(171) Dessutom är inget av dessa företag kapabelt att konkurrera jämsides med det dominerande företaget bland alla accessnätsabonnenter utan inriktar sig i huvudsak på företag som använder stora volymer eller på att erbjuda någon teknisk variant (kabel-tv, radiolänkar) som kringgår problemet att inte kunna få tillträde till accessnätet.

(172) Slutligen bör det noteras att ett av de viktigaste potentiella konkurrerande näten, dvs. det största kabel-tv-nätet i Sverige, redan kontrolleras av Telia. I Norge äger Telenor det näst största kabel-tv-nätet, Telenor Avidi(33). Även om parternas kabel-tv-nät skulle kunna uppgraderas till att tillhandahålla telefonitjänster så finns det inget incitament för varken Telia eller Telenor att göra det eftersom de då skulle konkurrera med sig själva när det gäller att tillhandahålla accessnätsinfrastruktur. Dessa nät kan därför inte förse de anslutna kunderna med altenativ telefoniterminering så länge de kontrolleras av parterna.

(173) I Norge finns bland de andra faktiska eller potentiella konkurrenterna Janco Multicom som erbjuder telefoni genom sitt kabel-tv-nät, Eltele som erbjuder större offentliga organ och företag access till accessnätet via optiska fibrer, Enitel som erbjuder accesstjänster via optiska fibrer och radiolänk men uppenbarligen inte taltelefoni ännu och NetCom som hyr ut förbindelser till accessnätet som en del i ett företagspaket.

(174) Argumenten beträffande Norge liknar dem som utvecklats ovan beträffande Sverige. Nya aktörer på denna marknad kan inte få tillträde till accessnätet på annat sätt än genom det dominerande företagets nät. De kan erbjuda antingen förval av operatör eller val av operatör för enskilda samtal, eller access via kabel-tv-näten. De hindras emellertid på det sätt som beskrivs ovan eftersom de inte kan få några intäkter genom samtalsterminering. De kan därför inte utgöra något betydelsefullt konkurrenshot mot Telenors dominans.

(175) Det låga antalet nya aktörer på denna marknad belyser svårigheterna med att komma in på marknaden i allmänhet. Utan renodlad tillgång till accessnät kan de nytillkomna inte bygga upp en egen marknadsposition för både inkommande och utgående samtal såvida de inte är beredda att investera i egna nät. Genom uppgradering och expansion av befintliga kabelnät kan det skapas ett livskraftigt alternativ till det dominerande företagets nät, särskilt om den nye aktören kan tillhandahålla kabel-tv, telefoni och Internetaccess över det nätet i konkurrens med det dominerande företaget. Telia äger emellertid det största kabelnätet i Sverige och Telenor det näst största nätet i Norge. Att bygga ut helt nya nät eller uppgradera och expandera befintliga kabelnät eller andra nät för dubbelriktad trafik av individuella abonnenter kräver avsevärda mängder av både tid och pengar. Även om i synnerhet kabel-tv-nät på medellång till lång sikt kan bli ekonomiskt intressanta när det gäller att tillhandahålla ett fullständigt sortiment av telekommunikationstjänster, finns det inget som tyder på att en sådan utveckling är på gång i sådan utsträckning att det skulle minska risken för bristande konkurrens om parterna kontrollerar det enda befintliga accessnätet för telekommunikationstjänster. Sålunda förblir hindren för tillträde till marknaden höga. Som förklarats ovan kommer koncentrationen att undanröja det konkurrenstryck som tvingat Telia och Telenor att ge konkurrenterna tillgång till de egna lokala näten.

(176) Av dessa skäl skulle den föreslagna transaktionen stärka de två operatörernas redan dominerande ställning på sina respektive hemmamarknader när det gäller att tillhandahålla acessnätsinfrastruktur i de två länderna.

Tillhandahållande av nätinfrastruktur för fjärrtrafik och internationell trafik

(177) Telenor beräknar sin totala fjärrkapacitet till ungefär [...](34) Mbit/s × km, och sin internationella kapacitet (eller snarare den nationella delen av den internationella kapaciteten) till [...](35) Mbit/s × km. Ungefär [55-65 %](36) av fjärrkapaciteten används av Telenor eller tredje man (till exempel vid samtrafik). Cirka [35-45 %](37) finns tillgänglig för uthyrning. Enligt parternas beräkningar uthyrdes cirka [65-75 %](38) av all den hyrda fjärrkapaciteten i Norge av Telenor.

(178) Det finns andra som tillhandahåller nätinfrastruktur i Norge, inklusive Telia Nättjänster Norden AB som behandlas i avsnitt IV. Några konkurrenter oroade sig emellertid över att alla som skulle kunna tillhandahålla alternativ kabelinfrastruktur i stort sett kontrollerades av allmännyttiga företag som sades vara statligt ägda eller eventuellt under statligt inflytande, exempelvis Jernbaneverket, Enitel (som är ett konsortium av elbolag) och ElTele. Kommissionens marknadsundersökning har dock inte visat på någon intressekonflikt som skulle minska de konkurrerande leverantörernas motivering att erbjuda kapacitet i konkurrens med Telenor.

(179) I Sverige beräknar Telia (vars kapacitetsinnehav kategoriseras annorlunda) sin regionala kapacitet till [...](39) Mbit/s × km och sin fjärrkapacitet till ungefär [...](40) Mbit/s × km. Cirka [20-30 %](41) av Telias nätkapacitet är uthyrd till tredje man (kunder och operatörer). Telia säger att ingen särskild kapacitet är öronmärkt för eget bruk. I en oberoende rapport som parterna hänvisar till(42) gjordes uppskattningen att 43 % av den hyrda fjärrkapaciteten uthyrdes av Telia. Det finns andra som tillhandahåller fjärrnätsinfrastruktur i Sverige, av vilka Banverket och Svenska Kraftnät sades vara de största. Andra stora alternativa leverantörer är bland andra Tele2, Stokab och flera kommuner. Även om inga av dessa leverantörer av infrastruktur för rikssamtal har en kapacitet som liknar Telias kan de dock var för sig eller tillsammans erbjuda marknaden en väsentlig alternativ kapacitet, även mörk kabel. Kommissionens marknadsundersökning har inte heller här visat på några intressekonflikter som skulle kunna minska de alternativa leverantörernas motivering att erbjuda kapacitet i konkurrens med Telia.

(180) För närvarande är det så att om priserna för kapacitet i det ena landet skulle stiga i jämförelse med priserna i det andra skulle operatörer som behöver kapacitet kunna tänkas leta efter lösningar som gör det möjligt för dem att utnyttja kapacitet på andra sidan gränsen (som är landbaserad och har flera termineringspunkter för telekommunikation, medan infrastrukturen i andra grannläder som Danmark, Finland eller Ryssland inte skulle vara lämplig, antingen därför att det krävs nya förbindelser över vattnet eller för att den har färre termineringspunkter). Så om exempelvis Telenors kapacitetspriser skulle bli alltför höga i Norge, finns möjligheten att Telia Norge drar nytta av sin särskilda ställning genom att erbjuda fjärrtransport i åtminstone vissa delar av Norge, i synnerhet kommunikationer i nord-sydlig riktning, genom att leda trafiken över gränsen till Sverige via hyrda linjer, vidare över Telias fjärrnät och slutligen tillbaka in i Norge, även nu via hyrda linjer men denna gång nära överlämningspunkten. Detta skulle naturligtvis fungera på andra hållet också. I sitt svar antydde parterna att detta var ett osannolikt scenario eftersom majoriteten av kunderna befinner sig i de södra delarna av Sverige respektive Norge. Faktum kvarstår dock att för en viss del av verksamheten skulle en sådan dirigeringslösning vara ett gångbart alternativ. Även om Telenor kan tänkas avfärda sådana påståenden av förhandlingstaktiska skäl kan företaget inte helt bortse från detta som en konkurrensmässig reaktion, och som sådant skulle hotet i viss utsträckning verka hämmande på Telenors prissättning. I alla händelser har båda sidor lika mycket att förlora eftersom Telenordia kan utsättas för vedergällningsaktioner i Sverige om Telia Norge missgynnas av höga priser i Norge. I sitt svar hävdar parterna att alla sådana aktioner skulle vara ett brott mot nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning. Det måste påpekas att möjligheten att kontrollera framtida missbruk genom nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning inte rättfärdigar att man skapar eller förstärker en dominerande ställning. Om samgåendet skulle genomföras skulle sådana hinder försvinna och parternas dominans på båda marknaderna förstärkas.

(181) Före samgåendet kunde båda parterna, åtminstone när det gäller försäljning till affärskunder, ha kringgått det dominerande företagets nationella infrastruktur på den andras territorium via särskild access, dvs. hyrda linjer eller virtuella privata nät. Även denna möjlighet skulle elimineras genom samgåendet.

(182) Följden blir att den föreslagna transaktionen skulle förstärka Telenors dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av infrastruktur för fjärrnät och internationella nät i Norge. Eftersom parterna åtagit sig att avyttra överlappande verksamhet, kabel-tv och erbjuda tillträde till accessnätet (se avsnitt IV nedan) behöver det inte fastställas om transaktionen skulle ha skapat eller stärkt en dominerande ställning på den svenska marknaden för tillhandahållande av infrastruktur för fjärrnät och internationella nät.

Abonnentaccess till telefonitjänster

Abonnentaccess till lokala tjänster

(183) I Sverige har Telia [90-100 %](43) av marknaden beräknat på intäkter. Det finns ett antal konkurrenter med mycket små marknadsandelar som står för återstående [0-10 %](44), däribland Tele 2 och Telenordia. Med en sådan marknadsandel har Telia uppenbart en dominerande ställning.

(184) I Norge har Telenor monopolställning med [90-100 %](45) av marknaden. En så stor marknadsandel tyder på en dominerande ställning. Telia har [0-10 %](46)(47), genom Telia Norge, och Tele 2 har mindre än [1-10 %](50).

(185) Samgåendet skulle eliminera faktisk konkurrens från Telenordia i Sverige och från Telia Norge i Norge(51). Det skulle också eliminera den starkaste potentiella konkurrenten i Norge och Sverige. Slutligen skulle samgåendet öka den nya enhetens förmåga och motivation att höja (eller inte sänka) samtrafikpriserna eller försämra tillgången till accesssnätet för inrikes tjänster av ovannämnda skäl. Före samgående skulle exempelvis Telenor ha begränsade möjligheter att höja samtrafikpriserna visavi sina inhemska konkurrenter eftersom det skulle ha påverkat Telia Norge, vilket i sin tur kunde ha fått Telia att använda sin förhandlingsposition visavi Telenors eller Telenordias verksamhet i Sverige. Efter samgåendet försvinner denna hämsko(52).

(186) Av de ovan beskrivna skälen och de mer allmänna skäl som presenterades i inledningen av konkurrensbedömningen, skulle koncentrationen förstärka dominansen som dessa företag i monopolställning har på marknaden för abonnentaccess till lokala tjänster.

Fjärrtrafiktjänster

Fjärrtrafik i Norge och Sverige

(187) Enligt den information som parterna inkommit med uppgick fjärrtrafiken till cirka [...](53) miljoner minuter i Norge och cirka [...](54) miljoner minuter i Sverige.

(188)

>Plats för tabell>

(189) I Norge dominerar Telenor med [90-100 %](55) av marknaden medan Telia Norge har [0-10 %](56). Telia Norge har alltså en sjättedel av den marknadsandel som inte kontrolleras av det dominerande företaget. I Sverige har Telia [70-80 %](57) av marknaden. Telenor finns representerat i samriskföretaget Telenordia som har [0-10 %](58) av marknaden. Dessa [0-10 %](59) motsvarar ungefär en fjärdedel av den marknad som inte kontrolleras av det dominerande företaget.

(190) Samgåendet skulle leda till att den faktiska konkurrensen från Telia Norge i Norge och från Telenordia i Sverige försvann eftersom Telia Norge och Telenordia skulle försvinna som konkurrerande operatörer. Av ovanstående skäl skulle samgåendet också leda till att den potentiella konkurrens som Telia och Telenor kunde ha utövat försvinner. När det gäller att tillhandahålla fjärrtjänster är det viktigt att kunna få samtrafik med det dominerande företagets nät och med andra konkurrenter. En konkurrent som vill transportera fjärrtrafik måste kanske betala för att använda det dominerande företagets nät (till exempel om det är ett samtal med förval av operatör eller val av operatör för enskilt samtal), betala hyra för fjärrlinjerna, kanske även detta till det dominerande företaget, och sedan betala för samtrafik för att leverera samtalet till det dominerande företagets nät för terminering. Ett dominerande företag i monopolställning har kontroll över alla dessa kostnader.

(191) Samgåendet ger parterna ökade möjligheter att eliminera konkurrenter genom att höja priserna för eller försämra samtrafiken för tredje man som vill terminera samtal, eller genom att erbjuda sina kunder fjärrsamtal till priser som konkurrenterna inte kan erbjuda när de har betalt de nödvändiga samtrafikavgifterna. På samma sätt skulle de ha ökade möjligheter och större motivation att höja rivalernas kostnader när det gäller lokalsamtal eftersom deras egna dotterbolag som är verksamma på den andras territorium inte längre skulle kunna skadas av vedergällning i form av höjda priser. Fungerar Telia och Telenor som separata enheter hämmas prisutvecklingen för fjärrtjänster och därmed förbunden support av vetskapen dels om att de inte kan höja priserna för konkurrenter, inbegripet varandra, utan att skada sina egna intressen i det angränsande territoriet, dels om att deras kunder eventuellt kunde ges ett incitament att leta efter sätt att använda gränsöverskridande infrastruktur för att kunna konkurrera med sin huvudleverantör genom prissättningen. Efter samgåendet skulle det inte finnas någon anledning till återhållsamhet. De skulle även kunna utnyttja sin kontroll av accessnätet i förbindelserna med operatörer som behöver samtrafik eftersom deras kontroll över accessnätet ger dem en konkurrensfördel över konkurrenterna. De skulle också kunna erbjuda fjärrprodukter över ett mycket större geografiskt område och sälja till lägre priser än konkurrenternas, vars erbjudanden fortfarande är begränsade av nationsgränserna. Till detta kommer att de har en mycket stark ställning på sina respektive nationella territorier när det gäller att tillhandahålla underliggande infrastruktur (kabelkapacitet).

(192) Den föreslagna transaktionen skulle följaktligen förstärka parternas dominerande position på marknaderna för fjärrtjänster i Sverige respektive Norge.

Internationella samtal

(193) Den internationella marknaden kan uppfattas antingen som en marknad för internationella telefontjänster eller som en marknad för ett specifikt par av länder.

(194) Om man först tar marknaden som helhet uppgick den internationella samtalstrafiken 1998 till [...](60) miljoner minuter i Norge och [...](61) miljoner minuter i Sverige, enligt den information som parterna lämnat i CO-formuläret.

(195)

>Plats för tabell>

(196) Vad gäller den nationella marknaden visar andelarna tydligt att Telenor dominerar på den norska marknaden, med [80-90 %](62) av marknaden. Även för Sveriges del tyder Telias andel på [60-70 %](63) av de internationella samtalen på en dominerande ställning.

(197) Dessa marknadsandelar visar dominansen mätt i parternas andelar av den sammanlagda internationella trafiken. Följande analys gäller flödet av internationell trafik mellan specifika länder. Beträffande trafiken till individuella länder sände Telenor under 1998 [20-30 %](64) av sin internationella trafik till Sverige, [10-20 %](65) till Danmark och [0-10 %](66) till Finland. Telia sände [15-25 %](67) av sin internationella trafik till Norge, [10-20 %](68) till Danmark och [0-10 %](69) till Finland.

(198)

>Plats för tabell>

(199) Ovanstående tabeller visar att det nordiska trafikflödet utgör en betydande del av trafikvolymen.

(200) Samgåendet kommer att leda till att faktisk konkurrens från Telia Norge i Norge och Telenordia i Sverige undanröjs eftersom Telia Norge och Telenordia försvinner som konkurrerande leverantröer. Av ovannämnda skäl kommer samgåendet också att leda till att den potentiella konkurrens som Telia och Telenor skulle ha kunnat utöva försvinner.

(201) Dessutom skulle samgåendet öka den sammanslagna enhetens motivation och möjlighet att diskriminera tredje man. I fråga om inverkan på par av länder enligt ovan skulle samgåendet öka dess möjligheter och motivation att höja (eller inte sänka) termineringsavgifterna, eller att försämra kvaliteten på samtrafiken. Även om inte alla samtal måste termineras i Norge eller Sverige (eftersom en del konkurrenter på vägen kanske enbart erbjuder utgående samtalstjänster) skulle också de ådra sig avgifter för uppkoppling på det dominerande företagets nät. Därmed är dessa operatörer också i händerna på det dominerande företaget när det gäller delar av deras kostnader.

(202) Parterna har hävdat att deras trafik över den gränsen är mycket liten och motsvarar endast en liten procentandel av deras omsättning. Det konstaterades dock att [20-30 %](70) av Norges internationella trafik gick till Sverige och cirka [10-20 %](71) av Sveriges internationella trafik till Norge. Konkurrenter bland tredje man sade att internationell trafik mellan de två länderna motsvarade en betydande andel av deras intäkter. Internationella trafikvägar är ofta ett sätt för konkurrenter att komma in i länder vars telekommarknader hittills har dominerats av företag i monopolställning. Tredje mans uppgifter till kommissionen bekräftar att den gränsöverskridande trafiken var en viktigare del av deras samlade intäkter än parterna hävdade att den var för dem. Detta samgående skulle alltså påverka konkurrenternas kostnadsbas mycket mer, eftersom konkurrenter brukar vara mer beroende av internationell trafik mellan Norge/Sverige än de dominerande företagen verkar vara, inte bara på vägarna i fråga utan också för kombinerade produkterbjudanden.

(203) Vad gäller samtal till Danmark och Finland kommer den sammanslagna enheten inte att behöva frukta vedergällning om den höjer avräkningsavgiften för andra operatörer i Norden. Den kan terminera sin egen utgående trafik i dessa länder via sina egna dotterbolag. Telias och Telenors dotterbolag i Danmark och Finland kan antingen terminera samtal genom att utnyttja sin rätt till tillträde till accessnätet eller utnyttja samtrafik med de lokala företagen i monopolställning på reglerade villkor, trygga i förvissningen att konkurrenter i Danmark och Finland har sämre möjligheter till vedergällning eftersom de inte har möjligheter att komma in med trafik i Norge eller Sverige så att de kan undgå det dominerande företagets avräknings- eller samtrafikavgifter(72).

(204) Följaktligen skulle den föreslagna transaktionen förstärka den dominerande ställning som parterna har på marknaderna för internationell telefoni i Sverige respektive Norge och i båda länderna tillsammans.

Mobiltelefoni i Norge och Sverige

(205) Telia och Telenor har mobil telekommunikationsverksamhet i Sverige respektive Norge. Telia Norge har beviljats GSM-licens i Norge och Telenordia har beviljats GSM-licens i Sverige. De samgående parterna skulle dra nytta av de licensinnehav de skulle ha i Danmark och Finland.

(206) Under 1998 beräknades den svenska marknaden för mobiltelefoni till ungefär [1500-2000](73) miljoner euro. På denna intäktsbasis beräknades Telia ha [50-60 %](74) av den svenska marknaden, Europolitan [20-30 %](75) och Comviq [10-20 %](76). Beräknat på samtalsminuter var marknaden [...](77) miljarder. Telenors marknadsandel i Norge för mobiltelefoni (GSM) låg på [65-75 %](78) och konkurrenten Netcom GSM ASA hade [25-35 %](79). Enligt dessa beräkningar har parterna en mycket stark, om inte dominerande, ställning på sina respektive marknader.

(207) Parterna hävdar att marknaderna är nationella och att inga överlappningar uppstår i Norge eller Sverige eftersom inget av deras dotterbolag använder den GSM-licens som de har tilldelats. Det faktum att dotterbolagen redan har satsat det arbete och de pengar som krävs för att få dessa GSM-licenser måste emellertid uppfattas som ett tecken på uppenbara intentioner att träda in på varandras marknader. Dessutom måste man av den betydelsefulla trafiken mellan Sverige och Norge och parternas möjligheter att terminera samtal till kostnader på sina hemmamarknader dra slutsatsen att båda parter, oberoende av samgåendet, skulle ha goda möjligheter att utnyttja sina GSM-licenser för att göra ett kraftfullt inträde på varandras hemmamarknader. Ett sådant inträde kunde, på samma sätt som förklaras nedan, ha byggt på att man avstår från roamingavgifter mellan Norge och Sverige. Samgåendet skulle därför eliminera en betydande potentiell konkurrent i både Norge och Sverige.

(208) Beträffande mobiltelefoni i Norden kan man identifiera samma problem som i samband med fast telefoni. Samgåendet skulle ge parterna möjlighet att eliminera roamingavgifter eller sänka dem till en nivå där priset för ett samtal mellan Norge och Sverige inte innebär något extra internationellt tillägg. Det skulle vara intressant för parterna att använda detta som en affärsstrategi för att undanröja konkurrenter. Faktum är att begreppet roamingavgifter bara skulle finnas i teorin eftersom betalningar från ett nät till ett annat bara skulle vara betalningar från ena sidan av den sammanslagna enheten till den andra. Konsumener i Sverige skulle kunna beställa tjänsterna i Norge och vice versa och ständigt ha telefonen inställd på roaming. Genom att avskaffa roamingavgifter (eller sänka roamingavgifterna på samtal via deras delade nät till en nivå där de i praktiken behandlades om inrikessamtal) skulle parterna kunna underskrida konkurrenternas priserbjudanden eftersom konkurrenterna skulle tvingas behålla roamingavgiftssystemet eller riskera att korssubventionera varandra om trafiken inte var balanserad.

(209) Av samma skäl som anges för fast telefoni ovan kommer samgåendet att öka möjligheterna och motivationen att höja (eller inte sänka) termineringsavgifterna, eller att försämra kvaliteten på samtrafiken. Samma överväganden gäller för tillträde till mobilnätet som för alla andra tjänster där tillträde till accessnätet är viktigt för att operatören skall kunna erbjuda tjänster. Det faktum att andra mobiloperatörer skulle behöva vända sig till parterna för att terminera sin samtalstrafik i Norge och Sverige till parternas accessnät ger parterna samma ställning som de skulle ha när de terminerar trafik från ett konventionellt, fast nät.

Mobiltelefoni i Irland

(210) Det enda exemplet på överlappningar utöver Sverige och Norge finns i Irland. Telia och Telenor har gemensam kontroll över de mobiltelefonoperatörer som tillsammans utgör de enda två operatörer som för närvarande är aktiva på den irländska mobila telekommarknaden. Telia har tillsammans med KPN och irländska staten gemensam kontroll över Eircom (tidigare Telecom Eireann). Eircoms mobiloperatör är Eircell med en marknadsandel på [60-70 %](80). Telenor har tillsammans med ESAT Telecom gemensam kontroll över ESAT Digifone, den enda nuvarande konkurrenten, som har [30-40 %](81) av marknaden.

(211) Vid hearingen förklarade parterna att de skulle avyttra sina intressen i Irland så att överlappningen mellan Telia och Telenor försvinner helt. I de åtaganden parterna lämnat (se avsnitt IV) upprepas erbjudandet. Om inte avyttring sker skulle transaktionen ge det nya företaget gemensam kontroll över alla mobila telekommunikationsföretag, dvs. två stycken, som för närvarande är verksamma på den irländska mobila telekommunikationsmarknaden. Genom att ge den sammanslagna enheten gemensam kontroll över alla aktiva aktörer på marknaden skulle samgåendet, om inte parterna avyttrar lämpliga delar, leda till att de får en dominerande ställning i Irland.

Operatörernas tillträde till accessnät i Norge och Sverige

(212) Hur starka operatörer, som tillhandahåller accessnätstjänster, är på marknaden kan bero på hur mycket trafik de kan terminera, vilket i sin tur beror på antalet abonnenter och på hur stor trafikvolym som dirigeras till dem.

Marknadsandelar för accessnättrafik genom Telenors nät((Parterna påpekade att dessa siffror endast inbegriper marknadsandelar för trafik som kopplas upp på Telenors nät och att deras marknadsandelar skulle bli mindre om trafiken genom andra nät också lades till. Eftersom Telenor inte erbjuder tillträde till accessnätet kommer emellertid majoriteten av den trafik som kopplas upp på konkurrerande accessnät ändå att kopplas upp på Telenors nät via förval av operatör eller val av operatör för enskilda samtal. Vad beträffar terminering skulle endast nät med tillträde till egna fasta accessnät kunna terminera trafiken och de skulle endast kunna vänta sig att få terminera en andel i proportion till deras storlek i förhållande till Telenor. Avvikelsen kan därför inte uppgå till mer än ett fåtal procentenheter.)) 1998:

>Plats för tabell>

(213) Oavsett om siffrorna anger intäkter, samtalsminuter eller antal abonnenter har Telenor fortfarande kontroll över accessnätet. Telenor har inga okombinerade accesserbjudanden om access och före 1998 var deras marknadsandel 100 %. Sedan 1998 har konkurrensen utvecklats. Parterna säger att ungefär [...](82) kunder valde Telia Norge som förvald operatör, cirka [...](83) valde Tele 2 och cirka [...](84) valde Tele 1 Europe. Dessa nya konkurrenter kan inte skaffa sig intäkter genom samtalsterminering och det är bara konkurrenter med egen fast access, exempelvis radionät eller företagskunder med en fast länk till en annan operatör som verkligen kan konkurrera med det dominerande företaget.

(214) I Sverige uppskattar parterna att Telia hade cirka [90-100 %](85) av accessnätintäkterna och [90-100 %](86) av samtalsminuterna eller [90-100 %](87) av abonnenterna. En sådan hög marknadsandel tyder på en dominerande ställning. Förval av operatör är ännu inte tillgängligt i Sverige men skulle införas den 11 september 1999. På grund av tvister om hur förvalet skulle genomföras, där Telia har vägrat att överföra kunder till andra operatörer om inte vissa villkor uppfylls, har man kommit överens om att förlänga överföringsperioden med ytterligare två månader till den 11 november 1999.

(215) Både Telia och Telenor kan därför anses vara dominerande på denna marknad. Samgåendet kommer att stärka Telenors dominerande ställning i Norge genom att det eliminerar Telia, som tillsammans med Tele 2 är Telenors starkaste faktiska konkurrent. Som förklaras i inledningen till konkurrensbedömningen kommer samgåendet att eliminera den potentiella konkurrens som existerar mellan parterna.

(216) På grund av elimineringen av faktisk och potentiell konkurrens kommer den nya enheten att ha större möjligheter att öka konkurrenternas kostnader för tillträde till accessnätet, vilket beskrivs i inledningen till konkurrensbedömningen.

(217) Följden blir att den föreslagna transaktionen skulle stärka parternas dominerande ställning på marknaderna för operatörstillträde till accessnät i Sverige och Norge.

Operatörernas tillträde till fjärrnät och internationella nät

(218) Siffrorna över marknadsandelar av fjärrsamtal och internationella samtal illustrerar parternas dominerande ställning i fråga om sådan trafik. Operatörer som försöker erbjuda tillträde till fjärrnät eller internationella nät på det nationella området skulle hindras av att inte kunna erbjuda samtalsterminering som motprestation. Även om de går med på att ta fjärrtrafik och internationell trafik från nya accessnätsoperatörer skulle de få svårt att erbjuda konkurrenskraftiga priser för fjärrtrafiken eftersom de måste ha samtrafik med det dominerande företaget för att kunna terminera samtalet. Under alla omständigheter kommer operatörer att vara beroende av det dominerande företagets nät för sin samtalsuppkoppling och därför också en del av sina kostnader. På den internationella sidan skulle de inte kunna förhandla effektivt med operatörer utanför Norge och Sverige som letar efter en operatör som kan terminera samtal för deras räkning i Norge och Sverige, eftersom deras priser skulle behöva inbegripa kostnader för tillträde till accessnätet. Det dominerande företaget skulle när som helst kunna göra deras insatser verkningslösa genom utjämningsstrategier. Eftersom det dominerande företaget skulle kunna kombinera näten över de två länderna och ha kontroll över tillträdet för slutanvändare, skulle företaget ha en kostnadsposition som konkurrenterna inte kan tävla med. Den föreslagna transaktionen skulle därför stärka Telenors dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av infrastruktur för fjärrnät och internationella nät i Norge. Eftersom parterna åtagit sig att avyttra överlappande verksamhet, kabel-tv och erbjuda tillträde till accessnätet (se avsnitt IV nedan) behöver det inte fastställas om transaktionen skulle ha skapat eller stärkt en dominerande ställning på den svenska marknaden för tillhandahållande av infrastruktur för fjärrnät och internationella nät.

Datakommunikation för företag

(219)

>Plats för tabell>

(220) Parternas dominans skulle öka efter samgåendet eftersom deras marknadsandelar skulle öka. Samgåendet skulle eliminera den största konkurrenten till operatören i monopolställning i både Sverige och Norge. I Sverige, skulle de största konkurrenterna bli Tele2 med [5-15 %](88), Global One med [0-10 %](89), MCI WorldCom med [0-10 %](90) och Sonera med [0-10 %](91). I Norge skulle de största konkurrenterna bli Posten SDS med [0-10 %](92), IBM med [0-10 %](93), Global One med [0-10 %](94), Equant med [0-10 %](95) och Fellesdata med [0-10 %](96). Dessutom skulle samgåendet eliminera den mest effektiva, potentiella konkurrenten.

(221) Det finns exempel på företag som är aktiva på denna marknad och som i huvudsak tillhandahåller en nordisk datakommunikationsprodukt. Ett sådant företag är Telenordia, samriskföretaget mellan Telenor, BT och Tele Danmark, som är särskilt inriktat på att tillhandahålla sådana tjänster i Sverige och i Norden, bland annat till företagskunder som söker kommunikationslösningar, och Nordicom, en tjänst från Telenordia, Tele Danmark och Telenor genom vilken de erbjuder höghastighetslösningar för företag i Norden. Tredje man har också givit flera exempel på nordiska företag som har visat intresse för tjänster begränsade till deras specifika, nordiska telekommunikationsbehov.

(222) Samgåendet skulle kunna inverka på marknaden för affärsdatakommunikation på två sätt. Det ena är tillträde till accessnät och den andra tillgång till infrastruktur. De konkurrenter på affärsdatamarknaden som söker tillträde via det allmänna kopplade telefonnätet skulle visavi parterna ha den konkurrensmässiga nackdelen att de inte skulle kunna erbjuda tjänster som var likvärdiga de som parterna kan erbjuda. Framför allt skulle parterna kunna utnyttja sin kontroll över accessnätet för att kombinera erbjudanden om datakommunikation med accessnätstjänster, t.ex. taltelefoni, i hela Norden. I detta sammanhang kan parterna erbjuda produkter som har utformats särskilt för den nordiska marknaden och som innebär täckning av de fyra nordiska länderna. Även om det inte är nödvändigt att avgöra om dessa produkter kan anses utgöra en avskild marknad, har kommissionen i sin undersökning funnit att en del nordiska företag har visat intresse för tjänster begränsade till deras specifika, nordiska telekommunikationsbehov. Sådana "nordiska" produkter skulle kunna vara avgörande för en köpare som skall välja en datakommunikationsprodukt för företag. Åtminstone i Norge och Sverige skulle parternas konkurrenter inte kunna erbjuda affärsdataprodukter som inbegrep accessnätstjänster eftersom de skulle vara beroende av parterna om de behövde erbjuda access, och parterna skulle ha större möjligheter att öka deras kostnader eller att diskriminera dem, av skäl som framgår ovan. Detta skulle innebära ett ofördelaktigt läge för konkurrenterna.

(223) Dessutom skall man komma ihåg att parterna, vilket förklaras i inledningen till konkurrensbedömningen, kan vidta konkurrensbegränsande åtgärder beträffande alla datakommunikationstjänster (liksom andra telekomtjänster) i Norden. I Danmark och Finland är tillträdet till accessnätet reglerat och ett mer kostnadseffektivt tillträde är därför möjligt jämfört med i Norge och Sverige, där tillträde till accessnätet inte är obligatoriskt. Denna situation och den kostnadsinternalisering som blir följden av samgåendet skulle troligen höja de accesskostnader som den sammanslagna enhetens konkurrenter måste ådra sig i Sverige och Norge för att kunna förse sina kunder med nordiska regionaltjänster. Däremot kommer den kombinerade enheten själv att fortsätta att dra nytta av de mer liberala accessbestämmelserna i Danmark och Finland och kunna terminera samtal i de länderna på ett kostnadsrelaterat sätt. Genom att använda det övertag som den sammanslagna enheten har tack vare sin stärkta position på accessnätsnivå kan den utestänga konkurrenter i Norden.

(224) Parterna skulle även kunna utnyttja sin starka ställning i fråga om förhyrda förbindelser (se resonemanget ovan).

(225) Om samgåendet stärker den kombinerade enhetens ställning gentemot andra teleoperatörer kommer privata datanät som försöker få samtrafik som operatörer förmodligen att bli de första offren, eftersom deras förhandlingsposition är relativt låst. Telia/Telenor kommer att kunna erbjuda gynnsamma villkor för kombinationserbjudanden, med tillträde till accessnätet, till priser som är utformade så att en datanätoperatör inte kan göra mycket annat än att acceptera att köpa tjänsterna i fråga från Telia/Telenor. Den sammanslagna enheten kan därmed få eventuella konkurrenters erbjudanden att inte bli konkurrenskraftiga, åtminstone vad gäller terminering av lokalsamtal, över ett mycket större område än de skulle ha kunnat före samgåendet.

(226) I Norge förser Telenor ett antal leverantörer av datakommunikation till företag med nättransport. Dess största kund är Telia Norge, som 1998 förvärvade nättransporttjänster för [...](97) miljoner euro. Telia Norge köpte även fysiska komponenter för [...](98) miljoner euro från Telenor. Samgåendet gör det möjligt för parterna att internalisera dessa kostnader och därmed ge den sammanslagna enheten ytterligare konkurrensfördelar.

(227) Vad gäller möjligheterna att erbjuda pannordiska telekomtjänster kommer samgåendet att eliminera den potentiella konkurrensen mellan Telia och Telenor. Detta är de enda två företag som före samgåendet kan erbjuda en tjänst som omfattar deras eget land förutom Finland och Danmark med privilegierat tillträde till accessnätet och de enda som kan "byta sig till" tillträde till varandras accessnät mot andra förmåner. Slutligen får man inte glömma att Telenordia, TeleDanmark och Telenor har etablerat Nordicom, ett samriskföretag med syfte att förse företag i Norden med höghastighetstjänster. Samgåendet kommer att eliminera den faktiska och potentiella konkurrens som finns mellan Telia och Nordicom.

(228) Följden blir att den föreslagna transaktionen skulle stärka parternas dominerande ställning på marknaderna för datakommunikation för företag i Sverige och Norge.

Beskrivning av Internet

Internet, peering och transiteringsavtal

(229) Tekniskt sett är Internet ett globalt nät av routrar och datorservrar som är sammanlänkade med kablar, vanligtvis telekomkablar. Både Telia och Telenor äger kapacitet som används för Internettjänster, men de sänder inte all sin Internettrafik genom egna nät. Internettrafiken kan indelas i tre grupper:

- trafik som sänds av Internetleverantörer till (en) transitleverantör,

- trafik som termineras av en Internetleverantör på eget nät (dvs. direkt till slutanvändarna eller andra Internetleverantörer som är kunder), och

- trafik som sänds av Internetleverantörer till sekundära peeringgränssnitt (trafik som sänds i enlighet med peeringavtal innebär inga betalningar mellan avtalsparterna(99).

(230) Parterna har gett följande beskrivning av sina nät och fördelat sina siffror över trafikflödet så att de visar trafik inom var och en av de tre ovanstående kategorierna:

Telia

(231) På toppen av Telias nätinfrastruktur i Sverige finns [...](100) kärnnoder, [...](101). På nästa nivå handhar Telia [...](102) distributionsnoder. Förutom dessa [...](103) noder handhar Telia [...](104) uppringningsnoder på det allmänna kopplade telefonnätet. Telia har ingått peeringavtal med [...](105) Internetleverantörer vid den nationella Internetknutpunkten i Stockholm (D-GIX) och [...](106) privat peering [...](107) med [...](108). Bland de [...](109) Internetleverantörerna finns Telenor och Telenordia. Telia säljer inte nationell transit (dvs. levererar inte till dessa Internetprotokollbaserad transport av dessa Internetleverantörers Internetkommunikationer inom nationsgränserna) eller termineringar men säljer internationell transit till andra Internetleverantörer. Telias andel av transitmarknaden inom EES är cirka [5-15 %](110), på världsmarknaden sjunker andelen till [0-10 %](111).

(232) I Norge har Telia ett Internetnät med en nod i [...](112) som centrum. Detta är sammankopplat med Telias svenska nät och med dess internationella nät. Telia har peeringavtal med [...](113) Internetleverantörer, bland annat Telenor, vid Oslos Internetknutpunkt (NIX). Telia har [...](114) transitkunder.

(233) Telias internationella infrastruktur (stamnätet) för Internet består av [...](115) noder i Europa och [...](116) i USA. Telias amerikanska Internettrafik dirigeras från Sverige via kabelsystemet [...](117) och vidare antingen genom kabelsystemen [...](118) eller(119).. I USA köper Telia transit av [...](121). Telia har också peering med cirka [...](122) Intenetleverantörer i USA. Vad beträffar den europeiska trafiken köper Telia transit av nötoperatörerna för underoperatörer [...](123) från [...](124). Telia har också peering med [...](125) Internetleverantörer vid LINX (London InterNet Exchange).

(234) Telia beräknar att cirka [25-35 %](126) av den trafik som uppkopplas i Telias nät skickas till transitleverantörer, [20-30 %](127) termineras i företagets eget nät och [40-50 %](128) skickas till sekundära peeringgränssnitt.

(235) Beträffande Internettrafikens geografiska destination beräknar Telia att cirka [50-60 %](129) av dess slutanvändartrafik från den svenska inhemska marknaden skickas till USA. Återstående [40-50 %](130) går till Europa, varav [30-40 %](131) är inrikes/skandinavisk trafik (varav [25-35 %](132) dirigeras till Sverige, [0-10 %](133) till Norge, [0-10 %](134) till Danmark och [0-10 %](135) till Finland). Av Telias sammanlagda svenska trafik går [0-10 %](136) till Telenordia och mindre än [0-10 %](137) till Telenor. Beträffande trafik som kopplas upp i Norge beräknar Telia att [25-35 %](138) termineras i Norge, [0-10 %](139) i Sverige, [0-10 %](140) i Danmark och [0-10 %](141) i Finland. Av Telias sammanlagda norska trafik går [0-10 %](142) till Telenor och mindre än [0-10 %](143) till Telenordia.

Telenor

(236) På toppen av sin infrastruktur i Norge har Telenor [...](144) kärnnoder. ([...](145).) På nivån därunder driver Telenor [...](146) distributionsnoder och [...](147) accessnoder. Telenor ingår peeringavtal med alla Internetleverantörer som finns vid Oslos Internetknutpunkt. Telenor säljer transittjänster till [...](148) Internetleverantörer men dess andel av transitmarknaden i EES är försumbar och under [0-10 %](149).

(237) I Sverige äger Telenor via Telenordia Internetinfrastruktur med hög kapacitet. På nätets toppnivå handhar Telenordia [...](150) kärnnoder ([...](151)). På nivån därunder har Telenordia [...](152) distributionsnoder. Telenordia äger radioaccessnät som förbinder färre än [...](153) företag med dess Internetstämnät. Telenordia förbinder resten av sina kunder genom samtrafiksavtal med Telia.

(238) Dessutom äger Telenor via Telenordia [...](154) vid Internetknutpunkten i [...](155), där Telenor har ingått [...](156) peeringavtal. Utöver detta kontrollerar Telenordia en kabel ansluten till en nod på [...](157). Telenordia kontrollerar en länk mellan [...](158) och [...](159) och skickar Inernettrafik över [...](160). Telenordia köper transittjänster från [...](161) för sin europeiska trafik. Företaget har också ingått transitavtal med [...](162). Cirka [55-65 %](163) av Telenordias Internetrafik är internationell och [70-80 %](164) av den internationella trafiken går till USA. USA-trafiken sänds via en kabel som byggts av TAT-konsortiet (TAT-12).

(239) Beträffande Telenors stamnät äger Telenor [...](165) noder i [...](166), [...](167) vid den internationella knutpunkten i [...](168) och [...](169) i [...](170). Trafiken till Förenta staterna går via Norge till [...](171) genom [...](172) -kabeln, vidare till Kanada genom [...](173) kabel. Från Kanada går den sedan via [...](174) till Telenors nod i [...](175). Telenor hyr kapacitet på [...](176)-nätet och [...](177)-nätet av [...](178).

(240) Telenor bedömer att cirka [50-60 %](179) av all dess Internettrafik riktas till transitleverantörer, medan [20-30 %](180) termineras i företagets egna nät och [15-25 %](181) utväxlas genom peeringavtal.

(241) Beträffande den geografiska destinationen för Telenors trafik uppskattar företaget att cirka [70-80 %](182) av den Internettrafik som kopplas upp i Norge är internationell varav [50-60 %](183) sänds till Förenta staterna, [0-10 %](184) termineras i de nordiska länderna [...](185) och återstående [0-10 %](186) i andra europeiska länder. Telenor beräknar att [0-10 %](187) av all företagets Internettrafik termineras i Telias nät och mindre än [0-10 %](188) i Telenordias.

Internetleverantörstjänster

(242) Telia och Telenor är aktiva som Internetleverantörer i både Sverige och Norge. I Norge har Telenor en marknadsandel på [50-60 %](189) och Telia [5-15 %](190) räknat på värdet om man lägger samman uppringbar och särskild anslutning. Den sammanlagda marknadsandelen skulle sålunda vara [60-70 %](191). Beträffande fast anslutning har Telenor en marknadsandel på [30-40 %](192) räknat på värde och antal abonnenter medan Tele2 och EUNet är de näst största aktörerna med [5-15 %](193) var, följda av Telia med [0-10 %](194). För uppringbar anslutning är siffrorna räknat på värdet följande: Telenor [60-70 %](195), Telia [10-20 %](196), Tele2 [5-15 %](197). Beräknat på antal abonnenter skulle parterna få en högre sammanlagd marknadsandel på [80-90 %](198) (Telenor [65-75 %](199) och Telia [10-20 %](200)).

(243) I Sverige har Telia, uppringbar och särskild anslutning sammantaget, [30-40 %](201) efter värde och Telenordia [0-20 %](202). Detta ger en sammanlagd marknadsandel på [40-50 %](203). Beträffande fast anslutning är marknadsandelarna räknade på värdet följande: Telia [30-40 %](204), Tele2 [20-30 %](205), Telenordia [10-20 %](206), MCI WorldCom [5-15 %](207) och Global One [0-10 %](208). Beräknad på antal abonnenter med fast eller uppringbar anslutning skulle parterna ha en högre sammanlagd marknadsandel på [50-60 %](209). Beträffande uppringbar anslutning är andelarna beräknade på värdet följande: Telia [30-40 %](210), Telenordia [10-20 %](211), Tele2 [30-40 %](212) och BIP [0-10 %](213). Beräknad på antal abonnenter med uppringbar anslutning blir parternas sammanlagda marknadsandel i Sverige [50-60 %](214). Enligt den information som lämnades i anmälan har parternas marknadsandelar varit relativt stabila under de senaste tre åren, särskilt i jämförelse med den största konkurrenten, Tele2, som enligt samma källa har haft en stadigt nedåtgående trend under samma period både av abonnenter med fast och uppringbar anslutning.

(244) På grund av parternas starkare ställning på kapacitetmarknaderna och starkare kontroll över accessnätet skulle en följd av samgåendet bli att de blev dominerande i Sverige och att deras redan dominerande ställning på den norska marknaden stärktes. Parterna har redan kapacitet att diskriminera sina konkurrenter till förmån för sin egen Internetleverantörsverksamhet, till exempel genom att kombinera telefonabonnemang och Internetleverantörstjänster. Dessutom kommer parterna att kunna korssubventionera sin Internetleverantörsverksamhet med de ökade vinsterna från accessnättjänsterna.

(245) I avsaknad av tillträde till accessnätet skulle Internetleverantörer i Norge och Sverige få allt sämre möjligheter att konkurrera i jämförelse med de sammanslagna parterna. För det första har de båda samgående parterna öppet tillkännagivit att de kommer att flytta all sin telekommunikationstrafik till en IP-plattform med särskilda accesspunkter nära slutanvändarna. Utan tillträde till accessnätet skulle konkurrenterna, om de också gick över till IP-teknik, inte kunna leverera höghastighetsanslutning eftersom de inte skulle vara i en position där de kan placera sin egen elektroniska utrustning både i användarens lokaler och i den huvudsakliga distributionsramen. Det kommer att bli svårt för Internetleverantörer att konkurrera med detta stora integrerade och tekniskt avancerade nät, som täcker åtminstone Sverige och Norge och eventuellt inbegriper parternas infrastruktur i hela Norden. Internetleverantörerna kan hamna i en situation där de bara kan nå slutanvändarna via uppringbar anslutning i ett allt omodernare allmänt kopplat telefonnät.

(246) För det andra skulle de samgående parterna kunna eliminera konkurrerande Internetleverantörer helt och hållet i avsaknad av tillträde till accessnätet. Utan sådant tillträde finns inga garantier för att Internetleverantörer kan erbjuda bredbandstjänster (snabba Internetanslutningar) eftersom de inte skulle kunna tillhandahålla höghastighetsanslutning utan att ha sin utrustning både i användarnas lokaler och i den huvudsakliga distributionsramen. Breband är väsentligt för de framväxande Internetapplikationer som inbegriper video och taltransmission. De samgående parterna kan bestämma sig för att erbjuda bredbandstjänster åt konkurrenter på återförsäljarbasis, men det finns inga garantier för att de kommer att göra det till konkurrenskraftiga priser. Det är mera troligt att de samgående parterna kommer att behålla bredband enbart för sig själva så att deras Internetleverantörer i sin verksamhet kan erbjuda snabba Internettjänster till slutanvändarna.

(247) Följden blir att den föreslagna transaktionen skulle skapa en dominerande ställning för den sammanslagna enheten på marknaden för Internetaccess i Sverige och stärka den dominerande ställning som Telenor redan har på den marknaden i Norge.

Annonsering på Internet

(248) Enligt parterna är den svenska annonsmarknaden på Internet en omogen, framväxande marknad som det inte finns mycket pålitlig information om. Parterna hävdar - en uppfattning som de upprepar i sitt svar på meddelandet om invändningar - att Telias verksamhet är extremt begränsad och helt och hållet bedrivs via Scandinavia OnLine. Den information som kommissionen inhämtat under undersökningens gång tyder på att detta inte är helt korrekt. Kommissionen har fått information om att Telia och Telenor via Scandinavia OnLine kontrollerar den största respektive den sjunde största svenska webbplatsen, Passagen och Evreka. Dessutom är Telia verksamt på den svenska annonsmarknaden på Internet via minst fyra webbplatser: Telia Internet, Telia E-postkatalog, Telias Gula Sidorna och Telias webbplats. Telia säljer eller byter annonsrutor och sponsorer på alla dessa webbplatser.

(249) Enligt parterna är Telias och därmed Scandinavia OnLines marknadsandel ungefär [10-20 %](215). Denna siffra motsägs av en klagande enligt vilken endast tre av de ovannämnda webbplatserna (Passagen, Evreka och Telia Internet) står för [0-10 %](216) av intäkterna för Internetannonsering. Det bör påpekas att den klagande inte har kunnat lämna fram uppgifter som bekräftar påståendet. Därför har kommissionen ingen anledning att tro att siffrorna som parterna har lämnat inte skulle vara korrekta. Dessutom har Telenordia, som Telenor har gemensam kontroll över, en marknadsandel på ungefär 1 %. Parterna bestrider detta påstående och säger att IRM (Institutet för reklam- och mediestatistik) uppskattade den totala svenska marknaden för Internetannonsering 1998 till 207 miljoner svenska kronor, av vilka Scandinavia OnLines intäkter var 29,9 miljoner svenska kronor, eller 14,4 % av marknaden. Motsvarande siffror för 1999 var (uppskattade) 408 miljoner respektive 50 miljoner svenska kronor, vilket ger Scandinavia OnLine en marknadsandel på 16,4 %. När intäkterna för Telias andra webbplatser, Gula Sidorna och Emfas togs med i beräkningen, blev den totala uppskattade andelen 16,4 %.

(250) I Sverige opererar Telia, med undantag för de två ovannämnda webbplatserna, helt och hållet via Scandinavia OnLine. Telenor har ingen annonsverksamhet på Internet i Sverige utanför Scandinavia OnLine. Mot bakgrund av det faktum att parterna redan har förenat sin verksamhet i Scandinavia OnLine kommer fusionen inte att ha någon direkt konkurrensmässig effekt på Internetannonseringen i Sverige.

(251) I Norge kontrollerar parterna via Scandinavia OnLine den största norska webbplatsen med en marknadsandel på [40-50 %](217) räknat på värdet. Företaget Telenor är utanför Scandinavia OnLine aktivt via ABC Startsiden AS och Telenor Media. Telenor säljer eller byter annonsrutor på sina gula sidor. Denna verksamhet är emellertid av försumbar ekonomisk betydelse. Scandinavia OnLine är marknadsledande med en marknadsandel på [40-50 %](218). De tre största konkurrenterna är Nettavisen med [10-20 %](219), Aftenposten med [10-20 %](220) och Dagbladet [0-10 %](221). Av samma skäl som angavs för Sverige ovan kommer samgåendet inte att ha någon direkt konkurrensmässig effekt på Internetannonseringen i Norge.

(252) Efter hearingen och på grundval av de argument som parterna lade fram i sitt svar anser kommissionen att parterna inte kommer att kunna använda sin ökade marknadskraft som Internetleverantör som ett påtryckningsmedel för att kontrollera annonsmarknaden på Internet. Kommissionen har inte funnit några uppgifter i form av statistik eller undersökningar som visar att kontrollen över den startsida på Internet som Internetleverantörerna tillhandahåller som standard är någon avgörande konkurrenskraft på annonsmarknaden på Internet. Det är framför allt inget som hindrar en användare från att byta till en annan startsida och inget tyder på att sådana byten skulle ske särskilt sällan.

(253) Kommissionen anser därför att koncentrationen inte kommer att skapa eller stärka en dominerande ställning på marknaden för Internetannonsering i Sverige och Norge.

Försäljning av annonsplatser i lokala telefonkataloger och företagskataloger

(254) Under detta förfarandes gång har Telenor slutit avtal om att avyttra sina svenska dotterbolag Lokaldelen och Företagsinfo och därmed avlägsnat eventuella överlappningar mellan parternas verksamheter på denna marknad i Sverige och därmed också avlägsnat alla invändningar beträffande konkurrens som dessa verksamheter kunde ha gett upphov till. Dessa marknader behöver alltså inte utvärderas ytterligare.

Abonnentväxlar

(255) Telia är huvudsakligen verksamt inom installation och distribution av abonnentväxlar i Sverige och har en marknadsandel på cirka [45-55 %](222). I Sverige är Telenor verksamt via Internordia, ett samriskföretag med TeleDanmark som har en marknadsandel på ungefär [0-10 %](223). De största konkurrenternas marknadsandelar är följande: Alcatel [20-30 %](224), Philips [0-10 %](225), Siemens [0-10 %](226) och Enator Dotcom [0-10 %](227).

(256) I Norge har Telenors marknadsandel beräknats till [50-60 %](228). Telia tillhandahåller via Telia Norge stora abonnentväxlar och har en marknadsandel som beräknats till [10-20 %](229). Den främsta konkurrenten är Alcatel med en andel på [25-35 %](230).

(257) Marknadsandelar av sådan omfattning är starka indikatorer på att vardera parten har en dominerande ställning i sitt hemland. Parternas starka ställning beror på det historiska faktum att Telia och Telenor, som telefonoperatörer i monopolställning, har haft en privilegierad ställning när det gäller att terminera sådan utrustning till telekommunikationssystem. Detta bekräftas av den höga medvetenhet som finns om varumärkena Telia och Telenor som leverantörer av abonnentväxlar i Sverige respektive Norge.

(258) Parterna hävdar att inträdeshindren är låga, i synnerhet för befintliga tillverkare som vill komma in på marknaden som distributörer i stället för att sälja genom tredje man. Tillverkarnas starka ställning krymper emellertid något på grund av standardiseringen av tekniken för abonnentväxlar, vilket minskar kännedomen om tillverkarnas varumärke och gör det möjligt för distributörer att tillhandahålla service åt en rad olika abonnentväxlar från olika tillverkare.

(259) Kunder lägger stor vikt vid installation, underhåll och annan service efter försäljningen och det är distributören som har hela ansvaret för produkten och tillhörande service visavi kunderna. En distributör som har byggt upp ett namn som leverantör av abonnentväxlar med service efter försäljningen kan dra nytta av denna styrka. Tillverkarna har inte de nödvändiga serviceorganisationerna och använder därför distributörer som parterna. Parternas argument om att tillverkare kan träda in på marknaden är därför tvivelaktigt.

(260) Vid hearingen förklarade parterna att de skall avyttra sina överlappande verksamheter så att överlappningarna mellan Telia och Telenor i Sverige och Norge försvinner helt. Om det inte bekräftas att så kommer att ske, kommer det anmälda samgåendet att stärka Telias och Telenors dominerande ställning i Norge respektive Sverige på marknaden för installation och distribution av abonnentväxlar.

II. TELEVISIONSTJÄNSTER

A. Relevanta produktmarknader

(261) Telia och Telenor är aktiva på flera områden som generellt sett kan beskrivas som distribution av televisionstjänster. För Telenor inbegriper detta tillhandahållande av satellittransponderkapacitet i Norden (i Norge, Sverige, Danmark och Finland), direktdistribution i hemmet av satellit-tv i Norden av Canal Digital, ett samriskföretag med Canal+, kabel-tv-verksamhet i Norge AVidi AS och verksamhet i samband med teknisk service till betal-tv inbegripet det företagsspecifika Conaxsystemet. Telias huvudsakliga verksamhet på detta område är dess kabel-tv-verksamhet i Sverige via Telia InfoMedia Television AB och i Danmark via Stofa. Båda företagen är aktiva på marknaderna för inköp av program och försäljning av programrättigheter till återförsäljare.

(262) Ett allmänt drag på marknaderna för distribution av televisionstjänster är den pågående utvecklingen från analog till digital teknik. I sin anmälan angav parterna inte att separata, relevanta marknader skulle etableras för analog och digital teknik på olika distributionsnivåer. Kommissionen har i beslut 1999/242/EG(231) tillkännagivit att betal-tv-tjänster inte kan delas upp i analoga respektive digitala tjänster. Även om analoga och digitala tjänster för nävarande existerar sida vid sida, är de flesta källor inom branschen ense om att digitaltjänsterna gradvis kommer att ersätta de analoga på medellång till lång sikt. Parallellt med denna utveckling förväntas även tv-distributionen, Internet och telefonin att konvergera.

(263) I samband med övergången till den digitala världen och den därav följande utvecklingen av nya tjänster med enorm tillväxtpotential för betal-tv och kringtjänster, inbegripet Internet, är Telias kundbas av avgörande betydelse i bedömningen av det anmälda samgåendet. Som kommer att förklaras nedan har den huvudsakliga drivkraften bakom expansionen på den relevanta geografiska marknaden för kabel-tv, direktdistribution i hemmet och SMATV(232) varit introduktionen av reklamfinansierade kanaler och miniavgiftskanaler (mini-pay). Förmågan att locka till sig annonsörer och de därmed sammanhängande intäkterna ligger i hur stor kundbas man kan erbjuda programleverantörer och annonsörer. I en digital miljö kommer tillgång till en stor kundbas att vara ännu mer avgörande för framgången för en serviceleverantör som det nya företaget Newco.

(264) Båda parternas nuvarande marknadsstyrka, som är ett direkt resultat av deras respektive kundbaser, kommer att förstärkas av fördelarna med den fullständiga vertikala integration som uppnås genom detta samgående på alla nivåer i tv-distributionskedjan. Den marknadsstyrka som den vertikala integrationen ger kommer i framtiden att gynna Newco allt mer i den framtida digitala kontext som beskrivs ovan. Newcos konkurrenter inbegripet Netcom/MTG, har en mycket mindre kundbas, som visserligen är värdefull när det gäller analoga tv-intäkter men som i en framtida digital kontext är otillräcklig för att tävla med Newcos konkurrensmässiga fördelar som bygger på dess stora kundbas och därmed också på dess ojämförligt större förmåga att locka till sig annonsörer och programleverantörer.

(265) Newcos ställning på marknaden, som bygger på dess stora kundbas och därmed också på dess ojämförligt större förmåga att locka till sig annonsörer och programleverantörer och som kommer att förstärkas i den digitala miljön, måste analyseras tillsammans med förstärkningen av Newcos ställning på närliggande marknader. Den vertikala integrationen kommer att ge Newco en stark eller dominerande ställning över alla relevanta infrastrukturer för distribution av telekommunikationstjänster, liksom inom kabel-tv, direktdistribution i hemmet och digital markbunden television och ligger bra till för att utveckla Internet och interaktiva tjänster. Efter koncentrationen är det inte bara programleverantörerna som har en stark motivation att ingå avtal med Newco, utan Newco självt kommer att ha ett incitament för att utnyttja sin privilegierade ställning på infrastrukturnivån som påtryckningsmedel i de efterföljande distributionsleden. Newco kommer framför allt att ha ekonomisk motivation att investera rejält för att skaffa sig de mest värdefulla programmen från programleverantörer och programföretag och därmed få den framväxande multimediamarknaden i de skandinaviska länderna att oåterkalleligen slå över till sin fördel. Genom att göra så skulle Newco ha motivation och möjlighet att sikta in sig på befintliga konkurrenter, som Netcom/MTG, som före den föreslagna koncentrationen är viktiga aktörer på marknaden i fråga om att äga program och om relationer med individuella abonnenter genom analoga avkodare.

Satellitkapacitet

(266) Satellitsändningar används för att distribuera tv-signaler, telefoni och andra kommunikationstjänster. När det gäller tv-signaler kan kunden antingen vara ett programföretag som till exempel CNN, Eurosport och Canal+ eller en tv-distributör som Canal Digital, Telia och Telenor. I tjänsten kan ingå tillhandahållande av upplänkningstjänster (sändning till satelliten), kodning och flera andra tekniska tjänster.

Förvärv och distribution av tv-signaler

(267) I sin anmälan skiljer inte parterna på tillhandahållande av tv-distributionsinfrastruktur (oavsett om det handlar om satellitsändning eller kabelinfrastruktur) och paketering och försäljning av olika individuella tv-kanaler eller samlade kanalpaket.

(268) Parterna hävdar emellertid att direktdistribution i hemmet och kabel-tv bör ses som separata marknader och att det mot den bakgrunden inte finns någon överlappning mellan Telias och Telenors nuvarande verksamheter. Parterna bygger detta argument på åsikten att direktdistribution i hemmet och kabel-tv ur programföretagets perspektiv kompletterar varandra snarare än ersätter varandra, dvs. programföretagen vill nå så många tittare som möjligt. Till stöd för detta har parterna lämnat uppgifter om att alla programföretag säljer rättigheterna till sina program i Norden separat för direktdistribution i hemmet och kabel. Dessutom påstår de att för kunderna är utbytbarheten ointressant, dvs. kunderna har antingen en kabel i närheten, och är då inte intresserade av direktdistribution i hemmet, eller är "tvungna" att använda direktdistribution eftersom de inte har kabel i närheten. Telia har lämnat in uppgifter om att dess kabelverksamhet inte har förlorat en enda kund till någon operatör som tillhandahåller direktdistribution i hemmet under de senaste tre åren. Parterna anser också att deras definition av separata marknader får stöd i kommissionens beslut 94/922/EG(233) och 96/177/EG(234) i tidigare fusionsmål (ärende IV/M.496 MSG Media Services och ärende IV/M.490 Nordic Satellite Distribution).

(269) Kommissionens undersökning tyder emellertid på att frågan om marknadsdefinition kan vara mer komplicerad än parterna menar. Ett kabel-tv-nät eller direktdistribution har som funktion att tillhandahålla en länk mellan programföretagen och tittarna. Distributören av tv är därför aktiv både som köpare på marknaden i föregående led för förvärv av programrättigheter och på marknaden i efterföljande led för tillhandahållande av tv-tjänster till individuella tittare och mellanhänder, som hyresvärdar eller fastighetsägare och operatörer av små och medelstora kabel-tv-nät (SMATV). Det kan vara lämpligt att skilja mellan utbytbarheten mellan kabel och direktdistribution i hemmet på å ena sidan marknaden i föregående led för förvärv av program och å andra sidan marknaderna i efterföljande led för distribution av tv till tittare och återförsäljare, trots det konkurrensmässiga förhållande som råder mellan dessa verksamheter.

(270) För marknaden i efterföljande led (alltså där en operatör som erbjuder kabel eller direktdistribution i hemmet säljer sina tjänster till slutkunder) bestrider tredje man parternas argument att kabel och direktdistribution är separata marknader. Det finns visserligen en del tekniska och kommersiella skillnader mellan dessa distributionsmetoder, men dessa skillnader är inte nödvändigtvis större än mellan exempelvis två konkurrerande kabelt-tv-operatörer.

(271) Det kan exempelvis vara möjligt att göra en distinktion mellan tillhandahållande av infrastrukturservice som sådan (den fysiska anslutningen av kabelstrukturen i byggnaden till exempelvis Telias nät) och sändningen av tv-signaler. I de flesta fall är det samma enhet som äger infrastrukturen och tv-sändaren. Det är emellertid inte alltid så. Inom SMATV kan exempelvis infrastrukturen ägas av en bostadsrättsförening medan tredje man förutom att sända tv-signalerna kan vara ansvarig för drift och underhåll av kabelstrukturen i byggnaden

(272) Även på kundsidan kan det vara så att det antingen råder identitet mellan inköparen av infrastruktur och inköparen av program eller inte. Sådan identitet finns normalt för direktdistribution i hemmet, där ett enskilt hushåll installerar en parabolantenn och en avkodare och därefter köper smarta kort (infrastruktur) för att ta emot ett urval av tv-signaler. I fråga om kabel är den som sluter avtal om infrastruktur med sändaren för tittarens räkning normalt en fastighetsägare (hyresvärd) eller en bostadsrättsförening, som tar ut en avgift av hyresgästerna för denna tjänst som en del av hyran. Dessutom kan de enskilda hushållen, på samma sätt som de hushåll som har direktdistribution i hemmet, köpa rätten att se vissa tv-signaler.

(273) En svårighet med att skilja mellan infrastruktur- och sändningstjänster är att leverantörerna i olika mån kombinerar tillhandahållandet av dessa två tjänster. Telia säljer till exempel ett brett urval av kanaler som ingår i ett basutbud till fastighetsägaren som ett paket tillsammans med infrastrukturtjänsterna genom att koppla fastighetens interna nät till Telias och, möjligen, bibehålla och driva fastighetens interna nät. Detta innebär att Telias kabelnät har ett oproportionerligt lågt antal enskilda hushåll som direkta kunder. Andra kabeloperatörer erbjuder ett smalare basutbud och har därmed fler enskilda hushåll som direkta kunder.

(274) Några bland tredje man har hävdat att distributionsmetoden är ointressant, eftersom både direktdistribution i hemmet och kabel ger tittaren tillgång till mer eller mindre samma sortiment av tv-kanaler, även om vissa kanaler endast kan fås från en av de två operatörer som erbjuder direktdistribution i hemmet. I detta hänseende bör det också noteras att kunder tycks betala i stort sett samma pris för jämförbara tjänster avseende kabel och direktdistribution. Exempelvis betalar enskilda hushåll i Sverige samma pris (199 svenska kronor) för jämförbara paket av tv-kanaler från Telias eller någon konkurrents kabelverksamhet och Telenors direktdistribution i hemmet. Det enda konkurrerande paketet för direktdistribution från Viasat är omkring 10 % dyrare. Tredje man har också gett exempel på enskilda hushåll i kabelanslutna områden (däribland Telias) som har investerat i utrustning för mottagning av direktdistribution i hemmet och de har hävdat att denna utveckling kan förväntas öka med införandet av digitala tjänster, där den tillgängliga kapaciteten för tv-kanaler, liksom för andra tjänster som Internet och telefoni, kan komma att göra utbudet på kabel och direktdistribution mindre enhetligt och därigenom öka kundernas incitament att byta system.

(275) Om den föreslagna koncentrationen godkändes skulle Newco, i samband med den ovannämnda konvergensen, inom en nära framtid erbjuda ett paket med tjänster som taltelefoni, höghastighetsanslutning till Internet, digital betal-tv och digitala interaktiva tjänster. Dessa tjänster skulle naturligt nog leda till att Newco får ett större antal enskilda avtalsförhållanden direkt med hushåll, vilket skulle komplettera de nuvarande kollektiva avtalen mellan Telia och hyresvärdar/fastighetsägare. På samma sätt som de har gjort avseende analoga avkodare kommer hyresvärdar att frånsäga sig ansvar för enskilda användares betalning för användningen av digitala avkodare för Internet, interaktiva tjänster, betal-tv och pay-per-view. Dessa tjänster kommer därför att kräva enskilda avtal mellan Newco och användarna. Detta innebär dock inte att de fördelar som Telia har fått genom avtalen med hyresvärdar kommer att försvinna. Tvärtom kommer Newco att kunna använda denna kollektiva förhandlingsmodell för att i betydande mån minska den tid och den ansträngning som behövs för att byta över till den nya digitala flermarknadsmiljön och företagets möjligheter att kombinera olika tjänster kommer att bli ett nyckelinslag i dess förmåga att erhålla sådana kontrakt(235).

(276) Det är därför troligt att den påstådda åtskillnaden mellan kabel och direktdistribution i hemmet i sinom tid kommer att bli mindre relevant i den nya digitala miljön. För det första kommer, som nämns ovan, trenden på de relevanta geografiska marknaderna att gå mot en alltmer liknande konkurrensstruktur, i den mening att alla distributörer av tv till slutkund kommer att ha individuella abonnemangsavtal med sina tittare vilket, som nämns ovan, är nödvändigt för de digitala avkodarna. Hyresvärdar kommer inte längre att agera som ensamma representanter för majoriteten av tittarna och kommer därigenom att ha en mindre viktig roll i distributionskedjan. Både kabel och direktdistribution i hemmet kommer att handläggas i individuella avtal som sluts direkt med tittarna. För det andra står det klart att kunder kommer att bedöma det nya digitala utbudet efter dess kapacitet att tillhandahålla ett attraktivt och brett sortiment av tjänster. De flesta kunder kommer troligen inte att ha några starka preferenser för någon viss teknisk metod för leverans av de nya digitala tjänsterna, antingen genom direktdistribution i hemmet, bredbandskabel eller kabel/satellit i kombination med ett traditionellt kopparbaserat telenät som returkanal för de interaktiva tjänsterna. Newcos kontroll över alla dessa leveransformer skulle dock betydligt minska konkurrensen om lokal anslutning för tittare.

(277) För det andra kan det i de tidigare marknadsleden (där den som distribuerar kabel-tv-sändningar eller direktdistribution i hemmet förvärvar sändningsrätten till program) vara lämpligt att skilja mellan köp av sändningsrättigheter för tv-kanaler och köp av enskilda program, såsom enskilda filmer, sport och andra evenemang. En annan potentiell åtskillnad är den mellan å ena sidan program i form av reklamfinansierade tv-kanaler och tv-kanaler som finansieras genom låga abonnemangsavgifter (så kallade miniavgiftskanaler, mini-pay), där den som tillhandahåller kabel eller direktdistribution i hemmet agerar som en grossist och normalt kombinerar flera kanaler i ett paket och å andra sidan premiumbetal-tv-kanaler. I praktiken har många tv-kanaler i den första kategorin en intäktsbas som är en blandning av reklamintäkter och abonnemangsavgifter. Båda typerna av tv-kanaler har ett gemensamt intresse av att uppnå en så bred distribution som möjligt, eftersom det med endast små tillkommande kostnader kommer att öka reklamintäkterna, som är direkt beroende av antalet anslutna hushåll, eller intäkterna från abonnemangsavgifter. De flesta programföretag av denna typ kommer därför att försöka komma med i basutbudet från alla operatörer som tillhandahåller direktdistribution i hemmet, kabel eller SMATV, oavsett om tittarna behöver avkodare för att ta emot basutbudet eller ej. Programföretag som sänder premiumkanaler (främst filmer och sport) får sina intäkter från relativt höga abonnemangsavgifter som tittaren betalar för att få tillgång till den specifika kanalen och de ingår aldrig i basutbudet. Distributören av kabelsändningar eller direktdistribution i hemmet agerar ofta som en agent för premiumkanalen, som normalt fastställer priserna. Programföretag med premiumkanaler riktar främst in sig på hushåll som redan har investerat i avkodare eller andra metoder för att ta emot krypterade tv-signaler.

(278) Flera programföretag uppger att de betraktar kabel, direktdistribution i hemmet och SMATV som konkurrerande distributionskanaler. Synsättet beror på att de visserligen vill få så bred distribution som möjligt och grundar sändningsverksamheten på en ekonomisk modell som kräver en viss minsta distribution i ett visst område, men att det inte är nödvändigt att uppnå en hundraprocentig marknadspenetration för att verksamheten skall förbli lönsam. Enligt dessa programföretag har detta faktum, före den anmälda koncentrationen, givit programföretag en viss flexibilitet i förhandlingarna med olika distributörer, som skulle försvinna när Newco bildas.

(279) Slutligen finns det ett antal aspekter som pekar på att det kan finnas en viss utbytbarhet mellan Telias, Telenors och Canal Digitals verksamhet avseende kabelsändningar, direktdistribution i hemmet och SMATV, både i fråga om tv-distribution till slutkund i senare marknadsled och inköp av program i tidigare marknadsled. Av ovan angivna skäl är frågan om marknadsdefinition emellertid inte avgörande för bedömningen av den föreslagna koncentrationen. Om parternas argument om bristen på horisontell överlappning skulle godtas, skulle den föreslagna koncentrationen på de efterföljande distributionsmarknaderna förstärka Telias dominerande ställning på den svenska marknaden för kabel-tv. Även om någon av de alternativa marknadsdefinitionerna skulle användas (kombinerade nationella marknader för kabelsändningar och direktdistribution i hemmet eller skandinaviska eller nordiska marknader), skulle den föreslagna koncentrationen skapa eller förstärka en dominerande ställning. På motsvarande sätt skulle den anmälda transaktionen skapa en dominerande ställning på marknaden för inköp av program, oavsett om parternas verksamhet med kabel, direktdistribution i hemmet och SMATV anses vara på samma eller närliggande marknader (se nedan).

Försäljning till återförsäljare av programrättigheter

(280) Parterna har anfört att de, liksom de största konkurrenterna om direktdistribution i hemmet och kabeldistribution, ingår avtal direkt med programföretagen. Marknaden för försäljning till återförsäljare av programrättigheter är därför för närvarande begränsad till försäljning till små och oberoende kabeloperatörer (SMATV). Telenor och, i mindre utsträckning, Telia är verksamma på denna marknad, som är knuten till marknaderna för inköp av program i den mening att en distributörs rätt att använda vissa program för sin egen distributionsverksamhet och för sin verksamhet med försäljning till återförsäljare normalt regleras i ett enda avtal med programföretaget.

Teknologi för tekniska tjänster i samband med betal-tv

(281) Tekniska tjänster i samband med betal-tv innefattar tjänster som kryptering och dekryptering av tv-signaler, hantering av system för villkorad tillgång, marknadsföring av avkodare och smarta kort. Telenor har utvecklat ett företagsspecifikt system för villkorad tillgång för kryptering och dekryptering av tv-signaler (Conax). Vissa av de tekniska funktionerna är mycket känsliga ur kommersiell synvinkel, eftersom de ger tillgång till kundinformation och detaljer i avtal med programföretag. Båda parterna tillhandahåller dessa tjänster internt. De tillhandahåller dessutom tjänsterna till konkurrerande kabel-tv-operatörer.

B. Relevanta geografiska marknader

(282) För tv-distributionsmarknaderna har parterna i stor utsträckning hänvisat till tidigare kommissionsbeslut (se ovan) och hävdat att marknaderna för tillhandahållande av direktdistribution i hemmet, kabel-tv, försäljning av programrättigheter till återförsäljare och tekniska tjänster i samband med betal-tv är nationella. De har också betonat att dessa verksamheter behöver stöd från nationella serviceorganisationer, att rättsordningarna skiljer sig åt och att programföretag normalt säljer programrättigheterna nationellt.

(283) I sitt svar på meddelandet enligt artikel 18 i koncentrationsförordningen anförde parterna att marknaden för satellittransponderkapacitet är europeisk och att andra satellitföretag som Eutelsat och Astra tillhandahåller en tjänst som är utbytbar med Telenors tjänster.

(284) Parternas argument i svaret motsägs dock av att Telia hyr transponderkapacitet av NSAB. När Telia gjorde denna strategiska investering var ett av de alternativ som övervägdes att hyra kapacitet av Eutelsat, där Telia i egenskap av Sveriges dominerande teleoperatör är aktieägare. Telia förkastade alternativet med Eutelsat, trots att den efterfrågade kapaciteten kunde fås från Eutelsat för ungefär hälften av det pris som NSAB erbjöd, trots att aktieinnehavet i Eutelsat skulle ha gett större möjligheter att påverka satellitleverantörens strategiska beslut. Skälet till att Telia trots dessa fördelar beslutade att inte hyra kapacitet av Eutelsat är att det inte ger en attraktiv täckning för sändningar som är riktade till de nordiska länderna och att nästan alla potentiella tittare i det området har sina parabolantenner riktade mot Telenors och NSAB:s satelliter. Ur ett programföretags perspektiv skulle därför användningen av varje annan satellitposition för sändningar till nordiska tittare medföra betydande kostnader för att övertyga en tillräckligt stor andel tittare att antingen sluta se alla program av nordiskt intresse som erbjuds från Telenors och NSAB:s satelliter eller att investera i en andra parabolantenn. Ur tittarperspektiv är det inte möjligt att helt enkelt vända parabolantennen mot Eutelsat eller Astra, eftersom det inte finns något nordiskt programföretag som sänder från de satelliterna. Parternas påstående om att marknaden för satellittransponderkapacitet är europeisk kan därför inte godtas. Kommissionen står sålunda fast vid den ståndpunkt den intog i NSD-ärendet, nämligen att marknaden för transponderkapacitet via satellit är nordisk.

(285) Tredje man gör gällande att marknaderna för tv-distribution till slutkund och för inköp av program bör ses som skandinaviska (Norge, Sverige och Danmark) eller nordiska (de tidigare nämnda länderna plus Finland). De främsta skälen härför har att göra med att parternas verksamheter i föregående marknadsled är vidare än nationella. För det första råder det allmän enighet om att transponderkapacitet via satellit tillhandahålls på skandinavisk eller nordisk bas. För det andra har tredje man, till skillnad mot parterna, hävdat att avtal om rättigheter att distribuera program (kommersiella kanaler och betal-tv-program, såsom filmer och sporträttigheter) ofta ingås på skandinavisk eller nordisk grund. Kulturella och språkliga faktorer betraktas inte som betydande hinder mot att i stor utsträckning sända samma material i alla skandinaviska länder och i alla länderna finns det t.ex. en tradition med textade program. Tredje man förväntar sig vidare att Newco kommer att vidareutveckla sina inköp som omfattar hela Skandinavien eller hela Norden för att sända till alla sina tv-distributionsverksamheter i senare marknadsled, vilket kommer att göra konkurrensvillkoren ännu mera homogena. Det är tydligt att parternas argument om att enskilda kabel-tv-kunder inte kan byta till leverantörer utanför det egna landet inte hindrar att en vidare marknadsdefinition övervägs i fråga om inköp av program, försäljning av rättigheter till återförsäljare och teknik för betal-tv. För tv-distributionen till slutkunder begränsas kundernas, och särskilt kabel-tv-tittarnas, val av leverantör för närvarande av de tillgängliga tekniska accessmetoderna och de sändningsrättigheter som de olika distributörerna innehar. Mot bakgrund av övergången till digitala tjänster i kombination med trenden mot avtal om distributionsrättigheter som omfattar hela Norden, kan det vara lämpligt att betrakta även denna marknad som bredare, det vill säga som skandinavisk eller nordisk.

(286) Det är emellertid inte nödvändigt för detta beslut att fastställa den exakta geografiska räckvidden för marknaden, eftersom den anmälda transaktionen skulle skapa eller förstärka en dominerande ställning på flera nivåer i distributionskedjan för tillhandahållande av tv-tjänster, oavsett om bedömningen görs på nationell, skandinavisk eller nordisk nivå (se nedan).

C. Konkurrensbedömning

Satellitkapacitet

(287) Telenor är den största leverantören av satellittransponderkapacitet i Norden. Företagets Thor- och Intelsat-satelliter(236) på 1 grad väst har sammanlagt 48 transpondrar. Parterna hävdade i sitt svar att alla Telenors transpondrar är lämpade för att sända tv-signaler. Endast 34 av Telenors transpondrar är dock så kallade BSS-transpondrar, vilka av tekniska skäl är lämpade för att sända tv-signaler för direktdistribution i hemmet. De återstående 14 Intelsat-transpondrarna kan till exempel användas för att sända till kabel-tv-nät, men de är inte lämpade för sändningar som avser direktdistribution i hemmet. Alla Telenors satellittranspondrar har nordisk täckning. Telenor har vidare konkreta planer på att öka sina kapacitet ännu mer inom den närmaste framtiden, genom att lansera en ny satellit. Telenor och Canal Digital har investerat betydande belopp i sina tekniska anläggningar och har etablerat den enda nordiska plattformen för sändning av digitala tv-signaler.

(288) Telia äger inte någon satellitkapacitet, men är sedan 1997 en av NSAB:s största kunder. NSAB är Telenors enda konkurrent med ett särskilt nordiskt täckningsområde. Parterna anförde i sitt svar att Telia inte är en strategisk kund till NSAB. Detta argument är dock bristfälligt, eftersom det bygger på antagandet att Telia inte kommer att använda sina hyrda transpondrar för att utveckla några tjänster som skulle kunna locka kunderna att vilja vara på samma satellit som Telia. I den mån detta antagande är korrekt, är detta en av konsekvenserna av den föreslagna koncentrationen, vilket kommer att förklaras nedan. Faktum kvarstår därför att Telia, när företaget ingick ett [långsiktigt](237) hyresavtal för [...](238) NSAB-transpondrar, hade konkreta planer på att utveckla direktdistribution i hemmet i konkurrens med Telenor och därför hyrde BSS-transpondrar, som är särskilt anpassade för att sända signaler för direktdistribution i hemmet (se ovan). Hyresperioden motsvarar satellitens förväntade livstid.

(289) När hyresavtalet slöts utgjorde dessa transpondrar bara [...](239) av NSAB:s kapacitet och ur NSAB:s synvinkel stod det klart att Telia avsåg att utveckla en konkurrerande tjänst för direktdistribution i hemmet. Påståendet om att Telia inte är en strategisk kund till NSAB kan därför inte godtas.

(290) Bortsett från investeringen i hyra av satellittranspondrar (vars årliga kostnad utgör en betydande andel av Telias omsättning från kabel-tv-verksamheten), har Telia gjort en strategisk investering i upplänkningsanläggningar i Stockholm. Ur teknisk synvinkel skulle Telia därför utan den föreslagna koncentrationen befinna sig i en god position för att inleda distribution av tv-signaler och andra signaler direkt till enskilda kunder via satellit (se nedan).

(291) Efter koncentrationen skulle Newco kontrollera mellan 34 och [...](240) BSS-transpondrar (beroende på huruvida de NSAB-transpondrar som Telia hyr räknas med eller inte) av totalt 51 BSS-transpondrar på 1 grad väst och 5 grader öst. Newco skulle därmed kontrollera [60-80 %)(241) av det totala antalet transpondrar som lämpar sig för tv-sändningar för direktdistribution i hemmet i Norden. Som anförts ovan anser Telenor att [...](242) av företagets [...](243) transpondrar är lämpade för tv-sändning i Norden. Om alla dessa [...](244) transpondrar skulle tas med i beräkningen, skulle Newcos andel av den tillgängliga transponderkapaciteten för tv-sändning öka till [...](245) av [...](246) (återigen beroende på huruvida man räknar med de NSAB-transpondrar som Telia hyr eller ej). Detta skulle utgöra [70-80 %)(247) av den totala tillgängliga kapaciteten.

(292) Parterna påstår i sitt svar att NSAB har fler tillgängliga transpondrar än vad som anges ovan. Detta är inte korrekt. NSAB har för närvarande två satelliter på sin position 5 grader öst (Sirius I och Sirius II). Den förstnämnda har fyra BSS-transpondrar i drift. Den senare har 32 transpondrar. Sex av dessa 32 transpondrar är emellertid endast lämpade för andra kommunikationsändamål än tv-sändning. Tretton av de återstående 26 transpondrarna ägs inte av Newco, utan av GEAmericom och de är inte riktade mot Norden(248). Det totala antalet transpondrar för tv-sändning som för närvarande är tillgängliga för NSAB är därför 17 (eller 11 om de transpondrar som hyrs av Telia räknas av), såsom anges i ovanstående procenttal.

(293) Parterna anser också att NSAB:s transpondrar bör ökas med det antal transpondrar som finns tillgängliga på Sirius III-satelliten, som ägs av NSAB. Denna satellit hyrs för närvarande ut till Astra och används inte för nordisk sändning. När detta hyresarrangemang upphör i oktober 1999 planerar NSAB att flytta satelliten till sin egen position på 5 grader öst. Om denna flyttning sker, skulle Sirius III ersätta Sirius I som inte kan användas samtidigt eftersom båda satelliterna sänder på samma frekvenser. NSAB skulle då ha totalt 27 tillgängliga transpondrar (eller 21 om de transpondrar som Telia hyr dras av) och inte 31, som parterna hävdar i sitt svar.

(294) Som vid alla framtida händelser finns det en viss grad av osäkerhet om huruvida Sirius III verkligen kommer att flyttas till 5 grader öst och behållas i den positionen. En av de faktorer som påverkar detta beslut är den föreslagna koncentrationens konsekvenser för NSAB:s förmåga att locka till sig programföretag. Parterna har dock inte lagt fram övertygande argument för varför det skulle förbättra NSAB:s konkurrensmässiga ställning att placera Sirius III på 5 grader öst. För det första har både Telenor och NSAB väsentlig ledig kapacitet även i den nuvarande analoga miljön som kräver en transponder för att sända tv-kanaler. I den digitala miljön skulle den nuvarande kapaciteten mångdubblas, eftersom en transponder kan användas för att sända 6-8 tv-kanaler. Detta kommer att innebära att de nu tillgängliga Telenor-satelliterna rent tekniskt kommer att kunna sända alla nuvarande analoga signaler i digitalt format. Detsamma gäller NSAB. Det är därför till skillnad från vad parterna hävdar oklart i vilket avseende NSAB:s marknadsställning skulle förstärkas genom att ny transponderkapacitet läggs till vid dess satellitposition. För det andra har Telenor, som nämnts ovan, planer på att placera ännu en satellit på 1 grad väst (Thor IV). Enligt vad som anges i anmälan planerar man att lansera Thor IV år 2002(249). Således är det troligt att Telenor inom den närmaste framtiden kommer att besvara eller överträffa alla eventuella potentiella fördelar av att skapa ny kapacitet. För det tredje, vilket kommer att förklaras nedan, finns det starka tecken på att den föreslagna koncentrationen i den anmälda formen skulle ha försvagat NSAB:s konkurrensmässiga ställning betydligt. Frågan om NSAB:s tillgängliga kapacitet är därför i stort sett irrelevant för denna bedömning.

(295) NSAB ägs av SSC och Teracom, som har 37,5 % var, och av Tele Danmark med 25 %. NSAB är inte vertikalt integrerat med någon av Telias eller Telenors vertikalt integrerade verksamheter. Undersökningen har gett vid handen att Newco på grund av sin ställning som den enda vertikalt integrerade leverantören av satellittranspondrar med nordisk täckning skulle vara den enda leverantören som skulle vara i stånd att erbjuda programföretag en kombinerad tjänst bestående av satellitinfrastruktur och distribution till slutkund (kabel och direktdistribution i hemmet). Efter koncentrationen skulle antalet tittare som är anslutna till Newcos distribution till slutkund ha ökat och omfatta upp till 70 % av alla hushåll med tv (se nedan). Det faktum att Telia skulle bidra med det största kabel-tv-nätet i Sverige (med ca 1,3 miljoner anslutna hem) i Newco skulle avsevärt ha ökat Newcos möjlighet att övertyga köpare av satellittransponderkapacitet att inte köpa sådan kapacitet från den enda konkurrenten, NSAB.

(296) Telenor har redan påbörjat en aggressiv strategi för att förmå programföretag att byta från NSAB- till Telenor-satelliter (och transponderkapacitet skall ha erbjudits utan kostnad till minst en av NSAB:s kunder(250)). Parterna har bestritt detta i sitt svar och hävdat att de inte har erbjudit någon kostnadsfri kapacitet, utan ett avtal som bygger på genomslagskraft, enligt vilket betalningen för satellitkapaciteten grundas på det antal tittare som programföretaget når. Det är svårt för kommissionen att inta någon fast ståndpunkt i dessa frågor innan Konkurrensverket har avgjort tvisten. Den relevanta slutsatsen av detta exempel bekräftar dock att programföretag kan övertalas att välja satellitleverantör på grundval av avtal som är knutna till det genomslag som uppnås. Efter koncentrationen skulle Newco därför ha haft en betydligt starkare ställning än NSAB som inte kommer att kunna garantera några tittare anslutning till kabelsändningar eller direktdistribution i hemmet, eftersom företaget inte är integrerat i senare marknadsled. Dessutom skulle koncentrationen inte bara ha ökat Newcos möjligheter att erbjuda programföretag access till distribution till slutkund, utan samtidigt ha minskat NSAB:s möjligheter till detta, eftersom Telias kabel-tv-enhet inte längre skulle ha varit lika intresserad av att föra tjänster som tillhandahålls via NSAB.

(297) Det förefaller vidare som om tredje man nu tvivlar på att NSAB kommer att vara en livskraftig konkurrent om den föreslagna koncentrationen skulle bli av i sin anmälda form. Det kan hävdas att denna ståndpunkt delades av Telenor, eftersom det företaget kort innan den anmälda transaktionen tillkännagavs valde att inte fortsätta sitt tidigare samarbete med NSAB om marknadsföringen av Nordenparabolen. Denna analoga parabolantenn kan ta emot signaler från Telenor och NSAB samtidigt. Om Telenor hade trott att ett stort antal programföretag skulle stanna hos NSAB efter det att den anmälda transaktionen har genomförts, skulle det ha varit logiskt att fortsätta detta samarbete. I sitt svar anförde parterna att Telenors avtal med NSAB om marknadsföringen av Nordenparabolen löpte ut 1998 och att företaget beslutade att det låg i företagets kommersiella intresse att inte fortsätta med samarbetet, men att Telenor trots detta fortfarande marknadsför Nordenparabolen. Detta argument bemöter dock inte den centrala frågan, nämligen att Telenors handlingar bekräftar att företaget anser sig troligen vinna på att tittare använder parabolantenner som är riktade mot endast en av de två nordiska satellitpositionerna(251). Under alla omständigheter kommer Telenors beslut att avsluta samarbetet om Nordenparabolen att få konsekvenser för NSAB:s konkurrensmässiga ställning, eftersom ett stort antal tittare i Norden inte kommer att kunna ta emot signaler från dess satelliter.

(298) Undersökningen visar därför att den anmälda koncentrationen skulle ha givit Newco möjlighet att i betydande utsträckning minska eller till och med undanröja konkurrensen från NSAB. Detta skulle inte bara ha skapat en dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av satellittransponderkapacitet, utan även ha förstärkt Newcos kontroll över alla nivåer i tv-distributionskedjan. Det skulle ha givit Newco en målvaktsfunktion, där alla företag som vill delta på någon nivå i distributionskedjan skulle behöva avtala med Newco om transponderkapacitet.

(299) Parterna har för det första hävdat att Newco inte kommer att bli en "flaskhalsleverantör" av satellittransponderkapacitet i Norden. De grundar i huvudsak detta påstående på att det finns en konkurrerande leverantör av sådana tjänster, NSAB, och att NetCom/MTG(252) spelar en nyckelroll som köpare av transponderkapacitet för sina egna tv-distributionsintressen. NetCom/MTG är verksamt som programföretag genom bland annat TV3 och TV1000, som distribueras i samtliga skandinaviska länder. Företaget är också verksamt inom kabel-tv i Sverige, genom Kabelvision, och inom analog direktdistribution i hemmet i alla skandinaviska länder, via Viasat. Företaget har inga egna intressen i någon satellitverksamhet, utan hyr kapacitet av Telenor och NSAB.

(300) Parternas argument om Netcom/MTG:s roll som köpare av transponderkapacitet beaktar dock inte helt och hållet den föreslagna koncentrationens effekter på medellång till lång sikt. Det är riktigt att Netcom/MTG har en viss konkurrensmässig styrka, däribland tv-kanalernas varumärken. Denna styrka bör dock inte överskattas. För det första förvärvar Netcom/MTG de flesta av programmen för sina kanaler av tredje man, bland annat produktionsstudior och sportarrangörer i USA och i andra länder. Därmed är företaget i viss utsträckning sårbart, eftersom de flesta tittare inte är lojala mot tv-kanaler utan mot specifika program som i framtiden kan köpas in av andra programföretag. Detta innebär att Netcom/MTG är beroende av att bibehålla sin nuvarande distributionsnivå (som ligger till grund för företagets reklamintäkter och andra intäkter) för att kunna finansiera det fortsatta inköpet av attraktiva program och därigenom behålla tittarnas lojalitet. Parterna hävdade i sitt svar att Netcom/MTG redan har ingått flera avtal, vissa med ensamrätt, med olika produktionsstudior och sportarrangörer i USA och i andra länder. Detta argument rör främst Netcom/MTG:s nuvarande ställning på det efterföljande marknadsledet för distribution till slutkund, vilket kommer att analyseras nedan. Vid bedömningen av koncentrationens påverkan på satellittranspondermarknaden är det tillräckligt att konstatera att flertalet av de angivna avtalen kommer att löpa ut mellan 1999 och 2003 och de har därmed en begränsad varaktighet, oavsett vilket skydd de för närvarande ger Netcom/MTG. Ett av de stora sportavtal som parterna stöder sig på för att bevisa Netcom/MTG:s starka ställning avser italiensk ligafotboll. Parterna påpekade i svaret att Netcom/MTG har dessa rättigheter till år 2001. Den 1 september 1999 tillkännagavs emellertid att Canal Digital hade förvärvat de nordiska rättigheterna till italiensk ligafotboll och kommer att börja sina sändningar den 12 september 1999. Eftersom Canal Digital tydligen är i stånd att bjuda över Netcom/MTG för sådana stora sportavtal, går det inte att betrakta dessa leveransavtal som permanenta inslag på marknaden vid bedömningen av huruvida Netcom/MTG kommer att ha möjlighet och incitament att stödja NSAB som en alternativ satellitleverantör till Newco.

(301) För det andra kan Netcom/MTG:s relativa styrka i förhållande till Newco illustreras av det faktum att Netcom/MTG även före koncentrationen har tvingats att acceptera ett mycket ofördelaktigt distributionsavtal med Telia. Faktum är att Netcom/MTG måste betala Telia för att få sin populäraste tv-kanal, TV3, distribuerad i Telias kabelnät. Parterna försökte i sitt svar bestrida denna slutsats genom att hävda att TV3 inte är det enda programföretag som betalar Telia för distribution i dess kabel-tv-nät. Detta argument är dock bristfälligt. Att Telia, en dominerande kabel-tv-operatör, har kunnat ålägga alla programföretag ofördelaktiga villkor ändrar inte slutsatsen att Netcom/MTG är beroende av Telia för sin distribution och att detta beroende skulle öka efter bildandet av Newco.

(302) Dessa omständigheter verkar undergräva parternas argument att Netcom/MTG skulle kunna uppväga Newcos uppenbara styrka vid tillhandahållandet av satellittransponderkapacitet eller i andra led i distributionskedjan.

(303) Om man trots det ovan anförda skulle godta att Netcom/MTG som Newcos största konkurrent skulle kunna ha ett incitament att använda NSAB-satelliterna för att inte bli helt beroende av Newco, skulle det ändå vara allt svårare för företaget att fortsätta stödja NSAB om de flesta andra programföretag skulle byta till Newcos satelliter. Ju färre kunder NSAB får, desto högre priser måste företaget ta ut för att täcka sina driftskostnader, inbegripet framtida investeringar i digital kapacitet. Det är inte rimligt att, som parterna gör i sitt svar, anta att NSAB kommer att sänka priserna om det skulle få mer oanvänd kapacitet när programföretag byter till Newco. Det är riktigt att investeringar i satelliter i stor utsträckning utgör icke återvinningsbara kostnader, men det kan inte förutsättas att NSAB skulle fortsätta med sin nordiska sändningsverksamhet om uthyrningen av satellitkapacitet inte kan generera en rimlig avkastning på det investerade kapitalet. Om NSAB efter koncentrationen inte längre kan locka till sig nordiska programföretag är det mera troligt att företaget säljer eller hyr ut satelliterna till en annan operatör, som skulle flytta dem till en annan banposition, än att det fortsätter med en förlustbringande verksamhet, som parterna påstår. Det är inte heller riktigt att påstå, som parterna gjort i sitt svar, att NSAB inte är beroende av intäkter från sina nordiska sändningsverksamheter, eftersom de står för de flesta av NSAB:s totala intäkter.

(304) Situationen för Newco skulle bli den omvända, nämligen att ju fler kunder företaget kunde locka till sig genom att erbjuda vertikalt kombinerade tjänster (se de ovannämnda avtalen som bygger på genomslagskraft), desto lägre priser skulle det behöva ta ut. Newco skulle därför ha en betydande kostnadsfördel jämfört med NSAB. För det andra skulle Netcom/MTG i sin egenskap av programföretag för kommersiell tv och betal-tv ha blivit ännu mera beroende av Newco för distribution än vad företaget hittills varit av Telia eller Telenor. Detta skulle ytterligare ha minskat Netcom/MTG:s möjligheter att hämma Newcos marknadsinflytande genom att stödja NSAB. För det tredje kan NSAB av tekniska skäl inte nå ett stort antal tittare, främst i Norge och Danmark, vars mottagningsutrustning endast är riktad mot Telenors satellitposition och därför inte kan ta emot signaler från NSAB. Alla programföretag, även Netcom/MTG, skulle därför förlora många hushålls anslutning till direktdistribution i hemmet om de inte sändes från Telenors satelliter.

(305) Parterna har i sitt svar påpekat att i den digitala miljön kommer det inte längre att vara så, eftersom dessa kunder kommer att behöva köpa en ny avkodare och vanligtvis ett nytt mikrovågshuvud.

(306) Det råder allmän enighet om att alla tittare behöver en ny avkodare för att ta emot digitala signaler, men det står klart att detta inte påverkar möjligheten att nå kunder med direktdistribution i hemmet som är inställda på enbart Telenors satellitposition. Parterna har motiverat nödvändigheten av att byta ut parabolantennens mikrovågshuvud med att det vanligtvis behövs ett nytt mikrovågshuvud, eftersom gamla huvuden inte är kompatibla med nya analoga och digitala avkodare. Parterna har inte förklarat varför de anser att det skulle vara relevant att undersöka kraven i samband med övergången till digital miljö genom att jämföra behovet av att ersätta gamla analoga mikrovågshuvud, som uppenbarligen är inkompatibla även med nya analoga avkodare.

(307) Tredje man håller inte med om att det är tekniskt nödvändigt för övergången till digitala sändningar att ersätta befintliga parabolantenner eller mikrovågshuvud. Ur kommersiell synvinkel kan vidare nämnas att både Canal Digital och Telia har börjat med digitala tjänster och de erbjuder kunder företagsspecifika avkodare, som inte accepterar Netcom/MTG:s smarta kort, till subventionerade priser. Parternas argument vid hearingen - att Netcom/MTG skulle kunna "åka snålskjuts" på parternas investeringar i digital teknik - får därför inte stöd av sakomständigheterna. Mot bakgrund av det ovanstående kan parternas påstående om att övergången till digitala tjänster kommer att minska Netcom/MTG:s beroende av Newcos satellittjänster inte godtas. Parternas andra påstående kan följaktligen inte heller godtas - Netcom/MTG skulle inte ha kunnat stödja NSAB och därigenom undanröjt koncentrationens ovannämnda negativa effekter för NSAB:s konkurrensmässiga ställning.

(308) I sitt svar gör parterna slutligen gällande att de hotas av ett nytt marknadsinträde från Intelsat. Telenor hyr och driver all sändningskapacitet vid Intelsats satellit på 1 grad väst. Parterna har inte lämnat någon förklaring till varför det inte skulle vara rimligt att anta att Telenor också skulle vara inblandat i eventuell ny kapacitet som Intelsat kan komma placera på 1 grad väst. Intrycket av att det är troligt att Telenor skulle samarbeta om eventuell ny kapacitet som tillförs av Intelsat förstärks av det faktum att Telenor uppenbarligen har tillgång till Intelsats konfidentiella affärsplaner. Parterna har inte heller kunnat ge några skäl för varför Intelsat, om företaget skulle gå in på marknaden oberoende av Telenor, inte skulle ha samma svårigheter att locka till sig programföretag som beskrivits ovan avseende NSAB. Om något borde Intelsat få ännu större svårigheter, eftersom företaget inte har någon marknadsställning att bygga ett marknadsinträde på. Kommissionen kan därför inte godta att det finns något som tyder på att Newcos ställning på marknaden för satellittransponderkapacitet skulle begränsas av att Intelsat går in på marknaden.

(309) Mot bakgrund av det ovanstående måste det konstateras att den föreslagna koncentrationen i den anmälda formen ger upphov till betydande farhågor i fråga om tillhandahållande av satellittransponderkapacitet. Effekterna av Newcos ställning på detta område skulle dessutom ha givit upphov till konkurrensproblem på marknader i efterföljande marknadsled (se nedan). Det måste därför konstateras att den anmälda koncentrationen skulle ha skapat en sådan dominerande ställning som medför att den effektiva konkurrensen påtagligt skulle hämmas på den nordiska marknaden för tillhandahållande av satellittransponderkapacitet.

Tv-distribution till slutkund (enskilda hushåll)

(310) Som anges ovan anser parterna att den relevanta marknaden för tv-distribution till slutkund bör bedömas på nationell nivå och på grundval av separata marknader för kabel-tv och direktdistribution i hemmet. Å andra sidan finns det många tecken på att marknaden bör ses i ett vidare sammanhang, både ur produktsynpunkt och geografisk synpunkt. Eftersom kommissionen anser att den föreslagna koncentrationen skulle skapa eller förstärka en dominerande ställning oavsett vilken av dessa metoder som används, kommer detta avsnitt att behandla effekterna av den föreslagna koncentrationen både på den nivå som parterna föreslår och på en kombinerad marknad för kabel-tv och direktdistribution i hemmet (nationell och skandinavisk/nordisk).

i) Nationella separata marknader för kabel-tv och direktdistribution i hemmet

A. Kabel-tv

(311) I Norge äger Telenor det näst största kabel-tv-nätet, som omkring [30-40 %](253) av alla norska hushåll med kabel-tv är anslutna till. I likhet härmed äger Telia det näst största kabel-tv-nätet i Danmark. Enligt anmälan har Telia en andel på [10-20 %](254) av alla anslutna hushåll i Danmark [30-40 %](255) om kabel och SMATV kombineras). Tele Danmarks andel uppges vara [80-90 %](256) för kabel-tv och [50-60 %](257) om SMATV räknas med. Om man antar att den relevanta marknaden för kabel-tv-distributon är nationell, är det för detta beslut inte nödvändigt att bedöma effekterna av den föreslagna koncentrationen i Norge och Danmark.

(312) Telia äger det största kabel-tv-nätet i Sverige. År 1998 var 1250000 hushåll anslutna till Telias nät ([50-60 %](258) av alla svenska hushåll med kabel-tv)(259). Dessutom var 50000 SMATV-hushåll anslutna till Telias nät. Antalet hushåll som är anslutna till Telias nät har ökat de senaste fyra åren. Av de konkurrerande operatörerna har Kabelvision (Netcom/MTG-gruppen) [10-20 %](261), Stjärn TV [10-20 %](262) och Sweden on Line [0-10 %](263).

(313) I anmälan uttryckte parterna åsikten att marknadsandelar bör mätas på grundval av intäkter från betal-tv i stället för antal anslutna hushåll. På denna grund, och om betal-tv-intäkter, som parterna föreslår, definieras som intäkter som betalas av enskilda hushåll för betal-tv-tjänster, uppges Telias marknadsandel i Sverige vara [20-30 %](264). Kabelvision skulle då ha [30-40 %](265), Stjärn TV [20-30 %](266) och Sweden on Line [10-20 %](267).

(314) De stora skillnader som följer av de två beräkningsmetoderna kan förklaras av de affärsmetoder som Telia använder jämfört med dess konkurrenter. Telia säljer normalt ett kombinationspaket bestående av infrastrukturtjänster och ett relativt stort antal tv-kanaler som ett "gratis basutbud" till hyresvärdar och andra fastighetsägare. Telia betraktar inte intäkterna från denna försäljning som intäkter från betal-tv. Företaget räknar endast med intäkter från enskilda hushåll som betalar för att ta emot extra kanaler utöver basutbudet. Kabelvision och de andra kabeloperatörerna har en annorlunda affärsstrategi. De tillhandahåller endast ett relativt smalt basutbud av främst markbundna must carry-kanaler, och säljer därför enligt parternas definition de flesta av sina tjänster som betal-tv. Denna definitions svagheter är uppenbara, eftersom den i praktiken innebär att alla Telia-kunder som bara abonnerar på basutbudet inte genererar någon omsättning alls enligt den föreslagna marknadsdefinitionen. Om emellertid en annan kund abonnerar på exakt samma kanaler i ett av de konkurrerande operatörernas nät skulle större delen av den genererade omsättningen omfattas av parternas definition. Mer än [45-55 %](268) av Telias intäkter från kabel-tv härrör från hyresvärdar och fastighetsägare. Det är därför anmärkningsvärt att parterna har försökt utesluta denna del av Telias omsättning från sin definition av marknaden för betal-tv. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom de har gjort detta utan att beakta den omsättning som uteslutits över huvud taget. På grundval av de senaste uppgifter som lämnats skulle Telias marknadsandel vara [55-65 %](269) större än Kabelvisions om de totala intäkterna skulle användas som beräkningsgrund.

(315) Viktigare är att undersökningen har visat att Telia liksom dess konkurrenter normalt anger sitt marknadsinflytande genom att hänvisa till antal anslutna hushåll och inte till intäkter från betal-tv (se till exempel Telias årsredovisning för 1997). Värderingen vid förvärv av kabelnät görs också i allmänhet på grundval av antalet anslutna hushåll. Digitaliseringen förväntas allmänt öka betydelsen av kabel-tv-nätets storlek ännu mer, bland annat för att den gör det möjligt att sprida de stora investeringarna på ett större antal kunder. Mot bakgrund av det ovanstående drar kommissionen slutsatsen att det relevanta måttet på parternas marknadsstyrka är antalet anslutna hushåll.

(316) Parterna har hävdat att det inte finns några geografiska koncessionsområden för tillhandahållande av kabel-tv-tjänster i Sverige. Det betyder att den viktigaste enskilda faktorn för att en kabel-tv-operatör skall vara konkurrenskraftig i den analoga miljön är möjligheten att tillhandahålla eftertraktade kanaler och program till priser som är attraktiva för hyresvärdar och/eller enskilda hushåll, beroende på vilken distributionsmetod som väljs. Som angetts ovan har Telia eftersom företaget kontrollerar över [55-65 %](270) av marknaden, redan före den föreslagna koncentrationen kunnat uppnå avsevärt bättre villkor från programföretag än andra svenska kabel-tv-operatörer, även distributionsvillkoren för TV3, som parterna betraktar som en "must carry"-kanal. Denna möjlighet att uppnå förmånliga villkor är ett tecken på Telias dominerande ställning på den svenska marknaden för kabel-tv-tjänster. Tillväxten av Telias kabel-tv-verksamhet under de senaste fyra åren bekräftar vidare att ingen av de mindre kabel-tv-operatörerna har kunnat utmana denna ställning i någon betydande mån.

(317) De vertikala effekterna av den föreslagna koncentrationen skulle förstärka Telias dominerande ställning avsevärt. För det första skulle Newco, som förklarats ovan, fungera som målvakt för tillhandahållandet av satellitkapacitet. Tv-kanaler som levereras i ett kabel-tv-nät når normalt kabeloperatören via satellit. Detta innebär att Newco kommer att kunna erbjuda programföretag en kombinerad tjänst bestående av satellitsändning och access till Telias kabel-tv-nät. Före koncentrationen kunde Telia inte göra detta(271). Ingen av de andra svenska kabeloperatörerna är vertikalt integrerad med satellittjänster. Efter koncentrationen skulle Newco därför få en unik förmåga att locka till sig programföretag.

(318) För det andra, vilket kommer att förklaras nedan, skulle Newco i sin egenskap av inköpare av program bli en obligatorisk partner för alla programföretag som vill vända sig till svenska och andra nordiska tittare. Ur ett programföretags perspektiv är marknaden inte begränsad till svensk kabel-tv. I stället vill programföretag normalt få en så vidsträckt distribution som möjligt. Undersökningen har visat att distributionsavtal mellan programföretag och nordiska distributörer av kabel-tv och direktdistribution i hemmet ofta omfattar hela Skandinavien eller Norden och täcker rättigheter till kabel-tv, SMATV och/eller direktdistribution i hemmet. Om man antar att det finns separata nationella marknader för kabel-tv och direktdistribution i hemmet är det därför klart relevant att Newco skulle ha en betydande verksamhet på ett antal närliggande marknader och att företaget totalt skulle kontrollera tillgången till nästan dubbelt så många nordiska hushåll som Telia gjorde innan koncentrationen. Newco kommer därför att ha en ännu starkare ställning vid förhandlingar med programföretag än vad Telia har haft hittills.

(319) Som kommer att förklaras nedan skulle Newco för det tredje vara i stånd att införa Telenors företagsspecifika teknik som en faktisk nordisk standard för tv-sändning. Detta skulle innebära att andra svenska kabel-tv-operatörer skulle behöva få sin krypteringsteknik på licens från sin dominerande konkurrent. Till följd av den föreslagna koncentrationen skulle därför en ny form av beroendeförhållande skapas mellan Telia och de andra svenska kabel-tv-operatörerna.

(320) Paterna hävdar i sitt svar att Telias ställning som kabel-tv-operatör i Sverige kan utmanas av andra befintliga kabel-tv-operatörer, bredbandsnätspecialister och till och med enskilda kabel-tv-kunder, som äger inomhusnät som de enligt parterna skulle kunna driva själva. Detta påstående får inte stöd av de faktiska omständigheterna. Parterna anförde i svaret att Telia redan har förlorat flera kontrakt. Ovan framgick ju dock att allt fler hushåll i själva verket anslutits till Telias kabelnät under de senaste fyra åren. Parterna har alltså inte visat att det är så troligt att Telias tillväxttrend kommer att vända att de begränsar sitt marknadsbeteende för att inte tappa kunder, särskilt med tanke på vilka konkurrensfördelar koncentrationen ger.

(321) Telias redan tidigare dominerande ställning på den svenska kabel-tv-marknaden skulle sammanfattningsvis stärkas avsevärt genom vertikal integrering med satellittjänster och Newcos starka ställning som programinköpare. Därmed skulle Newco kunna få ännu förmånligare distributionsavtal än Telia. Den föreslagna koncentrationen skulle därför minska övriga svenska kabel-tv-operatörers konkurrenskraft ytterligare. Newcos ställning som leverantör av tekniska tjänster skulle dessutom skapa ett nytt beroende mellan Telia och övriga svenska kabel-tv-operatörer, som skulle ha ännu mindre möjligheter att effektivt konkurrera med Newco.

(322) Parterna anför att den pågående övergången från analog till digital sändningsteknik kommer att ge befintliga och nya konkurrenter nya möjligheter. I detta sammanhang kan det noteras att Telia redan har introducerat digitala tjänster i sitt kabel-tv-nät(272). De flesta mindre svenska kabel-tv-operatörer har hittills inte kunnat investera så mycket som Telia och som krävs för att uppgradera kabel-tv-näten till digitala nät. Som anförts ovan använder Telia en strategi där de flesta hushåll som är anslutna till dess kabelnät får ett analogt basutbud med ganska många tv-kanaler, vilket innebär att få avkodare används i nätet jämfört med andra kabeloperatörer. Att Newcos kabel-tv-nät har ett litet antal (analoga) avkodare lär göra det lättare att införa digitala avkodare, eftersom tittarna inte behöver övertalas att göra en andra investering. Telias avtalssystem med hyresvärdar eller fastighetsägare i stället för direkt med enskilda hushåll väntas underlätta lanseringen av digitala tjänster. Parterna bestred detta i svaret och gav ett exempel från Förenade kungariket som de anser visar att operatörer med många analoga avkodare har bättre förutsättningar att introducera digitala avkodare. Även om det förhåller sig så i Förenade kungariket, tycks marknadsvillkoren vara annorlunda i de nordiska länderna. Enligt ett pressmeddelande från Canal Digital(273) hade endast 20 % av företagets nya digitala kunder tidigare haft en analog utrustning. Telia har inte lämnat motsvarande uppgifter om lanseringen av digitala tjänster i sitt kabel-tv-nät. Parternas argument att lanseringen av digitala tjänster ger en konkurrensnackdel kan därför inte godtas.

(323) När väl kabel-tv-nätet konverterats digitalt kommer alla hushåll att behöva digitala avkodare för att ta emot signaler. Telia erbjuder subventionerade digitala avkodare till de hushåll som abonnerar på dess digitala tjänster. Som framgår nedan skulle Newco efter koncentrationen kunna använda Telenors egen teknik i de digitala avkodarna i sitt distributionsnät. De digitala avkodarna kommer att behövas för kringtjänster som Internetuppkoppling, beställvideo, preliminär beställvideo eller betal-tv. Dessa tjänster borde vara attraktiva för tittarna. Det finns därför ingen anledning till att införandet av digitala tjänster skulle försvaga Telias ställning på den svenska marknaden för kabel-tv. Newcos betydligt starkare ställning på digitala kabel-tv-tjänster än övriga svenska kabel-tv-operatörer lär tvärtom utgöra en viktig konkurrensfördel, som ytterligare minskar mindre kabel-tv-operatörers möjligheter att utmana Newco.

(324) Sammanfattningsvis framgår av vad som anförts ovan att den föreslagna koncentrationen enligt parternas marknadsdefinition skulle stärka Telias dominerande ställning på den svenska marknaden för kabel-tv-tjänster.

B. Direktdistribution i hemmet

(325) Telenor (Canal Digital) är en av dagens två analoga leverantörer av direktdistribution i hemmet i Sverige och i Norden. Den andra är Viasat (Netcom/MTG-koncernen). Enligt parterna är för närvarande omkring [500000-600000](274) svenska hushåll anslutna till de två analoga leverantörerna. De analoga mottagare som används i Sverige och övriga Norden innehåller normalt två ingångar för smarta kort. De flesta svenska hushåll med direktdistribution använder Nordenparabolen, som kan ta emot signaler från både 1 grad väst (Telenor) och 5 grader öst (NSAB). I den analoga miljön kan därför de flesta hushåll med direktdistribution abonnera på Canal Digital och Viasat samtidigt (dubbel användning). Det är därmed svårt och inte särskilt meningsfullt att göra en traditionell beräkning av marknadsandelar. År 1998 nådde Canal Digitals analoga direktdistribution till svenska hushåll [60-70 %](275) av alla hushåll med analog direktdistribution. Viasat nådde [70-80 %](276) av alla sådana hushåll.

(326) Analog direktdistribution i hemmet i Sverige och övriga Norden skiljer sig från kabel-tv-distribution i ett väsentligt avseende. När det gäller kabel är historiskt sett alla tv-kanaler tillgängliga i alla kabelnät, medan de två operatörernas direktdistributionspaket är mindre enhetliga och vissa tv-kanaler bara kan fås från en av leverantörerna. Viasat erbjuder till exempel kanaler som produceras av Netcom/MTG-koncernen (bland annat de svenska, norska och danska TV3 och TV1000) och Canal Digital erbjuder Canal+ och Kanal5 samt dess systerkanaler i Norge och Danmark. Den största icke markbundna tv-kanalen i Sverige är TV3 medan Kanal5 är näst störst. Båda är reklamfinansierade kommersiella kanaler. TV3 har fler tittare (omkring [5-15 %](277)) men Kanal5 har nästan fördubblat sin tittarandel på senare år och har nu omkring [0-10 %](278). Den andra sortens kanaler som bara erbjuds av en leverantör är premiumbetalkanaler, till exempel Canal+ från Canal Digital och TV1000 från Viasat.

(327) Det är som framgår ovan riktigt som parterna hävdar att Viasat före koncentrationen lyckats förhållandevis bättre med marknadsföringen av sin analoga direktdistribution. Betydelsen av detta bör dock inte överskattas. De flesta hushållens analoga avkodare kan ta emot signaler från både Canal Digital och Viasat. För att byta leverantör behöver kunderna bara sätta i ett annat smart kort i avkodaren. Newco skulle därför kunna nå de flesta hushåll med analog direktdistribution och skulle redan från början ha avtal med [60-70 %](279) av dem.

(328) Den relevanta frågan är därför om Newcos konkurrensfördelar efter koncentrationen skulle göra det väsentligt svårare för Viasat att konkurrera om direktdistribution i hemmet. Bedömningen måste ta hänsyn till den pågående övergången till digitala sändningar. Som angetts ovan är det bara Canal Digital som tillhandahåller digital direktdistribution i Sverige och övriga Norden. De har därför för närvarande 100 % av marknadssegmentet. Parterna angav i sitt svar att Viasat skulle kunna införa digital direktdistribution på ett halvår och att ett skäl till att Viasat ännu inte har infört sådana tjänster är att de vill sänka kostnaderna för att använda både analog och digital sändning. Rent tekniskt kan Viasat införa digital direktdistribution på relativt kort tid. Den viktigaste begränsningen lär troligen vara kommersiell. Som parterna har påpekat är kostnaderna för dubbel sändning en viktig faktor. Att Canal Digital har kunnat betala kostnaderna beror på att företaget är vertikalt integrerat med Telenors satellittjänster. Canal Digital måste inte som Viasat hyra satellitkapacitet på kommersiella villkor. Netcom/MTG skulle som sagt inte heller kunna "åka snålskjuts" på parternas investeringar i digital teknik, eftersom de digitala avkodare som Canal Digital och Telia tillhandahåller sina abonnenter inte accepterar smarta kort från Netcom/MTG.

(329) Canal Digital är ändå på kort till medellång sikt den enda leverantör som erbjuder nya eller befintliga abonnenter digitala kringtjänster. Canal Digital har dessutom slutit flera avtal med programföretag om ensamrätten till digitala sändningar. Canal Digitals ensamrätt är mera vidsträckt för digitala tjänster än för analoga. Av samma skäl som för kabel-tv kommer Newco att ha betydligt större köpkraft än Canal Digital och Telenor haft hittills. På samma sätt som för kabel-tv tillåter digitala sändningar att man inför kringtjänster, såsom snabb nerladdning från Internet, preliminär beställvideo, beställvideo och betal-tv. Canal Digital kommer att vara ensamma om att erbjuda kunderna dessa tjänster. Canal Digital har därför stora förutsättningar att vinna ytterligare marknadsandelar när hushåll med dubbel användning går över från analoga till digitala tjänster.

(330) Detta gäller även SMATV, där det i den analoga miljön ännu inte har varit ekonomiskt genomförbart att installera kringtjänster som kräver en relativt dyr uppgradering av infrastrukturen och att en avkodare används. Det har dock gjorts gällande att digitaliseringen kommer att göra det möjligt att introducera sådana tjänster till en rimlig kostnad. Newco skulle därför kunna erbjuda SMATV-nät en head-end in the sky-utrustning, som skulle ge tillgång till tjänster som man annars inte skulle ha tillgång till. Telia använder för närvarande ett liknande koncept för att sända tv-signaler till den danska kabel-tv-verksamheten från de satellittranspondrar Telia hyr. Förutom att en utvidgad verksamhet ger större intäkter kan strategin ytterligare öka både antalet hushåll som är anslutna till Newcos distributionssystem och Newcos köpkraft (se punkt 347 och framåt).

(331) Förutom att de ovannämnda effekterna skulle stärka Canal Digitals ställning på marknaden för direktdistribution i hemmet, skulle koncentrationen avlägsna Telia som en potentiell konkurrent på den marknaden. Innan den föreslagna koncentrationen tillkännagavs stod Telia i begrepp att gå in gå marknadssegmentet för direktdistribution i hemmet. När Telia år 1997 beslutade investera i ett [långsiktigt](280) avtal om hyra av satellittransponderkapacitet från NSAB hade företaget planer på att lansera direktdistribution i konkurrens med Telenor (och Netcom/MTG). Telia hävdar att beslutet att inte gå vidare fattades oberoende av fusionsplanerna med Telenor och att koncentrationen därför inte leder till att en potentiell konkurrent försvinner. Telia hävdar att planerna övergavs eftersom man inte kunde få programföretagen att bevilja sändningsrättigheter för direktdistribution i hemmet. Telia har dock inte lagt fram några bevis som stöder detta påstående. Förutom att bevis saknas, innebär förklaringen att Telia efter flera års kontakter med programföretag skulle göra en stor och långsiktig investering i satellitkapacitet utan att ha försäkrat sig om att programföretagen skulle ge dem de rättigheter som behövs för att påbörja direktdistributionen. Det är svårt att fästa någon vikt vid denna förklaring.

(332) Det bör dessutom noteras att Telias beslut att investera i marknaden för direktdistribution i hemmet fattades av den högsta ledningen och tillkännagavs i 1997 års årsredovisning. Detta strider mot det påstått "oberoende" beslutet att inte fullfölja planerna, som i grund och botten gjorde investeringen i satellittranspondrar överflödig [...](281) år innan hyresavtalet löper ut. Telia har inte kunnat visa att dess högsta ledning tog det beslutet och ännu mindre att det var oberoende av den planerade fusionen med Telenor.

(333) Sammanfattningsvis skulle den föreslagna koncentrationen enligt parternas marknadsdefinition stärka Canal Digitals ställning på den svenska marknaden för direktdistributionstjänster och avlägsna Telia som en potentiell konkurrent. Men kommissionen anser att Newcos framtida marknadsställning kan uppvägas av Viasats nuvarande ställning vad gäller analog direktdistribution och möjligheten att Viasat kan övervinna de kommersiella hindren för etablering av digitala sändningar. Men kommissionen anser vidare att det är tydligt att Newco i framtida förhandlingar med programföretagen kan använda sig av att de kan garantera anslutning av de flesta eller till och med alla hushåll med analog och digital direktdistribution i hemmet. Viasat skulle inte kunna hävda något liknande utan att hyra ytterligare satellitkapacitet av Newco och lansera digitala sändningar..

(334) Mycket tyder därför på att den föreslagna transaktionen kan skapa en dominerande ställning på marknaden för direktdistribution, särskilt för digitala sändningar. Eftersom samma skäl som stärker Telias dominerande ställning på kabel-tv-marknaden ger konkurrensproblem på marknaden för direktdistribution kan frågan lämnas öppen, eftersom den inte i sak förändrar bedömningen.

ii) Kombinerad nationell marknad för kabel-tv och direktdistribution i hemmet

(335) Vissa tredje män anser att kabel- och parabolsändningar bör bedömas tillsammans, särskilt med tanke på övergången från analog till digital sändningsteknik. Godtas detta blir de negativa effekterna av koncentrationen desamma som ovan. Den enda skillnaden blir att koncentrationen i så fall innebär att Telias andel av marknaden för kabel-tv-verksamhet slås samman med Canal Digitals andel av marknaden för direktdistribution. En bredare marknadsdefinition ändrar därför inte bedömningen i sak av den anmälda transaktionen.

(336) Enligt parternas siffror finns det ungefär lika många hushåll med SMATV som med direktdistribution. Ett problem med att beräkna andelarna av marknaden för direktdistribution är att det finns många dubbla användare. Om man bortser från denna svårighet och beräknar andelarna på en kombinerad marknad för sändningar via kabel, SMATV och direktdistribution har Telia och Canal Digital marknadsandelar på cirka [35-45 %](282) respektive [5-15 %](283).

(337) Newcos marknadsandel blir då [45-55 %](284), dvs. dubbelt så stor som den närmaste konkurrenten Netcom/MTG. Eftersom Canal Digital kan nå alla svenska tittare med analog direktdistribution skulle Newco få direkt tillgång till omkring [55-65 %](285) av alla hushåll med kabel-tv, SMATV och direktdistribution.

(338) Även om marknaden bedöms på denna nivå skulle koncentrationen ge Newco alla de ovannämnda konkurrensfördelarna, nämligen att kunna kombinera den största svenska distributionsverksamheten i Telias kabel-tv-nät med Telenors satellitverksamhet, att få en betydligt starkare ställning som programinköpare än både Telia och Canal Digital, och att som leverantör av tekniska tjänster skapa ett nytt beroende hos övriga svenska kabel-tv-operatörer. Dessutom skulle Newco fortfarande ha en mycket stark ställning vid övergången från analoga till digitala tjänster.

(339) Koncentrationen skulle därför även under dessa förutsättningar skapa eller stärka en dominerande ställning.

iii) Kombinerad skandinavisk/nordisk marknad för kabel-tv och direktdistribution

(340) Vissa tredje män gör gällande att bedömningen bör göras på skandinavisk (eller möjligen till och med nordisk) nivå. Kommissionen anser att inte heller en sådan utvidgning av marknaden påverkar bedömningen i sak. Canal Digitals och Viasats ovan beskrivna ställning inom direktdistributionen i hemmet på den skandinaviska marknaden förblir i stort sett oförändrad eftersom länderna har en liknande marknadssituation och de flesta hushåll kan ta emot analoga signaler från både Canal Digital och Viasat. De siffror som lämnats visar att de två leverantörernas marknadsandelar i Danmark liknar situationen i Sverige, medan motsatt situation råder i Norge och Finland. För kabel-tv skulle Newco kombinera det största nätet i Sverige med det näst största i Danmark och Norge.

(341) Beräkningen av marknadsandelar stöter på samma problem som i fråga om direktdistribution till dubbla användare. Dessutom finns flera källor för beräkningen av marknadens totala storlek(286). Om man bortser från metodproblemen och använder parternas uppgifter för att beräkna andelarna av hela den skandinaviska marknaden för sändning via kabel-tv, SMATV och satellit får Telia och Telenor/Canal Digital en marknadsandel på cirka [25-35 %](287) respektive [15-25 %](288). Newco har då en marknadsandel på [45-55 %](289), mer än dubbelt så stor som den största konkurrenten Netcom/MTG, och fyra gånger så stor som övriga konkurrenter(290).

(342) I sitt svar invände parterna mot siffrorna med hänvisning till MTG:s årsredovisning, där det anges att MTG ansluter programföretag till 1,9 miljoner nordiska hushåll. Denna siffra inbegriper dock många kunder som köper av återförsäljare, och kan därför inte jämföras med siffrorna ovan. För att kunna jämföra ovanstående siffror med de siffror som parternas svar bygger på, skulle man behöva lägga till Telenors kunder som köper av återförsäljare. I Skandinavien levererar Telenor till [600000-700000](292) SMATV-tittare på återförsäljarbasis. Detta motsvarar [65-75 %](293) av alla SMATV-tittare. Newcos andel av all försäljning, direkt till slutkund och genom återförsäljare, till skandinaviska hushåll med direktdistribution, kabel-tv och SMATV skulle då bli [60-70 %](294) (eller [50-60 %](295) i Norden). Även den marknadsandelen är dubbelt så stor som den för Netcom/MTG.

(343) Det bör också noteras att parternas marknadsandelar skulle bli ännu större om man tar hänsyn till att cirka [85-95 %](296) av alla skandinaviska kunder med direktdistribution kommer att kunna ta emot analog direktdistribution från Telenors satelliter utan att byta utrustning eller ens flytta sin parabolantenn. Newco skulle då kunna nå fler hushåll än vad som anges ovan och ha en marknadsandel på [70-80 %](297) av alla skandinaviska hushåll med direktdistribution, kabel-tv och SMATV ([60-70 %](298) i Norden.

(344) Newco skulle inte bara nå minst dubbelt så många hushåll som de främsta konkurrenterna utan också - om marknaden bedöms på skandinavisk eller nordisk nivå - få alla nämnda konkurrensfördelar av den föreslagna koncentrationen, nämligen sammanslagning av Telias svenska och danska kabel-tv-nät med Telenors satellitverksamhet, en avsevärt starkare ställning som programinköpare än både Telia och Canal Digital och det nya beroende som ställningen som leverantör av tekniska tjänster skapar hos kabel-tv-operatörer som konkurrerar med Telia. Dessutom skulle Newco fortfarande ha en betydligt starkare ställning vad gäller övergången från analoga till digitala tjänster.

(345) Även under dessa förutsättningar skulle koncentrationen skapa eller stärka en dominerande ställning.

iv) Övergripande slutsats om tv-distribution direkt till enskilda hushåll

(346) Enligt den information kommissionen fått skulle Newco enligt parternas marknadsdefinition kontrollera anslutningen av över [55-65 %](299) av alla svenska hushåll med kabel-tv. Om bedömningen utgår från en kombinerad svensk marknad för kabel-tv, direktdistribution och SMATV blir resultatet detsamma. Anses marknaden vara skandinavisk eller nordisk, skulle Newco kontrollera anslutningen av minst [45-55 %](300) av alla hushåll. Oavsett hur marknaden definieras ger parternas distributionsverksamheter Newco en distributionsvolym som långt överstiger de befintliga konkurrenternas. Därför anser kommissionen att Newcos stärkta ställning som programinköpare och leverantör av tekniska tjänster, i kombination med de vertikala effekterna av Telias integrering med Telenors satellittjänster, skulle skapa eller stärka en dominerande ställning på den relevanta marknaden för tv-distribution till slutkund.

Inköp av program

(347) Parterna anser att ingen av dem bedriver några omfattande programinköp, eftersom deras verksamheter begränsas till att paketera och distribuera tv-kanaler. Undersökningen visar dock att det bara gäller program för premiumkanaler (främst filmer och sporträttigheter), där parterna hittills har varit ganska små inköpare (även om åtminstone Telia har förvärvat både film- och sporträttigheter och nyligen lanserade en särskild golfkanal i sitt kabelnät). Via ägarintressen i Canal Digital har Telenor dock förbindelser med Canal+, som är en av världens största inköpare av sådana program. Canal Digital distribuerar bland annat program för premiumkanaler. Företaget har slutit avtal om de skandinaviska rättigheterna både med flera stora Hollywoodstudior, som Paramount, MGM och Fox, och om premiumrättigheterna till bland annat engelsk ligafotboll och NBA-basket. Canal Digital köpte den 1 september 1999 ensamrätten till att sända italiensk ligafotboll i Norden som tidigare innehades av Netcom/MTG. Rättigheterna förvärvades av Canal+, som också köper rättigheter till betal-tv för Canal Digitals räkning.

(348) Det har också påpekats att Newco skulle kunna utvidga inköpsverksamheten med premiumrättigheter för filmer och sport genom att förvärva de nordiska rättigheterna till exempelvis Hollywoodfilmer för alla relevanta befintliga sändningsvägar (betal-tv, beställvideo, premiumkanaler och andra betalkanaler, kostnadsfri tv och kanaler i basutbudet). Newco skulle ha incitament att använda en sådan strategi för att locka kunder till betal-tv, preliminär beställvideo och beställvideo när företaget utökar sin digitala distribution via kabel och satellit. Rättigheterna för premiumkanaler och andra betal-tv-kanaler skulle kunna användas av Canal+, som i Norden bara distribueras av Canal Digital. Företaget skulle också kunna sälja rättigheter för kostnadsfri tv och kanaler i basutbudet till andra programföretag eller utveckla egna kanaltjänster för basutbudet. Hollywoodstudior föredrar normalt att avtala med köparna om så många sändningsvägar som möjligt, eftersom det minskar kostnaderna för och riskerna med att sälja de nordiska programrättigheterna.

(349) Parterna invände mot argumentet och hävdade att NetCom/MTG köper fler program än de. I jämförelsen utelämnar parterna dock Canal+ som dels har ensamrätt till sändningar på premiumkanal på Canal Digitals plattform för satellitsändningar, dels köper rättigheter till betal-tv för Canal Digital. Canal+ har över 10 miljoner abonnenter i Europa. Det kan följaktligen inte hävdas att Newco skulle ha mindre resurser för programinköp än Netcom/MTG. Tvärtom lär Newco med hänsyn till storleken ha större resurser för programinköp än Netcom/MTG. Parterna hävdar också att Netcom/MTG är en större leverantör av betal-tv-tjänster än Newco (se ovan). För slutsatsen hävdar parterna dock återigen att antalet anslutna hushåll (där Newco skulle vara klart störst) är irrelevant. Som anförts ovan är argumentet inte hållbart. NetCom/MTG kan förutom sina ovannämnda svagheter inte heller sända digitalt i direktdistribution eller via kabel. Kringtjänster som betal-tv, preliminär beställvideo och beställvideo kräver betydligt större sändningskapacitet än den analoga tekniken ger. NetCom/MTG kommer därför inte att kunna konkurrera effektivt med Newco om rättigheterna till alla sändningsvägar för attraktiva filmer så länge inte företaget infört digital teknik. Öven efter en övergång missgynnas Netcom/MTG i konkurrensen, eftersom de har betydligt färre hushåll anslutna.

(350) Program för premiumkanaler är emellertid inte det enda (och inte ens det viktigaste) intresseområdet. Det råder allmän enighet i branschen om att premium-betal-tv inte har varit pådrivande i utvecklingen av kabel-tv, direktdistribution och SMATV i Norden. Den främsta pådrivande kraften har varit införandet av reklamfinansierade kanaler och miniavgiftskanaler. Både Telia och Telenor bedriver programinköp och ingår båda distributionsavtal för olika kommersiella tv-kanaler via kabel, direktdistribution och SMATV, som sedan säljs antingen som paket eller separat till enskilda hushåll (försäljning till slutkund) eller till andra kabel- och SMATV-operatörer (försäljning till återförsäljare). Både Canal Digital och Viasat har köpt ensamrätten till direktdistribution för olika kanaler. Kabel-tv-rättigheter brukar vanligen inte beviljas exklusivt. Canal Digital har dock fått köpa flera kombinerade [...](301) som inbegriper direktdistribution, SMATV och kabel. Efter transaktionen skulle Newco därmed kunna använda sin starkare vertikala integrering för att få inflytande på förhandlingarna med programföretagen, oavsett om den skandinaviska tv-distributionen anses utgöra en relevant marknad eller flera närliggande marknader.

(351) Undersökningen visade att Newco skulle bli en obligatorisk partner för alla som sänder reklamfinansierade kanaler eller miniavgiftskanaler och riktar sig till den nordiska marknaden. Sådana programföretag anser att möjligheten att nå tillräckligt många hushåll är avgörande för att få in tillräckligt stora reklamintäkter eller intäkter från abonnemangsavgifter. Efter koncentrationen kommer det att kräva anslutning till Newcos distributionsnät (där Newco kontrollerar [60-70 %](302) av alla hushåll med kabel-tv och de flesta hushåll med direktdistribution och SMATV). Newco skulle också bli den enda distributören med god täckning av hushåll med tv i alla större städer. Sådana hushåll är särskilt intressanta för annonsörer och därmed för kommersiella programföretag. Andra distributionssystem som Netcom/MTG:s system (med under hälften så många anslutna hushåll) skulle inte kunna ersätta Newcos distributionsnät.

(352) Parterna försöker i svaret förringa betydelsen av fördelen med att ha tillgång till fler hushåll, genom att hävda att Netcom/MTG och Stjärn TV är alternativa programföretag som inte finns med i basutbudet. Sådana programföretag kommer dock fortfarande att vilja nå så många hushåll som möjligt. En operatör av kabel-tv-nät kan som Telia och Telenor välja att debitera kunderna för ett stort basutbud som inte kräver någon avkodare eller att bara sända okrypterade must carry-kanaler, som de flesta andra operatörer gör. De flesta kabel-tv-operatörer erbjuder ett basutbud och ett eller flera större och dyrare kanalpaket, även om deras strategi förutsätter avkodare. En kanal i tilläggspaketet kan bara tas emot av vissa anslutna hushåll, på samma sätt som i parternas kabel-tv-nät. Kabel-tv-operatörernas affärsbeslut påverkar inte det grundläggande faktum att reklamfinansierade kanaler är beroende av att nå så många tittare som möjligt i varje enskilt distributionssystem. På samma sätt som i parternas kabel-tv-nät strävar reklamfinansierade kanaler efter att finnas med i basutbuden. Alla reklamfinansierade kanaler som inte kan komma med i basutbudet i parternas distributionsnät kommer därför att få samma distributionssvårigheter i basutbudet från Netcom/MTG och Stjärn TV. Parternas påstående godtas därför inte. Argumentet kommer att bli fullständigt irrelevant när övergången till den digitala tekniken har ägt rum, eftersom alla hushåll då kommer att behöva digitala avkodare för att ta emot tv-signaler(303) och inte ens must-carry-signaler kommer att finnas tillgängliga okrypterade.

(353) Parterna har också hävdat att Stjärn TV har en lika stark förhandlingsposition som Newco eftersom företaget ägs av UPC. Undersökningen visar dock att UPC:s tv-distributionsverksamhet utanför Norden inte påverkar förmågan att konkurrera med Newco om programinköp. Tvärtom visar undersökningen att Stjärn TV eller UPC skulle behöva betala höga premier till tv-kanalerna för att få exklusiva nordiska rättigheter, eftersom de ansluter under 10 % av alla nordiska tittare. Alla tv-kanaler som överväger att bevilja Stjärn TV eller UPC exklusiva eller förmånliga nordiska rättigheter skulle behöva ta ut en hög premie eftersom tv-kanalen kanske inte kan nå resten av de nordiska tittarna, särskilt inte tittare som är anslutna till Newcos olika distributionssystem. Det är osannolikt att det skulle vara lönsamt för programföretag som har skapat en reklamfinansierad tv-kanal med särskilda nordiska intressen att distribuera genom Stjärn TV/UPC, oberoende av vilka premier de i teorin skulle kunna få. Därför kan parternas argument om Stjärn TV:s förhandlingsposition inte godtas.

(354) Ett annat påstående i parternas svar är att införandet av digitala markbundna sändningar kommer att minska programföretagens beroende av Newco. Digitala markbundna sändningar infördes i Sverige den 1 april 1999. Med hänsyn till den relativt begränsade bandbredd som finns tillgänglig är antalet licenser lågt. Licenser har beviljats de tre befintliga analoga markbundna must carry-kanalerna. Licens har dessutom beviljats de fyra kommersiella kanalerna TV3, Kanal5, Canal+ och TV8 samt fyra utbildningskanaler/regionala kanaler. Hittills är det bara de statsägda must-carry-kanalerna SVT som har börjat med digitala markbundna sändningar. Försäljningen av avkodare för digitala markbundna sändningar är mycket liten (omkring 350 de första fyra månaderna(304)). Parternas påstående, att de digitala markbundna sändningarna kommer att väsentligt begränsa deras inflytande gentemot programföretag, kan därför inte accepteras.

(355) I Norge och Danmark skulle Newco kontrollera anslutningen av cirka [35-45 %](305) respektive [25-35 %](306) av hushåll med kabel-tv och ha en stark ställning i förhållande till SMATV (se nedan) medan situationen i fråga om direktdistribution i hemmet liknar den i Sverige.

(356) Newco skulle kunna anta en affärsstrategi som går ut på att använda sin målvaktsfunktion för att få inflytande på marknaden i Sverige (som har ungefär dubbelt så många hushåll som Norge och Danmark) och få förmånliga eller exklusiva rättigheter till kabel, direktdistribution och SMATV i hela Norden. Det är uppenbarligen riktigt att Newco kommer att behöva attraktiva program i sin tv-distributionsverksamhet, som parterna framhåller i sitt svar. Newco kommer dock att vara mindre beroende av varje enskild programleverantör än vice versa. Reklamfinansierade programföretag och programföretag med miniavgiftskanaler i Norden bygger sin verksamhet på finansiering som kräver tillgång till de tittare som är anslutna till Newcos distributionsnät i Sverige. De skulle ha små möjligheter och ingen anledning att stå emot Newcos krav, så länge de tillåts bibehålla och utveckla sin verksamhet. Newco skulle inte bara kunna hota med att utesluta programföretag från sin distribution, som Telia har gjort med en av Netcom/MTG:s kanaler. De skulle också kunna kräva betalning för att föra kanalen i sina distributionsnät eller paketera programföretagens kanaler så att det blir mindre lönande för dem att göra motstånd. Ett exempel på hur en distributör påverkat utbudet är Telia som i flera år har fört den engelskspråkiga versionen av Eurosport i det basutbud som alla 1,3 miljoner anslutna hushåll har tillgång till. Samtidigt har Telia lagt Eurosport Nordic-signalen i sitt tilläggsutbud, som kräver avkodare för mottagning. De flesta hushåll som är anslutna till Telias kabelnät och bara betalar för basutbudet kan därför inte ta in kanalen på sitt eget språk, trots programföretagets ansträngningar att erbjuda en mera attraktiv tjänst(307).

(357) Vad gäller paketering har kommissionen också uppmärksammats på att digitaliseringen kommer att ge distributörerna större inflytande över programföretagen. Den ökade kapaciteten ger nämligen distributörerna möjlighet att skapa flera paket eller utbudsprofiler för olika abonnentgrupper och därmed erbjuda programföretagen olika potentiella intäkter. Digitaliseringen ökar därför den dominerande distributören Newcos möjligheter att ge de leverantörer som gynnas större intäkter.

(358) Newcos möjligheter att få förmånliga eller exklusiva distributionsrättigheter kommer väsentligt att försvaga ställningen för andra distributörer av tv via kabel, direktdistribution och SMATV, eftersom deras produkter får en kostnadsnackdel eller distributörerna får färre tv-kanaler att erbjuda sina kunder. När befintliga distributionsavtal skall förnyas kommer programföretagen inte att ha något lönsamt alternativ för sin nordiska distribution. Detta skulle därför i slutändan ge Newco en dominerande ställning som inköpare av program för tv-distribution.

(359) Farhågorna stärks av att Newco är vertikalt integrerat för tillhandahållande av satellittranspondrar med nordisk täckning. Newcos enda konkurrent på satellitsidan är företaget NSAB som inte är vertikalt integrerat och Newco skulle därmed bli den enda leverantör som kan erbjuda kombinationstjänster bestående av satellitinfrastruktur och distribution till slutkund och täcka de flesta hushåll med tv. Telenor och Canal Digital använder redan i viss mån sådana kombinationserbjudanden. Det framgår bland annat av Canal Digitals avtal med flera programföretag, där programföretagen [...](309). Detta lockar programföretag, eftersom transponderkapaciteten som hyrs separat kan utgöra 30 % eller mer av totalkostnaderna för kanalen. Newco skulle kontrollera 65-77 % av den nordiska transponderkapacitet som lämpar sig för tv och ingen annan distributör skulle kunna mäta sig med deras affärsmetoder, eftersom de då skulle vara tvungna att hyra transpondrar från Newco eller NSAB till marknadspris. Förutom kostnadsfördelen skulle Newco efter fusionen framgångsrikt kunna ge programföretag i Telias kabelnät eller på annat håll mindre attraktiva distributionsvillkor (till exempel utanför basutbudet) om de inte köper Newcos kombinationstjänster.

(360) Det är mycket troligt att Newco strategiskt skulle utnyttja sin starka ställning på ett område för att stärka sin övergripande ställning som distributör. Canal Digital har till exempel ingått flera exklusiva distributionsavtal, som inte enbart omfattar kärnverksamheten med analog och digital direktdistribution utan även digitala sändningar på kabel-tv och SMATV. På liknande sätt har Telia ingått avtal som inte bara ger företaget fördelaktiga distributionsrättigheter för kabel-tv, utan också rättigheter till SMATV och direktdistribution (som Telia för närvarande inte använder i sin verksamhet). I svaret bestred Telia dessa slutsatser och hävdade att Canal Digital och i synnerhet de själva bara har några få exklusiva rättigheter. Inget av parternas påståenden kan godtas. Enligt egna uppgifter har Canal Digital en lång lista med exklusiva rättigheter. Företaget har till exempel digital ensamrätt i Sverige till [...](310) kanaler inom direktdistribution, [...](311) inom kabel-tv och [...](312) inom SMATV. Det är mycket mer än Netcom/MTG. Det är inte förvånande att leverantörerna varit mindre intresserade av att ge Netcom/MTG ensamrätt, eftersom många programföretag inte vill bli beroende av ett konkurrerande programföretag för distributionen i Norden. Vad gäller parternas övriga påståenden visar de uppgifter som lämnats av programföretag och andra distributörer tydligt, att Telias distributionsrättigheter är förmånliga. Den relevanta frågan är slutligen inte om Telia före den föreslagna koncentrationen redan har förvärvat en stor portfölj med rättigheter för SMATV och direktdistribution. Vad som är relevant är i stället att Telias möjlighet att göra detta (utan att redan bedriva verksamhet på dessa områden) visar hur stark den sammanslagna enheten skulle vara efter koncentrationen.

(361) Parterna har också kunnat säkra rättigheterna till [...](313) från flera av sina befintliga leverantörer. Telenor har påbörjat en aggressiv strategi för att få programföretagen att byta från NSAB:s till Telenors satelliter. Som nämnts ovan övertalades nyligen ett programföretag att flytta till 1 grad väst, genom ett avtal som bygger på genomslagskraft. Newco skulle kunna använda sådana strategier för att ytterligare minska eller undanröja konkurrensen från andra som erbjuder direktdistribution, kabel-tv och SMATV eller konkurrensen från NSAB, vilket ytterligare skulle stärka Newcos ställning som en obligatorisk partner till alla kommersiella programföretag. Det skulle avsevärt stärka Newcos målvaktsfunktion och kontroll över alla led i tv-distributionskedjan i Skandinavien.

(362) Av alla ovanstående skäl anser kommissionen att den anmälda koncentrationen skulle ge Newco en dominerande ställning som inköpare av program för tv-distribution.

Försäljning till återförsäljare av programrättigheter

(363) Båda parterna (och Canal Digital) bedriver försäljningsverksamhet till återförsäljare av programrättigheter. Telenor (inbegripet Canal Digital) är den största försäljaren och säljer till mer än [...](314) återförsäljare i de tre skandinaviska länderna. Kunderna är i huvudsak SMATV och kabelnät. Enligt Telias årsredovisning från 1998 erbjöds 686000 tittare i Skandinavien betal-tv genom sådan verksamhet. Detta motsvarar 70 % av alla hushåll med SMATV i regionen. Den näst största försäljare som säljer till återförsäljare är i alla tre länderna Netcom/MTG, som 1998 nådde något färre tittare än Telenor. Enligt anmälan har Telias verksamhet hittills begränsats till Danmark, där företaget levererar till omkring [...](315) SMATV-nät(316). Ett allmänt inslag på marknaden för försäljning till återförsäljare har varit att många kunder har fått leveranser från både Telenor och Netcom/MTG.

(364) Den föreslagna koncentrationen tycks dock ge Newco möjlighet att vidareutveckla och stärka sin affärsverksamhet betydligt, vilket skulle kunna bli strategiskt mycket viktigt. Newco skulle kunna stärka försäljningsverksamheten till återförsäljare ytterligare genom att utnyttja både sin målvaktsfunktion för satellittjänster, särskilt digitalt, och sin ställning som obligatorisk partner för kommersiella tv-kanaler vid distribution till slutkund. På så sätt skulle Newco kunna skapa flera analoga och digitala paket. Newco skulle som sagt bli det enda företaget i Norden som i sina digitala paket skulle kunna erbjuda kringtjänster som betal-tv, preliminär beställvideo, beställvideo och Internetuppkoppling. Sådana paket skulle kunna erbjudas alla kabel- eller SMATV-operatörer på den nordiska marknaden. Newco skulle ha ett starkt incitament att använda en sådan strategi eftersom det kostar litet eller inget att till återförsäljare leverera sådana paket, som kommer att utvecklas för den egna distributionsverksamheten.

(365) Även före den föreslagna koncentrationen har Telia, Telenor och Canal Digital kunnat utnyttja sin starka ställning i respektive kärnverksamhet för att få betydligt bättre villkor från programföretagen än konkurrenterna (ur leverantörernas synvinkel kan man säga att programföretagen har accepterat att distribuera i parternas nät på betydligt sämre villkor än i konkurrerande distributionssystem). Telia kunde 1995-1998 minska sina totala avgifter till programföretagen betydligt, trots att antalet programföretag de hade distributionsavtal med ökade [...](317) under samma period. Parterna bestrider detta i svaret och uppger att Telias lägre kostnader beror på att antalet hushåll med avkodare i Telias nät har minskat från [...](318) till [...](319). De anför vidare att jämförelsen bör grundas på Telias intäkter från betal-tv. För det första är det oklart hur färre avkodare kan minska Telias kostnader, men faktum kvarstår att Telia betalade i genomsnitt [...](320) till varje programföretag 1995. År 1998 hade denna siffra sjunkit till [...](321), en minskning med [...](322). För det andra accepterar kommissionen som nämnts ovan inte parternas definition av intäkter från betal-tv, eftersom detta utesluter mer än halva Telias omsättning från tv-distribution till slutkund. Det argument som parterna lägger fram i sitt svar kan därför inte godtas.

(366) Newco väntas efter den föreslagna koncentrationen använda sin ställning som obligatorisk partner till programföretag för att få ännu bättre villkor för de kombinerade rättigheterna till försäljning till återförsäljare och slutkunder. Med hänsyn till Newcos konkurrensfördelar lär företaget kunna erbjuda programpaket till priser som starkt motiverar andra kabel- och SMATV-operatörer att köpa rättigheterna från Newco och inte direkt från enskilda programföretag som Netcom/MTG. Sådana programföretag skulle därigenom bli alltmer beroende av Newco för tv-distributionen till slutkunder i de tre skandinaviska länderna, vilket skulle hämma möjligheterna att ta upp konkurrensen med Newco om försäljningen till återförsäljare. Även om Newco åtminstone till en början skulle erbjuda paketen till återförsäljarna till så goda villkor att det kan ge konkurrerande kabel- och SMATV-operatörer vissa kortsiktiga kostnadsfördelar, lär konkurrensen påverkas mycket negativt på medellång till lång sikt.

(367) För det första skulle Newco kunna undanröja konkurrerande kabel- och SMATV-operatörer, inte bara genom att ha fullständig information om volymen av deras verksamhet och deras kostnadsstruktur, utan eventuellt även genom att ålägga dem exklusivitet eller andra begränsande skyldigheter, vilket undanröjer möjligheterna att konkurrera genom nya eller innovativa program.

(368) För det andra skulle en sådan utveckling ställa programföretagen mot en programinköpare i dominerande eller till och med monopolställning i Skandinavien. Det skulle inte bara påverka deras lönsamhet negativt utan även minska möjligheterna att påverka sammansättningen och försäljningen av programmen eller kanalerna. Under sådana omständigheter lär programföretagen få svagare incitament att investera i bättre kvalitet eller att utveckla nya program. Den föreslagna koncentrationen kan därför leda till att digitaliseringen av de skandinaviska marknaderna för tv-distribution ger konsumenterna ett mindre urval och inte ett större.

(369) Den föreslagna koncentrationen skulle därför ge Newco en dominerande ställning på området försäljning av programrättigheter till återförsäljare, oavsett om marknaden anses omfatta hela Skandinavien eller utgöra separata marknader i vart och ett av de tre länderna.

Tekniska tjänster i samband med betal-tv

(370) Marknaden för tekniska betal-tv-tjänster är för närvarande begränsad, eftersom verksamheten sköts internt av de flesta stora operatörer för kabel-tv och direktdistribution såsom Telia, Telenor och Netcom/MTG. Men parterna tillhandahåller tekniska betal-tv-tjänster till tredje man. Telenor tillhandahåller sådana tjänster både självständigt och via Canal Digital, som för närvarande är ensam i Norden om att leverera tekniska betal-tv-tjänster och har ett avtal med [...](323) och med andra svenska kabel- och SMATV-operatörer. Telia tillhandahåller sådana tjänster för kabel- och SMATV-operatörer i Danmark och har ett avtal med [...](324), enligt vilket de senare fått licens på att använda Telias abonnentadministrationssystem. Telenor har gjort stora investeringar i sitt eget digitala system för tillgångskontroll, Conax (Conditional Access) och Applied Programme Interface. Telenors investering i denna teknik har ökat med [...](325) per år under de senaste fyra åren.

(371) Parterna hävdar att kunderna kommer att kunna byta leverantör utan att byta ut sin utrustning, sedan flera europeiska kabel-tv-operatörer 1997 antog Eurobox-standarden och sedan alla stora nordiska tv-distributörer och programföretag 1998, i samband med diskussionerna om Nordig-projektet, antog gemensamma specifikationer för en avkodare som bygge på europeisk standard. Parterna medger dock att ytterligare harmonisering krävs inom Nordig-projektet innan det blir genomförbart, och att Conax inte kan tillämpas på Eurobox-standarden.

(372) Undersökningen visar att den föreslagna koncentrationen kan ge Newco incitament och möjlighet att antingen överge Nordig-projektet och koncentrera sig på det egna Conax-systemet eller använda Conax som teknik för villkorad tillgång i projektet. Om Newco skulle använda sin framskjutna ställning inom digitala tjänster (Telias kabelnät och Canal Digitals direktdistribution) för att driva igenom Conax som en faktisk standard på marknaden, blir det mycket svårt för andra marknadsaktörer att införa ett konkurrerande system, eftersom så många hushåll skulle vara anslutna till Newcos distributionssystem(326). Som exempel på hur Newco skulle kunna använda sin företagsspecifika teknik för att låsa kunder i distributionssystemet uppger tredje man att Telenor redan tar ut en hög tilläggsavgift för upplänkning av tv-signaler som inte är krypterade med Conax-tekniken. Ett annat exempel är att de digitala avkodare för direktdistribution som säljs i de skandinaviska länderna är låsta till Canal Digitals programguide och det inbyggda telefonmodemet kan inte användas för att nå andra leverantörer. Om NetCom/MTG eller någon annan leverantör skulle lansera digital direktdistribution, kan Canal Digitals kunder därför inte byta leverantör utan att köpa nya avkodare. I Telias digitala avkodare används visserligen den med Conax konkurrerande tekniken Viaccess, men bara några få sådana avkodare har installerats i Telias kabelnät (omkring [...](327) av alla anslutna hushåll). Enligt parterna är en digital avkodare som kan ta emot både kabel-tv och satellitsignaler bara [...](328) euro dyrare att tillverka än dagens signalspecifika avkodare (under [0-20 %](329)). Newco väntas därför använda Conax-tekniken även i Telias befintliga kabelnät och använda den ovan beskrivna strategin för de digitala kabel-tv-avkodarna för direktdistribution i hemmet.

(373) Newco tycks därmed kunna använda sin ställning inom tekniska tjänster och den egna Conax-tekniken för att ytterligare stärka sin kontroll över de ovannämnda marknaderna. Eftersom Newco troligen skulle lyckas införa sin digitala teknik som en faktisk standard på den nordiska marknaden skulle koncentrationen ge en dominerande ställning på tekniska tjänster för betal-tv.

Slutsats som tv-distributionsmarknaderna

(374) Den föreslagna koncentrationen skulle skapa en vertikalt integrerad enhet och kombinera alla Telias och Telenors verksamheter och starka sidor inom tv-distribution. Eftersom alla de ovan beskrivna verksamheterna syftar till att låta enskilda hushåll ta emot program som produceras av olika programföretag, finns det en stark koppling mellan de olika leden i distributionskedjan. Detta skulle ge Newco kommersiellt incitament att hävda sin styrka i varje enskilt led för att flytta fram sin position i övriga marknadsled. Det har fastställts att den föreslagna koncentrationen skulle skapa eller stärka en dominerande ställning för Newco på områdena för tillhandahållande av satellittransponderkapacitet, tv-distribution till slutkund, inköp och försäljning av program till återförsäljare och tillhandahållande av teknik för tekniska tjänster för kommersiell tv. Med hänsyn till kopplingen mellan dessa verksamheter är de konkurrensproblem som koncentrationen leder till större än summan av problemen i varje enskilt led i distributionskedjan. Det är särskilt oroande att Newcos ställning skulle stärkas ytterligare i den digitala miljön på det ovan beskrivna sättet. Bildandet av Newco skulle därför kunna leda till att ett enda företag skulle kunna bestämma utformningen av det nya konvergerade multimedialandskapet utan att begränsas i någon större omfattning av konkurrenter, kunder eller konsumenter.

(375) Problemen förvärras av att Telenor har planer på att inom kort förvärva kontrollen över Norkring, ett norskt företag för markbunden tv-sändning som äger ca 6500 sändningsstationer i Norge. Detta skulle ge Newco kontroll över alla dagens tekniska plattformar för tv-distribution i Norge. När det gäller konvergensen av medie- och telefonisektorerna skulle Newco vidare äga den nödvändiga infrastrukturen och ha enastående möjligheter att kombinera olika telefoni-, Internet- och tv-tjänster. Företaget skulle därför kunna skapa en kundlojalitet som ingen konkurrent med färre tjänster skulle kunna mäta sig med. Därigenom skulle Newco kunna skapa oöverstigliga inträdeshinder för hela sitt verksamhetsområde.

III. SAMLAD BEDÖMNING AV DEN ANMÄLDA TRANSAKTIONEN

(376) Den anmälda transaktionen skulle skapa eller stärka dominerande ställningar på de ovannämnda marknaderna för telefonitjänster i Sverige, Norge och Irland och på olika nivåer i tv-distributionskedjan i de nordiska länderna. De negativa effekterna skulle uppstå delvis på grund av den sammanslagna enhetens överlägsna marknadsstyrka, som framgå av de stora marknadsandelarna jämfört med mindre och svagare konkurrenter. Effekterna stärks betydligt av den vertikala integration som blir resultatet när Telias och Telenors verksamheter kombineras. Transaktionen skulle därför skapa en sammanslagen enhet med stark eller dominerande ställning, som täcker telefoni- och tv-sektorernas hela värdkedja. Att de flesta av Newcos konkurrenter inte alls är vertikalt integrerade stärker ytterligare företagets dominerande ställning och minskar möjligheterna att effektivt konkurrera med Newco. Den sammanslagna enhetens breda verksamhet och framskjutna ställning inom digital teknik kommer också att utgöra betydande inträdeshinder på alla nivåer av verksamheten.

(377) Av ovanstående skäl anser kommissionen att företagskoncentrationen i sin anmälda form är oförenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalets funktion, eftersom den skulle skapa eller stärka en sådan dominerande ställning på marknaderna för telefoni- och tv-tjänster som påtagligt hämmar konkurrensen på den gemensamma marknaden i den mening som avses i artikel 2.3 i koncentrationsförordningen och inom EES-området i den mening som avses i artikel 57.1 i EES-avtalet.

IV. PARTERNAS FÖRSLAG TILL ÅTAGANDEN

(378) För att lösa de konkurrensproblem som kommissionen anser att koncentrationen kan ge upphov till lämnade parterna den 17 och 24 september 1999 in åtaganden för att lösa problemen(330). De senare åtagandena lämnades visserligen in efter den frist som föreskrivs i artikel 18 i kommissionens förordning (EG) nr 447/98(331), men enligt samma förordning får kommissionen i undantagsfall förlänga tremånadersfristen. Det bör noteras att parterna redan hade gjort vissa åtaganden i ärendet innan tremånadersfristen löpte ut, och att kommissionen fick in en ansökan om en veckas förlängning av fristen för en andra omgång åtaganden innan tremånadersfristen löpte ut. I ansökan om fristförlängning angavs vilken sorts åtaganden som skulle lämnas efter en vecka, vilket gjorde att kommissionen kunde inleda bedömningen av åtgärderna redan innan de formellt lagts fram.

(379) Telia och Telenor ägs av den svenska respektive norska staten. Fusionsplanerna måste därför godkännas av parlamenten i båda länderna. Riksdagen i Sverige och stortinget i Norge godkände transaktionen efter omfattande debatt om inte bara själva transaktionen utan även om hur den påverkade flera andra politiska frågor av allmänt intresse, såsom pluralitetsprincipen i media och den framtida utvecklingen av IT-samhället. Det bör noteras att de båda regeringarnas ägarroller krävde att de tog ytterligare hänsyn till hur de senare åtagandena kunde påverka andra politiska ställningstaganden och att diskussioner fördes med företrädare för de båda parlamenten. Att frågorna måste avgöras i riksdag respektive storting ökade pressen. Eftersom politiska organ i två olika länder var inblandade blev det ännu svårare att hålla den tidsfrist som föreskrivs i förordning (EG) nr 447/98. De särskilda omständigheterna har därför inte så mycket att göra med det statliga ägandet i sig, utan snarare med att parternas affärsverksamhet och den verksamhet som påverkades av de ytterligare åtaganden kan påverka andra frågor av nationellt intresse och kräver politisk konsultation. Att den svenska telekommyndigheten Post- och telestyrelsen den 16 september 1999 publicerade ett förslag till ny lagstiftning om tillträde till accessnätet fördröjde ytterligare regeringarnas utvärdering av de åtaganden parterna planerade för tillgången till accessnätet och kabel-tv. Parterna skulle även behöva konsultera de båda riksdagarna för att anmäla avtalet på nytt, vilket gjorde det svårare att ändra avtalet än vad som är brukligt vid andra transaktioner.

(380) Parterna utsattes därför för avsevärt större press när åtagandena lämnades, jämfört med andra stats- eller privatägda bolag vars verksamhet inte direkt påverkar politiska frågor av allmänt intresse. Att tredje man redan i den första etappen kommenterat frågan om tillträde till accessnätet och åtagandenas klara karaktär gjorde att kommissionen kunde göra en fullständig och god utvärdering av det ändrade förslaget, inklusive vederbörlig konsultation av medlemsstater och tredje man.

(381) Parternas slutliga förslag till åtaganden beskrivs nedan.

a) Telia skall avyttra följande:

1. Telia Norge, inklusive Telias verksamhet i Norge avseende in- och utrikessamtal med traditionell rösttelefoni, datakommunikationstjänster, abonnentväxlar och därmed sammanhängande tjänster, samt Internettjänster.

2. Nättjänster som för närvarande handläggs via Telia Nättjänster Norden AB.

3. Telia InfoMedia Television AB, inklusive Telias kabel-tv-verksamhet i Sverige.

b) Telenor skall avyttra följande:

1. Aktieandelen på 33 % i Telenordia, som är verksamt inom in- och utrikessamtal med traditionell rösttelefoni, Internet och datakommunikationstjänster samt globala tjänster, inklusive Nordicom.

2. Aktieandelen på 50 % i Internordia, som tillhandahåller abonnentväxlar i Sverige.

3. Aktieposterna i Lokaldelen och Telenor Företagsinfo AB, som tillhandahåller lokala telefonkataloger och företagskataloger i Sverige.

4. Telenor Avidi AS, inklusive Telenors kabel-tv-verksamhet i Norge.

c) Telia eller Telenor skall avyttra följande:

Enligt åtagandena skall antingen Telia avyttra hela sitt aktieinnehav i Eircom (tidigare Telecom Eireann) eller skall Telenor avyttra hela sitt aktieinnehav i ESAT Digifone.

d) Tillträde till accessnätet

Enligt åtagandena skall Telia och Telenor ge konkurrenterna tillträde till sina respektive lokala accessnät och tillhandahålla alla tekniskt möjliga tjänster på villkor som inte är diskriminerande. Åtagandet skall ge konkurrenterna möjlighet att upprätta direkta kundrelationer med telekom-kunderna.

(382) Åtagandet om att tillhandahålla renodlad tillgång till accessnätet skall träda i kraft inom tre månader från det att kommissionen fattat sitt beslut. Avyttringen av parternas respektive kabel-tv-nät och övrig verksamhet enligt ovan skall ske på sådana villkor kommissionen vanligen kräver i den här typen av ärenden och skall fullbordas inom [...](332) från den dag kommissionen fattade sitt beslut.

(383) Avyttringen av varje affärsområde skall ske enligt kontinuitetsprincipen och skall omfatta tillräckliga personalresurser för försäljning, produktion och administration, alla befintliga avtal och licenser som behövs för att fortsätta använda den teknik som i dag används i affärsverksamheten på nuvarande villkor. Avyttring skall ske till lönsamma, befintliga eller potentiella, konkurrenter som inte har några förbindelser med eller är beroende av Telia eller Telenor, och som besitter tillräckliga ekonomiska resurser och dokumenterad sakkunskap för att kunna utveckla den försålda verksamheten till en aktivt konkurrerande marknadskraft. Varje avyttring kräver uttryckligt godkännande från kommissionen.

(384) Parterna åtar sig att innan avyttringen fullbordats se till att verksamheten bedrivs separat och utgör en försäljningsbar enhet. Både Telia och Telenor skall utse en förvaltare som skall godkännas av kommissionen. Villkoren för förvaltarens uppdrag skall godkännas av kommissionen och skall bland annat omfatta att fastställa och övervaka hur de affärsverksamheter som skall avyttras sköts och fungerar, och att till kommissionen rapportera om hur Telia och Telenor uppfyller sina åtaganden och om potentiella köpare. Kommissionen och de nationella telekommyndigheterna kräver även rapportering om hur åtagandet om tillträde till accessnätet uppfyllts.

(385) Parterna har slutligen åtagit sig att, om avyttringen inte fullföljts inom viss tid, ge förvaltaren eller förvaltarna oåterkallelig fullmakt att finna en köpare för de affärsverksamheter som skall avyttras.

V. BEDÖMNING AV DE FÖRESLAGNA ÅTAGANDENA

(386) När det gäller television skulle den förslagna avyttringen av kabel-tv-verksamheten undanröja de överlappande affärsverksamheter som Telia för med sig in i det nya bolaget. Det nya bolagets televisionsverksamhet skulle därför inte vara mer omfattande än den Telenor tidigare bedrev. Men framför allt skulle hushållen anslutna till det nya företagets distributionssystem för betal-tv inte vara fler än de som tidigare var anslutna via Telenor. Eftersom mängden anslutna hushåll enligt ovan var det huvudsakliga konkurrenshindret även för vertikalt integrerade marknader, skulle avyttringen av kabel-tv-verksamheten undanröja konkurrenshindren också på dessa närliggande marknader. Det nya bolaget skulle visserligen ha en stark ställning på flera av de vertikalt integrerade marknaderna men sedan kabel-tv-verksamheten avyttrats skulle ställningen inte vara klart starkare än den Telenor redan har, till exempel när det gäller kombinationserbjudanden av transpondertjänster via satellit och distribution av betal-tv.

(387) Köparen eller köparna av parternas svenska och norska kabel-tv-verksamhet kommer att bli en kraft att räkna med på marknaden för anslutning till och distribution av tv-tjänster och kommer, åtminstone vad gäller Telias kabel-tv-nät, omedelbart att kunna erbjuda digitala kringtjänster. Det är underförstått att köparen eller köparna av parternas kabel-tv-nät, enligt etablerad praxis för kompletterande begränsningar, får begära att parterna skall ingå avtal om att inte konkurrera med den avyttrade kabel-tv-verksamheten under tre till fem år.

(388) Marknadsundersökningen visade att parterna skulle kunna ersätta den avyttrade kabel-tv-verksamheten med liknande tjänster som grundas på xDSL-teknik i det allmänna kopplade telenätet. Flera saker begränsar dock uppgraderingen av det allmänna kopplade telenätet med xDSL-teknik för tv-distribution. För det första lämpar sig åtminstone de typer av xDSL-tekniken som finns på marknaden (ADSL) främst för snabb Internetanslutning och inte för tv-distribution, eftersom bandbredden inte räcker för traditionella kanalpaket. För det andra lär xDSL-tekniken ge tekniska problem med pålitlighet och interferens, eftersom det allmänna kopplade telenätet används även för röst- och datakommunikation. För det tredje krävs stora investeringar för att uppgradera dagens allmänna kopplade telenät med xDSL-teknik, särskilt den mer avancerade VDSL-tekniken som bara kan användas på kopparledningar inom 500-800 meter från kunden. Eftersom parterna skulle vara tvungna att uppdatera hela det allmänna kopplade telenätet kan det inte rimligen ske på kort eller medellång sikt, även om tillräckliga resurser finns. Därför kommer avyttringen av kabel-tv-verksamheten att ge effekt även om parterna skulle kunna ersätta den avyttrade kabel-tv-verksamheten med liknande tjänster som utförs med xDSL-teknik över det allmänna kopplade telenätet.

(389) Parternas slutliga förslag till avyttring av kabel-tv-verksamheten i Sverige och Norge undanröjer alltså alla de ovanstående konkurrensproblemen med anslutning till och distribution av tv-tjänster.

(390) Förslaget om tillträde till accessnätet i båda länderna är omfattande och utgår från de kommentarer om tillträde till accessnätet som tredje man lämnade i den första bedömningsomgången. Enligt de kommentarer kommissionen fått tror man inte att andra begränsningar än de som objektivt motiveras av nätsäkerheten skulle göra det slutliga förslaget ineffektivt. Förslaget om tillträde till accessnätet undanröjer därför i stor utsträckning konkurrensproblemen med olika telekomtjänster och ger nya maknadsaktörer möjlighet att upprätta direkta kundrelationer, vilket ger det sammanslagna företaget åtminstone samma konkurrens som Telia respektive Telenor hade innan den föreslagna sammanslagningen.

(391) Åtminstone inledningsvis skulle dock främst större affärskunder gynnas av förslaget om tillträde till accessnätet. Avyttringen av parternas kabel-tv-verksamhet kompletterar här förslaget om tillträde till accessnätet. Den nya ägaren till kabel-tv-näten kommer att ge parternas telekomnät hårdare konkurrens om de olika telekommarknaderna för hushåll och småföretag, som antagligen gynnas mindre av tillträdet till accessnätet.

(392) Den nämnda avyttringen av dagens överlappande nationella verksamhet ger slutligen de nya ägarna av varje affärsområde möjlighet att träda in på eller stärka sin ställning på de svenska och norska telekommarknaderna, och utvecklas med hjälp av åtagandet om tillträde till accessnätet. Parternas slutliga förslag till åtaganden udanröjer därför alla konkurrenshinder även på telekomområdet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Telia AB (publ) och Telenor AS anmälde den 28 april 1999 en företagskoncentration, genom vilken den svenska och norska staten förvärvar gemensam kontroll över det nybildade företaget Newco, som skall äga aktierna i de båda anmälande företagen. Företagskoncentrationen förklaras förenlig med den gemensamma marknaden och EES-avtalet förutsatt att parternas slutliga förslag till åtaganden i bilaga I och II fullgörs helt.

Artikel 2

Detta beslut riktar sig till

Telia AB (publ) Mårbackagatan 11 S - 123 86 Farsta

och

Telenor AS Boks 6701, St. Olavs plass N - 0130 Oslo

Utfärdat i Bryssel den 13 oktober 1999.

På kommissionens vägnar

Mario Monti

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 395, 30.12.1989, s. 1. Rättelse i EGT L 257, 21.9.1990, s. 13.

(2) EGT L 180, 9.7.1997, s. 1.

(3) EGT C 43, 9.2.2001.

(4) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(5) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(6) Ärende IV/M.1069, beslut av den 8 juli 1998.

(7) Se till exempel kommissionens beslut 96/546/EG i ärende IV/35.337 - Atlas, EGT L 239, 19.9.1996, s. 23 och beslut 96/547/EG i ärende IV/35.617 - Phoenix/GlobalOne, EGT L 239, 19.9.1996, s. 57.

(8) Den punkt i lokalstationen där tvinnade parkablar i koppar sammankopplas brukar kallas korskoppling.

(9) För traditionellt kopplad telefoni med kopparledningar kräver talkanalen en sluten elektrisk krets mellan de båda abonnenterna. Med fiberoptiska kablar, satellit eller radiolänkar behövs inte längre någon sluten elektrisk krets, eftersom vissa delar av talkanalen kan bestå av ljusvågor, radiovågor eller liknande.

(10) Systemets närmare utformning och terminologin kan variera mellan olika nät och olika länder.

(11) Den exakta taxan som uttrycks i särskilda dragningsrätter kan variera efter när på dagen samtalet äger rum.

(12) Från början till slut avser här sådana tjänster där samma operatör äger eller kontrollerar alla delar av nätet mellan den uppringande abonnenten och mottagaren.

(13) Vissa datanät som använder ramförmedling och X25 är kopplingsberoende i den meningen att förbindelsen kopplas upp innan dataöverföringen börjar. De har därmed vissa drag gemensamt med traditionellt kretskopplad telefoni.

(14) Där nätens hopkopplingspunkter skär varandra.

(15) Det finns ett antal varianter på DSL-tekniken såsom ADSL (Asymmetric Digital Abonnent Line), HDSL (High data rate Digital Abonnent Line) och VDSL (Very high data rate Digital Abonnent Line). Dessa betecknas tillsammans som xDSL-teknik.

(16) Tjänsterna kan även indelas efter om användarna är privat- eller företagskunder, bor i städer eller på landet. Här krävs dock ingen sådan vidare uppdelning, eftersom den inte påverkar bedömningsresultatet. En sådan uppdelning kan däremot påverka bedömningen av vilka åtgärder som begränsar effekterna av samgåendet, eftersom olika åtgärder påverkar konsumentgrupperna på olika sätt.

(17) Vissa länder har gratiserbjudanden på telefontjänster som brukar debiteras efter användning, till exempel lokalsamtal. Det förekommer dock inte i de länder ärendet avser.

(18) ISDN (Integrated Services Digtal Network) är ett slags digitalt nät som bygger på befintliga allmänt kopplade telefonnät och förser kunderna med digitala länkar och genomgående digital konnektivitet.

(19) Punkt 44-46 i ärende nr M.1069, EGT L 116, 4.5.1999, s. 1.

(20) Ärende nr. IV/JV.1 - Telia/Telenor/Schibsted.

(21) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(22) För enkelhetens skull kallas den anmälda transaktionen ibland fusion, även om det enligt koncentrationsförordningens terminologi egentligen handlar om ett samriskföretag.

(23) EGT L 199, 26.7.1997, s. 32.

(24) EGT L 268, 3.10.1998, s. 37.

(25) Telia Norge tillhandahåller i den norska verksamheten inrikes och utrikes överföring av tal och data.

(26) Telenordia är ett samriskföretag mellan Telenor, British Telecom och TeleDanmark (se ärende nr IV/M.570 - TBT/BT/TeleDanmark/Telenor, kommissionen beslut av den 24 april 1995, EGT C 154, 21.6.1995, s. 4). I Sverige tillhandahåller företaget taltelefoni för inrikes- och utrikessamtal samt globala tjänster via Concert.

(27) Att försvåra för nya aktörer i till exempel Sverige att terminera samtal i Norge annat än till höga priser eller med låg kvalitet skulle givit den norska operatören i monopolställning möjlighet att missgynna konkurrenter som annars inte skulle ha påverkats av det svenska dominerande företagets termineringsavgifter. Eftersom ett sådant beteende skulle ge upphov till vedergällningsåtgärder, kunde de båda dominerande företagen inte använda sådana strategier. Efter samgåendet är det bara lagstiftningen som hindrar dem.

(28) Samma argument gäller för alla konkurrenter som erbjuder leverans av internationella samtal mellan Norge och Sverige. Det gäller dubbelt upp för konkurrenter som erbjuder tjänsten i båda riktningarna.

(29) Detta beror på att tillträde till accessnätet, och därmed behovet av samtrafik, är en väsentlig del av alla telefonitjänster som erbjuds.

(30) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(31) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(32) Se punkt 317-319 i förstainstansrättens dom av den 25 mars 1999 i mål T-102/99 - Gencor Ltd mot kommissionen, REG 1999, s. II-753.

(33) Se avsnittet om televisionstjänster nedan; skäl 261 och framåt.

(34) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(35) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(36) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(37) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(38) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(39) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(40) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(41) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(42) En rapport av Price Waterhouse Coopers till Post- och telestyrelsen.

(43) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(44) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(45) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(46) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(47) I en senare inlaga uppgav parterna siffrorna [0-10 %](48)(48) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

beräknat på samtalsminuter och [0-10 %](49)(49) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

beräknat på intäkter i slutet av 1998. Argumentationen påverkas dock inte nämnvärt om man väljer de förra eller de senare uppgifterna.

(50) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(51) Även om det nya företaget skulle öka sina marknadsandelar mycket litet i Norge och Sverige skulle de innebära att en stor andel av den lilla marknadsandel som det dominerande företaget inte redan kontrollerar skulle försvinna.

(52) Konkurrenter som erbjuder lokalsamtal skulle påverkas i större eller mindre utsträckning av parternas ökade möjligheter att höja rivalernas kostnader beroende på om de erbjuder rikssamtal i bara ett land eller i båda, eller beroende på om de erbjuder rikssamtal och utlandssamtal i ett land eller båda, eller någon kombination av ovanstående.

(53) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(54) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(55) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(56) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(57) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(58) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(59) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(60) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(61) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(62) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(63) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(64) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(65) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(66) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(67) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(68) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(69) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(70) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(71) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(72) Telia äger kablar mellan Sverige och Danmark som enligt tredje man har tillräcklig kapacitet för att klara all Telia/Telenor-trafik till Danmark. Dessutom äger Telia hela teleförbindelser från Sverige till Finland och från Sverige till Norge.

(73) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(74) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(75) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(76) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(77) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(78) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(79) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(80) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(81) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(82) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(83) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(84) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(85) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(86) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(87) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(88) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(89) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(90) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(91) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(92) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(93) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(94) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(95) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(96) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(97) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(98) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(99) Kommissionens beslut i WorldCom/MCI-ärendet som nämns i skäl 106 ovan.

(100) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(101) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(102) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(103) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(104) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(105) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(106) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(107) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(108) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(109) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(110) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(111) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(112) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(113) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(114) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(115) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(116) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(117) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(118) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(119) [...](120)(120) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(121) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(122) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(123) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(124) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(125) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(126) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(127) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(128) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(129) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(130) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(131) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(132) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(133) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(134) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(135) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(136) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(137) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(138) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(139) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(140) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(141) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(142) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(143) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(144) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(145) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(146) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(147) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(148) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(149) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(150) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(151) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(152) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(153) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(154) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(155) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(156) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(157) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(158) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(159) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(160) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(161) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(162) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(163) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(164) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(165) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(166) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(167) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(168) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(169) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(170) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(171) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(172) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(173) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(174) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(175) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(176) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(177) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(178) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(179) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(180) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(181) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(182) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(183) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(184) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(185) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(186) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(187) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(188) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(189) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(190) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(191) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(192) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(193) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(194) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(195) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(196) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(197) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(198) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(199) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(200) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(201) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(202) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(203) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(204) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(205) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(206) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(207) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(208) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(209) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(210) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(211) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(212) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(213) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(214) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(215) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(216) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(217) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(218) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(219) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(220) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(221) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(222) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(223) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(224) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(225) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(226) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(227) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(228) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(229) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(230) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(231) Ärende IV/36.237 - TPS. Beslut av den 3 mars 1999, EGT L 90, 2.4.1999, s. 6.

(232) Small Master Antenna TV.

(233) EGT L 364, 31.12.1994, s. 1.

(234) EGT L 53, 2.3.1996, s. 20.

(235) Den 27 augusti 1999 tillkännagav Telia ett avtal med HSB Malmö, enligt vilket Telia kommer att ansluta 34000 lägenheter till en bredbandslösning som innefattar Internet med hög hastighet, mobiltelefoni och digitala TV-tjänster.

(236) Telenor hyr alla tillgängliga transpondrar på Intelsat-satelliten på 1 grad väst.

(237) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(238) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(239) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(240) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(241) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(242) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(243) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(244) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(245) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(246) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(247) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(248) När Telia utvärderade de olika sändningsalternativen för direktdistribution i hemmet kom företaget fram till att de endast kunde använda GEAmericom-transpondrarna om det hyrde alla tretton transpondrarna, eftersom hela strålen skulle behöva riktas om mot det nordiska området.

(249) Enligt uppgifter på Telenors hemsida kan Thor IV komma att lanseras redan år 2000 eller 2001.

(250) Det svenska konkurrensverket har uppmärksammats på detta, se ärende med diarienummer 353/1999. Något beslut har ännu inte fattats.

(251) På Canal digitals hemsida sägs följande: "Alla kanaler som vi distribuerar kan tas emot från en och samma satellitposition. Detta innebär att du inte behöver installera flera mikrovågshuvuden på din parabolantenn."

(252) Netcom, MTG och Kinnevik är noterade separat på Stockholms Fondbörs. Netcom och MTG är också noterade separat på NASDAQ. Kommissionen har underrättats om att företagen genom att bibehålla dessa separata noteringar måste uppfylla börskrav om oberoende ledning och armslängds avstånd. Parterna har dock antagit att Netcom och MTG bör betraktas om en koncern i denna bedömning, eftersom Kinnevik (familjen Stenbeck) har betydande intressen i båda företagen. Vad detta beslut beträffar har kommissionen följt detta antagande, vilket är det mest fördelaktiga för de anmälande parterna. (Netcom/Tele2:s telefoniintressen beskrivs under avsnittet som handlar om telefonitjänster.)

(253) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(254) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(255) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(256) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(257) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(258) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(259) Enligt Telia passeras [...](260)(260) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

svenska hushåll (av totalt 3980000) av dess kabelnät, dvs. är belägna inom 50 meter från kabeln.

(261) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(262) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(263) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(264) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(265) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(266) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(267) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(268) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(269) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(270) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(271) Telias planer på att lansera direktdistribution i hemmet kommer att förklaras nedan.

(272) Telenor planerar att lansera digitala tjänster i sitt kabel-tv-nät nästa år.

(273) Den 5 juli 1999.

(274) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(275) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(276) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(277) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(278) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(279) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(280) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(281) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(282) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(283) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(284) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(285) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(286) Alla alternativa källor anger en mindre total marknad än parterna uppgivit. I parternas uppgifter underskattas därför deras sammanlagda marknadsandel (med högst 10 %) jämfört med den marknadsandel som blir resultatet om man använder någon av de alternativa källorna. För detta beslut är det dock tillräckligt att ange de siffror som parterna har tillhandahållit.

(287) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(288) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(289) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(290) Ingen av parterna har någon verksamhet av betydelse i Finland. med hänsyn till Finlands storlek i förhållande till de tre skandinaviska länderna, skulle dock parternas andel av den nordiska marknaden förbli [40-50 %](291)(291) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk..

(292) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(293) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(294) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(295) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(296) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(297) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(298) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(299) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(300) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(301) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(302) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(303) Parterna (liksom andra distributörer) kommer att fortsätta att erbjuda ett basutbud i den digitala miljön.

(304) Aftonbladet den 1 september 1999.

(305) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(306) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(307) Parterna påpekade i sitt svar att Eurosport Nordic ingår i Telias basutbud sedan i maj 1999, till följd av ett nytt avtal, som emellertid har en begränsad varaktighet ([...](308)(308) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.).

(309) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(310) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(311) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(312) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(313) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(314) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(315) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(316) Telia uppger inte hur många hushåll som tar emot tjänster genom deras försäljning till återförsäljare.

(317) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(318) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(319) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(320) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(321) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(322) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(323) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(324) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(325) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(326) Operatörer av system för villkorad tillgång måste erbjuda alla programföretag tillgång på icke-diskriminerande villkor enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/47/EG av den 24 oktober 1995 om tillämpning av standarder för sändning av televisionssignaler (direktivet), EGT L 281, 23.11.1995, s. 51. Det bör noteras att de fördelar Newco får genom att införa sin teknik som en faktisk standard inte på något sätt skulle kräva att företaget agerar i strid med direktivet.

(327) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(328) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(329) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.

(330) Efter kommissionens utvärdering gjorde parterna den 1 oktober 1999 en rad tekniska förtydliganden av förslaget. Uttrycket "slutligt förslag" används om de åtaganden som lämnades in den 17 och 24 september 1999, inklusive de förtydliganden som gavs den 1 oktober 1999.

(331) EGT L 61, 2.3.1998, s. 1.

(332) Delar av texten har redigerats för att skydda konfidentiella uppgifter. Sådana passager markeras med hakparentes och asterisk.