EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Document 32000H0789

2000/789/EG: Kommissionens rekommendation av den 29 november 2000 om riktlinjer för godkännande av lagerhavare enligt rådets direktiv 92/12/EEG när det gäller punktskattebelagda varor [delgivet med nr K(2000) 3355]

EGT L 314, 14.12.2000, p. 29–31 (ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)

ELI: http://data.europa.eu/eli/reco/2000/789/oj

32000H0789

2000/789/EG: Kommissionens rekommendation av den 29 november 2000 om riktlinjer för godkännande av lagerhavare enligt rådets direktiv 92/12/EEG när det gäller punktskattebelagda varor [delgivet med nr K(2000) 3355]

Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 314 , 14/12/2000 s. 0029 - 0031


Kommissionens rekommendation

av den 29 november 2000

om riktlinjer för godkännande av lagerhavare enligt rådets direktiv 92/12/EEG när det gäller punktskattebelagda varor

[delgivet med nr K(2000) 3355]

(2000/789/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR UTFÄRDAT DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 211 andra strecksatsen i detta, och

av följande skäl:

(1) Enligt rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor(1), senast ändrat genom direktiv 2000/47/EG(2), måste lager och lagerhavare som hanterar tobaksvaror, alkohol, alkoholdrycker och mineraloljor vara godkända av medlemsstaterna.

(2) I den rapport från högnivågruppen om bedrägerier avseende tobak och alkohol som godkänts av generaldirektörerna med ansvar för tull och indirekt beskattning den 24 april 1998 finns rekommendationer om bedrägeribekämpning.

(3) I sitt meddelande till rådet om insatser för att bekämpa bedrägeri inom området punktskatter stödde kommissionen till fullo högnivågruppens analys av orsakerna till problemet och godtog gruppens rekommendationer(3).

(4) Ekofin-rådet godkände den 19 maj 1998 sammanfattningen i högnivågruppens rapport och gjorde ett politiskt åtagande att ta itu med bedrägerierna.

(5) Genom gruppens arbete framkom att medlemsstaterna använder skilda kriterier när det gäller att bevilja eller återkalla tillstånd för lagerhavare.

(6) I enlighet med artikel 13 a i direktiv 92/12/EEG måste de nationella myndigheterna för att täcka de risker som är förbundna med flyttning av varor inom gemenskapen utverka en garantiförbindelse från godkända lagerhavare.

(7) I enlighet med artikel 13 a i direktiv 92/12/EEG får de nationella myndigheterna för att täcka de risker som är förbundna med tillverkning, bearbetning och förvaring av varor kräva att godkända lagerhavare tillhandahåller en garantiförbindelse.

(8) I enlighet med artikel 16.2 a i direktiv 92/12/EEG måste de nationella myndigheterna utverka en garantiförbindelse från näringsidkare med punktskatteregistrering.

(9) Medlemsstaterna avgör själva på vilket sätt garantiförbindelser skall tillhandahållas.

(10) I enlighet med artikel 15a.1 i direktiv 92/12/EEG måste medlemsstaterna hålla en elektronisk databas över godkända lagerhavare eller näringsidkare som är punktskatteregistrerade och över lokaler som godkänts som skatteupplag.

(11) Högnivågruppen rekommenderade att kommissionen och medlemsstaterna borde överväga gemensamma principer för godkännande av lager och lagerhavare.

(12) I början av oktober 1998 hölls ett Fiscalis-seminarium i Luxemburg för att upprätta en handbok om beviljande och återkallelse av tillstånd för lagerhavare och om kontroll av varor i lager.

(13) Diskussioner har ägt rum vid möten i Kommittén för punktskatter och medlemsstaterna har uppmanats att lämna förslag rörande innehållet i sådana bestämmelser.

(14) Medlemsstaternas företrädare i Kommittén för punktskatter har, i syfte att nå fram till mer enhetliga förfaranden för beviljande och återkallande av tillstånd, enhälligt samtyckt till riktlinjerna i denna rekommendation.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

TILLÄMPNINGSOMRÅDE

Artikel 1

1. Medlemsstaterna uppmanas att tillämpa riktlinjerna i denna rekommendation i samband med att de till en fysisk eller juridisk person som driver ett lager lämnar tillstånd i följande avseenden:

a) Att när punktskatten är vilande tillverka, bearbeta, förvara, ta emot och avsända punktskattebelagda varor inom ramen för sin affärsverksamhet.

b) Att när punktskatten är vilande ta emot, förvara och avsända punktskattebelagda varor.

2. Denna rekommendation bör i stora drag tillämpas även i samband med att en näringsidkare med punktskatteregistrering, dvs. en fysisk eller juridisk person utan ställning som godkänd lagerhavare, får tillstånd att inom ramen för sin affärsverksamhet från en annan medlemsstat ta emot punktskattebelagda varor för vilka regler om skatteuppskov gäller.

KRITERIER FÖR BEVILJANDE AV TILLSTÅND

Artikel 2

1. Även om medlemsstaterna uppmanas att tillämpa strikta kriterier i samband med beviljande av tillstånd till sådana personer som avses i artikel 1, bör en balans uppnås mellan vad som behövs för att underlätta handeln och vad som behövs för att utöva en effektiv kontroll.

2. För att ett välgrundat beslut skall kunna fattas och för att kunna bedöma den potentiella risk vad beträffar intäkter som beviljande av ett tillstånd innebär, bör följande uppgifter inhämtas från sökanden:

- Sökandens namn och adress.

- Typ av verksamhet.

- En ritning över lokalerna och deras belägenhet och en beskrivning av verksamheten och anläggningen.

- En skriftlig ansökan åtföljd av affärsbokföring och företagsregisteruppgifter.

- Mervärdesskattenummer.

- Ett utdrag beträffande registrering i handelsregister eller likvärdig databas, om den berörda medlemsstaten kräver sådan registrering.

- Namnen på företagets ansvariga tjänstemän, deras ställning och befogenheter i företaget.

- Uppgifter om företagets redovisningssystem, internkontrollåtgärder och revisionsmetoder.

- Uppgifter om företagets finansiella ställning, tidigare intäkter och dess fullgörande av andra fiskala skyldigheter (tull, mervärdesskatt, direkta skatter).

- Lagringsnivå, uppskattning av vilken mängd varor som kommer att tillverkas, förvaras eller flyttas under en viss period.

- Uppgifter om sökandens tidigare och aktuella tillstånd att fungera som lagerhavare i andra medlemsstater.

Dessa uppgifter kan inhämtas med hjälp av ett särskilt ansökningsformulär.

3. Medlemsstaterna kan begära att ansökande lagerhavare skall tillhandahålla en förteckning över de medlemsstater till vilka de har för avsikt att avsända punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov. Förteckningen kan vidarebefordras till de berörda destinationsmedlemsstaterna.

Artikel 3

1. Medlemsstaterna får för att förvissa sig om att lokalerna och lagret verkligen existerar och för att bilda sig en uppfattning om lokalernas och lagrets struktur avlägga ett besök innan tillstånd beviljas. Medlemsstaterna bör om möjligt försöka få en detaljerad ritning över det föreslagna lagret som är av särskilt värde för att underlätta kontroller och revisioner, särskilt när det rör sig om större lokaler, och för att klart definiera gränserna för det område som är avsett för varor med skatteuppskov.

2. Adekvata lagerkontrollåtgärder från de godkända personernas sida såväl som från de nationella förvaltningarnas sida bör utgöra en väsentlig del av varje system. Det är också viktigt att kontrollera punktskattebelagda produkters ursprung och hela produktionsprocessen från mottagandet av råmaterialen till avsändningen av de färdiga produkterna. Detta kan omfatta kodning och märkning av produkter.

UPPLYSNINGAR SOM BÖR TILLHANDAHÅLLAS DEM SOM ANSÖKER OM TILLSTÅND

Artikel 4

1. Medlemsstaterna uppmanas att underrätta ansökande lagerhavare och näringsidkare med punktskatteregistrering om de nationella bokföringsskyldigheterna, så att alla mottagna, tillverkade, bearbetade, förvarade och avsända produkter kan följas upp i samband med revision.

2. Ansökande lagerhavare bör underrättas om vikten av att alla de uppgifter som behövs för att ett skatteupplag skall kunna drivas på ett korrekt sätt och kontrolleras framgår av deras bokföring. Det rör sig beroende på lagstiftningen i de olika medlemsstaterna, bl.a. om följande uppgifter:

- Förteckningar över råmateriallager.

- Tillverkningsregister.

- Lagerförteckningar över samtliga produkter.

- Förteckningar över mottagna och avsända varor.

3. Uppgifterna i en lagerhavares bokföring bör omfatta en beskrivning av varorna, skattekategorin för varorna och en hänvisning till det administrativa ledsagardokumentet, i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 2719/92(4), (dokumentets nationella nummer, avsändningsdagen för varorna och uppgift om vilken dag avsändaren mottagit exemplar 3 för avslutning).

4. Lagerbokföring, resultaträkningar, balansräkningar och revisionsrapporter bör hållas tillgängliga för de behöriga myndigheterna.

5. Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör då och då i uppföljningssyfte utföra kontroller av företagets verksamhet.

Artikel 5

Medlemsstaterna uppmanas att informera lagerhavare om deras skyldigheter vad beträffar tillämpningen av den nationella punktskattelagstiftningen, särskilt

- skyldigheten att tillhandahålla de behöriga myndigheterna de uppgifter som behövs för att förvarningssystemet när det gäller punktskatter skall fungera,

- skyldigheten att använda ett administrativt ledsagardokument för alla sändningar inom gemenskapen och för alla exportsändningar och att fylla i detta dokument på ett korrekt sätt innan varorna avsänds,

- skyldigheten att använda det nationella numreringssystemet för det administrativa ledsagardokumentet, och

- skyldigheten att ange den beräknade transporttiden och att på begäran ange en rimlig färdväg.

GARANTIFÖRBINDELSER

Artikel 6

1. Beloppet för en garantiförbindelse bör återspegla den risk som är förbunden med den verksamhet som en lagerhavare eller en näringsidkare med punktskatteregistrering bedriver.

2. Beloppet för garantiförbindelsen bör ses över regelbundet så att det återspeglar förändringar i handelsvolymen, lagerhavarens verksamhet eller de punktskattesatser som gäller i medlemsstaterna.

UPPHÄVANDE ELLER ÅTERKALLELSE AV TILLSTÅND

Artikel 7

1. Ett tillstånd bör i princip upphävas eller återkallas endast om det finns tungt vägande skäl, och efter det att medlemsstatens behöriga myndigheter noggrant har undersökt lagerhavarens situation.

2. Ett tillstånd kan t.ex. upphävas eller återkallas i följande fall:

- Skyldigheter som är förbundna med tillståndet har inte fullgjorts.

- Bristande täckning för den erforderliga garantiförbindelsen.

- Upprepade överträdelser av gällande bestämmelser.

- Inblandning i kriminell verksamhet.

- Skatteflykt eller skattebedrägeri.

ÖVRIGT

Artikel 8

1. Regelbunden uppdatering av den elektroniska SEED-databasen (System for the Exchange of Excise Data, systemet för utbyte av punktskattedata) enligt artikel 15a.1 i direktiv 92/12/EEG bör omfatta nya tillstånd som beviljas och ändringar av befintliga uppgifter, t.ex. vid utvidgning av verksamhet, adressändring eller återkallelse av tillstånd.

2. Om den nationella lagstiftningen medger det, kan uppgifter om sökande som har eller har haft affärsverksamhet i en medlemsstat meddelas en annan medlemsstat på denna medlemsstats begäran.

3. Medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att kontrollera tillverkning, bearbetning, förvaring, mottagande och avsändning av varor i lager och flyttning av punktskattebelagda varor med punktskatteuppskov. Medlemsstaterna kan i enlighet med bestämmelserna om administrativt samarbete och ömsesidigt bistånd vid behov bistå varandra vid utförandet av dessa uppgifter.

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 9

Medlemsstaterna uppmanas att senast den 31 december 2001 till kommissionen överlämna texterna till centrala lagar och andra författningar som de antar på grundval av denna rekommendation och att anmäla alla ändringar av dessa till kommissionen.

Artikel 10

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 29 november 2000.

På kommissionens vägnar

Frederik Bolkestein

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 76, 23.3.1992, s. 1.

(2) EGT L 197, 29.7.2000, s. 73.

(3) SEK(1998) 732 slutlig, 29.4.1998.

(4) EGT L 276, 19.9.1992, s. 1.

Top