31999R1826

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1826/1999

av den 23 augusti 1999

om ändring av förordning (EG) nr 929/1999 om ändring, vad gäller vissa exportörer, av förordning (EG) nr 82/1999 om införande av preliminära antidumpnings- och utjämningstullar på import av odlad atlantlax med ursprung i Norge, om införande av preliminära antidumpnings- och utjämningstullar på import av sådan lax från vissa exportörer, om ändring av beslut 97/634/EG om godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena rörande import av odlad atlantlax med ursprung i Norge samt om ändring av rådets förordning (EG) nr 772/1999 om införande av slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar på import av sådan lax

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(1), senast ändrad genom rådets förordning (EG) nr 905/98(2), särskilt artikel 8 i denna,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2026/97 av den 6 oktober 1997 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen(3), särskilt artikel 13 i denna,

efter samråd med rådgivande kommittén, och

av följande skäl:

A. FÖREGÅENDE FÖRFARANDE

1. Den 31 augusti 1996 meddelade kommissionen genom två olika tillkännagivanden i Europeiska gemenskapernas officiella tidning inledandet av ett antidumpningsförfarande(4) och ett antisubventionsförfarande(5) rörande import av odlad atlantlax med ursprung i Norge.

2. Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för sina slutgiltiga avgöranden. Till följd av denna undersökning fastställdes det att slutgiltiga antidumpnings- och utjämningsåtgärder borde införas för att undanröja de skadliga verkningarna av dumpningen och subventioneringen. Alla berörda parter underrättades om undersökningsresultaten och gavs tillfälle att lämna synpunkter på dessa.

3. Den 26 september 1997 antog kommissionen beslut 97/634/EG(6), senast ändrad genom förordning (EG) nr 929/1999(7), rörande godtagande av de åtaganden som i samband med de bägge ovannämnda förfarandena gjorts av de exportörer som anges i bilagan till detta beslut och om avslutande av undersökningarna med avseende på dessa.

4. Samma dag infördes genom rådets förordningar (EG) nr 1890/97(8) och (EG) nr 1891/97(9) antidumpnings- och utjämningstullar på import av odlad atlantlax med ursprung i Norge. Import av odlad atlantlax som exporteras av företag vars åtaganden har godtagits undantogs från tullen i enlighet med artikel 1.2 i respektive förordning.

5. I dessa förordningar anges de slutgiltiga undersökningsresultaten och slutsatserna beträffande alla aspekter av undersökningen. Sedan tullarnas form setts över ersattes förordningarna (EG) nr 1890/97 och (EG) nr 1891/97 av förordning (EG) nr 772/1999, senast ändrad genom förordning (EG) nr 1003/1999(10).

B. PROVISORISKA ÅTGÄRDER SOM INFÖRTS GENOM FÖRORDNING (EG) nr 929/1999 (SKÄL 29 OCH FÖLJANDE)

6. I åtagandena anges det att underlåtenhet att inge en kvartalsrapport om alla försäljningstransaktioner till den första icke-närstående kunden i gemenskapen inom en föreskriven tidsfrist (utom i händelse av force majeure) är att anse som en överträdelse av åtagandet, vilket även gäller för bristande efterlevnad av skyldigheten att sälja olika presentationer av den berörda produkten (dvs. rensad, med huvud osv.) på gemenskapsmarknaden till priser som inte understiger de minimipriser som anges i åtagandet.

7. Ett norskt företag lämnade inte någon rapport för tredje kvartalet 1998 inom den föreskrivna tidsfristen. Kommissionen hade orsak att tro att ett annat norskt företag under detta kvartal hade sålt den berörda produkten på gemenskapsmarknaden till ett pris som understeg det pris som angavs i företagets åtagande. Två andra norska företag föreföll att ha lämnat vilseledande uppgifter i sina kvartalsrapporter om exportörens identitet och den rapporterade försäljningens art och innehåll.

8. Kommissionen hade därför anledning att tro att dessa fyra företag hade brutit mot villkoren i sina åtaganden och införde följaktligen genom förordning (EG) nr 929/1999 preliminära antidumpnings- och utjämningstullar på import av odlad atlantlax enligt KN-nummer ex03021200, ex 0304 10 13, ex 0303 22 00 och ex 0304 20 13 med ursprung i Norge och som exporteras av dessa företag.

9. Genom samma förordning (nedan kallad förordningen om preliminär tull) tog kommissionen bort de fyra berörda företagen från bilagan till beslut 97/634/EG i vilken de företag vars åtaganden godtagits anges.

C. FÖRFARANDE EFTER INFÖRANDET AV PRELIMINÄRA TULLAR

10. Alla de fyra norska företag som omfattades av de preliminära tullarna underrättades skriftligen om de omständigheter och överväganden som låg till grund för införandet av de preliminära tullarna. De gavs även tillfälle att lämna synpunkter och begära att bli hörda.

11. Alla de berörda norska företagen lämnade synpunkter skriftligen inom den tidsfrist som anges i förordningen om preliminär tull. Efter att ha mottagit dessa skriftliga synpunkter inhämtade och kontrollerade kommissionen alla uppgifter som den bedömde vara nödvändiga för ett slutgiltigt avgörande om de konstaterade överträdelserna. Ett av de fyra företag som omfattades av de provisoriska åtgärderna begärde att höras (vilket också beviljades).

12. De muntliga och skriftliga synpunkter som lämnats av berörda parter beaktades och de slutgiltiga avgörandena har ändrats i enlighet därmed.

D. SLUTGILTIGA AVGÖRANDEN - UPPHÄVANDE AV DE PRELIMINÄRA TULLARNA FÖR ETT FÖRETAG

13. När det gäller den norske exportören Atlantic Seafood A/S, som inte lämnade sin kvartalsrapport till kommissionen inom den föreskrivna tidsfristen, uppgav företaget att det hade haft tekniska svårigheter med sin elektroniska post över vilka det inte rådde vid den tidpunkt då rapporten skulle ha lämnats in. Bevisning som bekräftade detta påstående lämnades av företagets internetleverantör.

14. Efter att ha undersökt den ytterligare bevisning som lämnats av företaget efter införandet av de provisoriska åtgärderna finner kommissionen att företaget verkligen var förhindrat att lämna sin rapport i tid av skäl som det inte rådde över. Följaktligen anser kommissionen att förordning (EG) nr 929/1999 bör upphävas med avseende på detta företag och att alla preliminära tullar som eventuellt tagits ut bör frisläppas.

E. SLUTGILTIGA AVGÖRANDEN - ÖVERTRÄDELSE AV ÅTAGANDEN AV TRE FÖRETAG

15. Provisoriska åtgärder infördes för ett annat företag, Myre Sjømat AS, genom förordning (EG) nr 929/1999 på grund av konstaterade överträdelser av minimiimportpriset. Efter införandet av de provisoriska åtgärderna hävdade företaget att en del av de transaktioner som angivits i kvartalsförsäljningsrapporten för perioden i fråga som avseende "presentation g" (fileer eller filébitar) och vars försäljningspriser understeg minimiimportpriset för denna presentation i själva verket avsåg "presentation e" (spill och puts). Företaget hävdade att försäljningspriset för detta spill och puts översteg minimiimportpriset för "presentation e" och att åtagandet följaktligen inte hade överträtts. Det hävdade även att en annan försäljningstransaktion som angivits som avseende "presentation g" och som skett till ett pris som understeg minimiimportpriset inte var en transaktion på kommersiella grunder utan ett lågpristestprov på laxfilé.

16. Kommissionen begärde att företaget skulle lämna bevisning till stöd för dessa påståenden, vilket det gjorde. När det gäller den försäljning som ursprungligen angivits som "presentation g", men som därefter angivits som "presentation e" finner kommissionen att sändningarna i fråga verkligen utgjordes av spill och puts och att minimiimportpriset för denna försäljning har iakttagits.

När det gäller försäljningen av lågpristestprov är det att märka att även om åtagandet är flexibelt nog för att medge att sådan försäljning sker till ett pris som understiger minimiimportpriset så faller den fortfarande inom åtagandets räckvidd. Följaktligen måste försäljningen av lågpristestprovet tas med i företagets genomsnittliga kvartalsförsäljningspris för den berörda presentationen. På denna grundval kunde det genomsnittliga kvartalsförsäljningspriset för "presentation g" under det berörda kvartalet fastställas till ett belopp som väsentligt underskred det tillämpliga minimiimportpriset.

Det är även att märka att förutom överträdelsen av minimiimportpriset under det tredje kvartalet 1998 att Myre Sjømat AS lämnade sin rapport för detta kvartal för sent. Även rapporterna för de två därpå följande kvartalen lämnades för sent eller inte alls. Ingen tillfredsställande förklaring lämnades rörande dessa ytterligare rapporteringsöverträdelser.

Med hänsyn till detta drar kommissionen slutsatsen att slutgiltiga tullar bör införas för detta företag.

17. Brødrene Eilertsen A/S, som är ett av de bägge företag som förefaller att ha lämnat vilseledande uppgifter om exportörens identitet enligt åtagandet och den rapporterade försäljningens art och innehåll, hävdade att det i själva verket var "exportören" och att det norska företag på vars vägnar Brødrene Eilertsen A/S föreföll att ha agerat (och som till synes varken hade en exportlicens utfärdad av de norska myndigheterna eller ett åtagande med kommissionen) i själva verket var Eilertsens agent. Brødrene Eilertsen A/S hävdade att det borde anses vara "exportören" eftersom det hade kontakterna med tullmyndigheter och åkerier samt själv ordnade sina tullbetalningar/krediter i Norge och i gemenskapen.

18. Företaget bekräftade emellertid att betalningsflödet inte motsvarade flödet av inköps/återförsäljningsfakturor och att det andra norska företaget till största delen hade en export som avsåg order från kunder i gemenskapen, ansvarade för finansieringen av försäljningen och, framförallt, erhöll betalning för leveranserna direkt från kunderna. Brødrene Eilertsen A/S hävdade att detta var sedvanlig affärspraxis och inte skedde i syfte att överträda minimiimportpriset eller åtagandet.

19. Kommissionen har beaktat alla argument som framlagts, men inget av dessa ändrar slutsatsen att företaget hade utfärdat fakturor till icke-närstående kunder i gemenskapen utan att erhålla betalning för dem. Kommissionen finner att denna affärspraxis är oförenlig med skyldigheterna enligt åtagandet eftersom företaget inte kan påvisa att dess kunder verkligen erlagt fakturabeloppen, och därför inte heller att de inte understeg minimiimportprisnivån. Följaktligen kunde företaget inte kontrollera om de verkliga priserna uppfyllde villkoren i dess åtagande när det gäller minimiimportpriserna. Av dessa skäl kan Brødrene Eilertsen A/S inte anses vara en exportör enligt åtagandet.

20. Av detta följer även att företaget vilseledde kommissionen om sin verkliga roll och förmåga att iaktta åtagandet och även om försäljningens verkliga art och prisnivå genom att lämna kvartalsrapporter om "försäljningen" i enlighet med åtagandet som endast kan anses vara hypotetisk (eftersom endast fakturabeloppen angivits och inte nödvändigtvis det verkliga värdet på de bakomliggande ekonomiska transaktionerna, vilket krävs enligt åtagandet). Hade kommissionen känt till dessa fakta hade den avvisat erbjudandet om ett åtagande redan från början eller tagit tillbaka godtagandet av åtagandet i ett mycket tidigare skede.

21. För att kommissionen skall kunna godta ett åtagande måste det vara möjligt att övervaka det effektivt, vilket det definitivt inte kan när ett företag såsom är fallet med Brødrene Eilertsen A/S inte har någon kontroll över (eller ens kännedom om) det slutliga pris som kunden i gemenskapen betalar direkt till leverantören i Norge för den exporterade laxen. Följaktligen bör kommissionen dra tillbaka sitt godtagande av åtagandet från Brødrene Eilertsen A/S och en slutgiltig tull bör införas.

22. Det andra företaget, Arne Mathisen A/S, som förefaller ha lämnat vilseledande uppgifter om exportörens identitet bekräftade att dess betalningsflöde när det gäller en viss leverantör i Norge, en exportör utan åtagande, inte återspeglade flödet av inköps- och återförsäljningsfakturor. Arne Mathisen A/S hade ett kommersiellt avtal med denne norske leverantör och dess enda kund i gemenskapen (som var den norske leverantören närstående) enligt vilket Arne Mathisen A/S från importören skulle erhålla skillnaden mellan kostnaderna för de varor som tillhandahölls av det närstående företaget i Norge och återförsäljningspriset till importören för att på så sätt spara bankavgifter. Denna försäljning utgjorde en väsentlig andel av den sammanlagda exporten för Arne Mathisen A/S.

23. Företaget angav att det agerade som exportör eftersom det hade laglig rätt till varorna, bar den kommersiella risken och ordnade transporterna till gemenskapen. Arne Mathisen A/S hävdade även att det var sedvanlig affärspraxis att endast ta ut skillnaden mellan inköps- och återförsäljningspriset. Företaget hävdade dessutom att återförsäljningspriserna för varor som inköpts från Arne Mathisen A/S av den berörda gemenskapsimportören hade kontrollerats i november 1998 vid en kontroll på plats hos importören och att det då konstaterades att dessa översteg minimiimportpriset. Företaget hävdade att den berörda försäljningen från Arne Mathisen A/S därför inte hade vållat gemenskapsindustrin någon skada.

24. Företaget hävdade även att det hade upphört att köpa lax från det norska företaget, vilket är ett närstående företag till dess kund i gemenskapen, så snart åtagandet ändrades i slutet av november 1998 (och motsvarande ändringar av den tillämpliga norska lagstiftningen vidtogs) för att uttryckligen förhindra att lax köptes på detta sätt bl.a. från norska exportörer utan åtaganden.

25. När det gäller argumenten rörande mottagandet av ett "nettobelopp" från gemenskapskunden är de överväganden och slutsatser av kommissionen som anges i punkt 19 och följande även tillämpliga på Arne Mathisen A/S. Kommissionen anser att även Arne Mathisen A/S har lämnat hypotetiska försäljningsrapporter och har vilselett kommissionen om sin verkliga roll och förmåga att iaktta åtagandet.

26. Så länge Arne Mathisen A/S inte hade någon kontroll över de avgörande priselementen är det i detta hänseende oväsentligt om Arne Mathisen A/S kunde ha tagit ansvar för biskyldigheter rörande sin försäljning. Dessutom är det att märka att Arne Mathisen A/S i motsats till vad som tidigare hävdats medgav att det var helt medvetet om förbindelsen mellan den berörda norska leverantören och dess enda kund i gemenskapen. Av detta följder att Arne Mathisen A/S måste ha känt till att priserna och betalningsflödena mellan dessa bägge företag endast var av teoretisk natur eftersom de i grunden var ett internt pris mellan närstående parter.

27. När det gäller kommissionens kontrollbesök hos den oberoende kunden i gemenskapen anses argumentet att detta företags återförsäljningspris kan ha överstigit minimiimportpriset och följaktligen legat på en icke-skadevållande nivå vara en helt annan fråga än om Arne Mathisen A/S har iakttagit sitt åtagande eller inte.

28. För att kunna fastställa att dessa återförsäljningspriser inte hade några negativa verkningar, såsom hävdats av Arne Mathisen A/S, vore det även nödvändigt att utöka undersökningen till att omfatta även den importörens närstående parter i Norge och i gemenskapen. Dessutom krävs inte något sådant avgörande enligt artikel 8.9 i förordning (EG) nr 384/96 för att det skall vara möjligt att fastställa en överträdelse eller för att återta godtagandet av ett åtagande. Slutligen är det oväsentligt om Arne Mathisen A/S slutade köpa lax från den norska leverantören, vilken var ett närstående företag till dess kund i gemenskapen, så snart som denna inköpsmetod, såsom anges i skäl 24, förbjudits i november 1998. Vid denna tidpunkt hade företaget redan överträtt sitt åtagande i mer än fem rapporteringspliktiga kvartal i följd. Följaktligen bör godtagandet av det åtagande som erbjudits av Arne Mathisen A/S återtas och en slutgiltig tull införas.

29. Alla berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avsåg att antingen upphäva de provisoriska åtgärder som införts mot dem och åter ta upp dem i förteckningen över företag vars åtaganden godtagits, eller bekräfta att den återtagit godtagandet av deras åtaganden och rekommendera införandet av slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar och slutgiltigt uttag av belopp för vilka säkerhet ställts i form av preliminära tullar. Företagen gavs även möjlighet att inom en viss tid efter denna underrättelse lämna synpunkter. De synpunkter som lämnades beaktades när så var lämpligt.

30. Samtidigt med denna förordning lämnar kommissionen ett förslag till en rådsförordning om införande av slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullar på odlad atlantlax med ursprung i Norge och som exporteras av de tre företag som är föremål för den preliminära tull som infördes genom kommissionens förordning (EG) nr 929/1999, nämligen Myre Sjomat AS, Brødrene Eilertsen A/S och Arne Mathisen A/S.

F. NYA FALL AV ÖVERTRÄDELSE

31. Såsom nämnts ovan måste alla exportörer från vilka åtaganden godtagits bl.a. lämna kvartalsrapporter till kommissionen om sin försäljning till gemenskapen av den berörda produkten och iaktta minimiimportpriser för de olika presentationerna av den berörda produkten.

32. Av granskningen av rapporterna avseende fjärde kvartalet 1998 framgick det att en exportör, Norfra Eksport AS, hade sålt en fiskpresentation på gemenskapsmarknaden till ett pris som understeg minimipriset i åtagandet.

33. Företaget gavs tillfälle att rätta till alla eventuella skrivfel i samband med upprättandet av rapporten och även att lämna synpunkter på alla felaktiga bedömningar kommissionen kan ha gjort till följd därav.

34. Företaget svarade att det inte hade insett att det var skyldigt att iaktta minimipriset för varje enskild presentation, utan hade trott att försäljning som skedde till ett pris som understeg minimipriset för en presentation kunde uppvägas av försäljning till ett pris som översteg minimipriset för en annan presentation. Dessutom angav företaget att samma tillvägagångssätt hade tillämpats i dess försäljningsrapport för tredje kvartalet 1997 utan att kommissionen vid detta tillfälle hade uppmärksammat företaget på att någon oriktighet hade begåtts. Följaktligen ansåg företaget att dess tolkning av villkoren i åtagandet och dess tillvägagångssätt avseende försäljningspriserna var riktiga.

35. Kommissionen kan inte godta det första argumentet eftersom den anser att det helt tydligt framgår i åtagande som undertecknats av företaget att minimipriset skall iakttas för varje enskild presentation. Dessutom har förformaterade datafiler sänts ut till exportörerna som ett led i rapporteringsförfarandet. Dessa filer är också utformade på ett sådant sätt att priset anges (och kontrolleras) för varje enskild presentation och inte för ett genomsnitt av alla presentationer.

36. När det gäller påståendet att kommissionen underlåtit att tidigare påpeka för företaget att det hade misstolkat åtagandet är det att märka att kommissionen i samband med att den i maj 1998 klargjorde ett antal frågor av teknisk natur som tagits upp av Norwegian Seafood Export Council även underströk att iakttagandet av minimipriserna skulle komma att kontrolleras för varje presentation. Det har bekräftats att Norfra Eksport AS har mottagit en kopia av detta brev.

37. Av granskningen av rapporterna avseende första kvartalet 1999 framgick det att en annan exportör, Janas AS, hade sålt en fiskpresentation till gemenskapsmarknaden till priser som understeg minimipriset i åtagandet. Företaget gavs tillfälle att rätta till alla eventuella skrivfel i samband med upprättandet av rapporten och även att lämna synpunkter på alla felaktiga bedömningar kommissionen kan ha gjort till följd därav. Företaget lämnade emellertid inte en tillfredsställande förklaring inom den fastställda tidsfristen, vilket ledde till att kommissionen drog slutsatsen att dess preliminära bedömning var oriktig.

38. När det gäller första kvartalet 1999 lämnade en annan exportör, Vie de France Norway AS, inte heller in någon försäljningsrapport inom den angivna tidsfristen, trots att en påminnelse sändes till företaget 24 timmar innan tidsfristen löpte ut. Företaget gavs därefter tillfälle att underrätta kommissionen om eventuella skäl till att det inte kunnat lämna rapporten i tid, men någon förklaring gavs inte av företaget.

39. Följaktligen finns det skäl att tro att Norfra AS, Janas AS och Vie de France Norway AS har brutit mot sina åtaganden.

G. INFÖRANDE AV PROVISORISKA ÅTGÄRDER TILL FÖLJD AV ÖVERTRÄDELSER AV ÅTAGANDEN

40. Med hänsyn till ovanstående finner kommissionen att preliminära tullar bör införas för dessa tre företag i avvaktan på ytterligare utredning av dessa överträdelser.

41. I enlighet med artikel 8.10 i rådets förordning (EG) nr 384/96 och artikel 13.10 i förordning (EG) nr 2067/97 skall tullsatsen för antidumpnings- och utjämningstullen fastställas på grundval av de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga.

42. I detta hänseende, och med beaktande av skäl 107 i förordning (EG) nr 1890/97 och skäl 149 i förordning (EG) nr 1891/97, anser kommissionen att det är lämpligt att de preliminära antidumpningstullarna och utjämningstullarna fastställs på den nivå och i den form som anges i förordning (EG) nr 772/1999.

H. SLUTGILTIGA ÖVERVÄGANDEN RÖRANDE INFÖRANDET AV PRELIMINÄRA TULLAR

43. Enligt god förvaltningspraxis bör en tidsfrist fastställas inom vilken berörda parter skriftligen kan lämna synpunkter och begära att bli hörda.

I. NYA EXPORTÖRER

44. Efter införandet av de slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna gav flera norska företag sig till känna för kommissionen och hävdade att de var nya exportörer samt erbjöd åtaganden.

45. I detta sammanhang visade fyra företag, F. Uhrenholt Seafood Norway AS, Mesan Seafood AS, Polaris Seafood AS och Scanfish AS, att de inte hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen under den undersökningsperiod som låg till grund för införandet av de gällande antidumpnings- och utjämningstullarna (nedan kallad den ursprungliga undersökningsperioden). Företagen kunde även visa att de inte var närstående något av de företag i Norge som är föremål för antidumpnings- och utjämningstullar. Företagen framlade bevisning för att de varken hade exporterat den berörda produkten till gemenskapen efter den ursprungliga undersökningsperioden eller genom avtal hade gjort några oåterkalleliga åtaganden att exportera en betydande kvantitet av den berörda produkten till gemenskapen.

46. De åtaganden som erbjudits innehåller exakt samma villkor som de som tidigare erbjudits av andra norska företag som exporterar odlad atlantlax med ursprung i Norge och kommissionen anser att ett godtagande av åtagandena från dessa exportörer är tillräckligt för att undanröja de skadevållande verkningarna av dumpningen och subventioneringen.

47. Eftersom exportörerna har erbjudit sig att regelbundet lämna utförliga uppgifter om sin export till gemenskapen drar kommissionen slutsatsen att den kan övervaka åtagandena på ett effektivt sätt.

48. De åtaganden som erbjudits av dessa företag anses därför godtagbara. Företagen har underrättats om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för godtagandet av deras åtaganden. Samråd har ägt rum med rådgivande kommittén som inte hade några invändningar. I enlighet med artikel 2 i rådets örordning (EG) nr 772/1999 bör bilagan till den förordningen ändras i syfte att bevilja dessa företag undantag från skyldigheten att betala antidumpnings- och utjämningstullar.

J. NAMNBYTE

49. Två andra norska exportörer, Herøy Filetfabrikk AS och SL Fjordgruppen AS, underrättade kommissionen om att de hade ändrat namn till Atlantis Filetfabrikk AS respektive Fjord Seafood Leines AS. Kommissionen har därför kontrollerat och bekräftat att det inte har skett någon förändring av företagens struktur som gör det nödvändigt att närmare undersöka om det är lämpligt att företagen behåller sina åtaganden. Följaktligen bör företagens namn ändras i bilagan till beslut 97/634/EG.

K. ÄNDRING AV BILAGAN TILL BESLUT 97/634/EG

50. Bilagan till beslut 97/634/EG rörande godtagande av åtaganden som gjorts i samband med antidumpnings- och antisubventionsförfarandena bör ändras för att ta hänsyn till återinförandet av det åtagande som gjorts av Atlantic Seafood A/S, för vilket den preliminära tullen bör upphävas, godtagandet av de åtaganden som gjorts av F. Uhrenholt Seafood Norway AS, Mesan Seafood AS, Polaris Seafood AS och Scanfish AS och namnändringarna från Herøy Filetfabrikk AS till Atlantis Filetfabrikk AS och från SL Fjordgruppen AS till Fjord Seafood Leines AS.

51. För tydlighets skull bör en uppdaterad version av denna bilaga offentliggöras, i vilken de exportörer vars åtaganden är i kraft anges.

L. ÄNDRING AV FÖRORDNING (EG) nr 929/1999

52. Såsom nämnts tidigare ändrades genom förordning (EG) nr 772/1999 formen på antidumpningstullen till en rörlig tull som grundar sig på minimiimportpriset för varje enskild presentation av odlad atlantlax med ursprung i Norge. För detta ändamål inrättades nya TARIC-nummer för var och en av dessa presentationer.

53. Genom förordning (EG) nr 929/1999 infördes provisoriska åtgärder för de fyra företag som anges i bilaga II till den förordningen. I artikel 2.1 a i den förordningen hänvisas det emellertid fortfarande, felaktigt, till de TARIC-tilläggsnummer som ersattes genom förordning (EG) nr 772/1999. Dessutom är hänvisningen till TARIC-tilläggsnummer 8900 i artikel 2.2 a och 2.2 b i förordning (EG) nr 929/1999 överflödig. Följaktligen bör dessa artiklar i förordning (EG) nr 929/1999 ändras.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. De preliminära antidumpnings- och utjämningstullar som införts för Atlantic Seafood A/S (åtagande nr 24, TARIC-tilläggsnummer 8122) genom förordning (EG) nr 929/1999 på odlad (ej vild) atlantlax med ursprung i Norge och som omfattas av KN-nummer ex03021200 (TARIC-nummer 0302 12 00*21, 0302 12 00*22, 0302 12 00*23 och 0302 12 00*29), ex 0303 22 00 (TARIC-nummer 0303 22 00*21, 03032200*22, 0303 22 00*23 och 03032200*29), ex 0304 10 13 (TARIC-nummer 03041013*21 och 0304 10 13*29) och ex03042013 (TARIC-nummer 0304 20 13*21 och 0304 20 13*29), skall upphävas.

2. Bilaga II till förordning (EG) nr 929/1999 skall ersättas med bilaga I till här förordningen.

3. Alla belopp som Atlantic Seafood A/S ställt som säkerhet i form av de preliminära antidumpnings- och utjämningstullar som infördes genom förordning (EG) nr 929/1999 skall frisläppas.

Artikel 2

1. a) Preliminära utjämnings- och antidumpningstullar skall införas på import av odlad (ej vild) atlantlax som omfattas av KN-nummer ex03021200 (TARIC-nummer 0302 12 00*21, 0302 12 00*22, 0302 12 00*23 och 0302 12 00*29), ex 0303 22 00 (TARIC-nummer 0303 22 00*21, 03032200*22, 0303 22 00*23 och 03032200*29), ex 0304 10 13 (TARIC-nummer 03041013*21 och 0304 10 13*29) ex03042013 (TARIC-nummer: 0304 20 13*21 och 0304 20 13*29 med ursprung i Norge och som exporteras av de företag som anges i bilaga II till denna förordning.

b) Dessa tullar skall inte tillämpas på vild atlantlax (TARIC-nummer 03021200*11, 0304 10 13*11, 03032200*11 och 0304 20 13*11). I denna förordning avses med vild atlantlax sådan lax som landningsmedlemsstatens behöriga myndigheter, på grundval av alla tull- och transportdokument som berörda parter skall tillhandahålla, är övertygade om har fångats till havs.

2. a) Den utjämningstull som skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, skall vara 3,8 %.

b) Den antidumpningstull som skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, skall vara 0,32 euro per kilogram produktvikt netto. Om priset fritt gemenskapens gräns, inbegripet utjämnings- och antidumpningstullarna, understiger det tillämpliga minimipris som anges i punkt 3 skall dock antidumpningstullen utgöras av skillnaden mellan minimipriset och priset fritt gemenskapens gräns, inbegripet utjämningstullen.

3. Vid tillämpningen av punkt 2 skall följande minimipriser per kilogram produktvikt netto gälla:

>Plats för tabell>

Artikel 3

Följande företag skall läggas till i bilagan till förordning (EG) nr 772/1999 i vilken de företag som är undantagna från de slutgiltiga antidumpnings- och utjämningstullarna anges:

>Plats för tabell>

Artikel 4

Bilagan till beslut 97/634/EG skall ersättas med bilaga III till denna förordning.

Artikel 5

1. Artikel 2.1 a i förordning (EG) nr 929/1999 skall ersättas med följande: "Preliminära utjämnings- och antidumpningstullar skall införas på import av odlad (ej vild) atlantlax som omfattas av KN-nummer ex03021200 (TARIC-nummer 0302 12 00*21, 0302 12 00*22, 0302 12 00*23 och 0302 12 00*29), ex 0303 22 00 (TARIC-nummer 0303 22 00*21, 03032200*22, 0303 22 00*23 och 03032200*29), ex 0304 10 13 (TARIC-nummer 03041013*21 och 0304 10 13*29) och ex03042013 (TARIC-nummer 0304 20 13*21 och 0304 20 13*29), med ursprung i Norge och som exporteras av de företag som anges i bilaga II till denna förordning."

2. Artikel 2.2 a i förordning (EG) nr 929/1999 skall ersättas med följande: "Den utjämningstull som skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, skall vara 3,8 %."

3. Artikel 2.2 b i förordning (EG) nr 929/1999 skall ersättas med följande: "Den antidumpningstull som skall tillämpas på nettopriset fritt gemenskapens gräns, före tull, skall vara 0,32 euro per kilogram produktvikt netto. Om priset fritt gemenskapens gräns, inbegripet utjämnings- och antidumpningstullarna, understiger det tillämpliga minimipris som anges i punkt 3 skall dock antidumpningstullen utgöras av skillnaden mellan minimipriset och priset fritt gemenskapens gräns, inbegripet utjämningstullen."

Artikel 6

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 23 augusti 1999.

På kommissionens vägnar

Karel VAN MIERT

Ledamot av kommissionen

(1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1.

(2) EGT L 128, 30.4.1998, s. 18.

(3) EGT L 288, 21.10.1997, s. 1.

(4) EGT C 253, 31.8.1996, s. 18.

(5) EGT C 253, 31.8.1996, s. 20.

(6) EGT L 267, 30.9.1997, s. 81.

(7) EGT L 115, 4.5.1999, s. 13.

(8) EGT L 267, 30.9.1997, s. 1. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 772/1999 (EGT L 101, 16.4.1999, s. 1).

(9) EGT L 267, 30.9.1997, s. 19. Förordningen upphävd genom förordning (EG) nr 772/1999.

(10) EGT L 123, 13.5.1999, s. 19.

BILAGA I

Förteckning över företag som omfattas av preliminära antidumpnings- och utjämningstullar i enlighet med förordning (EG) nr 929/1999

>Plats för tabell>

BILAGA II

Företag för vilka preliminära tullar införs genom artikel 2 i denna förordning

>Plats för tabell>

BILAGA III

BILAGA TILL BESLUT 97/634/EG

Förteckning över de 112 företag från vilka åtaganden godtagits, aktuell per den 25 augusti 1999

>Plats för tabell>