This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 31998R1742
Commission Regulation (EC) No 1742/98 of 5 August 1998 imposing a provisional anti-dumping duty on imports of hardboard originating in Brazil, Bulgaria, Estonia, Latvia, Lithuania, Poland and Russia and accepting undertakings offered from certain exporters in connection with those exports
Kommissionens förordning (EG) nr 1742/98 av den 5 augusti 1998 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av hårdpapp (Hardboard) med ursprung i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland samt om godtagande av de åtaganden som gjorts av vissa exportörer i samband med denna export
Kommissionens förordning (EG) nr 1742/98 av den 5 augusti 1998 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av hårdpapp (Hardboard) med ursprung i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland samt om godtagande av de åtaganden som gjorts av vissa exportörer i samband med denna export
EGT L 218, 6.8.1998, p. 16–39
(ES, DA, DE, EL, EN, FR, IT, NL, PT, FI, SV)
No longer in force, Date of end of validity: 06/02/1999
Relation | Act | Comment | Subdivision concerned | From | To |
---|---|---|---|---|---|
Corrected by | 31998R1742R(01) |
Kommissionens förordning (EG) nr 1742/98 av den 5 augusti 1998 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av hårdpapp (Hardboard) med ursprung i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland samt om godtagande av de åtaganden som gjorts av vissa exportörer i samband med denna export
Europeiska gemenskapernas officiella tidning nr L 218 , 06/08/1998 s. 0016 - 0039
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1742/98 av den 5 augusti 1998 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av hårdpapp (Hardboard) med ursprung i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland samt om godtagande av de åtaganden som gjorts av vissa exportörer i samband med denna export EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, med beaktande av rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (1), senast ändrad genom förordning (EG) nr 905/98 (2), särskilt artiklarna 7 och 8 i denna, efter samråd med rådgivande kommittén, och av följande skäl: A. FÖRFARANDE (1) Kommissionen meddelade den 7 november 1997 genom ett tillkännagivande som offentliggjordes i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (nedan kallat tillkännagivandet om inledande) (3) att ett antidumpningsförfarande skulle inledas beträffande import till gemenskapen av hårdpapp (Hardboard) med ursprung i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Förfarandet inleddes till följd av ett klagomål som ingivits av följande gemenskapstillverkare: Atex Werke GmbH & Co., Funder Industrie GmbH, Hornitex Werk GmbH, Isoroy SA, Silva SRL, Suomen Kuitulevy OY, Swanboard AB och Techboard Ltd. Dessa tillverkare representerade större delen av gemenskapens tillverkning av hårdpapp. Klagomålet innehöll bevis för dumpning av den berörda produkten och om väsentlig skada till följd därav, vilka efter samråd ansågs tillräckliga för att motivera att ett förfarande inleddes. (2) Kommissionen underrättade officiellt de gemenskapstillverkare, exporterande tillverkare och importörer som man visste berördes, företrädare för de exporterande länderna och användare och leverantörer i gemenskapen om att ett förfarande skulle inledas. De direkt berörda parterna gavs möjlighet att skriftligen lämna sina synpunkter och att begära att bli hörda inom den tid som angavs i tillkännagivandet om inledande. (3) Ett antal exporterande tillverkare i de berörda länderna, gemenskapstillverkare, användare i gemenskapen och importörer lämnade synpunkter skriftligen. Alla de parter som inom ovannämnda tidsfrist begärde att bi hörda och angav att de hade särskilda skäl för detta hördes. (4) Kommissionen skickade frågeformulär till alla kända berörda parter och fick svar från fem klagande gemenskapstillverkare, två företag i Brasilien, en importör som var närstående ett av de brasilianska företagen, två företag i Bulgarien, ett företag i Estland, ett företag i Lettland och ett närstående företag i Lettland, ett företag i Litauen, sex företag i Polen och ett företag i Ryssland. Kommissionen fick också relevanta och fullständiga svar från sex icke närstående importörer i gemenskapen. (5) Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som bedömdes som nödvändiga för ett preliminärt fastställande av dumpning, skada och gemenskapens intresse och genomförde undersökningar på plats hos följande företag: (a) Klagande gemenskapstillverkare Tyskland: - ATEX Werke GmbH & Co., Grafenau; Frankrike: - Tarnaise des Panneaux SA (Groupe Isoroy SA), Castres, - Saborec SA (Groupe Isoroy SA), Strasbourg; Italien: - Silva Srl, S. Michele Mondovi; Finland: - Suomen Kuitulevy OY (Finnish Fibreboard Ltd), Heinola; Förenade kungariket: - Techboard Ltd, Ebbw Vale. (b) Exporterande tillverkare Brasilien: - Duratex SA, São Paulo, - Eucatex SA, São Paulo; Bulgarien: - Fazerles AD, Silistra, - Lessoplast AD, Trojan; Estland: - AS Repo Vabrikud, Püssi; Lettland: - AS "Bolderâja", Riga, - AS "Griva-B", Riga (närstående AS Bolderája); Litauen: - JSC Grigiskes, Grigiskes; Polen: - Alpex-Karlino SA, Karlino, - Zaklady Plyt Pilsniowych w Czarnej Wodjie, Czarna Woda, - Ekoplyta SA, Czarnkow, - Zaklady Plyt Pilsniowych SA w Przemyslu, Przemysl, - Koniecpolskie Zaklady Plyt Pilsniowych SA, Koniecpol, - Zaklady Plyt Pilsniowych SA w Krosnie Odrzanskim, Krosno Odrzanskie. (c) Importörer - Duratex Europe GmbH (närstående Duratex SA), - Lord Forest Products Ltd, Förenade kungariket. (6) Dumpningsundersökningen omfattade perioden 1 oktober 1996-30 september 1997 (nedan kallad undersökningsperioden). Undersökningen av skada omfattade perioden 1 januari 1993 till undersökningsperiodens utgång. B. PRODUKT SOM ÄR FÖREMÅL FÖR UNDERSÖKNING OCH LIKADAN PRODUKT 1. Produkt är föremål för undersökning (7) Den produkt som är föremål för undersökning är hårdpapp (Hardboard). Hårdpapp definieras som fiberskivor av trä eller andra vedartade material, även innehållande harts eller andra organiska bindemedel och med en densitet av mer än 0,8 g/cm3, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer 4411 11 00 och ex 4411 19 00. (8) Hårdpapp framställs alltid genom en våt tillverkningsprocess (i motsats till den torra processen för fiberskivor som beskrivs nedan). På grund av den våta tillverkningsprocessen har hårdpapp den egenskapen att undersidan i obearbetat tillstånd bär avtryck av den väv som träfiberplattan ligger på när den förs in i pressen. I bearbetat skick kan denna grova yta ha slipats eller putsats bort. Ovansidan formas av tryckplattan och är i allmänhet slät. Hårdpapp har normalt en densitet mellan 0,85-1,05 g/cm3 och en tjocklek mellan 1,8-6,0 mm. Hårdpapp använts typiskt sett i möbler, inom byggbranschen och bilindustrin, till dörrblad och emballering av främst frukt och grönsaker. (9) Ett antal importörer och användare begärde att förfarandet också skulle omfatta fiberskivor som tillverkats genom torr process, såsom fiberskivor med medelhög och hög densitet (MDF/HDF, medium density fibreboard/high density fibreboard), spånskiva och plywood (kryssfanér), med motiveringen att dessa produkter enligt deras uppfattning tillsammans med hårdpapper utgör en produkt. De hävdade därför att bedömningen av dumpning, skada och gemenskapsintresse också skulle omfatta dessa produkter. Frågan utreddes med följande resultat: (a) Fiberskivor med medelhög och hög densitet (nedan kallade MDF/HDF) (10) Begäran om att förfarandet skulle omfatta MDF/HDF motiverades med att dessa produkter också kan ha en densitet över 0,8 g/cm3, och att de på grund av deras allmänna fysiska egenskaper och användningsområden förefaller likna hårdpapp. Kommissionen konstaterade dock att det finns viktiga skillnader mellan hårdpapp och MDF/HDF: (i) Tillverkningsprocess och därav följande fysiska och kemiska egenskaper; användningsområden (11) MDF/HDF framställs genom en torr tillverkningsprocess, i motsats till den våta tillverkningsprocess som används vid framställningen av hårdpapp. Tillverkningsprocessen i sig är avgörande när det gäller att fastställa undersökningens omfattning, men de olika tillverkningsprocesserna leder till olika fysiska egenskaper, eftersom, i den torra tillverkningsprocessen, både ovan- och undersidan på MDF/HDF kommer ut från pressen med en yta som formats av de tryckplattor som använts. I allmänhet är båda sidorna släta. (12) Dessutom ger tillverkningsprocessen för MDF/HDF andra fysiska och mekaniska egenskaper än den för hårdpapp. Den viktigaste kemiska skillnaden beror på att harts måste tillsättas vid den torra tillverkningsprocessen. I den torra processen kräver fogprocessen i pressen att ytterligare värmehärdande harts tillsätts de torkade träfibrerna. Däremot brukar harts inte tillsättas träfibrerna vid den våta processen som används vid framställning av hårdpapp, eftersom hartsen skulle spolas bort med vattnet i pressen. Den maximala hartshalten i hårdpapp tillverkad genom våt process överstiger inte en tiondel av normalhalten i en MDF-fiberskiva, som består av ca 13 % harts. Det finns alltså viktiga kemiska skillnader mellan hårdpapp och fiberskivor. (13) Hårdpapp har dessutom i allmänhet en densitet på 0,85-1,05 g/cm3 medan de flesta MDF/HDF ligger under 0,80 g/cm3, även om HDF-fiberskivor precis som hårdpapp har en densitet över 0,80 g/cm3. Trots denna likhet med hårdpapp är HDF klart skild från hårdpapp, inte bara genom de kemiska skillnader som beskrivits ovan och som gäller alla fiberskivor framställda genom torr process, utan också på grund av skillnader i de fysiska egenskaperna (som till exempel HDF-skivornas genomsnittliga tjocklek), vilket påverkar användningsområdet (se nedan). Hårdpapp görs i tjocklekar mellan 1,8 och 6,0 mm, medan nästan all MDF/HDF görs i tjocklekar över 7-8 mm; det är dock tekniskt möjligt att framställa MDF/HDF i tjocklekar ner till 1,8 mm. (14) Tillverkningsprocessen gör att obearbetad hårdpapp får en slät sida och en grov, nätmönstrad sida, medan obearbetad MDF/HDF är slät på båda sidor. Denna skillnad har viss betydelse för skivornas användningsområden. Exempelvis föredras hårdpapp i fruktemballeringsbranschen inte bara för att den grova ytan gör det lättare att stapla fruktlådorna utan att staplarna rubbas vid transporten, utan också för att de flesta tunna MDF-skivor avger formaldehyd i en utsträckning som inte anses lämplig vid emballering av livsmedel. Fiberskivor framställda genom torr process har också en tendens att vara bräckligare än hårdpapp av samma tjocklek. Hårdpappens större böjlighet är en viktig egenskap inom de användningsområden där skivorna formas på ett visst sätt, till exempel inom bil- och husvagnsindustrin. Fiberskivor framställda genom torr process är alltså bara delvis utbytbara med hårdpapp, och då bara med den tunna typen med en tjocklek under 6 mm. Hårdpapp används först och främst i dörrblad, möbler (t.ex. bakstycken till skåp, lådbottnar och sofframar), bildramar, frukt- och grönsakslådor samt inom bilindustrin. Användningsområdet för tunn MDF överlappar i viss mån hårdpappens, t.ex. i fråga om bakstycken till möbler, lådbottnar och bildramar. Hårdpapp, däremot, används inte för det som är MDF:s huvudsakliga användning, nämligen som underlag till trägolv (parkett) vid golvläggning. (ii) Förbrukningens utveckling (15) Att hårdpapp och MDF/HDF inte är utbytbara framgår av det faktum att den starka utvecklingen på senare år för MDF/HDF framställd genom torr process inte har skett på hårdpappens bekostnad. Hårdpappsförbrukningen har ökat med 20 % sedan 1993. (iii) Slutsats (16) Av detta kan slutas att hårdpapp och MDF/HDF såvitt gäller denna undersökning inte är att betrakta som en och samma produkt. (b) Plywood (kryssfanér) (17) Plywood tillhör liksom MDF/HDF kategorin träbaserade skivor, och består av sammanfogade träbaserade lager. Den tillhör det översta marknadsskiktet både vad gäller kvalitet och pris. Eftersom plywood består av sammanfogade träbaserade lager är den inte en fiberbaserad skiva och dess egenskaper skiljer sig avsevärt från hårdpappens. Den kan i och för sig i vissa avseenden användas för samma ändamål som hårdpapp och är då utbytbar med hårdpapp, men den kan med tanke på dess annorlunda fysiska egenskaper inte betraktas som en och samma produkt som hårdpapp och omfattades därför inte av undersökningen. c) Spånskivor (18) Spånskivor tillhör liksom MDF/HDF kategorin träbaserade skivor. Spånskivor består av träpartiklar som pressas ihop med värmehärdande harts. Träpartiklarna är kluvna men inte sönderdelade i fibrer, och skivorna är därför inte lika smidiga eller böjliga som hårdpapp. Kvaliteten på skivornas yta kan inte heller jämföras med hårdpappens. Även om spånskivor i viss utsträckning kan ha samma användningsområde som hårdpapp, till exempel som bakstycken i vissa möbler, är hårdpapp och spånskivor med tanke på dess olika fysiska egenskaper inte att betrakta som en och samma produkt. 2. Likadan produkt (19) Kommissionen kom fram till att det inte fanns några skillnader i grundläggande egenskaper och användning mellan den hårdpapp som importerades till gemenskapen från de berörda länderna och den som tillverkades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapsmarknaden. Samma sak gäller för hårdpapp som tillverkas och säljs på de inhemska marknaderna i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen och Polen (sistnämnda land fungerade också som jämförelseland för importen från Ryssland). Det befanns således att både den hårdpapp som tillverkades av gemenskapsindustrin och såldes på gemenskapsmarknaden och den hårdpapp som tillverkades och såldes på de inhemska marknaderna i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen och Polen var en likadan produkt enligt artikel 1.4 i förordning (EG) nr 384/96 (nedan kallad "grundförordningen") som den hårdpapp som importerades till gemenskapen från de sex länder som omfattas av undersökningen. (20) De brasilianska exportörerna och ett antal hårdpappsanvändare, främst dörrbladstillverkare, hävdade att den brasilianska hårdpappen, som uteslutande tillverkas av det hårda träslaget eukalyptus, inte är en likadan produkt som den som tillverkas av gemenskapsindustrin, och därför borde undantas från undersökningen. Av de exporterande tillverkare som berörs av undersökningen är det bara de brasilianska exportörerna som levererar hårdpapp gjord av eukalyptus till gemenskapen. Det finns i gemenskapen två gemenskapstillverkare som tillverkar hårdpapp av eukalyptus, båda på iberiska halvön, men ingen av dem deltog i det klagomål som ledde till att detta förfarande inleddes. (21) Kommissionens utredning visade att hårdpapp kan framställas av mjuka eller hårda träslag eller av en kombination av dessa. Om hårda träslag används tenderar skivorna att bli starkare. Undersökningen visade att hårdpapp gjord av eukalyptus har vissa egenskaper som skiljer den från annan hårdpapp. Först och främst gör eukalyptusens särskilt korta fibrer att den färdiga hårdpappen får ett mycket regelbundet utseende, hög densitet och större böjlighet än annan hårdpapp. Eukalyptusträdet har knappt någon bark, vilket gör att den pressade skivan har mycket få skavanker. Dessa egenskaper gör att hårdpapp gjord av eukalyptus lämpar sig mycket väl när en jämn, regelbunden och felfri yta är viktig. Den viktigaste användningen är till dörrblad i polerade dörrar av hög kvalitet. Det är ett erkänt faktum i träskiveindustrin att hårdpapp gjord av eukalyptus har egenskaper som lämpar sig för tillverkning av dessa lackerade dörrblad av hög kvalitet. Till opolerade dörrar som grundlackas i vitt men som är avsedda att få sin slutliga ytbehandling av den slutliga kunden används dörrblad framställda av annat träslag. Under undersökningsperioden användes hårdpapp gjord av eukalyptus i mindre utsträckning i bilindustrin och, i form av spillbitar av hårdpappsskivor i tryckplattans storlek, till frukt- och grönsakslådor. (22) Även om hårdpapp gjord av eukalyptus för närvarande används vid tillverkning av lackerade dörrblad utesluter dess egenskaper inte att det används även till hårdpappens andra användningsområden. Dess grundläggande kemiska och fysiska egenskaper liknar nämligen egenskaperna för hårdpapp gjord med andra träslag. I stället visar de uppgifter som kommissionen har tillgång till (se punkt 107) att två tredjedelar av den hårdpapp gjord av eukalyptus som importeras till gemenskapen från Brasilien konkurrerar inom andra sektorer än lackerade dörrblad. (23) Det kan därför konstateras att den hårdpapp som tillverkas av gemenskapsindustrin och den hårdpapp gjord av eukalyptus som tillverkas och exporteras av exporterande brasilianska tillverkare i stor utsträckning har samma fysiska egenskaper och användningsområden, och de är därför sådana likadana produkter som avses i artikel 1.4 i grundförordningen. C. DUMPNING 1. Generell metod (24) I detta avsnitt beskrivs den generella metod som använts för att fastställa om importen till gemenskapen av den undersökta produkten har dumpats. De särskilda frågor som undersökningen gav upphov till för respektive berört land tas upp i avsnitt 2. a) Normalvärde (25) Normalvärdet för varje exporterande tillverkare har fastställts enligt den metod som beskrivs i detta avsnitt, med undantag för Ryssland, för vilket normalvärdet i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställdes med utgångspunkt i ett tredje land med marknadsekonomi. Den metod som användes för Ryssland beskrivs nedan 71. (i) Representativitet (26) Kommissionen undersökte först om de exporterande tillverkarnas respektive inhemska försäljning av hårdpapp var representativ i enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen. Detta är fallet om den sammanlagda volymen av den inhemska försäljningen utgör minst 5 % av den sammanlagda exportförsäljningen till gemenskapen. (ii) Olika typers jämförbarhet (27) Eftersom det finns olika typer av den berörda produkten klassificerades den hårdpappen som tillverkades i de berörda länderna enligt följande egenskaper: - obearbetad (ordinär obearbetad hårdpapp eller hårdpapp som grundbearbetats, t.ex. slipats eller perforerats) eller bearbetad (hårdpapp som lackats, målats eller försetts med tryck osv.), - tjocklek, och - storlek, dvs. standardmått eller kapad enligt särskilda mått. Hårdpappstyperna ansågs direkt jämförbara om de delade alla dessa egenskaper. Om en viss hårdpappstyp fanns i flera kvaliteter ansågs bara de som hade samma egenskaper enligt ovan och var av samma kvalitet som direkt jämförbara. (iii) Olika produkttypers representativitet (28) Den inhemska försäljningen av en viss hårdpappstyp angås tillräckligt representativ om försäljningsvolymen för typen på den inhemska marknaden under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den volym av den jämförbara typen som sålts för export till gemenskapen. (iv) Undersökning av frågan om försäljningen skett vid normal handel (29) Kommissionen undersökte därefter huruvida den inhemska försäljningen av varje exporterad typ kunde anses ha skett i normal handel, genom att fastställa hur stor andel av försäljningen på den inhemska marknaden av den jämförbara typen som var vinstgivande: (a) I fall där den volym i m2 hårdpapp av en viss typ som såldes till nettopriser som var minst lika höga som den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde mer än 80 % av den totala försäljningsvolymen i m2, fastställdes normalvärdet för denna typ på grundval av det faktiska inhemska priset, beräknat som ett vägt genomsnittligt pris för alla inhemska försäljningsaktioner under undersökningsperioden, oavsett om de var lönsamma eller inte. (b) I fall där den volym i m2 hårdpapp av en viss typ som såldes till nettopriser som var minst lika höga som den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde högst 80 % men minst 10 % av den totala försäljningsvolymen i m2, fastställdes normalvärdet för denna typ på grundval av ett vägt genomsnittligt pris för lönsamma inhemska försäljningstransaktioner. (c) Där den volym i m2 hårdpapp av en viss typ som såldes till nettopriser som var minst lika höga som den beräknade tillverkningskostnaden utgjorde mindre än 10 % av den totala försäljningsvolymen i m2, ansågs det att typen inte såldes vid normal handel och att det inhemska priset inte utgjorde en lämplig grund för fastställande av normalvärdet. (v) Normalvärde baserat på faktiskt inhemskt pris (30) När kraven i punkterna 26, 27, 28 och 29 (a) och (b) ovan var uppfyllda baserades normalvärdet för varje typ i enlighet med artikel 2.1 i grundförordningen på de priser som vid normal handel betalats eller skulle betalas av oberoende kunder på exportlandets inhemska marknad. (vi) Normalvärde baserat på konstruerat värde (31) I alla övriga fall konstruerades normalvärdet. Det bör i detta sammanhang noteras att normalvärdet inte, som ett alternativ till ett konstruerat normalvärde, kunde fastställas på grundval av andra säljares eller tillverkares priser. Detta beror på att i stort sett inte någon av övriga samarbetsvilliga exporterande tillverkare alls sålde motsvarande produkttyp, sålde den i representativa kvantiteter eller i normal handel. Det konstruerade värdet fastställdes genom att en skälig andel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal lades till tillverkningskostnaderna för de exporterade typerna. Kommissionen undersökte i detta sammanhang om varje berörd tillverkares försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst på den inhemska marknaden kunde användas. Det konstaterades att försäljnings- och administrationskostnader, andra allmänna kostnader samt vinst kunde grundas på respektive exporterande tillverkares uppgifter om sin inhemska försäljning av den likadana produkten i enlighet med artikel 26 i grundförordningen. (b) Exportpris (32) I samtliga fall där produkten i fråga exporterades till oberoende kunder i gemenskapen fastställdes exportpriset i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalades eller skulle betalas. Där exportpriset inte ansågs tillförlitligt på grund av att försäljningen gick till en närstående part konstruerades ett exportpris i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen på grundval av det pris till vilket de importerade produkterna första gången såldes vidare till en oberoende köpare i gemenskapen. För att ett tillförlitligt exportpris vid gemenskapens gräns skulle kunna fastställas gjordes i dessa fall justeringar för de omkostnader som tillkommit mellan importen och återförsäljningen samt för vinst. (c) Jämförelse (33) För att jämförelsen mellan normalvärde och exportpris skulle bli rättvis togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen hänsyn i form av justeringar för olikheter som påverkar prisernas jämförbarhet. Följaktligen beviljades, där så var befogat, justeringar för olikheter rörande transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, importavgifter och indirekta skatter, förpackning, kredit, provisioner, rabatter, kostnader efter försäljningen samt valutaomräkning. Jämförelsen mellan normalvärde och exportpris gjordes från fabrik (ex factory) i samma handelsled. (d) Dumpningsmarginal för de länder med marknadsekonomi som omfattades av undersökningen (i) Dumpningsmarginal för de undersökta företagen (34) För att fastställa dumpningsmarginalen jämfördes i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen det vägda genomsnittliga normalvärdet för varje typ, fastställt i enlighet med punkt 25 till 31 ovan, med det vägda genomsnittliga exportpriset, fastställt i enlighet med punkt 32 ovan. Eftersom dumpningsmarginalerna varierade för olika typer fastställdes en vägd genomsnittlig dumpningsmarginal. (ii) Dumpningsmarginal för icke-samarbetsvilliga företag (35) För de exporterande tillverkare som varken besvarade kommissionens frågeformulär eller på annat sätt gav sig till känna fastställdes dumpningsmarginalen i enlighet med artikel 18.1 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter. För att bedöma graden av samarbete jämfördes, för varje land som omfattades av undersökningen, landets sammanlagda export enligt Eurostats uppgifter med den volym som de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna rapporterade att de exporterat till gemenskapen. Det kunde konstateras att, med undantag av Ryssland, samarbetsgraden var hög i alla de länder som omfattades av undersökningen. Därför fastställdes dumpningsmarginalen för de icke samarbetsvilliga företagen i länder med hög samarbetsgrad till den högsta eller enda dumpningsmarginal som fastställts för ett samarbetsvilligt företag i det landet. Det finns ingen anledning att anta att en icke samarbetsvillig exporterande tillverkare i något av de berörda exportländerna skulle ha dumpat priser i mindre utsträckning än en samarbetsvillig exporterande tillverkare i samma land. Metoden ansågs också nödvändig för att inte bristande samarbetsvilja skulle premieras och en möjlighet till kringgående skapas. (e) Dumpningsmarginaler för Ryssland (36) I enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen fastställdes en enda dumpningsmarginal för hela landet. 2. Särskilda, under undersökningen uppkomna, frågor om fastställandet av dumpning för varje berört land (a) Brasilien (i) Normalvärde (37) Normalvärdet fastställdes enligt den generella metod som beskrivs i punkterna 25 till 31. För båda de exporterande tillverkarna har, beroende på produkttyp, normalvärden grundade på inhemska försäljningspriser och konstruerade värden fastställts. (ii) Exportpris (38) Exportpriserna vid export till importörer som inte är närstående fastställdes enligt den generella metod som beskrivs i punkt 32, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas. Ett av de brasilianska företagens export gick delvis till en närstående importör i gemenskapen, och därför konstruerades exportpriset i enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen, så som beskrivs i punkt 32. (iii) Jämförelse (39) Enligt den generella metod som beskrivs i punkt 33 beviljades, där så var befogat, justeringar för olikheter i importavgifter och indirekta skatter, rabatter, transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, kostnader efter försäljningen samt provisioner. Justering för valutaomräkning (40) Eftersom den brasilianska realen har ökat i värde i förhållande till vissa av exportförsäljningens fakturavalutor begärde en exporterande brasiliansk tillverkare justering för valutaomräkning. Begäran om justering grundades på argumentet att kontraktets datum och inte fakturans skulle räknas som försäljningsdag. Den brasilianska exportören kunde dock inte visa att kontraktets datum på ett riktigare sätt avspeglade de materiella villkoren för köpet. Följande bör i detta hänseende särskilt noteras: - I vissa fall tillhandahölls inte några bevis om att kontrakt slutits före leveransen. - De kontrakt som uppvisats var endast ramavtal. Det bör särskilt noteras att kontrakten inte innehöll några precisa angivelser av kvantiteter och datum för leverans. Kommissionen fann dock en varaktig förändring under undersökningsperioden i växelkursen för flera av de valutor som exporten fakturerades i. Kommissionen gjorde därför, i enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen, en justering för valutaomräkning för båda de exporterande brasilianska tillverkarna genom att en frist på 60 dagar sattes för att återspegla förändringarna. Justering för inkomster för exportkrediter (41) En exporterande brasiliansk tillverkare begärde justering för ett statligt brasilianskt kreditsystem enligt vilket brasilianska banker i förväg köper värdet av exporttransaktioner som skall göras i utländsk valuta för att på så sätt finansiera inköp av råmaterial och tillverkningskostnader för varor som skall säljas utomlands. Genom systemet kunde företaget få förskott i lokal valuta till förmånlig ränta. Eftersom det brasilianska företaget har tillräcklig likviditet för att täcka sina tillverkningskostnader placerades det förskotterade beloppet till högre ränta på den inhemska kapitalmarknaden. Företaget hävdar att de finansiella vinsterna från denna transaktion bör läggas till exporttransaktionernas värde från fabrik. Vinsten var dock resultatet av en finanstransaktion inom ramen för exportkreditsystemet och beaktas inte vid beräkningen av begärt pris. Systemet påverkar därför inte prisjämförelsen. Begäran skall alltså avslås. Justering för lagerkostnader vid inhemsk försäljning (42) En exporterande brasiliansk tillverkare begärde justering av sitt normalvärde med motiveringen att dess inhemska försäljning skedde från lager och därför belastades av lagerkostnader, medan exportförsäljning tillverkades på beställning. Denna typ av kostnader berättigar inte till justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen. Detta gäller särskilt för justeringar enligt artikel 2.10 k eftersom företaget inte visade att skillnaden påverkar prisjämförelsen. Det bör särskilt noteras att det inte har visats att detta förhållande medför att kunder på den inhemska marknaden genomgående betalar andra priser. Justering för provision för försäljning på den inhemska marknaden (43) En exporterande brasiliansk tillverkare begärde justering för provisioner som betalats i samband med den inhemska försäljningen. Denna provision utgör en rörlig del av lönen för försäljarna hos det företag som har hand om den inhemska försäljningen och fungerar som ett incitament. Den typen av ersättning berättigar inte till justeringar enligt artikel 2.10 i grundförordningen eftersom ett företags system för avlöning av sina försäljare i princip inte påverkar prisernas jämförbarhet. Det bör särskilt noteras att företaget inte har visat att detta förhållande har medfört att kunder på den inhemska marknaden genomgående betalar andra priser. (iv) Dumpningsmarginal (44) Dumpningsmarginalerna, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande: >Plats för tabell> (b) Bulgarien (45) Med anledning av den höga inflationstakten i Bulgarien under undersökningsperioden gjordes undersökningen av frågan om försäljningen skett vid normal handel, fastställande av normalvärde och jämförelsen mellan normalvärde och exportpris per månad. (i) Normalvärde (46) Varje exporterande tillverkares inhemska försäljning var i stort sett representativ. Normalvärdet fastställdes månadsvis enligt den generella metod som beskrivs i punkterna 25 till 31. Normalvärdet månadsvis för de exporterade produkttyper som såldes på den inhemska marknaden i representativ mängd vid normal handel beräknades på grundval av det motsvarande inhemska priset. I fall där normalvärdet måste konstrueras användes månatlig tillverkningskostnad och inhemsk vinstmarginal per månad. (ii) Exportpris (47) De två exporterande bulgariska tillverkarnas hela försäljning till gemenskapen av produkten i fråga gick till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes enligt den generella metod som beskrivs i punkt 32, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas. (iii) Jämförelse (48) Enligt den generella metod som beskrivs i punkt 33 beviljades, då så var befogat, justeringar för olikheter i transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, förpackningskostnader, kredit samt provisioner. Den ena av de båda samarbetsvilliga exporterande bulgariska tillverkarna tillhandahöll inte tillräckliga bevis för att olikheterna påverkade prisjämförelsen när det gällde vissa justeringar för exportförsäljning från fabrik. De uppgifter som det andra bulgariska företaget hade lämnat ansågs då vara den lämpligaste grunden för de nödvändiga justeringarna. (iv) Dumpningsmarginal (49) Dumpningsmarginalerna, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande: >Plats för tabell> (c) Estland (i) Normalvärde (50) Den exporterande estniske tillverkaren exporterade bara en typ av hårdpapp till gemenskapen. Normalvärdet fastställdes på grundval av det faktiska priset för all inhemsk försäljning av denna typ av hårdpapp enligt den metod som beskrivs i punkterna 25 till 31. (ii) Exportpris (51) Den exporterande estniske tillverkarens hela försäljning till gemenskapen av produkten i fråga gick till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes därför enligt den generella metod som beskrivs i punkt 32, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas. (iii) Jämförelse (52) Enligt den generella metod som beskrivs i punkt 33 beviljades, då så var befogat, justeringar för olikheter i transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader samt förpackning. Den exporterande estniske tillverkaren begärde att normalvärdet skulle justeras för att ta hänsyn till skillnader i handelsled. Undersökningen visade dock att det varken fanns skillnader i företagets verksamhet eller någon genomgående eller klar skillnad i pris i de påstått olika handelsleden på den inhemska marknaden i exportlandet. Den begärda justeringen beviljades därför inte. (iv) Dumpningsmarginal (53) Dumpningsmarginaler, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande: >Plats för tabell> (d) Lettland (i) Normalvärde (54) Den undersökta exporterande lettiska tillverkaren hade en större aktiepost i en annan inhemsk hårdpappstillverkare som åtog sig ytbehandlingen för vissa av de hårdpappstyper som exporterades till gemenskapen. Vid fastställandet av normalvärdet för dessa produkttyper gjordes undersökningen av representativitet och av frågan om försäljningen skett vid normal handel på grundval av de båda företagens sammanlagda försäljningsvolym och tillverkningskostnader för varje produkttyp som de tillverkade. I övrigt fastställdes normalvärdet enligt den generella metod som beskrivs i punkterna 25 till 31. I tillämpliga fall konstruerades normalvärdet genom att ett rimligt belopp för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt vinst lades till tillverkningskostnaden för de produkttyper som de båda företagen exporterade. Eftersom den sammanlagda inhemska försäljningen var representativ användes den exporterande tillverkarens och den närstående inhemska tillverkarens vägda genomsnittliga inhemska försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader. Som vinstmarginal användes, i enlighet med artikel 2.6 i grundförordningen, den exporterande tillverkarens och den närstående inhemska tillverkarens vägda genomsnittliga vinstmarginal på inhemsk försäljning av produkten i fråga vid normal handel. (ii) Exportpris (55) En del av den lettiska tillverkarens exportförsäljning gick till en kund i gemenskapen som hade en mindre aktiepost i det lettiska företaget (betydligt mindre än 5 %). Vid jämförelse mellan villkoren vid denna exportförsäljning och exportförsäljningen till oberoende kunder visade det sig att den förstnämnda gjordes till marknadsmässiga villkor, och därför fastställdes exportpriset för alla exporttransaktioner på det sätt som beskrivs i punkt 32 och i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen med användning av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas. (iii) Jämförelse (56) Enligt den generella metod som beskrivs i punkt 33 beviljades i tillämpliga och motiverade fall justeringar för olikheter i transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader samt kredit. Justering för valutaomräkning (57) Eftersom den lettiska valutan lats har ökat i värde i förhållande till vissa av exportförsäljningens fakturavalutor begärde den exporterande lettiska tillverkaren justering för valutaomräkning. Begäran om justering grundades på en jämförelse mellan det belopp i lats som det lettiska företaget skulle ha fått vid den växlingskurs som gällde vid kontraktets ingående och det belopp som företaget faktiskt fick. Det visade sig dock att de kontrakt som den exporterande lettiska tillverkaren lämnade in inte gav en riktig bild av de materiella villkoren för köpet och att fakturadatum bättre avspeglade dessa. Det bör särskilt noteras att kontraktsvillkoren hade ändrats under kontraktets löptid. Det konstaterades därför att fakturadatum skulle anses som försäljningsdag. Eftersom villkoren för justering på grund av varaktiga förändringar i växelkurserna inte förelåg, avslogs begäran. iv) Dumpningsmarginal (58) Jämförelsen visade att dumpning förekom. Dumpningsmarginalerna, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande: >Plats för tabell> (e) Litauen (i) Normalvärde (59) Normalvärdet för den exporterande litauiska tillverkaren fastställdes enligt den generella metod som beskrivs i punkterna 25 till 31. För två produkttyper fastställdes normalvärdet med användning av det inhemska försäljningspriset, medan det för en tredje produkttyp måste konstrueras. (ii) Exportpris (60) Den exporterande litauiska tillverkarens hela försäljning till gemenskapen av produkten i fråga gick till oberoende kunder. Exportpriset fastställdes därför enligt den generella metod som beskrivs i punkt 32, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas. (iii) Jämförelse (61) Enligt den generella metod som beskrivs i punkt 33 beviljades, då så var befogat, justeringar för olikheter i transport, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, förpackning, provisioner samt valutaomräkning. Justering för handelsled (62) Den exporterande litauiska tillverkaren begärde en justering av normalvärdet för olikheter i handelsled med motiveringen att exportförsäljningen till gemenskapen gjordes till distributörer och grossister som köpte stora mängder, medan den inhemska försäljningen gick till distributörer, detaljhandeln, förädlare och slutanvändaren. Företaget kunde dock inte visa att det fanns olikheter i företagets verksamhet eller någon genomgående eller klar skillnad i pris i de påstått olika handelsleden på den inhemska marknaden i det exporterande landet. Den begärda justeringen beviljades därför inte. Justering för valutaomräkning (63) Eftersom den litauiska valutan litas har ökat i värde i förhållande till vissa av exportförsäljningens fakturavalutor begärde den exporterande litauiska tillverkaren justering för valutaomräkning. Begäran om justering grundades på en jämförelse mellan det belopp i litas som det litauiska företaget skulle ha fått vid den växlingskurs som gällde vid kontraktets ingående och det belopp som företaget faktiskt fick (dvs. med tillämpning av den växlingskurs som gällde på betalningsdagen). Det visade sig dock att de kontrakt som den exporterande litauiska tillverkaren lämnade inte gav en rättvisande bild av de materiella villkoren för köpet och att fakturan bättre avspeglade dessa. Kommissionen fann dock varaktiga förändringar under undersökningsperioden i växelkursen för flera av de valutor som exporten fakturerades i, och gjorde, i enlighet med artikel 2.10 j i grundförordningen, en justering för valutaomräkning genom att exportören fick frist på 60 dagar för att denna förändring skulle återspeglas. (iv) Dumpningsmarginal (64) Jämförelsen visade att dumpning förekom. Dumpningsmarginalerna, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande: >Plats för tabell> (f) Polen (i) Normalvärde (65) Normalvärdet fastställdes enligt den generella metod som beskrivs i punkterna 25 till 31. För samtliga sex exporterande polska tillverkare har, beroende på produkttyp, normalvärden grundade på inhemska försäljningspriser eller konstruerade värden fastställts. En av de exporterande polska tillverkarna begärde justering av sitt normalvärde med hänsyn till att de nyss startat verksamheten med tillverkning av bearbetad hårdpapp. Den begärda justeringen motsvarade den minskning av enhetskostnaden för tillverkningen av bearbetad hårdpapp som man skulle ha haft om kapaciteten utnyttjats till 70 %. På grundval av de uppgifter som företaget tillhandahöll konstaterades dock att en rimligt tilltagen inkörningsperiod skulle ha upphört före undersökningsperiodens början. Kapacitetsutnyttjandet, som under undersökningsperioden låg på 20 %, ökade inte heller. Därför kunde någon justering av inkörningskostnader inte beviljas. (ii) Exportpris (66) De exporterande polska tillverkarnas hela försäljning till gemenskapen av produkten i fråga gick till oberoende kunder. Exportpriset för de sex företagen fastställdes därför enligt den generella metod som beskrivs i punkt 32, dvs. på grundval av de priser som faktiskt betalades eller skulle betalas. (iii) Jämförelse (67) Enligt den generella metod som beskrivs i punkt 33 beviljades, då så var befogat, justeringar för olikheter i fysiska egenskaper, importavgifter, transport, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader, förpackning, provisioner samt valutaomräkning. (iv) Dumpningsmarginal (68) Jämförelsen visade att dumpning förekom. Dumpningsmarginalerna, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, är följande: >Plats för tabell> (g) Ryssland (i) Jämförelseland (69) Ryssland omfattas av artikel 2.7 i grundförordningen och följaktligen måste normalvärdet fastställas med ett tredje land med marknadsekonomi som jämförelseland. De klagande föreslog Förenta staterna, Chile och Argentina som lämpliga jämförelseländer. Hårdpappstillverkarna i dessa länder var dock inte samarbetsvilliga. Det beslutades därför att ett av de länder som var föremål för undersökning skulle användas. De ryska myndigheterna föreslog att ett central- eller östeuropeiskt land, i första hand Bulgarien, vore ett lämpligare val. De ryska myndigheterna ombads förklara varför de föreslagit Bulgarien och att inkomma med närmare uppgifter om landets lämplighet. Något svar har ännu inte inkommit. Av de central- och östeuropeiska länder som var föremål för undersökning ansågs Polen vara lämpligast som jämförelseland. För det första är Polens inhemska marknad den största och den utmärks av det stora antalet konkurrerande lokala tillverkare. Försäljningsvolymen på den polska inhemska marknaden är mer än tre gånger så stor som motsvarande försäljning i något av de övriga central- och östeuropeiska länder som är föremål för undersökning och är representativ i jämförelse med import från Ryssland till gemenskapen. Vidare är den polska marknaden också öppen för import av hårdpapp från andra länder. Det bör i detta avseende påpekas att den vanliga polska tullen på hårdpapp är 9 %. Tullen på hårdpapp importerad från gemenskapen och EFTA-länderna är 1,8 %, medan hårdpappsimporten från utvecklingsländer och vissa central- och östeuropeiska länder (t.ex. Tjeckien, Ungern, Slovakien och Lettland) är tullfri. Polen ansågs därför som lämpligt tredje land med marknadsekonomi för att i enlighet med artikel 2.7 i grundförordningen fastställa normalvärdet för Ryssland. (ii) Grad av samarbetsvilja (70) Endast en rysk tillverkare som exporterade till gemenskapen under undersökningsperioden besvarade frågeformuläret. Företaget svarade enligt Eurostats uppgifter om försäljningsvolym för mindre än 10 % av den sammanlagda importen av rysk hårdpapp till gemenskapen under undersökningsperioden. Detta ryska företag exporterade dessutom bara en kategori av hårdpapp, obearbetad hårdpapp, medan Eurostats siffror gällde import av båda kategorierna av produkten i fråga, bearbetad respektive obearbetad hårdpapp. Med anledning av den bristande samarbetsviljan fattades avgörandena beträffande den resterande importen från Ryssland i enlighet med artikel 18 i grundförordningen på grundval av tillgängliga uppgifter. (iii) Normalvärde (71) Normalvärdet för Ryssland beräknades på grundval av det vägda genomsnittet av de normalvärden som fastställts för de samarbetsvilliga polska företagen enligt punkt 65 ovan. Normalvärdet för den produkttyp som det ryska samarbetsvilliga företaget exporterade beräknades på grundval av det vägda genomsnittliga normalvärdet för en identisk produkt från de samarbetsvilliga exporterande polska tillverkarna. Normalvärdet för annan obearbetad hårdpapp med ursprung i Ryssland beräknades på grundval av det vägda genomsnittliga normalvärdet för alla obearbetade produkttyper som de polska samarbetsvilliga företagen exporterade till gemenskapen. Normalvärdet för bearbetad hårdpapp med ursprung i Ryssland beräknades på grundval av det vägda normalvärdet av alla bearbetade produkttyper som de polska samarbetsvilliga företagen exporterade till gemenskapen. (iv) Exportpris (72) Den ryska export till gemenskapen, för vilken någorlunda detaljerade uppgifter tillhandahölls under undersökningen, gjordes direkt till oberoende importörer i gemenskapen. Exportpriset för dessa transaktioner fastställdes därför på grundval av de priser som de oberoende importörerna faktiskt betalade eller skulle betala till den enda kända ryska hårdpappsexportören för såld hårdpapp. För resten av importen från Ryssland, som utgör mer än 90 % av den totala importvolymen från Ryssland, bestämdes preliminärt att exportpriserna skulle beräknas på grundval av uppgifter från Eurostat. Det bör dock påpekas att det finns vissa tvivel om huruvida uppgifterna från Eurostat är lämpliga för ändamålet (Eurostat skiljer t.ex. inte på olika typer av hårdpapp, och produkten i fråga täcker inte ett helt KN-nummer). Frågan kommer därför att utredas ytterligare under undersökningen. (v) Jämförelse (73) Jämförelsen mellan normalvärde och exportpris gjordes fob polska gränsen respektive fob ryska gränsen. De justeringar som gjorts av normalvärdet för de exporterande polska tillverkarna användes också vid fastställandet av normalvärdet för Ryssland. De justeringar som krävdes för att normalvärdet skulle avse fob polska gränsen har också gjorts. Exportpriset har justerats med beaktande av kostnader för transport och försäkring. Dessa kostnader har beräknats på grundval av uppgifter från en samarbetsvillig oberoende importör. (vi) Dumpningsmarginal för Ryssland (74) Jämförelsen enligt ovan visade att dumpning förekom vid importen av hårdpapp från Ryssland. En enda dumpningsmarginal har beräknats för Ryssland: 31,1 %. D. SKADA 1. Inledande anmärkning (75) De importrelaterade skadeindikatorerna för hela undersökningsperioden är oftast angivna i ton, eftersom uppgifterna om åren före undersökningsperioden främst kommer från Eurostat, som bara tillhandahåller dessa uppgifter i ton. För noggrannhetens skull anges skadeindikatorerna för såväl utvecklingen av volym och pris för gemenskapsindustrins försäljning som icke klagande gemenskapstillverkares priser i kvadratmeter, eftersom hela industrin (inklusive de exporterande tillverkarna) använder denna enhet. Det hade dock inte lett till någon annan bedömning eller andra slutsatser om skada om de nedan angivna siffrorna i kvadratmeter hade konverterats till ton. Det bör slutligen noteras att siffrorna om prisunderskridande och skademarginal grundar sig på uppgifter angivna i kvadratmeter. 2. Definiering av gemenskapsindustrin (76) Fem av åtta klagande gemenskapstillverkare besvarade kommissionens frågeformulär inom utsatt tid. Övriga tillverkare var inte samarbetsvilliga i undersökningen. De fem samarbetsvilliga tillverkarna utgjorde 43 % av den sammanlagda gemenskapstillverkningen av produkten i fråga under undersökningsperioden. Av de tillverkare som inte klagade var det bara en, som utgjorde ca 5 % av gemenskapstillverkningen, som motsatte sig klagomålet beträffande import från Brasilien. De samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna utgör alltså en betydande del av gemenskapstillverkningen och därmed också av gemenskapsindustrin i enlighet med artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen. Med "gemenskapsindustrin" avses nedan endast de fem samarbetsvilliga tillverkarna. 3. Förbrukning (77) Den sammanlagda gemenskapstillverkningen, alltså både de samarbetsvilliga och de icke samarbetsvilliga tillverkarnas produktion, av produkten i fråga steg från 668 900 ton 1993 till 777 000 ton under undersökningsperioden. (78) Den synliga gemenskapsförbrukningen bestämdes på grundval av gemenskapstillverkningen beräknad enligt ovan plus den totala gemenskapsimporten minus den totala gemenskapsexporten. Förbrukningen hade vid undersökningsperiodens slut ökat med 20 %, från 989 497 ton 1993 till 1 188 557. 4. Import från berörda länder (a) Sammanslagen bedömning (79) Man undersökte om inverkan av importen av hårdpapp från berörda länder skulle slås samman vid bedömningen i enlighet med artikel 3.4 i grundförordningen. De samarbetsvilliga brasilianska exportörerna hävdade att gemenskapens import från Brasilien inte borde slås ihop med importen från de andra länder som berördes av förfarandet, eftersom olika villkor gällde för konkurrensen mellan hårdpapp från Brasilien respektive övriga länder och gemenskapstillverkad hårdpapp. De hävdade att hårdpapp tillverkad i Brasilien och exporterad till gemenskapen har andra fysiska egenskaper och är av annan kvalitet än den som tillverkas i de andra länder som är föremål för denna undersökning, och därför säljs på olika marknader till olika pris och via olika försäljningskanaler. De hävdade också att denna imports volym och marknadsandel utvecklades annorlunda än importen från övriga berörda länder under undersökningsperioden. Det bör dock påpekas att de fastställda dumpningsmarginalerna för berörda brasilianska exportörer ligger klart över de miniminivåer som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. Denna imports marknadsandel i gemenskapen är inte heller försumbar i enlighet med vad som avses i artikel 5.7 i grundförordningen. Detsamma gäller importen från övriga berörda länder. Beträffande villkoren för konkurrensen mellan hårdpapp från Brasilien respektive övriga länder och gemenskapstillverkad hårdpapp kan det slutligen påpekas, att det fastslagits ovan i samband med frågan om likadan produkt, att hårdpapp med ursprung i Brasilien konkurrerar såväl med hårdpapp som importeras till gemenskapen från de andra länder som är föremål för undersökning som med gemenskapstillverkningen. Det har också slagits fast att importen från alla de berörda länderna, inklusive Brasilien, underskred gemenskapsindustrins priser (se punkt 82). Villkoren i artikel 3.4 i grundförordningen för sammanslagen bedömning av verkan av importen av produkten i fråga från Brasilien och övriga berörda länder är uppfyllda. (b) Volymens, värdets och marknadsandelarnas utveckling (80) Volymen på importen från de berörda länderna ökade med 18 % under den undersökta perioden, från 234 083 ton 1993 till 276 992 ton under undersökningsperioden. Värdet ökade med 38 % från 46 824 000 ecu till 64 828 000 ecu. Marknadsandelen för denna import ökade från 23,7 % under 1993 till 27,7 % under 1995, men sjönk återigen under undersökningsperioden till en nivå i närheten av den tidigare nivån, 23,3 %. (c) Prisutveckling (81) Några företagsuppgifter om priserna på enskilda produkttyper vid exportförsäljning finns inte tillgängliga för perioden före undersökningsperioden. Eurostats uppgifter om värde per enhet användes för att undersöka prisutvecklingen sedan 1993. Den tillgängliga informationen visade att det genomsnittliga värdet per enhet av importen från de berörda länderna steg stadigt under perioden, från 200 ecu till 234 ecu per ton. Omräknat till index steg det från 100 under 1993 till 117 vid undersökningsperiodens slut. Såsom beskrivs nedan underskred importen från alla de berörda länderna ändå gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden. (d) Prisjämförelse och prisunderskridande (82) Prisunderskridandet fastställdes på grundval av en jämförelse mellan gemenskapstillverkarnas priser och exportpriserna cif, tull betald gemenskapens gräns, i samma handelsled, för importen från de berörda länderna. Vid jämförelsen jämfördes så långt möjligt priser på liknande produkter. De exporttransaktioner som användes vid jämförelsen utgör minst 21 % av den totala exporten för varje berörd exporterande tillverkare, och minst 78 % av den totala exporten för varje berört land. Nivåerna för prisunderskridande befanns vara följande: >Plats för tabell> 5. Gemenskapsindustrins situation (a) Allmänt (83) Uppgifterna nedan avser inte en av de samarbetsvilliga, klagande gemenskapstillverkarna, den brittiske tillverkaren Techboard Ltd. Företaget inledde sin tillverkning av hårdpapp i december 1995. Företaget var inte bara långt ifrån att utnyttja sin produktionskapacitet till fullo under undersökningsperioden, utan företagets försäljningspriser täckte inte ens de rörliga kostnaderna. Techboards resultat ansågs därför inte vara tillräckligt representativt för att slås samman med övriga gemenskapstillverkares resultat, och uppgifterna rörande Techboard, i synnerhet dess avsevärda ekonomiska förluster, skulle snedvrida bilden av gemenskapsindustrins situation. Uppgifter som gäller detta företag har därför inte tagits med vid skadebedömningen. (b) Tillverkning och kapacitetsutnyttjande (84) Tillverkningen sjönk med 2 %, från 308 259 ton 1993 till 302 653 under undersökningsperioden. Tillverkningskapaciteten låg kvar på 412 083 ton, medan kapacitetsutnyttjandet sjönk något, från 75 % till 73 %. (c) Försäljningen i gemenskapen: volym och marknadsandel (85) Försäljningsvolymen i EU i m2 ökade med 13 % under den undersökta perioden, från cirka 91,6 miljoner 1993 till 103,6 miljoner under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins marknadsandel minskade från 28 % 1993 till 25,3 % 1995, ökade sedan till 26,9 % 1996, och minskade igen till 26,4 % under undersökningsperioden. (d) Försäljningen i gemenskapen: omsättning och priser (86) Omsättningen minskade med 5 %, från 101,7 miljoner ecu 1993 till 96,3 miljoner ecu under undersökningsperioden. Det genomsnittliga priset per enhet sjönk under samma period med 16 %, från 1,11 ecu per m2 till 0,93 ecu per m2. (e) Tillverkningskostnader (87) Den genomsnittliga tillverkningskostnaden ökade från 379 ecu per ton 1993 till 400 ecu per ton 1995, men sjönk åter till 380 ecu per ton under undersökningsperioden. Förändringarna i kostnad per enhet berodde inte på fluktuationer i råvarupriserna utan återspeglade industrins produktivitet, som sjönk mellan 1993 och 1995 men återhämtade sig när industrin vidtog åtgärder för att öka effektiviteten. (f) Lönsamhet (88) Gemenskapsindustrin var inte lönsam någon gång under den undersökta perioden; förlusterna ökade från 8,1 % av omsättningen 1993 till 12,7 % 1994. Efter att ha förbättrats något under 1995, då förlusten var 10,9 %, ökade gemenskapsindustrins förluster 1996 till 12,6 % och nådde slutligen 13 % under undersökningsperioden. Denna negativa utveckling var en följd av att priset sjönk snabbare än de minskningar i tillverkningskostnad per enhet som gemenskapsindustrin åstadkom från 1995 och framåt. (g) Sysselsättning (89) Sysselsättningen som har samband med produkten i fråga sjönk stadigt med 13 % under den undersökta perioden, från 1 054 anställda 1993 till 912 under undersökningsperioden. (h) Investeringar (90) Investeringarna minskade kraftigt, från 4,3 miljoner ecu 1993 till 2,9 miljoner ecu under undersökningsperioden, en minskning med 33 %. 6. Slutsats om skada (91) Genom dessa iakttagelser kan det konstateras att gemenskapsindustrin har lidit väsentlig skada. Även om tillverkning och marknadsandelar bara gick tillbaka något och försäljningsvolymen ökade under den undersökta perioden, var detta något som kunde uppnås bara genom kraftigt sänkta försäljningspriser, vilket ledde till ökade förluster och gjorde att betalningsflödet inte räckte till för nyinvesteringar i fabriker och underhåll. Gemenskapsindustrin gjorde mellan 1995 och undersökningsperioden en insats för att öka effektiviteten och höll produktionen på oförändrad nivå samtidigt som tillverkningskostnaderna sänktes och antalet anställda minskades; på så sätt fick man ner kostnaden per enhet till 1993 års nivå. Åtgärderna hade dock bara en obetydlig inverkan på den allt sämre ekonomiska situationen. E. ORSAKSSAMBAND 1. Verkan av importen från de berörda länderna (92) Den från de berörda länderna importerade volymen ökade med 18 % mellan 1993 och undersökningsperioden. Priserna på denna import ökade i genomsnitt med 17 % under samma period, men de underskred ändå kraftigt gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrins priser sjönk från index 100 till 84 under den undersökta perioden. Detta visar att det fanns en stark press nedåt på gemenskapsindustrins priser. Att det fanns en press på priserna i gemenskapen bekräftas av utvecklingen av de genomsnittliga priserna för gemenskapsindustrins försäljning till tredje land. Dessa priser var, efter att ha ökat med 17 % under den undersökta perioden, betydligt högre än priserna i gemenskapen under undersökningsperioden. Gemenskapsindustrin lyckades i stort sett bibehålla produktionsnivå och kapacitetsutnyttjande, och kunde till och med öka försäljningsvolymen. Med tanke på gemenskapsindustrins höga fasta kostnader bör det påpekas att fullt och kontinuerligt kapacitetsutnyttjande är av största vikt för att hålla tillverkningskostnaderna på en rimlig nivå. De fallande försäljningspriserna innebar dock att gemenskapstillverkarnas omsättning minskade med 5 % under den undersökta perioden. Gemenskapsindustrin återtog delvis sin marknadsandel (26,4 %) under undersökningsperioden efter det att den sjunkit till 25 % 1995, men nådde inte 1994 års nivå (28 %). Samtidigt ökade förlusterna. Under undersökningsperioden uppgick förlusterna till 13 % av omsättningen. Alla dessa faktorer tyder på att gemenskapsindustrin tvingades anta en strategi som innebar att man anpassade sina priser till priserna på den dumpade importen för att kunna hålla sin försäljningsvolym. Detta ledde till en ytterligare försämring i ett läge då man redan gick med förlust. 2. Andra faktorer a) Import från annat tredje land (93) Ett antal exporterande tillverkare hävdade att den skada som gemenskapsindustrin lidit hade orsakats av import från länder som inte var föremål för denna undersökning. De hänvisade till det förhållandet att marknadsandelen för de länder som var föremål för undersökningen har minskat från 28 % till 23 % sedan 1995, medan marknadsandelarna för andra tredje länder och gemenskapsindustrin har ökat under samma period. Tabellen nedan bygger på uppgifter från Eurostat och visar att importvolymen från tredje land verkligen har ökat avsevärt, och att deras marknadsandel har ökat med 3,6 procentenheter mellan 1993 och undersökningsperioden till 15,5 % vid undersökningsperiodens slut. >Plats för tabell> Eurostats statistik över värde per enhet visar två saker: för det första att priset per ton på export från annat tredje land till gemenskapen ökade med 23 % från 1993 till undersökningsperioden, och för det andra att priset per ton på tredje lands export under denna period alltid var betydligt högre än värdet per enhet för de berörda länderna och att detta pris var dubbelt så högt som de berörda ländernas vid undersökningsperiodens utgång. Värdet låg också under hela perioden över gemenskapsindustrins värde. Tillgängliga uppgifter visar alltså att priset på export från tredje land inte underskred eller pressade ned gemenskapsindustrins priser. Dess skadliga inverkan på gemenskapsindustrins priser och lönsamhet, om det alls existerar någon sådan inverkan, är därför knappast att betrakta som väsentlig. (b) Konkurrens från icke samarbetsvilliga tillverkare i gemenskapen (94) Kommissionen undersökte huruvida gemenskapsindustrin led skada till följd av konkurrens från de tillverkare i gemenskapen som inte deltog i detta klagomål. Så som visats ovan ökade den totala gemenskapsproduktionen av den likadana produkten med 16 % mellan 1993 och undersökningsperioden, medan gemenskapsindustrins produktion sjönk med 2 % under samma period. Skillnaden beror på att de gemenskapstillverkare som inte deltog i klagomålet ökade sin produktion. För att analysera situationen använde kommissionen de uppgifter över produktion, försäljningsvolym och värde som vissa av de icke samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna tillhandahållit. De tillgängliga uppgifterna visade att de gemenskapstillverkare som inte deltog i klagomålet hade följande vägda genomsnittliga priser per enhet/m2: >Plats för tabell> Det kan utläsas av tabellen att de tillverkare som inte deltog i klagomålet bara hade lägre priser per enhet än gemenskapsindustrin fram till 1995. Därefter har gemenskapsindustrins pris per enhet varit lägre. Det är därför osannolikt att de gemenskapstillverkare som inte deltog i klagomålet har varit upphov till skada för gemenskapsindustrin, särskilt som de priser per enhet som tillämpades både av de som deltog och de som inte deltog i klagomålet underskreds av priserna på importen från de berörda länderna. (c) Konkurrensen från fiberskivor med medelhög eller hög densitet (MDF/MHF) (95) Vissa exporterande tillverkare hävdade att skadan som gemenskapsindustrin lidit inte hade orsakats av dumpad import, utan av konkurrensen från MDF/HDF. MDF/HDF uppgavs vara en produkt av hög kvalitet med konkurrenskraftigt pris, och förbrukningen av denna vara har de senaste åren ökat kraftigt. Enligt de berörda exporterande tillverkarna ersätter produkten efterhand hårdpapp inom de flesta användningsområden. Kommissionen har undersökt vilken roll MDF/HDF spelat när det gäller den skada som gemenskapsindustrin lidit. Undersökningen visar, vilket påpekats i avsnittet ovan om "Produkt som är föremål för undersökning", att den starka tillväxten för marknaden för MDF/HDF de senaste åren inte har skett på bekostnad av hårdpappsmarknaden. Förbrukningen av hårdpapp har istället ökat sedan 1993. Undersökningen visar också att det bara är tunn MDF, som 1997 utgjorde ungefär 14 % av gemenskapstillverkningen av MDF, som konkurrerar med hårdpapp och då bara i vissa marknadssegment. Produkterna är alltså bara utbytbara i begränsad utsträckning. Det bör påpekas att ingenting tyder på att MDF har tagit hårdpappens plats, eftersom gemenskapsindustrins försäljningsvolym låg kvar på samma nivå även om priserna sjönk på grund av den starka prispressen från den dumpade importen. Något samband mellan skadan i form av sänkta priser och den växande MDF/HDF-marknaden har inte kunnat konstateras, eftersom det inte har påträffats att priserna på MDF/HDF underskrider gemenskapsindustrins priser på hårdpapp. (d) Hårdpapp som utgående produkt (96) Vissa berörda parter hävdade av hårdpappindustrin är på nedgång och att dess produkt närmar sig slutet på sin livscykel. Detta antogs vara den främsta anledningen till gemenskapsindustrins svårigheter. Kommissionen delar inte denna åsikt. Såsom visats ovan ökade den synliga förbrukningen av produkten i fråga med 20 % från 1993 till utgången av undersökningsperioden. Efterfrågan ökade inte på en marknad i nedgång. Hårdpappsförbrukningen ökade dessutom samtidigt som marknaden för tunn MDF expanderade kraftigt. 3. Slutsats om orsakssamband (97) Genomgången visar att gemenskapsindustrin tvingades anpassa sina priser till den dumpade importen för att kunna bibehålla tillverkningsvolym, försäljning och kapacitetsutnyttjande i ett försök att hålla nere tillverkningskostnaden per enhet. Detta ledde till att gemenskapsindustrins förluster ökade kraftigt. Även om konkurrensen från import från tredje länder och gemenskapstillverkare som inte deltog i klagomålet samt introduktionen på marknaden av ersättningsprodukter som tunn MDF kan ha bidragit till den skada som tillfogats gemenskapsindustrin, har dessa verkningar inte varit av sådan art att de bryter orsakssambandet mellan den dumpade importen från de berörda länderna och den väsentliga skada som tillfogats gemenskapsindustrin. F. GEMENSKAPENS INTRESSE 1. Allmänna anmärkningar (98) I enlighet med artikel 21 i grundförordningen undersökte kommissionen på grundval av tillhandahållen bevisning följande: - För det första: troliga positiva och negativa effekter av att vidta respektive inte vidta åtgärder. - För det andra: kunde det med säkerhet fastslås att det inte ligger i gemenskapens allmänna intresse att vidta åtgärder i detta fall? (99) När förfarandet inleddes underrättade kommissionen de berörda industriella sammanslutningar som representerar användarindustrin och leverantörerna till gemenskapsindustrin. 35 sammanslutningar kontaktades. Kommissionen underrättade därefter de berörda parter som givit sig tillkänna inom utsatt tid för att lämna strykta uppgifter i frågor rörande gemenskapens intresse. För att förenkla förfarandet uppmanade kommissionen de berörda parterna att fylla i de för varje typ av berörd ekonomiska aktör sammanställda frågeformulären. Frågeformulär skickades alltså till leverantörsföretag som låg före gemenskapsindustrin i förädlingskedjan och till sådan industri som använder hårdpapp. De frågeformulär som skickades till icke närstående importörer i gemenskapen innehöll också ett avsnitt om gemenskapens intresse. 2. Inverkan på gemenskapsindustrin (a) Gemenskapsindustrins natur (100) Gemenskapsindustrin är väletablerad och har tillverkat hårdpapp i över fyrtio år. De berörda företagen är oftast medelstora och hårdpappstillverkningen är oftast bara en del av deras tillverkning av träbaserade skivor. Gemenskapsindustrin har under årens lopp tvingats investera kraftigt för att kunna uppfylla gemenskapens miljökrav. Detta har bland annat inneburit att man, för att uppfylla lagens krav för fortsatt tillverkning, har installerat vattenfilter och reningsanläggningar för den våta processen. Gemenskapsindustrin har utvecklats till en industrisektor som fyller en stadig efterfrågan på en produkt som fortfarande har många olika användningsområden, från bilindustrin till heminredning, gör-det-själv och fruktemballering. Gemenskapsindustrin har alltid investerat i en ny teknik och nya tillverkningsmetoder, vilket har medfört en effektivare produktion. Varan tillverkas rationellt och i enlighet med gemenskapens stränga miljökrav, och dess höga kvalitet garanterar industrins framtida livkraft och konkurrenskraft. (101) Gemenskapsindustrins största problem är, såsom beskrivs i avsnittet om skada, att den i ett försök att behålla marknadsandelar och produktionsvolym har tvingats sänka sina priser för att kunna möta priskonkurrensen från den dumpade importen. På grund av denna strategi har lönsamheten sjunkit så att de vägda genomsnittliga förlusterna hade ökat till 13 % av omsättningen vid undersökningsperiodens slut, trots att man vidtagit åtgärder för att öka effektiviteten. Under dessa omständigheter anses det att gemenskapsindustrin skulle kunna minska sina förluster och möta de andra utmaningarna på marknaden för träbaserade skivor om priserna ökade genom att den dumpade importens snedvridande effekt undanröjs. (b) Konkurrerande produkter (102) En av importörerna hävdade att antidumpningsåtgärder inte skulle hjälpa gemenskapsindustrin, eftersom det nuvarande priset på tunn MDF enligt importören fungerar som ett tak för priserna för hårdpapp. Det gjordes gällande att de båda produkterna låg på ungefär samma prisnivå. Därför skulle åtgärder för att höja priserna på gemenskapstillverkad hårdpapp bara leda till att efterfrågan på tunn MDF ökade på bekostnad av efterfrågan på gemenskapstillverkad hårdpapp. Detta argument grundar sig på antagandet att tunn MDF och hårdpapp är helt utbytbara. Detta är dock, såsom konstaterades i avsnittet om likadan produkt ovan, inte fallet, eftersom det finns slutliga användningsområden där produkterna inte är utbytbara. Tillgängliga uppgifter om priserna på MDF/HDF visar att priset på tunna MDF-skivor först på senare tid har börjat sjunka mot prisnivån för gemenskapstillverkad hårdpapp med samma tjocklek. Även om denna utveckling skulle fortsätta på kort sikt är det inte säkert att åtgärder för att höja priset på hårdpapp bara skulle leda till ökad efterfrågan på tunn MDF, eftersom de båda produkterna inte är helt utbytbara. 3. Inverkan på industrier i tidigare förädlingsled (103) Av kontakterna med nationella sammanslutningar för leverantörsindustri framgick en viss brist på intresse för detta förfarande. European Sawmills Organisation anmälde sig som berörd part inom utsatt tid, men inkom inte med några ytterligare uppgifter. Kommissionen skickade också frågeformulär till fem företag som uppgivit att de önskade samarbeta i undersökningen. Några svar på frågeformulären inkom dock inte inom utsatt tid. I brist på uppgifter från hårdpappstillverkarnas leverantörer har kommissionen inte kunnat beakta dem vid utarbetandet av de preliminära slutsatserna. (104) Tre tillverkare av maskiner avsedda för hårdpappsindustrin gav sig också till känna. På det här stadiet kan kommissionen dock inte med utgångspunkt i tillgängliga uppgifter dra några konkreta slutsatser om hur åtgärder skulle inverka på denna sektor. 4. Inverkan på importörer/handlare (105) Kommissionen skickade frågeformulär till 38 importörer i gemenskapen. Sex användbara svar på frågeformulären inkom inom utsatt tid. I de inkomna svaren uttrycktes i allmänhet åsikten att, såsom beskrivits ovan i punkt 102, konkurrensen mellan hårdpapp och tunn MDF skulle bli den avgörande faktorn för vilka följder antidumpningsåtgärderna skulle få för importörerna. Det hävdades att hårdpapp skulle ersättas av tunn MDF, vilket skulle skada importörerna/handlarna och kanske till och med tvinga dem att avveckla sin verksamhet. De uppgifter som är tillgängliga på det här stadiet visar dock, som konstaterats ovan, att priset på tunn MDF har sjunkit kontinuerligt de senaste åren och närmar sig priset på hårdpapp i samma tjocklek tillverkad av gemenskapsindustrin. Det ligger dock fortfarande klart över priset för den dumpade importen från de berörda länderna. Införandet av antidumpningsåtgärder kommer därför sannolikt inte att medföra att importerad hårdpapp ersätts med tunn MDF. Även om hårdpapp i viss utsträckning skulle ersättas av MDF/HDF eller någon annan produkt är det oklart hur detta skulle påverka importörerna. Eftersom hårdpapp inte utgör en betydande del av omsättningen för de importörer som tillhandahållit uppgifter, är det troligt att dessa importörer snabbt skulle kunna ställa om till handel med alternativa produkter om efterfrågan på dessa skulle öka. 5. Inverkan på användarna (106) Kommissionen skickade frågeformulär till 43 företag som använder produkten och fick 10 användbara svar. De kom alla från dörrtillverkare som använder hårdpapp till dörrblad. De som svarade köpte motsvarande 3 % av gemenskapsförbrukningen av hårdpapp under undersökningsperioden. De 10 företagen sysselsatte 1 389 personer 1997, hade en sammanlagd omsättning på 100 miljoner ecu och tillverkade över 4,2 miljoner dörrar det året. (107) Dörrtillverkarnas svar gällde uteslutande exporten från Brasilien. De tio tillverkarna köpte 1997 ca 34 % av volymen av exporten från Brasilien (vilket motsvarar 41 % av värdet). All hårdpapp som Brasilien exporterar till gemenskapen är gjord av eukalyptus. Gemenskapens dörrtillverkare påpekar att ingen av de klagande gemenskapstillverkarna tillverkar hårdpapp av eukalyptus. De gör därför gällande att de inte kan vara i gemenskapens intresse att införa antidumpningsåtgärder mot import av en produkt som inte ens tillverkas av gemenskapsindustrin. Dörrtillverkarna bekräftar också det påstående som nämnts ovan i avsnittet "Likadan produkt", nämligen att hårdpapp gjord av eukalyptus har vissa egenskaper som gör den särskilt lämpad för tillverkningen av lackerade dörrar av hög kvalitet. Det finns visserligen hårdpappstillverkare som gör hårdpapp av eukalyptus bland de hårdpappstillverkare som inte deltog i klagomålet, men deras produktionsvolym uppges vara alltför liten för att mätta efterfrågan i gemenskapen på hårdpapp av eukalyptus. Tillverkarna av lackerade dörrar hävdade också att gemenskapsindustrin inte tillverkar hårdpapp av tillräckligt god kvalitet för att den skall kunna användas i tillverkningen av lackerade dörrar. Den noggranna kvalitetskontrollen medför att en del av dörrbladen kasseras. När gemenskapstillverkad hårdpapp av andra hårda träslag används vid tillverkningen av lackerade dörrblad kasseras 20 % av produktionen. Om hårdpapp av eukalyptus används sjunker siffran till 2 %. En kasseringsgrad på 20 % för dörrblad som tillverkats av hårdpapp av andra hårda träslag än eukalyptus leder enligt uppgift till en oacceptabel ökning av kostnaderna för dörrtillverkningen. Kommissionen har undersökt dessa påståenden. (108) Så som konstateras ovan i avsnittet "Likadan produkt" har kommissionen kommit fram till att den brasilianska hårdpappen är en likadan produkt som den gemenskapstillverkade hårdpappen. Undersökningen om gemenskapens intresse visade dessutom att den vägda genomsnittliga kostnaden för hårdpapp utgjorde 9 % av dörrtillverkarnas kostnader. Råmaterialkostnaden för hårdpapp utgör alltså inte en betydande del av dörrtillverkarnas kostnader. Detta förhållande tyder på att en genomsnittlig tull på ca 30 % för Brasilien skulle kunna höja tillverkningskostnaden för dörrtillverkarna i gemenskapen med högst 3 %. Man bör också hålla i minnet att undersökningen visade att dessa användare köpte 54 % av sin hårdpapp från Brasilien, mätt i värde. Den slutliga inverkan på försäljningspriset för lackerade dörrar kan därför väntas bli mindre än 3 % även om man räknar med att hela den kostnadsökning som tullen medför förs vidare till köparen, vilket är möjligt enligt de uppgifter kommissionen på detta stadium har tillgång till om lönsamheten för tillverkarna av lackerade dörrar i gemenskapen. Kostnads- och prisökningar förväntas dock kompenseras av de fördelar som gemenskapsindustrin förväntas få genom att den skadevållande dumpningen försvinner. Trots att dörrtillverkarna hävdar att det skulle vara alltför dyrt att använda gemenskapstillverkad hårdpapp hävdar gemenskapsindustrin att även om den inte framställer hårdpapp av eukalyptus, så framställer den andra typer av hårdpapp som skulle kunna konkurrera i tillverkningen av lackerade dörrar om priserna inte snedvridits av dumpning. 6. Följder av att åtgärder införs mot importen från Brasilien (109) Så som nämns i punkt 107 köper de tio tillverkarna av lackerade dörrar som besvarade frågeformuläret för användare bara ca 34 % av volymen av exporten från Brasilien (motsvarande 41 % av värdet). Eftersom dessa tillverkare hävdar att de representerar cirka 90 % av marknaden för lackerade dörrar måste slutsatsen bli att cirka två tredjedelar av exporten från Brasilien är avsedd för andra sektorer än marknaden för lackerade dörrar. Inom dessa sektorer konkurrerar dumpad hårdpapp av eukalyptus ännu hårdare med hårdpapp som tillverkats av gemenskapsindustrin. Den brasilianska exporten till dessa sektorer inbegriper spillbitar som ibland säljs till mycket låga priser som kraftigt underskrider priset för gemenskapstillverkning av samma typ, vilket har en stark destabiliserande effekt på de lägre marknadssegmenten. Samtidigt pressar de, genom att dumpa produkter av hög kvalitet, priserna i de övre marknadssegmenten. Om åtgärder inte vidtas mot Brasilien kommer större delen av dess export att fortsätta att undergräva gemenskapsindustrins priser, och gemenskapsindustrin kommer inte att kunna dra full nytta av att priserna ökar som följd av att åtgärder vidtas mot de andra berörda länderna. Samtidigt skulle de exporterande brasilianska tillverkarna gynnas att prisökningen på den åtgärdsbelagda importen, eftersom användarna skulle kunna köpa skivor av bättre kvalitet från Brasilien till ungefär det pris de skulle få betala för hårdpapp av ordinär kvalitet från något av de andra exporterande länder som omfattas av antidumpningsåtgärder; detta skulle delvis leda om efterfrågan mot Brasilien. Åtgärdernas allmänna effektivitet skulle därigenom kraftigt minskas. Om åtgärder inte vidtas skulle det alltså kunna leda till att de andra exportländerna hävdar att de diskrimineras till förmån för Brasilien. Det har trots allt konstaterats att importen från Brasilien har dumpats och orsakat skada, vilket också har konstaterats för de andra länder som är föremål för undersökning. 7. Snedvridande inverkan på handeln (110) Eftersom gemenskapsindustrins marknadsandel under undersökningsperioden var 26 % och marknadsandelen för importen från länder som inte omfattades av undersökningen var 16 % kan det inte förväntas att införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder kommer att leda till att gemenskapsindustrin får en dominerande ställning på gemenskapsmarknaden. Alternativa leveranskällor, antingen hårdpappstillverkare i gemenskapen som inte deltagit i förfarandet eller från tredje land, utgör hälften av gemenskapsmarknaden och kommer inte att påverkas av åtgärderna. 8. Slutsatser om gemenskapens intresse (111) Det konstaterades att den dumpade importen från de berörda länderna har skadat gemenskapsindustrin och kommissionen finner av ovan angivna skäl att det ligger i gemenskapens allmänna intresse att provisoriska antidumpningsåtgärder införs. Denna slutsats gäller också import av hårdpapp av eukalyptus från Brasilien. Om åtgärder inte införs mot Brasilien riskerar detta särskilt att kraftigt undergräva de väntade positiva effekterna för gemenskapsindustrin av de åtgärder som införs mot övriga berörda länder. G. PROVISORISKA ÅTGÄRDER (112) Kommissionen övervägde utifrån slutsatserna om dumpning och skada nivån för de provisoriska åtgärder som skulle antas. Med beaktande i detta sammanhang de konstaterade dumpningsmarginalerna och vilken tull som krävdes för att undanröja den skada som gemenskapsindustrin tillfogats. 1. Nivå för undanröjande av skada (113) Kommissionen anser att det är nödvändigt att anta provisoriska antidumpningsåtgärder för att förhindra att den dumpade importen orsakar ytterligare skada. Vid fastställandet av nivån beaktade kommissionen det faktum att gemenskapstillverkarnas vägda genomsnittliga pris på gemenskapsmarknaden sjönk avsevärt under perioden 1993 till 1997 för att anpassas till prisnivån på den dumpade importen, och att priserna på den dumpade importen följaktligen bör höjas till en icke-skadlig nivå. Den nödvändiga prishöjningen fastställdes på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpriset för respektive sort, cif gemenskapens gräns och tull betald, och gemenskapsindustrins vägda genomsnittliga tillverkningskostnad per enhet från fabrik plus en vinstmarginal på 7 %. Genom undersökningen fastställdes att vinstmarginalen 7 % bör ses som ett rimligt minimum med beaktande av det långsiktiga investeringsbehovet i denna kapitalintensiva industri och motsvara vad gemenskapsindustrin rimligen kan förväntas tjäna när en skadlig dumpning inte föreligger. Genom denna jämförelse fastställde för var och en av de berörda exporterande tillverkarna det belopp som krävs för att dumpningen skall undanröjas, dvs. skademarginalen, angiven i procent av värdet cif av deras export till gemenskapen. 2. Preliminära tullar (114) Enligt artikel 7.2 i grundförordningen skall storleken på den preliminära tullen vara lika med dumpningsmarginalen eller, om detta belopp är lägre, det belopp som krävs för att undanröja skadan. Skademarginalen var högre än dumpningsmarginalen för alla de undersökta företagen i Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. Den preliminära tullen för dessa företag bör följaktligen grundas på dumpningsmarginalen. För de båda undersökta brasilianska företagen var skademarginalen lägre än dumpningsmarginalen. De preliminära tullarna för dessa företag bör alltså grundas på skademarginalen. 3. Åtaganden (115) Vissa tillverkare i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen och Polen har gjort prisåtaganden i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen. Kommissionen anser att de berörda exporterande tillverkarnas åtaganden kan godtas under förutsättning att de avser ett mindre antal produkttyper upp till en viss kvantitet. En effektiv övervakning vore inte möjligt utan dessa villkor, och företagen skulle få ett incitament att kringgå åtagandena genom att uppge att produkttyper som ligger utanför åtagandet också omfattas av det. Vissa företags åtaganden uppfyller dessa villkor och kan därför godtas. För att kvantiteten av den hårdpappsimport som befrias från värdetullen inte skall kunna överstiga den kvantitet för vilken åtaganden har godtagits bör undantagen villkoras på så sätt att en giltig åtagandefaktura, som klart anger tillverkare samt de uppgifter som anges i bilagan, skall visas upp för tullmyndigheterna i medlemsstaterna. (116) Kommissionen vill påpeka, att enligt artikel 8.9 och 8.10 i grundförordningen kan en antidumpningstull införas om en part bryter mot eller återtar ett åtagande. (117) Det bör vidare noteras att undersökningen om dumping, skada och gemenskapens intresse i enlighet med artikel 8.6 i grundförordningen kommer att fullföljas även om åtaganden godtas under undersökningen. H. SLUTBESTÄMMELSER (118) Enligt god förvaltningspraxis bör en period fastställas inom vilken berörda parter skriftligen kan lämna sina synpunkter och begära att bli hörda. Vidare bör det anges att alla avgöranden i denna förordning är preliminära och kan omprövas om kommissionen skulle föreslå en slutgiltig tull. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 1. En preliminär antidumpingtull skall införas på import av hårdpapp, vilket definieras som fiberskivor som genom våt process framställts av trä eller andra vedartade material, även innehållande harts eller andra organiska bindemedel och med en densitet av mer än 0,8 g/cm3, som för närvarande klassificeras enligt KN-nummer ex 4411 11 00 och ex 4411 19 00 (Taric-nummer 4411 11 00 * 10 och 4411 19 00 * 10), med ursprung i Brasilien, Bulgarien, Estland, Lettland, Litauen, Polen och Ryssland. 2. En preliminär antidumpningstull skall läggas till nettopriserna fritt gemenskapens gräns före tull för den berörda produkten tillverkad av de företag som anges i förteckningen enligt följande: >Plats för tabell> 3. Om inte annat anges skall gällande tullbestämmelser tillämpas. 4. Övergång till fri omsättning i gemenskapen för den produkt som avses i punkt 1 får endast ske om en säkerhet som motsvarar nivån på den preliminära tullen lämnas. Artikel 2 1. Utan hinder av artikel 1 och under förutsättning att villkoren i punkt 2 är uppfyllda skall den preliminära tullen inte tillämpas på import av hårdpapp som tillverkats, direkt exporterats och fakturerats till ett importerande företag i gemenskapen av något av de företag som anges i punkt 3, vars prisåtagande godtas. 2. När deklarationen för övergång till fri omsättning visas upp skall tullbefrielsen bara tillämpas om en giltig åtagandefaktura utfärdad av något av de företag som anges i punkt 3 visas upp för behörig tullmyndighet i medlemsstaten. Åtagandefakturan, vars huvuddrag anges i bilagan, skall uppfylla de bestämmelser för sådana fakturor som uppställs i det åtagande som kommissionen godtagit. 3. Import som åtföljs av en åtagandefaktura skall deklareras under följande Taric-tilläggsnummer: >Plats för tabell> Artikel 3 1. Enligt artikel 20.1 i förordning (EG) nr 384/96 och utan att det skall påverka tillämpningen av artikel 20.2 och 20.3 i den förordningen får berörda parter, som givit sig tillkänna inom den i tillkännagivandet om inledande angivna tiden, inom en månad efter det att förordningen träder i kraft skriftligen yttra sig och begära att bli hörda muntligen av kommissionen. 2. Enligt artikel 21.4 i förordning (EG) nr 384/96 får berörda parter inom en månad efter det att den här förordningen träder i kraft lämna synpunkter på dess tillämpning. Artikel 4 De rapporter som medlemsstaterna enligt artikel 14.6 i förordning (EG) nr 384/96 skall lämna till kommissionen skall för varje övergång till fri omsättning ange år och månad då importen skedde, KN-nummer, Taric-nummer och Taric-tilläggsnummer, typ av åtgärd, ursprungsland, kvantitet, värde, i tillämpliga fall antidumpningstullens storlek samt den medlemsstat till vilken importen skedde. Artikel 5 Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Artikel 1 i denna förordning skall gälla i sex månader. Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den 5 augusti 1998. På kommissionens vägnar Leon BRITTAN Vice ordförande (1) EGT L 56, 6.3.1996, s. 1. (2) EGT L 128, 30.4.1998, s. 18. (3) EGT C 336, 7.11.1997, s. 2. BILAGA Den åtagandefaktura som avses i artikel 2.2 skall innehålla följande uppgifter: 1. Produktnummer (enligt den berörda exporterande tillverkarens åtagande). 2. En exakt beskrivning av varan med bland annat följande uppgifter: - Företagets produktnummer; huruvida det gäller obearbetad eller bearbetad hårdpapp; skivornas exakta mått inklusive tjocklek med angivande inom parentes av om det är standardmått eller om skivorna har kapats enligt särskilda mått. - KN-nummer. - Det Taric-tilläggsnummer under vilket de fakturerade varorna kan deklareras vid gemenskapens gräns (enligt förordningen). - Kvantitet (i m2). 3. Beskrivning av köpevillkoren med bland annat följande uppgifter: - Pris per kvadratmeter (1). - Betalningsvillkor. - Leveransvillkor. - Sammanlagda rabatter och avdrag. 4. Namnet på den importör till vilken företaget direkt har utställt fakturan. 5. Namnet på den företrädare för företaget som har ställt ut åtagandefakturan samt följande undertecknade förklaring: "Jag intygar härmed att försäljningen för direkt export till Europeiska gemenskapen av de varor som omfattas av denna faktura omfattas av och sker enligt villkoren i det åtagande som gjorts av . . . [företaget] och som godtagits av Europeiska kommissionen genom förordning (EG) nr 1742/98. Jag intygar att uppgifterna i detta intyg är fullständiga och riktiga." (1) När det gäller den exporterande lettiske tillverkaren AS Bolderâja kan, vid försäljning via försäljningsagenter som är etablerade i gemenskapen, priset per m2 anges på en annan, av agenten utfärdad faktura i stället för på den åtagandefaktura som utfärdats AS Bolderâja. Om så är fallet skall agentens namn också anges i åtagandefakturan.