31995H0198

KOMMISSIONENS REKOMMENDATION av den 12 maj 1995 om betalningsfrister vid handelstransaktioner (1*)(Text av betydelse för EES) (95/198/EG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och

med beaktande av följande:

Europaparlamentet antog den 21 april 1993 en resolution angående kommissionens meddelanden till rådet - "Mot en europeisk underleverantörsmarknad" och om "små och medelstora företags deltagande i offentlig upphandling (2)" i gemenskapen - i vilket kommissionen uppmanas att lägga fram särskilda förslag om betalningsförseningar.

Ekonomiska och sociala kommittén avgav den 30 juni 1993 (3) ett yttrande över "kommissionens arbetsdokument om betalningsfrister vid handelstransaktioner" (4).

Kommissionen aviserade i sin Vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning (5) ett initiativ angående betalningsfrister.

Kommissionen utfärdade den 25 maj 1994 ett meddelande om genomförandet av ett integrerat program till förmån för små och medelstora företag och hantverkare (6).

Europaparlamentet underströk i sin resolution om det integrerade programmet att kommissionen bör lägga fram förslag för att lösa problemet med betalningsförseningar (7).

De administrativa och ekonomiska bördorna är betungande för företagen, särskilt för de små och medelstora, på grund av de långa betalningsfristerna vid handelstransaktioner. Betalningsdröjsmål utgör en risk för den ekonomiska balansen hos företagen och till och med för deras överlevnad.

En försämring av betalningspraxis har konstaterats i flertalet medlemsstater under loppet av de sista åren. Denna försämring kan inte tillskrivas enbart konjunkturfaktorer utan speglar även en strukturell förändring av relationerna företagen emellan. Den ökande handeln och den allt större konkurrensen på den inre marknaden kan få till följd att betalningsfristerna i gemenskapen i allmänhet blir längre.

Skillnaderna mellan medlemsstaterna vad gäller regler och praxis för betalningar utgör ett hinder för en väl fungerande inre marknad.

Utan att ifrågasätta friheten att avtala om betalningsfrister, är det lämpligt att främja större tydlighet vad gäller fristerna för avtalsparterna, samt att uppmuntra till att de överenskomna fristerna iakttas.

Bättre information och bättre utbildning hos företagen, särskilt hos de små och medelstora, vad gäller betalningsfrister skulle kunna bidra till förbättrad praxis hos företagen på detta område.

Sanktioner vid betalningsförseningar i medlemsstaterna bör vara sådana att de både motverkar betalningsförseningar och helt gottgör fordringsägaren som har lidit skada för de olika kostnader han har ådragit sig.

En sanktion är avskräckande endast om den tillämpas snabbt, effektivt och inte medför stora kostnader för fordringsägaren.

Det är nödvändigt att vidta kompletterande åtgärder så att betalningsfristerna bättre iakttas vid gränsöverskridande transaktioner.

Offentliga myndigheter och offentliga företag står för en betydande del av betalningarna till företagen. En bättre betalningsdisciplin hos dessa myndigheter skulle påverka hela ekonomin. För att marknaden för offentlig upphandling verkligen skall öppnas för företagen, särskilt för de små och medelstora, krävs att nuvarande metoder förbättras.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS FÖLJANDE.

Artikel 1

Mål

Medlemsstaterna uppmanas att vidta de rättsliga och praktiska åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att betalningsfrister som avtalats vid handelstransaktioner iakttas samt att betalningsfristerna förbättras vid offentlig upphandling.

Medlemsstaterna uppmanas särskilt att vidta de åtgärder som är lämpligast för att komplettera de rättsliga och administrativa systemen i syfte att:

- skapa större tydlighet i avtalsförhållanden, förbättra utbildningen och informationen i företagen och mildra skatteeffekterna vid betalningsförseningar,

- säkerställa att skälig ersättning betalas ut vid betalningsförseningar,

- garantera lämpliga rättsmedel,

- undanröja särskilda svårigheter vid gränsöverskridande handel,

- förbättra betalningarna vid offentlig upphandling.

Artikel 2

Tydlighet, information och utbildning, mervärdesskatt

1. Större tydlighet när det gäller de betalningsfrister som tillämpas vid handelstransaktioner bör uppmuntras. Medlemsstaterna uppmanas därför att:

a) genom lämpliga åtgärder verka för att den betalningsfrist som tillämpas samt även att förfallodagen tydligt anges i samband med affärsavtal, till exempel genom att detta anges på fakturan. När ett skriftligt avtal saknas eller när fristen inte tydligt anges på fakturan, bör en enkel och tydlig regel gälla, i vilken både den betalningsfrist och den förfallodag som rättsligen skall tillämpas på avtalet, fastställs,

b) även uppmuntra att de kassarabatter eller extra avgifter som tillämpas vid snabb betalning respektive försenad betalning anges på affärsdokumenten,

c) verka för att det i affärsdokumenten anges en period, efter mottagande av varorna eller tillhandahållande av en tjänst, inom vilken mottagaren eller förmånstagaren har rätt att framföra klagomål avseende kvaliteten hos eller kvantiteten av de mottagna varorna eller tjänsterna. En subsidiär regel om detta, som skall gälla när avtalet inte innehåller någon sådan bestämmelse, bör fastställas i lagstiftningen,

d) föreskriva att kungörelse om offentlig upphandling och avtalsvillkor innehåller tydliga uppgifter om vilka betalningsfrister och förfallodagar som tillämpas av upphandlande myndigheter.

2. Medlemsstaterna uppmanas att stödja såväl offentliga som privata initiativ, inbegripet initiativ av branschorganisationer i syfte att förbättra informationen och utbildningen i företagen, särskilt i de små och medelstora, i fråga om hantering av betalningsfrister. Denna verksamhet kan gälla särskilt följande områden:

a) Juridisk hjälp och rådgivning vid utarbetandet av affärsdokument och avtal.

b) Information och utbildning om vilka regler och praktiska förfaranden som är lämpligast vid betalning för vissa företag, branscher, regioner eller länder samt om interna eller externa förfaranden för indrivning av fordringar.

c) Utveckling av praktiska redskap för likviditetsförvaltning, i synnerhet databehandling, och främjande av elektronisk dataöverföring inom små och medelstora företag.

d) Utnyttjande av teknik för refinansiering av fordringar, såsom factoring.

3. Med tanke på de små och medelstora företagens särskilda egenskaper och i synnerhet på de effekter som betalningsförseningar kan ha på deras likviditet, uppmanas medlemsstaterna att föreskriva att dessa företag skall åtnjuta så fördelaktiga frister som möjligt inom ramen för rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (8) om mervärdesskatt. Detta kan innebära en möjlighet att:

a) skjuta upp betalningen av mervärdesskatt, åtminstone för små företag, till dess betalning har erhållits,

b) tillåta små företag att lämna in mervärdesskatt-deklarationer efter längre perioder.

Artikel 3

Ersättning vid betalningsförseningar

Förutsättningar bör skapas enligt vilka en fordringsägare som lider skada på grund av försenad betalning från gäldenären kan få skälig ersättning. Medlemsstaterna uppmanas därför att:

a) fastställa att fordringsägaren har rätt att ta ut dröjsmålsränta när tidsfristen i avtalet eller i den lagliga tidsfristen har överskridits,

b) fastställa en räntesats för dröjsmålsräntan som skall gälla i de fall då det inte finns några särskilda bestämmelser angående detta i avtalet och som är tillräckligt hög för att vara avskräckande för dåliga betalare,

c) fastställa att fordringsägaren, förutom rätten till dröjsmålsränta, även har rätt till ersättning för de skador han lidit på grund av den försenade betalningen. Denna ersättning skall i synnerhet täcka de rättsliga och administrativa kostnaderna för indrivningen.

Artikel 4

Rättsliga förfaranden

Det bör säkerställas att de fordringsägare som lider skada på grund av betalningsförseningar förfogar över snabba, effektiva och billiga förfaranden för att få betalning och ersättning för skada. Medlemsstaterna uppmanas därför att:

a) främja införandet av förfaranden för att lösa tvister utan rättegång och på så sätt se till att betalningstvister löses snabbt, effektivt och till låga kostnader,

b) öka effektiviteten för förenklade domstolsförfaranden när det gäller att lösa tvister om låga belopp. I dessa förfaranden bör förenklade och billiga sätt att väcka talan föreskrivas. Tröskelvärdena för tillämpning av dessa förfaranden bör fastställas på en sådan nivå att ett inte oansenligt antal handelstransaktioner omfattas. Möjligheter att på ett effektivt sätt verkställa domar som meddelas i samband med dessa förenklade förfaranden bör säkerställas,

c) öka effektiviteten för snabbare indrivningsförfaranden. Dessa förfaranden bör göra det möjligt att, med minskade formaliteter och inom en begränsad tidsfrist, erhålla en exekutionstitel i de fall när fordran inte bestrids. Dessa förfaranden bör vara snabba och innebära ett minimum av formaliteter och kostnader för fordringsägaren och det bör inte finnas några gränser för beloppens storlek i dessa tvister.

Artikel 5

Gränsöverskridande handel

De särskilda svårigheterna vid betalning i samband med gränsöverskridande handel bör undanröjas. Medlemsstaterna uppmanas därför att:

a) uppmuntra till bättre information och utbildning i företagen när det gäller hantering av betalningsfrister i samband med gränsöverskridande handel,

b) förenkla indrivningssätten för gränsöverskridande fordringar som inte bestritts. Det bör framförallt bli lättare att erhålla en exekutionstitel när det gäller dessa fordringar,

c) vidta alla nödvändiga åtgärder för att förenkla och påskynda förfarandena för att lösa tvister och verkställa domar när det gäller betalningsförseningar vid gränsöverskridande handel.

Artikel 6

Offentlig upphandling

Betalningsdisciplinen bör säkerställas hos upphandlande myndigheter och offentliga företag, de sistnämnda definieras i rådets direktiv 93/38/EEG (9). Medlemsstaterna uppmanas därför att:

a) vidta åtgärder för att göra alla berörda myndigheter uppmärksamma på följderna av betalningsförseningar för aktörerna på den ekonomiska marknaden,

b) iaktta en frist på 60 dagar för betalningar vid offentlig upphandling, utan att detta påverkar tillämpningen av kortare frister som eventuellt kan gälla.

Medlemsstaterna uppmanas att undersöka i vilken mån de kan förkorta offentliga myndigheters betalningsfrister gentemot företagen och i vilken mån de kan förenkla de regler som gäller på området.

c) införa klara administrativa förfaranden, inbegripet frister, för att säkerställa att offentliga betalningar utförs så snabbt som möjligt. Tidsfrister bör särskilt fastställas för alla de administrativa formaliteter som föregår betalningar, såsom förfaranden avseende mottagande i samband med offentlig entreprenadverksamhet,

d) utföra regelbundna kontroller av betalningsfrister hos offentliga myndigheter på alla nivåer. Resultaten av dessa kontroller för offentliggöras,

e) fastställa att dröjsmålsräntan, i de fall när tidsfristen i avtalet överskridits till följd av upphandlande myndigheters eller offentliga företags agerande, skall betalas på samma gång som kapitalbeloppet. Lämpliga kontroller bör föreskrivas för att säkerställa att denna princip iakttas av offentliga myndigheter,

f) anta bestämmelser för att säkerställa att betalningar till underleverantörer verkställs inom rimliga frister vid offentlig upphandling.

Artikel 7

Rapportering

För att kommissionen skall kunna utvärdera de framsteg som gjorts, uppmanas medlemsstaterna att före den 31 december 1997 till kommissionen framlägga en rapport om de åtgärder som vidtagits i överensstämmelse med de olika punkterna i denna rekommendation.

Artikel 8

Adressater

Denna rekommendation riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdad i Bryssel den 12 maj 1995.

På kommissionens vägnar

Christos PAPOUTSIS

Ledamot av kommissionen

(1*) Den förklarande anmärkningen till denna rekommendation finns offentliggjord som ett meddelande i EGT nr C 144, 10.6.1995, s. 3.

(2) EGT nr C 150, 31.5.1993, s. 71.

(3) EGT nr C 249, 13.9.1993, s. 21.

(4) ESK(92) 2214 slutlig av den 18 november 1992.

(5) Vitbok om tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, s. 14.

(6) KOM(94) 207 slutlig av den 3 juni 1994.

(7) Resolution A4-0022/94, Pv 28 II, 24 oktober 1994.

(8) EGT nr L 145, 13.7.1977, s. 1.

(9) EGT nr L 199, 9.8.1993, s. 84.