31993R0993

RÅDETS FÖRORDNING (EEG) nr 993/93 av den 26 april 1993 om införande av slutgiltig antidumpningstull på import av vissa elektroniska vågar med ursprung i Japan

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2423/88 av den 11 juli 1988 om skydd mot dumpad eller subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska ekonomiska gemenskapen (), särskilt artiklarna 14 och 15 i denna,

med beaktande av kommissionens förslag, lämnat efter samråd inom rådgivande kommittén som föreskrivs i ovannämnda förordning, och

med beaktande av följande:

A. FORFARANDE

1. Genom förordning (EEG) nr 2865/85 () har kommissionen infört en preliminär antidumpningstull på import av vissa elektroniska vågar med ursprung i Japan och godtagit garantier avseende viss import av produkterna med ursprung i Japan.

2. Genom förordning (EEG) nr 1058/86 () införde rådet en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa elektroniska vågar med ursprung i Japan.

3. På grundval av en efterföljande undersökning om kringgående av denna tull har kommissionen genom beslut 88/398/EEG () godtagit en garanti avseende elektroniska vågar monterade eller producerade inom gemenskapen.

4. I april 1990 offentliggjorde kommissionen ett meddelande () om ett förestående upphörande av den garanti som omnämns i första punkten i ingressen i enlighet med artikel 15.2 i förordning (EEG) nr 2423/88.

5. I juni 1990 begärde producenter, som företrädde en stor andel av hela produktionen av elektroniska detaljhandelsvågar i gemenskapen, hos kommissionen att förordning ( EEG ) nr 2865/85 skulle ses över.

6. I augusti 1990 lämnades en begäran in om översyn av den slutgiltiga antidumpningstullen enligt förordning (EEG) nr 1058/86 från samma producenter i enlighet med artikel 14.1 i förordning (EEG) nr 2423/88.

7. Som en följd därav offentliggjorde kommissionen i februari 1991 genom ett meddelande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning efter samråd att översyn påbörjats av både förordning (EEG) nr 2865/85 och förordning (EEG) nr 1058/86 i överensstämmelse med artiklarna 14 och 15 i förordning (EEG) nr 2423/88, och inledde en undersökning ().

8. I mars 1991 offentliggjorde kommissionen i enlighet med artikel 15.4 i förordning (EEG) nr 2423/88 ett meddelande () om fortsatta antidumpningsåtgärder under översynsförfarandet.

9. Kommissionen underrättade officiellt exportörer och de importörer och producenter inom gemenskapen som man visste var berörda och beredde dem tillfälle att framföra sina synpunkter skriftligen och att inkomma med begäran om att få höras muntligt.

10. De flesta japanska exportörerna och de flesta producenter inom gemenskapen som hade klagat framförde sina synpunkter skriftligen. Synpunkter framfördes också av ett antal importörer. En del av de berörda parterna begärde och fick tillfälle att muntligt lägga fram sin uppfattning.

11. Kommissionen inhämtade och kontrollerade all information som den ansåg nödvändig för en preliminär bedömning av förekomsten av dumpning och skada och genomförde undersökning på plats hos följande företag:

a. Gemenskapsproducenter

Bizerba Werke GmbH, Balingen, Tyskland,

GEC Avery, Smethwick, Förenade kungariket,

Maatschappij van Berkels Patent NV, Rijswijk, Nederländerna

Testut, Béthune, Frankrike,

Lutrana, Viry-Châtillon, Frankrike,

Esselte Meto E.S.T., Saint Maur, Frankrike,

Brevetti van Berkel SpA, Milano, Italien,

Santo Stefano SpA, Cassano Magnago, Italien,

Vandoni SpA, San Donato Milanese, Italien,

Grupo Campesa, Barcelona, Spanien.

b. Japanska exporterande producenter

Ishida Scales Mfg Co. Ltd, Kyoto,

Teraoka Seiko Co. Ltd, Tokyo

Tokyo Electric Co. Ltd, Tokyo,

Yamato Scales Co. Ltd, Akashi.

c. Importörer närstående producenterna

TEC Elektronik GmbH, Ratingen, Tyskland,

TED UK Ltd, Watford, Förenade kungariket.

d. Oberoende importörer

Biesta BV, Leusden, Nederländerna,

Carrin & Co. NV, Antwerpen, Belgien

Digi System NV, Antwerpen, Belgien

Herbert & Sons, Suffolk, Förenade kungariket.

12. Kommissionen begärde, och fick skriftliga och muntliga yttranden från de klagande, från namngivna exportörer samt från ett antal importörer närstående producenterna och oberoende importörer samt kontrollerade uppgifterna i den utsträckning ansågs som nödvändigt.

13. Exportörer, importörer närstående producenterna och industriföreträdare som anfört klagomål, informerades om de avgörande omständigheterna och övervägandena som lagts till grund för rekommendationer för införande av ändrade antidumpningstullar. I kommissions slutsatser togs vederbörlig hänsyn till parternas framställningar.

14. Undersökningen om förekomst av dumpning omfattade perioden 1 januari 31 december 1990 ("undersökningsperioden").

15. Undersökningen överskred den normala perioden på grund av volymen och komplexiteten hos de uppgifter som samlades in och granskades och på grund av att slutförandet av undersökningen krävde granskning av nya frågor som kommit fram under handläggningen och som inte kunde förutses i inledningsfasen.

B. PRODUKT

Produktbeskrivning

16. De produkter som är föremål för undersökning är elektroniska vågar för användning i detaljhandel med en digital visning av vikt, styckpris och pris som skall betalas (vare sig vågen har utrustning för att skriva ut dessa uppgifter eller ej) som omfattas av KN-nummer 8423 81 50 och som nedan betecknas som "elektroniska detaljhandelsvågar".

Elektroniska detaljhandelsvågar tillverkas med olika slag eller olika nivåer av prestanda och teknik. I detta hänseende definierar branschen tre huvudtyper av elektroniska detaljhandelsvågar, nämligen

- en lägsta kategori som omfattar oberoende elektroniska detaljhandelsvågar utan inbyggd skrivare och utan förprogrammerad knappsats,

- en mellankategori med inbyggd skrivare och kompletterad med en förprogrammerad knappsats,

- en högsta kategori med den ytterligare fördelen att vara datoransluten och vara datorrelaterad.

17. Fastän användningen av och kvaliteten hos elektroniska detaljhandelsvågar kan variera finns det inga avsevärda skillnader i grundläggande fysiska egenskaper eller i hur de saluförs. Dessutom finns det inga klara skiljelinjer mellan de tre nämnda kategorierna. Modeller som liknar vararandra är ofta utbytbara. De kan därför vad gäller detta förfarande anses som en och samma produkt.

18. Rådet bekräftar dessa resultat.

Likadan produkt

19. Undersökningen har visat att de olika elektroniska detaljhandelsvågar som säljs på den japanska marknaden, trots skillnader i storlek, livslängd, spänning i volt eller konstruktion är identiska med elektroniska detaljhandelsvågar exporterade från Japan till gemenskapen, eller är mycket lika dem, och följaktligen kan betraktas som liknande vara.

På samma sätt, bortsett från smärre tekniska skillnader, är elektroniska detaljhandelsvågar av alla tre kategorier vilka är producerade inom gemenskapen i alla avseende lika dem som exporteras från Japan till gemenskapen.

20. Rådet bekräftar dessa resultat.

C. EXPORTPRISER

Försäljning till oberoende importörer

21. När försäljning skedde direkt till oberoende importörer i gemenskapen fastställdes exportpriserna på grundval av de priser som har betalats eller som skall betalas för en produkt som sålts för export till gemenskapen. De japanska producenterna anger att denna försäljning skedde på nivån importör, distributör eller återförsäljare, och kommissionen finner att de framlagda uppgifterna visat att så var fallet. I och med att kommissionen godtog denna förutsättning tog den i beaktande funktionen hos både säljare och köpare som bygger på löpande kostnader och såld kvantitet, konsekvent prissättning på denna särskilda nivå och, slutligen, på tillgängliga uppgifter om distributionskedjan.

22. Rådet bekräftar denna slutsats.

Försäljning till importörer närstående producenterna

23. När export skedde till importörer närstående producenterna i gemenskapen sattes exportpriserna i enlighet med artikel 2.8 b i förordning (EEG) nr 2423/88 på grundval av faktiska priser vid återförsäljning till första oberoende köpare, justerade för att beakta kostnader som uppstått mellan import och återförsäljning med en 5 % vinstmarginal som ansågs skälig mot bakgrund av de uppgifter som kommissionen fått från den oberoende importör som samarbetade.

Kommissionen godtog, på samma grunder som de som anförts ovan om försäljning till oberoende importörer de japanska producenternas åberopande att exportpriset som nedräknats till cif gemenskapens gräns skulle fastställas på importör/distributörsnivå.

24. Rådet bekräftar denna slutsats.

D. NORMALVÄRDE

1. Otillräckliga svar på frågeformuläret

25. För en av de japanska producenterna i fråga var det omöjligt för kommissionen att använda svaren på frågeformuläret när det gällde att fastställa normalvärde. Svaren ansågs som otillförlitliga eftersom tillhandahållna kostnadsuppgifter till väsentlig del var oriktiga. Det verkliga omfattningen av oriktighet eller otillförlitlighet i uppgifterna från detta bolag kan uppskattas med ledning av att dess krav på avdrag för försäljnings-, allmänna och administrativa kostnader översteg de totala kostnader som bolaget hävdade hade uppstått för produkten i fråga. Som en följd härav bedömdes att när kostnadsuppgifterna inte kunde användas så kan inte heller priserna beaktas eftersom det inte kunde fastställas om de täckte kostnaderna och därmed kunde anses ingå som ett led i normal handel.

26. Under kontrollbesöket hos bolaget presenterades nya kostnadsuppgifter som i hög grad avvek från de som givits i det ursprungliga svaret.

27. I detta hänseende erinrar kommissionen om att det är viktigt att svaren till frågeformulär, och betydelsefulla ändringar av svaren, lämnas inom den skäliga tid som utsatts för detta ändamål, eftersom en avsevärd del av beredningsarbetet och analysen av svaren måste utföras av de undersökande myndigheterna före kontrollbesöket. I det aktuella fallet försökte emellertid kommissionen kontrollera bolagets ändrade uppgifter, som framlades vid kontrollbesöket, men det förhållande att de lämnades vid besöket och den överraskande arten av de motsägelsefulla uppgifterna förhindrade en exakt identifiering och kontroll av de aktuella kostnaderna. Kommissionen ansåg därför att bolagets svar var i grunden oriktigt eller vilseledande och påtagligt hindrade undersökningen. Kommissionen kunde följaktligen inte fastställa normalvärde i enlighet med artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88 för detta bolag på grundval av tillgängliga uppgifter (se punkt 63).

28. Rådet bekräftar denna slutsats.

2. Normalvärde grundat på priser i exportlandet

29. För återstående japanska producenter ansågs priset vid inhemsk försäljning vara tillräckligt representativt för att betraktas som grundval för normalvärde eftersom kommissionen konstaterade att den inhemska försäljningsvolymen översteg exportförsäljningen till gemenskapen med 5 %.

De flesta modeller såldes på hemmamarknaden i tillräcklig kvantitet och till priser som medgav täckning av alla kostnader som vanligtvis kunde hänföras till ordinarie handel på den inhemska marknaden i Japan. Normalvärde för dessa modeller fastställdes därför på grundval av det vägda genomsnittet för det inhemska priset på elektroniska detaljhandelsvågar, netto efter samtliga avdrag och rabatter.

Selektivt normalvärde

30. Tre japanska producenter hävdade att skillnad bör göras mellan flera kategorier av oberoende köpare på den inhemska marknaden och att normalvärde bör fastställas selektivt på grundval av det vägda genomsnittspriset vid försäljning till en av dessa kategorier, dvs. utpekade distributörer eller återförsäljare som de hävdade vara i det mest passande handelsledet för jämförelse med deras exportförsäljning. De gjorde i synnerhet gällande att denna särskilda kategori av kunder är olik de övriga oberoende kunderna, vad gäller kostnadernas storlek och art, de sålda mängderna och prismönstret.

31. Gemenskapens institutioner har den bestämda uppfattningen att ett specifik handelsled endast kan anges på ett lämpligt sätt om alla relevanta faktorer påvisas, inklusive både säljarens och köparens funktioner och en samstämmighet vad gäller kvantiteter, kostnader och priser i ifrågavarande distributionsled jämfört med andra led.

En annan viktig fråga när man skall identifiera en särskild kategori av kunder är den kategorins ställning i förhållande till distributionssystemet hos marknaden i fråga och huruvida denna jämförelse kan visa att endast denna kategori skall jämföras med exportkunder som har en liknande position i distributionssystemet på exportmarknaden.

32. En japansk producent hävdade att försäljningen gick genom tre distributionskanaler och att normalvärde skulle baseras på försäljning till kunder vilka påstods ha distributionsfunktioner vilka enligt producentens påstående, skedde genom endast en kanal.

För en av de tre distributionskanalerna bekräftade skillnaden i såld kvantitet, en tydlig differentiering av kostnader och priser som återspeglar olika funktioner hos kategorin av kunder inom försäljningskanalen i fråga jämfört med andra oberoende kunder och detta visade att via denna försäljningskanal skedde försäljning i ett handelsled som skiljer sig från försäljning till övriga kategorier och också vad gäller de kundkategorier till vilka exportförsäljning skedde. Dessutom gav tillgängliga uppgifter om distributionskedjan för marknaden i fråga stöd för producentens påstående om kundernas funktion.

33. Beträffande de andra två distributionskanalerna som utnyttjades av denne exportör ansåg kommissionen att det inte fanns någon klar åtskillnad i kvantiteter, i försäljningskostnader eller i uttagna priser i den ena distributionskanalen jämfört med den andra.

Kommissionen drog därför slutsatsen att, med hänvisning till försäljning i dessa två kanaler, kan ingen specifik kundkategori definieras. Följaktligen fastställdes normalvärde för denna producent på grundval av det vägda genomsnittet av inhemsk försäljning i dessa kanaler vilket ansågs som mest lämpligt vid jämförelse med exportförsäljning.

34. Rådet bekräftar denna slutsats.

35. Beträffande ett krav från en annan japansk producent fann kommissionen att de uppgifter som lämnats som svar på frågeformuläret var vilseledande. I sitt svar hade bolaget angett att försäljningen genom en kanal hade skett till distributörer/återförsäljare och hävdade att normalvärde skulle grundas selektivt på denna försäljning. Emellertid visade det sig vid kontroll att försäljning genom en andra kanal skett till liknande kunder.

Kravet avslogs därför, eftersom normalvärde skall bygga på försäljning till samma kategori av oberoende kunder.

36. Beträffande denna andra kanal hävdade bolaget även att en liten del av försäljningen skedde till slutanvändare och skulle undantas, eftersom denna handel låg i ett annat led än exporthandeln. Producenten kunde emellertid inte påvisa en tillräcklig överensstämmelse vad gäller kvantiteter, kostnader och priser i ett distributionsled i förhållande till andra led.

I själva verket visade de uppgifter som lades fram för att styrka några av dessa faktorer för den berörda speciella kundkategorin att de var i stort sett samma som för andra kategorier som påstods skilja sig från den speciella kategorin.

37. Under dessa omständigheter ansåg kommissionen beträffande producenten i fråga att framlagda uppgifter, vilka ofta var motstridiga, var otillräckliga för att visa att försäljning skett till specifika och klart åtskiljbara kundkategorier eller att bara en av de påstådda skiljaktiga kategorierna var mer lämpad än all inhemsk försäljning för jämförelse av exportpriserna. Därför fastställdes för denna producent normalvärde på grundval av all försäljning till oberoende kunder.

38. Rådet bekräftar denna slutsats.

39. Den tredje japanska producenten begärde under kontrollen att normalvärde skulle begränsas till försäljning till distributörer/återförsäljare på hemmamarknaden. Detta krav styrktes inte av något bevis om skillnader i kostnader och priser för sådan försäljning och avslogs därför.

40. Normalvärde för denna producent baserades därför på det vägda genomsnittet av försäljning till oberoende kunder i Japan.

41. Rådet bekräftar denna slutsats.

Försäljning till närstående bolag

42. En av de japanska producenterna hävdade att normalvärde skulle fastställas på grundval av försäljning till närstående försäljningsbolag dvs. på grundval av överföringspriser i den betydelse som avses i artikel 2.7 i förordning (EEG) nr 2423/88 och inte på priser uttagna av dessa närstående bolag till oberoende kunder.

43. Kommissionen fann att producenten i fråga hade fördelat avsättningen i Japan mellan produktionsbolag, med försäljning direkt till distributörer eller återförsäljare, försäljningsavdelningen hos produktionsbolaget och två närstående försäljningsbolag som sålde till slutanvändare och över vilka producenten hade ekonomisk styrning. Försäljningsfunktionerna hos dessa olika grupper skiljde sig inte påtagligt från varandra. Uppdelningen av produktions- och försäljningsaktiviteter som arrangerades inom gruppen kan på intet sätt ändra det faktum att gruppen är en enda ekonomisk enhet som på detta sätt organiserar sina aktiviteter som i andra fall utförs av en enda rättslig enhet.

44. En annan producent som bedrev all inhemsk försäljning genom ett närstående försäljningsbolag hävdade att det normala värdet inte skulle baseras på priser uttagna av dess försäljningsbolag till oberoende kunder utan skulle beräknas på grundval av produktionskostnader, exklusive försäljnings-, allmänna och administrativa kostnader, som uppstått hos försäljningsbolaget. Kommissionen fann emellertid att försäljningsbolagets funktioner faller inom den kategori som avses i punkt 43 och därför också utgör en ekonomisk enhet med produktionsbolaget.

45. Som en följd därav har i båda fallen, och i överensstämmelse med kommissionens praxis, fastslagen av EG-domstolen, aktiviteter och funktioner inom olika delar av en enhet betraktats som en helhet. Därför fastställdes normalvärde inte enbart på grundval av överföringspriser eller produktionskostnader hos produktionsbolaget utan på grundval av uttagna priser vid försäljning till oberoende kunder.

46. Rådet bekräftar dessa slutsatser.

3. Normalvärde grundat på ett konstruerat värde

47. Vissa modeller som såldes på hemmamarknaden var likartade men kunde inte direkt jämföras med modeller som såldes för export till gemenskapen, till följd av skillnader i tekniska specifikationer och fysiska egenskaper. Dessa skillnader kunde inte beskrivas preciserat till följd av olika slag av använd teknik och de många olika kombinationerna av egenskaper och tillbehör som ingår som del av produkten.

48. Kommissionen avstod följaktligen från att upprätta normalvärde för dessa modeller på grundval av inhemska priser eftersom denna metod skulle ha krävt en stor mängd justeringar som skulle ha byggt på antaganden för att göra inhemska priser och exportpriser jämförbara med varandra. Normal värdet blev därför i dessa fall fastställt på grundval av ett konstruerat värde.

49. Det konstruerade värdet fastställdes i enlighet med artikel 2.3 b ii i förordning (EEG) nr 2423/88 på grundval av kostnaderna i Japan, både fasta och rörliga, för material och tillverkning för modeller sålda för export jämte skäligt belopp för försäljnings-, allmänna och administrativa utgifter och vinst.

För försäljningsutgifter, allmänna och administrativa utgifter beräknades beloppen med hänvisning till de genomsnittsutgifter som uppstått för varje ifrågavarande producent vid försäljning av elektroniska detaljhandelsvågar på inhemsk marknad. Vinstmarginalen för varje producent beräknades på grundval av det vägda genomsnittet för all inhemsk försäljning av varan i fråga.

50. Rådet bekräftar denna slutsats.

4. Jämförelse

Allmänt

51. Japansk export skedde till olika kunder i gemenskapen till olika priser och i olika regioner av gemenskapen. Därför jämfördes exportpriser med normalvärde för varje enskild affär.

52. I syfte att få en rättvis jämförelse mellan normalvärde och exportpriser beaktade kommissionen dessutom, i enlighet med artikel 2.9 och 2.10 förordning (EEG) nr 2423/88, där så behövdes, skillnader som påverkar prisjämförbarhet närhelst ett direkt samband mellan sådana skillnader och ifrågavarande försäljning kunde tillfredsställande påvisas. Alla jämförelser gjordes fritt fabrik och i samma handelsled.

Skillnader i yttre egenskaper

53. Vad beträffar skillnader i yttre egenskaper anpassades normalvärde med ett belopp som svarar mot en skälig uppskattning av värdet av dessa skillnader.

54. Rådet bekräftar denna slutsats.

Skillnader i försäljningskostnader

55. Vad beträffar skillnader i försäljningskostnader justerades normalvärde och exportpriser för att ta hänsyn till skillnader i kreditvillkor, garantier, provisioner, löner till försäljningspersonal, kostnader för förpackning, transport, försäkring, hantering och andra tillkommande kostnader i de fall det kunde visas att dessa kostnader var direkt relaterade till de aktuella försäljningarna.

(a) Löner till försäljningspersonal

56. Vad beträffar löner till personal sysselsatt i inhemsk försäljning hade flera japanska producenter begärt att hänsyn skulle tas till personal som till en del sysslade med försäljning av elektroniska detaljhandelsvågar och till en del med verksamhet som gällde andra produkter. Hänsyn togs till den del av kostnaden som uppstått vid försäljning av ifrågavarande produkter.

Några av lönekostnaderna för vilka krav på hänsynstagande ställdes hänförde sig till försäljnings- och administrativa verksamheter. Bolagen kunde emellertid inte koppla dessa kostnader till produkterna i fråga och de betraktades därför som allmänna omkostnader som inte påverkar prisjämförbarheten. Kommissionen avvisade som en följd därav kravet på avdrag för sådana kostnader.

57. Rådet bekräftar denna slutsats.

(b) Service till kunder efter köp

58. Några bolag begärde justering för service till kunder efter köp men kunde inte koppla kostnaderna direkt till de särskilda försäljningstransaktionerna för produkten i fråga.

Kommissionen drog därför slutsatsen att kostnaderna i fråga får anses som allmänna omkostnader för vilka ingen justering kunde ske enligt artikel 2.10 i förordning (EEG) nr 2423/88. Som en följd därav avvisade kommissionen yrkandet.

59. Rådet bekräftar denna slutsats.

(c) Kreditvillkor

60. Kommissionen gjorde justeringar för kredit som beviljats till kunder, om den fick bevis för att en fast kreditperiod hade beviljats köparen vid tidpunkten för försäljningen. Flera exportörer hävdade att sådana justeringar för kreditvillkor också skulle beviljas då ingen fast kreditperiod hade överenskommits eller då en överenskommen tidsperiod hade överskridits och att kreditkostnaderna i sådana fall skulle beräknas på grundval av den normala räntan för kortfristig upplåning i Japan.

Dessa krav granskades för att i enlighet med artikel 2.9 a i förordning (EEG) nr 2423/88 klarlägga huruvida kreditkostnaderna i fråga kunde anses ha påverkat prisjämförbarheten. I princip kan prisjämförbarhet endast påverkas av faktorer som är kända för köparen när han bestämmer sig för att köpa. Kreditperioder vilka, i motsats till vad som är brukligt i Japan, inte är kända på försäljningsdagen faller inte inom denna kategori. Dessutom fann kommissionen att sådana kreditperioder varierade avsevärt från en köpare till en annan. Under sådana omständigheter skulle gemenskapsinstitutionen vanligtvis ha avvisat kraven. I detta fall, och i samstämmighet med den ståndpunkt som intagits till tidigare förfaranden, uppskattade kommissionen emellertid att justering för dessa försäljningar skulle göras på grundval av en kredit på 30 dagar. Detta ansågs motsvara den vanliga genomsnittstiden för kredit lämnade till köpare inom samma affärssektor på den japanska marknaden.

61. Rådet bekräftar dessa slutsatser.

(d) "Avdrag vid inbyte"

62. En japansk producent ställde krav på att hänsyn skulle tas till betalningar som skett genom inbytesprodukter när en köpare (i allmänhet distributör eller återförsäljare) av nya maskiner utnyttjade gamla eller begagnade maskiner som delbetalning. Det konstaterades att värdet av inbytesprodukter inte framgick av det fakturerade beloppet. Producenten hävdade emellertid att detta inte kunde anses vara relevant eftersom inbytesaffärerna var direkt relaterade till försäljningarna i fråga och säljarna tilläts att kompensera värdet av inbytet mot det fakturerade priset. Producenten hävdade därför att detta ekonomiska bidrag till deras köpares verksamhet skulle behandlas som en rabatt och därför skulle dras från normalvärde.

63. Kommissionen ansåg emellertid, i enlighet med sin praxis, som fastslagits av EG-domstolen, att tillskottet i fråga inte var en rabatt utan i själva verket en betalning för vilken ett visst värde erhållits.

Avlägsnandet av inbytesmaskiner från marknaden leder till att efterfrågan förblir på högsta möjliga nivå. Denna höga efterfrågan stimulerar inte bara priser utan också försäljning och produktion vilket normalt leder till ökade stordriftsfördelar och motsvarande vinstökning.

Under dessa omständigheter ansågs "rabatterna" i fråga vara likvärdiga med det värde som producenterna tillmäter själva avlägsnandet av de inbytta gamla eller begagnade elektroniska detaljhandelsvågarna från marknaden.

Dessa betalningar drogs därför inte av från det pris som faktiskt betalats eller som skulle ha betalats av köpare och inhemskt fullpris användes för att göra jämförelse.

64. Rådet bekräftar denna slutsats.

5. Dumpningsmarginaler

65. Det vägda genomsnittet av dumpningsmarginaler för varje berörd japansk producent, uttryckt som en procentsats av värdet fritt gemenskapens yttre gränser, översteg 60 % i alla fall utom för Yamato Scales Co. Ltd, för vilket marginalen var 15,3 %.

66. I de fall då företag underlät att samarbeta eller då kommissionen inte kunde använda producentens uppgifter (se punkt 27), bör dumpningsmarginalerna fastställas på grundval av tillgängliga uppgifter i enlighet med artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88.

Kommissionen ansåg att de rimligaste faktorerna var de som fastställdes under undersökningen och att ge nyss nämnda företag en lägre dumpningsmarginal än den högsta fastställda för de samarbetande företagen skulle verka som uppmuntran för bristande samarbete och leda till kringgående av antidumpningsåtgärderna.

67. Rådet bekräftar denna slutsats.

E. ÅTERKOMMANDE SKADA

68. I föreliggande fall skulle kommissionen, i enlighet med artikel 15.3 i förordning (EEG) nr 2423/88, bestämma om ett upphörande med de åtgärder som var i kraft på nytt skulle leda till skada eller risk för skada.

Det var därför nödvändigt att granska den aktuella ekonomiska situationen inom gemenskapsindustrin och japanska exportörers uppträdande på gemenskapsmarknaden.

1. Läget för gemenskapsindustrin

Gemenskapens marknad

69. Marknaden för elektroniska detaljhandelsvågar inom gemenskapen förblev stabil, med en ökning från 135 000 enheter 1988 till 140 000 enheter 1989 och föll åter till 135 000 enheter 1990.

Produktionskapacitet, utnyttjandegrad och lager

70. Gemenskapens produktion av elektroniska detaljhandelsvågar föll från 140 000 enheter 1988 till 122 000 enheter 1989 och 114 000 enheter 1990. Även produktionskapaciteten föll från 181 000 enheter 1988 till 166 000 enheter 1989 och 155 000 enheter 1990. Utnyttjandegraden föll från 77 % till 73 %.

71. Lagren förblev på konstant hög nivå (mer än 10 % av gemenskapens totala produktion) mellan 1988 och 1990.

Försäljningsvolym och marknadsandel

72. Mängden elektroniska detaljhandelsvågar sålda i gemenskapen av gemenskapsindustrin föll från 113 000 enheter år 1988 till 105 000 enheter år 1989 och till 97 000 enheter år 1990. Marknadsandelen för gemenskapsindustrin förändrades på följande sätt: 84 % 1988, 75 % 1989 och 72 % 1990.

Prisutveckling

73. Priserna för gemenskapsindustrin minskade mellan åren 1988 1990 med nästan 6 % baserat på ett vägt genomsnitt. Denna sjunkande tendens sammanföll i stort med en allmän prisminskning på importerade elektroniska detaljhandelsvågar och avsevärda underprissättning av japansk import (se punkterna 78 81).

Vinster

74. Kommissionen fann att gemenskapsindustrin i stort hade visat dåligt ekonomiskt resultat sedan 1988. 1990 registrerades en negativ avkastning på 5,5 % av det vägda genomsnittet. En producent i gemenskapen, som drabbades av avsevärda förluster under den nämnda perioden, upphörde med produktionen vid slutet av 1990.

Sysselsättning och investering

75. Mellan 1988 och 1990 försvann 245 arbetstillfällen i gemenskapsindustrin, motsvarande 16 % av personalstyrkan. Investeringarna minskade och två fabriker stängde.

76. Rådet bekräftar detta resultat.

2. Exportörers uppträdande på gemenskapsmarknaden

Volym och marknadsandelar för den dumpade importen

77. Trots de åtgärder som är i kraft steg volymen av dumpade elektroniska detaljhandelsvågar importerade från Japan från 13 000 enheter 1988 till 17 000 enheter 1989 och till omkring 19 000 enheter 1990. Marknadsandelen för japansk import för konsumtion i gemenskapen steg från 9,8 % 1988 till 12,1 % 1989 och till 14,6 % 1990.

Priser på dumpad import

78. Kommissionen undersökte om de japanska exportörerna sålde sina varor till underpris under undersökningsperioden. För detta ändamål granskades exportörernas försäljning på sex marknader i gemenskapen (Förenade kungariket, Tyskland, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Grekland), där nästan all japansk import såldes.

79. Kommissionen valde först ut representativa elektroniska detaljhandelsvågar ur de olika kategorierna (vågar med liten, med medelstor och med stor kapacitet) som salufördes av gemenskapens producenter. Kommissionen bedömde sedan japanska exportmodeller i samma kategorier vilka var direkt jämförbara med modeller från gemenskapens producenter så att inga justeringar för tekniska skillnader behövde göras.

Priserna för modellerna i fråga jämfördes på grundval av försäljning i samma handelsled (distributör/återförsäljarled).

80. Jämförelsen som beskrivs ovan visade en utbredd och fortlöpande underprissättning för alla exportörer, varierande från 20 till 70 %.

81. Rådet bekräftar dessa resultat.

3. Slutsatser

82. På grundval av ovanstående har kommissionen kommit fram till att den aktuella industrin i gemenskapen är i ett kritiskt läge. Den drabbades svårt av en urholkning av priserna vilket framkallade ytterligare ekonomiska förluster, minskad försäljningsvolym och minskad marknadsandel.

Läget påverkades i hög grad av att den dumpade importen skedde på en öppen och oförtäckt marknad där priserna var mycket välkända. Priselasticitet och stor underprissättning hade därför en klar inverkan på försäljningsvolymen och det ekonomiska resultatet för den aktuella industrin i gemenskapen.

Av dessa skäl kunde den aktuella industrin i gemenskapen inte dra nytta av gällande antidumpningsåtgärder.

83. Rådet bekräftar denna slutsats.

84. Kommissionen har också bedömt om andra faktorer än dumpad import kan ha försvårat för industrin att återfå sin ekonomiska styrka.

85. I detta hänseende hävdade en exportör att effekten av ökningen i volym och de låga priserna på elektroniska detaljhandelsvågar från andra länder, främst Singapore, Korea, Taiwan och Turkiet, åtminstone delvis har förorsakat den kritiska situationen för den aktuella gemenskapsindustrin.

86. Kommissionen granskar för närvarande verkningarna av import av elektroniska detaljhandelsvågar från Singapore och Sydkorea. Även om denna import befinns ha skadat den aktuella gemenskapsindustrin, kan detta emellertid inte utesluta det faktum att dumpad export från Japan, till följd av dess stora volym och utpräglat låga prissättning, utgjorde en viktig faktor som hindrade gemenskapsindustrin från att förbättra sitt ekonomiska läge.

Vad beträffar import från Taiwan har kommissionen funnit att importerade vågar från Taiwan i allmänhet varit räknande vågar som inte är jämförbara med den produkt undersökningen gällde.

Slutligen, noteras att ingen import från Turkiet förekom under undersökningsperioden.

87. Förutom ovanstående fann kommissionen inte några andra faktorer som kunde förklara det svåra ekonomiska läget för den aktuella industrin i gemenskapen. Det fanns i realiteten ingen avsevärd import utöver den som nämnts ovan, och inte heller förelåg någon minskning i efterfrågan.

88. På grundval av ovanstående drar kommissionen slutsatsen, att även om annan import kan ha bidragit till skadan, så måste den dumpade japanska importen, i sig själv, anses ha varit en viktig orsak till det otillfredsställande läget för den aktuella gemenskapsindustrin.

4. Möjliga verkningar om åtgärderna upphör

89. Under angivna omständigheter anser kommissionen att om åtgärderna skulle upphöra, så skulle det försämra läget för producenterna i gemenskapen.

90. Om inga fler åtgärder vidtas är i stället en ökning av underprissättning genom japansk import att vänta. Detta skulle leda till ytterligare förluster i marknadsandelar för gemenskapsindustrin och negativt påverka dess försäljning och marknadsandel.

91. I detta sammanhang förtjänar två faktorer särskild uppmärksamhet. De japanska exportörer har nyligen utökat sin produktionskapacitet. Gemenskapsmarknaden befinner sig för närvarande på tillbakagång. Detta pekar mot slutsatsen att trycket från dumpad japansk import troligen kommer att öka och att gemenskapsindustrin nu är ännu mer sårbar för sådant tryck än under tidigare år.

92. Under dessa omständigheter kan det klart förutsägas att gemenskapsindustrin kommer att lida väsentlig skada genom den dumpade importen för den händelse att antidumpningsåtgärderna skulle upphöra. Kommissionen drar därför slutsatsen att dessa åtgärder inte får avskaffas utan mot bakgrund av uppgifterna om dumpning och det ekonomiska läget för industrin i gemenskapen bör åtgärderna justeras.

93. Rådet bekräftar dessa slutsatser.

F. GEMENSKAPENS INTRESSE

94. Med hänsyn till gemenskapens intresse hänvisar rådet till att det redan i det ursprungliga förfarandet har fastställts, att gemenskapens intresse krävde ett ingripande för att hindra skadlig dumpning. Kommissionen anser att det inte skett någon väsentlig förändring i läget sedan dess. Detta gäller särskilt för det negativa inflytande det skulle få på leverantörsledet om gemenskapsindustrin skulle försvinna. Elektroniska detaljhandelsvågar omfattar en allt högre teknologinivå och varje förlust av know-how i området för elektroniska detaljhandelsvågar skulle leda till förlust av terräng i elektroniksektorn i dess helhet.

95. Kommissionen inser att ett vidmakthållande av antidumpningsåtgärder kommer att fortsätta att påverka prisnivån hos berörda exportörer i gemenskapen och kan fortsättningsvis komma att i någon mån påverka deras relativa konkurrenskraft, trots att dessa åtgärder endast har som syfte att bevara normala och skäliga marknadsvillkor. Dessutom har undanröjandet av de orättvisa fördelar som åstadkommits genom antidumpningsåtgärder som syfte att hindra ytterligare nedgång för den aktuella industrin i gemenskapen och att garantera konsumenterna ett så stort urval av varor som möjligt.

96. Även om användarna, som alla är yrkesutövare, kan komma att få vidkännas en prisökning, är de nuvarande låga priserna en följd av illojal konkurrens. De kan därför inte räkna med att kunna dra fortsatt nytta av ett sådant handelsbruk.

97. Kommissionen finner därför att gemenskapens intresse påkallar ett ingripande för att förhindra fortsatt skada och ytterligare försämring av det ekonomiska läget för den aktuella industrin i gemenskapen.

98. Rådet bekräftar denna slutsats.

G. TULLNIVÅ

99. Vid beräkningen av den tullsats som är nödvändig för att möjliggöra sunda och icke-skadliga förhållanden för den aktuella industrin i gemenskapen fick kommissionen ta med i beräkningen att totalt sett var industrin i gemenskapen inte vinstgivande. I överensstämmelse därmed ansågs det som nödvändigt att de vidtagna åtgärderna möjliggör för den aktuella industrin i gemenskapen att höja sina priser för att täcka sina produktionskostnader och att få en skälig avkastning på försäljningen.

Under de omständigheter som råder för industrin i fråga fann kommissionen att, under normala marknadsvillkor och med hänsyn till industrins långfristiga investeringsbehov, en årlig avkastning av försäljningen med 10 % före skatt kunde anses vara den lägsta tänkbara.

100. För att fastställa den marginal med vilken de japanska producenternas priser bör höjas för att ge den aktuella industrin i gemenskapen utrymme för ovannämnda avkastning klassificerade kommissionen de mest representativa elektroniska detaljhandelsvågarna som tillverkas och saluförts i gemenskapsindustrin i tre huvudtyper (se stycke 16) och beräknade för varje huvudtyp ett vägt genomsnittspris på grundval av pris fritt fabrik (se stycke 49) och jämförde dessa priser med priser vid gemenskapens gränser på japanska produkter efter vederbörliga justeringar. Skillnaden mellan dessa priser återspeglar den prisökning vid gemenskapens gränser som anses nödvändig för att bekämpa den skadliga inverkan av dumpad import.

101. Utom för ett bolag var dessa prishöjningar avsevärt lägre än de dumpningsmarginaler man kommit till och avgör därför nivån på antidumpningstullarna i enlighet med artikel 13.3 i förordning (EEG) nr 2423/88. För det senare bolaget är det dumpningsmarginalen som bör införas som tullsats.

102. I överensstämmelse därmed skall följande tullar införas:

- Tokyo Electric Co. Ltd 22,5%

- Ishida Scales Mfg Ltd 31,6%

- Teraoka Seiko Co. Ltd 22,6%

- Yamato Scales Co. Ltd 15,3%

103. För de bolag som underlät att samarbeta vid undersökningen ansåg kommissionen att tullarna skulle sättas på grundval av tillgängliga fakta i enlighet med artikel 7.7 b i förordning (EEG) nr 2423/88. Det ansågs att de rimligaste faktorerna var de som fastställts under undersökningen och att ge sådana firmor lägre tull än den högsta som satts för samarbetande företag, nämligen 31,6 %, skulle kunna tjäna som en uppmuntran för bristande samarbete och leda till kringgående av antidumpningsåtgärderna.

104. Rådet bekräftar dessa resultat.

H. TIDIGARE FORORDNINGAR

105. Förordningarna (EEG) 2865/85 och (EEG) 1058/86 bör som en följd härav upphävas.

I. ÅTGÄRDER MOT KRINGGÅENDE AV REGLERNA

106. Genom beslut 88/398/EEG, godtog kommissionen en garanti från TEC (UK) Ltd avseende vissa elektroniska vågar som monterades inom gemenskapen.

107. Kommissionen anser att på grundval av den regelbundna och detaljerade information som har lämnats av det berörda företaget att inget kringgående av reglerna har ägt rum sedan garantin godtogs. Under dessa omständigheter anser kommissionen att beslut 88/398/EEG skall upphävas.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. En slutgiltig antidumpningstull införs på import av elektroniska detaljhandelsvågar som omfattas av KN-nummer 8423 81 50 (Taric-tilläggsnummer 8423 81 50*10) och med ursprung i Japan.

2. Tullsatsen skall vara 31,6 % (Taric-tilläggsnummer 8697) av nettopriset fritt gemenskapens gränser oförtullat med undantag av detaljhandelsvågar producerade av nedanstående företag för vilka följande tullar skall gälla:

- Tokyo Electric Co. Ltd, Tokyo 22,5%

(Taric-tilläggsnummer 8694)

- Teraoka Seiko Co. Ltd, Tokyo 22,6%

(Taric-tilläggsnummer 8695)

- Yamato Scales Co. Ltd, Akashi 15,3%

(Taric-tilläggsnummer 8696)

3. Förordningarna (EEG) nr 2865/85, (EEG) nr 1058/86 och beslut 88/398/EEG skall upphöra att gälla.

4. Gällande bestämmelser om tullar skall tillämpas.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Luxemburg den 26 april 1993.

På rådets vägnar B. WESTH Ordförande

() EGT nr L 209, 2.8.1988, s. 1.

() EGT nr L 275, 16.10.1985, s. 5.

() EGT nr L 97, 12.4.1986, s. 1.

() EGT nr L 189, 20.7.1988, s. 27.

() EGT nr C 106, 28.4.1990, s. 5.

() EGT nr C 50, 26.2.1991, s. 3.

() EGT nr C 81, 26.3.1991, s. 5.