Medlemsstaten ska genast underrätta kommissionen och övriga medlemsstater om sitt beslut och dokumentera skälen för detta.

Kommissionen ska undersöka om förbudet eller de ytterligare åtgärderna är befogade på grund av allvarlig risk för säkerhet och miljö.

Kommissionen ska anta genomförandeakter innehållande dess beslut om huruvida medlemsstatens beslut att förbjuda verksamheten för ett sådant fartyg eller höghastighetsfartyg eller att kräva ytterligare åtgärder är befogat på grund av allvarlig risk för säkerheten för människoliv eller egendom eller för miljön och, om förbudet eller kravet på ytterligare åtgärder inte är befogat, besluta att den berörda medlemsstaten ska upphäva förbudet eller åtgärderna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 11.2.

Kapitel II-1: Del A-1, hänvisningar till Solas inklusive 2006 års ändringar.

Kapitel II-1: Del A och B, hänvisningar till Solas inklusive 96/98 års ändringar.

Kapitel II-2: Del A, reglerna II-2/A/1 och II-2/A/2, hänvisningar till Solas inklusive 1999/2000 års ändringar. Punkt 3 i regel II-2/A/1, hänvisning till del F (alternativa konstruktioner och anordningar) i det reviderade kapitel II-2 (2000 års ändringar) i Solas 1974, för nya fartyg som är byggda den 1 januari 2003 eller efter detta datum. Kapitel II-2: Del A, reglerna II-2/A/3 – II-2/A/16 och del B, reglerna II-2/B/1–II-2/B/18, hänvisningar till Solas inklusive 96/98 års ändringar.

Kapitel III: Hänvisningar till Solas med 96/98 års ändringar och 2001–2003 års ändringar.

fartygslängd: längden mellan perpendiklarna genom ytterpunkterna av den djupaste indelningsvattenlinjen.

fartygets bredd: den största bredden på ytterkant av spant, mätt vid eller under den djupaste indelningsvattenlinjen.

djupgående: det lodräta avståndet från den mallade baslinjen midskepps till indelningsvattenlinjen i fråga.

dödvikt: skillnaden i ton mellan ett fartygs deplacement i vatten med en specifik vikt av 1,025 vid den lastvattenlinje som motsvarar tilldelat sommarfribord och fartygets lättvikt.

lättvikt: ett fartygs deplacement i ton utan last, bränsle, smörjoljor, ballastvatten, färskvatten och matarvatten i tankar, konsumtionsvaror samt passagerare och besättning inklusive deras personliga tillhörigheter.

skottdäck: det översta däck till vilket de tvärgående vattentäta skotten är uppdragna.

marginallinje: en linje dragen minst 76 mm under den övre kanten av skottdäcket bordvarts.

permeabilitet för ett utrymme: den del av utrymmets volym, i procent räknat, som kan fyllas med vatten. Volymen av ett utrymme som når ovanför marginallinjen ska endast beräknas upp till den linjen.

maskineriutrymme: ett utrymme som beräknas från den mallade baslinjen till marginallinjen samt mellan de yttersta vattentäta huvudtvärskeppsskott som avgränsar de utrymmen som inrymmer huvud- och hjälpframdrivningsmaskiner samt de ångpannor som används för framdrivning.

passagerarutrymmen: utrymmen för inkvartering av passagerare och för deras bruk, med undantag för resgods-, förråds-, proviant- och postrum.

vattentät: ett byggnadssätt med avseende på konstruktion som förhindrar att vatten tränger igenom konstruktionen i någon riktning vid det vattentryck som kan uppstå med fartyget i intakt eller skadat skick.

vädertät: innebär att vatten inte kan tränga in i fartyget under några som helst väderförhållanden.

ro-ro-passagerarfartyg: passagerarfartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori enligt definitionen i regel II-2/A/2.

kraftenhet till styrinrättning:

reservstyrinrättning: en utrustning, utöver någon del av huvudstyrinrättningen, som behövs för att manövrera fartyget vid eventuellt bortfall av huvudstyrinrättningen, dock utan rorkult, kvadrant eller utrustning för samma ändamål.

normala drift- och boendeförhållanden: en situation när fartyget som helhet, maskiner, drift, enheter och hjälpmedel för fartygets framdrivning, styrförmåga, säker navigering, skydd mot brand och vatteninträngning, intern och extern kommunikation och signaler, utrymningsanordningar och vinschar till räddningsbåtar och även boendeförhållanden ombord upprätthålls och fungerar på normalt sätt.

nödsituation: en situation då någon anordning som krävs för att upprätthålla normala drift- och boendeförhållanden ombord inte fungerar på grund av att den elektriska huvudkraftkällan är ur funktion.

elektrisk huvudkraftkälla: en kraftkälla som är avsedd att förse huvudinstrumenttavlan med elektrisk ström som sedan ska fördelas till alla de system som behövs för att fartyget ska kunna upprätthålla normala drift- och boendeförhållanden.

dött fartyg: en situation då huvudframdrivningsaggregat, ångpannor och hjälpsystem inte fungerar på grund av avsaknad av kraft.

huvudgeneratoranläggning: det utrymme där den elektriska huvudkraftkällan är placerad.

huvudinstrumenttavla: en instrumenttavla som får ström direkt från den elektriska huvudkraftkällan och är avsedd att fördela elektrisk ström till fartygets anläggningar.

nödinstrumenttavla: en instrumenttavla som i händelse av huvudkraftkällans bortfall får ström direkt från den elektriska nödkraftkällan eller en tillfällig elektrisk kraftkälla och som är avsedd att fördela elektrisk ström till hjälpsystemen.

nödkraftkälla: en elektrisk kraftkälla som ska förse nödinstrumenttavlan med ström i händelse av huvudkraftkällans bortfall.

maximal gånghastighet: den högsta hastighet som fartyget är avsett att bibehålla vid största djupgående till sjöss.

maximal backhastighet: den hastighet som fartyget beräknas kunna uppnå med den beräknade maximala backningskraften vid högsta djupgående.

maskineriutrymmen: alla maskineriutrymmen av kategori A och alla andra utrymmen som innehåller framdrivningsmaskineri, ångpannor, brännoljeaggregat, ångmaskiner och förbränningsmotorer, generatorer och större elektriskt maskineri, oljepåfyllningsstationer, maskineri för kylning, stabilisering, ventilation och luftkonditionering samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

maskineriutrymmen av kategori A: De utrymmen och trunkar till sådana utrymmen som innehåller

kraftöverföringssystem: hydraulisk utrustning för att överföra kraft för att vrida roderstocken, innefattande en eller flera kraftenheter till styrinrättning, med tillhörande rörledningar och kopplingar, samt en manövreringsenhet till rodret. Kraftöverföringssystemen får ha gemensamma mekaniska komponenter, dvs. rorkult, kvadrant och roderstock, eller komponenter för samma ändamål.

kontrollstationer: De utrymmen där fartygets radioutrustning eller huvudsakliga navigeringsutrustning eller nödkraftkälla är belägen eller där brandregistrerings- eller brandkontrollutrustningen är centraliserad.

Denna regel II-1/A-1/1 ska gälla för material som används för konstruktions-, maskineri- och elanläggningar och utrustning som omfattas av reglerna i denna bilaga.

För alla fartyg ska nya installationer av material som innehåller asbest förbjudas.

En uppsättning slutliga konstruktionsritningar och andra planer som visar senare ombyggnader ska finnas ombord på fartyg byggda från och med den 1 januari 2012.

En ytterligare uppsättning av sådana ritningar ska förvaras i land av rederiet enligt regel IX/1.2 i 1974 års Solas-konvention.

Se IMO:s cirkulär MSC 1135 om att konstruktionsritningar ska finnas ombord på fartyget och i land.

Fartyg ska förses med anordningar, utrustning och tillbehör som klarar den belastning som krävs för att all bogsering och förtöjning i samband med fartygets normala drift ska utföras på ett säkert sätt.

De anordningar, den utrustning och de tillbehör som används enligt punkt .1 ska uppfylla de normer som anges för klassificering i en erkänd organisations bestämmelser eller likvärdiga bestämmelser som används av en administration i enlighet med artikel 11.2 i direktiv 2009/15/EG.

Se IMO:s cirkulär MSC 1175 om vägledning om utrustning för bogsering och förtöjning ombord på fartyg.

Varje tillbehör eller exemplar av utrustningen som avses i regel II-1/A-1/3 ska tydligt märkas med eventuella restriktioner för säker drift, med hänsyn till styrkan i anslutningen till fartygets konstruktion.

Fartyg med ett bruttotonnage på minst 1 600 ton ska vara konstruerade för att minska buller ombord och för att skydda personal från buller enligt IMO-koden om bullernivåer på fartyg (IMO Code on noise levels on-board ships) som har antagits av IMO:s sjösäkerhetskommitté genom resolution MSC.337(91), och som kan ändras av IMO.

Fartyg ska ha ett fartygsspecifikt förfarande för bogsering i nödsituationer. Detta förfarande ska finnas på fartyget för att kunna användas i nödsituationer och ska basera sig på befintliga arrangemang och befintlig utrustning på fartyget.

Förfarandet (”Guidelines for owners/operators on preparing emergency towing procedures” (MSC.1/Circ.1255)) ska omfatta

Arean under kurvan för den rätande hävarmen (GZ-kurvan) ska vara minst

Den rätande hävarmen GZ ska vara minst 0,20 meter vid en krängningsvinkel som är lika med eller större än 30°.

Den maximala rätande hävarmen ska inträffa vid en krängningsvinkel som helst är större än 30° men inte mindre än 25°.

Begynnelsemetacenterhöjden tvärskepps ska inte vara mindre än 0,15 m.

Fyllnadslängden vid en given punkt är den största del av fartygets längd, med mittpunkten i den givna punkten, som kan vattenfyllas, enligt det antagande om permeabilitet som anges nedan, utan att marginallinjen i någon punkt kommer under vattenytan.

Om ett fartyg inte är försett med ett genomgående skottdäck, får fyllnadslängden i varje punkt bestämmas i förhållande till en tänkt genomgående marginallinje, som inte på någon punkt ligger mindre än 76 mm under den övre kanten bordvarts av det däck till vilket skotten i fråga och bordläggningen är vattentätt dragna.

Där en del av en tänkt marginallinje går avsevärt under det däck till vilket skotten är uppdragna, får flaggstatens administration medge begränsade lättnader i fråga om krav på vattentäthet för de delar av skotten som befinner sig ovanför marginallinjen och omedelbart under det övre däcket.

I de fall vattentäta skott inom någon eller några delar av ett fartyg är dragna upp till ett högre däck än i de övriga delarna av fartyget, och man önskar utnyttja denna högre uppdragning av skotten vid beräkning av fyllnadslängden, får särskilda marginallinjer användas för varje sådan del av fartyget under förutsättning att

En avdelnings längd får överstiga den tillåtna längd som fastställs i regel II-1/B-2/4 under förutsättning att den sammanlagda längden av denna avdelning och vilken som helst av de båda angränsande avdelningarna varken överstiger fyllnadslängden eller den dubbla tillåtna längden, beroende på vilken som är mindre.

Ett huvudtvärskeppsskott får vara försett med recess, på villkor att den helt och hållet ligger innanför vertikala ytor belägna på vardera sidan av fartyget på ett avstånd från bordläggningen som är lika med en femtedel av fartygets bredd och är uppmätt i rät vinkel mot centerlinjen i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen. Varje del av en recess som ligger utanför denna begränsade yta ska behandlas som en avsats i enlighet med punkt .6.

Om ett huvudtvärskeppsskott är försett med recess eller steg, ska ett ekvivalent plant skott användas vid fastställandet av indelningen.

Där en vattentät huvudtvärskeppsavdelning är indelad i mindre enheter, och det för flaggstatens administration tillfredsställande kan styrkas att i händelse av en tänkt skada på endera fartygssidan med en utsträckning av 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11,0 meter eller 10 % av fartygets längd, beroende på vilketdera av dessa värden som är mindre, avdelningens hela volym inte vattenfylls, får en ökning medges med hänsyn till den tillåtna längd som annars krävs för en sådan avdelning. I ett sådant fall får för den oskadade sidan inte antas större effektiv flytkraft än den som antagits för den skadade sidan.

Eftergifter enligt detta avsnitt får göras endast om detta inte kan förmodas hindra att bestämmelserna i regel II-1/B-2/8 uppfylls.

Ett huvudtvärskeppsskott får förses med steg om det uppfyller ett av följande villkor:

I fartyg med en längd av 100 meter eller däröver ska ett av huvudtvärskeppsskotten akter om förpiken anbringas på ett avstånd från den förliga perpendikeln som inte är större än den tillåtna längden.

Där avståndet mellan två intilliggande huvudtvärskeppsskott eller mellan mot dessa svarande ekvivalenta plana skott eller avståndet mellan de tvärskeppsplan som sammanfaller med de närmaste stegen i skotten är mindre än 3,0 meter plus 3 % av fartygets längd eller 11,0 meter eller 10 % av fartygets längd, beroende på vilketdera av dessa värden som är mindre, ska endast det ena av dessa skott anses utgöra en del av fartygets indelning.

Där den föreskrivna indelningsfaktorn är 0,50, får den sammanlagda längden av vilka som helst av två angränsande avdelningar inte överstiga fyllnadslängden.

Tillräcklig intaktstabilitet ska upprätthållas under alla driftförhållanden, så att fartyget kan motstå slutskedet av inströmning av vatten i vilken avdelning som helst som enligt gällande bestämmelser måste ligga inom fyllnadslängden.

Där två till varandra gränsande avdelningar är åtskilda med ett skott som är försett med steg, enligt bestämmelserna i punkt .6.1 i regel II-1/B-2/7, ska intaktstabiliteten vara tillräcklig för att motstå vatteninströmning i dessa två angränsande avdelningar.

Då den föreskrivna indelningsfaktorn är 0,50, ska intaktstabiliteten vara tillräcklig för att motstå vatteninströmning i vilka som helst två angränsande avdelningar.

Kraven i punkt .1 ska fastställas genom beräkningar som görs i enlighet med punkterna .3,.4 och .6 och med hänsyn till fartygets proportioner och speciella konstruktion samt de skadade avdelningarnas läge och form. För dessa beräkningar ska fartyget anses befinna sig under sämsta tänkbara driftförhållanden i fråga om stabilitet.

Där det är avsett att anbringa däck, innerbordläggning eller långskeppsskott som är tillräckligt täta för att väsentligt begränsa vatteninströmning, ska vederbörlig hänsyn tas till detta i beräkningarna.

Den stabilitet som erfordras efter inträffad skada och efter utjämning, i förekommande fall, ska bestämmas enligt följande:

När en större progressiv vatteninströmning inträffar, dvs. när den förorsakar snabb minskning av den rätande hävarmen med 0,04 meter eller mer, ska kurvan anses upphöra vid den vinkel där den progressiva vatteninströmningen inträffar, och den vidd och den area som avses ipunkterna .2.3.1 och .2.3.2 ska mätas till den vinkeln.

I de fall när den progressiva vatteninströmningen är av begränsad omfattning och inte fortsätter oförminskat och orsakar en acceptabelt långsam minskning av den rätande hävarmen med mindre än 0,04 meter, ska resten av kurvan delvis trunkeras genom antagandet att det progressivt flödade utrymmet var på detta sätt flödat från början.

I mellanliggande faser av vatteninströmning ska den största rätande hävarmen vara minst 0,05 meter och vidden för de positivt rätande hävarmarna minst 7°. I samtliga fall behöver endast ett hål i skrovet och en fri yta antas.

Vid beräkning av läckstabilitet för fartyg ska permeabiliteten i volym och yta vara följande:

Högre ytpermeabilitet ska antas för de utrymmen som i närheten av det skadade vattenplanet inte innehåller större mängder hytter eller maskineri och utrymmen som normalt inte används för större mängder av last eller förråd.

Den antagna skadans omfattning ska vara följande:

Osymmetrisk fyllning ska undvikas så långt som möjligt med hjälp av effektiva anordningar. När det är nödvändigt att korrigera stora krängningsvinklar, ska de system som används och där det är praktiskt möjligt vara självverkande, och i varje fall ska de, i de fall kontrollanordningar för korsfyllning finns, kunna manövreras från positioner ovanför skottdäcket. För nya fartyg av klass B, C och D ska den maximala krängningsvinkeln efter vatteninströmning men före utjämning inte överstiga 15°. Där anordningar för korsfyllning krävs, ska tiden för utjämning inte överstiga 15 minuter. Lämpliga anvisningar om användning av anordningar för korsfyllning ska ges till fartygets befälhavare.

Fartygets slutliga läge efter skada och, i händelse av osymmetrisk fyllning, efter det att utjämningsåtgärder vidtagits ska vara följande:

Fartygets befälhavare ska förses med sådan information som behövs för att kunna bibehålla tillräcklig intaktstabilitet under rådande driftförhållanden, så att fartyget kan motstå den kritiska skadan. Vid fartyg som kräver korsfyllning ska fartygets befälhavare upplysas om de stabilitetsförhållanden på vilka krängningsberäkningarna grundar sig och varnas för att ytterligare slagsida kan uppstå om fartyget skulle skadas när det befinner sig i en sämre kondition.

De i punkt .7 angivna uppgifterna som befälhavaren behöver för att kunna bibehålla tillräcklig intaktstabilitet ska innehålla information om den största tillåtna höjden för fartygets tyngdpunkt över köl (KG), eller alternativt den minsta tillåtna metacenterhöjden (GM), för en variation av djupgående eller deplacement som täcker alla driftförhållanden. Informationen ska visa effekten av olika trim med hänsyn tagen till fartygets driftbegränsningar.

Varje fartyg ska i för och akter ha tydliga åmningar för olika djupgåenden. I de fall åmningarna är svåra att utläsa eller driftmässiga begränsningar under en viss trafik gör dem svåra att avläsa, ska fartyget även utrustas med ett tillförlitligt indikeringssystem för fastställande av djupgående i för och akter.

När fartyget är färdiglastat och innan det lämnar hamn ska befälhavaren fastställa fartygets trim och stabilitet och även förvissa sig om och registrera att fartyget uppfyller stabilitetskriterierna i de tillämpliga reglerna. Fartygets stabilitet ska alltid fastställas genom beräkning. En dator för automatisk beräkning av last- och stabilitetsförhållanden eller likvärdiga system får användas för detta ändamål.

Inga lättnader i fråga om kraven på läckstabilitet får medges av flaggstatens administration, såvida det inte kan visas att den intakta metacenterhöjden under något driftförhållande som erfordras för att uppfylla dessa krav är för stor för den avsedda typen av drift.

Lättnader i fråga om kraven på läckstabilitet får tillåtas endast i undantagsfall och på villkor att flaggstatens administration är övertygad om att proportionerna, arrangemangen och andra egenskaper hos fartyget är de mest gynnsamma för läckstabiliteten som praktiskt och skäligen kan uppnås under de särskilda omständigheterna.

Existerande ro-ro-passagerarfartyg av klass B ska uppfylla bestämmelserna i regel II-1/B-2/8 senast vid den första periodiska besiktningen efter det sista datum som anges nedan och i enlighet med värdet för A/Amax som definieras i bilagan till beräkningsmetoden för bedömning av överlevnadsegenskaper hos existerande ro-ro-passagerarfartyg vid användning av en förenklad metod baserad på resolution A.265(VIII).

Nya ro-ro-passagerarfartyg som är godkända för att medföra minst 400 personer ska uppfylla bestämmelserna i punkt .2.3 i regel II-1/B-2/8, med en förmodad skada var som helst inom fartygets längd L. och

Existerande ro-ro-passagerarfartyg godkända för att medföra minst 400 personer ska uppfylla kraven i punkt .1 senast vid den första periodiska besiktningen efter det datum som föreskrivs i punkt .2.1, .2.2 eller .2.3, varvid det senaste datumet ska gälla.

Fartyg ska vara försedda med ett förpiks- eller kollisionsskott som ska vara vattentätt upp till skottdäcket. Detta skott ska vara placerat på ett avstånd från den förliga perpendikeln av minst 5 % av fartygets längd och högst 3 meter plus 5 % av fartygets längd.

Om någon del av fartyget under vattenlinjen sträcker sig för om den förliga perpendikeln, t.ex. en bulb, ska de i punkt .1 föreskrivna avstånden mätas från en punkt som ligger antingen

Om fartyget är försett med en långsträckt främre överbyggnad, ska förpiks- eller kollisionsskottet vara förlängt vädertätt till nästa fulla däck över skottdäcket. Förlängningen ska vara så anordnad att den inte kan skadas av bogporten om en bogport skadas eller lossnar.

Den förlängning som krävs enligt punkt .3 behöver inte göras i direkt fortsättning med skottet under, under förutsättning att alla delar av förlängningen inte ligger för om den i punkt .1 eller .2 angivna främre gränsen.

För existerande fartyg av klass B gäller dock följande:

En ramp som inte uppfyller de ovan angivna kraven ska inte beaktas som utsträckt del av kollisionsskottet.

Ett akterpikskott och skott som avdelar maskineriutrymmet från för och akter därom belägna last- och passagerarutrymmen måste också finnas och vara vattentätt dragna upp till skottdäcket. Akterpikskottet får dock stegas under skottdäcket, under förutsättning att fartygets säkerhet i fråga om indelning till följd av detta inte försämras.

Axelhylsor ska i samtliga fall vara inneslutna i vattentäta utrymmen. Packningsboxen ska vara monterad i en vattentät axeltunnel eller annat vattentätt utrymme som är avskilt från den avdelning där propelleraxelhylsan är belägen och ha en sådan volym att marginallinjen inte kommer under vattenytan, om utrymmet till följd av läckage genom boxen fylls med vatten.

Fartyg med en längd mindre än 50 meter ska utrustas med en dubbel botten från förpikskottet till akterpikskottet i den mån detta är praktiskt möjligt och förenligt med fartygets konstruktion och avsedda användning.

Fartyg med en längd av minst 50 meter men mindre än 61 meter ska vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig åtminstone från maskineriutrymmet till förpikskottet eller så nära detta skott som är praktiskt genomförbart.

Fartyg med en längd av minst 61 meter men mindre än 76 meter ska åtminstone utanför maskineriutrymmet vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig till för- och akterpikskotten eller så nära dessa skott som är praktiskt genomförbart.

Fartyg med en längd av 76 meter och däröver ska midskepps vara försedda med en dubbelbotten som sträcker sig till för- och akterpikskotten eller så nära dessa som är praktiskt genomförbart.

I fartyg som måste vara försedda med dubbelbotten ska höjden på denna uppfylla en erkänd organisations normer och dras ut mot fartygssidorna på sådant sätt att botten skyddas fram till slagets rundning. Detta skydd ska anses tillfredsställande om skärningslinjen mellan marginalplåtens ytterkant och bordläggningen i slaget inte vid någon punkt är lägre än ett horisontalplan genom en skärningspunkt där midskeppsplanet skärs av en diagonal som bildar 25° vinkel med baslinjen och skär denna på ett avstånd av fartygets halva mallade bredd från mittlinjen.

Små brunnar som är inbyggda i dubbelbottnen för länsning av lastrum m.m. får inte vara djupare än nödvändigt. Brunnsdjupet får aldrig överstiga djupet av dubbelbottnen i centerlinjen minskat med 460 mm, och brunnen får inte heller sträcka sig under det horisontalplan som avses i punkt .5. En länsbrunn som sträcker sig till bottenbordläggningen är dock tillåten i aktre ändan av axeltunneln. Andra brunnar (t.ex. för smörjolja under huvudmaskiner) får godkännas av flaggstatens administration, om den finner att anordningarna ger samma säkerhet som en dubbelbotten i överensstämmelse med denna regel II-1/B-2/10.

Inom vattentäta avdelningar av mindre storlek som uteslutande används för transport av vätskor krävs ingen dubbelbotten, under förutsättning att flaggstatens administration anser att fartygets säkerhet vid inträffad botten- eller sidoskada inte därigenom försämras.

Utan hinder av bestämmelserna i punkt .1 i denna regel II-1/B-2/10 får flaggstatens administration godkänna undantag från kravet på dubbelbotten i fråga om varje sådan del av fartyget för vilken indelningen bestämts genom en faktor som inte överstiger 0,5, om den anser att en dubbelbotten i den delen inte skulle vara förenlig med fartygets konstruktion och avsedda användning.

För att upprätthålla den indelningsstandard som gäller för fartyget ska en vattenlinje motsvarande det för indelningen godkända djupgåendet fastställas och utmärkas på fartygets sidor. Ett fartyg med utrymmen som alternativt kan användas till passagerarutrymmen eller last kan, på redarens begäran, förses med ytterligare en eller flera indelningsvattenlinjer, vilka bestäms och utmärks på fartygets sidor på så sätt att de motsvarar de indelningsdjupgåenden för alternativa användningssätt som flaggstatens administration godkänt.

De fastställda och utmärkta indelningsvattenlinjerna ska registreras i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg och anges med beteckningen C.1, om det finns endast en indelningsvattenlinje.

Om det finns mer än en indelningsvattenlinje, ska de andra förhållandena anges med beteckningarna C.2, C.3, C.4 osv. ( 5 ).

Det fribord som svarar mot var och en av dessa indelningsvattenlinjer ska uppmätas på samma plats och från samma däckslinje som de fribord som fastställts enligt den gällande internationella lastlinjekonventionen.

Det fribord som svarar mot varje godkänd indelningsvattenlinje och det användningssätt för vilket det är godkänt ska klart anges i säkerhetscertifikatet för passagerarfartyg.

En indelningsvattenlinje får aldrig utmärkas ovanför den djupaste lastvattenlinjen i saltvatten i enlighet med vad som är fastställt med hänsyn till fartygets hållfasthet eller gällande internationella lastlinjekonvention.

Oberoende av var indelningsvattenlinjerna är utmärkta får ett fartyg aldrig nedlastas så att den fribordslinje som är tillämplig för årstiden och platsen enligt gällande internationella lastlinjekonvention kommer under vatten.

Ett fartyg får aldrig nedlastas så att den markering av indelningsvattenlinje som är tillämplig för en bestämd rutt och bestämda trafikförhållanden befinner sig under vatten.

Varje vattentätt tvärskepps- eller långskeppsskott ska vara konstruerat på sådant sätt att det med tillräcklig marginal kan motstå trycket av den högsta vattenpelare som det kan utsättas för i händelse av skada på fartyget, dock minst trycket av en vattenpelare som når upp till marginallinjen. Dessa skott ska vara konstruerade i enlighet med en erkänd organisations normer.

Steg och recesser i skott ska vara vattentäta och av samma styrka som de anslutande skotten.

Där spant eller balkar genomkorsar ett vattentätt däck eller skott ska däcket eller skottet till sin konstruktion vara vattentätt utan användning av trä eller cement.

Provning av avdelningar genom vattenfyllning är inte obligatorisk. När en sådan provning inte genomförs ska provning ske genom vattenbesprutning med slang där så är praktiskt möjligt. Denna ska utföras i ett skede när fartyget till största delen är färdigställt. Om provning genom vattenbesprutning med slang inte är praktiskt genomförbar på grund av risk för skada på maskineriet, isoleringen av den elektriska utrustningen eller utrustningskomponenter, får den ersättas av en noggrann visuell undersökning av svetsfogar, och, vid behov kompletteras med åtgärder såsom penetrant eller ultraljud eller ett motsvarande test. En noggrann undersökning av vattentäta skott ska dock alltid göras.

Förpik, dubbelbottnar (inklusive tunnelkölar) och innerbordläggning ska kontrolleras med trycket av en vattenpelare som motsvarar kraven i punkt .1 i denna regel.

Tankar som är avsedda för vätskor och som ingår i fartygets indelning ska kontrolleras genom täthetsprov med trycket av den större av de vattenpelare som når upp antingen till djupaste indelningsvattenlinjen eller till en nivå som motsvarar två tredjedelar av höjden till marginallinjen, räknat från kölens överkant vid ifrågavarande tank, vilkendera som än är större, dock får aldrig höjden av vattenpelaren vara mindre än 0,9 meter över tanktaket. Om ett vattenprov inte kan utföras får provning av lufttäthet tillåtas med hjälp av ett lufttryck i tankarna på högst 0,14 bar.

Syftet med de kontroller som anges i punkterna .4 och .5 är att säkerställa att indelningen konstruktionsmässigt är vattentät och får inte anses som en kontroll av någon avdelnings lämplighet för förvaring av brännolja eller annat särskilt ändamål, för vilket en mer omfattande kontroll kan krävas beroende på till vilken nivå vätskan kan stiga i tankarna eller dess anslutningar.

Antalet öppningar i vattentäta skott ska inskränkas till minsta möjliga som är förenligt med fartygets konstruktion och avsedda användning. Dessa öppningar ska vara försedda med tillfredsställande stängningsanordningar.

Där rörledningar, spygatt, elektriska ledningar o.d. dras genom vattentäta indelningsskott, ska åtgärder vidtas för att säkerställa skottens vattentäthet.

Ventiler som inte ingår i ett rörsystem får inte tillåtas i vattentäta indelningsskott.

Bly eller annat värmekänsligt material får inte användas i system som passerar genom vattentäta indelningsskott, om skador i sådana system vid brand skulle försämra skottens vattentäthet.

Dörröppningar, manhål eller tillträdesöppningar är inte tillåtna

Med undantag av det som föreskrivs i punkt .3.3 får genom kollisionsskottet under marginallinjen dras högst ett rör avsett för vätskor i förpikstanken, under förutsättning att röret är försett med en avstängningsventil som kan manövreras ovanför skottdäcket och vars ventilhus är monterat på kollisionsskottet inuti förpiken. Det kan dock godkännas att denna ventil monteras på kollisionsskottets aktersida, under förutsättning att ventilen är lätt tillgänglig under alla användningsförhållanden och den inte är monterad i ett lastrum.

Om förpiken är uppdelad för att rymma två olika typer av vätskor får genom kollisionsskottet nedanför marginallinjen två rör dras, som vart och ett är monterat på det sätt som anges i punkt .3.1, såvida det inte finns något annat lämpligt alternativ till ett andra rör och fartygets säkerhet med hänsyn till den ytterligare uppdelningen av förpiken upprätthålls.

Inom utrymmen som innehåller huvud- och hjälpframdrivningsmaskineri, inklusive ångpannor till dessa, får högst en dörr, frånsett dörrar till axeltunnlar, installeras i varje huvudtvärskeppsskott. Där två eller flera axlar förekommer, ska en förbindelsegång mellan dessa finnas. Endast en dörr ska finnas mellan maskineriutrymme och tunnlar där två axlar är installerade och endast två dörrar där det finns mer än två axlar. Samtliga dörrar ska vara skjutdörrar och monterade med så hög tröskel som möjligt. Anordningen för att manuellt manövrera dessa dörrar ovanför skottdäcket ska vara placerad utanför maskinavdelningen.

EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B SAMT NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D

Vattentäta dörrar ska vara skjutdörrar eller gångjärnsdörrar eller dörrar av likvärdig typ. Stålluckor som hålls stängda med hjälp av enbart bultar eller dörrar som måste vara falldörrar eller stängas med hjälp av en vikt är inte tillåtna.

EXISTERANDE FARTYG AV KLASS B

Skjutdörrar kan vara antingen

Kontrollanordningar till varje vattentät skjutdörr, vare sig den är maskinellt eller manuellt manövrerad, ska vara i stånd att stänga dörren vid upp till 15° slagsida åt båda sidor. Hänsyn ska också tas till de krafter som kan verka på någon sida av dörrarna, vilket kan inträffa när vatten tränger genom öppningen vid en konstant vattennivå motsvarande en vattenpelare på minst 1 m över tröskeln i dörrens mittlinje.

Kontrollanordningar till vattentäta dörrar, inklusive rörledningar och elektriska kablar, ska finnas så nära som möjligt till det skott i vilket dörrarna är monterade för att minska sannolikheten att de påverkas av en eventuell skada som åsamkas fartyget. Vattentäta dörrar och deras manöveranordningar ska placeras så att vid en skada på fartyget som omfattar en femtedel av fartygets bredd, varvid detta avstånd ska mätas i rät vinkel mot centerlinjen i nivå med den djupaste indelningsvattenlinjen, dessa vattentäta dörrar utanför skadeområdet fungerar normalt.

Alla maskinellt och manuellt manövrerade vattentäta skjutdörrar ska vara utrustade med indikatorer som på alla fjärrmanövreringspaneler visar om dörrarna är öppna eller stängda. Fjärrmanövreringspaneler ska finnas endast på bryggan enligt punkt .7.1.5 och vid den plats där manuell manövrering ovanför skottdäcket krävs enligt punkt .7.1.4.

Vattentäta dörrar som inte uppfyller bestämmelserna i punkterna .5.1–.5.5 ska stängas före avgång och hållas stängda under gång. Tiden för dörrarnas öppnande i hamn och stängande före fartygets avgång ska antecknas i loggboken.

Manuellt manövrerade skjutdörrar får gå vågrätt eller lodrätt. Det ska vara möjligt att använda stängningsanordningen vid själva dörren från båda sidor och från en lätt tillgänglig plats ovanför skottdäcket med hjälp av en anordning konstruerad för fullständig vevarmsrörelse eller annan rörelse av samma säkerhetsgrad och av godkänd typ. Vid användning av en manuell anordning ska den tid som behövs för att helt stänga dörren med fartyget på rätt köl inte överstiga 90 sekunder.

Maskinellt manövrerade skjutdörrar får vara skjutbara vågrätt eller lodrätt. Om en sådan dörr manövreras från ett centralt kontrollbord ska det finnas möjlighet att manövrera dörren med maskinkraft även vid själva dörren från båda sidor. Manöverhandtag kopplade till kraftkällan ska finnas på varje sida om skottet och fungera så att personer som passerar genom dörröppningen kan hålla dörren öppen med båda manöverhandtagen utan att oavsiktligt starta stängningsmekanismen. Maskinellt manövrerade skjutdörrar ska vara utrustade med manuella anordningar som kan användas från båda sidor vid själva dörren och från en åtkomlig plats ovanför skottdäcket med hjälp av en anordning konstruerad för fullständig vevarmsrörelse eller annan rörelse av samma säkerhetsgrad och av godkänd typ. Anordning ska finnas för att genom ljudsignal varna för att dörren har börjat stängas, och den ska fortsätta att ljuda tills dörren är fullständigt stängd. Dessutom kan ett akustiskt larm i en avdelning med hög ljudnivå behöva kompletteras med en intermittent optisk signalanordning vid dörren.

Följande gäller för varje maskinellt manövrerad vattentät skjutdörr:

Den ström som krävs till att maskinellt manövrera vattentäta skjutdörrar ska från nödinstrumenttavlan fördelas antingen direkt eller från en särskild strömfördelningspanel, belägen ovanför skottdäcket. Strömkretsarna till de tillhörande kontrollenheterna, indikatorerna och larmen ska försörjas från nödinstrumenttavlan, antingen direkt eller via en särskild fördelningspanel belägen ovanför skottdäcket, och ska automatiskt kunna försörjas från en temporär nödkraftkälla i händelse av strömavbrott i antingen huvud- eller nödkraftkällan.

Maskinellt manövrerade vattentäta skjutdörrar ska vara utrustade med något av följande:

För de system som anges under punkterna .7.3.1, .7.3.2 och .7.3.3 ska följande gälla:

Kraftsystem till maskindrivna vattentäta skjutdörrar ska vara fristående från varje annat kraftsystem. Ett enskilt avbrott i ett elektriskt eller hydrauliskt kraftsystem, förutom det hydrauliska manövreringsorganet, ska inte förhindra manuell manövrering av någon dörr.

Manöverhandtag ska finnas på varje sida om skottet vid ett avstånd från golvet på minst 1,6 m, och en person som passerar dörringången ska med de två handtagen kunna hålla dörren öppen utan att av misstag starta stängningsmekanismen. Handtagen ska manövreras i dörrens rörelseriktning, och det ska finnas tydliga markeringar om detta. Hydrauliska manöverhandtag för vattentäta dörrar i bostadsutrymmen ska, om endast ett handgrepp krävs för att sätta i gång dörrens stängningsrörelse, placeras så att barn inte kan manövrera dem, t.ex. bakom paneldörrar med bultar placerade minst 170 cm över golvet.

Elektrisk utrustning och komponenter till vattentäta dörrar ska i möjligaste mån installeras ovanför skottdäcket och utanför riskfyllda områden och utrymmen.

Inkapslingar av de elektriska komponenter som nödvändigtvis måste installeras under skottdäcket ska på lämpligt sätt skydda mot vatteninströmning.

Strömkretsar till elström, kontrollenheter, indikatorer och larm ska skyddas mot funktionsavbrott på så sätt att ett avbrott i en strömkrets till en dörr inte orsakar avbrott i någon annan dörrs strömkrets. Kortslutningar eller andra avbrott i strömkretsarna till larm eller indikatorer för en dörr ska inte medföra att dörren inte går att manövrera maskinellt. Den elektriska utrustningen ska installeras så att vatteninträngning i den elektriska utrustningen under skottdäck inte orsakar att dörren öppnas.

Ett enstaka elektriskt avbrott i elsystemen eller manöversystemen till en maskinellt manövrerad vattentät skjutdörr ska inte medföra att en stängd dörr öppnas. Elförsörjningen ska hela tiden övervakas vid en punkt i elnätet som ligger så nära som möjligt till var och en av de motorer som krävs enligt punkt .7.3. Strömavbrott i någon av dessa kraftkällor ska aktivera ett akustiskt och optiskt larm på huvudkontrollpanelen på bryggan.

Den centrala kontrollpanelen på bryggan ska utrustas med en huvudomkopplare med två lägen, ett läge för lokal manövrering då varje dörr kan öppnas och stängas manuellt på platsen utan automatisk stängning och ett läge för central stängning som automatiskt ska stänga alla dörrar som är öppna. Vid omkopplingsläge för central stängning ska dörrar kunna öppnas på plats och automatiskt stängas när dörrens manöverhandtag släpps. Omkopplaren ska normalt stå i lokalt manövreringsläge. Central stängning ska användas endast vid nödläge eller vid provning av utrustning.

Den centrala kontrollpanelen på bryggan ska vara utrustad med en plan som visar varje dörrs placering och ha optiska indikatorer som visar om en dörr är öppen eller stängd. Rött ljus ska innebära att en dörr är helt öppen och grönt ljus att den är helt stängd. När dörren stängs genom fjärrmanövrering ska rött blinkande ljus visa att dörren är i mellanläge. Indikatorströmkretsen ska vara oberoende av den strömkrets som används för manövrering av varje dörr.

Det ska inte vara möjligt att genom fjärrmanövrering öppna någon dörr från den centrala kontrollpanelen.

Alla vattentäta dörrar ska hållas stängda till sjöss, utom i de fall då de får öppnas enligt punkterna .9.2 och .9.3. Vattentäta dörrar med en bredd av minst 1,2 meter som är godkända enligt punkt .11 får öppnas endast under de förhållanden som fastställs i den punkten. Varje dörr som öppnas i enlighet med denna punkt ska omedelbart kunna stängas.

En vattentät dörr får öppnas under gång för att tillåta passagerare eller besättning att passera eller när arbete i dess omedelbara närhet kräver att den öppnas. Dörren ska stängas omedelbart efter passage eller så snart som arbetet som kräver att den öppnas är utfört.

Vissa vattentäta dörrar kan tillåtas stå öppna till sjöss, men endast om detta anses absolut nödvändigt, dvs. att de ska vara öppna bedöms vara väsentligt för en säker och effektiv drift av fartygets maskineri eller för att tillåta passagerare ett normalt obegränsat tillträde i hela passageraravdelningen. En sådan bedömning ska göras av flaggstatens administration efter en noggrann undersökning av effekten på fartygets drift och överlevnadsförmåga. En vattentät dörr som tillåts stå öppen enligt ovan ska klart anges i fartygets stabilitetsbok och ska alltid kunna stängas utan dröjsmål.

Om flaggstatens administration är övertygad om att sådana dörrar krävs får dörrar av godkänd konstruktion monteras i vattentäta skott som avskiljer last mellan däcksutrymmen. Dessa dörrar kan vara gångjärns-, rull- eller skjutdörrar men får inte vara fjärrmanövrerade. De ska vara placerade så högt och så långt från bordläggningen som möjligt, där de yttre vertikala kanterna inte i något fall befinner sig på ett avstånd från bordläggningen som är mindre än en femtedel av fartygets bredd, varvid avståndet ska mätas vinkelrätt mot centerlinjen i höjd med den djupaste indelningsvattenlinjen.

Sådana dörrar ska stängas före avgång och hållas stängda till sjöss. Tiden för dörrarnas öppnande i hamn och stängande före fartygets avgång ska antecknas i loggboken. Om någon eller några av dörrarna är tillgängliga under gång, ska de utrustas med en anordning som förhindrar obehörigt öppnande. Vid planer på att installera sådana dörrar ska flaggstatens administration noga överväga deras antal och arrangemang.

Löstagbara plåtar i skott får användas endast i maskineriutrymmen. Dessa plåtar ska alltid vara monterade innan fartyget lämnar hamn och får inte avlägsnas under gång utom i yttersta nödfall på befälhavarens order. Flaggstatens administration får tillåta endast en maskindriven vattentät skjutdörr i varje huvudtvärskeppsskott som är större än de som anges i punkt .7.1.2 och som ska ersätta dessa löstagbara plåtar, förutsatt att dessa dörrar stängs innan fartyget lämnar hamnen och hålls stängda till sjöss utom vid omedelbart behov på befälhavarens order. Dessa dörrar behöver inte uppfylla kraven i punkt .7.1.4 avseende full stängning med hjälp av en manuell anordning inom 90 sekunder. Tidpunkten för öppnande och stängande av dessa dörrar till sjöss eller i hamn ska antecknas i loggboken.

Denna regel II-1/B-2/14 avser passagerarfartyg konstruerade eller avpassade för att transportera godsfordon och medföljande personal.

Om det totala antalet passagerare, inklusive personal som medföljer fordon, i ett sådant fartyg inte överstiger N = 12 + A/25, där A är lika med total däcksarea (m2) av utrymmen för stuvning av godsfordon och där den fria höjden på stuvningsplatsen och vid ingången till dessa utrymmen är minst 4 meter, gäller bestämmelserna i punkt .10 i regel II-1/B-2/13 i fråga om vattentäta dörrar, men dörrar kan anbringas på vilken nivå som helst i vattentäta skott som avdelar lastutrymmen. Dessutom krävs indikatorer på bryggan för att automatiskt visa när varje dörr är stängd och alla låsanordningar är säkrade.

När bestämmelserna i detta kapitel tillämpas för ett sådant fartyg ska N anses vara det högsta tillåtna antalet passagerare som fartyget kan få tillstånd att transportera i enlighet med denna regel II-1/B-2/14.

Antalet öppningar i bordläggningen ska inte vara större än vad som krävs på grund av fartygets konstruktion och avsedda användning.

Anordningen för och tillförlitligheten hos stängningsanordningarna för varje öppning i bordläggningen ska motsvara det avsedda ändamålet och den plats där de är placerade.

Om inte annat följer av kraven i den gällande internationella lastlinjekonventionen får ingen fönsterventil monteras så att dess underkant ligger under en parallellt med skottdäcket bordvarts dragen linje vars lägsta punkt ligger på ett avstånd av 2,5 % av fartygets bredd över den djupaste indelningsvattenlinjen eller 500 mm, varvid det högre värdet ska gälla.

Alla fönsterventiler, vilkas underkanter är belägna under marginallinjen, ska vara konstruerade så att det effektivt förhindras att någon person öppnar dem utan befälhavarens medgivande.

Om i ett mellandäck underkanten av någon av de i punkt .2.3 angivna fönsterventilerna ligger under en parallellt med skottdäcket bordvarts dragen linje och dess lägsta punkt ligger på ett avstånd av 1,4 m plus 2,5 % av fartygets bredd över vattenytan då fartyget lämnar någon hamn, ska alla fönsterventiler i detta mellandäck stängas vattentätt och säkras innan fartyget lämnar hamnen, och de får inte öppnas förrän fartyget anländer till nästa hamn. Vid tillämpningen av denna punkt får dock i förekommande fall tillämplig hänsyn till färskvattenavdraget tas.

Fönsterventiler och tillhörande stormluckor som inte kommer att vara åtkomliga under gång ska vara stängda och säkrade, innan fartyget lämnar hamn.

Antalet spygatt, sanitära avlopp och andra liknande öppningar i bordläggningen ska inskränkas till minsta möjliga genom att antingen använda en och samma öppning till så många sanitära och andra rör som möjligt eller med hjälp av något annat lämpligt arrangemang.

Alla vattenintag och avlopp i bordläggningen ska utrustas med tillförlitliga och åtkomliga anordningar för att förhindra att vatten av misstag tränger in i fartyget.

Om inte annat följer av kraven i den gällande internationella lastlinjekonventionen och med undantag av regeln i punkt .5 ska varje enskilt avlopp genom bordläggningen från utrymmen under marginallinjen vara försett med antingen en automatisk backventil med effektiv stängningsanordning som kan manövreras från en plats ovanför skottdäcket eller två automatiska backventiler utan stängningsfunktion, under förutsättning att den inombords placerade ventilen är monterad över den djupaste indelningsvattenlinjen och alltid är åtkomlig för kontroll under gång.

När en ventil med stängningsfunktion är installerad ska platsen där stängningsanordningen är placerad ovan skottdäcket alltid vara lätt åtkomlig, och det ska finnas en indikator som visar om ventilen är öppen eller stängd.

Bestämmelserna i den gällande internationella lastlinjekonventionen ska tillämpas för avlopp som leds genom bordläggningen från en avdelning över marginallinjen.

De huvud- och reservintag för sjövatten samt avlopp i samband med maskindriften som finns i maskineriutrymmen ska vara försedda med lätt åtkomliga ventiler mellan rören och bordläggningen eller mellan rören och boxar fästa vid bordläggningen. Ventilerna får manövreras på platsen och ska vara försedda med indikatorer som visar om de är öppna eller stängda.

NYA FARTYG AV KLASS B, C OCH D:

Alla bordläggningsbeslag och ventiler som krävs enligt denna regel II-1/B-2/15 ska vara tillverkade av stål, brons eller annat godkänt formbart material. Ventiler som är tillverkade av vanligt gjutjärn eller likvärdigt material är inte tillåtna. Alla rör som avses i denna regel II-1/B-2/15 ska vara tillverkade av stål eller annat likvärdigt material som är godkänt av flaggstatens myndigheter.

Landgångar och lastportar under marginallinjen ska ha betryggande hållfasthet. De ska vara ordentligt stängda och vattentätt säkrade innan fartyget lämnar hamn samt hållas stängda under gång.

Dessa portar får aldrig installeras så att deras lägsta punkt befinner sig under den djupaste indelningsvattenlinjen.

Alla rimliga och praktiskt möjliga åtgärder ska vidtas för att begränsa vatteninträngning och spridning av vatten ovanför skottdäcket. Sådana åtgärder kan innefatta halvskott eller ramspant. När vattentäta halvskott och vebbramar är placerade på skottdäcket, ovanför eller i omedelbar närhet av huvudindelningsskott, ska de vara vattentätt förbundna med bordläggning och skottdäck för att begränsa vattenflöde längs däcket, när fartyget har slagsida efter skada. Där ett vattentätt halvskott inte ligger rakt ovanför skottet under, ska det mellanliggande skottdäcket göras fullständigt vattentätt.

Skottdäcket eller ett däck ovanför detta ska vara vädertätt. Alla öppningar på det för sjö utsatta väderdäcket ska vara försedda med karmar av betryggande höjd och hållfasthet och försedda med stängningsanordningar med vilka de snabbt kan förslutas vädertätt. Länsportar, öppna barriärer och spygatt ska finnas i tillräckligt antal för att under alla väderleksförhållanden snabbt kunna avlägsna vatten från väderdäcket.

I existerande fartyg av klass B ska alla öppna luftrör i en överbyggnad mynna ut minst 1 meter ovanför vattenlinjen vid en krängningsvinkel på 15° eller vid maximal krängningsvinkel under mellanliggande vatteninströmning, vilkendera som är störst enligt direkt beräkning.g Alternativt får luftrör från andra tankar än oljetankar mynna ut i överbyggnadens sidor. Bestämmelserna i denna punkt ska gälla utan inskränkning av den gällande internationella lastlinjekonventionen.

Fönsterventiler, landgångar, lastportar samt andra anordningar för tillslutning av öppningar i bordläggningen över marginallinjen ska vara ändamålsenligt utformade och konstruerade och av tillräcklig hållfasthet med hänsyn till de utrymmen där de är monterade och deras läge i förhållande till den djupaste indelningsvattenlinjen.

Ändamålsenliga stormluckor som lätt och fullständigt kan stängas och säkras vattentätt ska monteras på insidan av alla fönsterventiler i utrymmen under däcket närmast över skottdäcket.

Nedan angivna portar, som är placerade över marginallinjen, ska vara stängda och låsta innan fartyget lämnar hamn och hållas stängda och låsta till dess att fartyget är förtöjt i nästa hamn:

Utan hinder av bestämmelserna i punkterna .1.1 och .1.4 kan flaggstatens administration godkänna att speciella portar får öppnas enligt befälhavarens gottfinnande, om detta krävs för fartygets drift eller för att ta ombord eller sätta i land passagerare, när fartyget ligger säkert för ankar och på villkor att fartygets säkerhet inte försämras.

Befälhavaren ska ansvara för att ett effektivt system installeras för att övervaka och rapportera om stängning och öppning av portarna enligt punkt .1.

Befälhavaren ska innan fartyget lämnar hamn ansvara för att en anteckning görs i loggboken, i enlighet med regel II-1/B-2/22, om tidpunkten för den senaste stängningen av portarna enligt punkt .1 och tidpunkten för varje öppning av särskilda dörrar i enlighet med punkt .2.

Om inte annat följer av bestämmelserna i punkterna .1.2 och .1.3 ska alla tillträdesöppningar till utrymmen under skottdäcket ha en lägsta punkt på minst 2,5 meter över skottdäcket.

Vid fordonsramper som leder till utrymmen under skottdäcket ska deras öppningar kunna stängas vädertätt för att förhindra vatteninträngning och vara utrustade med larm till bryggan.

Flaggstatens administration får godkänna särskilda öppningar till utrymmen under skottdäcket under förutsättning att de behövs för nödvändig hantering av fartyget, t.ex. flyttning av maskinutrustning och förråd, och att de görs vattentäta och har larm till bryggan.

De öppningar som avses i punkterna .1.2 och .1.3 ska stängas innan fartyget lämnar kaj före en resa och ska hållas stängda till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

Befälhavaren ska se till att ett effektivt system för att övervaka och rapportera om stängning och öppning av de öppningar som avses i punkterna .1.2 och .1.3 tillämpas.

Befälhavaren ska säkerställa att en registrering i loggboken enligt regel II-1/B-2/22 görs, innan fartyget lämnar kaj före en resa, med angivelse av tidpunkten för den sist gjorda stängningen av de i punkterna .1.2 och .1.3 angivna öppningarna.

Nya ro-ro-passagerarfartyg av klass C med en längd mindre än 40 meter och nya ro-ro-passagerarfartyg av klass D får, i stället för att uppfylla bestämmelserna i punkterna .1.1–.1.6, uppfylla punkterna .2.1–.2.3, förutsatt att luckkarmar och tröskelhöjder är minst 600 mm på öppna ro-ro-lastdäck och minst 380 mm på slutna ro-ro-lastdäck.

Alla öppningar från ro-ro-däcket till utrymmen under skottdäcket ska vara vädertäta, och indikatorer ska finnas på bryggan som visar om öppningen är öppen eller stängd.

Alla sådana öppningar ska stängas innan fartyget lämnar kaj före en resa och ska hållas stängda till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

Utan hinder av kraven i punkt .2.2 kan flaggstatens administration godkänna att några öppningar öppnas under gång men endast under den tid som behövs för passering genom öppningen samt, när så krävs, för fartygets nödvändiga hantering.

Alla skott tvärskepps och långskepps som beräknas effektivt kunna begränsa det havsvatten som samlas på ro-ro-däcket ska vara på plats och säkrade innan fartyget lämnar kaj och förbli så till dess att fartyget är förtöjt vid nästa kaj.

Utan hinder av kraven i punkt .1 kan flaggstatens administration godkänna att några öppningar i sådana skott öppnas under gång men endast under den tid som behövs för passering genom öppningen samt, när så krävs, för fartygets nödvändiga hantering.

Varje passagerarfartyg ska när det är färdigbyggt undergå krängningsprov och dess stabilitet fastställas. Befälhavaren ska erhålla sådana uppgifter, godkända av flaggstatens administration, som han behöver för att på ett snabbt och enkelt sätt få korrekt information om fartygets stabilitet under olika driftförhållanden.

Där sådana ändringar görs på ett fartyg, att de stabilitetsuppgifter som lämnats till befälhavaren i väsentlig grad blir inaktuella, ska nya stabilitetsuppgifter lämnas. Om så är nödvändigt ska fartyget genomgå ett nytt krängningsprov.

Med regelbundna intervaller som inte överstiger fem år ska en vägning utföras för att fastställa om fartygets egenvikt eller långskeppstyngdpunkt har förändrats. Ett fartyg ska alltid genomgå ett nytt krängningsprov när i jämförelse med tidigare godkända stabilitetsuppgifter en avvikelse i fråga om egenvikt med över 2 % eller i fråga om långskeppstyngdpunkt med över 1 % av fartygets längd upptäcks eller kan förväntas.

Flaggstatens administration kan bevilja eftergift från krav på krängningsprov för ett visst fartyg, på villkor att grundläggande stabilitetsdata erhållna genom krängningsprov med ett systerfartyg finns tillgängliga och att det för flaggstatens administration tillräckligt styrks att tillförlitliga stabilitetsuppgifter om det ifrågavarande fartyget kan erhållas från dessa data. Se MSC:s cirkulär 1158.

När ett noggrant krängningsprov inte är praktiskt genomförbart ska lättviktsdeplacement och tyngdpunkt fastställas genom en vägning och noggrann beräkning. Se uppgifterna i regel 2.7 i IMO-koden för höghastighetsfartyg från år 2000.

Indikatorer ska finnas på bryggan till alla portar i bordläggning, lastportar samt andra stängningsanordningar, som om de lämnas öppna eller inte säkras på rätt sätt kan medföra vatteninströmning i ett utrymme av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymme. Indikatorsystemet ska utformas enligt felsäkerhetsprincipen och ska genom optiska larm visa om porten inte är helt stängd eller om någon av säkringsanordningarna inte fungerar eller är helt låst och ge akustiska signaler om en sådan dörr eller stängningsanordning öppnas eller säkringsanordningarna slutar fungera. Kontrollpanelen på bryggan ska vara utrustad med en omkopplare mellan hamn- eller gångläge, så att ett akustiskt larm ges på bryggan om fartyget lämnar hamn med bogportar, inre bogportar, akterramp eller några andra öppningar i bordläggningen öppna eller någon stängningsmekanism i fel läge. Elförsörjningen till indikatorsystemet ska vara oberoende av det elsystem som används för manövrering och låsning av portarna. Indikatorsystem som godkänts av flaggstatens administration och som finns installerade på existerande fartyg behöver inte ändras.

TV-övervakning och detektorer för vatteninströmning ska finnas installerade för att ge signal till bryggan och till kontrollstationen i maskinrummet vid varje vatteninströmning genom bogportar, akterportar och varje annan port i bordläggningen som kan medföra vatteninströmning i utrymmen av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymmen.

Utrymmen av särskild kategori och ro-ro-lastutrymmen ska antingen avpatrulleras eller övervakas med effektiva metoder, såsom TV-övervakning, så att fordons rörelse i ogynnsamt väder och otillåtet intrång av passagerare i dessa kan uppmärksammas under gång.

Dokumenterade handhavande rutiner för stängning och säkring av alla portar i bordläggningen, lastportar och andra stängningsanordningar som om de lämnas öppna eller inte är ordentligt säkrade kan medföra vatteninströmning i ett utrymme av särskild kategori eller ro-ro-lastutrymme, ska finnas ombord och vara anslagna på en lämplig plats.

En gång i veckan ska övningar i manövrering av vattentäta dörrar, fönsterventiler, ventiler och stängningsanordningar för spygatt genomföras.

Alla vattentäta dörrar i huvudtvärskeppsskott som används under gång ska provas varje dag.

Vattentäta dörrar och alla därtill hörande mekanismer och indikatorer, alla ventiler som behöver stängas för att göra en avdelning vattentät samt alla ventiler som behöver användas för utjämning i tvärskeppsled efter en skada ska till sjöss regelbundet inspekteras minst en gång per vecka.

Sådana ventiler, portar och mekanismer ska vara märkta på lämpligt sätt för att säkerställa att de kan användas på rätt sätt för att ge största möjliga säkerhet.

Gångjärnsförsedda dörrar, löstagbara plåtar, fönsterventiler, landgångar och lastportar samt andra öppningar, som enligt dessa regler ska vara stängda till sjöss, ska stängas innan fartyget lämnar hamn. Tidpunkten för stängning och för öppning (om det är tillåtet enligt dessa regler) ska antecknas i loggboken.

En registrering av alla övningar och inspektioner som krävs enligt regel II-1/B-2/21 ska göras i loggboken med en klar angivelse av varje felaktighet som har upptäckts.

Utvändiga däck till vilka passagerare har tillträde, och där det inte finns någon tillräckligt hög brädgång, ska vara försedda med räcken med en höjd av minst 1 100 mm över däcket och som är utformade och konstruerade så att de förhindrar passagerare från att klättra på dem och från att oavsiktligt falla från däcket.

Trappor och trappavsatser på sådana utvändiga däck ska utrustas med räcken av motsvarande konstruktion.

Maskineri, ångpannor och andra tryckkärl, tillhörande rörsystem och tillbehör ska vara installerade och skyddade så att faran för personer ombord reduceras till ett minimum med hänsyn till rörliga delar, heta ytor och andra risker.

Anordning ska finnas som medger att normal drift av framdrivningsmaskineriet kan upprätthållas eller återställas även om något av det väsentliga hjälpmaskineriet är ur funktion.

Anordning ska finnas som medger att maskineriet kan sättas i drift från dött fartyg utan hjälp utifrån.

Huvudframdrivningsmaskineriet och allt hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet ska, som de är monterade i fartyget, vara konstruerade för drift när fartyget är upprätt och när det har en slagsida av upp till och inklusive 15° åt båda hållen under statiska förhållanden och 22,5° åt båda hållen under dynamiska förhållanden (rullning) med en samtidig förlig eller akterlig dynamisk trimning (sättning) till 7,5°.

Anordning ska finnas för att i nödsituationer stoppa framdrivningsmaskineriet och propellern från lämpliga platser utanför maskinrummet eller maskinkontrollrummet, t.ex. från öppet däck eller styrhytten.

Placering och anordning av ventilationsrör för dagtankar och settlingtankar för brännolja samt smörjoljetankar ska vara sådan att brott på ett ventilationsrör inte direkt medför risk för inträngning av överbrytande sjö eller regnvatten. Varje fartyg ska vara försett med två tankar för varje typ av bränsle som används ombord och som är nödvändig för framdrivning och andra vitala system eller vara försett med likvärdiga anordningar. Dessa tankar ska ha en kapacitet motsvarande minst 8 timmar för fartyg av klass B och minst 4 timmar för fartyg av klass C och D, vid kontinuerlig framdrivning vid maximal effekt och normal belastning till sjöss på generatoranläggningen.

Förbränningsmotorer med en cylinderdiameter av minst 200 mm eller en vevhusvolym av minst 0,6 m3 ska ha säkerhetsventiler av lämplig typ och med tillräcklig utströmningsarea som skyddar mot farligt övertryck vid vevhusexplosioner. Säkerhetsventilerna ska anordnas eller förses med anordningar så att utströmning från dem riktas så att risken för personskador minimeras.

Fartyg ska vara utrustade med ett effektivt länspumpsystem som under alla i praktiken förekommande förhållanden kan pumpa vatten från och länsa varje vattentät avdelning, utom utrymmen som permanent används för lagring av färskvatten, ballastvatten, last av brännolja eller vätskor i vilka andra effektiva pumpsystem finns installerade. Tillförlitliga anordningar ska finnas för att länsa isolerade lastrum.

Sanitets- och ballastpumpar samt pumpar för allmänna ändamål får godtas som oberoende motorlänspumpar om de är försedda med de nödvändiga röranslutningarna till länspumpsystemet.

Alla länsrör som används i eller under bränsletankar eller i utrymmen för ångpannor eller maskineri, inklusive utrymmen där settlingtankar för olja eller pumpar för brännolja är installerade, ska vara av stål eller annat lämpligt material.

Länspumpsystemet och ballastpumpsystemet ska vara konstruerade så att sjövatten och vatten från ballasttankar inte kan tränga in i last- och maskineriutrymmen eller från en avdelning till en annan. Åtgärder ska vidtas för att förhindra att sjövatten av misstag tränger in i någon djupt liggande tank som är ansluten till läns- eller ballastsystemen, när den innehåller last, eller att den töms genom en länspump, när den innehåller ballastvatten.

Alla fördelningsboxar och manuellt manövrerade ventiler som är anslutna till länspumpsystemet ska finnas på platser som är åtkomliga under normala förhållanden.

Det ska finnas möjlighet att avleda vatten från slutna lastutrymmen på skottdäcket.

Där kanten på skottdäckets fribord ligger under vatten när fartyget har mer än 5° slagsida ska vattenavledningen ske genom ett tillräckligt antal spygatt av lämplig storlek direkt överbord, och dessa ska vara anbringade i enlighet med regel II-1/B-2/15.

Där fribordet är sådant att skottdäckets kant sätts under vatten när fartyget har högst 5° slagsida, ska vatten från slutna lastutrymmen på skottdäcket ledas till ett lämpligt utrymme eller utrymmen som har tillräcklig volymkapacitet och är utrustade med larm för hög vattennivå och med anordning för tömning överbord. Dessutom ska det säkerställas att

Vattenavledningen från ro-ro-däck och bildäck ska vara av den omfattningen att spygatt och länsportar osv. på styrbords och babords sida med beaktande av fartygets slagsida och trim klarar den vattenmängd som härrör från vattenspridnings- och brandpumpar.

När passagerarnas och besättningens sällskapsrum är utrustade med sprinkleranläggningar och brandposter ska dessa utrymmen ha ett tillräckligt stort antal spygatt för att klara den vattenmängd som härrör från släckning av brand genom rummets sprinklerdysor och från två brandslangar med munstycken. Spygatten ska vara belägna på de lämpligaste platserna, t.ex. i varje hörn.

Det länspumpsystem som krävs enligt punkt .1.1 ska fungera under alla i praktiken förekommande förhållanden efter en fartygsskada, vare sig fartyget är upprätt eller har slagsida. För sådant ändamål erfordras i regel länsning från slagen med undantag för smala avdelningar i fartygets akter, där en sugledning kan vara tillräcklig. I avdelningar med ovanlig form kan ytterligare sugledningar krävas. Det ska finnas möjlighet för vattnet i avdelningen att fritt rinna fram till sugledningarna.

Där så är praktiskt möjligt ska motorlänspumparna monteras i separata vattentäta avdelningar som är så anordnade eller belägna att de inte kan vattenfyllas på grund av samma skada. Om huvudframdrivningsmaskineri, hjälpmaskineri och ångpannor är placerade i två eller flera vattentäta avdelningar, ska de tillgängliga länspumparna i största möjliga grad fördelas på alla dessa avdelningar.

Med undantag för extra pumpar som endast kan installeras i förpiksavdelningar, ska varje erfordrad länspump kunna avleda vatten från varje utrymme som enligt punkt .1.1 måste kunna länsas.

Varje motorlänspump ska kunna pumpa vatten genom det nödvändiga huvudlänsröret i en hastighet av minst 2 m/sek. Oberoende motorlänspumpar i maskineriutrymmet ska ha direkta sugledningar från dessa utrymmen, dock ska inte mer än två sådana sugledningar erfordras i varje utrymme. Där två eller flera sådana sugledningar förekommer, ska minst en vara placerad på varje sida av fartyget. Direkta sugledningar ska vara lämpligt anordnade, och de som är installerade i ett maskineriutrymme ska ha en diameter som inte understiger den som krävs för huvudslaget.

Utöver den eller de direkta sugledningar som krävs enligt punkt .2.4 ska ett direkt nödsug i slaget försett med backventil ledas från den största tillgängliga oberoende motordrivna pumpen till maskineriutrymmets länsnivå. Suget ska vara av samma diameter som den använda pumpens huvudintag.

Sjöintagets och de direkta sugventilernas axel ska sträcka sig ett bra stycke över maskinrumsdurken.

Alla rörledningar för slaget fram till anslutningarna till pumparna ska vara oberoende av andra rörsystem.

Diametern d för rör till sugen i huvud- och sidoslag ska beräknas enligt följande formler. Den verkliga innerdiametern kan dock avrundas till närmaste standardstorlek som flaggstatens administration godkänner:

Rör till sug i huvudslag:

Rör till sug i sidoslag mellan uppsamlingsboxar och sug:

där

Åtgärder ska vidtas så att en avdelning som betjänas av någon ledning från suget i slaget inte kan översvämmas i händelse av att ledningen brister eller på annat sätt skadas när kollision eller grundstötning sker i någon annan avdelning. När rörledningen vid någon del är dragen på ett avstånd från fartygets bordläggning som är mindre än en femtedel av fartygets bredd (mätt vinkelrätt mot centerlinjen i nivå med den djupaste indelningsvattenlinjen) eller ligger i en kölgång ska därför en backventil till röret installeras i den avdelning där rörets öppning finns.

Fördelningslådor, kranar och ventiler i anslutning till länspumpsystemet ska installeras så att en av länspumparna i händelse av vatteninströmning kan användas till vilken avdelning som helst. Dessutom ska en skada i en pump eller dess rörledning till huvudslaget utanför en linje dragen vid en femtedel av fartygets bredd inte göra länspumpsystemet obrukbart. Om det endast finns ett rörledningssystem, som är gemensamt för alla pumpar, ska de ventiler som behövs för att kontrollera länspumparna kunna manövreras från en plats ovanför skottdäcket. Där det utöver ett huvudsystem för länspumpning också finns ett nödsystem, ska det vara oberoende av huvudsystemet och anordnat så att pumpen fungerar för vilken avdelning som helst vid vatteninströmning enligt punkt .2.1. I detta fall behöver endast de ventiler som krävs för att använda nödsystemet kunna manövreras från en plats ovanför skottdäcket.

Alla de kranar och ventiler som avses i punkt .2.10 som kan manövreras ovanför skottdäcket ska ha sina manöverdon på manöverpanelen tydligt märkta och försedda med anordningar som visar om de är öppna eller stängda.

Tillräcklig backeffekt ska finnas så att fartyget kan manövreras säkert under alla normala förhållanden.

Maskineriets förmåga att ändra propellerns dragkraftsriktning tillräckligt snabbt och därmed få fartyget att stanna inom en rimlig distans från gång framåt med högsta marschfart ska visas och antecknas.

De stopptider, fartygskurser och distanser som antecknats vid prov, tillsammans med resultaten av prov för att fastställa flerpropellerfartygs förmåga att navigera och manövrera med en eller flera propellrar ur funktion ska finnas tillgängliga ombord för befälhavaren eller särskilt utsedd personal.

Varje fartyg ska vara utrustat med en effektiv huvud- och reservstyrinrättning. Huvudstyrinrättningen och reservstyrinrättningen ska anordnas så att fel på en av dem inte gör den andra obrukbar.

Huvudstyrinrättningen och hjärtstocken, i förekommande fall, ska vara

Om en reservstyrinrättning är installerad ska den vara

Kraftenheter för styrinrättningar ska

Där huvudstyrinrättningen har två eller flera identiskt lika kraftenheter behöver inte reservstyrinrättning finnas, under förutsättning att

Manöveranordning för styrinrättning ska finnas enligt följande:

Varje manöversystem för en huvud- och reservstyrinrättning som kan manövreras från bryggan ska uppfylla följande villkor:

De elektriska strömkretsarna och styrinrättningarnas manöversystem med tillhörande komponenter, kablar och rörledningar som krävs enligt denna regel II-1/C/6 och enligt regel II-1/C/7 ska i hela sin längd särskiljas så långt det är praktiskt möjligt.

Anordning för kommunikation mellan bryggan och styrmaskinrummet eller en alternativ styrplats ska finnas.

Rodervinkeln ska

Hydrauldrivna styrinrättningar ska förses med

Ett styrmaskinrum ska vara

Anordning för indikering av att motorerna till elektriska och elektrohydrauliska styrinrättningar är i gång ska finnas på bryggan och vid en lämplig manöverplats för huvudmaskineriet.

Varje elektriskt eller elektrohydrauliskt styrsystem som består av en eller flera strömenheter ska erhålla ström genom minst två slutna strömkretsar som försörjs direkt från huvudkrafttavlan. En av kretsarna kan dock matas från reservkrafttavlan. En elektrisk eller elektrohydraulisk reservstyrinrättning som arbetar tillsammans med en elektrisk eller elektrohydraulisk huvudstyrinrättning får anslutas till en av de kretsar som matar huvudstyrinrättningen. De kretsar som matar en elektrisk eller elektrohydraulisk styrinrättning ska ha en kapacitet som svarar mot förbrukningen hos alla motorer som kan anslutas till dem samtidigt och som kan behöva användas samtidigt.

Kortslutningsskydd och larm vid överbelastning ska finnas för styrinrättningarnas elektriska och elektrohydrauliska kretsar och motorer. Om överströmsskydd finns ska de även omfatta startströmmar och vara beräknade för minst två gånger fullastströmmarna för den motor eller krets de är avsedda att skydda samt vara anordnade så att relevanta startströmmar kan passera.

När en reservstyrinrättning som enligt punkt .3.3 i regel II-1/C/6 ska vara maskindriven inte drivs elektriskt eller drivs av en elektrisk motor som främst är avsedd för andra ändamål, får huvudstyrinrättningen matas av en krets från huvudinstrumenttavlan. Då en sådan elektrisk motor som främst är avsedd för andra ändamål anordnas för att betjäna en sådan reservstyrinrättning får flaggstatens administration frångå kravet i punkt .3, om den är tillfredsställd med skyddsanordningarna och finner att kraven i punkt 4 i regel II-1/C/6 avseende reservstyrinrättningar är uppfyllda.

Huvud- och hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning och säkerhet ska förses med effektiva anordningar för drift och manövrering.

När fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet är anordnad på bryggan och maskineriutrymmena är avsedda att vara bemannade, ska följande gälla:

Om huvudmaskin och tillhörande maskineri, inklusive elektriska huvudkraftkällor, har olika grad av automat- och fjärrmanövrering och är under kontinuerlig manuell övervakning från ett kontrollrum, ska anordningarna och kontrollerna vara så utformade, utrustade och installerade att driften av maskineriet blir lika säker och effektiv som vid direkt övervakning; för att uppnå detta ska reglerna II-1/E/1 till II-1/E/5 gälla i tillämpliga delar. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda sådana utrymmen mot brand och vattenfyllning.

Allmänt ska automatiska system för start, manövrering och kontroll innefatta anordningar för manuellt övertagande av de automatiska funktionerna. Fel i någon del av sådana system ska inte förhindra manuellt övertagande.

Huvud- och hjälpmaskineri som är väsentligt för fartygets framdrivning, manövrering och säkerhet ska förses med effektiva anordningar för drift och manövrering. Alla kontrollsystem som är väsentliga för fartygets framdrivning, manövrering och säkerhet ska vara oberoende eller konstruerade så att ett fel på ett av dem inte negativt påverkar något annat systems prestanda.

Om fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet är anordnad på bryggan, ska följande gälla:

Om huvudmaskin och tillhörande maskineri, inklusive elektriska huvudkraftkällor, har olika grad av automat- och fjärrmanövrering och är under kontinuerlig manuell övervakning från ett kontrollrum, ska anordningarna och kontrollerna vara så utformade, utrustade och installerade att driften av maskineriet blir lika säker och effektiv som vid direkt övervakning; för att uppnå detta ska reglerna II-1/E/1 till II-1/E/5 gälla i tillämpliga delar. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt att skydda sådana utrymmen mot brand och vattenfyllning.

Allmänt ska automatiska system för start, manövrering och kontroll innefatta anordningar för manuellt övertagande av de automatiska funktionerna. Fel i någon del av sådana system ska inte förhindra manuellt övertagande.

På nya fartyg av klass B, C och D byggda från och med den 1 januari 2012 ska automationssystemen konstrueras så att vakthavande fartygsbefäl på bryggan får en varning om ett nära förestående avstannande eller stopp i framdrivningssystemet i tid för att kunna bedöma navigeringsförhållandena vid ett nödläge. Systemen ska särskilt kontrollera, övervaka, rapportera, varna och vidta säkerhetsåtgärder för att sakta ned eller stoppa framdrivningen samtidigt som vakthavande befäl på bryggan får en möjlighet att ingripa manuellt, förutom då ett manuellt ingripande medför att motorn och/eller framdrivningsutrustningen upphör att fungera inom en kort tid, till exempel vid överhastighet.

Varje ångrör och varje därtill ansluten anordning genom vilken ånga kan passera ska utformas, konstrueras och installeras för att motstå det maximala arbetstryck som de kan utsättas för.

Anordningar ska finnas för dränering av varje ångrör där farliga vattenslag annars kan uppstå.

Om ett ångrör eller ansluten anordning kan tillföras ånga från någon källa vid ett högre tryck än det är avsett för ska en lämplig reducerventil, säkerhetsventil och manometer anbringas.

Anordningar ska finnas för att förhindra övertryck i någon del av tryckluftssystemen och där vattenmantlar eller hus till luftkompressorer och kylare kan utsättas för farligt övertryck på grund av läckage in i dem från trycksatta delar. Lämpliga anordningar för tryckavlastning ska finnas i alla system.

Huvudanordningarna för startluften för de för huvudframdrivningen avsedda förbränningsmotorerna ska vara lämpligt skyddade mot följderna av baktändning och inre explosioner i startluftrören.

Alla utloppsrör från startluftkompressorer ska leda direkt till startluftsbehållarna, och alla startrör från luftbehållarna till huvud- och hjälpmotorer ska vara helt åtskilda från kompressorns rörsystem på trycksidan.

Åtgärder ska vidtas för att så litet olja som möjligt ska komma in i tryckluftssystemen och för att dränera dessa system.

Passagerar- och varuhissar ska i fråga om dimensionering, utformning, antal passagerare och/eller varumängd uppfylla de bestämmelser som flaggstatens administration anger för varje särskilt fall eller för varje typ av installation.

Installationsritningarna och skötselinstruktionerna, inklusive bestämmelser om periodiska besiktningar, ska godkännas av flaggstatens administration, som ska besiktiga och godkänna installationen innan den tas i bruk.

Efter godkännandet ska flaggstatens administration utfärda ett certifikat som ska finnas ombord.

Flaggstatens administration får tillåta att de periodiska besiktningarna utförs av en expert som har bemyndigats av administrationen, eller av en erkänd organisation.

Elektriska anläggningar ska vara sådana att

Flaggstatens administration ska vidta lämpliga åtgärder för att se till att bestämmelserna i denna del i fråga om elektriska anläggningar ( 7 ) genomförs och tillämpas på enhetligt sätt.

Nya fartyg av klass C och D i vilka den elektriska strömmen är den enda kraftkällan för att upprätthålla de hjälpfunktioner som är väsentliga för fartygets säkerhet, och nya och existerande fartyg av klass B i vilka den elektriska strömmen är den enda kraftkällan för att upprätthålla de hjälpfunktioner som är väsentliga för fartygets säkerhet och framdrivning ska vara försedda med två eller flera huvudgeneratoraggregat av sådan kapacitet att de ovannämnda funktionerna kan användas även när något av aggregaten är ur funktion.

Ett elektriskt huvudbelysningssystem som ger belysning i alla de delar av fartyget som normalt är tillgängliga för och används av passagerare eller besättning ska försörjas från den elektriska huvudkraftkällan.

Det elektriska huvudbelysningssystemet ska vara sådant att en brand eller annan olyckshändelse i utrymmen som innehåller den elektriska huvudkraftkällan, tillhörande transformatorutrustning om sådan finns, huvudinstrumenttavlan och instrumenttavlan för huvudbelysningen inte medför att det nödbelysningssystem som krävs enligt regel II-1/D/3 sätts ur funktion.

Det elektriska nödbelysningssystemet ska vara så anordnat att en brand eller annan olyckshändelse i utrymmen som innehåller den elektriska nödkraftkällan, tillhörande transformatorutrustning, om sådan finns, nödinstrumenttavlan och instrumenttavlan för nödbelysning inte medför att det elektriska huvudbelysningssystem som krävs enligt denna regel II-1/D/2 sätts ur funktion.

Huvudinstrumenttavlan ska vara så placerad i förhållande till en huvudgeneratoranläggning att den normala strömförsörjningen i möjligaste mån påverkas endast av en brand eller annan olyckshändelse i det utrymme där generatoraggregatet och instrumenttavlan är installerade.

I nya fartyg av klass B, C och D, byggda från och med den 1 januari 2012, ska extra belysning finnas i alla hytter för att tydligt markera utgången så att passagerarna hittar till dörren. Sådan belysning, som kan anslutas till en nödkraftkälla eller ha en självständig elektrisk nödkraftkälla i varje hytt, ska automatiskt tändas när strömförsörjningen till den normala hyttbelysningen försvinner och lysa i minst 30 minuter.

Varje fartyg ska vara utrustat med en självständig elektrisk nödkraftkälla med nödinstrumenttavla ovanför skottdäcket på en lätt åtkomlig plats som inte ska ligga intill avgränsningar till maskineriutrymmen av kategori A eller utrymmen där den elektriska huvudkraftkällan eller huvudinstrumenttavlan är belägen.

Den elektriska nödkraftkällan kan vara antingen ett ackumulatorbatteri som uppfyller kraven i punkt .5 utan att omladdas eller ge ett betydande spänningsfall, eller en generator som uppfyller kraven i punkt .5 och som drivs genom någon typ av förbränningsmotor med oberoende bränsletillförsel och en flampunkt på minst 43 °C, med automatisk startfunktion i nya fartyg och godkänd startfunktion i existerande fartyg, och med en tillfällig nödkraftkälla enligt punkt .6.

Den elektriska nödkraftkällan ska vara anordnad så att den fungerar effektivt när fartyget har 22,5° slagsida eller 10° trim från rät köl. Nödgeneratoraggregat ska kunna kallstartas under alla förhållanden som kan förmodas inträffa och ska i nya fartyg kunna startas automatiskt.

Nödinstrumenttavlan ska vara placerad så nära nödkraftkällan som det är praktiskt möjligt.

Den nödkraftkälla som krävs enligt punkt .1 ska

Den tillfälliga elektriska nödkraftkälla som krävs enligt punkt .2 ska bestå av ett ackumulatorbatteri, lämpligt placerat för att användas i en nödsituation, vilket utan omladdning eller betydande spänningsfall under en halvtimme ska kunna försörja

FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

Alla samlingsutrymmen och korridorer för passagerare ska vara försedda med extra elektrisk belysning som kan fungera under minst tre timmar när alla andra elektriska kraftkällor är ur funktion och under varje krängningsförhållande. Den åstadkomna belysningen ska vara sådan att tillträdet till utrymningsvägarna syns utan svårighet. Kraftkällan för den extra belysningen ska bestå av ackumulatorbatterier som är belägna inom belysningsenheterna och som där så är praktiskt möjligt laddas kontinuerligt från nödinstrumenttavlan. Alternativt kan varje annan belysningsanordning som är åtminstone lika effektiv godtas av flaggstatens administration. Den extra belysningen ska vara sådan att varje fel i en lampa omedelbart uppmärksammas. Varje ackumulatorbatteri som finns ska bytas ut med intervaller som bestäms med beaktande av den angivna livslängden vid de omgivningsförhållanden de är utsatta för vid drift.

En bärbar lampa med återladdningsbart batteri ska finnas i varje korridor och rekreationsutrymme för besättningen och varje arbetsutrymme som normalt är bemannat, om inte extra nödbelysning enligt punkt .1 är anordnad.

Oskyddade metalldelar av elektriska maskiner eller utrustning som inte är avsedda att vara spänningsförande, men som på grund av uppkommet fel kan bli det, ska vara jordade, såvida inte maskinerna eller utrustningen

Alla elektriska apparater ska vara så konstruerade och installerade att de inte vållar skada vid normal hantering eller beröring.

Instrumenttavlornas sidor och baksida och, när så är nödvändigt, framsida ska vara skyddade på lämpligt sätt. Oskyddade strömförande delar med en spänning till jord som överstiger det värde som anges i punkt .1.1 får inte installeras på framsidan av sådana instrumenttavlor. Vid behov ska det finnas mattor eller trallar av elektriskt oledande material både framför och bakom instrumenttavlorna.

I fördelningssystem utan förbindelse till jord ska det finnas en anordning som kontinuerligt övervakar isolationsnivån till jord och ger en akustisk eller optisk indikering vid onormalt låga isolationsvärden.

Alla metallmantlar och metallarmeringar på kablar ska vara elektriskt sammanhängande och jordade.

Alla elektriska kablar och ledningar utanför en utrustning ska vara åtminstone av en flamhämmande typ och installerade på ett sätt som inte försämrar deras ursprungliga flamhämmande egenskaper. Där så är nödvändigt för särskilda tillämpningar kan flaggstatens administration tillåta användning av särskilda typer av kablar, t.ex. högfrekvenskablar, som inte uppfyller ovanstående krav.

Kablar och ledningar som betjänar nödvändig kraft eller nödkraft, belysning, interna kommunikationer eller signaler ska i möjligaste mån dras utanför kök, tvättinrättningar, maskineriutrymmen av kategori A och deras kappar samt andra utrymmen med hög brandrisk. I nya och existerande ro-ro-passagerarfartyg ska kabeldragning för nödlarm och högtalarsystem installerade vid eller efter den 1 juli 1998 godkännas av flaggstatens administration med hänsyn till IMO:s rekommendationer. Kablar som ansluter brandpumparna till nödinstrumenttavlan ska vara eldbeständiga på de ställen de löper genom utrymmen med hög brandrisk. När så är praktiskt möjligt ska alla sådana kablar dras på ett sådant sätt att de inte sättas ur funktion genom upphettning av skott till följd av en brand i ett angränsande utrymme.

Kablar och ledningar ska installeras och fästas på ett sådant sätt att de inte utsätts för nötning eller annan skada. Ändar och skarvar i alla ledare ska göras så att kabelns ursprungliga elektriska, mekaniska, flamhämmande och i förekommande fall brandsäkra egenskaper bibehålls.

Varje enskild strömkrets ska skyddas mot kortslutning och överbelastning, med undantag för vad som är tillåtet enligt reglerna II-1/C/6 och II-1/C/7.

Belysningsarmaturer ska anordnas så att det inte uppstår temperaturstegring som kan vara skadlig för kablar och ledningar och så att omgivande material inte blir överdrivet upphettat.

Ackumulatorbatterier ska vara lämpligt inbyggda, och avdelningar som huvudsakligen är avsedda för batterierna ska vara ändamålsenligt konstruerade och ha effektiv ventilation.

Elektrisk eller annan utrustning som kan utgöra en antändningskälla för flambara ångor ska inte tillåtas i dessa avdelningar.

Distributionssystem ska vara så anordnade att brand inom någon av de vertikala huvudzonerna, enligt definition i punkt .9 i regel II-2/A/2, inte påverkar väsentliga säkerhetsfunktioner inom någon annan sådan zon. Detta krav ska anses vara uppfyllt om huvud- och nödsystemens matarledningar genom varje sådan zon är både vertikalt och horisontellt åtskilda så långt från varandra som är praktiskt möjligt.

Ingen elektrisk utrustning ska installeras i något utrymme där flambara blandningar kan tänkas samlas, t.ex. avdelningar som främst är avsedda för ackumulatorbatterier, förvaringsskåp för målarfärg, acetylenförråd eller liknande utrymmen, såvida inte administration finner att sådan utrustning är

De anordningar som finns ska vara sådana att fartygets säkerhet under alla driftförhållanden, inklusive manövrering, är likvärdig med den för fartyg med bemannade maskineriutrymmen.

Åtgärder ska vidtas så att utrustningen fungerar på ett tillförlitligt sätt och att tillfredsställande anordningar finns för regelbundna inspektioner och rutinprovningar för att säkerställa kontinuerlig tillförlitlig drift.

Varje fartyg ska vara försett med dokumentation som visar att fartyget är lämpligt för drift med periodvis obemannade maskineriutrymmen.

Anordningar ska finnas för upptäckande av och larm om brand i ett tidigt skede av en brand:

Förbränningsmotorer om minst 2 250 kW eller med cylindrar med en diameter av mer än 300 mm ska ha oljedimdetektorer i vevhuset eller monitorer för maskinlagertemperaturen eller likvärdiga anordningar.

Länsgroparna i periodvis obemannade maskineriutrymmen ska vara så placerade och övervakade att ansamling av vätskor upptäcks vid normala trim- och krängningsvinklar och ska vara tillräckligt stora för att lätt ta hand om normal dränering under den obemannade tiden.

Där länspumparna kan startas automatiskt ska det finnas anordningar som indikerar när inflödet av vätska är större än pumpkapaciteten eller när pumpen är i drift oftare än vad som normalt kan förväntas. I dessa fall kan mindre länsgropar tillåtas för att täcka en rimlig tidsperiod. Där automatiskt kontrollerade länspumpar är anordnade ska särskild uppmärksamhet ägnas åt krav på förhindrande av oljeutsläpp.

Kontrollanordningarna till varje ventil som betjänar ett sjöintag, ett utsläpp under vattenlinjen eller ett länsejektorsystem ska vara placerade så att de ger tillräcklig tid för drift i händelse av inflöde av vatten till utrymmet, med beaktande av den tid som kan krävas för att nå och manövrera sådana kontrollanordningar. Om den nivå till vilken utrymmet kan bli vattenfyllt med fartyget fullt lastat så kräver, ska anordningar vidtas för att manövrera kontrollanordningarna från en plats ovanför denna nivå.

Under alla driftförhållanden, inklusive manövrering, ska varvtal, rotationsriktning och, i förekommande fall, propellerstigningen helt kunna kontrolleras från bryggan.

Maskinorder från bryggan ska indikeras i huvudmaskinkontrollrummet eller i förekommande fall vid framdrivningsmaskineriets manöverplats.

Fjärrmanövrering av framdrivningsmaskineriet ska vara möjlig endast från en plats åt gången. Vid sådana platser är sammankopplade kontrollplatser tillåtna. Vid varje station ska det finnas en indikator som visar vilken plats som styr framdrivningsmaskineriet. Överföring av kontroll mellan brygga och maskineriutrymmen ska vara möjlig endast i huvudmaskinrummet eller i huvudmaskinkontrollrummet. Systemet ska innefatta anordningar för att förhindra att framdrivningskraften ändras signifikativt när kontrollen överförs från en plats till en annan.

Det ska vara möjligt att lokalt kontrollera allt maskineri som är väsentligt för en säker fartygsdrift, även i fall av fel på någon del av det automatiska systemet eller fjärrkontrollsystemet.

Utformningen av det automatiska fjärrkontrollsystemet ska vara sådan att larm avges i händelse av fel på systemet. Såvida det inte anses ogörligt ska propellerns förinställda varvtal och rotationsriktning bibehållas tills lokal kontroll är i drift.

Indikatorer ska finnas på bryggan för

Antalet på varandra följande automatiska misslyckade startförsök ska begränsas så att tillräckligt startlufttryck säkerställs. Det ska finnas ett larm som indikerar lågt startlufttryck vid en nivå som fortfarande gör det möjligt att starta framdrivningsmaskineriet.

Det ska finnas ett larmsystem som indikerar varje fel som behöver åtgärdas och som ska

Larmsystemet ska ha kontinuerlig strömförsörjning och ha automatisk överkoppling till en reservmatning om den normala strömförsörjningen bryts.

Avbrott i den normala strömförsörjningen till larmsystemet ska indikeras genom ett larm.

Larmsystemet ska samtidigt kunna indikera mer än ett fel, och kvitteringen av ett larm ska inte förhindra ett annat larm.

Kvittering av varje larm, vid den plats som avses i punkt .1, ska indikeras vid de platser där det visades. Larm ska bibehållas tills de har kvitterats, och de optiska indikeringarna av enskilda larm ska bibehållas tills felet har åtgärdats, då larmsystemet automatiskt ska återställas till normala driftförhållanden.

Den elektriska huvudkraftkällan ska uppfylla följande krav:

Där det krävs reservmaskiner för annat hjälpmaskineri som är väsentligt för framdrivningen ska automatiska omkopplingsanordningar finnas.

Kontrollsystemet ska vara sådant att de funktioner som behövs för driften av huvudframdrivningsmaskineriet och dess hjälpmaskineri säkras genom de nödvändiga automatiska anordningarna.

Ett larm ska ges vid automatisk omkoppling.

Ett larmsystem som uppfyller bestämmelserna i regel II-1/E/6 ska finnas för alla viktiga tryck, temperaturer, vätskenivåer och andra väsentliga parametrar.

En central manöverplats ska vara anordnad med nödvändiga larmpaneler och instrument som indikerar varje larm.

Anordningar ska finnas för att bibehålla startlufttrycket vid den erforderliga nivån där förbränningsmotorer som behövs för huvudframdrivningen startas med tryckluft.

Brandsäkerhetsmålen i detta kapitel utgörs av följande:

För att uppnå brandsäkerhetsmålen i punkt .1 ovan ligger följande principer till grund för reglerna i detta kapitel och har uttryckts i reglerna i den utsträckning som krävs med hänsyn till fartygstyp och föreliggande brandrisk:

Brandsäkerhetsmålen i punkt .1 ska uppnås genom att se till att villkoren i detta kapitel uppfylls eller genom att tillhandahålla alternativa konstruktioner eller system som uppfyller bestämmelserna i del F i det reviderade kapitel II-2 i 1974 års Solas-konvention, som gäller för fartyg som byggts från och med den 1 januari 2003. Ett fartyg ska anses uppfylla de funktionskrav som fastställs i punkt .2 ovan och de brandsäkerhetsmål som fastställs i punkt .1 ovan när

Alla fartyg som genomgår reparationer, ombyggnader, ändringar samt installationer i samband med sådana som inte omfattas av definitionen av väsentligt avseende i artikel 2 zh i direktiv 2009/45/EG ska fortsätta att uppfylla åtminstone de krav som tidigare gällde för dessa fartyg.

Utan hinder av bestämmelserna i punkt .4 ska existerande fartyg av klass B som medför fler än 36 passagerare, när de genomgår reparationer, ombyggnader och ändringar samt utrustas i anslutning därtill, uppfylla följande krav:

obrännbart material: ett material som, när det upphettas till ungefär 750 °C, varken brinner eller avger flambara gaser i tillräcklig mängd för självantändning, vilket fastställs genom ett brandprov i enlighet med IMO:s generalförsamlings resolution A.799(19) ”Reviderad rekommendation om provmetoder för att fastställa att material som ska användas i fartyg är obrännbara”. Varje annat material är ”brännbart material”.

FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

obrännbart material: ett material som, när det upphettas till ungefär 750 °C, varken brinner eller avger flambara gaser i tillräcklig mängd för självantändning, vilket fastställs genom ett brandprov i enlighet med koden för brandprovningsmetoder. Varje annat material är ”brännbart material”.

standardbrandprov: ett prov vid vilket provstycken av de aktuella skotten eller däcken i en testugn utsätts för temperaturer som ungefär motsvarar standardprovets tid- och temperaturkurva. Provstyckena ska ha en exponerad yta med en area av minst 4,65 m2 och en höjd (eller längd när provet avser däck) av 2,44 m samt likna den tilltänkta konstruktionen i så hög som möjligt och, om detta är lämpligt, innefatta minst en skarv. Standardbrandprovets tid- och temperaturkurva bestäms av en jämn kurva dragen genom följande temperaturpunkter:

FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

standardbrandprov: ett prov vid vilket provstycken av de aktuella skotten och däcken i en testugn utsätts för temperaturer som ungefär motsvarar standardprovets temperaturkurva. Provningsmetoderna ska överensstämma med koden för brandprovningsmetoder.

indelningar av klass A: de indelningar som utgörs av skott och däck som uppfyller följande föreskrifter:

indelningar av klass B: de indelningar som utgörs av skott, däck, innertak eller beklädnader som uppfyller följande krav:

indelningar av klass C: indelningar som är konstruerade av godkända obrännbara material. De behöver varken uppfylla krav med avseende på genomträngning av rök och lågor eller begränsningar med avseende på temperaturstegring. Brännbara fanerytor är tillåtna om de uppfyller övriga krav i detta kapitel.

sammanhängande innertak eller beklädnader av klass B: de innertak eller beklädnader av klass B som överallt sträcker sig ända till en indelning av klass A eller B.

ringa benägenhet för flamspridning: en yta som i tillräcklig grad kommer att begränsa flamspridning, vilket ska fastställas genom ett brandprov i enlighet med IMO:s resolution A.653(16) av ytmaterial för skott, innertak och däck.

FÖR FARTYG AV KLASS B, C OCH D, BYGGDA FRÅN OCH MED DEN 1 JANUARI 2003:

ringa benägenhet för flamspridning: en yta som betecknas på detta sätt kommer att i tillräcklig grad begränsa flamspridning, vilket ska fastställas i enlighet med koden för brandprovningsmetoder.

vertikala huvudzoner: de sektioner i vilka skrov, överbyggnader och däckshus är indelade genom indelningar av klass A, och där medelvärdet för längd och bredd av något däck i allmänhet inte överstiger 40 m.

bostadsutrymmen: de utrymmen som används till samlingsutrymmen, korridorer, toaletter, hytter, kontor, sjukhytter, biografer, spel- och hobbyrum, frisersalonger, pentryn utan kokutrustning samt liknande utrymmen.

samlingsutrymmen: de delar av bostadsutrymmen som används till hallar, matsalar, sällskapsrum och liknande permanent avskilda utrymmen.

arbetsutrymmen: de utrymmen som används till kök, pentryn med kokutrustning, förvaringsskåp, post- och växelkontor, förrådsrum, andra verkstäder än de som ingår i maskineriutrymmena samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

lastutrymmen: alla utrymmen som används för last (inbegripet lastoljetankar) och trunkar till sådana utrymmen.

fordonsutrymmen: lastutrymmen som är avsedda för transport av motorfordon med bränsle i tankarna för egen framdrivning.

ro-ro-lastutrymmen: utrymmen som normalt inte är indelade på något sätt och som sträcker sig antingen över en betydande del av fartygets längd eller över dess hela längd och där motorfordon med bränsle i tankarna för egen framdrivning och/eller gods (förpackat eller i bulk, i eller på järnvägsvagnar eller landsvägsfordon, fordon (inbegripet landsvägstankfordon och järnvägstankvagnar), trailrar, containrar, lastpallar, demonterbara tankar eller i eller på liknande stuvningsenheter eller andra behållare) kan lastas och lossas, normalt i horisontal riktning.

öppna ro-ro-lastutrymmen: ro-ro-lastutrymmen som antingen är öppna i båda ändarna eller är öppna i ena änden och har tillräcklig naturlig ventilation som är effektiv över hela längden genom permanenta öppningar i sidobordläggningen eller i det ovanliggande däcket eller ovanifrån, och som för fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 har en total area på åtminstone 10 % av utrymmets sidors totala area.

öppna fordonsutrymmen: fordonsutrymmen som antingen är öppna i båda ändarna eller är öppna i ena änden och har tillräcklig naturlig ventilation som är effektiv över hela längden genom permanenta öppningar i sidobordläggningen eller i det ovanliggande däcket eller ovanifrån, och som för fartyg som är byggda från och med den 1 januari 2003 har en total area på åtminstone 10 % av utrymmets sidors totala area.

slutna ro-ro-lastutrymmen: ro-ro-lastutrymmen som varken är öppna ro-ro-lastutrymmen eller väderdäck.

slutna fordonsutrymmen: fordonsutrymmen som varken är öppna fordonsutrymmen eller väderdäck.

väderdäck: ett däck som är fullständigt utsatt för väder och vind ovanifrån och från minst två sidor.

utrymmen av särskild kategori: de slutna fordonsutrymmen över eller under skottdäcket, till och från vilka sådana fordon kan köras och till vilka passagerare har tillträde. Utrymmen av särskild kategori kan finnas på mer än ett däck, förutsatt att den totala fria höjden för fordon inte överstiger 10 m.

maskineriutrymmen av kategori A: de utrymmen och trunkar till sådana utrymmen som innehåller

maskineriutrymmen: alla maskineriutrymmen av kategori A och alla andra utrymmen som innehåller framdrivningsmaskineri, ångpannor, brännoljeaggregat, ångmaskiner och förbränningsmotorer, generatorer och större elektriskt maskineri, oljepåfyllningsstationer, maskineri för kylning, stabilisering, ventilation och luftkonditionering samt liknande utrymmen och trunkar till sådana utrymmen.

brännoljeaggregat: utrustning som används för beredning av brännolja för matning av en oljeeldad panna, eller utrustning för beredning av upphettad olja för matning av en förbränningsmotor och inbegripet varje tryckoljepump, filter och förvärmare för olja vid ett tryck som överstiger 0,18 N/mm2.

kontrollstationer: de utrymmen där fartygets radioutrustning eller huvudsakliga navigeringsutrustning eller nödkraftkälla är belägen eller där brandregistrerings- eller brandkontrollutrustningen är centraliserad.

central kontrollstation: en kontrollstation i vilken kontrollsystem och indikatorsystem för följande funktioner är centraliserade:

ständigt bemannad central kontrollstation: en central kontrollstation som är ständigt bemannad med ansvarig besättningsmedlem.

rum som innehåller möbler och inredning med begränsad brandrisk: vid tillämpning av regel II-2/B/4, rum som innehåller möbler och inredning med begränsad brandrisk (hytter, samlingsutrymmen, kontor eller andra slags bostadsutrymmen) och uppfyller följande krav:

ro-ro-passagerarfartyg: passagerarfartyg med ro-ro-lastutrymmen eller utrymmen av särskild kategori enligt definitionen i denna regel II-2/A/2.

koden för brandprovningsmetoder: den internationella koden för tillämpande av brandprovningsmetoder, som antagits av IMO:s sjösäkerhetskommitté genom resolution MSC.61(67) i dess ändrade lydelse.

koden för brandsäkerhetssystem: den internationella koden för brandsäkerhetssystem som antagits av IMO:s sjösäkerhetskommitté genom resolution MSC.98(73) i dess ändrade lydelse.

flampunkt: den temperatur i Celsius-grader (test med sluten behållare) vid vilken en produkt kommer att avge flambara gaser i tillräcklig mängd för att antändas, och som fastställs av en godkänd apparat för mätning av flampunkt.

föreskrivande krav: konstruktiva egenskaper, begränsande dimensioner eller brandsäkerhetssystem som specificeras i detta kapitel.

brandspjäll: vid tillämpning av regel II-2/B/9a avses en anordning som är installerad i en ventilationstrumma som under normala förhållanden är öppen så att flödet i trumman tillåts och som stängs vid brand, så att flödet i trumman stoppas, vilket minskar eldspridningen. Vid användning av ovannämnda definition kan följande beteckningar förekomma:

brandspjäll: vid tillämpning av regel II-2/B/9a avses en anordning som är installerad i en ventilationstrumma som under normala förhållanden är öppen så att flödet i trumman tillåts och som stängs vid brand, så att flödet i trumman stoppas, vilket minskar spridningen av rök och heta gaser. Ett brandspjäll förväntas inte bidra till integriteten hos en brandklassad indelning som genomborras av en ventilationstrumma. Vid användning av ovannämnda definition kan följande beteckningar förekomma:

Varje fartyg ska vara utrustat med brandpumpar, huvudbrandledningar, brandposter, brandslangar och munstycken som uppfyller kraven i denna regel II-2/A/3.

Om mer än en oberoende brandpump krävs ska avstängningsventiler, för att avskilja den del av huvudbrandledningen inom det maskineriutrymme som inrymmer huvudbrandpumpen eller huvudbrandpumparna från resten av huvudbrandledningen, finnas på en lätt tillgänglig och skyddad plats utanför detta maskineriutrymme. Huvudbrandledningen ska anordnas så att, när avstängningsventilerna är stängda, fartygets alla brandposter, utom de i det ovan angivna maskineriutrymmet placerade brandposterna, kan förses med vatten från en brandpump som inte är belägen i detta maskineriutrymme, genom ledningar som inte passerar genom detta utrymme. Undantagsvis får korta längder av nödbrandpumpens sug- och tryckledning dras genom maskineriutrymmet om det inte är praktiskt möjligt att dra dem utanför, under förutsättning att huvudbrandledningens motståndsförmåga bibehålls genom att rörledningen innesluts i ett kraftigt stålhölje.

Avstängningsventiler för att avskilja den del av huvudbrandledningen inom det maskineriutrymme som inrymmer huvudbrandpumpen eller huvudbrandpumparna från resten av huvudbrandledningen ska finnas på en lätt tillgänglig och skyddad plats utanför maskineriutrymmet. Huvudbrandledningen ska anordnas så att, när avstängningsventilerna är stängda, fartygets alla brandposter, utom de i det ovan angivna maskineriutrymmet placerade brandposterna, kan förses med vatten från en annan brandpump eller en nödbrandpump. Nödbrandpumpen samt dess sjövattenintag, sug- och tryckledningar samt avstängningsventiler ska vara placerade utanför maskineriutrymmet. Om detta inte kan ordnas får sjövattenintaget installeras i maskineriutrymmet om ventilen är fjärrmanövrerad från en plats i samma avdelning där nödbrandpumpen och sugledningen är placerade och på så kort avstånd som praktiskt är möjligt. Korta längder av sug- eller tryckledningar får dras genom maskineriutrymmet, under förutsättning att de innesluts i ett kraftigt stålhölje eller isoleras i enlighet med A-60-standard. Ledningarna ska ha en kraftig godstjocklek, under inga omständigheter mindre än 11 mm, och vara svetsade med undantag av flänskopplingen till sjöintagsventilen.

Brandpumpars kapacitet

Anordnande av brandpumpar, huvudbrandledningar och omedelbar tillgång till vattenförsörjning

Huvudbrandledningens diameter och tryck

Brandposters antal och placering

Brandledningar och brandposter

Brandslangar

Munstycken

De rörledningar som behövs för överföring av släckmedel till skyddade utrymmen ska förses med manöverventiler som är så märkta att de tydligt utvisar till vilka utrymmen ledningarna är dragna. Lämpliga åtgärder ska vidtas för att hindra att medlet oavsiktligt kommer in i något utrymme.

Rörledningarna för fördelning av släckmedel ska anordnas och spridarmunstyckena placeras så att en jämn fördelning av medlet uppnås.

Det ska finnas möjlighet att från en plats utanför de skyddade utrymmena stänga alla öppningar som kan släppa in luft till eller släppa ut gas från ett skyddat utrymme.

Det ska finnas anordningar som automatiskt avger akustiska varningssignaler när släckmedel släpps in i något utrymme där personal normalt arbetar eller dit de har tillträde. Larmet ska ges under en lämplig tidsrymd innan medlet släpps in.

Anordningarna för manövrering av en fast brandsläckningsanläggning med gas som släckmedel ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och ska samlas i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna genom brand i ett skyddat utrymme. På varje sådant ställe ska det finnas tydliga instruktioner för hur anläggningen ska skötas med hänsyn till personalens säkerhet.

Släckmedel får inte frigöras automatiskt med undantag för vad som tillåts i fråga om lokala, automatiskt manövrerade enheter som, utöver och oberoende av föreskriven fast brandsläckningsanläggning, anordnas i maskineriutrymmen ovanför utrustning med hög brandrisk eller i slutna utrymmen med hög brandrisk inom maskineriutrymmen.

Då släckmedlet ska användas för att skydda mer än ett utrymme behöver kvantiteten tillgängligt släckmedel inte vara större än den största kvantitet som behövs för något av de på detta sätt skyddade utrymmena.

Om inte annat är tillåtet ska tryckbehållare för förvaring av släckmedel placeras utanför de skyddade utrymmena i enlighet med punkt .1.11 nedan.

Det ska finnas möjlighet för besättningen eller personal från land att riskfritt kontrollera kvantiteten släckmedel i behållarna.

Behållare för förvaring av släckmedel och tillhörande tryckkomponenter ska utformas enligt lämpliga handhavanderegler med hänsyn till deras placering och den högsta omgivande temperatur som kan förväntas under drift.

När släckmedlet förvaras utanför ett skyddat utrymme ska det förvaras i ett rum som är beläget på en säker och lättillgänglig plats och är effektivt ventilerat. Varje tillträde till ett sådant förvaringsrum ska helst vara från öppet däck och ska i varje fall vara avskilt från det skyddade utrymmet.

Tillträdesdörrar ska öppnas utåt, och skott och däck, inklusive dörrar och andra tillslutningsanordningar för öppningar i dessa, som utgör avgränsningar mellan sådana rum och angränsande slutna utrymmen, ska vara gastäta. Vid tillämpning av integritetstabellerna för skott och däck i regel II-2/B/4 eller II-2/B/5 ska sådana förvaringsrum behandlas som kontrollstationer.

Användning av ett släckmedel som antingen av sig självt eller under förväntade användningsförhållanden avger giftiga gaser i sådana mängder att människor utsätts för fara eller avger gaser som är skadliga för miljön tillåts inte i brandsläckningsanläggningar ombord på nya fartyg och i sådana nya anläggningar ombord på existerande fartyg.

Fasta anläggningar för brandsläckning med gas ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

Det ska finnas möjlighet att från en plats utanför det skyddade utrymmet stänga alla öppningar som kan släppa in luft till eller släppa ut gas från det skyddade utrymmet.

När släckmedlet förvaras utanför ett skyddat utrymme ska det förvaras i ett rum som är beläget akter om det förliga kollisionsskottet och som inte används för några andra ändamål. Varje tillträde till ett sådant förvaringsrum ska helst vara från öppet däck och ska vara avskilt från det skyddade utrymmet. Om förvaringsplatsen är belägen under däck får den vara belägen högst ett däck under öppet däck och man ska kunna nå den direkt via en trappa eller en lejdare från det öppna däcket.

Utrymmen som är belägna under däck eller utrymmen som saknar tillträde från öppet däck ska utrustas med en mekanisk ventilationsanläggning som utformats för att leda utloppsluft från utrymmets botten och vars kapacitet medger åtminstone 6 luftväxlingar per timme. Tillträdesdörrar ska öppnas utåt, och skott och däck, inklusive dörrar och andra tillslutningsanordningar för öppningar i dessa, som utgör avgränsningar mellan sådana rum och angränsande slutna utrymmen, ska vara gastäta. Vid tillämpning av tabellerna 4.1, 4.2, 5.1, 5.2, 5.1 a och 5.2 a i del B i detta kapitel ska sådana förvaringsrum behandlas som brandkontrollstationer.

Om volymen av fri luft som finns i luftbehållare i något utrymme är sådan att den om den frigörs i nämnda utrymme vid brand avsevärt skulle påverka den fasta brandsläckningsanläggningens effektivitet, ska en extra kvantitet släckmedel finnas tillgänglig.

Leverantörer av fasta anläggningar för brandsläckning ska tillhandahålla en beskrivning av anläggningen, inbegripet en checklista för underhåll, på engelska och på flaggstatens officiella språk.

Kvantiteten släckmedel ska kontrolleras minst en gång om året antingen av en expert som är auktoriserad av administrationen, av anläggningsleverantören eller av en erkänd organisation.

Den periodiska kontroll som utförs av fartygets maskinchef eller anordnas av fartygets ledning ska antecknas i fartygets loggbok med uppgift om omfattningen av och tidpunkten för kontrollen.

Icke-föreskriven brandsläckningsutrustning som finns i t.ex. förvaringsutrymmen ska, till sin konstruktion och dimensionering, uppfylla bestämmelserna i denna regel II-2/A/4 för typen av anläggning i fråga.

Alla dörrar till utrymmen som skyddas av CO2-anläggningar ska märkas med ”Detta utrymme skyddas av en CO2-anläggning och ska evakueras när larmutrustningen aktiveras.”

För lastutrymmen ska den tillgängliga mängden CO2, om inte annat föreskrivs, vara tillräcklig för att ge en minimivolym av fri gas som utgör 30 % av bruttovolymen av det största lastutrymmet som skyddas på detta sätt i fartyget.

Om det finns en förbindelse genom ventilationskanaler mellan två eller flera lastutrymmen ska dessa anses utgöra ett enda utrymme. På fartyg som används för frakt av fordon ska den nödvändiga mängden CO2 räknas som 45 % av nettokubikinnehållet för det största lastutrymmet.

För maskineriutrymmen ska den medförda mängden koldioxid vara tillräcklig för att ge en minimivolym av fri gas som svarar mot den större av följande volymer, antingen

Vid tillämpning av denna punkt ska volymen av fri koldioxid beräknas enligt 0,56 m3/kg.

Det fasta rörledningssystemet ska vara så utformat att 85 % av gasen kan släppas ut i utrymmet inom 2 minuter.

Anordning för utsläpp av koldioxid:

Flaggstatens administration ska se till att de utrymmen där CO2-batterierna finns är lämpligt anordnade i fråga om tillträde, ventilation och kommunikationsutrustning. Den ska vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för konstruktion, installation, märkning, påfyllning och provning av CO2-cylindrar, rörledningar och beslag samt för manöver- och larmutrustning för sådana anläggningar.

Koldioxidanläggningar ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

Flaggstatens administration ska se till att de utrymmen där CO2-batterierna finns är lämpligt anordnade i fråga om tillträde, ventilation och kommunikationsutrustning. Den ska vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder för konstruktion, installation, märkning, påfyllning och provning av CO2-cylindrar, rörledningar och beslag samt för manöver- och larmutrustning för sådana anläggningar.

Där det i ett maskineriutrymme installeras en fast brandsläckningsanläggning med tungskum som släckmedel utöver vad som föreskrivs i regel II-2/A/6, ska den vara i stånd att genom fasta spridare inom fem minuter avge en skummängd tillräcklig för att med ett 150 mm tjockt lager täcka den största enskilda yta över vilken brännolja kan tänkas sprida sig. Anläggningen ska kunna avge skum som är lämpligt för släckning av oljebränder. Anordningar ska finnas för en effektiv fördelning av skummet genom ett permanent rörsystem och manöverventiler eller kranar till lämpliga spridare samt för en effektiv tillförsel av skum genom fasta spridare till områden med andra väsentliga brandrisker i det skyddade utrymmet. Skumtalet ska inte överstiga 12 till 1.

Anordningarna för manövrering av varje sådan anläggning ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och ska vara samlade i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna genom brand i det skyddade utrymmet.

Fasta anläggningar för brandsläckning med lågexpanderat skum (tungskum) i maskineriutrymmen ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

Varje föreskriven fast brandsläckningsanläggning med lättskum som släckmedel i maskineriutrymmen ska snabbt, genom fasta spridare, kunna avge skum i tillräcklig mängd för att fylla det största utrymme som ska skyddas med ett minst 1 m tjockt lager skum per minut. Den tillgängliga mängden skumbildande vätska ska vara tillräcklig för att framställa en skumvolym som är lika med fem gånger volymen av det största utrymme som ska skyddas. Skumtalet ska inte överstiga 1 000 till 1.

Trummor för skumtillförsel, luftintag till skumgeneratorn och antalet skumproducerande enheter ska vara sådana att de kan åstadkomma en effektiv skumalstring och fördelning.

Trummorna för skumleverans från skumgeneratorn ska vara så anordnade att en brand i det skyddade utrymmet inte kommer att påverka utrustningen för skumproduktion.

Skumgeneratorn, dess kraftkällor, den skumbildande vätskan och manövreringsanordningarna för anläggningen ska vara lätt tillgängliga och enkla att hantera och vara samlade i grupper på så få ställen som möjligt och på platser som sannolikt inte blir avskurna vid brand i det skyddade utrymmet.

Fasta anläggningar för brandsläckning med högexpanderat skum (lättskum) i maskineriutrymmen ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

Varje föreskriven fast anläggning för brandsläckning genom vattenspridning under tryck i maskineriutrymmen ska ha spridarmunstycken av godkänd typ.

Antalet och anordningen av munstyckena ska säkerställa en effektiv genomsnittlig fördelning av vatten med minst 5 liter per m2 och minut i de utrymmen som ska skyddas. Ökade tillförselkvantiteter kan övervägas om så är nödvändigt i särskilt riskfyllda områden. Munstycken ska anordnas ovanför rännstenar, tanktak och andra ytor över vilka brännolja kan sprida sig samt ovanför andra ställen med särskild brandrisk i maskineriutrymmena.

Anläggningen får indelas i sektioner vars fördelningsventiler ska manövreras från lätt tillgängliga platser som ligger utanför de utrymmen som ska skyddas och som inte lätt blir avskurna vid brand i det skyddade utrymmet.

Anläggningen ska hållas under nödvändigt tryck, och den pump som förser anläggningen med vatten ska automatiskt starta vid ett tryckfall i anläggningen.

Pumpen ska, vid det nödvändiga trycket, samtidigt kunna försörja alla sektioner i anläggningen i varje avdelning som ska skyddas. Pumpen och dess manöverdon ska installeras utanför det eller de utrymmen som ska skyddas. En brand i det eller de utrymmen som skyddas av vattenspridningsanläggningen ska inte kunna sätta anläggningen ur funktion.

Försiktighetsåtgärder ska vidtas för att hindra att munstyckena blir tilltäppta av vattenföroreningar eller genom korrosion i rörledningar, munstycken, ventiler och pump.

Pumpen får drivas av en oberoende förbränningsmotor, men om den är beroende av krafttillförsel från den nödgenerator som är installerad i enlighet med bestämmelserna i del D i kapitel II-1, ska generatorn vara försedd med automatstart så att, i händelse av stopp i huvudkrafttillförseln, kraft för den pump som krävs enligt punkt .5 är omedelbart tillgänglig. När pumpen drivs av en oberoende förbränningsmotor ska den vara så belägen att en brand i det skyddade utrymmet inte påverkar lufttillförseln till motorn.

Fasta anläggningar för brandsläckning genom vattenspridning under tryck i maskineriutrymmen ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

Alla brandsläckare ska vara av godkänd typ och utformning.

Föreskrivna bärbara brandsläckare, avsedda för vätska, får inte rymma mer än 13,5 liter och inte mindre än 9 liter. Övriga brandsläckare ska vara minst lika lätta att bära som en brandsläckare avsedd för 13,5 liter vätska och ha minst samma brandsläckningsförmåga som en brandsläckare för 9 liter vätska.

Reservladdningar ska medföras för 50 % av det totala antalet av varje typ av brandsläckare ombord. En annan brandsläckare av samma typ betraktas som reservladdning till en brandsläckare som inte lätt kan laddas om ombord.

I allmänhet ska bärbara koldioxidbrandsläckare inte vara placerade i bostadsutrymmen. Om sådana brandsläckare är avsedda att användas i radiohytter, vid instrumenttavlor och andra liknande ställen ska volymen av det utrymme som innehåller en eller flera brandsläckare vara sådant att koncentrationen av ångor som kan förekomma till följd av utsläpp begränsas till högst 5 % av nettovolymen av utrymmet enligt denna regel II-2/A/5. Volymen koldioxid ska beräknas enligt 0,56 m3/kg.

Bärbara brandsläckare ska uppfylla bestämmelserna i koden för brandsäkerhetssystem.

Koldioxidbrandsläckare ska inte vara placerade i bostadsutrymmen. Kontrollstationer och andra utrymmen med elektrisk eller elektronisk utrustning eller elektriska eller elektroniska apparater som krävs för fartygets säkerhet bör vara utrustade med brandsläckare vars släckmedel varken är elektriskt ledande eller skadliga för utrustningen och apparaterna.

Brandsläckarna ska vara placerade och färdiga att användas på tydligt utmärkta platser, som alltid är snabbt och lätt åtkomliga i händelse av brand och på ett sådant sätt att deras användbarhet inte försämras av väder, vibration eller andra yttre faktorer. Bärbara brandsläckare ska förses med anordningar som anger om de har använts.

Reservladdningar ska medföras för 100 % av de första 10 brandsläckarna och för 50 % av de återstående brandsläckare som kan laddas ombord.

För de brandsläckare som inte kan laddas ombord ska det, i stället för reservladdningar, finnas ytterligare bärbara brandsläckare med samma kvantitet, av samma typ och kapacitet och i det antal som fastställs i punkt .13.

Brandsläckare som innehåller ett släckmedel som antingen av sig självt eller under förväntade användningsförhållanden avger giftiga gaser i sådana mängder att människor utsätts för fara eller avger gaser som är skadliga för miljön får inte tillåtas.

Brandsläckarna ska vara lämpade för att släcka bränder som kan tänkas förekomma i närheten av den plats där brandsläckaren är belägen.

En av de bärbara brandsläckare som är avsedda att användas i ett visst utrymme ska vara placerad nära ingången till det utrymmet.

Brandsläckare ska finnas i minst följande antal:

Bärbara brandsläckare avsedda att användas i bostads- eller arbetsutrymmen ska så långt det är praktiskt möjligt ha ett enhetligt sätt för hantering.

Periodiska kontroller av brandsläckare:

Någon av följande fasta brandsläckningsanläggningar:

Minst en bärbar utrustning för luftskum bestående av ett munstycke för luftskum av induktortyp, som kan anslutas till huvudbrandledningen genom en brandslang, tillsammans med en bärbar behållare som innehåller minst 20 l skumproducerande vätska och en reservbehållare. Munstycket ska kunna avge effektivt skum lämpligt för släckning av en oljebrand med en hastighet av minst 1,5 m3 per minut.

I varje sådant utrymme, godkända brandsläckare av skumsläckningstyp, var och en med minst 45 liters kapacitet, eller till ett sådant antal att skum eller likvärdigt släckmedel kan riktas mot varje del av bränn- och smörjoljetrycksystemen, växlar och andra brandfarliga anordningar. Därutöver ska det finnas ett tillräckligt antal bärbara skumsläckare eller likvärdiga brandsläckare som ska placeras så att man inte från någon punkt i utrymmet behöver gå mer än 10 meter för att nå fram till en släckare och att det alltid finns minst två sådana brandsläckare i varje sådant utrymme.

En av de fasta brandsläckningsanläggningar som föreskrivs i punkt .1 ovan, och därutöver ska det finnas, i alla utrymmen som innehåller förbränningsmotorer eller settlingtankar för brännoljor eller brännoljeenheter, en skumsläckare med minst 45 liters kapacitet eller likvärdiga brandsläckare till ett sådant antal att skum eller likvärdigt släckmedel kan riktas mot varje del av bränn- och smörjoljetrycksystemen, växlar och andra brandfarliga anordningar.

En bärbar brandsläckare för oljebrand per 746 kW eller del därav av sådant maskineri, varvid dock minst två och högst sex sådana brandsläckare ska krävas i varje sådant utrymme.

Användning av fasta anläggningar för lågexpansionsskum i stället för vissa av de sex bärbara brandsläckarna som krävs enligt denna regel II-2/A/6 är tillåtet.

Varje maskineriutrymme ska vara utrustat med två lämpliga vattendimspridare som kan bestå av ett L-format rör av metall vars långa ben, med en längd av cirka 2 m, kan kopplas till en brandslang och vars korta ben, med en längd av cirka 250 mm, har ett fast dimspridarmunstycke eller kan förses med ett vattenspridningsmunstycke.

När upphettad olja används för uppvärmning kan det dessutom krävas att pannrum är utrustade med permanent eller portabel utrustning för lokala system för spridning av vatten under tryck eller spridning av skum ovanför och under golvet för brandsläckningsändamål.

Antalet skylight, dörrar, ventilatorer, öppningar i skorstenar för att medge utvädring samt övriga öppningar till maskineriutrymmen ska begränsas till det minimum som behövs för ventilation och fartygets riktiga och säkra drift.

Skylight ska vara av stål och får inte ha glasrutor. Lämpliga åtgärder ska vidtas så att rök i händelse av brand kan släppas ut från det utrymme som ska skyddas.

Andra dörrar än maskinellt manövrerade vattentäta dörrar ska anordnas så att de säkert stängs vid brand i utrymmet, antingen medelst maskinellt manövrerade stängningsanordningar eller genom användning av självstängande dörrar som kan stänga mot en vinkel av 3,5° som motverkar stängning och har en funktionssäker upphakningsanordning som är försedd med en fjärrmanövrerad utlösningsanordning.

Fönster får inte finnas i skott som avgränsar maskineriutrymmen. Detta utesluter dock inte att glas används i kontrollrum som ligger i maskineriutrymmen.

Manöveranordningar ska finnas för