This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02008R0543-20130701
Commission Regulation (EC) No 543/2008 of 16 June 2008 laying down detailed rules for the application of Council Regulation (EC) No 1234/2007 as regards the marketing standards for poultrymeat
Consolidated text: Kommissionens förordning (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött
Kommissionens förordning (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött
- Date of document:
- 01/07/2013
- Date of effect:
- 01/07/2013
- Author:
- Not available
- Form:
- Konsoliderad text
- Additional information:
- LASTMODIN 32013R0519
- Link
- Link
- Link
- Select all documents mentioning this document
- Consolidation: basic act:
- 32008R0543
02008R0543 — SV — 01.07.2013 — 006.004
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 543/2008 av den 16 juni 2008 (EGT L 157 17.6.2008, s. 46) |
Ändrad genom:
|
|
|
Officiella tidningen |
||
|
nr |
sida |
datum |
||
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 936/2008 av den 24 september 2008 |
L 257 |
7 |
25.9.2008 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 508/2009 av den 15 juni 2009 |
L 151 |
28 |
16.6.2009 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 557/2010 av den 24 juni 2010 |
L 159 |
13 |
25.6.2010 |
|
|
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 576/2011 av den 16 juni 2011 |
L 159 |
66 |
17.6.2011 |
|
|
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 652/2012 av den 13 juli 2012 |
L 190 |
1 |
19.7.2012 |
|
|
KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 1239/2012 av den 19 december 2012 |
L 350 |
63 |
20.12.2012 |
|
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 519/2013 av den 21 februari 2013 |
L 158 |
74 |
10.6.2013 |
|
Rättad genom:
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 543/2008
av den 16 juni 2008
om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller handelsnormerna för fjäderfäkött
Artikel 1
De produkter som avses i artikel 121 e led ii i förordning (EG) nr 1234/2007 ska definieras på följande sätt:
1. Fjäderfäslaktkroppar
a) TAMHÖNS (Gallus domesticus)
|
— |
kycklingar, slaktkycklingar (broiler) : höns med böjlig bröstbensspets (inte förbenad), |
|
— |
tuppar, hönor, gryt- eller kok- : höns med stel bröstbensspets (förbenad), |
|
— |
kapuner : tuppar som före könsmognaden kastrerats genom ett kirurgiskt ingrepp och som slaktas vid en ålder på lägst 140 dagar; efter kastreringen bör kapunerna gödas under en period på minst 77 dagar, |
|
— |
poussin, coquelet : kyckling med en slaktvikt på högst 650 g (utan inkråm, huvud och fötter); kycklingar på 650–750 g får kallas ”poussin” om slaktåldern är högst 28 dagar. Medlemsstaterna får tillämpa artikel 12 vid kontroll av denna slaktålder. |
|
— |
ungtupp : tuppkyckling av värpras med stel bröstbensspets (inte helt förbenad) vars ålder vid slakt ska vara minst 90 dagar. |
b) KALKONER (Meleagris gallopavo dom.)
|
— |
(unga) kalkoner : kalkoner med böjlig bröstbensspets (inte förbenad), |
|
— |
kalkoner : kalkoner med stel bröstbensspets (förbenad). |
c) ANKOR (Anas platyrhynchos dom., Cairina muschata), mulardänder (Cairina muschata x Anas platyrhynchos)
|
— |
unga ankor eller ankungar, (unga) myskänder, (unga) mulardänder : ankor med böjlig bröstbensspets (inte förbenad), |
|
— |
ankor, myskänder, mulardänder : ankor med stel bröstbensspets (förbenad). |
d) GÄSS (Anser anser dom.)
|
— |
(unga) gäss eller gåsungar : gäss med böjlig bröstbensspets (inte förbenad). Fettlagret över hela slaktkroppen är tunt eller medeltjockt. Unggåsens fett kan ha en färg som tyder på en särskild diet. |
|
— |
gäss : gäss med stel bröstbensspets (förbenad). Över hela kroppen finns ett medeltjockt till tjockt fettlager. |
e) PÄRLHÖNS (Numida meleagris domesticus)
|
— |
(unga) pärlhöns : pärlhöns med böjlig bröstbensspets (inte förbenad), |
|
— |
pärlhöns : pärlhöns med stel bröstbensspets (förbenad). |
Vid tillämpning av denna förordning ska könsrelaterade varianter av de termer som används i a–e tolkas som synonyma termer.
2. Styckningsdelar av fjäderfäkött
|
a) |
halva : halva kroppen, som delats genom ett längsgående snitt längs bröstbenet och ryggbenet. |
|
b) |
kvart : lårkvart eller bröstkvart som erhållits genom ett snitt genom en halva. |
|
c) |
bakdelspart : båda lårkvarterna förenade med en del av ryggen, med eller utan gumpen. |
|
d) |
bröst : bröstbenet och revbenen eller en del därav, fördelad på båda sidor om bröstbenet, med omgivande muskulatur. Bröstet kan vara helt eller halvt. |
|
e) |
klubba : lårbenet, skenbenet och vadbenet med omgivande muskulatur. De två snitten ska göras vid lederna. |
|
f) |
kycklingklubba med del av ryggben : ryggens vikt överskrider inte 25 % av hela delen. |
|
g) |
lår : lårbenet med omgivande muskulatur. De två snitten ska göras vid lederna. |
|
h) |
ben : skenbenet och vadbenet med omgivande muskulatur. De två snitten ska göras vid lederna. |
|
i) |
vinge : överarmsbenet, strålbenet och armbågsbenet med omgivande muskulatur. När det gäller kalkonvingar kan överarmsbenet eller strålbenet/armbågsbenet med omgivande muskulatur presenteras som separata delar. Spetsen med handlovsbenen kan vara borttagen men behöver inte vara det. Snitten ska göras vid lederna. |
|
j) |
sammanhängande vingar : båda vingarna förenade med del av ryggen, varvid ryggdelens vikt inte får överstiga 45 % av hela styckningsdelens vikt. |
|
k) |
bröstfilé : hela eller halva bröstet utan ben, dvs. utan bröstben och revben. När det gäller kalkonbröst kan filén bestå av enbart den djupa bröstmuskeln. |
|
l) |
bröstfilé med nyckelben : bröstfilén utan skinn och enbart med bröstbenets broskartade spets, varvid nyckelbenets och broskets vikt inte får överstiga 3 % av hela styckningsdelens vikt. |
|
m) |
magret, maigret : bröstfilé av ankor och gäss som avses i punkt 3 med skinn och underhudsfettet som omger bröstmuskeln, utan den djupa bröstmuskeln. |
|
n) |
urbenat kalkonkött av klubba : urbenat kött från kalkonlår och/eller kalkonben, dvs. utan lårben, skenben och vadben, helt, tärnat eller strimlat. |
För de produkter som avses i e, g och h ska orden ”snitten ska göras vid lederna” innebära att snitten görs innanför de två linjer som avgränsar lederna enligt illustrationen i bilaga II.
De produkter som anges i d–k får presenteras med eller utan skinn. Avsaknaden av skinn hos de produkter som anges i d–j eller förekomsten av skinn hos de produkter som anges i k, ska anges vid märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG ( 1 ).
3. Fet gås- och anklever (”foie gras”):
Lever av gäss eller ankor av arterna Cairina muschata eller Cairina muschata x Anas platyrhynchos som har götts på ett sådant sätt att de utvecklat hypertrofi till följd av fettinlagring i levercellerna.
Djur från vilka sådan lever hämtas ska vara fullständigt avblodade. Levern ska ha en enhetlig färg.
Levrarna ska ha följande vikt:
— Anklever ska väga minst 300 g netto.
— Gåslever ska väga minst 400 g netto.
Artikel 2
I denna förordning gäller följande definitioner:
|
a) |
slaktkropp : hela kroppen av en fågel av de arter som anges i artikel 1.1 efter avblodning, plockning och urtagning. Borttagning av njurar ska dock vara frivillig. En urtagen slaktkropp får presenteras för försäljning med eller utan inkråm, dvs. hjärta, lever, muskelmage och hals, instoppat i bukhålan. |
|
b) |
styckningsdelar därav : fjäderfäkött som på grund av storleken och den sammanhängande muskelvävnadens egenskaper kan identifieras som komna från de respektive delarna av slaktkroppen. |
|
c) |
konsumentförpackat fjäderfäkött : fjäderfäkött som presenteras i enlighet med de villkor som fastställs i artikel 1.3 b i direktiv 2000/13/EG. |
|
d) |
icke konsumentförpackat fjäderfäkött : fjäderfäkött som presenteras för försäljning till slutkonsumenten utan att konsumentförpackas eller som förpackas på försäljningsstället på kundens begäran. |
|
e) |
saluföring : innehav eller skyltning för saluföring, försäljningsanbud, försäljning, leverans eller varje annan form av saluföring. |
|
f) |
parti : fjäderfäkött av samma art och typ, samma klass, samma produktionsomgång, från samma slakteri eller styckningsanläggning, belägen på samma plats, som ska kontrolleras. Vid tillämpning av artikel 9 och bilagorna V och VI avses med parti endast konsumentförpackningar av samma nominella viktkategori. |
Artikel 3
1. För saluförande i enlighet med denna förordning ska fjäderfäslaktkroppar bjudas ut till försäljning i en av följande former:
— Delvis urtagen (”effilé”, ”roped”).
— Med inkråm.
— Utan inkråm.
Ordet ”urtagen” får läggas till.
2. Delvis urtagna slaktkroppar är slaktkroppar från vilka hjärta, lever, lungor, muskelmage, kräva och njurar inte har avlägsnats.
3. Beträffande alla presentationsformer av slaktkroppar får luft- och matstrupe liksom kräva lämnas kvar i kroppen om huvudet inte är borttaget.
4. Inkråm får endast bestå av följande:
Hjärta, hals, muskelmage och lever samt alla andra delar som anses vara ätliga på den marknad där produkten är tänkt att slutligen konsumeras. Levern ska vara utan gallblåsa. Muskelmagen ska vara utan hornlagret och innehållet i muskelmagen ska vara urtaget. Hjärtat kan vara med eller utan hjärtsäcken. Om halsen sitter kvar på kroppen anses den inte utgöra del av inkråmet.
Om ett av dessa fyra organ vanligtvis inte ingår i de slaktkroppar som bjuds ut till försäljning ska det vid märkningen anges att detta organ saknas.
5. Förutom att den nationella lagstiftning som antagits i enlighet med direktiv 2000/13/EG ska iakttas, ska följande uppgifter anges på de medföljande handelsdokumenten i enlighet med artikel 13.1 b i det direktivet:
a) Den klass som avses i bilaga XIV del B punkt III.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.
b) Tillståndet i vilket fjäderfäköttet saluförs i enlighet med bilaga XIV del B punkt III.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 och den rekommenderade lagringstemperaturen.
Artikel 4
1. De namn under vilka produkter som omfattas av denna förordning säljs, i den mening som avses i artikel 3.1.1 i direktiv 2000/13/EG, ska vara de namn som nämns i artikel 1 i denna förordning samt motsvarande termer på övriga gemenskapsspråk som anges i bilaga I till denna förordning, åtföljda av följande hänvisning:
— För hela slaktkroppar en hänvisning till en av de presentationsformer som fastställs i artikel 3.1 i denna förordning.
— För styckningsdelar av fjäderfä en hänvisning till respektive arter.
2. De namn som definieras i artikel 1.1 och 1.2 får kompletteras med andra termer, förutsatt att dessa inte i avsevärd grad vilseleder konsumenten, särskilt inte på ett sådant sätt att det kan leda till en förväxling med andra produkter som anges i artikel 1.1 och 1.2 eller med de uppgifter som avses i artikel 11.
Artikel 5
1. Andra produkter än de som definieras i artikel 1 får endast saluföras inom gemenskapen under namn som inte i avsevärd grad vilseleder konsumenten genom att ge upphov till förväxling med de produkter som anges i artikel 1 eller med de uppgifter som avses i artikel 11.
2. Förutom att den nationella lagstiftning som antagits i enlighet med direktiv 2000/13/EG ska iakttas, ska märkningen, presentationen och saluföringen av fjäderfäkött som är avsett för slutkonsument uppfylla de ytterligare krav som anges i punkterna 3 och 4 i denna artikel.
3. För färskt fjäderfäkött ska datum för minsta hållbarhetstid ersättas med ”sista förbrukningsdag” i enlighet med artikel 10 i direktiv 2000/13/EG.
4. För konsumentförpackat fjäderfäkött ska även följande uppgifter anges på konsumentförpackningen eller en etikett som fästs på denna:
a) Den klass som avses i bilaga XIV del B punkt III.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.
b) För färskt fjäderfäkött, försäljningspriset och priset per viktenhet i detaljhandelsledet.
c) Tillståndet i vilket fjäderfäköttet saluförs i enlighet med bilaga XIV del B punkt III.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 och den rekommenderade lagringstemperaturen.
d) Slakteriets eller styckningsanläggningens godkännandenummer, utfärdat i enlighet med artikel 4 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004 ( 2 ), utom när styckning och urbening sker på försäljningsstället i enlighet med artikel 4.2 d i samma förordning.
e) För fjäderfäkött som importeras från tredjeland, uppgift om ursprungslandet.
5. Vid försäljning av icke konsumentförpackat fjäderfäkött, utom när styckning och urbening sker på försäljningsstället i enlighet med artikel 4.2 d i förordning (EG) nr 853/2004 och förutsatt att sådan styckning och urbening sker på begäran och i närvaro av kunden, ska artikel 14 i direktiv 2000/13/EG gälla för de uppgifter som avses i punkt 4.
6. Genom undantag från artikel 3.5 och punkterna 2–5 i denna artikel ska det vid leveranser till stycknings- eller bearbetningsanläggningar inte vara nödvändigt att klassificera fjäderfäkött eller att ange de ytterligare uppgifter som avses i de artiklarna.
Artikel 6
Följande tilläggsbestämmelser ska gälla för fryst fjäderfäkött enligt definitionen i bilaga XIV del B punkt II.3 i förordning (EG) nr 1234/2007:
Fryst fjäderfäkött som berörs av denna förordning ska hålla en stabil temperatur på högst –12 °C på alla ställen i produkten, med eventuella kortvariga temperaturökningar på högst 3 °C. Dessa toleranser för produktens temperatur ska vara tillåtna i enlighet med god förvarings- och distributionspraxis vid lokal distribution och i frysdiskar i detaljhandeln.
Artikel 7
1. Fjäderfäslaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä som omfattas av denna förordning ska uppfylla följande minimikrav för att klassificeras i klass A och B:
a) Hela, med hänsyn tagen till presentationsformen.
b) Rena, fria från synliga föroreningar och blod.
c) Fria från främmande lukter.
d) Fria från synliga blodfläckar, undantaget sådana som är små och icke iögonfallande.
e) Fria från utskjutande brutna ben.
f) Fria från svåra kontusioner.
Färskt fjäderfäkött får inte uppvisa tecken på tidigare frysning.
2. För att klassificeras som klass A ska slaktkroppar och styckningsdelar av fjäderfä dessutom uppfylla följande kriterier:
a) De ska ha en god konformitet. Köttet ska vara fylligt, bröstet väl utvecklat, brett, långt och köttigt, och låren ska vara köttiga. Kycklingar, unga ankor eller ankungar och kalkoner ska ha ett tunt, jämnt fettlager på bröstet, ryggen och låren. På tuppar, höns, ankor och unga gäss är det tillåtet med ett tjockare fettlager. Gäss ska ha ett medeltjockt till tjockt fettlager över hela slaktkroppen.
b) Ett fåtal små fjädrar, fjäderspolar (ving- eller stjärtpennslut) och dun (trådfjädrar) får finnas på bröst, klubba, gump, fotleder och vingspetsar. Kokhöns, ankor, kalkoner och gäss får ha ett fåtal sådana rester även på andra kroppsdelar.
c) Viss skada, kontusion och missfärgning är tillåten under förutsättning att den är liten och icke iögonfallande och inte förekommer på bröst eller klubba. Vingspetsen får saknas. En liten rödfärgning av vingspetsar och fjäderfolliklar är tillåten.
d) Frysta eller djupfrysta fjäderfä får inte uppvisa tecken på frysbränna ( 3 ), undantaget sådan som är oväsentlig, liten och icke iögonfallande och inte förekommer på bröst eller klubba.
Artikel 8
1. Beslut till följd av att artiklarna 1, 3 och 7 inte följts får endast avse hela det parti som har kontrollerats i enlighet med bestämmelserna i denna artikel.
2. Ett prov bestående av följande antal enskilda produkter enligt artikel 1 ska väljas ut slumpmässigt från varje parti för kontroll i slakterier, styckningsanläggningar, grossist- och deltaljhandelslager, eller i varje annat handelsled, inbegripet transport, eller vid import från tredjeland, vid förtullningen.
|
Partiets storlek |
Provets storlek |
Tillåtet antal defekta enheter |
|
|
Summa |
För artiklarna 1.1 (1), 1.3 och 7.1 |
||
|
1 |
2 |
3 |
4 |
|
100–500 |
30 |
5 |
2 |
|
501–3 200 |
50 |
7 |
3 |
|
> 3 200 |
80 |
10 |
4 |
|
(1) Tolerans inom varje art, inte mellan arter. |
|||
3. Vid kontroll av ett parti fjäderfäkött av klass A är hela det tillåtna antalet defekta enheter som avses i kolumn 3 i tabellen i punkt 2 tillåtet. Dessa defekta enheter får i fråga om bröstfilé även ha en förekomst av filéer med högst 2 viktprocent brosk (bröstbenets böjliga spets).
Antalet defekta enheter som inte uppfyller bestämmelserna i artikel 1.1 och 1.3 och artikel 7.1 får dock inte överskrida de tal som anges i kolumn 4 i tabellen i punkt 2.
Vad gäller artikel 1.3 får inga defekta enheter tillåtas om inte vikten är minst 240 g i fråga om anklever och minst 385 g i fråga om gåslever.
4. Vid kontroll av ett parti fjäderfäkött av klass B ska det tillåtna antalet defekta enheter fördubblas.
5. Om det kontrollerade partiet bedöms vara bristfälligt, ska kontrollorganet förbjuda att det saluförs eller importeras om det kommer från tredjeland, såvida inte respektive till dess att bevis föreligger för att åtgärder har vidtagits så att partiet överensstämmer med bestämmelserna i artiklarna 1 och 7.
Artikel 9
1. Konsumentförpackat fryst eller djupfryst fjäderfäkött i den mening som avses i artikel 2 i direktiv 76/211/EEG får klassificeras i viktkategorier i enlighet med bilaga XIV del B punkt III.3 i förordning (EEG) nr 1234/2007. Konsumentförpackningarna kan bestå av
— konsumentförpackningar som innehåller en fjäderfäslaktkropp, eller
— konsumentförpackningar som innehåller en eller flera styckningsdelar av fjäderfä av samma typ och art, enligt definitionen i artikel 1.
2. I enlighet med punkterna 3 och 4 ska det på alla konsumentförpackningar finnas en uppgift om produktens vikt, den så kallade nominella vikt som de ska innehålla.
3. Konsumentförpackningar med fryst eller djupfryst fjäderfäkött får klassificeras i kategorier av nominella vikter enligt följande:
a) Slaktkroppar:
— < 1 100 g: klasser om 50 g (1 050 – 1 000 – 950 osv.),
— 1 100 – < 2 400 g: klasser om 100 g (1 100 – 1 200 – 1 300 osv.),
— ≥ 2 400 g: klasser om 200 g (2 400 – 2 600 – 2 800 osv.).
b) Styckningsdelar:
— < 1 100 g: klasser om 50 g (1 050 – 1 000 – 950 osv.),
— ≥ 1 100 g: klasser om 100 g (1 100 – 1 200 – 1 300 osv.).
4. Sådana konsumentförpackningar som avses i punkt 1 ska vara så beskaffade att de uppfyller följande krav:
a) Det faktiska innehållet ska i genomsnitt inte understiga den nominella vikten.
b) Andelen konsumentförpackningar med en negativ avvikelse som är större än den tillåtna negativa avvikelse som fastställs i punkt 9 ska för ett parti konsumentförpackningar vara så liten att partiet uppfyller de kontrollkrav som anges i punkt 10.
c) En konsumentförpackning med en negativ avvikelse som är större än dubbelt så stor som den i punkt 9 angivna tillåtna avvikelsen får inte saluföras.
De definitioner av nominell vikt, faktiskt innehåll och negativ avvikelse som fastställs i bilaga I till direktiv 76/211/EEG ska gälla för denna förordning.
5. Beträffande det ansvar som vilar på förpackaren eller importören av fryst eller djupfryst fjäderfäkött och de kontroller som ska utföras av behöriga myndigheter, ska punkterna 4, 5 och 6 i bilaga I till direktiv 76/211/EEG gälla i tillämpliga delar.
6. Kontrollen av konsumentförpackningar, som ska utföras genom att prov väljs ut, omfattar två delar:
— En kontroll avseende det faktiska innehållet i varje konsumentförpackning i provet.
— En kontroll avseende det genomsnittliga faktiska innehållet i konsumentförpackningarna i provet.
Ett parti konsumentförpackningar ska anses godtagbart om resultaten av båda kontrollerna uppfyller de kriterier för godkännande som avses i punkterna 10 och 11.
7. Ett parti ska utgöras av alla de konsumentförpackningar med samma nominella vikt, av samma typ och samma produktionsomgång, förpackade på samma ställe, som ska kontrolleras.
Partiets storlek ska begränsas till det antal som fastställs nedan:
— Om konsumentförpackningarna kontrolleras i slutet av förpackningslinjen ska antalet i varje parti motsvara förpackningslinjens maximala produktion per timme, utan begränsning vad beträffar partiets storlek.
— I andra fall ska partiets storlek begränsas till 10 000 .
8. Ett prov bestående av följande antal konsumentförpackningar ska slumpmässigt väljas ut från varje parti som ska kontrolleras.
|
Partiets storlek |
Provets storlek |
|
100–500 |
30 |
|
501–3 200 |
50 |
|
> 3 200 |
80 |
För partier som består av färre än 100 konsumentförpackningar ska den oförstörande provning som avses i bilaga II till direktiv 76/211/EEG, om den utförs, omfatta hela partiet.
9. För konsumentförpackade enskilda slaktkroppar är följande negativa avvikelser tillåtna:
|
(i gram) |
||
|
Nominell vikt |
Tillåten negativ avvikelse |
|
|
Slaktkroppar |
Styckningsdelar |
|
|
mindre än 1 100 |
25 |
25 |
|
1 100 –< 2 400 |
50 |
50 |
|
2 400 eller mer |
100 |
50 |
10. För kontrollen av det faktiska innehållet i varje konsumentförpackning i provet ska det minsta godtagbara innehållet beräknas genom att den tillåtna negativa avvikelsen för det aktuella innehållet subtraheras från konsumentförpackningens nominella vikt.
Konsumentförpackningar i provet vars faktiska innehåll understiger det minsta godtagbara innehållet ska anses defekta.
Det kontrollerade partiet konsumentförpackningar ska anses vara godkänt eller underkänt om antalet defekta enheter i provet är mindre än eller lika med kriteriet för godkännande eller lika med eller större än kriteriet för icke godkännande enligt nedan:
|
Antal i provet |
Antal defekta enheter |
|
|
Kriterium för godkännande |
Kriterium för underkännande |
|
|
30 |
2 |
3 |
|
50 |
3 |
4 |
|
80 |
5 |
6 |
11. För kontrollen av det genomsnittliga faktiska innehållet ska ett parti konsumentförpackningar anses godkänt om det genomsnittliga faktiska innehållet i de konsumentförpackningar som utgör provet överstiger nedan angivna kriterium för godkännande:
|
Provets storlek |
Kriterium för godkännande för genomsnittligt faktiskt innehåll |
|
30 |
x— ≥ Qn – 0,503 s |
|
50 |
x— ≥ Qn – 0,379 s |
|
80 |
x— ≥ Qn – 0,295 s |
|
x— |
= |
genomsnittligt faktiskt innehåll i konsumentförpackningarna, |
|
Qn |
= |
konsumentförpackningens nominella vikt, |
|
s |
= |
standardavvikelse i det faktiska innehållet i konsumentförpackningarna i partiet. |
Standardavvikelsen ska beräknas i enlighet med punkt 2.3.2.2 i bilaga II till direktiv 76/211/EEG.
12. Så länge kompletterande uppgifter tillåts enligt bestämmelserna i rådets direktiv 80/181/EEG ( 4 ), får en kompletterande uppgift anges tillsammans med uppgiften om nominell vikt på konsumentförpackningar på vilka denna artikel är tillämplig.
13. Beträffande fjäderfäkött som förs in i Förenade kungariket från andra medlemsstater ska kontroller utföras slumpvis och inte vid gränsen.
Artikel 10
Uppgift om att en av nedan angivna kylmetoder har använts och motsvarande termer på övriga gemenskapsspråk som anges i bilaga III får anges i märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG:
— Luftkylning: Kylning av fjäderfäslaktkroppar med kall luft.
— Evaporativ kylning: Kylning av fjäderfäslaktkroppar med kall luft som uppblandats med vattendimma eller finfördelat vatten.
— Vattenkylning: Kylning av fjäderfäslaktkroppar i tankar med vatten eller is och vatten i enlighet med motströmsprocessen.
Artikel 11
1. Vid uppgift om produktionssystem, får med undantag av organisk eller ekologisk produktion, inga andra termer än de som anges nedan och motsvarande termer på de övriga gemenskapsspråken enligt bilaga IV, användas i märkningen i enlighet med artikel 1.3 a i direktiv 2000/13/EG, och de får anges endast om de villkor som anges i bilaga V till den här förordningen uppfylls:
a) ”Utfodrad med … % …”.
b) ”Extensivt uppfödd inomhus”.
c) ”Tillgång till utomhusvistelse”.
d) ”Traditionell utomhusvistelse”.
e) ”Uppfödd i full frihet”.
Dessa termer får kompletteras med uppgifter som hänvisar till de särskilda kännetecknen för respektive produktionssystem.
Om kött från ankor och gäss som föds upp för produktion av ”foie gras” märks som kött från djur med tillgång till utomhusvistelse (punkterna c, d och e) ska det på etiketten också anges ”från produktion av foie gras”.
2. Uppgift om slaktålder eller om gödningsperiodens längd ska tillåtas endast vid användning av en av de termer som avses i punkt 1 och för en ålder som lägst motsvarar den som anges i bilaga V b, c eller d. Denna bestämmelse gäller dock inte för djur som omfattas av artikel 1.1 a fjärde strecksatsen.
3. Punkterna 1 och 2 ska gälla utan att det påverkar tillämpningen av nationella tekniska bestämmelser som är mer omfattande än de minimikrav som anges i bilaga V, och som endast gäller för producenter i den berörda medlemsstaten, förutsatt att de nationella bestämmelserna är förenliga med gemenskapsrätten och de gemensamma handelsnormerna för fjäderfäkött.
4. Kommissionen ska underrättas om de nationella bestämmelser som avses i punkt 3.
5. Närhelst kommissionen så begär ska medlemsstaterna överlämna alla uppgifter som är nödvändiga för att bedöma om de bestämmelser som avses i denna artikel är förenliga med gemenskapsrätten och de gemensamma handelsnormerna för fjäderfäkött.
Artikel 12
1. Slakterier som har tillstånd att använda de termer som anges i artikel 11 ska registreras särskilt. De ska föra ett separat register per produktionssystem
a) över namn och adress på fjäderfäproducenter som ska registreras efter en kontroll av den behöriga myndigheten i medlemsstaten,
b) på begäran av denna myndighet, antalet djur som varje producent håller vid varje produktionsomgång,
c) över det antal djur som levererats och bearbetats samt den sammanlagda levande vikten eller slaktvikten för dessa,
d) över uppgifter om försäljning med namn och adresser till köpare, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.
2. De producenter som avses i punkt 1 ska därefter kontrolleras regelbundet. De ska föra aktuella register över antalet fåglar per fjäderfäsystem av vilka det även ska framgå antalet sålda djur, köparnas namn och adress, kvantiteter samt fodrets ursprung, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.
Dessutom ska de producenter som använder system där djuren har tillgång till utomhusvistelse, registrera det datum då djuren först fick tillgång till utomhusvistelse.
3. Fodertillverkare och foderleverantörer ska föra register som visar att sammansättningen på det foder som levereras till producenter för de produktionssystem som avses i artikel 11.1 a stämmer överens med angivelserna om utfodring, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.
4. Kläckerier ska föra register över de djur av stammar som är erkända som långsamt växande som levereras till producenter för de produktionssystem som avses i artikel 11.1 d och e, och uppgifterna ska sparas i minst sex månader efter avsändning.
5. Regelbundna kontroller som avser iakttagandet av artikel 11 och punkterna 1–4 i denna artikel ska göras på
a) jordbruksföretag: minst en gång per produktionsomgång,
b) fodertillverkare och foderleverantörer: minst en gång om året,
c) slakterier: minst fyra gånger per år,
d) kläckerier: minst en gång per år för de produktionssystem som avses i artikel 11.1 d och e.
6. Varje medlemsstat ska genom alla lämpliga åtgärder, inbegripet offentliggörande på Internet, ställa till övriga medlemsstaters och kommissionens förfogande den uppdaterade förteckningen över godkända slakterier som registrerats i enlighet med punkt 1, med uppgift om namn och adress och det nummer som tilldelats varje slakteri.
Artikel 13
När det gäller kontrollen av angivandet av använt uppfödningssystem enligt artikel 121 e led v i förordning (EG) nr 1234/2007 ska de organ som medlemsstaterna utsett uppfylla de kriterier som fastställs i europeisk standard nr EN/45011 av den 26 juni 1989, och ska som sådana godkännas och kontrolleras av den behöriga myndigheten i den aktuella medlemsstaten.
Artikel 14
Fjäderfäkött som importeras från tredjeland får vara märkt med en eller flera av de valfria uppgifter som anges i artikel 10 och 11, om köttet åtföljs av ett intyg som utfärdats av den behöriga myndigheten i ursprungslandet, om att de aktuella produkterna är i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser i denna förordning.
På begäran av ett tredjeland ska kommissionen utarbeta en förteckning över sådana myndigheter.
Artikel 15
1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16.5 och artikel 17.3 får fryst och djupfryst kyckling saluföras genom affärsverksamhet eller handel inom gemenskapen endast om vattenhalten inte överskrider de tekniskt oundvikliga värden som bestäms genom den analysmetod som beskrivs i bilaga VI (avdroppningstest) eller metoden i bilaga VII (kemiskt test).
2. De behöriga myndigheter som utses av varje medlemsstat ska säkerställa att slakterierna vidtar alla nödvändiga åtgärder för att uppfylla bestämmelserna i punkt 1 och särskilt se till att
— prov tas för att övervaka vattenupptagningen vid kylning och vattenhalten i fryst och djupfryst kyckling,
— resultatet av kontrollerna antecknas och sparas i ett år,
— varje parti märks på ett sådant sätt att produktionsdagen kan identifieras; denna märkning av partiet måste anges i produktionsprotokollen.
Artikel 16
1. I enlighet med bilaga IX ska regelbundna kontroller genomföras av det vatten som upptas eller kontroller i enlighet med bilaga VI genomföras i slakterierna minst en gång under varje arbetsperiod om åtta timmar.
Om kontrollerna visar att den vattenmängd som upptas är större än den totalt tillåtna vattenhalten enligt denna förordning, med beaktande av vatten som upptas av slaktkropparna vid den del av beredningen som inte omfattas av kontroll, och om i något fall den vattenmängd som upptas är större än de nivåer som anges i bilaga IX punkt 10 eller i bilaga VI punkt 7, ska nödvändiga tekniska justeringar av produktionen genast göras av slakteriet.
2. I samtliga de fall som avses i punkt 1 andra stycket och i vart fall åtminstone en gång varannan månad ska de kontroller av vattenhalten som avses i artikel 15.1 genomföras genom provtagning i enlighet med bilagorna VI eller VII på frysta och djupfrysta kycklingar från de slakterier som väljs ut av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Dessa kontroller ska inte utföras på slaktkroppar som är avsedda uteslutande för export om detta kan intygas på ett godtagbart sätt för den behöriga myndigheten.
3. De kontroller som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras av eller under tillsyn av den behöriga myndigheten. Den behöriga myndigheten får i vissa fall tillämpa bestämmelserna i punkt 1, särskilt punkterna 1 och 10 i bilaga IX, samt punkt 2 i denna artikel striktare i fråga om ett givet slakteri där detta visar sig nödvändigt för att säkerställa att den totalt tillåtna vattenhalten enligt denna förordning följs.
Den behöriga myndigheten ska vid alla tillfällen, då ett parti frysta eller djupfrysta fjäderfä inte anses vara i överensstämmelse med denna förordning, först återuppta kontrollen med den lägsta möjliga frekvens som anges i punkt 2, när tre på varandra följande kontroller enligt bilagorna VI eller VII, genomförda på ett urval av tre olika produktionsdagar inom högst fyra veckor, har visat negativt resultat. Kostnaden för dessa kontroller ska betalas av slakteriet i fråga.
4. Om, i samband med luftkylning, resultaten av de kontroller som avses i punkterna 1 och 2 överensstämmer med kriterierna i bilagorna VI–IX under en period av sex månader, får frekvensen av de kontroller som avses i punkt 1 sänkas till en gång i månaden. Om det vid något tillfälle konstateras att kriterierna i bilagorna inte iakttas ska detta leda till en återgång till kontroller enligt punkt 1.
5. Om resultaten av de kontroller som avses i punkt 2 överskrider de tillåtna gränsvärdena ska det berörda partiet inte anses uppfylla bestämmelserna i denna förordning. Det berörda slakteriet får dock begära att en motanalys genomförs på medlemsstatens referenslaboratorium med hjälp av en metod som väljs av den behöriga myndigheten i medlemsstaten. Innehavaren av partiet ska stå för kostnaden för motanalysen.
6. Om det efter en sådan motanalys bedöms att det berörda partiet inte uppfyller bestämmelserna i denna förordning ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder för att tillåta att ett sådant parti saluförs inom gemenskapen endast på villkor att såväl individuella som gemensamma förpackningar av slaktkropparna i fråga, under tillsyn av den behöriga myndigheten, av slakteriet märks med en banderoll eller etikett som har minst en av de formuleringar som förtecknas i bilaga X angivet med röda versaler.
Det parti som avses i första stycket ska förbli under den behöriga myndighetens överinseende till dess att det har behandlats i enlighet med bestämmelserna i denna punkt eller på annat sätt slutbehandlats. Om det intygas för den behöriga myndigheten att det parti som avses i första stycket ska exporteras, ska den behöriga myndigheten vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra att det berörda partiet saluförs inom gemenskapen.
De formuleringar som anges i första stycket ska anbringas på en väl synlig plats och vara tydliga och outplånliga. De ska inte döljas, skymmas eller störas av andra texter eller bilder. Bokstäverna ska på individuella förpackningar vara minst 1 cm höga och på gemensamma förpackningar 2 cm.
Artikel 17
1. Om det föreligger allvarliga misstankar om oegentligheter får den medlemsstat som är bestämmelseland genomföra stickprovskontroller av fryst och djupfryst kyckling för att kontrollera att försändelsen uppfyller kraven i artiklarna 15 och 16.
2. De kontroller som avses i punkt 1 ska genomföras på varornas bestämmelseort eller på en annan lämplig plats, under förutsättning att i det senare fallet platsen inte är belägen vid gränsen och i minsta möjliga mån påverkar varornas färdväg och att varorna kan fortsätta mot bestämmelseorten när provtagning har skett. De berörda produkterna ska dock inte säljas till slutkonsument förrän resultatet av kontrollen finns tillgängligt.
Sådana kontroller ska genomföras snarast möjligt för att inte onödigt försena produkternas saluförande eller förorsaka förseningar som kan påverka deras kvalitet.
Resultaten av dessa kontroller och eventuellt påföljande beslut och skälen till dessa ska senast två arbetsdagar efter provtagningen meddelas till avsändaren och mottagaren eller deras företrädare. Beslut som fattas av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland och skälen för besluten ska meddelas till den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland.
Om avsändaren eller hans företrädare begär det ska dessa beslut och skälen för dem meddelas till honom skriftligen med uppgifter om rätten att överklaga enligt gällande lag i den medlemsstat som är bestämmelseland, förfarandet för överklagande och gällande tidsfrister.
3. Om resultaten av de kontroller som avses i punkt 1 överskrider de tillåtna gränsvärdena får innehavaren av partiet begära att en motanalys med hjälp av samma metod som i det första testet genomförs i ett av de referenslaboratorier som anges i bilaga XI. Innehavaren av partiet ska stå för kostnaderna i samband med motanalysen. Referenslaboratoriernas arbetsuppgifter och kompetens anges i bilaga XII.
4. Om det efter en kontroll som genomförs i enlighet med punkterna 1 och 2 – och efter en begärd motanalys – visar sig att den frysta eller djupfrysta kycklingen inte uppfyller kraven i artiklarna 15 och 16, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland tillämpa förfarandet i artikel 16.6.
5. I de fall som anges i punkterna 3 och 4 ska den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland snarast ta kontakt med den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland. Den senare ska vidta alla nödvändiga åtgärder och underrätta den behöriga myndigheten i bestämmelselandet om vilken typ av kontroller som genomförts, de beslut som fattats och skälen för dem.
När de kontroller som avses i punkterna 1 och 3 visar upprepade avvikelser eller när sådana kontroller – enligt den medlemsstat som är avsändarland – genomförs utan tillräcklig anledning ska de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten underrätta kommissionen.
Kommissionen får i den utsträckning som är nödvändig för att säkerställa en enhetlig tillämpning av denna förordning eller på begäran av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är bestämmelseland och med beaktande av arten av oegentligheter vidta någon av följande åtgärder:
— Sända en grupp experter till den berörda anläggningen och i samarbete med den behöriga nationella myndigheten genomföra kontroller på platsen, eller
— begära att den behöriga myndigheten i den medlemsstat som är avsändarland gör fler provtagningar i den berörda anläggningen och om nödvändigt vidtar sanktioner i enlighet med artikel 194 i förordning (EG) nr 1234/2007.
Kommissionen ska underrätta medlemsstaterna om sina rön. Medlemsstater på vars område en inspektion genomförs ska ge experterna all nödvändig hjälp för utförandet av deras uppdrag.
Den medlemsstat som är avsändarland måste på begäran av den medlemsstat som är bestämmelseland, i avvaktan på kommissionens rön, göra fler kontroller av produkterna från den berörda anläggningen.
När dessa åtgärder vidas för att komma till rätta med upprepade avvikelser i en anläggning ska kommissionen debitera de utgifter som uppkommer genom tillämpningen av tredje styckets strecksatser på den berörda anläggningen.
Artikel 18
1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska omedelbart underrätta respektive nationella referenslaboratorium om resultaten av de kontroller som avses i artiklarna 15, 16 och 17 som genomförs av dem eller under deras övervakning.
Före den 30 juni varje år ska de nationella referenslaboratorierna meddela kommissionen resultaten av de kontroller som nämns i första stycket. Resultaten ska läggas fram för övervägande i den förvaltningskommitté som avses i artikel 195.1 i förordning (EG) nr 1234/2007.
2. Medlemsstaterna ska utarbeta praktiska åtgärder för de kontroller i alla led i saluföringen som föreskrivs i artiklarna 15, 16 och 17, inbegripet kontroll av import från tredjeland i samband med tullklareringen i enlighet med bilagorna VI och VII. De ska informera de övriga medlemsstaterna och kommissionen om dessa åtgärder. Alla ändringar ska genast anmälas till de övriga medlemsstaterna och kommissionen.
Artikel 19
En styrelse sammansatt av experter på övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött ska fungera som samordnare av de nationella referenslaboratoriernas testverksamhet. Den ska bestå av företrädare för kommissionen och nationella referenslaboratorier. Styrelsens och de nationella referenslaboratoriernas uppgifter samt styrelsens organisatoriska struktur anges i bilaga XII.
Ett finansiellt stöd ska betalas till referenslaboratoriet i enlighet med villkoren i ett kontrakt som sluts mellan kommissionen på uppdrag av gemenskapen och laboratoriet.
Generaldirektören vid generaldirektoratet för jordbruk bemyndigas att på kommissionens vägnar underteckna kontraktet.
Artikel 20
1. Följande färska, frysta och djupfrysta styckningsdelar av fjäderfäkött får saluföras inom gemenskapen, genom försäljning till konsumenten eller genom handel, endast om vattenhalten inte överstiger vad som är tekniskt ofrånkomligt enligt den analysmetod som beskrivs i bilaga VIII (kemiskt test):
a) Kycklingbröstfiléer, med eller utan nyckelben, utan skinn.
b) Kycklingbröst, med skinn.
c) Lår, ben, klubbor, klubbor med del av ryggben och bakdelspart av kyckling, med skinn.
d) Kalkonbröstfilé, utan skinn.
e) Kalkonbröst, med skinn.
f) Lår, ben och klubbor av kalkon, med skinn.
g) Urbenat kalkonkött av klubba, utan skinn.
2. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska se till att slakterier och styckningsanläggningar, oavsett om de är kopplade till ett slakteri eller inte, vidtar alla nödvändiga åtgärder för att följa bestämmelserna i punkt 1, och i synnerhet
a) att regelbundna kontroller av vattenhalten görs i enlighet med artikel 16.1, även när det gäller slaktkroppar av kalkon och kyckling avsedda för produktion av färska, frysta och djupfrysta styckningsdelar enligt punkt 1 i denna artikel. Kontrollerna ska utföras minst en gång per arbetsperiod om åtta timmar. I samband med luftkylning av slaktkroppar av kalkon är det inte nödvändigt med regelbundna kontroller av vattenhalten. De gränsvärden som fastställs i bilaga IX punkt 10 ska även gälla för slaktkroppar av kalkon,
b) att resultatet av kontrollerna antecknas och sparas i ett år,
c) att varje parti märks på ett sådant sätt att produktionsdagen kan identifieras; denna märkning av partiet måste anges i produktionsprotokollen.
Om, i samband med luftkylning, resultaten av de kontroller som avses i led a och i punkt 3 överensstämmer med kriterierna i bilagorna VI–IX under en period av sex månader, får frekvensen av de kontroller som avses i led a sänkas till en gång i månaden. Om det vid något tillfälle konstateras att kriterierna i bilagorna VI–IX inte iakttas ska detta leda till en återgång till kontroller enligt led a.
3. Kontroller av den vattenhalt som avses i punkt 1 ska utföras åtminstone en gång var tredje månad genom provtagning på frysta och djupfrysta styckningsdelar av fjäderfäkött från samtliga slakterier och styckningsanläggningar som producerar sådana styckningsdelar, i enlighet med bilaga VIII. Dessa kontroller ska inte utföras om den behöriga myndigheten har tillfredsställande belägg för att styckningsdelarna i fråga uteslutande är avsedda för export.
Om en viss styckningsanläggning under ett års tid uppfyller kriterierna i bilaga VIII ska kontrollfrekvensen sänkas till en kontroll var sjätte månad. Om det därefter konstateras att kriterierna inte iakttas ska detta leda till en återgång till kontroller enligt första stycket.
4. Artikel 16.3–16.6 samt artiklarna 17 och 18 ska i tillämpliga delar också gälla de styckningsdelar av fjäderfäkött som avses i punkt 1 i denna artikel.
Artikel 20a
De meddelanden till kommissionen som avses i artiklarna 11.4, 11.5, 17.5, 18.1 och 18.2 ska lämnas i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 792/2009 ( 5 ).
Artikel 21
Förordning (EEG) nr 1538/91 ska upphöra att gälla från och med den 1 juli 2008.
Hänvisningar till den upphävda förordningen och till förordning (EEG) nr 1906/90 ska anses som hänvisningar till den här förordningen och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga XIII.
Artikel 22
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2008.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
Namn på fjäderfäslaktkroppar
|
|
bg |
es |
cs |
da |
de |
et |
el |
en |
fr |
►M7 hr ◄ |
it |
lv |
|
1. |
Пиле, бройлер |
Pollo (de carne) |
Kuře, brojler |
Kylling, slagtekylling |
Hähnchen Masthuhn |
Tibud, broiler |
Κοτόπουλο Πετετνοί και κότες (κρεατοπαραγωγής) |
Chicken, broiler |
Poulet (de chair) |
►M7 Tovljeno pile, brojler ◄ |
Pollo, ‘Broiler’ |
Cālis, broilers |
|
2. |
Петел, кокошка |
Gallo, gallina |
Kohout, slepice, drůbež na pečení, nebo vaření |
Hane, høne, suppehøne |
Suppenhuhn |
Kuked, kanad, hautamiseks või keetmiseks mõeldud kodulinnud |
Πετεινοί και κότες (για βράοιμο) |
Cock, hen, casserole, or boiling fowl |
Coq, poule (à bouillir) |
►M7 Pijetao, kokoš, kokoš za pečenje ili kuhanje ◄ |
Gallo, gallina Pollame da brodo |
Gailis, vista (sautēšanai vai vārīšanai) |
|
3. |
Петел (угоен, скопен) |
Capón |
Kapoun |
Kapun |
Kapaun |
Kohikukk |
Καπόνια |
Capon |
Chapon |
►M7 Kopun ◄ |
Cappone |
Kapauns |
|
4. |
Ярка, петле |
Polluelo |
Kuřátko, kohoutek |
Poussin, Coquelet |
Stubenküken |
Kana- ja kukepojad |
Νεοσσός, πετεινάρι |
Poussin, Coquelet |
Poussin, coquelet |
►M7 Mlado pile i mladi pijetao ◄ |
Galletto |
Cālītis |
|
5. |
Млад петел |
Gallo joven |
Mladý kohout |
Unghane |
Junger Hahn |
Noor kukk |
Πετεινάρι |
Young cock |
Jeune coq |
►M7 Mladi pijetao ◄ |
Giovane gallo |
Jauns gailis |
|
1. |
(Млада) пуйка |
Pavo (joven) |
(Mladá) krůta |
(Mini) kalkun |
(Junge) Pute, (Junger) Truthahn |
(Noor) kalkun |
(Νεαροί) γάλοι και γαλοπούλες |
(Young) turkey |
Dindonneau, (jeune) dinde |
►M7 (Mladi) puran ◄ |
(Giovane) tacchino |
(Jauns) tītars |
|
2. |
Пуйка |
Pavo |
Krůta |
Avlskalkun |
Pute, Truthahn |
Kalkun |
Γάλοι και γαλοπούλες |
Turkey |
Dinde (à bouillir) |
►M7 Puran ◄ |
Tacchino/a |
Tītars |
|
1. |
(Млада) патица, пате (млада) мускусна патица, (млад) мюлар |
Pato (joven o anadino), pato de Barbaria (joven), pato cruzado (joven) |
(Mladá) kachna, kachnê, (mladá) Pižmová kachna, (mladá) kachna Mulard |
(Ung) and (Ung) berberiand (Ung) mulardand |
Frühmastente, Jungente, (Junge) Barbarieente (Junge Mulardente) |
(Noor) part, pardipoeg. (noor) muskuspart, (noor) mullard |
(Νεαρές) πάπιες ή παπάκια, (νεαρές) πάπιες Βαρβαρίας, (νεαρές) παπιες mulard |
(Young) duck, duckling, (Young) Muscovy duck (Young) Mulard duck |
(Jeune) canard, caneton, (jeune) canard de Barbarie, (jeune) canard mulard |
►M7 (Mlada) patka, (mlada) mošusna patka, (mlada) patka mulard ◄ |
(Giovane) anatra (Giovane) Anatra muta (Giovane) Anatra ‘mulard’ |
(Jauna) pīle, pīlēns, (jauna) muskuspīle, (jauna) Mulard pīle |
|
2. |
Патица, мускусна патица, мюлар |
Pato, pato de Barbaria, pato cruzado |
Kachna, Pižmová kachna, kachna Mulard |
Avlsand Avlsberberiand Avlsmulardand |
Ente, Barbarieente Mulardente |
Part, muskuspart, mullard |
Πάτιες, πάτιες Βαρβαρίας πάτιες mulard |
Duck, Muscovy duck, Mulard duck |
Canard, canard de Barbarie (à bouillir), canard mulard (à bouillir) |
►M7 Patka, mošusna patka, patka mulard ◄ |
Anatra Anatra muta Anatra ‘mulard’ |
Pīle, muskuspīle, Mulard pīle |
|
1. |
(Млада) гъска, гъсе |
Oca (joven), ansarón |
Mladá husa, house |
(Ung) gås |
Frühmastgans, (Junge) Gans, Jungmastgans |
(Noor) hani, hanepoeg |
(Νεαρές) χήνες ή χηνάκια |
(Young) goose, gosling |
(Jeune) oie ou oison |
►M7 (Mlada) guska ◄ |
(Giovane) oca |
(Jauna) zoss, zoslēns |
|
2. |
Гъска |
Oca |
Husa |
Avlsgås |
Gans |
Hani |
Χήνες |
Goose |
Oie |
►M7 Guska ◄ |
Oca |
Zoss |
|
1. |
(Млада) токачка |
Pintada (joven) |
Mladá perlička |
(Ung) perlehøne |
(Junges) Perlhuhn |
(Noor) pärlkana |
(Νεαρές) φραγκόκοτες |
(Young) guinea fowl |
(Jeune) pintade Pintadeau |
►M7 (Mlada) biserka ◄ |
(Giovane) faraona |
(Jauna) pērļu vistiņa |
|
2. |
Токачка |
Pintada |
Perlička |
Avlsperlehøne |
Perlhuhn |
Pärlkana |
Φραγκόκοτες |
Guinea fowl |
Pintade |
►M7 Biserka ◄ |
Faraona |
Pērļu vistiņa |
|
|
lt |
►C2 hu ◄ |
mt |
nl |
pl |
pt |
ro |
sk |
sl |
fi |
sv |
|
1. |
Viščiukas, viščiukas broileris |
►C2 Csirke, brojlercsirke ◄ |
Fellus, brojler |
Kuiken, braadkuiken |
Kurczę, broiler |
Frango |
Pui de carne, broiler |
Kurča, brojler |
Pitovni piščanec – brojler |
Broileri |
Kyckling, slaktkyckling (broiler) |
|
2. |
Gaidys, višta, gaidys (arba višta) troškinti arba virti |
►C2 Kakas, tyúk, sütésre vagy főzésre szánt szárnyas ◄ |
Serduk, tiġieġa (tal-brodu) |
Haan, hen soep- of stoofkip |
Kura rosołowa |
Galo, galinha |
Cocoș, găină sau carne de pasăre pentru fiert |
Kohút, sliepka |
Petelin, kokoš, perutnina za pečenje ali kuhanje |
Kukko, kana |
Tupp, höna, gryt-, eller kokhöna |
|
3. |
Kaplūnas |
►C2 Kappan ◄ |
Ħasi |
Kapoen |
Kapłon |
Capão |
Clapon |
Kapún |
Kopun |
Chapon (syöttökukko) |
Kapun |
|
4. |
Viščiukas tabaka (arba poussin (coquelet) tipo viščiukas) |
►C2 Csibe ◄ |
Għattuqa, coquelet |
Piepkuiken |
Kurczątko |
Franguitos |
Pui tineri |
Kurčiatko |
Mlad piščanec, mlad petelin (kokelet) |
Kananpoika, kukonpoika |
Poussin, Coquelet |
|
5. |
Gaidžiukas |
►C2 Fiatal kakas ◄ |
Serduk żgħir fl-eta |
Jonge haan |
Młody kogut |
Galo jovem |
Cocoș tânăr |
Mladý kohút |
Mlad petelin |
Nuori kukko |
Ung tupp |
|
1. |
Kalakučiukas |
►C2 (Fiatal) pulyka ◄ |
Dundjan (żgħir fl-eta) |
(Jonge) kalkoen |
(Młody) indyk |
Peru |
Curcan (tânăr) |
Mladá morka |
(Mlada) pura |
(Nuori) kalkkuna |
(Ung) kalkon |
|
2. |
Kalakutas |
►C2 Pulyka ◄ |
Dundjan |
Kalkoen |
Indyk |
Peru adulto |
Curcan |
Morka |
Pura |
Kalkkuna |
Kalkon |
|
1. |
Ančiukas, muskusinis ančiukas, mulardinis ančiukas |
►C2 Fiatal kacsa, (fiatal) pézsmakacsa, (fiatal) Mulard-kacsa ◄ |
Papra (żgħira fl-eta), papra żgħira (fellus ta’ papra) muskovy (żgħira fl-eta), papra mulard |
(Jonge) eend, (Jonge) Barbarijse eend (Jonge) „Mulard”-eend |
(Młoda) kaczka tuczona, (Młoda) kaczka piżmova, (Młoda) kaczka mulard |
Pato, Pato Barbary, Pato Mulard |
Rață (tânără), rață (tânără) din specia Cairina moschata, rață (tânără) Mulard |
(Mladá kačica), káča, (Mladá) pižmová kačica, (Mladý) mulard |
(Mlada) raca, račka, (mlada) muškatna raca, (mlada) mulard raca |
(Nuori) ankka, (Nuori) myskiankka |
(Ung) anka, ankunge (ung) mulardand (ung) myskand |
|
2. |
Antis, muskusinė antis, mulardinė antis |
►C2 Kacsa, pézsmakacsa, Mulard-kacsa ◄ |
Papra, papra muscovy, papra mulard |
Eend Barbarijse eend „Mulard”-eend |
Kaczka, Kaczka piżmowa, Kaczka mulard |
Pato adulto, pato adulto Barbary, pato adulto Mulard |
Rață, rață din specia Cairina moschata, rață Mulard |
Kačica, Pyžmová kačica, Mulard |
Raca, muškatna raca, mulard raca |
Ankka, myskiankka |
Anka, mulardand, myskand |
|
1. |
Žąsiukas |
►C2 (Fiatal) liba ◄ |
Wiżża (żgħira fl-eta), fellusa ta’ wiżża |
(Jonge) gans |
Młoda gęś |
Ganso |
Gâscă (tânără) |
(Mladá) hus, húsa |
(Mlada) gos, goska |
(Nuori) hanhi |
(Ung) gås, gåsunge |
|
2. |
Žąsis |
►C2 Liba ◄ |
Wiżża |
Gans |
Gęś |
Ganso adulto |
Gâscă |
Hus |
Gos |
Hanhi |
Gås |
|
1. |
Perlinis viščiukas |
►C2 (Fiatal) gyöngytyúk ◄ |
Farghuna (żgħira fl-eta) |
(Jonge) parelhoen |
(Młoda) perliczka |
Pintada |
Bibilică adultă |
(Mladá) perlička |
(Mlada) pegatka |
(Nuori) helmikana |
(Ung) pärlhöna |
|
2. |
Perlinė višta |
►C2 Gyöngytyúk ◄ |
Fargħuna |
Parelhoen |
Perlica |
Pintada adulta |
Bibilică |
Perlička |
Pegatka |
Helmikana |
Pärlhöna |
Namn på styckningsdelar
|
|
bg |
es |
cs |
da |
de |
et |
el |
en |
fr |
►M7 hr ◄ |
it |
lv |
|
(a) |
Половинка |
Medio |
Půlka |
Halvt |
Hälfte oder Halbes |
Pool |
Μισά |
Half |
Demi ou moitié |
►M7 Polovica ◄ |
Metà |
Puse |
|
(b) |
Четвъртинка |
Charto |
Čtvrtka |
Kvart |
(Vorder-, Hinter-) Viertel |
Veerand |
Τεταρτημόριο |
Quarter |
Quart |
►M7 Četvrt ◄ |
Quarto |
Ceturtdaļa |
|
(c) |
Неразделени четвъртинки с бутчетата |
Cuartos traseros unidos |
Neoddělená zadní čtvrtka |
Sammenhængende lårstykker |
Hinterviertel am Stück |
Lahtilõikamata koivad |
Αδιαχώριστα τεταρτημόρια ποδιών |
Unseparated leg quarters |
Quarts postérieurs non séparés |
►M7 Neodvojene stražnje četvrti ◄ |
Cosciotto |
Nesadalītas kāju ceturtdaļas |
|
(d) |
Гърди, бяло месо или филе с кост |
Pechuga |
Prsa |
Bryst |
Brust, halbe Brust, halbierte Brust |
Rind |
Στήθος |
Breast |
Poitrine, blanc ou filet sur os |
►M7 Prsa ◄ |
Petto con osso |
Krūtiņa |
|
(e) |
Бутче |
Muslo y contramuslo |
Stehno |
Helt lår |
Schenkel, Keule |
Koib |
Πόδι |
Leg |
Cuisse |
►M7 Batak sa zabatkom ◄ |
Coscia |
Kāja |
|
(f) |
Бутче с част от гърба, прикрепен към него |
Charto trasero de pollo |
Stehno kuřete s částí zad |
Kyllingelår med en del af ryggen |
Hähnchenschenkel mit Rückenstück, Hühnerkeule mit Rückenstück |
Koib koos seljaosaga |
Πόδι από κοτόπουλο με ένα κομμάτι της ράχης |
Chicken leg with a portion of the back |
Cuisse de poulet avec une portion du dos |
►M7 Pileći batak sa zabatkom s dijelom leđa ◄ |
Coscetta |
Cāļa kāja ar muguras daļu |
|
(g) |
Бедро |
Contramuslo |
Horní stehno |
Overlår |
Oberschenkel, Oberkeule |
Kints |
Μηρός (μπούτι) |
Thigh |
Haut de cuisse |
►M7 Zabatak ◄ |
Sovraccoscia |
ciska jeb šķiņķis |
|
(h) |
Подбедрица |
Muslo |
Dolní stehno (Palička) |
Underlår |
Unterschenkel, Unterkeule |
poolkoib |
Κνήμη |
Drumstick |
Pilon |
►M7 Batak ◄ |
Fuso |
Stilbs |
|
(i) |
Крило |
Ala |
Křídlo |
Vinge |
Flügel |
Tiib |
Φτερούγα |
Wing |
Aile |
►M7 Krilo ◄ |
Ala |
Spārns |
|
(j) |
Неразделени крила |
Alas unidas |
Neoddělená křídla |
Sammenhængende vinger |
Beide Flügel, ungetrennt |
Lahtilõikamata tiivad |
Αδιαχώριστες φτερούγες |
Unseparated wings |
Ailes non séparées |
►M7 Neodvojena krila ◄ |
Ali non separate |
Nesadalīti spārni |
|
(k) |
Филе от гърдите, бяло месо |
Filete de pechuga |
Prsní řízek |
Brystfilet |
Brustfilet, Filet aus der Brust, Filet |
Rinnafilee |
Φιλέτο στήθους |
Breast fillet |
Filet de poitrine, blanc, filet, noix |
►M7 File od prsa ◄ |
Filetto, fesa (tacchino) |
Krūtiņas fileja |
|
(l) |
Филе от гърдите с «ядеца» |
Filete de pechuga con clavícula |
Filety z prsou (Klíční kost s chrupavkou prsní kosti včetně svaloviny v přirozené souvislosti, klíč. kost a chrupavka max. 3 % z cel. hmotnosti) |
Brystfilet med ønskeben |
Brustfilet mit Schlüsselbein |
Rinnafilee koos harkluuga |
Φιλέτο στήθους με κλειδοκόκαλο |
Breast fillet with wishbone |
Filet de poitrine avec clavicule |
►M7 File od prsa s prsnom kosti ◄ |
Petto (con forcella), fesa (con forcella) |
Krūtiņas fileja ar atslēgas kaulu |
|
(m) |
Нетлъсто филе |
Magret, maigret |
Magret, maigret (Filety z prsou kachen a hus s kůží a podkožním tukem pokrývajícím prsní sval, bez hlubokého svalu prsního) |
Magret, maigret |
Magret, Maigret |
Rinnaliha («magret» või «maigret») |
Maigret, magret |
Magret, maigret |
Magret, maigret |
►M7 Magret ◄ |
Magret, maigret |
Magret, maigret |
|
(n) |
Oбезкостен пуешки бут |
Carne de muslo y contramuslo de pavo deshuesada |
U vykostěných krůtích stehen |
Udbenet kød af hele kalkunlår |
Entbeintes Fleisch von Putenschenkeln |
Kalkuni konditustatud koivaliha |
Κρέας ποδιού γαλοπούλας χωρίς κόκαλο |
Deboned turkey leg meat |
Cuisse désossée de dinde |
►M7 Meso purećih bataka i zabataka bez kosti ◄ |
Carne di coscia di tacchino disossata |
Atkaulota tītara kāju gaļa |
|
|
lt |
►C2 hu ◄ |
mt |
nl |
pl |
pt |
ro |
sk |
sl |
fi |
sv |
|
(a) |
Pusė |
►C2 Fél ◄ |
Nofs |
Helft |
Połówka |
Metade |
Jumătăți |
Polená hydina |
Polovica |
Puolikas |
Halva |
|
(b) |
Ketvirtis |
►C2 Negyed ◄ |
Kwart |
Kwart |
Ćwiartka |
Quarto |
Sferturi |
Štvrťka hydiny |
Četrt |
Neljännes |
Kvart |
|
(c) |
Neatskirti ketvirčiai su šlaunelėmis |
►C2 Összefüggő combnegyedek ◄ |
Il-kwarti ta’ wara tas-saqajn, mhux separati |
Niet-gescheiden achterkwarten |
Ćwiartka tylna w całości |
Quartos da coxa não separados |
Sferturi posterioare neseparate |
Neoddelené hydinové stehná |
Neločene četrti nog |
Takaneljännes |
Bakdelspart |
|
(d) |
Krūtinėlė |
►C2 Mell ◄ |
Sidra |
Borst |
Pierś, połówka piersi |
Peito |
Piept |
Prsia |
Prsi |
Rinta |
Bröst |
|
(e) |
Kulšelė |
►C2 Comb ◄ |
Koxxa |
Hele poot, hele dij |
Noga |
Perna inteira |
Pulpă |
Hydinové stehno |
Bedro |
Koipireisi |
Klubba |
|
(f) |
Viščiuko kulšelė su nugarėlės dalimi |
►C2 Csirkecomb a hát egy részével ◄ |
Koxxa tat-tiġieġa b’porzjon tad-dahar |
Poot/dij met rugdeel (bout) |
Noga kurczęca z częścią grzbietu |
Perna inteira de frango com uma porção do dorso |
Pulpă de pui cu o porțiune din spate atașată |
Kuracie stehno s panvou |
Piščančja bedra z delom hrbta |
Koipireisi, jossa selkäosa |
Kycklingklubba med del av ryggben |
|
(g) |
Šlaunelė |
►C2 Felsőcomb ◄ |
Il-biċċa ta’ fuq tal-koxxa |
Bovenpoot, bovendij |
Udo |
Coxa |
Pulpă superioară |
Horné hydinové stehno |
Stegno |
Reisi |
Lår |
|
(h) |
Blauzdelė |
►C2 Alsócomb ◄ |
Il-biċċa t’isfel tal-koxxa (drumstick) |
Onderpoot, onderdij (Drumstick) |
Podudzie |
Perna |
Pulpă inferioară |
Dolné hydinové stehno |
Krača |
Koipi |
Ben |
|
(i) |
Sparnelis |
►C2 Szárny ◄ |
Ġewnaħ |
Vleugel |
Skrzydło |
Asa |
Aripi |
Hydinové krídelko |
Peruti |
Siipi |
Vinge |
|
(j) |
Neatskirti sparneliai |
►C2 Összefüggő szárnyak ◄ |
Ġwienaħ mhux separate |
Niet-gescheiden vleugels |
Skrzydła w całości |
Asas não separadas |
Aripi neseparate |
Neoddelené hydinové krídla |
Neločene peruti |
Siivet kiinni toisissaan |
Sammanhängande vingar |
|
(k) |
Krūtinėlės filė |
►C2 Mellfilé ◄ |
Flett tas-sidra |
Borstfilet |
Filet z piersi |
Carne de peito |
Piept dezosat |
Hydinový rezeň |
Prsni file |
Rintafilee |
Bröstfilé |
|
(l) |
Krūtinėlės filė su raktikauliu |
►C2 Mellfilé villacsonttal ◄ |
Flett tas-sidra bil-wishbone |
Borstfilet met vorkbeen |
Filet z piersi z obojczykiem |
Carne de peito com fúrcula |
Piept dezosat cu osul iadeș |
Hydinový rezeň s kosťou |
Prsni file s prsno kostjo |
Rintafilee solisluineen |
Bröstfilé med nyckelben |
|
(m) |
Magret, maigret tipo anties (arba žąsies) krūtinėlės filė |
►C2 Bőrös kacsamellfilé vagy bőrös libamellfilé (magret, maigret) ◄ |
Magret, maigret |
Magret |
Magret |
Magret, maigret |
Tacâm de pasăre, Spinări de pasăre |
Magret |
Magret |
Magret, maigret |
Magret, maigret |
|
(n) |
Kalakuto kulšelių mėsa |
►C2 Kicsontozott pulykacomb ◄ |
Laħam tas-saqajn tad-dundjan dissussat |
Vlees van hele poten/hele dijen van kalkoenen, zonder been |
Pozbawione kości mięso z nogi indyka |
Carne desossada da perna inteira de peru |
Pulpă dezosată de curcan |
Vykostené morčacie stehno |
Puranje bedro brez kosti |
Kalkkunan luuton koipi-reisiliha |
Urbenat kalkonkött av klubba |
BILAGA II
Snitt som skiljer lår/klubba och rygg
— avgränsning av höftled
—
Snitt som skiljer lår och ben
— avgränsning av knäled
—
BILAGA III
Kylmetoder
|
|
bg |
es |
cs |
da |
de |
et |
el |
en |
fr |
►M7 hr ◄ |
it |
lv |
|
1. |
Въздушно охлаждане |
Refrigeración por aire |
Vzduchem (Chlazení vzduchem) |
Luftkøling |
Luftkühlung |
Ōhkjahutus |
Ψύξη με αέρα |
Air chilling |
Refroidissement à l'air |
►M7 Hlađenje strujanjem zraka ◄ |
Raffreddamento ad aria |
Dzesēšana ar gaisu |
|
2. |
Въздушно-душово охлаждане |
Refrigeración por aspersión ventilada |
Vychlazeným proudem vzduchu s postřikem |
Luftspraykøling |
Luft-Sprühkühlung |
Ōhkpiserdusjahutus |
Ψύξη με ψεκασμό |
Air spray chilling |
Refroidissement par aspersion ventilée |
►M7 Hlađenje raspršivanjem zraka ◄ |
Raffreddamento per aspersione e ventilazione |
Dzesēšana ar gaisu un smidzināšanu |
|
3. |
Охлаждане чрез потапяне |
Refrigeración por immersión |
Ve vodní lázni ponořením |
Neddypningskøling |
Gegenstrom-Tauchkühlung |
Sukeljahutus |
Ψύξη με βύθιση |
Immersion chilling |
Refroidissement par immersion |
►M7 Hlađenje uranjanjem u vodu ◄ |
Raffreddamento per immersione |
Dzesēšana iegremdējot |
|
|
lt |
hu |
mt |
nl |
pl |
pt |
ro |
sk |
sl |
fi |
sv |
|
1. |
Atšaldymas oru |
Levegős hűtés |
Tkessih bl-arja |
Luchtkoeling |
Owiewowa |
Refrigeração por ventilação |
Refrigerare în aer |
Chladené vzduchom |
Zračno hlajenje |
Ilmajäähdytys |
Luftkylning |
|
2. |
Atšaldymas drėgnu oru |
Permetezéses hűtés |
Tkessih b'air spray |
Lucht-sproeikoeling |
Owiewowo-natryskowa |
Refrigeração por aspersão e ventilação |
Refrigerare prin dușare cu aer |
Chladené sprejovaním |
Hlajenje s pršenjem |
Ilmasprayjäähdytys |
Evaporativ kylning |
|
3. |
Atšaldymas panardinant |
Bemerítéses hűtés |
Tkessiħ b’immersjoni |
Dompelkoeling |
Zanurzeniowa |
Refrigeração por imersão |
Refrigerare prin imersiune |
Chladené vo vode |
Hlajenje s potapljanjem |
Vesijäähdytys |
Vattenkylning |
BILAGA IV
Produktionssystem
|
|
bg |
es |
cs |
da |
de |
et |
el |
en |
fr |
►M7 hr ◄ |
it |
lv |
|
a) |
Хранен с … % … гъска, хранена с овес |
Alimentado con … % de … Oca engordada con avena |
Krmena z … % (čím) … Husa krmená ovsem |
Fodret med … % … Havrefodret gås |
Gefüttert mit … % … Hafermastgans |
Söödetud …, mis sisaldab … % … Kaeraga toidetud hani |
Έχει τραφεί με … % … Χήνα που παχαίνεται με βρώμη |
Fed with … % of … Oats fed goose |
Alimenté avec … % de … Oie nourrie à l'avoine |
►M7
|
Alimentato con il … % di … Oca ingrassata con avena |
Baroti ar … % … ar auzām barotas zosis |
|
b) |
Екстензивно закрито (отгледан на закрито) |
Sistema extensivo en gallinero |
Extenzivní v hale |
Ekstensivt staldopdræt (skrabe …) |
Extensive Bodenhaltung |
Ekstensiivne seespidamine (lindlas pidamine) |
Εκτατικής εκτροφής |
Extensive indoor (barnreared) |
Élevé à l'intérieur: système extensif |
►M7 Ekstenzivan uzgoj u zatvorenim objektima ◄ |
Estensivo al coperto |
Turēšana galvenokārt telpās (“Audzēti kūtī”) |
|
c) |
Свободен начин на отглеждане |
Gallinero con salida libre |
Volný výběh |
Fritgående |
Freilandhaltung |
Vabapidamine |
Ελεύθερης βοσκής |
Free range |
Sortant à l'extérieur |
►M7 Slobodan uzgoj ◄ |
All'aperto |
Brīvā turēšana |
|
d) |
Традиционен свободен начин на отглеждане |
Granja al aire libre |
Tradiční volný výběh |
Frilands … |
Bäuerliche Freilandhaltung |
Traditsiooniline vabapidamine |
Παραδοσιακής ελεύθερης βοσκής |
Traditional free range |
Fermier-élevé en plein air |
►M7 Tradicionalni slobodan uzgoj ◄ |
Rurale all'aperto |
Tradicionālā brīvā turēšana |
|
e) |
Свободен начин на отглеждане – пълна свобода |
Granja de cría en libertad |
Volný výběh – úplná volnost |
Frilands … opdrættet i fuld frihed |
Bäuerliche Freilandhaltung Unbegrenzter Auslauf |
Täieliku liikumisvabadusega traditsiooniline vabapidamine |
Απεριόριστης ελεύθερης βοσκής |
Free-range — total freedom |
Fermier-élevé en liberté |
►M7 Slobodan uzgoj – neograničeni ispust ◄ |
Rurale in libertà |
Brīvā turēšana – pilnīgā brīvībā |
|
|
lt |
hu |
mt |
nl |
pl |
pt |
ro |
sk |
sl |
fi |
sv |
|
a) |
Lesinta … % … Avižomis penėtos žąsys |
… %-ban …-val/vel etetve Zabbal etetett liba |
Mitmugħa bi … % ta’ … Wiżża mitmugħa bilħafur |
Gevoed met … % … Met haver vetgemeste gans |
Żywione z udziałem … % … tucz owsiany (gęsi) |
Alimentado com … % de … Ganso engordado com aveia |
Furajate cu … % de … Gâște furajate cu ovăz |
Kŕmené … % … husi kŕmené ovsom |
Krmljeno z … % gos, krmljena z ovsom |
Ruokittu rehulla, joka sisältää … % Kauralla ruokittu hanhi |
Utfodrad med … % … Havreutfodrad gås |
|
b) |
Ekstensyvus paukščių auginimas patalpose (tvartuose) |
Istállóban külterjesen tartott |
Imrobbija ġewwa: sistema estensiva |
Scharrel … binnengehouden |
Ekstensywny chów ściółkowy |
Produção extensiva em interior |
Crescute în spații închise – sistem extensiv |
Chované na hlbokej podstielke (chov v hale) |
Ekstenzivna zaprta reja |
Laajaperäinen sisäkasvatus |
Extensivt uppfödd inomhus |
|
c) |
Laisvai auginami paukščiai |
Szabadtartás |
Trobbija fil-beraħ (free range) |
Scharrel … met uitloop |
Chów wybiegowy |
Produção em semiliberdade |
Creștere liberă |
Výbehový chov (chov v exteriéri) |
Prosta reja |
Vapaa laidun |
Tillgång till utomhusvistelse |
|
d) |
Tradiciškai laisvai auginami paukščiai |
Hagyományos szabadtartás |
Trobbija fil-beraħ tradizzjonali |
Boerenscharrel … met uitloop Hoeve … met uitloop |
Tradycyjny chów wybiegowy |
Produção ao ar livre |
Creștere liberă tradițională |
Chované navol'no |
Tradicionalna prosta reja |
Vapaa laidun – perinteinen kasvatustapa |
Traditionell utomhusvistelse |
|
e) |
Visiškoje laisvėje auginami paukščiai |
Teljes szabadtartás |
Trobbija fil-beraħ – libertà totali |
Boerenscharrel … met vrije uitloop Hoeve … met vrije uitloop |
Chów wybiegowy bez ograniczeń |
Produção em liberdade |
Creștere liberă totală |
Úplne vol'ný chov |
Prosta reja – neomejen izpust |
Vapaa laidun – täydellinen liikkumavapaus |
Uppfödd i full frihet |
BILAGA V
De villkor som avses i artikel 11 är följande:
a) Utfodrad med … % …
Hänvisning till följande foderingredienser får endast göras i följande fall:
— Till spannmål när detta utgör minst 65 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av gödningsperioden och innehåller högst 15 % spannmålsbiprodukter. När hänvisning görs till ett särskilt spannmålsslag ska detta utgöra minst 35 % av den foderblandning som ges och beträffande majs minst 50 %.
— Till baljväxter och grönsaker när de utgör minst 5 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av gödningsperioden.
— Till mjölkprodukter när de utgör minst 5 viktprocent av den foderblandning som ges under större delen av avslutningsperioden.
Termen havreutfodrad gås får dock användas när gässen under avslutningsperioden om tre veckor utfodras med minst 500 g havre dagligen.
b) Extensivt uppfödd inomhus
Denna term får endast användas i följande fall:
i) Beläggningstätheten per m2 golvyta inte överskrider
— för kycklingar, unga tuppar och kapuner: 15 djur, men högst 25 kg levande vikt,
— för ankor, pärlhöns, kalkoner: 25 kg levande vikt,
— för gäss: 15 kg levande vikt.
ii) Djurens slaktålder är följande:
— Kycklingar: lägst 56 dagar.
— Kalkoner: lägst 70 dagar.
— Gäss: lägst 112 dagar.
— Pekingankor: lägst 49 dagar.
— Myskänder: för honor lägst 70 dagar, för hannar lägst 84 dagar.
— Mulardänder, honor: lägst 65 dagar.
— Pärlhöns: lägst 82 dagar.
— Unga gäss (gässlingar): lägst 60 dagar.
— Ungtuppar: lägst 90 dagar.
— Kapuner: lägst 140 dagar.
c) Tillgång till utomhusvistelse
Denna term får endast användas i följande fall:
i) Beläggningstätheten i fjäderfästallet och slaktåldern överensstämmer med gränserna enligt b, med undantag av kycklingar, för vilka beläggningstätheten får uppgå till 13 men högst 27,5 kg levande vikt per m2 och för kapuner, för vilka beläggningstätheten ska vara högst 7,5 per m, dock högst 27,5 kg levande vikt per m2.
ii) Djuren under minst hälften av sin livstid under dagtid har haft fortlöpande tillgång till en rastgård utomhus med en till största delen vegetationstäckt markyta om minst
— 1 m2 per kyckling eller pärlhöns,
— 2 m2 per anka eller kapun,
— 4 m2 per kalkon eller gås.
Beträffande pärlhöns får en rastgård utomhus ersättas med ett intensivt golvstall med en golvyta som är minst lika stor som hönshusets och med en höjd på minst 2 m. En sittpinne, minst 10 cm lång, ska finnas per djur totalt sett (fjäderfästall och golvstall).
iii) Minst 70 % av den foderblandning som används under gödningsperioden utgörs av spannmål.
iv) Fjäderfästallet är försett med utgångshål med en sammanlagd längd motsvarande minst 4 m per 100 m2 golvyta.
d) Traditionell utomhusvistelse
Denna term får endast användas i följande fall:
i) Beläggningstätheten inomhus per m2 golvyta inte överskrider följande antal:
— Kycklingar: 12 djur, men högst 25 kg levande vikt; i fråga om flyttbara stall med högst 150 m2 golvyta som hålls öppen nattetid får dock beläggningstätheten ökas till 20 djur men högst 40 kg levande vikt per m2.
— Kapuner: 6,25 djur (upp till 91 dagars ålder 12 djur) men högst 35 kg levande vikt.
— Myskänder och pekingankor: 8 hannar men högst 35 kg levande vikt, 10 honor men högst 25 kg levande vikt.
— Mulardänder: 8 djur, men högst 35 kg levande vikt.
— Pärlhöns: 13 djur, men högst 25 kg levande vikt.
— Kalkoner: 6,25 djur (upp till 7 veckors ålder 10 djur) men högst 35 kg levande vikt.
— Gäss: 5 djur (upp till 6 veckors ålder 10 djur), 3 djur under de tre sista veckorna av gödning om de hålls instängda, men högst 30 kg levande vikt.
ii) Fjäderfästallens totala användbara yta vid en och samma anläggning inte överskrider 1 600 m2.
iii) Varje fjäderfästall innehåller högst
— 4 800 kycklingar,
— 5 200 pärlhöns,
— 4 000 honor av myskand eller pekinganka eller 3 200 hannar av myskand eller pekinganka eller 3 200 mulardänder,
— 2 500 kapuner, gäss och kalkoner.
iv) Fjäderfästallet är försett med utgångshål av en sammanlagd längd motsvarande minst 4 m per 100 m2 golvyta.
v) Djuren har kontinuerlig tillgång till rastgård utomhus från en ålder som är lägst
— sex veckor för kycklingar och kapuner,
— åtta veckor för ankor, gäss, pärlhöns och kalkoner.
vi) Rastgårdar utomhus som är till större delen vegetationstäckta och består av minst
— 2 m2 per kyckling, myskand, pekinganka eller pärlhöns,
— 3 m2 per mulardand,
— 4 m2 per kapun från 92 dagars ålder (2 m2 upp till 91 dagars ålder),
— 6 m2 per kalkon,
— 10 m2 per gås.
Beträffande pärlhöns får en rastgård utomhus ersättas med ett intensivt golvstall med en golvyta som är minst dubbelt så stor som fjäderfästallets och med en höjd på minst 2 m. En sittpinne, minst 10 cm lång, ska finnas per djur totalt sett (fjäderfästall och golvstall).
vii) Djuren som göds tillhör en art som erkänns som långsamt växande.
viii) Foderblandningen som ges under gödningsperioden till minst 70 % utgörs av spannmål.
ix) Lägsta slaktålder är
— 81 dagar för kyckling,
— 150 dagar för kapuner,
— 49 dagar för pekingankor,
— 70 dagar för honor av myskand,
— 84 dagar för hannar av myskand,
— 92 dagar för mulardänder,
— 94 dagar för pärlhöns,
— 140 dagar för kalkoner och gäss som saluförs hela som stekgäss,
— 98 dagar för honor av kalkon som är avsedda att styckas,
— 126 dagar för hannar av kalkon som är avsedda att styckas,
— 95 dagar för gäss avsedda för produktion av ”foie gras” och ”magret”,
— 60 dagar för unga gäss (gässlingar).
x) Avslutningsperioden inomhus inte överskrider
— för minst 90 dagar gamla kycklingar: 15 dagar,
— för kapuner: 4 veckor,
— för minst 70 dagar gamla gäss och mulardänder avsedda för produktion av gåslever och magret: 4 veckor.
e) Uppfödd i full frihet
Denna term får användas endast vid överensstämmelse med de kriterier som fastställs i d, förutom att djuren under dagtid ska ha kontinuerlig tillgång till rastgårdar utomhus av obegränsad storlek.
Om beslut om restriktioner fattas, även veterinära sådana, på grundval av gemenskapsrätten i syfte att skydda folk- och djurhälsan, och som medför en begränsning av tillträdet för fjäderfä till en rastgård, får fjäderfä som fötts upp enligt de produktionsmetoder som beskrivs i första stycket c, d och e, med undantag för pärlhöns som fötts upp i intensiva golvstallar, fortsätta att saluföras med en särskild beteckning avseende produktionssystemet under restriktionernas löptid, dock högst tolv veckor.
BILAGA VI
BESTÄMNING AV VATTENFÖRLUST VID UPPTINING
(Avdroppningstest)
1. Mål och räckvidd
Denna metod ska användas för att bestämma den vattenmängd som går förlorad ur fryst och djupfryst kyckling vid upptining. Om denna upptiningsförlust, uttryckt i procent av slaktkroppens vikt (inbegripet samtliga ätbara slaktbiprodukter i förpackningen) överskrider det gränsvärde som föreskrivs i punkt 7 ska det bedömas att överskottsvattnet har tagits upp under slaktprocessen.
2. Definition
Upptiningsförluster som bestäms genom denna metod ska uttryckas i procent av den frysta eller djupfrysta slaktkroppens totala vikt, inbegripet ätbara slaktbiprodukter.
3. Princip
Den frysta eller djupfrysta slaktkroppen, inklusive eventuella ätbara slaktbiprodukter, ska tinas under förhållanden som gör det möjligt att beräkna vikten av vattenförlusten.
4. Apparatur
4.1 Vågar som kan väga upp till 5 kg med en noggrannhet av 1 g eller bättre.
4.2 Plastpåsar som är stora nog att rymma slaktkroppen och som har en säker fästanordning.
4.3 Termostatkontrollerat vattenbad med en utrustning som kan hålla slaktkroppen på det sätt som beskrivs i 5.5 och 5.6. Vattenbadet ska innehålla en vattenvolym som är minst åtta gånger större än volymen av det fjäderfä som ska kontrolleras och kunna hålla vattnets temperatur på 42 °C ± 2 °C.
4.4 Filterpapper eller absorberande pappershanddukar.
5. Förfarande
5.1 Tjugo slaktkroppar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som ska kontrolleras. Till dess de kan testas enligt beskrivningen i 5.2–5.11 ska de förvaras vid en temperatur av högst – 18 °C.
5.2 Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Förpackningen och dess innehåll vägs avrundat till närmaste gram; denna vikt är M0.
5.3 Slaktkroppen, tillsammans med eventuella ätbara slaktbiprodukter, tas ut ur förpackningen, som torkas och vägs avrundat till närmaste gram; denna vikt är M1.
5.4 Vikten av den frysta slaktkroppen med slaktbiprodukter beräknas genom att M1 subtraheras från M0.
5.5 Slaktkroppen, inklusive de ätbara slaktbiprodukterna, placeras i en kraftig, vattentät plastpåse med buköppningen nedåt mot påsens botten. Påsen ska vara tillräckligt lång för att kunna fästas säkert i vattenbadet men inte så vid att slaktkroppen rubbas ur det vertikala läget.
5.6 Den del av påsen som innehåller slaktkroppen och de ätbara biprodukterna sänks ned helt i vattenbadet och påsen lämnas öppen upptill för att så mycket luft som möjligt ska försvinna ur den. Påsen ska hållas vertikalt, om nödvändigt med hjälp av stänger eller med extra vikter i påsen på ett sådant sätt att vatten från badet inte kan tränga in i påsen. De olika påsarna får inte vidröra varandra.
5.7 Påsen lämnas kvar i vattenbadet, som hela tiden hålls vid en temperatur av 42 °C ± 2 °C, med påsen eller vattnet i ständig rörelse till dess kärntemperaturen i slaktkroppen (den djupaste delen av bröstmuskeln närmast bröstbenet på kycklingar utan inkråm, eller mitten av inkråmet på kycklingar med inkråm) når minst + 4 °C, mätt på två slumpvis utvalda slaktkroppar. Slaktkropparna får inte stanna kvar i vattenbadet längre än nödvändigt efter att temperaturen + 4 °C har uppnåtts. Den nedsänkningsperiod som behövs för slaktkroppar som förvarats vid – 18 °C är följande:
|
Viktklass (g) |
Slaktkroppens vikt + slaktbiprodukter (g) |
Nedsänkningstid i minuter |
|
|
Kycklingar utan slaktbiprodukter |
Kycklingar med slaktbiprodukter |
||
|
< 800 |
< 825 |
77 |
92 |
|
850 |
825 — 874 |
82 |
97 |
|
900 |
875 — 924 |
85 |
100 |
|
950 |
925 — 974 |
88 |
103 |
|
1 000 |
975 — 1 024 |
92 |
107 |
|
1 050 |
1 025 — 1 074 |
95 |
110 |
|
1 100 |
1 075 — 1 149 |
98 |
113 |
|
1 200 |
1 150 — 1 249 |
105 |
120 |
|
1 300 |
1 250 — 1 349 |
111 |
126 |
|
1 400 |
1 350 — 1 449 |
118 |
133 |
Efter 1 400 g krävs en ökning på sju minuter för varje ytterligare 100 g. Om den föreslagna nedsänkningsperioden går utan att + 4 °C uppnås i de två slaktkroppar som kontrolleras, ska upptiningen fortsätta tills kärntemperaturen + 4 °C uppnås.
5.8 Påsen och dess innehåll tas upp ur vattenbadet och man sticker hål i påsens botten för att allt vatten som uppkommit vid upptiningen ska rinna ut. Påsen och dess innehåll tillåts att rinna av under en timme vid en rumstemperatur mellan + 18 °C och + 25 °C.
5.9 Den upptinade slaktkroppen tas ut ur påsen och den mindre förpackningen med eventuella ätbara slaktbiprodukter tas ut ur buköppningen. Slaktkroppen torkas på insidan och utsidan med filterpapper eller pappershandduk. Man sticker hål i förpackningen med slaktbiprodukter och när vattnet runnit ut ska även den förpackningen och de upptinade slaktbiprodukterna torkas så noga som möjligt.
5.10 Den totala vikten av den upptinade slaktkroppen, de ätbara slaktbiprodukterna och förpackningen, bestäms avrundat till närmaste gram; denna vikt är M2.
5.11 Vikten av förpackningen med de ätbara slaktbiprodukterna, bestäms avrundat till närmaste gram; denna vikt är M3.
6. Beräkning av resultatet
Den mängd vatten som går förlorad vid upptining, uttryckt som en procentandel av vikten av den frysta eller djupfrysta slaktkroppen (inklusive ätbara slaktbiprodukter), fås genom:
((M0 – M1 – M2)/(M0 – M1 – M3)) ×100
7. Utvärdering av resultatet
Om den genomsnittliga vattenförlusten vid upptiningen av de 20 slaktkropparna i testet överskrider de procenttal som anges nedan ska det anses att den vattenmängd som tagits upp under processen överskrider den högsta tillåtna gränsen.
Procenttalen är följande:
Vid luftkylning: 1,5 %.
Vid evaporativ kylning: 3,3 %.
Vid vattenkylning: 5,1 %.
Vid andra kylmetoder eller vid en kombination av två eller fler av de metoder som definieras i artikel 10: 1,5 %.
BILAGA VII
BESTÄMNING AV DEN TOTALA VATTENHALTEN I KYCKLINGAR
(Kemiskt test)
1. Mål och räckvidd
Denna metod ska användas för att bestämma den totala vattenhalten i fryst och djupfryst kyckling. Denna metod inbegriper bestämning av vatten- och proteinhalten genom provtagning från den homogeniserade slaktkroppen av fjäderfä. Den totala vattenhalt som bestäms ska jämföras med det gränsvärde som uttrycks genom den formel som anges i punkt 6.4, för att bestämma om alltför mycket vatten har tagits upp under processen. Om undersökaren misstänker närvaro av något ämne som kan störa bestämningen ska nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas.
2. Definitioner
Slaktkropp: slaktkropp med ben, brosk och eventuella inälvor.
Ätbara organ: lever, hjärta, muskelmage och hals.
3. Princip
Vatten- respektive proteinhalt ska bestämmas i enlighet med erkända ISO-metoder (Internationella standardiseringsorganisationen) eller andra metoder eller analyser som godkänts av rådet.
Den högsta tillåtna totala vattenhalten i slaktkroppen beräknas med utgångspunkt i slaktkroppens proteinhalt som kan sättas i relation till den naturliga vattenhalten.
4. Apparatur och reagens
4.1 Vågar, med en noggrannhet på ± 1 g eller bättre, för att väga slaktkropp och förpackning.
4.2 Köttyxa eller såg för att stycka slaktkroppen i delar som är lagom stora för köttkvarnen.
4.3 Kraftig köttkvarn och mixer som kan homogenisera hela stycken av fryst eller djupfryst fjäderfä.
Anm.:
Ingen speciell köttkvarn rekommenderas. Den bör dock vara tillräckligt stark för att kunna mala djupfryst kött och ben till en homogen blandning som motsvarar den som fås med en kvarn som har en skiva med hål på 4 mm.
4.4 Apparatur enligt ISO 1442 för att bestämma vattenhalten.
4.5 Apparatur enligt ISO 937 för att bestämma proteinhalten.
5. Förfarande
5.1 Sju slaktkroppar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som ska kontrolleras och hålls frysta till dess analysen enligt 5.2–5.6 påbörjas.
Analysen kan utföras antingen av var och en av de sju slaktkropparna eller av ett samlingsprov av de sju slaktkropparna.
5.2 Förbehandlingen ska påbörjas inom en timme efter det att slaktkropparna har tagits ut ur frysen.
5.3
a) Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Varje slaktkropp vägs och tas ut ur eventuellt emballage. Sedan slaktkroppen styckats ska eventuellt förpackningsmaterial runt de ätbara organen avlägsnas. Den totala vikten av slaktkroppen inklusive de ätbara organen och is som sitter kvar på slaktkroppen ska bestämmas, avrundat till närmaste gram, till värdet P1, efter avdrag för vikten av eventuellt emballage.
b) Vid analys av ett samlingsprov ska den sammanlagda vikten av de sju slaktkropparna, förberedda enligt 5.3 a, bestämmas till värdet P7.
5.4
a) Hela slaktkroppen, vars vikt är P1, hackas i en köttkvarn enligt 4.3 (och även blandas i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket ett prov kan tas som är representativt för varje slaktkropp.
b) Vid analys av ett samlingsprov ska alla sju slaktkropparna, vars sammanlagda vikt är P7, malas i en köttkvarn enligt 4.3 (och även blandas i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket två prov kan tas som är representativa för alla sju slaktkropparna. De två proven analyseras enligt beskrivningen i 5.5 och 5.6.
5.5 Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma vattenhalten i enlighet med ISO 1442 för att få vattenhalten ”a %”.
5.6 Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma kvävehalten i enlighet med ISO 937. Denna kvävehalt omräknas till råproteinhalten ”b %” genom att multipliceras med koefficienten 6,25.
6. Beräkning av resultatet
6.1
a) Vikten av varje kropps vattenhalt (W) uttrycks genom aP1/100 och vikten av proteinet (RP) genom bP1/100, båda i gram. Summan av vikten av vattnet (W7) och vikten av proteinet (RP7) i de sju slaktkroppar som analyseras ska bestämmas.
b) Vid analys av ett samlingsprov bestäms den genomsnittliga vatten- respektive proteinhalten i de två proven och uttrycks som a % respektive b %. Vikten av vattnet (W7) i de sju slaktkropparna uttrycks genom aP7/100 och vikten av proteinet (RP7) genom bP7/100, båda i gram.
6.2 Den genomsnittliga vikten av vattnet (WA) och proteinet (RPA) beräknas genom att W7 respektive RP7 divideras med sju.
6.3 Den teoretiska naturliga vattenhalt i gram som bestäms genom denna metod beräknas med följande formel:
kycklingar:
.
6.4
a) Luftkylning
Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 2 % ( 6 ) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):
kycklingar:
b) Evaporativ kylning
Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 4,5 % (6) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):
kycklingar:
c) Vattenkylning
Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 7 % (6) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):
kycklingar:
d) Andra kylmetoder eller en kombination av två eller fler av de metoder som anges i artikel 10.
Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 2 % (6) kan den högsta tillåtna gränsen för den totala vattenhalten (WG) i gram som bestäms med denna metod erhållas genom följande formel (inkl. konfidensintervall):
kycklingar:
6.5 Om den genomsnittliga vattenhalten (WA) i de sju slaktkropparna, beräknad enligt 6.2, inte överskrider det värde som anges i 6.4 (WG) ska den kvantitet fjäderfä som omfattas av kontrollen anses uppfylla kraven.
BILAGA VIII
BESTÄMNING AV DEN TOTALA VATTENHALTEN I STYCKNINGSDELAR AV FJÄDERFÄKÖTT
(Kemiskt test)
1. Mål och räckvidd
Denna metod ska användas för att bestämma den totala vattenhalten i vissa styckningsdelar av fjäderfäkött. Den omfattar bestämning av vatten- och proteinhalten i homogeniserade prover från styckningsdelar av fjäderfäkött. Den totala vattenhalt som bestäms ska jämföras med det gränsvärde som uttrycks genom den formel som anges i punkt 6.4, för att bestämma om alltför mycket vatten har tagits upp under processen. Om undersökaren misstänker närvaro av något ämne som kan störa bestämningen ska nödvändiga försiktighetsåtgärder vidtas.
2. Definitioner och förfaranden för provtagning
Definitionerna i artikel 1.2 ska tillämpas på de styckningsdelar av fjäderfäkött som avses i artikel 20. Proverna ska omfatta åtminstone följande:
— kycklingbröst: hälften av bröstet
— kycklingbröstfilé: hälften av det urbenade bröstet utan skinn
— kalkonbröst, kalkonbröstfilé och urbenat kött av klubba: portioner på cirka 100 g
— övriga styckningsdelar: se definitioner i artikel 1.2.
När det gäller frysta eller djupfrysta bulkprodukter (där styckningsdelarna inte är individuellt förpackade) får de större förpackningar från vilka proverna ska tas förvaras vid en temperatur på 0 °C tills att enskilda styckningsdelar kan tas loss.
3. Princip
Vatten- respektive proteinhalt ska bestämmas i enlighet med erkända ISO-metoder (Internationella standardiseringsorganisationen) eller andra metoder eller analyser som godkänts av rådet.
Den högsta tillåtna totala vattenhalten i styckningsdelarna av fjäderfäkött beräknas med utgångspunkt i styckningsdelarnas proteinhalt som kan sättas i relation till den naturliga vattenhalten.
4. Apparatur och reagens
4.1 Vågar med en noggrannhet på ± 1 g eller bättre, för att väga styckningsdelar och förpackning.
4.2 Köttyxa eller såg för att stycka styckningsdelarna i delar som är lagom stora för köttkvarnen
4.3 Kraftig köttkvarn och mixer som kan homogenisera styckningsdelar av fjäderfäkött eller delar av dessa.
Anm.:
Ingen speciell köttkvarn rekommenderas. Den bör dock vara tillräckligt stark för att kunna mala djupfryst kött och ben till en homogen blandning som motsvarar den som fås med en kvarn som har en skiva med hål på 4 mm.
4.4 Apparatur enligt ISO 1442 för att bestämma vattenhalten.
4.5 Apparatur enligt ISO 937 för att bestämma proteinhalten.
5. Förfarande
5.1 Fem styckningsdelar väljs slumpvis ut från den kvantitet fjäderfä som ska kontrolleras och hålls kylda eller frysta till dess analysen enligt 5.2–5.6 påbörjas.
Prover från frysta eller djupfrysta bulkvaror av det slag som avses i punkt 2 får förvaras vid en temperatur på 0 °C fram till dess att analysen påbörjas.
Analysen kan utföras antingen av var och en av de fem styckningsdelarna eller av ett samlingsprov av de fem styckningsdelarna.
5.2 Förbehandlingen ska påbörjas inom en timme efter det att styckningsdelarna har tagits ut ur kyl- eller frysskåpet.
5.3
a) Förpackningens utsida torkas av för att avlägsna is och vatten från ytan. Varje styckningsdel vägs och tas ut ur eventuellt emballage. Sedan styckningsdelen har skurits upp i mindre bitar ska styckningsdelens vikt bestämmas, avrundat till närmaste gram, för att erhålla värdet P1, efter avdrag för vikten av eventuellt emballage.
b) Vid analys av ett samlingsprov ska den sammanlagda vikten av de fem styckningsdelarna, förberedda enligt 5.3 a, bestämmas för att erhålla värdet P5.
5.4
a) Hela styckningsdelen med vikten P1, mals i en köttkvarn enligt 4.3 (och blandas även i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket ett prov kan tas som är representativt för varje styckningsdel.
b) Vid analys av ett samlingsprov ska alla fem styckningsdelarna, vars sammanlagda vikt är P5, malas i en köttkvarn enligt 4.3 (och blandas även i en mixer om behövligt) för att ge ett homogent material från vilket två prov kan tas som är representativa för alla fem styckningsdelarna.
De två proven analyseras enligt beskrivningen i 5.5 och 5.6.
5.5 Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma vattenhalten i enlighet med ISO 1442 för att få vattenhalten ”a %”.
5.6 Ett prov av det homogeniserade materialet tas och används genast för att bestämma kvävehalten i enlighet med ISO 937. Denna kvävehalt omräknas till råproteinhalten ”b %” genom att multipliceras med koefficienten 6,25.
6. Beräkning av resultatet
6.1
a) Vikten av varje styckningsdels vattenhalt (W) uttrycks genom aP1/100 och vikten av proteinet (RP) genom bP1/100, båda i gram.
Summan av vikten av vattnet (W5) och vikten av proteinet (RP5) i de fem styckningsdelar som analyseras ska bestämmas.
b) Vid analys av ett samlingsprov bestäms den genomsnittliga vatten- respektive proteinhalten i de två proven och uttrycks som a % respektive b %. Vikten av vattnet (W5) i de fem styckningsdelarna uttrycks genom aP5/100 och vikten av proteinet (RP5) genom bP5/100, båda i gram.
6.2 Den genomsnittliga vikten av vattnet (WA) och proteinet (RPA) beräknas genom att W5 respektive RP5 divideras med 5.
6.3 Den teoretiska genomsnittliga kvoten W/RP som bestäms genom denna metod är följande för:
Kycklingbröstfilé: 3,19 ± 0,12.
Kycklingklubbor och lårkvarter: 3,78 ± 0,19.
Kalkonbröstfilé: 3,05 ± 0,15.
Kalkonklubbor: 3,58 ± 0,15.
Urbenat kalkonkött av klubba: 3,65 ± 0,17.
6.4 Under antagandet att den tekniskt sett minsta möjliga vattenupptagningen under processen uppgår till 2 %, 4 % och 6 % ( 7 ) beroende på produkttyp och kylningsmetod kan den högsta tillåtna gränsen för W/RP enligt denna metod vara följande:
|
|
Luftkylning |
Evaporativ kylning |
Vattenkylning |
|
Kycklingbröstfilé, utan skinn |
3,40 |
3,40 |
3,40 |
|
Kycklingbröst, med skinn |
3,40 |
3,50 |
3,60 |
|
Lår, ben, klubbor, klubbor med del av ryggben och lårkvarter av kyckling, med skinn |
4,05 |
4,15 |
4,30 |
|
Kalkonbröstfilé, utan skinn |
3,40 |
3,40 |
3,40 |
|
Kalkonbröst, med skinn |
3,40 |
3,50 |
3,60 |
|
Lår, ben och klubbor av kalkon, med skinn |
3,80 |
3,90 |
4,05 |
|
Urbenat kalkonkött av klubba, utan skinn |
3,95 |
3,95 |
3,95 |
Vid andra kylmetoder eller vid en kombination av två eller fler av de metoder som anges i artikel 10 antas den minsta möjliga vattenhalten uppgå till 2 % och de högsta tillåtna gränserna för W/RP är de som fastställts för luftkylning i tabellen ovan.
Om den genomsnittliga kvoten WA/RPA i de fem styckningsdelarna, beräknad enligt 6.2, inte överstiger den kvot som anges i 6.4 ska den kvantitet styckningsdelar som omfattas av kontrollen anses uppfylla kraven.
BILAGA IX
KONTROLL AV VATTENUPPTAGNINGEN PÅ PRODUKTIONSANLÄGGNINGEN
(Test i slakteri)
1. Minst en gång per arbetsperiod om åtta timmar
väljs 25 slaktkroppar slumpvis ut från bandet genast efter urtagningen och avlägsnandet av alla slaktbiprodukter och fett och före första därpå följande spolning.
2. Ta om behövligt bort halsen och lämna kvar halsskinnet på kroppen.
3. Märk varje slaktkropp. Väg varje slaktkropp och anteckna vikten, avrundad till närmaste gram.
4. Häng tillbaka de slaktkroppar som ska testas på bandet så att de genomgår den normala behandlingen med spolning, avkylning, avrinning osv.
5. I slutet av avrinningsbandet tas de märkta slaktkropparna ner utan att få rinna av längre än vad som är normalt för resten av partiet.
6. Provet utgörs av de första 20 märkta slaktkroppar som tas ner. De vägs på nytt. Deras vikt bestäms, avrundad till närmaste gram, och ställs mot den vikt som noterades vid den första vägningen. Om färre än 20 märkta slaktkroppar återfinns ska provet annulleras.
7. Ta bort märkningen från slaktkropparna, som därefter får genomgå den normala förpackningsbehandlingen.
8. Bestäm procenttalet för vattenupptagningen genom att subtrahera slaktkropparnas sammanlagda vikt före spolning från vikten efter spolning, nedkylning och avrinning, genom att dividera skillnaden med den ursprungliga vikten och multiplicera med 100.
9. I stället för manuell vägning enligt punkterna 1–8 får automatisk vägning användas för bestämningen av den procentuella vattenupptagningen på grundval av samma antal slaktkroppar och enligt samma principer, förutsatt att den behöriga myndigheten i förväg har godkänt att det automatiska vägningssystemet används för ändamålet.
10. Resultatet ska inte överskrida följande procenttal av slaktkropparnas ursprungliga vikt eller något annat tal som anger den högsta tillåtna vattenhalt som får absorberas:
|
Luftkylning |
: |
0 %, |
|
Evaporativ kylning |
: |
2 %, |
|
Vattenkylning |
: |
4,5 %, |
11. I de fall en annan kylmetod eller en kombination av två eller fler av de kylmetoder som anges i artikel 10 används för att kyla slaktkroppar, ska den största tillåtna vattenhalten inte överskrida 0 % av slaktkroppens ursprungliga vikt.
BILAGA X
FORMULERINGAR SOM AVSES I ARTIKEL 16.6
|
på bulgariska |
: |
Съдържанието на вода превишава нормите на ЕО |
|
på spanska |
: |
Contenido en agua superior al límite CE |
|
på tjeckiska |
: |
Obsah vody překračuje limit ES |
|
på danska |
: |
Vandindhold overstiger EF-Normen |
|
på tyska |
: |
Wassergehalt über dem EG-Höchstwert |
|
på estniska |
: |
Veesisaldus ületab EÜ normi |
|
på grekiska |
: |
Περιεκτικότητα σε νερό ανώτερη του ορίου ΕΚ |
|
på engelska |
: |
Water content exceeds EC limit |
|
på franska |
: |
Teneur en eau supérieure à la limite CE |
|
på kroatiska |
: |
Sadržaj vode prelazi ograničenje EZ |
|
på italienska |
: |
Tenore d’acqua superiore al limite CE |
|
på lettiska |
: |
Ūdens saturs pārsniedz EK noteikto normu |
|
på litauiska |
: |
Vandens kiekis viršija EB nustatytą ribą |
|
på ungerska |
: |
Víztartalom meghaladja az EK által előírt határértéket |
|
på maltesiska |
: |
Il-kontenut ta’ l-ilma superjuri għal-limitu KE |
|
på nederländska |
: |
Watergehalte hoger dan het EG-maximum |
|
på polska |
: |
Zawartość wody przekracza normę WE |
|
på portugisiska |
: |
Teor de água superior ao limite CE |
|
på rumänska |
: |
Conținutul de apă depășește limita CE |
|
på slovakiska |
: |
Obsah vody presahuje limit ES |
|
på slovenska |
: |
Vsebnost vode presega ES omejitev |
|
på finska |
: |
Vesipitoisuus ylittää EY-normin |
|
på svenska |
: |
Vattenhalten överstiger den halt som är tillåten inom EG. |
BILAGA XI
FÖRTECKNING ÖVER NATIONELLA REFERENSLABORATORIER
Belgien
Instituut voor Landbouw- en Visserijonderzoek (ILVO)
Eenheid Technologie en Voeding
Productkwaliteit en voedselveiligheid
Brusselsesteenweg 370
9090 Melle
BELGIQUE
Bulgarien
Национален диагностичен научно-изследователски ветеринарно-медицински институт
(National Diagnostic Research Veterinary Medicine Institute)
бул. „Пенчо Славейков“ 15
(15, Pencho Slaveikov str.)
1606 София
(1606 Sofia)
BULGARIA
Tjeckien
Státní veterinární ústav Jihlava
Národní referenční laboratoř pro mikrobiologické,
chemické a senzorické analýzy masa a masných výrobků
Rantířovská 93
586 05 Jihlava
ČESKÁ REPUBLIKA
Danmark
Fødevarestyrelsen
Fødevareregion Øst
Afdeling for Fødevarekemi
Søndervang 4
4100 Ringsted
DANMARK
Tyskland
Max Rubner-Institut
Bundesforschungsinstitut für Ernährung und Lebensmittel
(Federal Research Institute of Nutrition and Food)
Institut für Sicherheit und Qualität bei Fleisch
(Department of Safety and Quality of Meat)
E.-C.-Baumann-Str. 20
95326 Kulmbach
DEUTSCHLAND
Estland
Veterinaar- ja Toidulaboratoorium
Kreutzwaldi 30
51006 Tartu
EESTI/ESTONIA
Irland
National Food Centre
Teagasc
Dunsinea
Castleknock
Dublin 15
ÉIRE
Grekland
Ministry of Rural Development & Food
Veterinary Laboratory of Larisa
7th km Larisa-Trikalοn st.
411 10 Larisa
GREECE
Spanien
Laboratorio Arbitral Agroalimentario
Carretera de La Coruña, km 10,700
28023 Madrid
ESPAÑA
Frankrike
SCL Laboratoire de Montpellier
parc Euromédecine
205 rue de la Croix-Verte
34196 Montpellier Cedex 5
FRANCE
Italien
Ministero delle politiche agricole alimentari e forestali
Ispettorato centrale della tutela della qualità e repressione frodi dei prodotti agroalimentari
Laboratorio di Modena
Via Jacopo Cavedone N. 29
41100 Modena
ITALIA
Cypern
Analytical Laboratories Section
Department of Agriculture
Ministry of agriculture, Natural Resources and Environment
Loukis Akritas Ave
1412 Nicosia
CYPRUS
Lettland
Pārtikas drošības, dzīvnieku veselības un vides zinātniskais institūts
Lejupes iela 3
Rīga, LV-1076
LATVIJA
Litauen
Nacionalinis maisto ir veterinarijos rizikos vertinimo institutas
J. Kairiūkščio g. 10
LT-08409 Vilnius
LIETUVA/LITHUANIA
Luxemburg
Laboratoire National de Santé
42, rue du Laboratoire
1911 Luxembourg
LUXEMBOURG
Ungern
Mezőgazdasági Szakigazgatási Hivatal Központ Élelmiszer- és Takarmánybiztonsági Igazgatóság
(Central Agricultural Office Food and Feed Safety Directorate)
Budapest 94. Pf. 1740
Mester u. 81
1465
HUNGARY
Malta
MCCAA Laboratory Services Directorate
Standards and Metrology Institute
Malta Competition and Consumer Affairs Authority
F22, Mosta Technopark
Mosta MST3000
Malta
Nederländerna
RIKILT – Instituut voor Voedselveiligheid
Wageningen University and Research Centre
Akkermaalsbos 2, gebouw 123
6708 WB Wageningen
NEDERLAND
Österrike
Österreichische Agentur für Gesundheit und Ernährungssicherheit GmbH
Spargelfeldstraße 191
1226 Wien
ÖSTERREICH
Polen
Centralne Laboratorium Głównego Inspektoratu Jakości
Handlowej Artykułów Rolno-Spożywczych
ul. Reymonta 11/13
60-791 Poznań
POLSKA/POLAND
Portugal
Autoridade de Segurança Alimentar e Económica – ASAE
Laboratório Central da Qualidade Alimentar – LCQA
Av. Conde Valbom 98
1050-070 Lisboa
PORTUGAL
Rumänien
Institutul de Igienă și Sănătate Publică Veterinară
Str. Câmpul Moșilor, nr. 5, sector 2
București
ROMÂNIA
Slovenien
Univerza v Ljubljani
Veterinarska fakulteta
Nacionalni veterinarski inštitut
Gerbičeva 60
SI-1115 Ljubljana
SLOVENIJA
Slovakien
Štátny veterinárny a potravinový ústav
Botanická 15
842 52 Bratislava
SLOVENSKO/SLOVAKIA
Finland
Elintarviketurvallisuusvirasto Evira
Mustialankatu 3
FI-00710 Helsinki
SUOMI/FINLAND
Sverige
Livsmedelsverket
Box 622
SE-751 26 Uppsala
SVERIGE
Förenade kungariket
Laboratory of the Government Chemist
Queens Road
Teddington
TW11 0LY
UNITED KINGDOM
BILAGA XII
Uppgifter som ska utföras av expertstyrelsen för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött, samt dess organisationsstruktur
Den expertstyrelse som avses i artikel 19 ska ansvara för följande uppgifter:
a) Tillhandahålla de nationella referenslaboratorierna information om analytiska metoder och jämförande tester när det gäller vattenhalten i fjäderfäkött.
b) Samordna de nationella referenslaboratoriernas tillämpning av de metoder som avses i led a genom att anordna jämförande tester, framför allt kvalitetsprövning.
c) Stödja de nationella referenslaboratoriernas kvalitetsprövning genom att tillhandahålla vetenskapligt stöd i samband med utvärdering och rapportering av statistiska uppgifter.
d) Samordna utvecklingen av nya analysmetoder och informera de nationella referenslaboratorierna om framstegen på detta område.
e) Tillhandahålla kommissionen vetenskaplig och teknisk expertkunskap, särskilt då medlemsstaterna inte tolkar resultatet av en analys på samma sätt.
Den expertstyrelse som avses i artikel 19 ska vara organiserad enligt följande:
Expertstyrelsen för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött ska vara sammansatt av företrädare för Gemensamma forskningscentret (GFC) – Institutet för referensmaterial och referensmätningar (IRMM), företrädare för GD Jordbruk och landsbygdsutveckling samt företrädare för tre nationella referenslaboratorier. Företrädaren för IRMM ska vara styrelsens ordförande och ska utse de nationella referenslaboratorierna enligt ett rullande schema. De myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för det nationella referenslaboratorium som valts ut ska sedan utse enskilda experter på övervakning av vattenhalt i livsmedel som ska biträda styrelsen. Genom årlig avlösning ska ett deltagande nationellt referenslaboratorium ersättas åt gången, så att styrelsen garanteras ett viss mått av kontinuitet. Respektive medlemsstater ska stå för de kostnader som uppstår för medlemsstaternas experter och/eller de nationella referenslaboratorierna när de utför sitt arbete enligt detta avsnitt i denna bilaga.
De nationella referenslaboratoriernas uppgifter
De nationella referenslaboratorier som förtecknas i bilaga XI ska utföra följande:
a) Samordna verksamheten för de nationella laboratorier som ansvarar för analys av vattenhalten i fjäderfäkött.
b) Hjälpa den behöriga myndigheten i medlemsstaten att organisera systemet för övervakning av vattenhalten i fjäderfäkött.
c) Delta i jämförande tester (kvalitetsprövning) mellan de olika nationella laboratorier som avses i led a.
d) Se till att de uppgifter som expertstyrelsen lämnar sprids till den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten och till de nationella laboratorier som avses i led a.
e) Samarbeta med expertstyrelsen och, om de utses, sluta sig till denna, preparera nödvändiga testprover (inklusive homogenitetstestning) och ordna med lämpliga transporter.
▼M3 —————
BILAGA XIII
Jämförelsetabell
|
Förordning (EEG) nr 1906/90 |
Förordning (EEG) nr 1538/91 |
Den här förordningen |
|
|
Artikel 1 |
Artikel 1 |
|
|
Artikel 1a, inledningen |
Artikel 2, inledningen |
|
Artikel 2.2, 2.3 och 2.4 |
|
Artikel 2 a, b och c |
|
Artikel 2.8 |
|
Artikel 2 d |
|
|
Artikel 1a första och andra strecksatserna |
Artikel 2 e och f |
|
|
Artikel 2 |
Artikel 3.1–3.4 |
|
Artikel 4 |
|
Artikel 3.5 |
|
|
Artikel 3 |
Artikel 4 |
|
|
Artikel 4 |
Artikel 5.1 |
|
Artikel 5.1–5.4 |
|
Artikel 5.2–5.5 |
|
Artikel 6 |
|
Artikel 5.6 |
|
|
Artikel 5 |
Artikel 6 |
|
|
Artikel 6.1, inledningen |
Artikel 7.1, inledningen |
|
|
Artikel 6.1 första till sjätte strecksatsen |
Artikel 7.1 a–f |
|
|
Artikel 6.2, inledningen |
Artikel 7.2, inledningen |
|
|
Artikel 6.2, första till fjärde strecksatsen |
Artikel 7.2 a–d |
|
|
Artikel 7.1 |
Artikel 8.1 |
|
|
Artikel 7.3 |
Artikel 8.2 |
|
|
Artikel 7.4 |
Artikel 8.3 |
|
|
Artikel 7.5 |
Artikel 8.4 |
|
|
Artikel 7.6 |
Artikel 8.5 |
|
|
Artikel 8.1 |
Artikel 9.1 |
|
|
Artikel 8.2 |
Artikel 9.2 |
|
|
Artikel 8.3, inledningen |
Artikel 9.3, inledningen |
|
|
Artikel 8.3 första strecksatsen |
Artikel 9.3 a |
|
|
Artikel 8.3 andra strecksatsen |
Artikel 9.3 b |
|
|
Artikel 8.4 första stycket, inledningen |
Artikel 9.4 första stycket, inledningen |
|
|
Artikel 8.4 första stycket första till tredje strecksatserna |
Artikel 9.4 första stycket a–c |
|
|
Artikel 8.4 andra stycket |
Artikel 9.4 andra stycket |
|
|
Artikel 8.5–8.12 |
Artikel 9.5–9.12 |
|
|
Artikel 8.13 första stycket |
— |
|
|
Artikel 8.13 andra stycket |
Artikel 9.13 |
|
|
Artikel 9 |
Artikel 10 |
|
|
Artikel 10 |
Artikel 11 |
|
|
Artikel 11.1, inledningen |
Artikel 12.1, inledningen |
|
|
Artikel 11.1 första till fjärde strecksatserna |
Artikel 12.1 a–d |
|
|
Artikel 11.2 |
Artikel 12.2 |
|
|
Artikel 11.2a |
Artikel 12.3 |
|
|
Artikel 11.2b |
Artikel 12.4 |
|
|
Artikel 11.3, inledningen |
Artikel 12.5, inledningen |
|
|
Artikel 11.3 första till fjärde strecksatserna |
Artikel 12.5 a–d |
|
|
Artikel 11.4 |
Artikel 12.6 |
|
|
Artikel 12 |
Artikel 13 |
|
|
Artikel 13 |
Artikel 14 |
|
|
Artikel 14a.1 och 14a.2 |
Artikel 15 |
|
|
Artikel 14a.3–14a.5 |
Artikel 16.1–16.3 |
|
|
Artikel 14a.5a |
Artikel 16.4 |
|
|
Artikel 14a.6 |
Artikel 16.5 |
|
|
Artikel 14a.7 första stycket, inledningen |
Artikel 16.6 första stycket |
|
|
Artikel 14a.7 första stycket strecksatser |
Bilaga X |
|
|
Artikel 14a.7 andra och tredje styckena |
Artikel 16.6 andra och tredje styckena |
|
|
Artikel 14a.8–14a.12 |
Artikel 17.1–17.5 |
|
|
Artikel 14a.12a |
Artikel 18.1 |
|
|
Artikel 14a.13 |
Artikel 18.2 |
|
|
Artikel 14a.14 |
Artikel 19 |
|
|
Artikel 14b.1 |
Artikel 20.1 |
|
|
Artikel 14b.2 första stycket, inledningen |
Artikel 20.2 första stycket, inledningen |
|
|
Artikel 14b.2 första stycket första till tredje strecksatsen |
Artikel 20.2 första stycket leden a–c |
|
|
Artikel 14b.2 andra stycket |
Artikel 20.2 andra stycket |
|
|
Artikel 14b.3 och 14b.4 |
Artikel 20.3 och 20.4 |
|
|
Artikel 15 |
— |
|
|
— |
Artikel 21 |
|
|
— |
Artikel 22 |
|
|
Bilaga I |
Bilaga I |
|
|
Bilaga Ia |
Bilaga II |
|
|
Bilaga II |
Bilaga III |
|
|
Bilaga III |
Bilaga IV |
|
|
Bilaga IV |
Bilaga V |
|
|
Bilaga V |
Bilaga VI |
|
|
Bilaga VI |
Bilaga VII |
|
|
Bilaga VIa |
Bilaga VIII |
|
|
Bilaga VII |
Bilaga IX |
|
|
Bilaga VIII |
Bilaga XI |
|
|
Bilaga IX |
Bilaga XII |
|
|
— |
Bilaga XIII |
( 1 ) EGT L 109, 6.5.2000, s. 29.
( 2 ) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55. Rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 22.
( 3 ) Frysbränna: (i bemärkelsen kvalitetsförsämring) är en lokal eller fläckvis irreversibel uttorkning av skinnet och/eller köttet som kan visa sig som förändringar av
— den ursprungliga färgen (oftast blekare), eller
— smaken och lukten (utan smak eller härsken), eller
— konsistensen (torr, svampaktig).
( 4 ) EGT L 39, 15.2.1980, s. 40.
( 5 ) EUT L 228, 1.9.2009, s. 3.
( 6 ) Beräknad i förhållande till slaktkroppens vikt exklusive upptaget vatten.
( 7 ) Beräknad i förhållande till styckningsdelens vikt exklusive upptaget vatten. För filéer (utan skinn) och urbenat kalkonkött av klubba är procentsatsen 2 % för var och en av kylningsmetoderna.
