(1)

Det är önskvärt att medlemsstaternas medborgare, även resenärer och personer med funktionshinder, skall kunna nå vissa tjänster av samhälleligt värde genom att använda samma igenkännbara nummer i alla medlemsstater. I dagsläget används många olika nummerplaner och nummertagningsplaner i medlemsstaterna och det finns ingen gemensam nummerplan som innebär att samma telefonnummer reserveras för sådana tjänster i gemenskapen. Därför krävs det gemenskapsåtgärder.

(2)

Det är nödvändigt med en harmonisering av nummerresurserna så att slutanvändarna kan använda samma telefonnummer för att nå dessa tjänster i olika medlemsstater. Kombinationen ”samma nummer – samma tjänst” kommer att garantera att en viss tjänst alltid hör ihop med ett visst nummer inom gemenskapen, oavsett i vilken medlemsstat den tillhandahålls. Detta kommer att ge tjänsten en gemensam europeisk identitet, vilket gagnar de europeiska medborgarna eftersom de kommer att veta att samma nummer ger tillgång till samma typ av tjänst i olika medlemsstater. Denna åtgärd kommer att främja utvecklingen av paneuropeiska tjänster.

(3)

Med tanke på de berörda tjänsternas samhälleliga funktion bör de harmoniserade numren vara gratisnummer, utan att detta innebär att operatörerna skulle vara tvungna att ställa upp samtal till 116-nummer på egen bekostnad. Numrens gratiskaraktär är därmed en mycket viktig del av den harmonisering som genomförs.

(4)

Det är nödvändigt att fastställa villkor som är nära förbundna med kontroll av typen av tillhandahållen tjänst, eftersom det bör säkerställas att de harmoniserade numren används för just den typ av tjänst som omfattas av beslutet.

(5)

Det kan vara nödvändigt att koppla rätten att använda ett visst harmoniserat nummer till särskilda villkor, exempelvis att den berörda tjänsten skall tillhandahållas dygnet runt sju dagar i veckan.

(6)

I enlighet med ramdirektivet är de nationella regleringsmyndigheterna ansvariga för förvaltningen av nationella nummerplaner och för kontrollen av hur nationella nummerresurser tilldelas enskilda företag. I enlighet med artikel 6 och artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) ( 2 ), får villkor fogas till användningen av nummer och påföljder tillämpas om villkoren överträds.

(7)

Förteckningen över berörda nummer i nummerserien som börjar på ”116” bör uppdateras regelbundet i enlighet med förfarandet i artikel 22.3 i ramdirektivet. Medlemsstaterna bör sprida information om att sådana nummer existerar, och informationen bör kunna nås av alla berörda parter, exempelvis via medlemsstaternas webbsidor.

(8)

Kommissionen kommer att överväga att se över eller göra ytterligare ändringar av detta beslut mot bakgrund av de erfarenheter som gjorts, på grundval av de rapporter som medlemsstaterna lämnat till kommissionen, och man bör i synnerhet beakta om en viss tjänst för vilken ett nummer reserverats har utvecklats i europeisk riktning.

(9)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från kommunikationskommittén.