This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 02006R1925-20210408
Regulation (EC) No 1925/2006 of the European Parliament and of the Council of 20 December 2006 on the addition of vitamins and minerals and of certain other substances to foods
Consolidated text: Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel
02006R1925 — SV — 08.04.2021 — 009.001
Den här texten är endast avsedd som ett dokumentationshjälpmedel och har ingen rättslig verkan. EU-institutionerna tar inget ansvar för innehållet. De autentiska versionerna av motsvarande rättsakter, inklusive ingresserna, publiceras i Europeiska unionens officiella tidning och finns i EUR-Lex. De officiella texterna är direkt tillgängliga via länkarna i det här dokumentet
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1925/2006 av den 20 december 2006 om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel (EGT L 404 30.12.2006, s. 26) |
Ändrad genom:
|
|
Officiella tidningen |
||
nr |
sida |
datum |
||
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 108/2008 av den 15 januari 2008 |
L 39 |
11 |
13.2.2008 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EG) nr 1170/2009 av den 30 november 2009 |
L 314 |
36 |
1.12.2009 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 1161/2011 av den 14 november 2011 |
L 296 |
29 |
15.11.2011 |
|
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 |
L 304 |
18 |
22.11.2011 |
|
KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 119/2014 av den 7 februari 2014 |
L 39 |
44 |
8.2.2014 |
|
L 67 |
4 |
12.3.2015 |
||
L 173 |
9 |
6.7.2017 |
||
L 110 |
17 |
25.4.2019 |
||
L 110 |
21 |
25.4.2019 |
||
L 96 |
6 |
19.3.2021 |
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 1925/2006
av den 20 december 2006
om tillsättning av vitaminer och mineralämnen samt vissa andra ämnen i livsmedel
KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
Denna förordning skall inte påverka tillämpningen av särskilda bestämmelser i gemenskapslagstiftningen om
livsmedel för särskilda näringsändamål samt, om det inte finns några särskilda bestämmelser, krav på sådana produkters sammansättning som är nödvändiga med tanke på målgruppens specifika näringsbehov,
nya livsmedel och nya livsmedelsingredienser,
genetiskt modifierade livsmedel,
livsmedelstillsatser och aromer,
godkända oenologiska metoder och processer.
Artikel 2
Definitioner
I denna förordning avses med
myndigheten: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, som inrättats enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet ( 1 );
annat ämne: ett ämne som inte är ett vitamin eller mineralämne men som har näringsmässiga eller fysiologiska effekter.
KAPITEL II
TILLSÄTTNING AV VITAMINER OCH MINERALÄMNEN
Artikel 3
Krav för tillsättning av vitaminer och mineralämnen
Vitaminer och mineralämnen i för människokroppen biotillgänglig form får tillsättas i livsmedel, oberoende av om de vanligen ingår i livsmedlet eller ej, för att särskilt ta hänsyn till
en brist på en eller flera vitaminer och/eller ett eller flera mineralämnen hos befolkningen eller inom särskilda befolkningsgrupper som kan påvisas genom klinisk eller subklinisk evidens eller genom uppskattningar som visar att intaget av näringsämnen är lågt, eller
möjligheten att förbättra nutritionsstatus hos befolkningen eller särskilda befolkningsgrupper och/eller avhjälpa eventuella brister i fråga om intaget av vitaminer och mineralämnen på grund av ändrade kostvanor, eller
utvecklingen av allmänt vedertagna vetenskapliga rön om vitaminers och mineralämnens betydelse från näringssynpunkt och följdeffekter på hälsan.
Ändringar av de förteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 med beaktande av myndighetens yttrande.
När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 14.4 för att stryka ett vitamin eller mineralämne från de förteckningar som avses i punkt 1 i denna artikel.
Kommissionen ska innan sådana ändringar fastställs samråda med berörda parter, framför allt med livsmedelsföretagare och konsumentorganisationer.
Artikel 4
Begränsningar för tillsättning av vitaminer och mineralämnen
Vitaminer och mineralämnen får inte tillsättas i
obearbetade livsmedel, bland annat frukt, grönsaker, kött, fjäderfä och fisk,
drycker som innehåller mer än 1,2 volymprocent alkohol, utom, med avvikelse från vad som sägs i artikel 3.2, produkter
som avses i artikel 44.6 och 44.13 i rådets förordning (EG) nr 1493/1999 av den 17 maj 1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin ( 2 ), och
som släpptes ut på marknaden före antagandet av denna förordning, och
som anmälts till kommissionen av en medlemsstat i enlighet med artikel 11,
förutsatt att det inte görs några närings- eller hälsopåståenden.
Åtgärder som fastställer till vilka andra livsmedel eller livsmedelskategorier vissa vitaminer och mineralämnen inte får tillsättas, och som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 mot bakgrund av vetenskapliga rön och med hänsyn till deras näringsvärde.
Artikel 5
Renhetskriterier
Artikel 6
Villkor för tillsättning av vitaminer och mineralämnen
De högsta mängder som avses i punkt 1 och de villkor som avses i punkt 2 skall fastställas med hänsyn till följande:
De övre säkra nivåerna för vitaminer och mineralämnen enligt vad som fastställts genom vetenskaplig riskvärdering baserad på allmänt vedertagna vetenskapliga rön, i förekommande fall med beaktande av olika konsumentgruppers varierande grad av känslighet.
Intag av vitaminer och mineralämnen från andra kostkällor.
När de högsta mängder som avses i punkt 1 och de villkor som avses i punkt 2 fastställs för vitaminer och mineralämnen vars referensintag för befolkningen ligger nära den övre säkra nivån, skall även följande beaktas vid behov:
Enskilda produkters bidrag till den totala kosten för befolkningen i allmänhet eller för olika befolkningsgrupper.
Produktens näringsprofil enligt förordning (EG) nr 1924/2006.
Artikel 7
Märkning, presentation och reklam
KAPITEL III
TILLSÄTTNING AV VISSA ANDRA ÄMNEN
Artikel 8
Ämnen som omfattas av förbud eller begränsningar eller som är föremål för gemenskapens granskning
På eget initiativ eller på grundval av information från medlemsstaterna får kommissionen, efter myndighetens bedömning av tillgänglig information i varje enskilt fall, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 fatta ett beslut som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning om att vid behov ta upp ämnet eller ingrediensen i bilaga III. Särskilt gäller följande:
Om det framgår att ämnet har en skadlig effekt på hälsan, ska ämnet och/eller den ingrediens som innehåller ämnet
tas upp i del A i bilaga III, vilket innebär ett förbud mot tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning, eller
tas upp i del B i bilaga III, vilket innebär att tillsättning i livsmedel eller användning i livsmedelstillverkning endast får ske på de villkor som där anges.
Om det framgår att ämnet kan ha en skadlig effekt på hälsan utan att det ännu är vetenskapligt bevisat, ska ämnet tas upp i del C i bilaga III.
När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 14.4 för att ta upp ämnet eller ingrediensen i del A eller B i bilaga III.
Inom fyra år efter det att ett ämne har tagits upp i del C i bilaga III ska ett beslut som avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning fattas, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.3 och med beaktande av myndighetens yttrande om den dokumentation som lämnats in för bedömning enligt punkt 4 i denna artikel, om huruvida användning av ämnet i del C i bilaga III ska tillåtas allmänt eller om ämnet i stället ska tas upp i del A eller B i bilaga III.
När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 14.4 för att ta upp ämnet eller ingrediensen i del A eller B i bilaga III.
KAPITEL IV
ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 9
Gemenskapsregister
Registret skall innehålla följande:
De vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel enligt förteckningen i bilaga I.
De vitaminföreningar och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel enligt förteckningen i bilaga II.
De högsta och lägsta mängder av vitaminer och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel och eventuella tillhörande villkor enligt artikel 6.
Den information om nationella bestämmelser om obligatorisk tillsättning av vitaminer och mineralämnen som avses i artikel 11.
Eventuella begränsningar för tillsättningen av vitaminer och mineralämnen enligt artikel 4.
De ämnen för vilka dokumentation har lämnats in enligt artikel 17.1 b.
Information om de ämnen som avses i bilaga III och skälen till att de tagits upp där.
Information om de ämnen som tagits upp i del C i bilaga III och som tillåtits allmänt för användning enligt artikel 8.5.
Artikel 10
Fri rörlighet för varor
Om inte annat följer av fördraget, särskilt artiklarna 28 och 30, får medlemsstaterna inte förbjuda eller begränsa handeln med livsmedel som överensstämmer med denna förordning och med gemenskapsrättsakter som antagits i syfte att genomföra denna, genom att tillämpa icke-harmoniserade nationella bestämmelser om tillsättning av vitaminer och mineralämnen i livsmedel.
Artikel 11
Nationella bestämmelser
Om det saknas gemenskapsbestämmelser och en medlemsstat anser att det är nödvändigt att anta ny lagstiftning
om obligatorisk tillsättning av vitaminer och mineralämnen i särskilda livsmedel eller kategorier av livsmedel, eller
om förbjuden eller begränsad användning av vissa andra ämnen vid tillverkning av särskilda livsmedel,
skall den anmäla detta till kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 12.
Artikel 12
Anmälningsförfarande
Om kommissionens yttrande är negativt skall kommissionen i enlighet med förfarandet i artikel 14.2, och före utgången av den tid som avses i första stycket i denna punkt, avgöra om de planerade åtgärderna får genomföras. Kommissionen kan kräva vissa ändringar av de planerade åtgärderna.
Artikel 13
Skyddsåtgärder
Medlemsstaten skall omedelbart underrätta de andra medlemsstaterna och kommissionen om detta och ange skälen för sitt beslut.
Kommissionen får inleda detta förfarande på eget initiativ.
Artikel 14
Kommittéförfarande
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
Artikel 15
Övervakning
För att underlätta en effektiv övervakning av livsmedel med tillsats av vitaminer och mineralämnen, och av livsmedel som innehåller ämnen som förtecknas i delarna B och C i bilaga III, kan medlemsstaterna kräva att tillverkaren eller den som släpper ut sådana livsmedel på marknaden inom deras territorium skall underrätta den behöriga myndigheten om utsläppandet på marknaden genom att tillhandahålla en förlaga av den etikett som används för produkten. I sådana fall kan det också krävas information om att produkten dras tillbaka från marknaden.
Artikel 16
Utvärdering
Senast den 1 juli 2013 skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport om effekterna av förordningens tillämpning, särskilt vad gäller utvecklingen på marknaden för livsmedel med tillsats av vitaminer och mineralämnen, konsumtionen av dessa, befolkningens intag av näringsämnen och ändrade kostvanor samt tillsats av vissa andra ämnen, och till denna rapport foga eventuella förslag till ändringar av denna förordning som kommissionen anser vara nödvändiga. I detta sammanhang skall medlemsstaterna lämna nödvändig relevant information till kommissionen senast den 1 juli 2012. Tillämpningsföreskrifter för denna artikel skall anges i enlighet med förfarandet i artikel 14.2.
Artikel 17
Övergångsbestämmelser
Medlemsstaterna får, med avvikelse från artikel 3.1 och till och med den 19 januari 2014, inom sina respektive territorier tillåta användning av vitaminer och mineralämnen som inte tas upp på förteckningen i bilaga I eller i andra former än dem som anges i bilaga II, förutsatt att
ämnet i fråga tillsätts i livsmedel som saluförs i gemenskapen den 19 januari 2007, och
myndigheten inte avgett ett negativt yttrande om användningen av detta ämne eller en användning i denna form vid livsmedelstillverkning, på grundval av dokumentation som stöder användningen av ämnet och som skall ha lämnats in till kommissionen av medlemsstaten senast den 19 januari 2010.
Artikel 18
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Den skall tillämpas från och med den 1 juli 2007.
Livsmedel som släpps ut på marknaden eller märks före den 1 juli 2007 och som inte uppfyller kraven i denna förordning får saluföras till livsmedlets sista hållbarhetsdatum men inte senare än den 31 december 2009.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
BILAGA I
VITAMINER OCH MINERALÄMNEN SOM FÅR TILLSÄTTAS I LIVSMEDEL
1. Vitaminer
Vitamin A
Vitamin D
Vitamin E
Vitamin K
Vitamin B1
Vitamin B2
Niacin
Pantotensyra
Vitamin B6
Folsyra
Vitamin B12
Biotin
Vitamin C
2. Mineralämnen
Kalcium
Magnesium
Järn
Koppar
Jod
Zink
Mangan
Natrium
Kalium
Selen
Krom
Molybden
Fluorid
Klorid
Fosfor
Bor
BILAGA II
Vitaminföreningar och mineralämnen som får tillsättas i livsmedel
1. Vitaminföreningar
VITAMIN A
Retinol
Retinylacetat
Retinylpalmitat
Betakaroten
VITAMIN D
Kolekalciferol
Ergokalciferol
VITAMIN E
D-alfa-tokoferol
DL-alfa-tokoferol
D-alfa-tokoferylacetat
DL-alfa-tokoferylacetat
D-alfa-tokoferylvätesuccinat
VITAMIN K
Fyllokinon (fytomenadion)
Menakinon ( *1 )
VITAMIN B1
Tiaminhydroklorid
Tiaminmononitrat
VITAMIN B2
Riboflavin
Natriumriboflavin-5′-fosfat
NIACIN
Nikotinsyra
Nikotinamid
PANTOTENSYRA
Kalcium-D-pantotenat
Natrium-D-pantotenat
Dexpantenol
VITAMIN B6
Pyridoxinhydroklorid
Pyridoxin-5′-fosfat
Pyridoxindipalmitat
FOLSYRA
Pteroylmonoglutaminsyra
Kalcium-L-metylfolat
VITAMIN B12
Cyanokobalamin
Hydroxykobalamin
BIOTIN
D-biotin
VITAMIN C
L-askorbinsyra
Natrium-L-askorbat
Kalcium-L-askorbat
Kalium-L-askorbat
L-askorbyl-6-palmitat
2. Mineralämnen
Kalciumkarbonat
Kalciumklorid
Kalciumcitratmalat
Kalciumsalter av citronsyra
Kalciumglukonat
Kalciumglycerolfosfat
Kalciumlaktat
Kalciumsalter av ortofosforsyra
Kalciumhydroxid
Kalciummalat
Kalciumoxid
Kalciumsulfat
Kalciumfosforyloligosackarider
Magnesiumacetat
Magnesiumkarbonat
Magnesiumklorid
Magnesiumsalter av citronsyra
Magnesiumglukonat
Magnesiumglycerolfosfat
Magnesiumsalter av ortofosforsyra
Magnesiumlaktat
Magnesiumhydroxid
Magnesiumoxid
Magnesiumkaliumcitrat
Magnesiumsulfat
Ferrobisglycinat
Ferrokarbonat
Ferrocitrat
Ferriammoniumcitrat
Ferroglukonat
Ferrofumarat
Natriumferridifosfat
Ferrolaktat
Ferrosulfat
Järnammoniumfosfat
Järn(III)natrium-EDTA
Ferridifosfat (ferripyrofosfat)
Ferrisackarat
Elementarjärn (karbonyljärn, elektrolytjärn, ferrum reductum)
Kopparkarbonat
Kopparcitrat
Kopparglukonat
Kopparsulfat
Kopparlysin-komplex
Natriumjodid
Natriumjodat
Kaliumjodid
Kaliumjodat
Zinkacetat
Zinkbisglycinat
Zinkklorid
Zinkcitrat
Zinkglukonat
Zinklaktat
Zinkoxid
Zinkkarbonat
Zinksulfat
Mangankarbonat
Manganklorid
Mangancitrat
Manganglukonat
Manganglycerolfosfat
Mangansulfat
Natriumbikarbonat
Natriumkarbonat
Natriumcitrat
Natriumglukonat
Natriumlaktat
Natriumhydroxid
Natriumsalter av ortofosforsyra
Selenberikad jäst ( *2 )
Natriumselenat
Natriumväteselenit
Natriumselenit
Natriumfluorid
Kaliumfluorid
Kaliumbikarbonat
Kaliumkarbonat
Kaliumklorid
Kaliumcitrat
Kaliumglukonat
Kaliumglycerolfosfat
Kaliumlaktat
Kaliumhydroxid
Kaliumsalter av ortofosforsyra
Krom(III)klorid och dess hexahydrat
Krom(III)sulfat och dess hexahydrat
Krompikolinat
Krom(III)laktattrihydrat
Ammoniummolybdat (molybden (VI))
Natriummolybdat (molybden (VI))
Borsyra
Natriumborat
BILAGA III
ÄMNEN VILKAS ANVÄNDNING I LIVSMEDEL ÄR FÖRBJUDEN, BEGRÄNSAD ELLER FÖREMÅL FÖR GEMENSKAPENS GRANSKNING
Del A – Förbjudna ämnen
Aloe-emodin och alla beredningar som innehåller detta ämne
Dantron och alla beredningar som innehåller detta ämne
Emodin och alla beredningar som innehåller detta ämne
Efedraört och beredningar av denna som härrör från efedraarter
Beredningar av blad av Aloe-arter som innehåller hydroxiantracenderivat
Johimbebark och beredningar som härrör från johimbe (Pausinystalia yohimbe [K. Schum] Pierre ex Beille)
DEL B
Ämnen som omfattas av begränsningar
Ämne som omfattas av begränsningar |
Villkor för användning |
Ytterligare krav |
Annat transfett än sådant som förekommer naturligt i animaliskt fett |
Högst 2 gram per 100 gram fett i livsmedel som är avsedda för slutkonsumenter och i livsmedel som är avsedda för leverans till detaljhandeln. |
Livsmedelsföretagare som levererar livsmedel som inte är avsedda för slutkonsumenter eller som inte är avsedda för leverans till detaljhandeln till andra livsmedelsföretagare ska säkerställa att de livsmedelsföretagare de levererar till får information om mängden annat transfett än sådant som förekommer naturligt i animaliskt fett, i de fall mängden överstiger 2 gram per 100 gram fett. |
Del C – Ämnen som är föremål för gemenskapens granskning
Beredningar av bark av Rhamnus frangula L. eller Rhamnus purshiana DC. som innehåller hydroxiantracenderivat
Beredningar av blad eller frukter av Cassia senna L. som innehåller hydroxiantracenderivat
Beredningar av rötter eller rhizom av Rheum palmatum L., Rheum officinale Baillon och hybrider av dessa som innehåller hydroxiantracenderivat
▼M9 —————
( 1 ) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 575/2006 (EUT L 100, 8.4.2006, s. 3).
( 2 ) EGT L 179, 14.7.1999, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2165/2005 (EUT L 345, 28.12.2005, s. 1).
( 3 ) EUT L 304, 22.11.2011, s. 18
( *1 ) Menakinon förekommer huvudsakligen som menakinon-7 och, i mindre utsträckning, menakinon-6.
( *2 ) Selenberikad jäst som framställts genom odling med förekomst av natriumselenit som selenkälla och som i den torkade form som saluförs innehåller högst 2,5 mg Se/g. Den dominerande organiska form av selen som förekommer i jästen är selenometionin (60–85 % av det totala extraherade selenet i produkten). Innehållet av andra organiska selensammansättningar, bl.a. selenocystein, får högst utgöra 10 % av det totala extraherade selenet. Halten av oorganiskt selen får normalt högst utgöra 1 % av det totala extraherade selenet.