Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Konkurrens - gemenskapslagstiftning - tillämpning - förhör med berörda parter - redogörelse för anmärkningar - beslutsmotivering - kommissionens skyldigheter - (artikel 4 i kommissionens förordning nr 99/63/EEG)

2. En institutions rättsakter - delgivning - begrepp

(artikel 191 i EEG-fördraget)

3. EEG - språkbestämmelser - handlingar från institutionerna - adressat - säte i tredje land - förbindelser med en medlemsstat - den statens språk - officiellt språk

(artikel 3 i rådets förordning nr 1/58)

4. Konkurrens - gemenskapslagstiftning - dotterbolag - särskild juridisk person - moderbolag - ansvar

(artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget)

5. Konkurrens - gemenskapslagstiftning - geografisk tillämpning - kriterier

(artiklarna 85 och 86 i EEG-fördraget)

6. Konkurrens - företag - åtgärder som påverkar marknaden - strukturella åtgärder

7. Konkurrens - artikel 3 f - rättslig verkan

8. Konkurrens - artikel 3 f - räckvidd

9. Konkurrens - tillåtna inskränkningar - gränser - artiklarna 2 och 3

10. Konkurrens - artikel 86 - tolkning

11. Konkurrens - gemenskapslagstiftning - förhållandet mellan artiklarna 85 och 86 - identiskt syfte

12. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - begrepp

(artikel 86 i EEG-fördraget)

13. Konkurrens - dominerande ställning - missbruk - orsakssamband inte nödvändigt för förbud

14. Konkurrens - relevant marknad - avgränsning

15. Konkurrens - relevant marknad - avgränsning - dominerande ställning på marknaden - förutsättningar för dess existens

Sammanfattning

1. I redogörelsen för anmärkningarna i det meddelande som med tillämpning av gemenskapens konkurrensregler skickats ut skall kommissionen tydligt, om än kortfattat, ange de viktigaste skälen för meddelandet. I sitt beslut behöver kommissionen dock inte bemöta alla invändningar som framförts under det administrativa förfarandet.

2. Ett beslut har i behörig ordning delgivits i enlighet med fördraget, när det nått adressaten och denne kan ta del av det.

3. Om en juridisk person har säte i ett tredje land skall, vid valet av officiellt språk för ett beslut som skall tillställas denna, hänsyn tas till förbindelser som denna upprättat inom den gemensamma marknaden med en medlemsstat.

4. Den omständigheten att ett dotterbolag erkänns som en särskild juridisk person räcker inte för att utesluta att dotterbolagets agerande kan tillskrivas moderbolaget. Framför allt gäller detta när dotterbolaget inte självständigt bestämmer sitt agerande på marknaden utan i allt väsentligt följer moderbolagets direktiv.

5. Gemenskapsrätten är tillämplig på uppgörelser som påverkar marknadsförhållandena inom gemenskapen oavsett om den aktuella verksamheten är etablerad i en av gemenskapens medlemsstater eller inte.

6. Distinktionen mellan åtgärder som avser ett företags struktur och förfaranden som påverkar marknaden är inte avgörande, eftersom varje strukturell åtgärd kan inverka på marknadsförhållandena om den ökar företagets storlek eller ekonomiska styrka.

7. I argumentationen om att artikel 3 f endast innehåller ett allmänt program utan rättsliga verkningar, bortses från att artikel 3 rör fullföljandet av de mål som enligt denna artikel är nödvändiga för att kunna genomföra gemenskapens uppgifter.

8. Då det genom artikel 3 f upprättas ett system, som säkerställer att konkurrensen inom den gemensamma marknaden inte snedvrids, finns ännu starkare skäl att kräva att konkurrensen inte får sättas ur spel.

9. De konkurrensbegränsningar som enligt fördraget är tillåtna under vissa förutsättningar därför att de olika målen måste samordnas, får inte vara mer begränsande än vad som följer av kraven i artiklarna 2 och 3 eftersom den försvagade konkurrensen då riskerar att motverka den gemensamma marknadens syften.

10. Andan, systematiken och ordalydelsen i artikel 86 samt fördragets systematik och särskilda syften måste alla beaktas. Problem av detta slag kan inte lösas genom att man jämför denna artikel med vissa bestämmelser i EKSG-fördraget.

11. På olika plan har artiklarna 85 och 86 samma syfte, nämligen att upprätthålla en effektiv konkurrens inom den gemensamma marknaden. En snedvridning av konkurrensen, som är förbjuden till följd av ett agerande som omfattas av artikel 85, kan inte bli tillåten genom att agerandet genomförs under ett dominerande företags inflytande och leder till en integration av de företag som deltar i detta agerande.

12. Den uppräkning av missbruk som görs i artikel 86 i fördraget utesluter inte att andra slag av missbruk av en dominerande ställning är förbjudna enligt fördraget.

Artikel 86 avser inte endast missbruk som direkt leder till omedelbar skada för konsumenterna utan också sådant missbruk som, genom att det påverkar den struktur för effektiv konkurrens som avses i artikel 3 f i fördraget, är skadligt för dessa. Det kan därför vara fråga om missbruk när ett företag i en dominerande ställning - oavsett vilka medel och tillvägagångssätt som tillämpas - stärker sin ställning så att graden av dominans väsentligen hämmar konkurrensen, dvs. så att det på marknaden endast kvarstår företag som i sitt agerande är beroende av det dominerande företaget.

Oavsett om något fel begåtts anses det vara missbruk när ett företag har en så dominerande ställning att fördragets mål motverkas därför att utbudsstrukturen förändras så väsentligt att konsumenternas handlingsfrihet på marknaden allvarligt äventyras. Därför måste missbruk föreligga om praktiskt taget all konkurrens slås ut.

13. Orsakssambandet mellan en dominerande ställning och missbruket av denna är en fråga som saknar betydelse. Stärkandet av ett företags ställning kan nämligen utgöra sådant missbruk som är förbjudet enligt artikel 86 i fördraget, oavsett vilka medel och tillvägagångssätt som tillämpas, om resultatet är att konkurrensen hindras väsentligt.

14. Avgränsningen av den relevanta marknaden är av avgörande betydelse då konkurrensmöjligheterna endast kan bedömas efter ifrågavarande produkters utmärkande egenskaper, egenskaper som gör produkterna särskilt lämpade att

svara mot ett oföränderligt behov och endast i en begränsad utsträckning gör dem utbytbara mot andra produkter. För att kunna betraktas som en särskild marknad måste produkterna i fråga kunna särskiljas inte endast genom att de används som förpackning till vissa produkter, utan även genom att speciella tillverkningsegenskaper gör dem särskilt lämpliga för denna användning.

15. En dominerande ställning på marknaden för konservburkar i lättmetall för kött och fisk kan inte vara avgörande så länge det inte visats att konkurrenter på andra delar av marknaden för konservburkar i lättmetall inte, genom att enbart anpassa sig, kan slå sig in på denna marknad med en sådan kraft att en betydande motvikt skapas.