Nyckelord
Sammanfattning

Nyckelord

1. Jordbruk – Gemensam jordbrukspolitik – Finansiering av EUGFJ – Nationella organs rättsstridiga tillämpning av reglerna om en gemensam organisation av marknaden – Kommissionens behörighet att göra korrigeringar i utbetalningsställenas årsredovisningar redan i sitt beslut om avslut av räkenskaperna

(Rådets förordning nr 1258/1999, artikel 7.3)

2. Jordbruk – EUGFJ – Avslut av räkenskaper – Förfarande – Möjlighet för de nationella myndigheterna att framföra sina synpunkter såväl under en skriftväxling som vid ett EUGFJ-kommittémöte – Åsidosättande av rätten till försvar – Föreligger inte

3. Jordbruk – EUGFJ – Avslut av räkenskaper – Vägran att finansiera utgifter på grund av oegentligheter vid tillämpningen av gemenskapsrättsliga bestämmelser – Bestridande av den berörda medlemsstaten – Bevisbörda – Fördelning mellan kommissionen och medlemsstaten

(Rådets förordning nr 1258/1999)

Sammanfattning

1. Kommissionen har inte rätt att anslå medel för utgifter som inte verkställts i enlighet med de bestämmelser som reglerar den gemensamma organisationen av den aktuella marknaden. Denna regel är allmänt tillämplig.

Härav följer att kommissionen, i fall då den anser att nationella utbetalningsställens räkenskaper innehåller utgifter som verkställts i strid med gemenskapsbestämmelser som reglerar den gemensamma organisationen av den aktuella marknaden, har rätt att dra slutsatser därav och således att göra korrigeringar i utbetalningsställenas årsredovisningar redan i skedet för dess beslut angående avslutande av räkenskaperna, vilket fattats med tillämpning av artikel 7.3 i förordning nr 1258/1999 om finansiering av den gemensamma jordbrukspolitiken.

(se punkterna 34–35)

2. Iakttagandet av rätten till försvar i alla förfaranden som inleds mot en person, och som kan leda till en rättsakt som går denna person emot, utgör en grundläggande gemenskapsrättslig princip som skall säkerställas även i avsaknad av reglering av förfarandet i fråga. Denna princip innebär ett krav på att de personer till vilka ett beslut som på ett påtagligt sätt påverkar deras intressen riktas skall ges tillfälle att lämna sina synpunkter på ett meningsfullt sätt.

De krav som ställs enligt en sådan princip är uppfyllda när de nationella myndigheterna getts möjlighet att framföra sina synpunkter på förslagen avseende avslutande av räkenskaperna, såväl under en skriftväxling mellan dessa myndigheter och kommissionen som vid ett EUGFJ-kommittémöte, innan beslutet om avslut av räkenskaperna antogs.

(se punkterna 37–38)

3. När kommissionen skall styrka att reglerna om en gemensam organisation av jordbruksmarknader har åsidosatts, i syfte att vägra finansiera uppkomna utgifter, behöver den inte på ett uttömmande sätt visa att de kontroller som de nationella myndigheterna har utfört var otillräckliga eller att de sifferuppgifter som dessa har inkommit med inte är korrekta, utan det är tillräckligt att den företer bevisning för att det föreligger skäl för allvarligt och rimligt tvivel beträffande dessa kontroller eller sifferuppgifter. Att det ställs lägre beviskrav på kommissionen beror på att det är medlemsstaten som har lättast att samla in och kontrollera de uppgifter som är nödvändiga för avslut av EUGFJ:s räkenskaper och att det följaktligen ankommer på medlemsstaten att inkomma med så detaljerad och fullständig bevisning som möjligt avseende dessa kontroller eller sifferuppgifter samt, i förekommande fall, bevisning för att kommissionens påståenden inte är korrekta.

Den berörda medlemsstaten å sin sida kan inte vederlägga kommissionens iakttagelser utan att stödja sina egna påståenden på omständigheter som visar att det föreligger ett tillförlitligt och funktionsdugligt kontrollsystem.

(se punkterna 53–54)