91999E1413

SKRIFTLIG FRÅGA E-1413/99

från Heidi Hautala (Verts/ALE) till kommissionen

(1 september 1999)

Ämne: Veterinärmedicinsk behandling av hästar

Veterinärer och hästägare är allt mer bekymrade över att flera viktiga läkemedel för behandling av hästar har fallit bort, och över att dessa djurs hälsa och välfärd därmed äventyras. Orsaken är att läkemedelsföretag till stora kostnader måste fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder för alla läkemedel som används för behandling av livsmedelsproducerande djur.

Kostnaden är inte motiverad för produkter som används för mindre viktiga arter som ger låg avkastning. EU klassificerar hästen som ett livsmedelsproducerande djur, även om mindre än 15 procent av dem ingår i den mänskliga näringskedjan. En möjlig lösning är att omklassificera hästen som ett sällskapsdjur. Kan kommissionen bekräfta att en sådan åtgärd beaktas och också att andra lösningar diskuteras?

Svar avgivet på kommissionens vägnar av David Byrne

(15 november 1999)

Tillgången till läkemedel för livsmedelsproducerande djur utgör ett mångfacetterat problem. Dels handlar det om djurens välfärd, eftersom nödvändiga behandlingar inte kan utföras på grund av att det är förbjudet att använda vissa läkemedel, och dels om skydd av konsumenternas hälsa. Det råder alltså en konflikt mellan jordbrukssektorns behov, de investeringar som krävs av läkemedelsindustrin och allmänhetens uppfattning om problemet som helhet. Problemet har betydelse även internationellt sett, eftersom en stor del av det hästkött som konsumeras i gemenskapen är av utländskt ursprung.

I enlighet med EG-fördraget hör hästdjur (åsnor, hästar och korsningar av dessa) till jordbruksdjuren. Rådets direktiv 64/0433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem som påverkar handeln med färskt kött inom gemenskapen(1) gäller även hästkött. Att omklassificera hästdjuren till sällskapsdjur skulle leda till att ett betydande antal medborgare berövas ett av sina traditionella livsmedel.

Även om man i gemenskapen främst föder upp hästar för andra syften än livsmedelsproduktion så är det normalt att hästarna vid en viss punkt i livet slaktas. Detta strider inte mot gemenskapens lagstiftning. Ingen medlemsstat förbjuder slakt av hästar eller handel med hästar avsedda att slaktas för livsmedelsproduktion. Med hänsyn till den ålder en häst kan uppnå, de frekventa bytena av ägare och nationalitet och de olika ändamål till vilka man kan använda en häst under dess livstid skulle det bli svårt att övervaka en allmän åtskillnad mellan hästar som sällskapsdjur och livsmedelsproducerande djur.

Skyddet av de europeiska konsumenternas hälsa tryggas genom rådets förordning (EEG) nr 2377/90 av den 26 juni 1990 om inrättandet av ett gemenskapsförfarande för att fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder av veterinärmedicinska läkemedel i livsmedel med animaliskt ursprung(2). De ämnen för vilka man inte kan fastställa gränsvärden för högsta tillåtna restmängder (på grund av att dessa produkter eller deras metaboliter är giftiga oberoende av koncentration) får inte längre släppas ut på marknaden för att användas för livsmedelsproducerande djur. De ämnen för vilka man har fastställt tillfälliga gränsvärden kommer att försvinna från marknaden före den 1 januari 2000 om industrin inte innan dess fastställer definitiva gränsvärden.

Att vissa ämnen faller bort betyder dock inte att det inte finns några behandlingsalternativ. En del av de ämnen för vilka det inte finns gränsvärden för högsta tillåtna restmängder kan ersättas med ämnen för vilka gränsvärden har fastställts och som är verksamma på liknande kliniska indikationer. En del av dessa alternativa ämnen kan dock vara betydligt dyrare eller svårare att använda.

Situationen är nu den att Europeiska läkemedelsmyndigheten har upprättat en förteckning över läkemedel som är oundgängliga och som från och med den 1 januari 2000 inte skulle kunna ersättas i behandlingen av livsmedelsproducerande djur. Kommissionen har underrättat parlamentet(3) att färre än 15 ämnen hör till denna kategori.

Att läkemedel används för andra syften än det de egentligen är avsedda för, till exempel att man använder läkemedel avsedda för människor vid behandling av hästar, är vanligt inom dagens avancerade veterinärmedicin. Detta slags läkemedelsbehandling kräver emellertid att djuret avlägsnas från näringskedjan.

Rådets direktiv 81/851/EEG av den 28 september 1981 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om veterinärmedicinska läkemedel(4) innehåller bestämmelser som skall göra det möjligt att undvika brist på läkemedel. I artikel 4 i direktivet fastställs de särskilda villkor som gäller för bruket av läkemedel som innehåller ämnen i en sammansättning som inte är tillåten för livsmedelsproducerande djur i en viss medlemsstat. Den så kallade snöbollseffekten blir småningom att det krävs tillstånd för de ämnen som ingår i en annan veterinärmedicinsk produkt avsedd för livsmedelsproducerande djur i den berörda medlemsstaten. Beroende på den produkt som skall framställas av djuret skall det finnas en karenstid på mellan 7 och 28 dagar.

Veterinärmedicinen när det gäller hästar är emellertid i dag mycket avancerad och tål gott jämförelse med behandling av smådjur och delvis även med humanmedicinen. Det är inte ovanligt att veterinärer som behandlar hästar använder läkemedel avsedda för människor eller sällskapsdjur. För de ämnen som ingår i sådana läkemedel fastställs det kanske aldrig gränsvärden för högsta tillåtna restmängder och nya läkemedel släpps dagligen ut på marknaden. Att läkemedel som egentligen är avsedda för andra syften ges åt hästar betyder att djuret måste avlägsnas från näringskedjan.

Eftersom de problem som rör tillgången till läkemedel för livsmedelsproducerande djur till sin natur är mångfacetterade går det inte att finna en lätt och snabb lösning. Kommissionen, medlemsstaternas myndigheter och den läkemedelsindustri som hänför sig till jordbruk och fiske måste vidta samordnade åtgärder för att garantera effektiv läkemedelsbehandling av mer sällsynta djurarter.

Med hänsyn till de tidigare nämnda särdragen hos hästdjur underrättade kommissionen jordbruksministrarna samlade i rådet av den 14 juni 1999 att man har för avsikt att snarast möjligt lägga fram lämpliga förslag. Förslagen grundar sig på artikel 152 (f.d. artikel 129) i EG-fördraget och kommer att behandla möjligheten att under särskilda kontrollerade förhållanden och med beaktande av de fastställda karenstiderna behandla hästdjur med ämnen för vilka det inte har fastställts gränsvärden för högsta tillåtna restmängder.

(1) EGT 121, 29.7.1964.

(2) EGT L 224, 18.8.1990.

(3) Utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentskydd, 1-2 september 1999.

(4) EGT L 317, 6.11.1981.