Förenade målen C-512/07 P(R) och C-15/08 P(R)

Achille Occhetto

och

Europaparlamentet

mot

Beniamino Donnici

”Överklagande — Interimistiskt förfarande — Uppskov med verkställigheten — Ledamöter av Europaparlamentet — Valprövning — Utnämning av en kandidat till följd av ett avstående från en annan kandidat på samma lista — Prövning av avståendets giltighet — Europaparlamentets beslut att förklara mandatet för en utnämnd kandidat ogiltigt”

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 13 januari 2009   I ‐ 6

Sammanfattning av beslutet

1. Överklagande – Grunder – Felaktig rättstillämpning av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – Akt om val av ledamöter i Europaparlamentet

   (Artikel 225 EG; akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, artikel 12; domstolens stadga, artikel 57 andra stycket; Europaparlamentets arbetsordning, artikel 3.3)

2. Överklagande – Grunder – Felaktig rättstillämpning av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – Akt om val av ledamöter i Europaparlamentet

   (Artikel 225 EG; akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, artikel 6; domstolens stadga, artikel 57 andra stycket; Europaparlamentets arbetsordning, artiklarna 3.5, 4.3 och 4.9)

3. Överklagande – Grunder – Felaktig rättstillämpning av domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder – Akt om val av ledamöter i Europaparlamentet

   (Artikel 225 EG; akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, artikel 12; domstolens stadga, artikel 57 andra stycket)

4. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Uppskov med verkställigheten av en rättsakt från Europaparlamentet om att förklara mandatet för en ledamot ogiltigt på grund av bristande behörighet

   (Artikel 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

5. Interimistiskt förfarande – Uppskov med verkställigheten – Uppskov med verkställigheten av en rättsakt från Europaparlamentet om att förklara mandatet för en ledamot ogiltigt på grund av bristande behörighet

   (Artikel 242 EG; förstainstansrättens rättegångsregler, artikel 104.2)

1.  Domaren med behörighet att fatta beslut om interimistiska åtgärder gör sig inte skyldig till uppenbar felaktig rättstillämpning såvitt avser omfattningen av Europaparlamentets behörighet enligt artikel 12 i 1976 års akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, i dess lydelse och med den numrering som följer av beslut 2002/772, när vederbörande tolkar uttrycket ”beakta” i nämnda artikel såsom innebärande total avsaknad av utrymme för skönsmässig bedömning för parlamentet avseende de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit.

   I nämnda artikel föreskrivs nämligen uttryckligen att parlamentet, å ena sidan, ska ”beakta” de valresultat som medlemsstaterna officiellt har tillkännagivit, och, å andra sidan, endast ska avgöra tvister ”som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i denna akt”, med uteslutande av ”sådana som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till”. Härav följer att lydelsen av artikel 12 i 1976 års akt vid en första anblick förefaller tala för att denna bestämmelse ska tolkas restriktivt. Vidare medför, när det gäller valprövning av parlamentets ledamöter, artikel 12 i 1976 års akt och artikel 3.3 i parlamentets arbetsordning en behörighet för Europaparlamentet att pröva giltigheten av nya ledamöters mandat och att avgöra tvister som kan uppkomma på grund av bestämmelserna i 1976 års akt, dock ”inte tvister som uppkommer på grund av nationella bestämmelser som akten hänvisar till” respektive ”med undantag av invändningar som grundar sig på nationella vallagar”. Dessa undantag utgör även klara indikationer på att parlamentet inte generellt är behörigt att uttala sig i frågan huruvida nationella valförfaranden överensstämmer med gemenskapsrätten.

   (se punkterna 30–32 och 35)

2.  Ett beslut om interimistiska åtgärder i vilket det slås fast att artikel 6 i 1976 års akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, i dess lydelse och med den numrering som följer av beslut 2002/772, endast avser Europaparlamentets ledamöter, är inte grundat på felaktig rättstillämpning såvitt avser tolkningen av nämnda artikel.

   Artikel 6 i 1976 års akt hänför sig enligt sin lydelse uttryckligen till ”Europaparlamentets ledamöter”. Vidare nämns i denna artikel ledamöternas rösträtt, vilken till sin art är sådan att den inte kan knytas till ställningen som officiellt rangordnad kandidat efter ett val. Det är visserligen riktigt att tolkningen av en gemenskapsrättslig bestämmelse i allmänhet inte enbart ska ske utifrån dess lydelse, utan även med hänsyn till dess sammanhang och syfte. Artikel 6 kan dock inte i sig grunda någon allmän behörighet för parlamentet att bedöma lagenligheten av medlemsstaternas valförfaranden utifrån de principer i vilka artikeln påstås ha sin grund, bland annat dem i artikel 3 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

   Dessutom kan bestämmelser i parlamentets arbetsordning, såsom de i artiklarna 3.5, 4.3 och 4.9, av normhierarkiska skäl inte medföra en rätt att avvika från bestämmelserna i 1976 års akt. Denna arbetsordning är nämligen en intern organisatorisk rättsakt som inte kan medföra sådan behörighet för parlamentet som inte uttryckligen angivits i en normativ rättsakt, i förevarande fall 1976 års akt. Härav följer att det, i vart fall inom ramen för en prövning av fumus boni juris (huruvida åtgärden vid första påseendet framstår som faktiskt och rättsligt befogad), snarare är bestämmelserna i parlamentets arbetsordning som ska tolkas mot bakgrund av lydelsen av och andan i 1976 års akts bestämmelser, och inte tvärtom.

   (se punkterna 40–43, 45 och 46)

3.  En tolkning enligt vilken artikel 12 i 1976 års akt om allmänna direkta val av företrädare i Europaparlamentet, i dess lydelse och med den numrering som följer av beslut 2002/772, inte innebär någon behörighetsuppdelning mellan nationella myndigheter och parlamentet eller utövande av dessa behörigheter inom ramen för åtskilda förfaranden, utan ett enda beslutsförfarande i vilket såväl parlamentet som nationella myndigheter deltar, förefaller vid en första anblick inte överensstämma med nämnda bestämmelse. När en nationell rättsakt utgör en del av gemenskapens beslutsprocess och den, till följd av kompetensfördelningen på det berörda området, är bindande för gemenskapens beslutsfattande organ och därmed avgörande för innehållet i det gemenskapsbeslut som ska fattas, kan rättsstridigheter i en sådan nationell rättsakt nämligen inte på något sätt påverka giltigheten av det gemenskapsrättsliga beslutet. Detta är relevant för att tolka behörighetsfördelningen enligt artikel 12 i 1976 års akt.

   Ett beslut om interimistiska åtgärder enligt vilket eventuella rättsstridigheter i ett beslut från en nationell valbyrå om utnämning av en ledamot i parlamentet inte påverkar giltigheten av parlamentets beslut avseende nämnda ledamots behörighet är således inte behäftat med vare sig uppenbar felaktig rättstillämpning eller uppenbar bristande motivering.

   (se punkterna 50–51, 53 och 54)

4.  Syftet med förfaranden om interimistiska åtgärder är att garantera att avgörandet i sak får full verkan. Om detta mål ska uppnås måste de sökta åtgärderna vara brådskande på så sätt att det är nödvändigt, för att undvika allvarlig och irreparabel skada på sökandens intressen, att de beslutas och får verkningar innan målet avgörs i sak. Vid bedömningen av huruvida kravet på en situation som ställer krav på skyndsamhet är uppfyllt vid en ansökan om uppskov med verkställigheten av en rättsakt från Europaparlamentet, genom vilken en av ledamöternas mandat förklaras ogiltigt på grund av bristande behörighet, ska således enbart sökandens intressen beaktas, och i synnerhet risken för att dennes intressen utsätts för allvarlig och irreparabel skada, utan att hänsyn tas till andra allmänna omständigheter såsom, i detta fall, den politiska representationens kontinuitet. Sådana omständigheter kan, i förekommande fall, enbart beaktas inom ramen för intresseavvägningen.

   (se punkterna 57 och 58)

5.  När domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder, i ett interimistiskt förfarande angående uppskov med verkställigheten av en rättsakt från parlamentet, enligt vilken en av dess ledamöters mandat förklaras ogiltigt på grund av bristande behörighet, finner att det föreligger jämvikt mellan ledamotens och dennes ersättares specifika och omedelbara intressen, ska domaren beakta mer allmänna intressen vilka, i en sådan situation, är av särskilt stor betydelse, såsom den berörda medlemsstatens intresse av att dess vallagstiftning respekteras av parlamentet och att den ledamot som utsetts enligt dess valförfaranden och förklarats vara ledamot av en av dess högsta domstolar också erhåller mandatet i Europaparlamentet, liksom parlamentets intresse av att dess beslut består, av dess politiska legitimitet och av att den som fått flest röster erhåller mandatet. Det är först efter det att en jämvikt mellan såväl de specifika som allmänna intressena har konstaterats som domaren med behörighet att besluta om interimistiska åtgärder ska beakta huruvida de argument som anförts till stöd för fastställandet av fumus boni juris förefaller befogade.

   (se punkterna 66, 67 och 70)