Riktlinjer om vertikala begränsningar

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Tillkännagivande från Europeiska kommissionen: Riktlinjer om vertikala begränsningar

VILKET SYFTE HAR RIKTLINJERNA?

• I riktlinjerna anges principer för bedömning av vertikala avtal* och samordnade förfaranden enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) (se sammanfattning) och Europeiska kommissionens förordning (EU) 2022/720 (den nya gruppundantagsförordningen om vertikala avtal - se sammanfattning).
• Syftet med riktlinjerna är att hjälpa företag att själva bedöma sina vertikala avtals förenlighet med Europeiska unionens (EU:s) konkurrensregler. Kommissionen betonar att riktlinjerna emellertid inte ska tillämpas mekaniskt och att varje avtal måste bedömas mot bakgrund av dess egna sakförhållanden.

VIKTIGA PUNKTER

Riktlinjerna omfattar åtta huvudfrågor.

Bedömningen av vertikala avtal beror på huruvida leverantörens och/eller köparens marknadsandel överstiger 30 %

• Om varken leverantörens eller köparens marknadsandel överstiger tröskeln och avtalet inte innehåller allvarliga begränsningar för konkurrens (”särskilt allvarliga begränsningar”) gäller automatiskt undantaget från artikel 101 i EUF-fördraget för avtalet.
• Om leverantörens eller köparens marknadsandel överstiger tröskeln på 30 % eller om avtalet innehåller en eller flera särskilt allvarliga begränsningar ska avtalet bedömas för att fastställa om det omfattas av artikel 101.1 i EUF-fördraget och, om så är fallet, om det uppfyller villkoren för undantaget som anges i artikel 101.3 i EUF-fördraget.

Möjliga effekter av vertikala avtal

• Positiva. Lägre priser, främjande av icke prismässig konkurrens och förbättrad kvalitet samt andra positiva effekter på konkurrensen.
• Negativa. Konkurrenshämmande utestängning av andra leverantörer eller köpare på grund hinder för inträde eller expansion, begränsning av kundernas val eller höjda priser.

Avtal som i allmänhet faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101.1 i EUF-fördraget. Dessa inkluderar

• avtal som inte märkbart påverkar handeln mellan medlemsstaterna (”ingen påverkan på handeln”), som inte märkbart begränsar konkurrensen (”avtal av mindre betydelse”) eller som inkluderar små och medelstora företag,
• agentavtal, där ett företag förhandlar och/eller avslutar en försäljning eller inköpsavtal för ett annat företags räkning som inte innebär någon betydande ekonomisk risk för försäljnings- eller inköpsverksamheten.

Tillämpningsområde för förordning (EU) 2022/720. Detta inkluderar

• ”safe harbour” som inrättades genom förordningen för avtal som uppfyller dess villkor,
• definition av vertikala avtal: ”ett avtal eller samordnat förfarande som ingås mellan två eller flera företag som vart och ett, inom ramen för avtalet eller det samordnade förfarandet, är verksamt i olika led i produktions- eller distributionskedjan, och som avser villkoren för parternas inköp, försäljning eller återförsäljning av vissa varor eller tjänster”,
• vertikala avtal i onlineplattformsekonomin, som normalt inte klassificeras som agentavtal och som inte omfattas av tillämpningen av artikel 101.1 i EUF-fördraget,
• särskilda begränsningar för tillämpningen av förordning (EU) 2022/720, inklusive för
  • avtal som inkluderar sammanslutningar av detaljister,
  • avtal som rör immateriella rättigheter,
  • avtal mellan konkurrerande företag,
  • avtal med leverantörer av onlinebaserade förmedlingstjänster som har en hybridfunktion (”hybridplattformar”),
  • avtal som omfattas av andra gruppundantagsförordningar.

Marknadsdefinition och beräkning av marknadsandelar

• I kommissionens tillkännagivande om definitionen av relevant marknad finns vägledning om regler, kriterier och bevis som beaktas av kommissionen.
• I förordning (EU) 2022/720 anges att leverantörens och köparens marknadsandelar i princip beräknas mot bakgrund av försäljningsvärdet, med beaktande av samtliga inkomstkällor från försäljningen av varor och tjänster. Om värdeuppgifter inte finns tillgängliga kan väl underbyggda uppskattningar göras på grundval av annan tillförlitlig marknadsinformation, t.ex. volymuppgifter.

Särskilt allvarliga begränsningar i förordning (EU) 2022/720. Dessa begränsningar

• bör i allmänhet förbjudas på grund av den skada som de orsakar för kunderna,
• leder till att hela det vertikala avtalet inte omfattas av gruppundantaget,
• inkluderar upprätthållande av detaljhandelspriser och begränsningar sett till geografiskt område eller kunder där köparen aktivt eller passivt säljer de avtalade varorna eller tjänsterna.

Bestämmelser för återkallelse och icke-tillämpning. Dessa gäller

• kommissionens och de nationella konkurrensmyndigheternas befogenheter att återkalla rätten till gruppundantag med hänsyn till enskilda vertikala avtal där den behöriga myndigheten anser att avtalet inte uppfyller ett eller flera villkor enligt artikel 101.3 i EUF-fördraget,
• kommissionens befogenhet att anta förordningar genom att förklara att förordning (EU) 2022/720 inte längre gäller, särskilt när parallella nät av liknande vertikala begränsningar om dessa nät omfattar mer än 50 % av en relevant marknad.

Tillämpning i enskilda fall. Detta

• förklarar hur kommissionen bedömer vertikala avtal enligt artikel 101.1 och 101.3 i EUF-fördraget som inte omfattas av gruppundantaget enligt förordning (EU) 2022/720,
• ger vägledning om bedömningen av särskilda vertikala avtal, som försäljning av ett enda varumärke, exklusiva leveranser, begränsningar av användningen av onlinebaserade marknadsplatser eller prisjämförelsetjänster samt paritetsklausuler.

VILKEN PERIOD GÄLLER RIKTLINJERNA FÖR?

De gäller tillsammans med den nya förordningen om gruppundantag som trädde i kraft den 1 juni 2022 och ersätter riktlinjerna från 2010.

BAKGRUND

• Enligt artikel 101.1 i EUF-fördraget är avtal mellan företag som förhindrar, begränsar eller snedvrider konkurrensen förbjudna. Vertikala avtal inkluderar två eller flera företag som är verksamma i olika led i produktions- eller distributionskedjan.
• Artikel 101.3 i EUF-fördraget möjliggör sådana avtal om de
  • förbättrar produktionen eller distributionen av varor eller främjar tekniska eller ekonomiska framsteg,
  • tillförsäkrar konsumenterna en skälig andel av de vinster som därigenom uppnås,
  • inte innehåller begränsningar som inte är nödvändiga för att uppnå vinsterna,
  • inte helt och hållet eliminerar konkurrensen.
• Gruppundantagsförordningen om vertikala avtal gäller inte för vertikala avtal som uppfyller särskilda villkor för att inrätta en ”safe harbour”.
• Förordningen och tillhörande riktlinjer om vertikala begränsningar har granskats för att anpassas för ett företagsklimat som har förändrats genom tillväxten inom e-handeln.
• Mer information finns här:
  • Gruppundantag – vertikala avtal (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Meddelande från kommissionen – kommissionens tillkännagivande: Riktlinjer om vertikala begränsningar (EUT C 248, 30.6.2022 s. 1).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Kommissionens förordning (EU) 2022/720 av den 10 maj 2022 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden (EUT L 134, 11.5.2022, s. 4).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning VII – Gemensamma regler om konkurrens, beskattning och tillnärmning av lagstiftning – Kapitel 1 – Konkurrensregler – Avsnitt 1 – Regler tillämpliga på företag – Artikel 101 (f.d. artikel 81 FEG) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 88).

Senast ändrat 09.09.2022