Avtalet mellan EU och Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd

 

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd

VILKET SYFTE HAR AVTALET?

• Syftet med avtalet är att stärka samarbetet mellan EU och Turkiet för att bekämpa irreguljär migration mer effektivt.
• I avtalet fastställs förfaranden för identifiering och återsändande under säkra och ordnade former av personer utan uppehållstillstånd i Turkiet eller i ett av EU-länderna.
• I avtalet fastställs förfaranden för att underlätta transiteringen av dessa personer.

VIKTIGA PUNKTER

Tillämpningsområde

• Avtalet gäller personer som inte uppfyller, eller inte längre uppfyller, villkoren för inresa eller vistelse i Turkiet eller ett av EU-länderna (beroende på det ”begärande landet”).
• Territoriell begränsning: avtalet gäller inte Irland, om landet inte väljer att ansluta sig, eller Danmark. Storbritannien (1) har valt att ansluta sig.

Återtagandeskyldigheter

När det begärs av ett EU-land, och oberoende av de berörda personernas vilja, måste Turkiet återta

• dess egna medborgare och följande närstående personer eller personer som kan likställas med närstående:
  • Deras minderåriga och ogifta barn som inte har oberoende uppehållsrätt eller uppehållsrätt genom den andra föräldern i det begärande EU-landet.
  • Deras makar/makor (i ett äktenskap erkänt av Turkiet) som innehar eller har beviljats rätt till inresa och vistelse i Turkiet, såvida de inte har oberoende uppehållsrätt i det begärande EU-landet.
  • Personer som, i enlighet med turkisk lagstiftning, har förlorat eller avsagt sig sitt turkiska medborgarskap efter inresan i ett EU-lands territorium, såvida inte dessa åtminstone har utlovats medborgarskap av detta EU-land.
• Utomeuropeiska medborgare och statslösa personer*
  • som innehar en visering för Turkiet och har rest direkt in till ett EU-lands territorium från Turkiet, som innehar ett turkiskt uppehållstillstånd eller som olagligt har rest in till ett EU-lands territorium omedelbart efter att ha vistats inom eller transiterat genom Turkiet,
  • såvida inte personen
    • endast har befunnit sig i transitering på en internationell flygplats i Turkiet,
    • har använt en visering eller ett uppehållstillstånd som har utfärdats av det begärande EU-landet för att komma in i det landet (utan att nu inneha en turkisk visering eller ett uppehållstillstånd med längre giltighetstid),
    • har beviljats viseringsfri inresa till det begärande EU-landet,
    • har lämnat Turkiets territorium mer än fem år innan det begärande EU-landet fick kännedom om dem, såvida inte förutsättningarna för deras återtagande till Turkiet kan fastställas genom bevisning.

EU-länderna förbinder sig ömsesidigt till detsamma vad gäller Turkiet, på samma villkor och med samma begränsningar, och när Turkiet begär det att återta sina egna medborgare, närstående eller personer som kan likställas med närstående, eller icke-EU-medborgare, icke-turkiska medborgare eller statslösa personer.

Återtagandeförfarande

• I avtalet och dess bilagor fastställs vad som är godtagbar bevisning för medborgarskap (med avseende på skyldigheten att återta egna medborgare) och vilka villkor som gäller för skyldigheten att återta icke-EU-medborgare eller statslösa personer.
• Varje ansökan om återtagande ska motta ett snabbt skriftligt svar, och om ansökan om återtagande avslås ska ett skäl anges.
• Ett förfarande fastställs för snabbt utfärdande av nödvändig resehandling med nödvändig giltighetstid, inklusive en tidsfrist för den faktiska överföringen, av det begärande landet som den person som har återtagits är medborgare i. Avtalet behandlar även frågor om överföring och transport.
• Vid ett felaktigt återtagande är det fortfarande möjligt för den anmodade parten att begära återsändande av den berörda personen.
• En ansökan om återtagande ska ha det gemensamma format som anges i en av bilagorna till avtalet, som innehåller den information som krävs.

Transitering

• EU-länderna och Turkiet samtycker till att begränsa transiteringen av icke-EU-medborgare, icke-turkiska medborgare eller statslösa personer – det vill säga deras färd genom det anmodade landets territorium under resa från det begärande landet till bestämmelselandet – till fall där de inte kan återsändas direkt till bestämmelselandet.
• Å andra sidan förbinder de sig ömsesidigt att tillåta den begärda transiteringen om den fortsatta resan garanteras, såvida det inte finns giltiga skäl (som anges i avtalet) att vägra den.
• I avtalet fastställs ett transiteringsförfarande på grundval av ansökningsvillkor liknande dem för återtagande.

Avtalet undergräver inte EU-ländernas och Turkiets rättigheter och skyldigheter, nämligen när det gäller rättssäkerhetsgarantier som härrör

• från internationell rätt, i synnerhet från ett antal rättsliga instrument som nämns i avtalet,
• från följande EU-rättsakter:
  • Associeringsavtalet EEG–Turkiet av den 12 september 1963, tilläggsprotokoll till detta avtal, associeringsrådets relevanta beslut samt relevant rättspraxis* från EU-domstolen.
  • Direktiv 2008/115/EG om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna, i synnerhet vad gäller dessas tillgång till juridisk rådgivning, information, tillfällig uppskjutning av verkställigheten av återvändandebeslut samt tillgång till rättsmedel.
  • Direktiv 2003/109/EG om varaktigt bosatta icke-EU-medborgares ställning.
  • Direktiv 2003/86/EG om rätten till familjeåterförening.

FÖR VILKEN PERIOD GÄLLER AVTALET?

Avtalet trädde i kraft den 1 oktober 2014.

De ömsesidiga förpliktelserna för återtagande av icke-EU-medborgare blev dock endast tillämpliga den 1 oktober 2017.

BAKGRUND

Migrationskrisen ligger högt på EU:s politiska agenda, vilket bekräftas genom följande:

• Gemensam handlingsplan för EU och Turkiet som aktiverades den 29 november 2015.
• Uttalande vid mötet mellan EU:s stats- och regeringschefer den 7 mars 2016.
• Europeiska kommissionens meddelande från 2016: ”De nästa operativa stegen i samarbetet mellan EU och Turkiet på migrationsområdet”, i vilket kommissionen klargör sin hållning.
• Uttalande från EU och Turkiet den 18 mars 2016.

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Avtal mellan Europeiska unionen och Republiken Turkiet om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (EUT L 134, 7.5.2014, s. 3).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet och rådet – Sjunde lägesrapporten om genomförandet av uttalandet från EU och Turkiet (COM(2017) 470 final, 6.9.2017).

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 24.12.2008, s. 98).

Rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning (EUT L 16, 23.1.2004, s. 44).

Se den konsoliderade versionen.

Rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (EUT L 251, 3.10.2003, s. 12).

Avtal om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet (EGT L 361, 31.12.1977, s. 29).

Senast ändrat 30.10.2018

---

(1) Den 1 februari 2020 lämnar Storbritannien EU och blir ett tredjeland (land utanför EU).