EU-rättens företräde

Principen om EU-rättens företräde bygger på tanken att när en konflikt uppstår mellan en aspekt av EU-rätten och en aspekt av lagstiftningen i en av EU:s medlemsstater (nationell rätt) är det EU-rätten som ska gälla. Om detta inte var fallet skulle medlemsstaterna helt enkelt kunna låta sina nationella lagar gå före EU:s primär- eller sekundärrätt, och det skulle bli omöjligt att genomföra EU:s politik.
Principen om EU-rättens företräde har utvecklats med tiden genom rättspraxis från Europeiska unionens domstol. Den ingår inte i EU-fördragen, även om det finns en kort förklaring om företräde bifogad till Lissabonfördraget.
I målet Van Gend en Loos mot Nederländska skatteförvaltningen (mål 26/62) fastställde domstolen att de lagar som antagits av EU-institutionerna innebär rättigheter som gäller fysiska och juridiska personer inför medlemsstaternas domstolar. EU-rätten har därmed direkt effekt.

I målet Costa mot E.N.E.L. (mål 6/64) betonade domstolen ytterligare principen om direkt effekt och lyfte fram att syftet med fördragen skulle undermineras om EU-rätten underordnas den nationella rätten. Eftersom medlemsstaterna överlämnat viss behörighet till EU begränsas deras suveräna rättigheter, och för att EU:s bestämmelser ska gälla måste dessa gå före eventuella bestämmelser i nationell rätt, inklusive författningar.
Följande mål är ytterligare exempel på fall där domstolen bekräftat EU-rättens företräde:

• Internationale Handelsgesellschaft mbH mot Einfuhr- und Vorratsstelle für Getreide und Futtermittel (mål 11/70)
• Amministrazione delle Finanze dello Stato mot Simmenthal SpA (mål 106/77)
• Marleasing SA mot Comercial Internacional de Alimentacion SA (mål C-106/89)

I dessa mål klargjorde domstolen att EU-rättens företräde måste gälla alla nationella rättsakter, oavsett om de antogs före eller efter EU-rättsakten i fråga. När EU-rätten har företräde framför motstridig nationell rätt innebär detta inte per automatik att de nationella bestämmelserna ogiltigförklaras. De nationella myndigheterna och domstolarna ska underlåta att tillämpa dessa bestämmelser så länge som EU:s bestämmelser är giltiga.

Principen om företräde ska garantera att invånarna skyddas på ett enhetligt sätt av EU-rätten inom alla EU:s territorier.
Det bör noteras att EU-rättens företräde endast gäller på de områden där medlemsstaterna har överlåtit suveränitet till EU, såsom den inre marknaden, miljö, transport osv. Däremot gäller det inte på områden som utbildning, kultur och turism.

SE ÄVEN

• Europeiska unionens domstol
• EU-rätten
• EU-rättsakter
• Rangordning mellan Europeiska unionens (EU) rättsakter
• Medlemsstaterna
• Fördrag
• Europeiska unionens primärrätt (sammanfattning)
• Europeiska unionens sekundärrätt (sammanfattning)
• Lissabonfördraget (sammanfattning)