Skiljedomsklausul

Ett skiljedomsförfarande är en form av tvistlösning där avtalsparterna enas om att tvisten ska lösas genom en tredjepartsbeslutsfattare, snarare än genom en rättsprocess, och enas om att denna tredje parts beslut ska vara bindande för dem.

I avtalet fastställs den eller de tillämpliga lagar som parterna har valt (vilka i princip är nationella lagar) och de villkor enligt vilka talan kan väckas.

Inom ramen för Europeiska unionens (EU:s) lagstiftning kan talan väckas vid domstolen eller tribunalen på grundval av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal som ingåtts av EU eller för dess räkning, som uttryckligen föreskriver (genom undantag från allmänna rättsregler enligt vilka tvister som uppstår till följd av sådana avtal omfattas av behörigheten för domstolarna i EU:s medlemsstater) att behörigheten ska utövas av en av de domstolar som utgör Europeiska unionens domstol.

Enligt artikel 272 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) kan Europeiska unionens domstol således träffa avgöranden med stöd av en skiljedomsklausul i ett offentligrättsligt eller privaträttsligt avtal, som ingåtts av unionen eller för dess räkning.

Om det finns en tvist mellan medlemsstaterna som berör ämnesområden som regleras i fördragen och denna tvist hänskjuts till domstolen enligt ett särskilt avtal mellan parterna är domstolen behörig att avgöra denna tvist enligt artikel 273 i EUF-fördraget.

Tvister i vilka EU är part får inte på denna grund vara undantagna från de nationella domstolarnas behörighet, utom i de fall där EU-domstolen är behörig enligt fördragen (enligt artikel 274 i EUF-fördraget).

Enligt artikel 340.1 i EUF-fördraget ska EU:s avtalsrättsliga ansvar regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

Ansökan om att inleda ett förfarande på grundval av en skiljedomsklausul, som endast kan lämnas in av avtalsparterna (eftersom tredje man inte kan väcka talan vid EU:s domstolar på grundval av en sådan klausul), ska åtföljas av en kopia av avtalet i fråga (artikel 78.3 i tribunalens rättegångsregler).

Om skiljedomsklausulen inte föreskriver någon begränsning i detta syfte har den domstol dit ansökan lämnats in, i egenskap av kontraktsforum, omfattande befogenheter att faktiskt och rättsligt granska alla aspekter av den tvist som parterna hänskjutit till den och, i förekommande fall, att besluta om alla nödvändiga åtgärder som parterna har begärt.

Domstolen får

• tolka vissa bestämmelser i avtalet mot bakgrund av tillämplig lag,
• pröva om parterna har fullgjort sina avtalsförpliktelser på ett korrekt sätt och tvinga dem att fullgöra sina avtalsförpliktelser eller ersätta den skadelidande genom att ålägga dem att betala skadestånd, om underlåtenheten att fullgöra dessa skyldigheter har lett till skada,
• kräva att parterna betalar för ytterligare tjänster som inte ursprungligen angetts i avtalet,
• besluta om det rättsliga upphävandet av avtalet vid underlåtenhet att fullgöra avtalet, med angivande av följderna av ett sådant upphävande.

EU:s domstolar kan också uppmanas att avgöra avtalets giltighet och därefter förklara det ogiltigt.

SE ÄVEN

• Europeiska unionens domstol
• Domstolen
• Europeiska unionen (EU)
• EU-rätten
• Tribunalen
• Medlemsstaterna
• Fördrag
• Rättegångsregler för EU:s tribunal (sammanfattning).