EUR-Lex Access to European Union law

Back to EUR-Lex homepage

This document is an excerpt from the EUR-Lex website

Högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen

Europeiska unionen (EU) fastställer högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i syfte att minska förekomsten av dessa ämnen i vissa livsmedel till de lägsta nivåer som rimligen kan nås genom goda produktions- eller jordbruksmetoder. Målet är att uppnå en hög skyddsnivå när det gäller folkhälsa, särskilt för sårbara befolkningsgrupper som barn, allergiker osv.

RÄTTSAKT

Kommissionens förordning (EG) nr 466/2001 av den 8 mars 2001 om fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel [se ändringsrättsakter].

SAMMANFATTNING

I förordning (EG) nr 466/2001 fastställs högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen: nitrater, mykotoxiner (aflatoxiner, ochratoxin A och patulin), tungmetaller (bly, kadmium, kvicksilver), monoklor-1,2-propandiol (3-MCPD), dioxiner och dioxinlika PCB samt oorganiskt tenn. Förordningen upphäver och ersätter förordning (EG) nr 194/1997.

Villkor: De livsmedel som anges i bilaga I till denna förordning får då de sätts i omlopp inte innehålla halter av främmande ämnen som överstiger de som anges i denna bilaga.

Berörda produkter: De högsta tillåtna halterna av främmande ämnen som anges i denna förordning gäller den ätliga delen av livsmedel och ingredienser som används vid tillverkning av sammansatta livsmedel.

Särskilda bestämmelser för spädbarn och småbarn: Dessa högsta tillåtna halter tillämpas också på livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn som omfattas av direktiven 91/321/EEG och 96/5/EG, senast ändrat genom direktiv 2003/13/EG, enligt vilket barnmat inte får innehålla något ämne i sådan mängd att det kan äventyra spädbarns eller småbarns hälsa. I de senaste ändringarna av förordning (EG) nr 466/2001 skyddas spädbarns hälsa genom att det fastställs lägsta möjliga nivå för främmande ämnen i livsmedel som är avsedda för dessa grupper (se avsnittet Anknytande rättsakter nedan).

Kontroll: Medlemsstaterna måste på lämpligt sätt kontrollera förekomsten av främmande ämnen i livsmedel.

Analysmetoder: I förordningen hänvisas det till provtagnings- och analysmetoder för att bedöma halterna av främmande ämnen och särskilt till direktiven 98/53/EG (upphävt genom förordning (EG) nr 401/2006) och 2002/69/EG som gäller införande av provtagnings- och analysmetoder för livsmedel inom EU.

Olika främmande ämnen: I förordning (EG) nr 466/2001 av den 8 mars 2001 fastställs flera olika kategorier av främmande ämnen:

  • NitraterNitrater finns framför allt i grönsaker (spenat och sallat). För att minska nitrathalterna i dessa grönsaker föreskrivs i förordningen att odlingsmetoderna måste ändras och att goda jordbruksmetoder ska tillämpas. Nitrathalterna varierar mycket beroende på klimatförhållanden. En del medlemsstater får på sina territorier saluföra spenat eller sallat med nitrathalter som överstiger de högsta halter som fastställs i bilagan till förordningen på villkor att mängderna är acceptabla med avseende på folkhälsan. Genom övergångsperioden kan de berörda staterna vidta de åtgärder som krävs för att så snabbt som möjligt uppnå de gemensamma gränsvärdena. På grundval av resultat från kontroller som medlemsstaterna utfört, rapporter om tillämpningen av goda jordbruksmetoder och vetenskapliga framsteg ser kommissionen vart femte år över de högsta tillåtna halterna.
  • AflatoxinerAflatoxiner är genotoxiska cancerframkallande ämnen som kan uppstå vid höga temperaturer och hög fuktighet. I förordningen fastställs så låga gränsvärden som möjligt.Det är allmänt känt att halten av aflatoxiner i jordnötter, nötter, torkad frukt och majs kan minskas genom sortering eller annan mekanisk behandling. För att minimera effekterna inom handeln bör högre halter av aflatoxin tillåtas för dessa produkter när de inte är avsedda för direkt konsumtion eller som ingrediens i livsmedel. Om detta är fallet, ska de förses med en märkning som tydligt anger deras destination och innehåller uppgiften att "produkten måste sorteras eller behandlas mekaniskt på annat sätt så att halten aflatoxiner minskas".
  • Ochratoxin Ochratoxin A är ett mykotoxin (svampgift) som produceras av flera svamparter (släktena Penicillium och Aspergillus). Det förekommer naturligt i många växtprodukter som spannmål, kaffebönor, kakao och torkad frukt över hela världen. Det har påvisats i produkter som spannmålsprodukter, kaffe, vin, öl och druvsaft, och även i produkter av animaliskt ursprung såsom grisnjurar. Undersökningar av hur ofta och i vilken mängd ochratoxin A förekommer i livsmedel och i blodprov från människor har visat att livsmedel ofta är förorenade. Ochratoxin A är ett mykotoxin som kan framkalla cancer, skada njurarna, orsaka fosterskador, skada immunförsvaret och möjligen också nervsystemet. Det har kopplats till njursjukdomar hos människor. Ochratoxin A kan ha en lång halveringstid hos människor.
  • Patulin Patulin är ett mykotoxin som produceras av flera olika svamparter. Det kan förekomma i fruktsafter, särskilt i äppeljuice, och i mögliga livsmedel, t.ex. bröd osv. (se avsnittet Anknytande rättsakter nedan).
  • BlyUpptag av bly kan utgöra ett allvarligt hot mot folkhälsan, eftersom det kan medföra försämrad kognitiv utveckling och intellektuell prestationsförmåga hos barn samt högt blodtryck och ökad förekomst av hjärt- och kärlsjukdomar hos vuxna. Därför bör de högsta tillåtna halterna sättas så låga som rimligtvis är möjligt.
  • KadmiumUpptag av kadmium utgör likaså en risk för människor, eftersom kadmium kan medföra försämrad njurfunktion, skelettskador och nedsatt fortplantningsförmåga. Därför bör de högsta tillåtna halterna också sättas så lågt som det rimligtvis är möjligt.
  • KvicksilverDetta ämne kan medföra förändringar i hjärnans normala utveckling hos barn och höga halter kan medföra neurologiska förändringar hos vuxna. Det är främst fisk och fiskprodukter som är kvicksilverkontaminerade.
  • Monoklor-1,2-propandiol (3-MCPD)Detta ämne kan uppstå vid produktion av livsmedel under vissa betingelser. Det kan i synnerhet uppstå under tillverkningen av den smakgivande livsmedelsingrediensen "hydrolyserat vegetabiliskt protein" som framställs med hjälp av sur hydrolys. Till följd av ändrade produktionsmetoder har halten av 3-MCPD i den nämnda produkten kunnat minskas markant. Eftersom det handlar om ett cancerframkallande ämne, bör gränsvärden fastställas så lågt som det rimligtvis är möjligt.
  • Dioxiner och dioxinlika polyklorerade bifenyler (PCB) Dioxiner är kemiska ämnen som uppstår genom vissa naturliga processer (vulkanisk aktivitet, skogsbränder) eller industriprocesser (bl.a. framställning av bekämpningsmedel, metaller, målning, blekning av papper, förbränning osv.). PCB är kemiska ämnen som förekommer i stor omfattning i bl.a. byggmaterial, smörjmedel, impregneringsmedel och trycksvärta. Dessa två typer av kemiska ämnen kan allvarligt påverka människors hälsa i form av bl.a. cancer, skadat immunförsvar och nervsystem, leverskador och sterilitet.
  • Oorganiskt tenn Denna typ av tenn kan finnas i livsmedelskonserver och drycker på burk. Det kan utlösa irritation i magsäcken hos känsliga befolkningsgrupper. För livsmedelskonserver med undantag av drycker fastställs högsta tillåtna halt till 200 mg/kg och för drycker på burk till 100 mg/kg. För oorganiskt tenn i livsmedelskonserver och drycker på burk avsedda för barn är den högsta tillåtna halten 50 mg/kg i färskvikt.

Databas med uppgifter om akrylamid Europeiska kommissionen har skapat en ny databas om forskning kring akrylamid i livsmedel (EN). Syftet med denna databas är att redovisa den risk som akrylamid utgör för folkhälsan och att fastställa hur halterna av akrylamid i livsmedel kan minskas. Databasen har upprättats av kommissionen och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet. Akrylamid är ett kemiskt ämne som kan vara cancerframkallande och som bildas i livsmedel vid vissa tillredningssätt. Det finns mer information om akrylamid (EN) på kommissionens webbplats för hälsa och konsumentskydd.

Ytterligare information om kemikalielagstiftningen finns på webbplatsen för Generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd (DE)(EN)(FR) och i sammanfattningen om märkning av farliga ämnen.

Hänvisningar

Rättsakt

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 466/2001

5.4.2001

-

EUT L 77, 16.3.2001 [rättelse EUT L 304, 21.11.2001]

Ändringsrättsakter

Dag för ikraftträdande

Sista dag för genomförandet i medlemsstaterna

Europeiska unionens officiella tidning

Förordning (EG) nr 2375/2001

26.12.2002

-

EUT L 321, 6.12.2001

Förordning (EG) nr 472/2002

26.3.2002

-

EUT L 75, 16.3.2002

Förordning (EG) nr 563/2002

23.4.2002

-

EUT L 86, 3.4.2002

Förordning (EG) nr 1425/2003

11.9.2003

-

EUT L 203, 12.8.2003

Förordning (EG) nr 2174/2003

2.1.2004

-

EUT L 326, 13.12.2003

Förordning (EG) nr 455/2004

1.4.2004

-

EUT L 74, 12.3.2004

Förordning (EG) nr 683/2004

5.5.2004

-

EUT L 106, 15.4.2004

Förordning (EG) nr 123/2005

17.2.2005

-

EUT L 25, 28.1.2005

Förordning (EG) nr 856/2005

27.6.2005

-

EUT L 143, 7.6.2005

Förordning (EG) nr 1822/2005

29.11.2005

-

EUT L 293, 9.11.2005

Förordning (EG) nr 199/2006

25.2.2006

-

EUT L 32, 4.2.2006

ÄNDRINGAR AV BILAGORNA

Bilaga 1 - Fastställande av högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel

Förordning (EG) nr 2375/2001 [EGT L 321, 6.12.2001]

Förordning (EG) nr 221/2002 [EGT L 37, 7.2.2002]

Förordning (EG) nr 257/2002 [EGT L 41, 13.2.2002]

Förordning (EG) nr 472/2002 [EGT L 75, 16.3.2002]

Förordning (EG) nr 563/2002 [EGT L 86, 3.4.2002]

Förordning (EG) nr 1425/2003 [EUT L 203, 12.8.2003]

Förordning (EG) nr 2174/2003 [EUT L 326, 13.12.2003]

Förordning (EG) nr 242/2004 [EUT L 42, 13.2.2004]

Förordning (EG) nr 455/2004 [EUT L 74, 12.3.2004]

Förordning (EG) nr 655/2004 [EUT L 104, 8.4.2004]

Förordning (EG) nr 683/2004 [EUT L 106, 15.4.2004]

Förordning (EG) nr 684/2004 [EUT L 106, 15.4.2004]

Förordning (EG) nr 78/2005 [EUT L 16, 20.1.2005]

Förordning (EG) nr 123/2005 [EUT L 25, 28.1.2005]

Förordning (EG) nr 208/2005 [EUT L 34, 8.2.2005]

Förordning (EG) nr 856/2005 [EUT L 143, 7.6.2005]

Förordning (EG) nr 1822/2005 [EUT L 293, 9.11.2005]

Förordning (EG) nr 199/2006 [EUT L 32, 4.2.2006].

ANKNYTANDE RÄTTSAKTER

Kommissionens rekommendation av den 16 november 2006 om övervakningen av bakgrundsnivåerna av dioxiner, dioxinlika PCB och icke-dioxinlika PCB i livsmedel [Europeiska unionens officiella tidning L 322, 22.11.2006].

Ändring av förordning (EG) nr 466/2001 när det gäller högsta tillåtna halt för vissa främmande ämnen i livsmedel för spädbarn och småbarn:

Förordning (EG) nr 199/2006 (dioxiner)

I denna förordning fastställs nya högsta samlade tillåtna för dioxiner och dioxinlika PCB. Kommissionen kommer att sänka dessa högsta tillåtna halter före den 31 december 2008. Denna översyn kommer att innebära en särskilt märkbar sänkning vad beträffar livsmedel och småbarn.

Förordning (EG) nr 683/2004 (aflatoxiner och ochratoxin A i livsmedel för spädbarn och småbarn) I denna förordning fastställs en enhetlig analysmetod för aflatoxiner och ochratoxin A för att halterna av dessa främmande ämnen ska ligga så lågt som möjligt.

Hösta tillåtna halt för aflatoxiner är 0,10 µg/kg för spannmålsbaserade livsmedel och barnmat och för särskild dietkost för spädbarn. För tillskottsnäring (mjölk osv.) är den högsta tillåtna halten 0,025 µg/kg.

Högsta tillåtna halt för ochratoxin A är 0,50 µg/kg för spannmålsbaserade livsmedel och barnmat och för särskild dietkost för spädbarn.

Förordning (EG) nr 655/2004 (nitrat i livsmedel för spädbarn och småbarn) Förordningen sänker nitrathalten till lägsta möjliga nivå för denna riskgrupp, närmare bestämt till 200 mg NO3/kg. Nitrater kan förorsaka att det bildas cancerframkallande ämnen i kroppen.

Metoder för provtagning och analys

Kommissionens förordning (EG) nr 401/2006 [Europeiska unionens officiella tidning L 70, 09.03.2006](offentlig kontroll av halten av mykotoxiner).

Senast ändrat den 15.12.2006

Top