52010DC0404

[pic] | EUROPEISKA KOMMISSIONEN |

Bryssel den 27.7.2010

KOM(2010)404 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Utsläppande på marknaden av replikvapen

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

Utsläppande på marknaden av replikvapen

Denna rapport läggs fram i enlighet med artikel 17 i rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/51/EG av den 21 maj 2008.

DIREKTIV 2008/51/EG OM ÄNDRING AV RÅDETS DIREKTIV 91/477/EEG OCH FRÅGAN OM REPLIKVAPEN

1. Att replikvapen kom att utgöra ett problem i det lagstiftningsarbete som ledde till antagandet av direktiv 2008/51/EG beror till stor del på strävan att integrera säkerhetsaspekter i ett direktiv som ursprungligen endast var utformat för att med nödvändiga säkerhetsgarantier förenkla handeln med skjutvapen för civilt bruk på den inre marknaden.

2. När det ändrade direktivet diskuterades i Europaparlamentet förklarade dock vissa polisexperter som bjudits in av parlamentets ledamöter att brottslingar ofta bygger om t.ex. signalpistoler (eller pistoler som är gjorda för att skjuta lösa skott) till riktiga skjutvapen för att använda dem i brottsligt syfte.

En direkt konsekvens av dessa farhågor är att definitionen av ett skjutvapen i det ändrade direktivet nästan ord för ord inbegriper den definition som anges i FN-protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition.[1] Detta innebär att definitionen nu omfattar föremål som anses ”kunna omvandlas till att avfyra ett skott, en kula eller en projektil med hjälp av ett antändbart drivämne om det liknar ett skjutvapen, och det på grund av sin konstruktion eller sina materialegenskaper kan omvandlas på detta sätt” .

3. Direktivet gäller följaktligen inte andra produkter som till det yttre liknar skjutvapen, till exempel replikvapen, eftersom direktivet inte innehåller någon sådan definition.

Replikvapen: olika bemötanden i olika medlemsländer

2.1. Den definition av ett skjutvapen som anges i ovannämnda FN-protokoll innehåller inte något kriterium som är verkligt användbart för denna rapport. I artikel 3 i protokollet definieras begreppet skjutvapen, men de föremål som enligt den definitionen kan likställas med skjutvapen omfattar endast sådana föremål som med lätthet kan omvandlas för detta ändamål .

2.2. Termen replik omfattar ganska olika typer av föremål i EU:s olika medlemsländer och står för något vars karaktär, komplexitet och farlighet är ytterst varierande. Flera olika föremål kan alltså betraktas som repliker av skjutvapen. Termen replikvapen verkar i praktiken kunna tillämpas både på föremål som bara har en enkel likhet med och på föremål som är identiska med riktiga skjutvapen.

2.3. Det finns dessutom andra benämningar som kan användas parallellt med termen replik, till exempel reproduktioner, imitationer och kopior. Det verkar alltså nödvändigt att kartlägga några föremål som i det allmänna medvetandet direkt eller indirekt skulle kunna likställas med repliker.

2.4. I en del länders lagstiftning används sålunda termen replik för vapen som är utformade för att vara helt identiska och har samma utseende och egenskaper som det ursprungliga vapnet. Man vet att det lite varstans i världen finns erfarna hantverkare som kan kopiera och på sätt och vis klona ett vapen utifrån originalmodellen. De här vapnen tillverkas naturligtvis inte med patent eller i enlighet med gällande nationella eller europeiska bestämmelser. Deras tillverkning, innehav och i synnerhet användning kan följaktligen inte bli annat än uppenbart olagligt.

2.5. Det finns även andra repliker som är en typ av kloner av riktiga vapen. Men till skillnad från de förutnämnda kallas de för overksamma , ibland dekorativa vapen, eller artificiella vapen. Stommen kan vara av metall eller plast och vikten kan vara jämförbar eller mycket lättare än ett riktigt vapen. Föremålen är dock under alla förhållanden helt omöjliga att skjuta med eller ladda ammunition i. De uppskattas framför allt av seriösa samlare.

2.6. Vissa pistoler är riktiga skjutvapen (det handlar i huvudsak om eldhandvapen), som enligt särskild och specifik handelslicens blir denaturerade produkter . På så sätt kan producenten av en riktig pistol sälja sitt tillverkningstillstånd till en annan producent, som sedan verkligen och lagligen kopierar modellen i fråga. Då handlar det dock om att göra en hagelpistol och/eller en pistol som bara är avsedd för lösa skott eller signalskott.

2.7. Signalvapen i allmänhet kan ofta vara ganska realistiska imitationer av riktiga skjutvapen, även utan att nödvändigtvis vara kopior av någon viss modell. Enligt den ständiga internationella kommissionen för kontroll av handeldvapen (CIP)[2] betraktas alla bärbara utrustningar som inte är utformade för att avfyra fasta projektiler som signalvapen. Ett signalvapen kan alltså användas för att avfyra lösa patroner, gaspatroner och tårgaspatroner.

Andra produkter som har likheter med skjutvapen utan att vanligen likställas med repliker

3.1. Det finns mer eller mindre realistiska imitationer av skjutvapen som används för underhållnings- eller hobbyändamål. De är relativt nya och kallas airsoftvapen . Det handlar i detta fall om en fritidsaktivitet som har formen av ett spel med vanligtvis två lag, där deltagarna är utrustade med imitationer av vapen (vanligen i plast) som med gas eller komprimerad luft avfyrar plastkulor med en kaliber på 6 mm eller 8 mm. Anslagsenergin är normalt 2–7 joule.

3.2. S.k. hagelpistoler kan ibland likna riktiga pistoler, men är inte nödvändigtvis imitationer av någon särskild modell. Dessa pistoler används för att avfyra patroner som innehåller små kulor av stål/bly eller rågummi. Principen med gasdrift är densamma som för airsoftpistolerna och den viktigaste skillnaden ligger i den typ av patroner som används.

3.3. Det finns andra föremål som har vissa likheter med skjutvapen, utan att nödvändigtvis vara särskilt realistiska imitationer. Hit skulle man kunna räkna de skjutdon som används inom paintball . Paintball är en fritidsaktivitet som bedrivs på privata områden i natur- eller stadsmiljö. Det kan beskrivas som ett spel där deltagarna skjuter färgkulor på varandra med skjutdon som drivs av gas eller komprimerad luft. Färgkulorna avfyras med en anslagsenergi på 10–13 joule.

3.4. Ytterligare föremål som kan ha vissa likheter med riktiga skjutvapen är slaktpistoler och nöd-/signalpistoler.

3.5. Termen replik kan dessutom i vissa terminologier tillämpas på reproduktioner av antika vapen. Dessa föremål är mer eller mindre trogna, i en del fall till och med perfekta, reproduktioner av historiska vapenmodeller, som ibland lånas ut av museer, och alltså är kopior avsedda att säljas till samlare.

3.6. I ett särskilt direktiv klargörs den skillnad som måste göras mellan en replik av ett skjutvapen och en leksak. Enligt punkt 20 i bilaga 1 till direktiv 88/378/EEG kan ”[t]rogna kopior av skjutvapen” inte betraktas som leksaker.[3] Detta undantag preciseras och utvidgas dessutom i det nya direktivet 2009/48/EG, genom vilket direktiv 88/378/EEG upphävs, som ska införlivas i medlemsländernas nationella lagstiftning senast den 20 januari 2011.

Replikvapen: övergripande ekonomiska aspekter

4.1. I Eurostats uppgifter ingår fjäder-, luft- och gasdrivna pistoler samt batonger i samma statistiska kategori.[4]

4.2. När det gäller värdet av produktionen i EU i den här kategorin har tendensen varit relativt stabil under de senaste fem åren, motsvarande cirka 190 miljoner euro under 2008. Produktionsvolymen visar tecken på en viss ökning, med en miljon enheter under 2008. Enligt den tillgängliga statistiken är EU:s största producentländer Tyskland (där en mycket stor andel av befolkningen bedriver sportskytte – ungefär 1,7 miljoner har licens), Italien, Storbritannien och Spanien.

[pic]

[pic]

4.3. Importen till EU från tredjeländer uppgår till nästan 50 miljoner euro under 2008. Enligt Eurostat är Kina, USA, Taiwan och Japan de främsta leverantörerna på den europeiska marknaden. Det ska dessutom påpekas att det finns en ganska omfattande produktion av hagel- och signalpistoler i Turkiet och Ryssland.

[pic]

Exporten från EU till tredjeländer uppgår till nästan 55 miljoner euro. De viktigaste mottagarländerna är USA, Ryssland, Förenade Arabemiraten, Saudiarabien och Ukraina.

[pic]

4.4. Handeln inom EU ligger 2008 kvar på en relativt stabil nivå, med ungefär 53 miljoner euro. De främsta leverantörsländerna är Tyskland och Spanien, medan de främsta importländerna är Frankrike, Tjeckien och Italien.

[pic]

Kommissionens frågeformulär om replikvapen

5.1. För att försöka få en mer heltäckande bild av problemen med replikvapen har kommissionen utarbetat ett frågeformulär som i juli 2009 skickades till alla medlemsländer.

5.2. Frågorna sträcker sig över ett så stort område som möjligt och är inriktade på följande aspekter:

a) Säkerhet och förvaltning: polisstatistik om brottslighet som inbegriper replikvapen, inskränkningar i rätten att bära eller uppvisa sådana vapen på allmän plats.

b) Lagar och regler: särskilt för att ta reda på vilka medlemsländer som redan särskiljer replikvapen i sin lagstiftning och i så fall vilka regler som tillämpas (utsläppande på marknaden, tillämpningen av bestämmelserna på replikvapen som importeras och överförs från andra medlemsländer).

c) Ekonomi: ett försök till uppskattning av replikvapnens ekonomiska betydelse.

d) Den eventuella ombyggnaden av replikvapen: förekomsten av bestämmelser eller förfaranden mot sådan ombyggnad som omfattar tillverkning och/eller handel.

5.3. Alla medlemsländer har svarat på frågeformuläret, som har fyllts i gemensamt av administrativa myndigheter med ansvar för dessa frågor (i huvudsak inrikes- eller justitieministerier) och de företrädare för industrin, detaljhandeln eller socioekonomiska kategorier som berörs mest av utvecklingen när det gäller direktiv 91/477/EEG.

5.4. Resultatet av frågeformuläret och samrådet med medlemsländerna har redovisats i sammanfattning för medlemsländernas företrädare. Det skedde i Bryssel den 8 mars 2010 i samband med det andra mötet för den kontaktgrupp som inrättats enligt direktiv 2008/51/EG.

Medlemsländernas svar på frågeformuläret: en fördelning i tre kategorier

6.1. Den första kategorin omfattar de medlemsländer som inte alls, eller åtminstone inte i egentlig mening, ger något utrymme för begreppet replik i sin lagstiftning. Till dessa länder hör Luxemburg, Grekland, Lettland, Estland, Danmark, Cypern, Slovenien, Bulgarien och Finland. Dessa medlemsländer har följande gemensamma särdrag:

- De ser inget samband mellan mer omfattande problem rörande den allmänna ordningen och användningen av replikvapen.

- De gör ingen skillnad mellan anslagsenergin hos produkterna i fråga.

- Detta hindrar dem inte från att, under vissa förutsättningar, vidta mycket specifika åtgärder som rör den allmänna ordningen eller förvaltningsmässiga frågor. Det kan till exempel gälla förbud mot innehav eller uppvisande av föremål som är imitationer av skjutvapen på allmän plats.

6.2. I den andra kategorin återfinns följande 15 medlemsländer: Frankrike, Rumänien, Österrike, Belgien, Tjeckien, Spanien, Ungern, Irland, Italien, Malta, Litauen, Polen, Slovakien, Sverige och Tyskland. Gemensamt för dessa är att begreppet replikvapen eller vapenreproduktion i deras lagstiftning kan framstå som mer funktionellt, utan att för den skull vara knutet till särskilda eller betydande problem. Man kan dessutom konstatera följande:

- Skiljelinjen mellan det som betecknas som en replik och det som i högre grad omfattas av lagstiftningen om skjutvapen i egentlig mening kretsar ofta kring avgränsningar som uttrycks i joule. Det kan till exempel handla om system för deklarationer, tillstånd och transporter.

- Ofta behåller man en gräns satt till 7,5 joule, men lagstiftningen om skjutvapen kan vara tillämplig redan från och med 1 joule, även om de inte fungerar förrän från och med 17 joule.

- Valet av gräns (1, 7,5 eller 17 joule) behöver inte betyda att replikvapen vars anslagsenergi överstiger denna gräns i alla avseenden omfattas av samma restriktioner som riktiga skjutvapen. Tillämpningen av lagstiftningen om skjutvapen kan helt enkelt innebära att försäljningen av repliker omfattas av ett system för deklarationer eller tillstånd, eller att replikerna bara inte får säljas till minderåriga.

- Kompletterande åtgärder kan vidtas för att garantera att denna gräns inte överskrids. I Tyskland görs till exempel en tilläggskontroll genom en kontrollstämpel[5] från ett särskilt organ ( Physikalish-Technische Bundesantalt) Kontrollstämpeln krävs vid produktion av vissa typer av signalpistoler och garanterar att signalpistolens anslagsenergi inte överskrider den nationella gränsen på 7,5 joule.

6.3. Den tredje kategorin består av de tre medlemsländerna Portugal, Nederländerna och Storbritannien, som i högre grad försöker definiera repliker/reproduktioner/realistiska imitationer i lagstiftningen. I dessa länder finns dessutom en oro av varierande intensitet kring möjligheten att bygga om vissa replikvapen och saluföra dem på marknaden.

- I Nederländernas lagstiftning är det bland annat förbjudet att sälja och släppa ut vissa replikvapen på marknaden. Detta förbud gäller oavsett om de kan avfyra projektiler eller inte och även om de inte kan byggas om till riktiga skjutvapen. Det är mot denna bakgrund följaktligen inte särskilt överraskande att tull- och polismyndigheterna oroar sig över deras invånares inköp av den här typen av produkter i grannländerna.

- Storbritannien och Portugal ställer krav på särskild färgning av vissa repliker. I Storbritannien gäller kravet realistiska imitationer av skjutvapen ( realistic imitation firearms ) och i Portugal gäller det huvudsakligen föremål som används för paintball eller som airsoftvapen. Härigenom vill man försöka undvika risken att förväxla dem med riktiga skjutvapen. Farlighetskriteriet utgörs alltså i detta fall inte längre av en projektils drivkraft eller i vilken grad föremål kan byggas om. Det avgörande kriteriet är istället graden av imitation eller realism i förhållande till ett riktigt vapen.

- Storbritannien uttrycker dessutom en särskild oro över att lagstiftningen i grannländerna i regel är mindre sträng när det gäller saluföring av vissa signalpistoler som antas vara möjliga att olagligt bygga om till riktiga vapen. Eftersom dessa signalpistoler inte får släppas ut på marknaden (och följaktligen inte heller importeras) i Storbritannien innebär kontrollen av detta förbud att de ansvariga myndigheterna måste sätta in extra resurser.

De viktigaste lärdomarna av frågeformuläret

7.1. Den första kommentaren gäller det faktum att den statistiska verkligheten inte alltid är så lätt att förstå ens för förvaltningarna själva. Det gäller bland annat antalet föremål i omlopp samt egendoms- och personbrott, särskilt deras svårighetsgrad, som beror på eller underlättas av användningen av replikvapen.[6]

7.2. Kvar står säkerhetsproblemen, som i de flesta av de fall som rapporteras av medlemsländerna verkar vara knutna till framför allt till signalvapen som olagligen denatureras för att kunna byggas om till vapen som kan avfyra riktiga kulor. Antika vapen eller reproduktioner av sådana föremål anses inte utgöra säkerhetshot mot egendom eller personer.

7.3. Av svaren framgår att ett föremål som är en realistisk imitation av ett skjutvapen (ett artificiellt vapen som är en imitation av en pistol eller revolver) kan ha en skrämmande effekt och användas i samband med brott. En sådan användning kan naturligtvis visa sig vara än mer riskfylld för brottslingen i fråga på grund av det väpnade gensvar som det kan föra med sig, särskilt från polisen som kan anse att en nödvärnssituation föreligger.

7.4. De rapporterade fallen av olaglig omvandling av signalpistoler och, mer allmänt, brottslig användning av replikvapen vid hot eller rån måste dock analyseras i förhållande till det ganska höga antalet signalpistoler (eller pistoler som bara kan avfyra lösa skott) som finns i EU. Om man till dessa lägger kategorin airsoftvapen finns det till exempel i Tyskland uppskattningsvis 15–18 miljoner produkter.

7.5. Det ska dessutom påpekas att vissa replikvapen (särskilt signalpistoler) ibland kan användas i självförsvarssyfte. De kan få en innehavare, som hyser mer eller mindre legitima farhågor rörande sin personliga säkerhet, att avstå från frestelsen att ansöka om licens för ett riktigt skjutvapen eller i värsta fall på olaglig väg skaffa sig ett riktigt vapen.

7.6. Många EU-länder har ingen produktion alls av den här typen av föremål. De ser inga större problem och har ingen statistik som ger en tydlig bild av antalet innehavare av replikvapen.

7.7. Ett fåtal medlemsländer uttrycker ibland en oro över gränsöverskridande handel med replikvapen, särskilt när deras lagstiftning redan är mycket restriktiv. Det sätt som vissa signalpistoler tillverkas på utanför EU väcker dessutom särskild oro. De är utformade på ett sätt som gör dem alltför lätta att omvandla så att de kan avfyra riktiga skott.

7.8. Det ska dessutom sägas att medlemsländerna i den ständiga internationella kommissionen för kontroll av handeldvapen (CIP), som omfattar merparten av producenterna i EU, redan ser till att signalpistoler omfattas av obligatoriska prov för typgodkännande, typbeteckning, överensstämmelse med väsentliga dimensioner, hållfasthet och säker användning.

INNEHAVARE AV REPLIKVAPEN

8.1. Innehavare av föremål av typen repliker identifierar sig bara delvis med klassiska användare av skjutvapen, som huvudsakligen är jägare, sportskyttar och andra kategorier av vapeninnehavare samt naturligtvis skjutvapensproducenter och detaljhandlare.

8.2. En andra kategori av innehavare av replikvapen är personer som samlar vapen, antika eller inte, eller reproduktioner av vapen. Värt att notera är att många av dessa samlar signalpistoler som är imitationer av riktiga skjutvapen. Den här kategorin kan sålunda påverkas av eventuell nationell lagstiftning om replikvapen.

8.3. Detaljhandlarna är sannolikt den socioekonomiska kategori som berörs mest av nationell lagstiftning om försäljning av replikvapen. I en del länder får försäljningen bara äga rum i professionella vapenaffärer eller får åtminstone inte längre ske genom leksaksaffärer.

Slutsatser

9.1. Nio medlemsländer använder inte, eller bara i mycket begränsad omfattning, begreppet replik i sin lagstiftning och ser inget samband mellan mer omfattande problem rörande den allmänna ordningen och användningen av replikvapen. Samtidigt rapporterar femton andra medlemsländer inga särskilda eller betydande problem när det gäller handeln med eller importen från andra länder. Det är bara ett fåtal medlemsländer, som har en mer restriktiv lagstiftning om replikvapen, som ibland uttrycker oro över den gränsöverskridande handeln med replikvapen. Det finns följaktligen inte mycket som talar för att en europeisk harmonisering av nationell lagstiftning om replikvapen skulle förbättra den inre marknadens sätt att fungera, eller undanröja snedvridningar av konkurrensen.

9.2. Medlemsländerna har dessutom redan ett betydande utrymme för egen bedömning när de fastställer bestämmelser om utsläppande på marknaden och användning av replikvapen.[7] Dessa nationella bestämmelser om utsläppande på marknaden och användning av replikvapen måste utformas i enlighet med principen om fri rörlighet för varor (artiklarna 34–36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, EUF-fördraget) och gäller naturligtvis med förbehåll för eventuella särskilda åtgärder inom ramen för polissamarbetet. Enligt artikel 34 i EUF-fördraget är alla nationella handelsregler som kan utgöra ett hinder, direkt eller indirekt, faktiskt eller potentiellt, för handeln inom EU förbjudna. Ett medlemslands lagstiftning som förbjuder import, tillverkning, saluföring eller användning av replikvapen skulle därför kunna utgöra ett hinder för handeln i den mening som avses i artikel 34 i EUF-fördraget.

9.3. Det står däremot helt klart att ett sådant förbud, i enlighet med artikel 36 i EUF-fördraget, kan motiveras med hänsyn till allmän säkerhet samt skydd av människors hälsa och liv. Detta gäller dock förutsatt att lagstiftningen inte strider mot proportionalitetsprincipen. Målet får till exempel inte vara sådant att det skulle kunna uppnås med hjälp av åtgärder som är mindre restriktiva än de som gäller för handel inom EU.

9.4. När det gäller replikvapen måste alltså flera olika aspekter beaktas vid bedömningen av åtgärdens proportionalitet. Man bör särskilt undersöka om förbuden är absoluta eller omfattar undantag, om det finns begränsningar för förbuden mot försäljning till minderåriga, försäljning via Internet eller distansförsäljning och om det finns begränsningar för förbudet mot användning eller uppvisande på allmän plats.

9.5. Den fria rörligheten för replikvapen inom EU säkerställs dessutom genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 764/2008 av den 9 juli 2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska regler på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG.[8] Denna förordning är tillämplig sedan den 13 maj 2009. I förordningen fastställs de bestämmelser och förfaranden som ett medlemslands myndigheter ska följa när de fattar eller tänker fatta ett beslut enligt artikel 2.1, det vill säga ett beslut som skulle hindra den fria rörligheten för en produkt som lagligen saluförs i ett annat medlemsland och är relevant med hänsyn till artikel 34 i EUF-fördraget.

9.6. Enligt artiklarna 34 och 36 i EUF-fördraget samt förordning (EG) nr 764/2008 är det alltså möjligt att säkerställa den fria rörligheten för dessa produkter inom EU. Hänsyn ska dock hela tiden tas till medlemsländernas säkerhet. I detta avseende är det lämpligt att beakta direktiv 91/477/EEG som handlar om den inre marknadens inrättande och funktion.

9.7. I avsaknad av mer specifika bestämmelser på EU-nivå omfattas alla konsumentprodukter av bestämmelserna i direktiv 2001/95/EG om allmän produktsäkerhet, som i vissa fall innebär att medlemsländerna kan dra tillbaka eller återkalla farliga produkter från marknaden.

9.8. Om alla replikvapen skulle omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 91/477/EEG skulle detta självklart innebära att de omfattas av alla bestämmelser i direktivet. Det är därför viktigt att tänka på att detta direktiv, efter ändringen genom direktiv 2008/51/EG, redan omfattar de replikvapen som kan omvandlas till skjutvapen. Det handlar om vissa signalvapen (eller repliker som bara är avsedda för avfyrning av lösa skott) som på grund av deras utseende eller tillverkningsprocess har en sådan likhet med ett skjutvapen att alla bestämmelser i direktivet (särskilt märkning, spårbarhet och vapenregister) kan tillämpas utan svårighet.[9]

9.9. Det skulle vara mycket mer besvärligt att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta även andra typer av repliker, eftersom detta skulle kräva att producenter, återförsäljare och innehavare av dessa replikvapen skulle omfattas av alla förpliktelserna i direktivet. Medlemsländerna kan dock redan nu bevilja tillstånd till alla former av innehav, förvärv eller överlåtande av de olika typerna av repliker i enlighet med artikel 36 i EUF-fördraget.

9.10. Dessutom finns det, inte minst tack vare den sistnämnda hypotesen, känsliga frågor som kan komma upp särskilt med hänsyn till de replikvapen som omfattas av bilaga 1 till direktiv 91/477/EG där skjutvapen indelas i olika kategorier.

9.11. Av dessa skäl framstår det inte som önskvärt att i tillämpningsområdet för direktiv 91/477/EG inkludera replikvapen med olika egenskaper och för olika ändamål, särskilt som de som är omvandlingsbara och följaktligen likvärdiga med ett skjutvapen redan omfattas av direktiv 2008/51/EG.

[1] Protokoll mot olaglig tillverkning av och handel med eldvapen, delar till eldvapen och ammunition, bifogat till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet – http://www.unodc.org/pdf/crime/a_res_55/255e.pdf.

[2] Ständiga internationella kommissionen för kontroll av handeldvapen (Commission Internationale Permanente pour l'Epreuve des Armes à Feu Portatives – CIP) är en internationell organisation med 13 medlemsländer, varav 11 EU-länder.

[3] Artikel 1 i direktiv 88/378/EEG: ”Detta direktiv skall gälla leksaker. Med ’leksak’ avses alla produkter eller material som utformats eller är klart avsedda som leksaker för barn uner 14 år.”.

[4] I Eurostats statistik skiljer man mellan kategorierna ”Skjutvapen” och ”Övriga vapen”. Skjutvapen: revolvrar och pistoler, hagelgevär, gevär, karbiner och mynningsladdare (exklusive vapen för militärt bruk). Andra vapen: fjäder-, luft- och gasdrivna gevär och pistoler samt batonger (exklusive vapen för militärt bruk) .

[5] Kontrollstämpeln består av akronymen PTB skriven inne i en cirkel.

[6] Med undantag för Nederländernas exakta statistik som redovisar ett minsta antal föremål som kategoriseras som look-a-likes och Storbritannien som rapporterar ungefär 1 500 brott ( offences ) begångna under perioden 2007–2008 med mer eller mindre realistiska imitationer.

[7] Det ska i detta sammanhang påpekas att direktiv 91/477/EEG i artikel 2.1 innehåller följande begränsning: ”[d]etta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationella bestämmelser om rätten att bära vapen”.

[8] EUT L 218, 13.8.2008, s. 21. I skäl 14 i denna förordning anges att ”[v]apen är produkter som kan utgöra en allvarlig risk för människors hälsa och säkerhet och för den allmänna ordningen i medlemsstaterna. Flera specifika typer av vapen som lagligen saluförs i en medlemsstat kan, med hänsyn till skyddet av människors hälsa och säkerhet samt förebyggandet av brott, vara föremål för restriktiva åtgärder i en annan medlemsstat. Sådana åtgärder kan bestå av särskilda kontroller och tillstånd innan vapen som lagligen saluförs i en annan medlemsstat släpps ut på marknaden i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att hindra att vapen släpps ut på deras marknader innan de nationella förfarandekraven har uppfyllts fullständigt.”.

[9] Jfr skäl 4 i direktiv 2008/51/EG: ”Polisunderrättelser tyder på att användningen av ombyggda vapen i gemenskapen har ökat. Det är därför mycket viktigt att se till att sådana ombyggbara vapen omfattas av definitionen av skjutvapen i direktiv 91/477/EEG”.