7.7.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 174/1

(1)

Stabilitets- och tillväxtpakten bestod ursprungligen av rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3), rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4) och av Europeiska rådets resolution av den 17 juni 1997 om stabilitets- och tillväxtpakten (5). Stabilitets- och tillväxtpakten har visat sig fungera för att befästa budgetdisciplin, och har härigenom bidragit till en hög grad av makroekonomisk stabilitet med låg inflation och låga räntor, vilket är nödvändigt för att åstadkomma en hållbar tillväxt och för att skapa sysselsättning.

(2)

Den 20 mars 2005 godkände rådet en rapport om att förbättra genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, vilken syftar till att förstärka styrningen av och det nationella egenansvaret för finanspolitiken genom en skärpning av de ekonomiska argument som ligger till grund för pakten och dess effektivitet, både i dess förebyggande och korrigerande aspekter, för att garantera de offentliga finansernas hållbarhet på lång sikt, främja tillväxt och undvika att de kommande generationerna får en alltför tung börda. Rapporten godkändes av Europeiska rådet i dess slutsatser av den 23 mars 2005 (6), i vilka det konstateras att rapporten uppdaterar och kompletterar stabilitets- och tillväxtpakten av vilken den nu utgör en integrerande del.

(3)

Enligt Ekofinrådets rapport av den 20 mars 2005, vilken godkändes av Europeiska rådet vid dess vårmöte 2005, bekräftar medlemsstaterna, rådet och kommissionen på nytt sitt åtagande att genomföra fördraget och stabilitets- och tillväxtpakten effektivt och i rätt tid, genom inbördes stöd och inbördes påtryckningar, och att verka i nära och konstruktivt samarbete i den ekonomiska och finanspolitiska övervakningsprocessen, så att paktens regler blir säkra och effektiva.

(4)

Förordning (EG) nr 1466/97 behöver ändras för att den överenskomna förbättringen av genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten skall kunna tillämpas fullt ut.

(5)

I stabilitets- och tillväxtpakten fastställs medlemsstaternas skyldighet att ansluta sig till det medelfristiga målet att ha offentliga finanser som är nära balans eller i överskott. Mot bakgrund av att unionen är ekonomiskt och statsfinansiellt heterogen bör det medelfristiga målet för de offentliga finanserna differentieras för enskilda medlemsstater för att ta hänsyn till de olika ekonomiska och statsfinansiella situationerna och utvecklingen samt de finanspolitiska riskerna för de offentliga finansernas hållbarhet, bland annat inför framtida demografiska förändringar. De medelfristiga budgetmålen kan avvika från principen nära balans eller i överskott för enskilda medlemsstater. För medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2 skulle det därför finnas ett visst utrymme för landspecifika medelfristiga budgetmål, om man tar hänsyn till konjunktursvängningar och bortser från enstaka och tillfälliga åtgärder.

(6)

En mer symmetrisk hållning till finanspolitiken under konjunkturcykeln genom ökad budgetdisciplin under ekonomiskt goda tider bör uppnås i syfte att undvika procyklisk politik och att stegvis uppnå det medelfristiga budgetmålet. En anslutning till det medelfristiga målet för de offentliga finanserna bör göra det möjligt för medlemsstaterna att hantera normala konjunktursvängningar och samtidigt hålla underskottet i de offentliga finanserna under referensvärdet på 3 % av BNP samt garantera snabba framsteg för att uppnå hållbarhet i de offentliga finanserna. Mot denna bakgrund bör det ges möjlighet till budgetmässig handlingsfrihet, särskilt vad gäller offentliga investeringar.

(7)

Medlemsstater som ännu inte har uppnått det medelfristiga budgetmålet bör vidta åtgärder för att uppnå detta under konjunkturcykeln. För att nå sitt medelfristiga budgetmål bör medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2 genomföra en konjunkturrensad årlig minimianpassning utan att räkna effekterna av engångsåtgärder och andra tillfälliga åtgärder.

(8)

För att stärka paktens tillväxtinriktade karaktär bör hänsyn tas till omfattande strukturreformer som har direkta långsiktiga kostnadsbesparande effekter, bland annat genom att öka den potentiella tillväxten, och därigenom ger en kontrollerbar effekt på den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna, när anpassningsbanan mot det medelfristiga budgetmålet fastställs för länder som ännu inte har nått detta mål, och när man medger en tillfällig avvikelse från det målet för länder som redan har nått det. För att inte försvåra strukturreformer som odiskutabelt ökar den långsiktiga hållbarheten i de offentliga finanserna bör särskild uppmärksamhet ägnas pensionsreformer genom vilka ett system med flera pelare, varav en obligatorisk fullt ut finansierad pelare, införs, eftersom dessa reformer medför en kortsiktig försämring av de offentliga finanserna medan de genomförs.

(9)

Tidsfristerna för rådets granskning av stabilitets- och konvergensprogrammen bör förlängas för att medge en noggrann bedömning av dessa.

1.

Följande rubrik och artikel skall införas:

”AVSNITT 1A

MEDELFRISTIGA BUDGETMÅL

Artikel 2a

Varje medlemsstat skall ha ett differentierat medelfristigt mål för sina offentliga finanser. Dessa landspecifika medelfristiga budgetmål kan avvika från kravet på offentliga finanser nära balans eller i överskott. De skall ge en säkerhetsmarginal med avseende på kvoten på 3 % av BNP för underskott i den offentliga sektorns finanser; de skall sörja för snabba framsteg för att uppnå hållbarhet och skall mot denna bakgrund ge budgetmässig handlingsfrihet, särskilt med tanke på behovet av offentliga investeringar.

Med hänsyn till dessa faktorer skall det landspecifika medelfristiga budgetmålet för medlemsstater som ingår i euroområdet och ERM2 specificeras inom ett visst utrymme mellan – 1 % av BNP och balans eller i överskott om man tar hänsyn till konjunktursvängningar och bortser från enstaka och tillfälliga åtgärder.

Medlemsstaternas medelfristiga budgetmål kan revideras när en större strukturreform genomförs och i alla händelser vart fjärde år.”;

2.

Artikel 3.2 skall ändras på följande sätt:

3.

Artikel 5 skall ändras på följande sätt:

4.

Artikel 7.2 skall ändras på följande sätt:

5.

Artikel 9 skall ändras på följande sätt:

6.

Hänvisningar till artikel 103 och artikel 109c i fördraget skall i hela förordningen ersättas med hänvisningar till artikel 99 respektive 114.