17.2.2005   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 46/7

(1)

De åtgärder som för närvarande är i kraft på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Kroatien och Ukraina är slutgiltiga antidumpningstullar som infördes genom rådets förordning (EG) nr 348/2000 (2), och ett åtagande från en exportör i Kroatien vilket godtogs genom kommissionens beslut 2000/137/EG (3). De tullsatser som tillämpas på import från Kroatien respektive Ukraina uppgår till 23 % respektive 38,5 %.

(2)

Den 23 november 2002 meddelade kommissionen genom ett tillkännagivande i Europeiska gemenskapernas officiella tidning  (4) att det skulle inledas en interimsöversyn av de antidumpningsåtgärder som tillämpas på import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Kroatien och Ukraina och inledde en undersökning.

(3)

Undersökningen inleddes på begäran av Defence Committee of the Seamless Steel Tube Industry of the European Union såsom företrädare för tillverkare som står för mer än 75 % av den sammanlagda gemenskaptillverkningen.

(4)

Det bör noteras att det samma dag, den 23 november 2002, inleddes en annan översyn avseende de åtgärder som är i kraft för import av samma produkt, dvs. vissa sömlösa rör av järn och olegerat stål, med ursprung i Polen, Ryssland, Tjeckien, Rumänien och Slovakien (5). Åtgärderna riktade mot Polen, Tjeckien och Slovakien har upphört att gälla till följd av utvidgningen av Europeiska unionen den 1 maj 2004. I enlighet med förordning (EG) nr 1322/2004 (6) har de gällande åtgärderna på import av vissa sömlösa rör med ursprung i Ryssland och Rumänien tillfälligt upphört att tillämpas från och med den 21 juli 2004. Översynen avseende de åtgärderna pågår fortfarande.

(5)

Kommissionen underrättade officiellt de exporterande tillverkarna i Kroatien och Ukraina, de tillverkare, importörer, leverantörer och användare i gemenskapen som såvitt känt var berörda samt myndigheterna i Kroatien och Ukraina om att undersökningen inletts. De berörda parterna gavs tillfälle att inom den tidsfrist som angavs i tillkännagivandet om inledande skriftligen lämna synpunkter och begära att bli hörda.

(6)

Kommissionen skickade frågeformulär till alla parter som såvitt känt var berörda och till alla andra företag som gav sig till känna inom de tidsfrister som angavs i tillkännagivandet om inledande. Den mottog svar från fem tillverkare i gemenskapen, en importör, en exporterande tillverkare i Kroatien, tre exporterande tillverkare i Ukraina och tre handlare som var de ukrainska tillverkarna närstående.

(7)

Kommissionen inhämtade och kontrollerade alla uppgifter som den bedömde nödvändiga för sitt fastställande av dumpning och därav vållad skada och gjorde kontrollbesök på plats hos följande företag:

(8)

Undersökningen av dumpning och skada omfattade perioden från och med den 1 oktober 2001 till och med den 30 september 2002 (nedan kallad ”undersökningsperioden” eller i tabeller ”UP”). Undersökningen av de tendenser som är av betydelse för fastställandet av skada omfattade perioden från och med den 1 januari 1999 och fram till slutet av undersökningsperioden (nedan kallad ”skadeundersökningsperioden”).

(9)

De produkter som berörs är

(10)

Av undersökningen har det framgått att alla dessa kategorier var tillräckligt lika för att de skulle kunna utgöra en produkt så som de gjorde i den ursprungliga undersökningen. Av dessa skäl betraktas i denna antidumpningsundersökning alla typer av den berörda produkten som en och samma produkt.

(11)

Liksom i föregående undersökning kunde inga skillnader konstateras mellan den berörda produkten och de sömlösa rör som tillverkades och såldes på den inhemska marknaden i Kroatien.

(12)

Det konstaterades inte heller föreligga några skillnader mellan den berörda produkten och de sömlösa rör som tillverkades av tillverkarna i gemenskapen och såldes på gemenskapens marknad. De har båda samma fysiska och kemiska egenskaper och samma användningsområden. Båda motsvarar dessutom de standarder som tillämpas inom industrin såsom DIN, API och ASTM. De anses därför vara likadana produkter i den mening som avses i artikel 1.4 i grundförordningen.

(13)

När det gäller Kroatien stod en exporterande tillverkare, Mechel Željezara Ltd, för all export av den berörda produkten till gemenskapen. Mechel Željezara Ltd är det nya namnet på det företag som under namnet Željezara Sisak d.d. samarbetade i den ursprungliga undersökningen och som till följd av ändrade ägarförhållanden (7) officiellt har ändrat namn två gånger sedan införandet av de gällande åtgärderna

(14)

Under den ursprungliga undersökningen hade ett åtagande godtagits från Mechel Željezara Ltd under dess ursprungliga namn (8). Eftersom undersökningen inleddes för att se över åtgärdens nivå och utformning omfattades även åtagandet av översynen (se skäl 135–137).

(15)

Det fastställdes först huruvida Mechel Željezara Ltd:s sammanlagda försäljning av den likadana produkten på den inhemska marknaden var representativ i förhållande till företagets sammanlagda export till gemenskapen. I enlighet med artikel 2.2 i grundförordningen ansågs försäljningen på den inhemska marknaden vara representativ eftersom den sammanlagda försäljningsvolymen på den marknaden motsvarade minst 5 % av dess sammanlagda exportvolym till gemenskapen.

(16)

Genom att dela upp produkttyperna på de KN-nummer enligt vilka de klassificeras fastställdes därefter om försäljningen på den inhemska marknaden av varje enskild produkttyp var representativ. Den inhemska försäljningen av en viss produkttyp ansågs som tillräckligt representativ om den totala inhemska försäljningen av den produkttypen under undersökningsperioden motsvarade minst 5 % av den totala försäljningsvolym för en jämförbar produkttyp som sålts på export till gemenskapen. Det konstaterades att den inhemska försäljningen för alla de produkttyper som företaget sålde för export till gemenskapen var representativ.

(17)

Det undersöktes också huruvida den inhemska försäljningen av varje produkttyp kunde anses ha ägt rum vid normal handel, genom att andelen lönsam försäljning av produkttypen i fråga till oberoende kunder fastställdes. I de fall där försäljningsvolymen för en produkttyp, som såldes till ett nettopris som motsvarade eller översteg kostnaden per enhet, utgjorde mer än 80 % av den sammanlagda försäljningsvolymen för den typen, och där det vägda genomsnittliga priset för den typen var detsamma som eller översteg kostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av priserna vid all försäljning av den produkttypen på den inhemska marknaden under undersökningsperioden, oavsett om denna försäljning varit lönsam eller inte. Detta var fallet för två av produkttyperna.

(18)

I de fall den lönsamma försäljningsvolymen för en produkttyp utgjorde högst 80 % men minst 10 % av den totala försäljningsvolymen av den typen, eller när det vägda genomsnittliga priset för sådan försäljning understeg kostnaden per enhet, grundades normalvärdet på det faktiska priset vid försäljning på den inhemska marknaden, beräknat som ett vägt genomsnitt av endast den lönsamma försäljningen av denna typ. Detta var fallet för en produkttyp.

(19)

När det gäller den fjärde produkttypen var mindre än 10 % av försäljningen på den inhemska marknaden lönsam under undersökningsperioden. Det ansågs därför att denna särskilda produkttyp såldes i för små mängder för att priset på den inhemska marknaden skulle kunna utgöra en lämplig grund för fastställandet av normalvärdet och en annan metod måste därför användas. I detta fall konstruerade kommissionen ett normalvärde i enlighet med artikel 2.3 i grundförordningen. Normalvärdet konstruerades genom att man till tillverkningskostnaden för den exporterade typen, vid behov justerad, lade en skälig procentandel för försäljnings- och administrationskostnader och andra allmänna kostnader samt en skälig vinstmarginal, baserade på faktiska uppgifter om den exporterande tillverkarens produktion och försäljning av den likadana produkten vid normal handel under undersökningsperioden, i enlighet med artikel 2.6 första meningen i grundförordningen.

(20)

Av undersökningen framgick att Mechel Željezara Ltd exporterade endast direkt till icke-närstående kunder i gemenskapen.

(21)

Exportpriset fastställdes därför i enlighet med artikel 2.8 i grundförordningen på grundval av de exportpriser som faktiskt betalats eller skulle betalas för den berörda produkten vid försäljning till den första oberoende kunden i gemenskapen.

(22)

Normalvärdet och exportpriset jämfördes fritt fabrik. För att få en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen vederbörlig hänsyn i form av justeringar till olikheter som påverkade prisernas jämförbarhet.

(23)

Följaktligen gjorde kommissionen, där så var tillämpligt och olikheterna kunde styrkas av kontrollerad bevisning, justeringar för olikheter avseende transportkostnader, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader, kreditkostnader och provisioner.

(24)

Det justerade vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp jämfördes med det justerade vägda genomsnittliga exportpriset för varje motsvarande typ av den berörda produkten, i enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen.

(25)

Av jämförelsen framgick att dumpning förekom. Dumpningsmarginalen, uttryckt i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, uppgår till följande:

(26)

Denna dumpningsmarginal är lägre än den dumpningsmarginal som konstaterats i samband med den ursprungliga undersökningen. Eftersom samarbetsviljan var stor (all export av den berörda produkten från Kroatien till gemenskapen) fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag till samma nivå som för Mechel Željezara Ltd., dvs. 38,9 %.

(27)

I samband med antidumpningsundersökningar som avser import från Ukraina skall enligt artikel 2.7 b i grundförordningen normalvärdet bestämmas i enlighet med punkterna 1–6 i den artikeln för de exporterande tillverkare som kan visa att de uppfyller de kriterier som anges i artikel 2.7 c i den förordningen, dvs. att marknadsekonomiska förhållanden råder när det gäller tillverkning och försäljning av den berörda produkten.

(28)

Kriterierna för att marknadsekonomiska förhållanden råder är i korthet följande:

(29)

Ansökningar om att bli behandlade som företag som är verksamma under marknadsmässiga förhållanden i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen inkom från två grupper av företag, nämligen

(30)

Ansökningarna bedömdes med utgångspunkt i de fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(31)

När det gäller den första gruppen konstaterades att det tillverkande företagets räkenskaper var otillförlitliga till följd av oriktigheter och felaktig tillämpning av de redovisningsprinciper som anges i IAS 1. Det konstaterades också att samma företag var konkursmässigt och tillhörde en grupp företag som i enlighet med bestämmelser i konkurslagstiftningen åtnjöt en särskild status som innebar att rättssäkerheten inte var garanterad i samband med företagets verksamhet. Det fastställdes därför att denna grupp företag inte uppfyllde det andra och det fjärde villkoret i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(32)

När det gäller den andra gruppen fastställdes att inget av de två tillverkande företagen hade en enda uppsättning räkenskaper som var föremål för oberoende revision i överensstämmelse med internationella redovisningsnormer och som tillämpas för alla ändamål, eftersom båda företagen hade flera olika uppsättningar grundläggande räkenskaper som tillämpades för olika ändamål. Dessutom konstaterades att betydande snedvridningar till följd av det tidigare icke-marknadsekonomiska systemet i form av räntefria lån som staten inte drev in, avskrivningar av betydande skuldbelopp och skatteskulder påverkade gruppens kostnadsstruktur och ekonomiska situation. Det fastställdes därför att denna grupp företag inte uppfyllde det andra och det tredje villkoret i artikel 2.7 c i grundförordningen.

(33)

Eftersom ett företag eller en grupp av företag måste uppfylla alla de fem kriterier som anges i artikel 2.7 c i grundförordningen för att beviljas behandling som företag som är verksamma under marknadsekonomiska förhållanden (nedan kallat ”marknadsekonomisk status”), nekades båda grupperna av företag sådan behandling.

(34)

Båda grupperna av företag gjorde gällande att kommissionen inte hade fattat ett beslut avseende deras ansökan om marknadsekonomisk status inom de tre månader som nämns i artikel 2.7 c i grundförordningen och att detta beslut därför inte var giltigt. I detta hänseende noteras att kommissionen beviljade de berörda ukrainska exporterande tillverkarna flera förlängningar av tidsfristen, eftersom de hade stora problem att fylla i ansökningarna om marknadsekonomisk status inom den tidsfrist som fastställts i tillkännagivandet om inledande. Det noteras också att de ansökningar om marknadsekonomisk status som mottogs var bristande och erfordrade betydande förtydliganden och kompletterande uppgifter vilket försenade undersökningen. Dessutom fördröjdes analysen av att flera frågor, som till exempel företagens struktur och försäljningskanaler, var mycket invecklade liksom av de allvarliga problemen avseende företagens räkenskaper. Med anledning av detta var det inte möjligt att fatta ett beslut avseende de ansökningar om marknadsekonomisk status som inkommit inom tre månader från inledandet av förfarandet.

(35)

I detta hänseende noteras att det faktum att denna tidsfrist inte har iakttagits inte innebär några uppenbara rättsliga följder, eftersom företagen har fått samma möjlighet att lämna synpunkter. Det noteras vidare att de ovan nämnda grupperna av företag inte hävdade att den längre period som krävts för att besluta om marknadsekonomisk status hade fått några negativa följder.

(36)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att ett giltigt beslut avseende marknadsekonomisk status kan fattas även efter tremånadersperioden och kommissionen avvisade därför de påståenden som grupperna av företag gjort.

(37)

Kommissionens slutsatser bestreds vidare av båda grupperna av företag, men inga argument presenterades dock som kunde ändra beslutet om marknadsekonomisk status.

(38)

Gemenskapsindustrin gavs tillfälle att lämna synpunkter och motsatte sig inte ovanstående slutsatser.

(39)

Enligt artikel 9.5 i grundförordningen skall det vid behov fastställas en landsomfattande tull för länder som omfattas av artikel 2.7 a i grundförordningen, utom i de fall där företagen kan visa att deras exportpriser, exportkvantiteter och försäljningsvillkor bestäms fritt, att valutaomräkning sker till marknadskurser och att den statliga inblandningen inte är av sådant slag att åtgärderna kan kringgås om exportörerna beviljas olika tullsatser.

(40)

De ukrainska exporterande tillverkare som inte uppfyllde kriterierna för att beviljas marknadsekonomisk status ansökte alternativt om att beviljas individuell behandling i enlighet med artikel 9.5 i grundförordningen. Kommissionen inhämtade och kontrollerade följaktligen de uppgifter som den bedömde som nödvändiga för att avgöra om dessa två grupper av företag skulle beviljas individuell behandling. Det konstaterades att båda grupperna av företag uppfyllde de villkor som anges i artikel 9.5 i grundförordningen och det ansågs därför motiverat att bevilja båda grupperna individuell behandling.

(41)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen skall normalvärdet för de exporterande tillverkare som inte beviljats marknadsekonomisk status fastställas på grundval av priserna eller det konstruerade normalvärdet i ett lämpligt jämförbart land för produkter som var jämförbara med dem som de ukrainska exporterande tillverkarna sålde till gemenskapen.

(42)

Kroatien användes som jämförbart land i den ursprungliga undersökningen. I tillkännagivandet om inledande angav kommissionen på nytt att den avsåg använda Kroatien som jämförbart land för att fastställa normalvärde för Ukraina. Eftersom ingen av de berörda parterna invände mot detta val fastställdes att Kroatien skulle användas som jämförbart land även inom ramen för denna undersökning.

(43)

I enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen fastställdes normalvärdet för Ukraina på grundval av kontrollerade uppgifter från den enda tillverkaren i det jämförbara landet, dvs. på grundval av samtliga priser som betalats eller skulle betalas på den inhemska marknaden i Kroatien för jämförbara produkttyper eller det konstruerade värdet i Kroatien för jämförbara produkttyper. För att fastställa normalvärdet för Ukraina tillämpades samma metod som den som beskrivs i skälen 15–19.

(44)

Det konstaterades att det inte fanns någon inhemsk tillverkning i Kroatien av den produkttyp som motsvarar KN-nummer 7304 31 99 (kalldragna eller kallvalsade rör). Sammanlagt utgjorde denna export endast 6,2 % av den ukrainska exporten av den berörda produkten till gemenskapen. När det gäller en av grupperna av företag utgjorde dock den mängd som exporterades till gemenskapen av denna produkttyp ungefär 40 % av gruppens sammanlagda export av den berörda produkten till gemenskapen under undersökningsperioden.

(45)

På grundval av tillgängliga uppgifter drogs slutsatsen att de andra produkttyper som var föremål för undersökningen inte var jämförbara med den här produkttypen och att man inte skulle få fram tillförlitliga uppgifter genom att konstruera normalvärdet för den här särskilda produkttypen på grundval av normalvärdet för de andra produkttyperna. Det framgick också att normalvärdet för denna produkttyp, till följd av en mer komplicerad tillverkningsprocess, skulle ligga mycket högre än normalvärdet för de andra produkttyperna. Även om exportpriserna för kalldragna eller kallvalsade rör i genomsnitt var högre än exportpriserna för de andra produkttyperna skulle med all sannolikhet dumpningsmarginalen bli högre om denna produkttyp togs med i beräkningarna. Så som nämns i skäl 127 är skademarginalen betydligt lägre än den dumpningsmarginal som fastställts utan att denna produkttyp tas med i beräkningen och den kommer därför att utgöra grund för fastställandet av åtgärdernas nivå. Med anledning av detta anses det inte vara nödvändigt att gå vidare med denna fråga. Den produkttyp som motsvarar KN-nummer 7304 31 99 undantogs därför från beräkningarna.

(46)

Båda grupperna av företag i Ukraina gjorde all sin försäljning för export till gemenskapen via ett närstående handelsföretag med säte i ett tredjeland. I enlighet med artikel 2.9 i grundförordningen konstruerades exportpriset därför på grundval av det pris till vilket det närstående handelsföretaget säljer produkten vidare till de första oberoende kunderna i gemenskapen.

(47)

För att kunna göra en rättvis jämförelse mellan normalvärdet och exportpriset togs hänsyn i form av justeringar för olikheter som påstods och konstaterades påverka prisernas jämförbarhet. Justeringar gjordes, i enlighet med artikel 2.10 i grundförordningen, i förekommande fall för skillnader i fråga om transport, försäkring, hantering, lastning och därmed sammanhängande kostnader och provisioner. De justeringar av exportpriset som avser inhemsk frakt i det exporterande landet, försäkring, lastning och därmed sammanhängande kostnader gjordes på grundval av de kostnader som fastställdes i det jämförbara landet.

(48)

Jämförelsen mellan normalvärdet och exportpriset gjordes på nivån fritt fabrik.

(49)

I enlighet med artikel 2.11 i grundförordningen jämfördes det justerade vägda genomsnittliga normalvärdet för varje produkttyp, vilket kom från tillverkaren i det jämförbara landet dvs. Mechel Željezara Ltd, med företagens justerade vägda genomsnittliga exportpris för varje motsvarande typ av den berörda produkten.

(50)

Av jämförelsen framgick att dumpning förekom. Dumpningsmarginalerna, uttryckta i procent av importpriset cif vid gemenskapens gräns före tull, uppgår till följande:

(51)

Eftersom samarbetsviljan var stor (mer än 80 % av exporten från Ukraina till gemenskapen av den berörda produkten) fastställdes dumpningsmarginalen för övriga företag till samma nivå som för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna OJSC Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant (NTRP) och CJSC Nikopolsky seamless tubes plant (Nikotube), nämligen 97,3 %.

(52)

På samma sätt som för dumpningen eftersträvade kommissionen i samband med undersökningen att avgöra om förhållandena rörande gemenskapsindustrins situation hade förändrats i sådan utsträckning att det skulle vara motiverat att dra en annan slutsats än i samband med den ursprungliga undersökningen.

(53)

Vid den ursprungliga undersökningen bestod gemenskapsindustrin av tio tillverkare.

(54)

I samband med den pågående översynen konstaterades att sömlösa rör tillverkades av

(55)

Kommissionen sände ett frågeformulär till dessa andra tillverkare men lyckades inte inleda något samarbete. Inga ytterligare tillverkare av den berörda produkten gav sig till känna för Europeiska kommissionen.

(56)

De fem tillverkare i gemenskapen som till fullo samarbetade i samband med undersökningen tillverkade 797 456 ton under undersökningsperioden. Detta motsvarar mer än 70 % av den sammanlagda tillverkningen i gemenskapen och dessa företag utgör därigenom gemenskapsindustrin i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 5.4 i grundförordningen.

(57)

Uppgifter från Eurostat avseende volymer och värden för KN-nummer ex 7304 10 10, ex 7304 10 30, 7304 31 99, 7304 39 91 och 7304 39 93 låg till grund för beräkningen av importens omfattning. Uppgifter beträffande gemenskapsindustrin erhölls från de kontrollerade svaren på frågeformuläret från de fem samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna.

(58)

Av gemenskapens synbara förbrukning, dvs. gemenskapsindustrins försäljning på gemenskapens marknad och andra gemenskapstillverkares försäljning i gemenskapen samt import från alla tredjeländer, framgår att förbrukningen i gemenskapen av den berörda produkten ökade från 1 104 619 ton 1999 till toppnoteringen 1 233 357 ton 2001. Förbrukningen minskade till 1 103 805 ton under undersökningsperioden, vilket är något mindre än förbrukningen 1999.

(59)

Först undersöktes det huruvida verkningarna av importen från Kroatien och Ukraina borde undersökas sammantaget enligt artikel 3.4 i grundförordningen.

(60)

Importen från de berörda länderna, sett till volym och marknadsandelar, har utvecklats på följande sätt:

(61)

Det konstaterades att de dumpningsmarginaler som fastställts (se skäl 25 och 50) för importen från vart och ett av de berörda länderna översteg den miniminivå som anges i artikel 9.3 i grundförordningen. Trots de gällande åtgärderna var importvolymerna från vart och ett av dessa länder dessutom inte försumbara under undersökningsperioden, då Kroatien hade en marknadsandel på 2,1 % och Ukraina 3,4 %. Av den totala importen under undersökningsperioden hade Kroatien en andel på 5,9 % och Ukraina en andel på 9,6 %.

(62)

En sammantagen bedömning av importens verkningar föreföll lämplig med tanke på konkurrensvillkoren både mellan import med ursprung i dessa olika länder och mellan denna import och den likadana gemenskapsprodukten. Detta styrks av det faktum att priserna, trots de gällande åtgärderna, från båda länderna har fortsatt att i betydande utsträckning underskrida gemenskapsindustrins priser under undersökningsperioden och att sömlösa rör från båda länderna säljs via liknande försäljningskanaler. Undersökningen visade även att importprodukterna från båda de berörda länderna har samma fysiska och kemiska egenskaper som den likadana produkten. Dessutom följde importen från båda de berörda länderna och den likadana produkten samma prisutveckling (se skälen 67 och 74).

(63)

En kroatisk exportör hävdade att den kroatiska exporten inte vållade någon skada, eftersom den kroatiska marknadsandelen är mycket liten och det därför inte bör göras någon sammantagen bedömning av importens verkan. Så som konstaterats ovan översteg importen från Kroatien klart miniminivån och var inte försumbar under undersökningsperioden. Det är sant att det skedde en betydande nedgång i importen med ursprung i Ukraina i början av skadeundersökningsperioden, men det bör samtidigt noteras att därefter följde importen från båda länderna en i stort sett liknande utveckling.

(64)

Av dessa orsaker dras slutsatsen att samtliga de kriterier som anges i artikel 3.4 i grundförordningen är uppfyllda och att verkningarna av importen med ursprung i Kroatien och Ukraina bör bedömas sammantaget.

(65)

Så som visats ovan minskade marknadsandelen för importen från de berörda länderna betydligt efter det att åtgärderna infördes år 2000, nämligen från 12,1 % 1999 till 4,2 % 2000, och började därefter öka kontinuerligt upp till 5,5 % under undersökningsperioden.

(66)

En jämförelse gjordes mellan gemenskapsindustrins och de berörda ländernas exporterande tillverkares försäljningspriser på gemenskapsmarknaden under undersökningsperioden. Denna jämförelse skedde på nivån netto efter avdrag och rabatter. Gemenskapsindustrins priser justerades till nivån fritt fabrik, medan importpriserna noterades på nivån cif vid gemenskapens gräns, med tillägg av importtullar och avdrag för antidumpningstullar, och med justeringar för handelsled och hanteringskostnader på grundval av uppgifter som inhämtats under undersökningen, särskilt från samarbetsvilliga icke-närstående importörer.

(67)

Av jämförelsen framgick att under undersökningsperioden såldes import av den berörda produkten i gemenskapen till priser som underskred gemenskapsindustrins priser, uttryckta i procent av dessa, enligt följande: Ukraina 34,1 % och Kroatien 23,3 %. Även om hänsyn tas till antidumpningstullarna är prisunderskridandet fortfarande betydande med 10 % för importen från Ukraina och 6,5 % för importen från Kroatien. Det har konstaterats att de genomsnittliga priserna för importen ökade från 2000 fram till undersökningsperioden, vilket framgår av nedanstående tabell, och detta är i överensstämmelse med den allmänna prisutvecklingen på EU:s marknad. Så som framgår av skäl 74 ökade emellertid inte priserna på importen från de berörda länderna lika mycket som gemenskapsindustrins priser.

(68)

I enlighet med artikel 3.5 i grundförordningen omfattade granskningen av den dumpade importens inverkan på gemenskapsindustrin en bedömning av alla relevanta ekonomiska faktorer och förhållanden som har haft betydelse för industrins tillstånd från och med 1999 (basåret) till och med undersökningsperioden.

(69)

Uppgifterna nedan angående gemenskapsindustrin utgör sammanräknade uppgifter från de fem gemenskapstillverkare som deltog i undersökningen.

(70)

Utvecklingen för tillverkningen, produktionskapaciteten och kapacitetsutnyttjandet ser ut på följande sätt:

(71)

Tabellen visar att tillverkningen ökade under perioden 1999–2001 och nådde en topp 2001, varefter den sedan minskade betydligt under undersökningsperioden. Trots att försäljningen på export ökade och till viss del kompenserade den minskade försäljningen i gemenskapen kunde en nedgång i tillverkningen och produktionskapaciteten under undersökningsperioden inte undvikas.

(72)

Siffrorna nedan visar lagervolymen vid utgången av varje period.

(73)

Lagervolymen ökade under skadeundersökningsperioden. Det bör påpekas att gemenskapsindustrin vanligtvis tillverkar den berörda produkten på beställning. Gemenskapsindustrins lagernivå anses därför inte vara en särskilt viktig faktor för bedömningen av gemenskapsindustrins situation. Man fann dock att den ökade lagervolymen även beror på gemenskapsindustrins minskade försäljning och marknadsandel.

(74)

Siffrorna nedan visar gemenskapsindustrins försäljning till oberoende kunder i gemenskapen.

(75)

Gemenskapsindustrins försäljningsvolym ökade med 12 % från och med 1999 till och med 2001 men minskade sedan kraftigt under undersökningsperioden till en nivå som till och med låg under 1999 års nivå. Försäljningsvolymens utveckling bör betraktas i förhållande till förbrukningen under samma period, vilken ökade med 12 % från och med 1999 till och med 2001 och sedan minskade under undersökningsperioden. Efterfrågan sjönk dock inte lika mycket som försäljningsvolymen gjorde mellan 2001 och undersökningsperioden.

(76)

Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts under 2000 kunde gemenskapsindustrin återta förlorade marknadsandelar. Mellan 1999 och 2000 ökade gemenskapsindustrins marknadsandel från 46,8 % till 50,7 % av förbrukningen i gemenskapen. Efter denna period av relativ styrka minskade emellertid gemenskapsindustrins marknadsandel igen. Mellan 2000 och undersökningsperioden minskade dess andel av förbrukningen i gemenskapen till 45,7 % i och med att dumpade importprodukter återigen började komma in på gemenskapsmarknaden.

(77)

På grund av ökad import från och med 2000 och minskad försäljning i gemenskapen från och med 2001 kunde gemenskapsindustrin inte öka tillverkningen av den berörda produkten. I stället tvingades man att minska produktionskapaciteten och arbetsstyrkan under undersökningsperioden, eftersom gemenskapsindustrins ökade export inte kunde uppväga den minskade försäljningen på gemenskapsmarknaden.

(78)

Gemenskapsindustrins genomsnittliga försäljningspriser ökade under skadeundersökningsperioden. De högre priserna kunde dock inte generera tillräcklig lönsamhet, vilket beskrivs närmare nedan.

(79)

Det lönsamhetsmått som tillämpas nedan är resultat före skatt, vilket utvisar den lönsamhet som genererats av försäljning av den berörda produkten på gemenskapsmarknaden.

(80)

Efter införandet av antidumpningsåtgärder beträffande import av vissa sömlösa rör av järn eller olegerat stål med ursprung i Kroatien och Ukraina kunde gemenskapen höja priserna och hamna ungefär på ett nollresultat under 2000 och 2001. Gemenskapsindustrin kunde emellertid inte uppnå den lönsamhetsnivå som den, enligt den förordning genom vilken de gällande åtgärderna infördes, kunde förväntas uppnå utan förekomst av dumpad import (dvs. 5 %). Dessutom sjönk lönsamhetsnivån under undersökningsperioden till under nollpunkten. Att lönsamheten sjönk trots de högre försäljningspriserna berodde på ökande råvarukostnader och arbetskostnader per enhet (trots att antalet anställda minskade under denna tidsperiod). På grund av konkurrensen från den dumpade lågprisimporten kunde gemenskapsindustrin inte överföra dessa kostnader på sina kunder såsom den skulle ha behövt göra.

(81)

Efter en svagt positiv utveckling under 2000 och 2001 började gemenskapsindustrins finansiella situation att försämras igen under undersökningsperioden, vilket sammanföll med en ökning av den dumpade importen från Kroatien och Ukraina. Lönsamheten nådde under 2001 en nivå strax över nollpunkten, vilket var långt ifrån vad som krävdes för att kunna finansiera återinvesteringar i tillräckligt stor utsträckning.

(82)

Utvecklingen när det gäller räntabilitet, kassaflöde och investeringar visas i följande tabell.

(83)

Det bör noteras att ovanstående uppgifter för räntabiliteten till stor del återspeglar lönsamhetsuppgifterna. Räntabiliteten ökade mellan 1999 och 2000 men minskade igen under undersökningsperioden. För kassaflödet gäller ungefär samma tendens som för lönsamheten, nämligen en topp under 2001 och sedan en minskning igen. Eftersom den berörda produkten utgör mindre än 1 % av gemenskapstillverkarnas totala omsättning och dessa tillverkare även använder sina produktionslinjer till att tillverka en rad andra stålprodukter, anses inte uppgifterna i sig vara meningsfulla. De är dock intressanta såtillvida att två av de samarbetsvilliga gemenskapstillverkarna som tillverkade den berörda produkten i betydligt högre utsträckning än andra gemenskapstillverkare uppvisar utvecklingstendenser liknande dem som anges i tabellen för räntabilitet, kassaflöde och investeringar.

(84)

Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts 2000 gjorde gemenskapsindustrin vissa investeringar. Dessa investeringar visade sig dock framförallt avse utbyte av maskiner. Under undersökningsperioden minskade investeringarna betydligt jämfört med de föregående två åren.

(85)

Gemenskapsindustrins förmåga att anskaffa kapital från externa finansiärer eller moderbolag påverkades dock inte i allvarlig grad under skadeundersökningsperioden, eftersom den berörda produkten står för mindre än 1 % av gemenskapstillverkarnas totala omsättning och dessa även använder sina produktionslinjer till att tillverka en rad andra stålprodukter.

(86)

Gemenskapsindustrin ökade sin produktivitet och antalet anställda under 2000 och 2001 när tillverkningen ökade. Under undersökningsperioden minskade dock antalet anställda betydligt till en nivå under 1999 års nivå. Produktiviteten sjönk också till följd av den avsevärda produktionsminskningen.

(87)

Lönerna låg på en relativt stabil nivå under skadeundersökningsperioden och ökade endast i takt med inflationen.

(88)

Efter det att antidumpningsåtgärder hade införts under 2000 kunde gemenskapsindustrin återta förlorade marknadsandelar och uppnå en mer hållbar nivå på sina genomsnittliga försäljningspriser. Från och med 2001 började dock gemenskapsindustrins resultat att försämras igen. Slutsatsen är därför att gemenskapen inte har återhämtat sig från verkningarna av tidigare dumpning.

(89)

Dumpningsmarginalerna anges i avsnittet om dumpning (se skäl 25 och 50). De fastställda marginalerna ligger klart över miniminivån. Med tanke på omfattningen av och priserna på den dumpade importen kan verkningarna av den faktiska dumpningsmarginalen inte anses vara försumbara.

(90)

Som tidigare nämnts hämtade sig gemenskapsindustrin genast efter det att antidumpningsåtgärder hade införts beträffande import av den berörda produkten från Kroatien och Ukraina. De genomsnittliga priserna på dess försäljning i gemenskapen ökade med 14 % mellan 1999 och 2001, men även försäljningsvolymen i gemenskapen och tillverkningen ökade under samma period. Industrin kunde således göra vissa nödvändiga investeringar och anställa fler personer.

(91)

Under undersökningsperioden började dock situationen att försämras betydligt. Försäljningen i gemenskapen minskade med 12 % från och med 2001 till och med undersökningsperioden, och gemenskapsindustrin var tvungen att anpassa sig genom att minska tillverkningen, produktionskapaciteten och antalet anställda. Från och med 2001 till och med undersökningsperioden minskade även gemenskapsindustrins marknadsandel till under 1999 års nivå. Den nedåtgående tendensen under undersökningsperioden bekräftas även av minskat kapacitetsutnyttjande, stagnation i löneutvecklingen och ökade lagervolymer. Detta försatte industrin i en situation som liknade den 1999, den tidpunkt då åtgärder ännu inte hade införts för import från de berörda länderna.

(92)

Utvecklingen i fråga om investeringar, räntabilitet och kassaflöde uppvisar samma tendens. Den svaga förbättringen under 2001 och 2001, som långtifrån var särskilt tillfredsställande eftersom räntabiliteten endast uppgick till 1 % och det negativa kassaflödet precis hade vänt i positiv riktning, följdes av en försämring under undersökningsperioden. Det faktum att företagens förmåga att anskaffa kapital inte påverkades i någon större utsträckning beror på att dessa företag ingår i större företagskoncerner och kan således inte ses som en relevant indikator för den berörda produktsektorn.

(93)

Gemenskapsindustrins finansiella situation förbättrades något. Från att ha gått med förlust 1999 uppnådde industrin i stort sett ett nollresultat under 2000 och 2001 men gick sedan åter med förlust under undersökningsperioden.

(94)

Indikatorerna förbättrades inledningsvis efter 1999, det år då åtgärder infördes. Alla indikatorer utom försäljningspriserna försämrades dock under undersökningsperioden, vilket visar på en klart skadevållande situation.

(95)

Försäljningspriserna ökade visserligen under hela skadeundersökningsperioden, men detta ledde ändå inte till en tillfredsställande lönsamhet, eftersom denna ökning helt absorberades av ökande produktionskostnader, framförallt ökande råvarukostnader och arbetskostnader per enhet. På grund av den dumpade lågprisimport som kom in på marknaden kunde gemenskapsindustrin dessutom inte överföra dessa kostnadsökningar på sina kunder såsom den skulle ha behövt göra. Gemenskapsindustrins lönsamhet försämrades därför och sjönk under nollpunkten även under undersökningsperioden.

(96)

Med hänsyn till ovanstående drar kommissionen slutsatsen att gemenskapsindustrin fortsatte att lida väsentlig skada under undersökningsperioden i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen.

(97)

De ursprungliga åtgärderna skulle upphöra att gälla den 18 februari 2005. I enlighet med artikel 11.7 i grundförordningen undersökte kommissionen därför huruvida det var sannolikt att dumpningen och skadan skulle fortsätta eller återkomma om åtgärderna upphörde att gälla. I enlighet med artikel 11.3 i grundförordningen undersöktes även frågan om de omständigheter som rör dumpning och skada hade ändrats väsentligt, och huruvida denna förändring rimligtvis kunde anses vara av varaktig karaktär.

(98)

Den berörda produkten befanns fortfarande vara dumpad på gemenskapsmarknaden (se skäl 25 och 50). Dumpningsmarginalerna för den berörda produkten med ursprung i vart och ett av de länder som är föremål för förfarandet låg nära dumpningsmarginalen i den ursprungliga undersökningen. Dessutom fanns det fortfarande en enorm produktionskapacitet i de berörda länderna som inte utnyttjades under undersökningsperioden. Det noterades även att stora importkvantiteter från Kroatien och Ukraina fortfarande såldes på gemenskapsmarknaden och att marknadsandelen för denna import hade fortsatt att öka sedan 2000. Detta visar att de kroatiska och ukrainska exportörerna har ett tydligt intresse av EU-marknaden. På grundval av alla dessa uppgifter anser kommissionen därför det inte råder något tvivel om att dumpningsnivån är av varaktig karaktär och att fortsatt dumpning är högst trolig om de ursprungliga åtgärderna får upphöra att gälla.

(99)

Trots att gemenskapsindustrin i viss utsträckning återhämtade sig från tidigare dumpning av import med ursprung i bland annat Kroatien och Ukraina konstaterades det att gemenskapsindustrin fortfarande led väsentlig skada i den mening som avses i artikel 3 i grundförordningen. De skademarginaler som konstaterades i samband med undersökningen har ökat i jämförelse med den ursprungliga undersökningen. Detta beror på att priserna på den dumpade importen har fortsatt att underskrida gemenskapsindustrins priser betydligt, trots att kostnaderna har ökat i hela världen. Mot bakgrund av den dumpade importens effekter på lönsamheten (se skäl 79) och gemenskapsindustrins marknadsandel (se skäl 74), vilka återigen sjönk från och med 2001 till och med undersökningsperioden, dras slutsatsen att de skadevållande omständigheterna är av varaktig karaktär och att fortsatt skada är högst trolig om de ursprungliga åtgärderna upphör att gälla.

(100)

Det undersöktes också om det orsakssamband som i den tidigare undersökningen fastställdes mellan den dumpade importen från Kroatien och Ukraina och den skada som gemenskapsindustrin lidit föreligger även i den här undersökningen. Kända faktorer utöver den dumpade importen som vid samma tid skulle ha kunnat vålla gemenskapsindustrin skada undersöktes också, i syfte att se till att den eventuella skada som dessa andra faktorer vållat inte tillskrivs den dumpade importen.

(101)

Trots de gällande åtgärderna, som först ledde till en minskad import under 2000, ökade de kroatiska och ukrainska tillverkarnas marknadsandel i gemenskapen från 4,2 % till 5,5 % under skadeundersökningsperioden. Även fastän förbrukningen minskade från och med 2001 till och med undersökningsperioden fortsatte deras marknadsandel att öka. Samtidigt förlorade gemenskapsindustrin marknadsandelar från och med 2000 till och med undersökningsperioden. Den var tvungen att minska tillverkningen betydligt under undersökningsperioden och led av sjunkande lönsamhet. Den ökande importen från de berörda länderna till priser som i betydande utsträckning underskred gemenskapsindustrins priser sammanföll tidsmässigt med den försämrade situationen för gemenskapsindustrin. Därför skulle denna import kunna ha fortsatt att bidra till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(102)

Import med ursprung i andra tredjeländer såsom Tjeckien, Polen och Slovakien, som under undersökningsperioden ännu inte var medlemmar i Europeiska unionen, och import från Rumänien eller Ryssland skulle också ha kunnat bidra till den skada som gemenskapsindustrin lidit.

(103)

Det skall noteras att antidumpningstullar på mellan 9,8 % och 38,2 % och åtaganden var i kraft när det gäller import från de ovannämnda fem länderna under hela skadeundersökningsperioden. Det pågår för närvarande en översyn av de åtgärder som tillämpas beträffande import från Ryssland och Rumänien (se skäl 4).

(104)

Import från Ryssland hade en marknadsandel på 3,3 % under undersökningsperioden. De genomsnittliga priserna på denna import, inbegripet antidumpningstullar, låg runt 20 % under priserna på import från Kroatien och Ukraina. Med tanke på priserna på importen från Ryssland verkar denna import ha bidragit till skadan. Om man tar hänsyn till marknadsandelens storlek, vilken är lägre än de berörda ländernas marknadsandel, kan den ryska importen dock inte ha varit den enda orsaken till den skada som gemenskapsindustrin har lidit. Import från Rumänien hade en marknadsandel på 3,5 % under undersökningsperioden. Priserna på import från Rumänien, inbegripet antidumpningstullar, var högre än priserna på import från Kroatien och Ukraina men fortfarande lägre än gemenskapsindustrins priser. Av detta kan man dra slutsatsen att även import från Rumänien skulle kunna ha bidragit till den skada som gemenskapsindustrin lidit. Det anses dock att de eventuella följder som import från Ryssland och Rumänien har haft inte är sådana att de ändrar slutsatsen att det finns ett verkligt och betydande orsakssamband mellan den dumpade importen av sömlösa rör från Kroatien och Ukraina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(105)

Priserna på import från de före detta anslutningsländerna Tjeckien, Polen och Slovakien, inbegripet antidumpningstullar, var också betydligt högre än på import från Kroatien och Ukraina, men fortfarande lägre än gemenskapsindustrins priser. Den sammanlagda marknadsandelen för den importen under undersökningsperioden var 14,2 %. Även om denna import också skulle ha kunnat bidra till skadan kan man utifrån prisnivån dra slutsatsen att detta i så fall endast var i liten utsträckning.

(106)

Med beaktande av det faktum att importen från Kroatien och Ukraina i betydande utsträckning ägde rum till priser som underskred gemenskapsindustrins priser finns det inga tecken på att ovannämnda import, till priser som till största del underskred gemenskapspriserna i mindre utsträckning, skulle kunna bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kroatien och Ukraina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(107)

Importen från en rad andra tredjeländer hade tillsammans en marknadsandel på 8,9 % under undersökningsperioden. Med tanke på de höga priserna på denna import, vilka till största delen ligger över gemenskapsindustrins priser, finns det inga tecken på att denna import kunde bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kroatien och Ukraina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit.

(108)

Även de gemenskapstillverkare som inte ville samarbeta i undersökningen stötte på problemet med att ökande råvarukostnader tvingade dem att höja priserna maximalt. Det finns inga tecken på att dessa konkurrenter skulle ha kunnat vålla den skada som gemenskapsindustrin har lidit.

(109)

Förbrukningen i gemenskapen minskade från 2001 och framåt. Gemenskapsindustrins försäljning minskade dock i högre grad än förbrukningen, och gemenskapsindustrin förlorade marknadsandelar medan de berörda länderna ökade sina marknadsandelar på gemenskapsmarknaden under denna period. Slutsatsen dras därför att denna faktor kan bryta orsakssambandet mellan den dumpade importen från Kroatien och Ukraina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit. Under undersökningen har inga andra faktorer framkommit som skulle ha kunnat vålla skada.

(110)

På grundval av ovanstående analys av alla kända faktorers inverkan på gemenskapsindustrin dras slutsatsen att det orsakssamband som fastställdes i den förra undersökningen mellan den dumpade importen från Kroatien och Ukraina och den väsentliga skada som gemenskapsindustrin lidit, inte har brutits.

(111)

Det undersöktes huruvida det finns några tvingande skäl som skulle kunna leda till slutsatsen att det inte skulle ligga i gemenskapens intresse att behålla antidumpningstullar beträffande import från de berörda länderna. Kommissionen skickade frågeformulär till importörer och industriella användare och fick svar från en importör, nämligen Comercial de Tubos, S.A., Spanien.

(112)

Inga besvarade frågeformulär mottogs från användarindustrin, och ingen leverantör gav sig till känna under undersökningen. Följande slutsatser dras på grundval av den information som mottagits från de parter som samarbetade i undersökning.

(113)

I den förra undersökningen ansågs införandet av åtgärder inte strida mot gemenskapens intresse. Det faktum att den nu aktuella undersökningen är en översyn, där man analyserar en situation i vilken antidumpningsåtgärder redan tillämpas, gör det möjligt att bedöma om de gällande antidumpningsåtgärderna eventuellt har några oberättigade negativa följder för de berörda parterna.

(114)

Som tidigare nämnts bestod gemenskapsindustrin av fem tillverkare som har cirka 2 470 anställda i tillverkningen och försäljningen av sömlösa rör. De ekonomiska indikatorerna för gemenskapsindustrin pekade på ett allt sämre resultat under undersökningsperioden. Trots den ökade förbrukningen av sömlösa rör i gemenskapen under 2000 och 2001, vilken dock minskade igen under undersökningsperioden, kunde gemenskapsindustrin inte nå finansiell stabilitet.

(115)

Industrin återhämtade sig delvis under 2000 och 2001. Mot bakgrund av den rådande finansiella situationen för gemenskapsindustrin är det dock tydligt att antidumpningsåtgärder skulle ligga i gemenskapens intresse.

(116)

Den samarbetande importören motsatte sig inte generellt en fortsatt tillämpning av antidumpningsåtgärder. Inga andra kommentarer från importörer av den berörda produkten från Kroatien eller Ukraina mottogs.

(117)

Syftet med antidumpningsåtgärder är att återupprätta rättvisa konkurrensförhållanden. Man avser varken att förbjuda import eller hindra den verksamhet som bedrivs av importörerna i gemenskapen. De åtgärder som eventuellt föreslås bör i själva verket fastställas på en nivå som möjliggör fortsatt import även i framtiden, men till priser som är icke-dumpade eller icke-skadevållande, beroende på vilkendera av dumpningsmarginalen och skademarginalen som är den lägre.

(118)

Eftersom import av varor till rättvisa priser fortfarande kommer att kunna komma in på gemenskapsmarknaden, är det således sannolikt att importörernas traditionella verksamhet kommer att fortsätta även om antidumpningsåtgärder införs mot dumpad import.

(119)

Ingen leverantör gav sig till känna under undersökningen. Därför dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl att inte införa antidumpningstullar med hänsyn till leverantörernas intressen.

(120)

I den förra undersökningen drogs slutsatsen att antidumpningsåtgärdernas eventuella inverkan på priserna skulle vara försumbar vad gäller användarindustrierna i senare led i förädlingskedjan. Detta grundades på att sömlösa rör endast utgjorde en liten del av de sammanlagda kostnaderna inom användarindustrin (inbegripet kemiska och petrokemiska industrier, kraftverk, bilindustrin och byggnadsbranschen). Eftersom inga uppgifter har lämnats som motsäger de tidigare resultaten och med tanke på den bristande samarbetsviljan hos användare i den nuvarande undersökningen dras slutsatsen att antidumpningsåtgärdernas eventuella inverkan på priserna skulle vara försumbar vad gäller användarindustrierna i senare led i förädlingskedjan.

(121)

Det bör noteras att det i kommissionens beslut 2003/382/EG (9) konstaterades att en del gemenskapstillverkare till och med 1995 ingått ett konkurrensbegränsande avtal för delar av den berörda produkten. Däremot tillämpades det inga konkurrensbegränsande metoder som påverkade den ursprungliga undersökningen, där undersökningsperioden sträckte sig från och med den 1 november 1997 till och med den 1 oktober 1998 (och skadeundersökningsperioden från och med januari 1997 till och med slutet av undersökningsperioden), eller den pågående översynen.

(122)

Det skulle helt klart ligga i gemenskapsindustrins intresse att behålla åtgärderna beträffande import av sömlösa rör med ursprung i de berörda länderna. För både importörer eller handlare och användarindustrier förmodas det att eventuella följder för priserna på sömlösa rör endast blir marginella.

(123)

Mot bakgrund av ovanstående dras slutsatsen att det inte finns några tvingande skäl till att inte införa antidumpningstullar på import av sömlösa rör med ursprung i de berörda länderna.

(124)

Mot bakgrund av slutsatserna beträffande dumpning, skada och gemenskapens intresse bör åtgärder införas i syfte att förhindra att dumpad import vållar gemenskapsindustrin ytterligare skada.

(125)

Åtgärderna bör införas på en nivå som är tillräcklig för att undanröja den skada som denna import vållat, utan att den dumpningsmarginal som konstaterats överskrids. Vid beräkningen av hur hög tull det skulle krävas för att undanröja verkningarna av den skadevållande dumpningen ansågs det att åtgärderna borde göra det möjligt för gemenskapsindustrin att täcka sina tillverkningskostnader och totalt sett uppnå en vinst före skatt på den nivå som en industri av denna typ inom sektorn rimligen skulle kunna uppnå vid försäljning av den likadana produkten i gemenskapen under normala konkurrensförhållanden, det vill säga om det inte förekom någon dumpad import. En vinstmarginal före skatt på 5 % av omsättningen användes vid beräkningen. Det är samma marginal som i det ursprungliga förfarandet eftersom det inte fanns något som tydde på att denna procentsats borde ändras och det inte heller framfördes några förslag om detta. På grundval av detta beräknades ett icke-skadevållande pris för de företag inom gemenskapsindustrin som tillverkar den likadana produkten. Det icke-skadevållande priset erhölls genom att den ovannämnda vinstmarginalen på 5 % lades till tillverkningskostnaden.

(126)

Den nödvändiga prisökningen fastställdes därefter på grundval av en jämförelse mellan det vägda genomsnittliga importpris som fastställts för beräkningarna av prisunderskridandet och det genomsnittliga icke-skadevållade priset. Den eventuella skillnad som jämförelsen resulterade i uttrycktes sedan i procent av det genomsnittliga importvärdet cif.

(127)

Mot bakgrund av ovanstående anser kommissionen att de antidumpningsåtgärder som är i kraft beträffande import av den berörda produkten med ursprung i Kroatien och Ukraina bör ändras. De nya antidumpningstullarna bör fastställas till en nivå som återspeglar de skademarginaler som fastställts, eftersom de dumpningsmarginaler som fastställdes för företagen i Kroatien och Ukraina i samtliga fall var högre än de skademarginaler som beräknats. Eftersom samarbetsviljan var stor (företagen i fråga svarade för mer än 80 % av exporten av den berörda produkten från Ukraina till gemenskapen) bör dumpningsmarginalen för övriga företag i Ukraina fastställas till samma nivå som för de samarbetsvilliga exporterande tillverkarna OJSC Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant (NTRP) och CJSC Nikopolsky seamless tubes plant ”Nikotube”.

(128)

De individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser som anges i denna förordning har fastställts på grundval av resultaten av den nuvarande undersökningen. De avspeglar således den situation som i denna undersökning konstaterats föreligga för företagen i fråga. Dessa tullsatser (i motsats till den landsomfattande tull som gäller ”alla andra företag”) gäller alltså endast för import av produkter med ursprung i det berörda landet som tillverkats av de företag, dvs. de specifika rättsliga enheter, som nämns. Importerade produkter som tillverkats av något annat företag som inte uttryckligen nämns i denna förordnings normativa del med namn och adress, inbegripet enheter som är närstående det företag som uttryckligen nämns, kan inte omfattas av dessa satser. För dem måste i stället den tullsats som gäller för ”alla andra företag” tillämpas.

(129)

Ansökningar om att få tillämpa dessa individuella företagsspecifika antidumpningstullsatser (t.ex. efter en ändring av enhetens namn eller upprättande av nya tillverknings- eller försäljningsenheter) bör omgående sändas till kommissionen (10) tillsammans med alla relevanta uppgifter, särskilt beträffande eventuella ändringar av företagets verksamhet när det gäller tillverkning, inhemsk försäljning eller försäljning på export med anknytning till exempelvis namnändringen eller ändringen av tillverknings- och försäljningsenheterna. Förordningen kommer därefter vid behov att ändras genom en uppdatering av förteckningen över de företag som omfattas av individuella tullsatser.

(130)

Följande antidumpningstullsatser föreslås:

(131)

När de föreslagna åtgärderna införs kommer en ny femårsperiod att inledas. Åtgärderna kommer därför inte att upphöra att gälla den 18 februari, vilket uppgavs i det tillkännagivande om att giltighetstiden snart skulle komma att löpa ut som offentliggjordes den 27 augusti 2004 (11).

(132)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen drog slutsatsen att nivån på de gällande antidumpningsåtgärderna bör ändras, upplyste den kroatiska regeringen kommissionen om att den enda tillverkaren i Kroatien, Mechel Željezara Ltd., hade gått i konkurs och upphört med tillverkningen under hösten 2004. I stället hade ett ny rättslig enhet, Valjaonice Cijevi Sisak d.o.o (nedan kallad ”Valjaonice”), inrättats av den kroatiska privatiseringsfonden (Croatian Privatisation Foundation), en statlig organisation som ansvarar för privatiseringsprocessen i Kroatien. Det nybildade företaget verkar ännu inte ha börjat någon tillverkning och håller på att föra över tillgångarna från Mechel Željezara Ltd.

(133)

Av de uppgifter som lämnats att döma kommer dock Valjaonices produktionskapacitet att vara densamma som Mechel Željezara Ltd:s. Det förefaller också finnas en tydlig avsikt från Valjaonices sida att fortsätta tillverkningen av den berörda produkten. På grundval av detta kan produktionsstoppet inte anses vara av varaktig och obestridlig karaktär och påverkar därför inte resultaten av undersökningen.

(134)

Om situationen skulle ändras så att det motiverar en översyn av åtgärderna kommer en sådan översyn att inledas.

(135)

Kommissionen godtog genom beslut 2000/137/EG ett prisåtagande från bland annat den enda kroatiska exporterande tillverkaren, Mechel Željezara Ltd. Detta åtagande var också föremål för översyn.

(136)

Genom åtagandet erbjöd sig Mechel Željezara Ltd. att sälja en viss kvantitet av den berörda produkten till sina oberoende kunder i gemenskapen till ändrade priser. Dessutom förband sig Mechel Željezara Ltd. att se till att deras priser för varje produktgrupp anpassades till den prisstruktur som gäller i gemenskapen.

(137)

I enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen är syftet med åtagande att undanröja den dumpade importens skadliga verkan, vilket uppnås genom att exportören höjer sina priser eller upphör med export till dumpade priser. Av undersökningen har det framgått att den typ av åtagande som ursprungligen godtogs i detta fall inte har bidragit till att höja priserna till icke-skadevållande nivåer och återupprätta rättvisa konkurrensförhållande på gemenskapsmarknaden. I det här fallet anses åtagandet från Mechel Željezara Ltd. därför inte vara något ändamålsenligt och effektivt medel för att undanröja de skadliga effekterna av dumpning. Mechel Željezara Ltd. har som tidigare nämnts nyligen gått i konkurs. Därför anses åtagandet inte längre giltigt.

(138)

Efter meddelandet av de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen drog slutsatsen att nivån på den gällande antidumpningsmarginalen bör ändras gjorde de ukrainska företagen OJSC Nizhnedneprovsky Tube Rolling Plant (NTRP), CJSC Nikopolsky seamless tubes plant ”Nikotube” och deras närstående handlare/holdingbolag ”Interpipe” ett gemensamt åtagande i enlighet med artikel 8.1 i grundförordningen.

(139)

Dessa ukrainska företag tillverkar olika typer av stålprodukter som kan säljas tillsammans med den berörda produkten. Det föreligger här risk för korsvis kompensation, dvs. att man formellt sett fullgör prisåtagandena, men sänker priserna för andra produkter än den berörda produkten när de säljs tillsammans med den berörda produkten. Med tanke på prissvängningarna låg dessutom de lägsta exportpriser som företaget var berett att erbjuda på nivåer som inte undanröjde de skadliga effekterna av dumpning. Detta åtagande kunde således inte godtas.

(140)

Dessutom gjorde det ukrainska företaget Dnipropetrovsk Tube Works (DTW), Dnipropetrovsk ett åtagande, men utan att ange vare sig vilken typ det rörde sig om eller ett minimipris som skulle respekteras. Detta åtagande kunde således inte godtas.

(141)

Berörda parter underrättades om de viktigaste omständigheter och överväganden på grundval av vilka kommissionen avser att föreslå en ändring av förordningen. De gavs möjlighet att lämna synpunkter och att begära att bli hörda. De synpunkter som lämnades beaktades när så var lämpligt.

1.

Tabellen i artikel 1.2 skall ersättas med följande:

2.

Artikel 2 skall utgå.

Europeiska kommissionen

Generaldirektoratet för handel

Direktion B

Kontor J-79 5/16

B-1049 Bryssel