Dernières publications de la Cour de justice de l’Union européenne au Journal officiel de l’Union européenne

(2019/C 155/01)

Dernière publication

JO C 148 du 29.4.2019

Historique des publications antérieures

JO C 139 du 15.4.2019

JO C 131 du 8.4.2019

JO C 122 du 1.4.2019

JO C 112 du 25.3.2019

JO C 103 du 18.3.2019

JO C 93 du 11.3.2019

Ces textes sont disponibles sur

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Budai Központi Kerületi Bíróság — Ungern) — Zsuzsanna Dunai mot ERSTE Bank Hungary Zrt

(C-118/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Direktiv 93/13/EEG - Artikel 1.2 - Artikel 6.1 - Låneavtal uttryckt i utländsk valuta - Växelkursskillnad - En nationell lagbestämmelse som ersätter ett oskäligt villkor som förklarats ogiltigt - Valutarisk - Avtalet består efter det att det oskäliga villkoret upphävts - Nationellt system för en enhetlig tolkning av rättsliga bestämmelser)

(2019/C 155/02)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Budai Központi Kerületi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Zsuzsanna Dunai

Svarande: ERSTE Bank Hungary Zrt

Domslut

1)

Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas på så sätt — att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den aktuella domstolen inte får bifalla ett yrkande om att ett låneavtal ska ogiltigförklaras, när yrkandet grundas på att ett villkor om växelkursskillnad, såsom det villkor som är aktuellt i det nationella målet, är oskäligt, förutsatt att fastställandet av att ett sådant villkor är oskäligt gör det möjligt att återställa den rättsliga och faktiska situation som konsumenten skulle ha befunnit sig i om det oskäliga villkoret inte hade förelegat, och — att den utgör hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken den aktuella domstolen, under sådana omständigheter som i det nationella målet, inte får bifalla ett yrkande om att ett låneavtal ska ogiltigförklaras, när yrkandet grundas på att ett villkor om valutarisk är oskäligt, om det konstateras att detta villkor är oskäligt och att avtalet inte kan bestå utan villkoret.

2)

Direktiv 93/13 utgör, mot bakgrund av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inte hinder för att en medlemsstats högsta domstol, för att främja en enhetlig tolkning av rättsliga bestämmelser, meddelar bindande avgöranden om på vilket sätt detta direktiv ska genomföras, förutsatt att dessa avgöranden inte hindrar den behöriga domstolen från att säkerställa att bestämmelserna i nämnda direktiv ges full verkan eller från att tillhandahålla konsumenten ett effektivt rättsmedel för att skydda de rättigheter som han eller hon kan ha enligt direktivet, eller från att i detta avseende begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen, vilket det emellertid ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

---

(1)  EUT C 221, 10.7.2017.

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 13 mars 2019 — Republiken Polen mot Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

(Mål C-128/17) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Direktiv (EU) 2016/2284 - Minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar - Antagande av unionsrättsakter - Genomförandet av lagstiftningsprocessen - Artikel 4.3 FEU - Principen om lojalt samarbete - Huruvida unionslagstiftaren faktiskt har använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning - Konsekvensbedömningar - Tillräcklig utvärdering av den angripna rättsaktens verkningar - Artikel 5.4 FEU - Proportionalitetsprincipen - Artikel 4.2 FEU - Medlemsstaternas likhet inför fördragen - Artikel 191.2 FEUF - Unionens miljöpolitik - Beaktande av de olikartade förhållandena inom Europeiska unionens olika regioner - Domstolsprövning)

(2019/C 155/03)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: A. Tamás och A. Pospíšilová Padowska), Europeiska unionens råd (ombud: M. Simm, A.-Z. Varfi, K. Adamczyk Delamarre och A. Sikora-Kalėda)

Intervenienter till stöd för sökandens yrkanden: Ungern (ombud: M. Z. Fehér, G. Koós och E. Tóth), Rumänien (ombud: C. Canțăr, R. H. Radu, A. Wellman och M. Chicu)

Intervenient till stöd för svarandenas yrkanden: Europeiska kommissionen (ombud: K. Petersen, K. Herrmann och G. Gattinara)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Republiken Polen ska ersätta Europaparlamentets och Europeiska unionens råds rättegångskostnader.

3)	Ungern, Rumänien och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 151, 15.5.2017.

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 12 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — M.G. Tjebbes m.fl. mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-221/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Unionsmedborgarskap - Artikel 20 FEUF - Artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Medborgare i en medlemsstat och i en tredjestat - Förlust av medborgarskapet i en medlemsstat och unionsmedborgarskapet enligt lag - Följder - Proportionalitet)

(2019/C 155/04)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: M.G. Tjebbes, G.J.M. Koopman, E. Saleh Abady, L. Duboux

Motpart: Minister van Buitenlandse Zaken

Domslut

Artikel 20 FEUF, jämförd med artiklarna 7 och 24 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, i vilken det föreskrivs att en person under vissa förutsättningar förlorar sitt medborgarskap i denna medlemsstat enligt lag, vilket i fråga om personer som inte är medborgare i en annan medlemsstat även medför förlust av deras ställning som unionsmedborgare och de rättigheter som följer med denna ställning, under förutsättning att de behöriga nationella myndigheterna, inklusive, i förekommande fall, de nationella domstolarna, i anslutning till detta kan bedöma följderna av denna förlust av medborgarskap och, eventuellt, med retroaktiv verkan (ex tunc) låta de berörda personerna återfå sitt medborgarskap i samband med att de ansöker om en resehandling eller något annat dokument som styrker deras medborgarskap. I samband med denna bedömning ska dessa myndigheter och domstolar kontrollera huruvida förlusten av medborgarskapet i den berörda medlemsstaten, och därmed förlusten av ställningen som unionsmedborgare, är förenlig med proportionalitetsprincipen med avseende på de följder denna förlust har för den berörda personens situation och, i förekommande fall, för dennes familjemedlemmar, från ett unionsrättsligt perspektiv.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 mars 2019 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-399/17) (1)

(Fördragsbrott - Förordning (EG) nr 1013/2006 - Transport av avfall - Republiken Tjeckiens vägran att ombesörja återtagandet av blandningen TPS-NOLO (Geobal) som transporterats från denna medlemsstat till Polen - Förekomsten av avfall - Bevisbörda - Bevisning)

(2019/C 155/05)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Němečková, E. Sanfrutos Cano och L. Haasbeek)

Svarande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Vláčil, T. Müller och L. Dvořáková)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 293, 4.9.2017.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 14 mars 2019 — Meta Group Srl mot Europeiska kommissionen

(Mål C-428/17 P) (1)

(Överklagande - Skiljedomsklausul - Avtal om stöd som ingåtts inom ramen för sjätte ramprogrammet för Europeiska gemenskapens verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2002-2006) - Avtal om stöd vilka ingåtts inom ramen för ramprogrammet för innovation och konkurrenskraft (2007 - 2013) - Belopp som Europeiska kommissionen påstås vara skyldig att erlägga inom ramen för avtalens fullgörelse - Återstående belopp att betala av det sammanlagda stöd som beviljats sökanden - Avtalsrättsligt ansvar)

(2019/C 155/06)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Meta Group Srl (ombud: A. Formica, avvocato)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och D. Recchia.)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Meta Group Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 293, 4.9.2017.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof — Österrike) — Gemeinsamer Betriebsrat EurothermenResort Bad Schallerbach GmbH mot EurothermenResort Bad Schallerbach GmbH

(Mål C-437/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 45 FEUF - Förordning (EU) nr 492/2011 - Artikel 7.1 - Förbud mot diskriminering på grund av nationalitet - Arbetstagarens rätt till årlig betald semester beror på längden av hans eller hennes tjänstetid hos arbetsgivaren - Tidigare anställningsperioder vilka har fullgjorts hos andra arbetsgivare beaktas till viss del - Socialrätt - Skillnader mellan medlemsstaternas system och lagstiftning))

(2019/C 155/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gemeinsamer Betriebsrat EurothermenResort Bad Schallerbach GmbH

Motpart: EurothermenResort Bad Schallerbach GmbH

Domslut

Artikel 45 FEUF och artikel 7.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 492/2011 av den 5 april 2011 om arbetskraftens fria rörlighet inom unionen ska tolkas på så sätt, att de inte utgör hinder för nationell lagstiftning som den i det nationella målet, vilken, för att avgöra huruvida en arbetstagare med 25 års yrkeserfarenhet har rätt att få sin betalda semester på fem veckor ökad till sex veckor, föreskriver att av de år som fullgjorts inom ramen för ett eller flera arbetsförhållanden vilka föregår arbetsförhållandet med den nuvarande arbetsgivaren kan högst fem års yrkeserfarenhet beaktas även om arbetstagaren i själva verket har fullgjort fler år än så.

---

(1)  EUT C 382, 13.11.2017.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — A & G Fahrschul-Akademie GmbH mot Finanzamt Wolfenbüttel

(Mål C-449/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 132.1 i och j - Undantag för vissa verksamheter av allmänintresse - Skolundervisning eller universitetsutbildning - Begrepp - Körkortsundervisning som tillhandahålls av en trafikskola)

(2019/C 155/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A & G Fahrschul-Akademie GmbH

Motpart: Finanzamt Wolfenbüttel

Domslut

Begreppet ”skolundervisning eller universitetsutbildning” i den mening som avses i artikel 132.1 i och j i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att det inte omfattar körkortsundervisning som tillhandahålls av en trafikskola, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken syftar till att eleverna ska erhålla körkort i kategorierna B och C1, som avses i artikel 4.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort.

---

(1)  EUT C 330, 2.10.2017.

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State — Nederländerna) — Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie mot Y.Z., Z.Z., Y.Y.

(Mål C-557/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Rätt till familjeåterförening - Direktiv 2003/86/EG - Artikel 16.2 a - Artikel 17 - Återkallande av uppehållstillstånd för en familjemedlem till en tredjelandsmedborgare - Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning - Direktiv 2003/109/EG - Artikel 9.1 a - Förlust av denna ställning - Vilseledande eller bedrägeri - Avsaknad av kännedom om vilseledandet eller bedrägeriet)

(2019/C 155/09)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande/Sökande/Klagande: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Svarande/Motpart: Y.Z., Z.Z., Y.Y.

Domslut

1)

Artikel 16.2 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening ska tolkas på så sätt att i ett fall där förfalskade handlingar har företetts i syfte att utverka uppehållstillstånd för familjemedlemmar till en tredjelandsmedborgare, utgör den omständigheten att dessa familjemedlemmar inte kände till att dessa handlingar var vilseledande inte hinder för att den berörda medlemsstaten med stöd av nämnda bestämmelse återkallar uppehållstillstånden. Enligt artikel 17 i detta direktiv ankommer det dock på de behöriga nationella myndigheterna att först göra en individuell bedömning av familjemedlemmarnas situation, genom en väl avvägd och rimlig bedömning av samtliga berörda intressen.

2)

Artikel 9.1 a i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning ska tolkas på så sätt att i ett fall där ställning som varaktigt bosatt har beviljats tredjelandsmedborgare på grundval av förfalskade handlingar, utgör den omständigheten att tredjelandsmedborgarna inte kände till att dessa handlingar var bedrägliga inte hinder för att den berörda medlemsstaten, med stöd av denna bestämmelse, återkallar nämnda ställning.

---

(1)  EUT C 402, 27.11.2017.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 13 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Den Haag sammanträdande i Haarlem — Nederländerna) — E. mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-635/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Invandringspolitik - Rätt till familjeåterförening - Direktiv 2003/86/EG - Undantag från direktivets tillämpningsområde - Artikel 3.2 c - Personer som åtnjuter alternativt skydd omfattas inte - Dessa personer tillerkänns rätt till familjeåterförening enligt nationell rätt - Domstolens behörighet - Artikel 11.2 - Offentliga handlingar som styrker familjeband saknas - Förklaringar som inte anses vara tillräckligt trovärdiga - Skyldigheter för medlemsstaternas myndigheter att vidta ytterligare åtgärder - Gränser)

(2019/C 155/10)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag zittingsplaats Haarlem

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: E.

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Domslut

1)

Domstolen är, enligt artikel 267 FEUF, behörig att tolka artikel 11.2 i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening i en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där den hänskjutande domstolen ska pröva en ansökan om familjeåterförening som ingetts av en person som har beviljats status som alternativt skyddsbehövande, när denna bestämmelse har gjorts tillämplig på en sådan situation på ett direkt och ovillkorligt sätt genom nationell rätt.

2)

Artikel 11.2 i direktiv 2003/86 ska tolkas på så sätt att bestämmelsen — i en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där en ansökan om familjeåterförening som en referensperson som har beviljats status som alternativt skyddsbehövande har gett in till förmån för en underårig (till vilken hon är faster eller moster och vilken hon påstår sig vara förmyndare för) som i egenskap av flykting och utan någon familjeanknytning är bosatt i ett tredjeland — utgör hinder för att ansökan avslås enbart på den grunden att referenspersonen inte har tillhandahållit offentliga handlingar som styrker att den underåriges biologiska föräldrar har avlidit och följaktligen att hon har faktiska familjeband till den underårige, och att de behöriga myndigheterna enbart mot bakgrund av allmänt tillgängliga uppgifter om situationen i ursprungslandet inte ansett att den förklaring som referenspersonen lämnat angående sin oförmåga att tillhandahålla sådana handlingar är trovärdig, utan att beakta referenspersonens eller den underåriges konkreta situation eller de särskilda svårigheter som de enligt egen utsago mötte före och efter flykten från ursprungslandet.

---

(1)  EUT C 63, 19.2.2018.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 13 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen — Sverige) — Skatteverket mot Srf konsulterna AB

(Mål C-647/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 53 - Tillhandahållande av tillträde till pedagogiska evenemang - Platsen för beskattningsbara transaktioner)

(2019/C 155/11)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i det nationella målet

Klagande: Skatteverket

Motpart: Srf konsulterna AB

Domslut

Artikel 53 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2008/8/EG av den 12 februari 2008, ska tolkas så, att begreppet tillträde till evenemang i nämnda bestämmelse omfattar en tjänst — såsom den i det nationella målet aktuella tjänsten — i form av en femdagarskurs i redovisning som enbart tillhandahålls beskattningsbara personer och som förutsätter att registrering och betalning sker i förväg.

---

(1)  EUT C 52, 12.2.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 mars 2019 — AlzChem AG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-666/17 P) (1)

(Överklagande - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 tredje strecksatsen - Allmän presumtion om sekretess för handlingar som är hänförliga till ett undersökningsförfarande på området för statligt stöd - Räckvidd)

(2019/C 155/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: AlzChem AG (ombud: A. Borsos, avocat, J. A. Guerrero Pérez, abogado)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Armati och A. Buchet)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	AlzChem AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 112, 26.3.2018.

Domstolens dom (första avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Helsingfors tingsrätt — Finland) — Metirato Oy i konkurs mot Suomen valtio/Verohallinto, Eesti Vabariik/Maksu- ja Tolliamet

(Mål C-695/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2010/24/EU - Ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder - Artikel 13.1 - Artikel 14.2 - Tvångsindrivning av den sökande medlemsstatens fordringar genomförd av myndigheterna i den anmodade medlemsstaten - Talan om återvinning av dessa fordringar till konkursboet efter ett bolag etablerat i den anmodade medlemsstaten - Svaranden i processen - Fastställande)

(2019/C 155/13)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Helsingfors tingsrätt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Metirato Oy i konkurs

Svarande: Suomen valtio/Verohallinto, Eesti Vabariik/Maksu- ja Tolliamet

Domslut

Artiklarna 13.1 och 14.2 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder ska tolkas på följande sätt: 1) Dessa bestämmelser är tillämpliga på en talan om återvinning i en konkurs efter ett bolag etablerat i den anmodade medlemsstaten av fordringar som drivits in på begäran av den sökande medlemsstaten, när denna talan grundar sig på bestridande av verkställighetsåtgärder i den mening som avses i nämnda artikel 14.2. 2) Den anmodade medlemsstaten i den mening som avses i dessa bestämmelser ska anses vara svarande i processen. Det har därvidlag ingen betydelse om de indrivna medlen har hållits åtskilda från den medlemsstatens tillgångar eller blandats med dessa.

---

(1)  EUT C 83, 5.3.2018.

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Korkein oikeus — Finland) — Vantaan kaupunki mot Skanska Industrial Solutions Oy, NCC Industry Oy, Asfaltmix Oy

(mål C-724/17) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Konkurrens - Artikel 101 FEUF - Skadestånd för den skada som orsakats av en konkurrensbegränsande samverkan som är förbjuden enligt denna artikel - Fastställande av vilka enheter som är skadeståndsskyldiga - Succession av juridiska enheter - Begreppet företag - Kriteriet ekonomisk kontinuitet)

(2019/C 155/14)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Korkein oikeus (Högsta domstolen)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vantaan kaupunki

Motparter: Skanska Industrial Solutions Oy, NCC Industry Oy, Asfaltmix Oy

Domslut

Artikel 101 FEUF ska tolkas så, att det, i en sådan situation som den som är aktuell i det nationella målet, där alla aktierna i de bolag som har deltagit i en kartell som är förbjuden enligt denna artikel har förvärvats av andra bolag, vilka upplöst de förstnämnda bolagen och fortsatt deras affärsverksamhet, är de förvärvande bolagen som är ansvariga för den skada som kartellen har orsakat.

---

(1)  EUT C 83, 5.3.2018.

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Svea hovrätt — Sverige) — Textilis Ltd, Ozgur Keskin mot Svenskt Tenn Aktiebolag

(Mål C-21/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - EU-varumärke - Begreppet ”form” - Form som ger varan ett betydande värde - Tvådimensionellt varumärke - Figurmärke som även utgör ett verk i upphovsrättslig mening - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 7.1 e iii - Förordning (EU) 2015/2424)

(2019/C 155/15)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Svea hovrätt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Textilis Ltd, Ozgur Keskin

Motpart: Svenskt Tenn Aktiebolag

Domslut

1)

Artikel 7.1 e iii i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-varumärken], i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2424 av den 16 december 2015, ska tolkas så, att den inte är tillämplig på varumärken som registrerats före ikraftträdandet av den genom förordning 2015/2424 gjorda ändringen av förordning nr 207/2009.

2)

Artikel 7.1 e iii i förordning nr 207/2009 ska tolkas så, att ett sådant kännetecken som det som är aktuellt i det nationella målet, som består av tvådimensionella dekorativa mönster och som anbringats på varor som till exempel ett tyg eller ett papper, inte ”endast består av en form” i den mening som avses i denna bestämmelse.

---

(1)  EUT C 94, 12.3.2018.

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Arbeidsrechtbank Antwerpen — Belgien) — Maria Vester mot Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering

(Mål C-134/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Sociala trygghetssystem - Invaliditetsförmåner - Artiklarna 45 och 48 FEUF - Fri rörlighet för arbetstagare - Förordning (EG) nr 883/2004 - Ersättningssystemen i medlemsstaterna skiljer sig åt sinsemellan - Krav på fullgörelse av en ”föregående period av arbetsoförmåga” - Periodens längd - Beviljande av ersättning vid arbetsoförmåga - Nackdelar för migrerande arbetstagare)

(2019/C 155/16)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Arbeidsrechtbank Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maria Vester

Motpart: Rijksinstituut voor ziekte- en invaliditeitsverzekering

Domslut

Artiklarna 45 och 48 FEUF ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en situation som den som är aktuell i det nationella målet, där en arbetstagare som efter en period av arbetsoförmåga på ett år erhåller ett invaliditetsintyg från den behöriga institutionen i den medlemsstat där denne är bosatt — dock utan att få invaliditetsersättning enligt den medlemsstatens lagstiftning — och därefter vänder sig till den behöriga institutionen i den medlemsstat där arbetstagaren har fullgjort alla sina försäkringsperioder med en ansökan om en proportionellt beräknad invaliditetsförmån, varvid nämnda institution kräver, för att arbetstagaren ska kunna erhålla ett invaliditetsintyg och beviljas nämnda förmån, att arbetstagaren fullgör ytterligare en period av arbetsoförmåga på ett år, dock utan att erhålla ersättning vid arbetsoförmåga under den perioden.

---

(1)  EUT C 182, 28.5.2018.

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal de première instance de Liège — Belgien) — Jean Jacob, Dominique Lennertz mot État belge

(Mål C-174/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Likabehandling - Inkomstskatt - Lagstiftning för undvikande av dubbelbeskattning - Pension som erhållits i en annan medlemsstat än hemvistmedlemsstaten - Metod för att beräkna undantaget från skatteplikt i hemvistmedlemsstaten - Förlust av vissa skattefördelar)

(2019/C 155/17)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de première instance de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jean Jacob, Dominique Lennertz

Motpart: État belge

Domslut

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för tillämpningen av en sådan nationell skattelagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, vilken innebär att ett par som har hemvist i den berörda medlemsstaten fråntas en del av de skattefördelar som beviljas i den medlemsstaten när den ena personen uppbär en pension i en annan medlemsstat vilken är undantagen från skatteplikt i den förstnämnda medlemsstaten enligt ett bilateralt avtal om undvikande av dubbelbeskattning.

---

(1)  EUT C 166, 14.5.2018.

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 13 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Okręgowy w Piotrkowie Trybunalskim — Polen) — brottmål mot B. S.

(Mål C-195/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Punktskatter på alkohol och alkoholdrycker - Direktiv 92/83/EEG - Artikel 2 - Begreppet öl - Dryck som har framställts av vört som erhållits från en blandning som innehåller mer glukos än malt - Kombinerade nomenklaturen - Nummer 2203 (öl, tillverkat av malt) eller 2206 (andra jästa drycker))

(2019/C 155/18)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Piotrkowie Trybunalskim

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

B. S.

ytterligare deltagare i rättegången: Prokuratura Okręgowa w Piotrkowie Trybunalskim, Łódzki Urząd Celno-Skarbowy w Łodzi, Urząd Celno-Skarbowy w Piotrkowie Trybunalskim

Domslut

Artikel 2 i rådets direktiv 92/83/EEG av den 19 oktober 1992 om harmonisering av strukturerna för punktskatter på alkohol och alkoholdrycker ska tolkas så, att en mellanliggande produkt som ska blandas med alkoholfria drycker som framställts av en vört som innehåller färre mältade ingredienser än omältade och i vilken glukossirap har tillsatts före jäsningen kan kvalificeras som ”öl, tillverkad av malt” enligt nummer 2203 i den Kombinerade nomenklatur som föreskrivs i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EEG) nr 2587/91 av den 26 juli 1991, under förutsättning att nämnda produkt har de organoleptiska egenskaperna för öl, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 221, 25.6.2018.

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 14 mars 2019 (begäran om förhandsavgörande från Cour administrative d'appel de Nancy — Frankrike) — Ministre de l'Action et des Comptes publics mot Herr och fru Raymond Dreyer

(Mål C-372/18) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 3 - Materiellt tillämpningsområde - Avgifter som tas ut på inkomst av kapital för en fransk medborgare som omfattas av systemet för social trygghet i Schweiz - Avgifter som används för finansiering av två förmåner som administreras av Caisse nationale de solidarité pour l’autonomie (nationella solidaritetskassan för självständighet) i Frankrike - Direkt och tillräckligt relevant samband med vissa grenar av den sociala tryggheten - Begreppet social trygghetsförmån - Individuell bedömning av sökandens personliga behov - Sökandens tillgångar beaktas vid beräkningen av förmånsbeloppet)

(2019/C 155/19)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d'appel de Nancy

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministre de l'Action et des Comptes publics

Motpart: Herr och fru Raymond Dreyer

Domslut

Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen ska tolkas så, att förmåner såsom det personanpassade biståndet för omsorg i hemmet och ersättningen för funktionshinder, vad gäller deras kvalificering som ”sociala förmåner” i den mening som avses i denna bestämmelse, ska anses beviljas utan någon individuell bedömning av förmånstagarens personliga behov när förmånstagarens tillgångar beaktas enbart för beräkningen av det faktiska förmånsbeloppet på grundval av objektiva kriterier som definieras i lag.

---

(1)  EUT C 285, 13.8.2018.

Överklagande ingett den 3 augusti 2018 av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 5 juni 2018 i mål T-111/16, Prada mot EUIPO

(Mål C-510/18 P)

(2019/C 155/20)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Prada SA (ombud: C: Mazzi, G. Guglielmetti, P. Tammaro, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska immaterialrättsmyndigheten, The Rich Prada International PT

Genom beslut av den 14 februari 2019 fann domstolen (sjunde avdelningen) att överklagandet skulle avvisas, då det inte kunde prövas i sak.

Talan väckt den 8 oktober 2018 — Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-631/18)

(2019/C 155/21)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Scharf, B. Rous Demiri)

Svarande: Republiken Slovenien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Slovenien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 i kommissionens delegerade direktiv (EU) 2017/593 om komplettering av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU i fråga om skydd av finansiella instrument och medel som tillhör kunder, produktstyrningskrav och regler för tillhandahållande eller mottagande av avgifter, provisioner eller andra monetära eller icke-monetära förmåner genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, och

—	förplikta Republiken Slovenien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 14 i direktiv (EU) 2017/593 skulle medlemsstaterna senast den 3 juli 2017 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv och genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. Republiken Slovenien hade inte underrättat kommissionen om vilka åtgärder som vidtagits för att införliva direktivet före utgången av nämnda frist och kommissionen beslutade därför att väcka talan vid domstolen.

Fristen för att införliva direktivet löpte ut den 3 juli 2017.

Överklagande ingett den 23 november 2018 av Sevenfriday AG av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 27 september 2018 i mål T-449/17, Sevenfriday mot EUIPO

(Mål C-733/18 P)

(2019/C 155/22)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Sevenfriday AG (ombud: M. Mostardini, F. Mellucci, S. Pallavicini, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Seven SpA

EU-domstolen (sjunde avdelningen) har genom beslut av den 19 mars 2019 avvisat överklagandet.

Överklagande ingett den 23 november 2018 av Sevenfriday AG av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 27 september 2018 i mål T-448/17, Sevenfriday mot EUIPO

(Mål C-734/18 P)

(2019/C 155/23)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Sevenfriday AG (ombud: M. Mostardini, F. Mellucci, S. Pallavicini, avvocati)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Seven SpA

EU-domstolen (sjunde avdelningen) har genom beslut av den 19 mars 2019 avvisat överklagandet.

Talan väckt den 21 december 2018 — Europeiska kommissionen mot Ungern

(Mål C-808/18)

(2019/C 155/24)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Condou-Durande, A. Tokár och J. Tomkin)

Svarande: Ungern

Sökandens yrkanden

Kommissionen yrkar att domstolen ska

a)

fastställa att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3, 6, 24.3, 43 och 46.5 och 46.6 i direktiv 2013/32/EU (1), artiklarna 2 h, 8, 9 och 11 i direktiv 2013/33/EU (2) och artiklarna 5, 6.1, 12.1 och 13.1 i direktiv 2008/115/EG (3), varav samtliga har anknytning till artiklarna 6, 18 och 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, genom att — fastställa att en asylansökan måste göras personligen vid den behöriga asylmyndigheten och uteslutande inom transitområden, till vilka endast ett begränsat antal personer äger tillträde, — tillämpa ett särskilt förfarande, under vilket det inte säkerställs att garantierna i direktiv 2013/32 iakttas, på ett generellt sätt, — förordna att samtliga asylsökande (med undantag för de som är yngre än 14 år) ska underkastas ett förfarande till följd av vilket de asylsökande måste interneras inom transitområden under hela asylförfarandet, i anläggningar som de endast kan lämna genom att bege sig i riktning mot Serbien, utan att ha säkerställt att de garantier som föreskrivs i direktiv 2013/33 gäller för interneringen, — föra över de tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på territoriet till andra sidan gränsstängslet, utan att iaktta de förfaranden och garantier som föreskrivs i artiklarna 5, 6.1, 12.1 och 13.1 i direktiv 2008/115, — underlåta att införliva artikel 46.5 i direktiv 2013/32 med den nationella lagstiftningen och genom att anta bestämmelser som avviker från den allmänna regeln om automatisk suspensiv verkan i situationer som inte omfattas av artikel 46.6 i detta direktiv,

b)	förplikta Ungern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att Ungern har åsidosatt artiklarna 3–6 i direktiv 2013/32 genom att fastställa att en asylansökan måste göras personligen vid den behöriga asylmyndigheten och uteslutande inom transitområden, till vilka endast ett begränsat antal personer äger tillträde. Därmed garanterar Ungern inte att de personer som ansöker om internationellt skydd verkligen ges tillgång till ett asylförfarande.

Kommissionen är av uppfattningen att de bestämmelser i asyllagen enligt vilka de asylsökande är tvungna att stanna kvar inom transitområdena i väntan på att prövningen av deras ansökan om internationellt skydd ska vara avslutad leder till att Ungern systematiskt internerar samtliga asylsökande, vilket inte är förenligt med vad som föreskrivs i direktiv 2013/33.

Dessutom anser kommissionen att Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 5, 6.1, 12.1 och 13.1 i direktiv 2008/115 genom att föra över de tredjelandsmedborgare som vistas olagligt på territoriet till andra sidan gränsstängslet, utan att iaktta de förfaranden och garantier som föreskrivs i detta direktiv.

Enligt kommission har Ungern inte införlivat den allmänna regeln i artikel 46.5 i direktiv 2013/32 med den nationella rättsordningen, eftersom man i asyllagen har tagit bort den bestämmelse som angav att ett överklagande till domstol har suspensiv verkan, för de fall då en förvaltningsrättslig talan förs mot ett beslut om avslag på en ansökan.

Därutöver hävdar kommissionen att Ungern åsidosätter artikel 46.5 och 46.6 i direktiv 2013/32, därför att asyllagen inte tydligt anger att det finns en möjlighet att ansöka om suspensiv verkan i ett fall då en ansökan om internationellt skydd avslås. De sökandes rätt att stanna kvar i Ungern fram till det att överklagandet har avgjorts garanteras således inte, eftersom avslagsbeslutet är verkställbart oberoende av om det överklagats till domstol.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 60).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den 26 juni 2013 om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, 2013, s. 96).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (EUT L 348, 2008, s. 98).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Wien (Österrike) den 15 januari 2019 — kunsthaus muerz gmbh mot Zürich-Versicherungs AG

(Mål C-20/19)

(2019/C 155/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Wien

Parter i det nationella målet

Klagande: kunsthaus muerz gmbh

Motpart: Zürich-Versicherungs AG

Tolkningsfråga

Ska direktiv 2002/83/EG (1) — särskilt dess artiklar 35 och 36 — tolkas på så sätt att det utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken uppsägningstiden, oberoende av om (korrekt) information lämnats innan avtalet ingicks, löper ut inom 30 dagar efter det att avtalet kom till stånd (också) när försäkringstagaren inte är en konsument?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, 2002, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Köln (Tyskland) den 23 januari 2019 — FX mot GZ företrädd av modern

(Mål C-41/19)

(2019/C 155/26)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Köln

Parter i det nationella målet

Sökande: FX

Svarande: GZ, företrädd av modern

Tolkningsfrågor

1.

Utgör en ansökan med invändning mot verkställighet enligt 767 § i den tyska civilprocesslagen (Zivilprozessordnung, nedan kallad ZPO) mot en utländsk exekutionstitel beträffande underhållsfordran en fråga om underhållsskyldighet i den mening som avses i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet (nedan kallad förordning nr 4/2009) (1)?

2.

Om den första frågan ska besvaras nekande, utgör en ansökan med invändning mot verkställighet enligt 767 § ZPO mot en utländsk exekutionstitel beträffande underhållsfordran en talan som avser verkställighet av domar i den mening som avses i artikel 24.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (2)?

---

(1)  EUT 2009, L 7, s.1.

(2)  EUT 2012, L 351, s.1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 24 januari 2019 — Repsol Petróleo, S.A. mot Administración del Estado

(Mål C-44/19)

(2019/C 155/27)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i det nationella målet

Klagande: Repsol Petróleo, S.A.

Motpart: Administración del Estado

Tolkningsfrågor

Ska artikel 21.3 i direktiv 2003/96 (1) tolkas så, att den tillåter att punktskatt på mineraloljor tas ut på egen förbrukning av energiprodukter i tillverkarens anläggning, i proportion till den andel av de erhållna produkterna som inte utgör energiprodukter?

Eller utgör syftet med denna bestämmelse, som är att undanta förbrukning av energiprodukter som anses nödvändiga för framställningen av de slutliga energiprodukterna från skattskyldighet, tvärtom ett hinder för att punktskattebelägga den del av den egna förbrukningen som innebär att andra produkter än energiprodukter erhålls, även när det rör sig om restprodukter som oundvikligen erhålls till följd av själva tillverkningsprocessen?

---

(1)  Rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, 2003, s. 51).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Contencioso-Administrativo de A Coruña (Spanien) den 24 januari 2019 — Compañía de Tranvías de la Coruña, S.A. mot Ayuntamiento de A Coruña

(Mål C-45/19)

(2019/C 155/28)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Contencioso-Administrativo de A Coruña

Parter i det nationella målet

Klagande: Compañía de Tranvías de la Coruña, S.A.

Motpart: Ayuntamiento de A Coruña

Tolkningsfråga

Mot bakgrund av artikel 8.3 b i förordning (EG) nr 1370/2007 (1), ska den längsta löptid på 30 år för de avtal som där avses beräknas från a) tidpunkten för tilldelningen av avtalet eller undertecknandet av detsamma, b) tidpunkten för nämnda bestämmelses ikraftträdande, c) dagen efter den dag när den övergångsperiod som anges i artikel 8.2 i förordningen (den 3 december 2019) löper ut, eller d) någon annan tidpunkt enligt vad Europeiska unionens domstol anser vara lämpligt?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70 (EGT L 315, 2007, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 29 januari 2019 — Wikingerhof GmbH & Co. KG mot Booking.com BV

(Mål C-59/19)

(2019/C 155/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i det nationella målet

Kärande: Wikingerhof GmbH & Co. KG

Svarande: Booking.com BV

Tolkningsfrågan

Ska artikel 7.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 2012, s. 1), tolkas så, att grunden för behörighet för skadestånd utanför avtalsförhållanden är tillämplig på en talan om förbudsföreläggande med avseende på ett visst beteende, om det ifrågasatta beteendet omfattas av avtalsbestämmelser, men käranden emellertid gör gällande att dessa bestämmelser grundas på missbruk av en dominerande ställning från svarandens sida?

Överklagande ingett den30 januari 2019 av Suzanne Saleh Thabet, Gamal Mohamed Hosni Elsayed Mubarak, Alaa Mohamed Hosni Elsayed Mubarak, Heidy Mahmoud Magdy Hussein Rasekh, Khadiga Mahmoud El Gammal av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 22 november 2018 i förenade målen T-274/16 och T-275/16, Saleh Thabet m.fl. mot rådet

(Mål C-72/19 P)

(2019/C 155/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Suzanne Saleh Thabet, Gamal Mohamed Hosni Elsayed Mubarak, Alaa Mohamed Hosni Elsayed Mubarak, Heidy Mahmoud Magdy Hussein Rasekh, Khadiga Mahmoud El Gammal (ombud: D. Anderson, QC, B. Kennelly, QC, J. Pobjoy, Barrister, och G. Martin, C. Enderby Smith och F. Holmey, Solicitors)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	själv slutligt döma i målet och ogiltigförklara de omtvistade rättsakterna i den del de rör klagandena,

—	alternativt återförvisa målet till tribunalen för nytt avgörande, i enlighet med domstolens rättsliga bedömning, och

—	förplikta rådet att betala klagandenas rättegångskostnader i domstolen och tribunalen.

Grunder och huvudargument

Den första grunden: Klagandena gör gällande att tribunalens bedömning, att rådet inte var skyldigt att kontrollera att de egyptiska myndigheterna hade iakttagit klagandenas grundläggande EU-rättigheter, är felaktig.

Den andra grunden: Klagandena gör gällande att tribunalens bedömning, att rådet inte var skyldigt att kontrollera att de domstolsförfaranden och undersökningar som berör klagandena rör rättsakter som är av sådan beskaffenhet att de kan undergräva rättsstatsprincipen i Egypten, är felaktig.

Den tredje grunden: Klagandena gör gällande att tribunalens bedömning, att rådet inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den grundade sig på mål nr 10427 (Påståenden avseende Al Watany Bank), är felaktig.

Den fjärde grunden: Klagandena gör gällande att tribunalens bedömning, att rådet inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den grundade sig på mål nr 8897 (Renovering av en privat villa), är felaktig.

Den femte grunden: Klagandena gör gällande att tribunalens bedömning, att rådet inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det grundade sig på mål nr 756 (Påstående om gåvor från företaget Al-Ahram) och mål nr 53 (Anklagelse avseende gåvor från Dar El Tahrir), är felaktig.

Den sjätte grunden: Klagandena gör gällande att tribunalens bedömning, att rådet inte gjorde en uppenbart oriktig bedömning när det grundade sig på mål nr 144 (Påstående om penningtvätt), är felaktig.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Varhoven administrativen sad (Bulgarien) den 31 januari 2019 — Direktor na Teritorialna direktsia Yugozapadna Agentsia ”Mitnitsi” pravopriemnik na Mitnitsa Aerogara Sofia mot ”Curtis Balkan” EOOD

(Mål C-76/19)

(2019/C 155/31)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Varhoven administrativen sad

Parter i det nationella målet

Klagande: Direktor na Teritorialna direktsia Yugozapadna Agentsia ”Mitnitsi” pravopriemnik na Mitnitsa Aerogara Sofia

Motpart:”Curtis Balkan” EOOD

Tolkningsfrågor

1.

Ska artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 (1) tolkas så, att den utgör en självständig grund för att justera tullvärdet genom att lägga till licensavgifterna till det pris som faktiskt betalats eller ska betalas för de importerade varorna, utan hinder av bestämmelsen i artikel 157 i förordning nr 2454/93?

2.

Ska artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att den reglerar två alternativa situationer för justering av tullvärdet: För det första den, att licensavgifterna, såsom de som är i fråga, delvis avser de importerade varorna och delvis andra beståndsdelar som tillförts varorna efter importen, och för det andra den, att licensavgifter avser verksamheter eller tjänster som utförts efter importen?

3.

Ska artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att den reglerar tre alternativa situationer för justering av tullvärdet: För det första den, att licensavgifterna delvis avser de importerade varorna och delvis andra beståndsdelar som tillförts varorna efter importen; för det andra den, att licensavgifterna avser verksamheter eller tjänster som utförts efter importen; för det tredje den, att licensavgifterna delvis avser de importerade varorna och delvis andra beståndsdelar som tillförts varorna efter importen, eller verksamheter eller tjänster som utförts efter importen?

4.

Ska artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att det enligt denna bestämmelse alltid är tillåtet att justera tullvärdet om det fastställts att de licensavgifter som betalats avser verksamheter eller tjänster som utförts efter importen av varorna som ska värderas, vilka i detta enskilda fall är de som det amerikanska bolaget har ställt till det bulgariska bolagets förfogande (som har samband med tillverkning och företagsledning), oberoende av huruvida förutsättningarna för justering enligt artikel 157 i förordning nr 2454/93 är uppfyllda?

5.

Ska artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att den utgör ett specialfall av justering av tullvärde enligt bestämmelsen och förutsättningarna i artikel 157 i förordning nr 2454/93, varvid det enda speciella är att licensavgiften endast delvis avser varorna som ska värderas så att det ska göras en lämplig fördelning med avseende på dessa?

6.	Ska artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att den är tillämplig även om köparen betalar ersättning eller en licensavgift till en tredje part?

7.

Om de två ovanstående frågorna ska besvaras jakande: Ska domstolen, när den genomför en lämplig fördelning av licensavgiften enligt artikel 158.3 i förordning nr 2454/93 pröva huruvida båda förutsättningarna i artikel 157.2 är uppfyllda, nämligen att betalningen av licensavgiften, även om det bara är delvis, avser de varor som importerats och att den utgör ett villkor för försäljningen av dessa varor? Om denna fråga ska besvaras jakande: Ska domstolen vid denna prövning beakta bestämmelsen i artikel 160, enligt vilken förutsättningarna i artikel 157.2 är uppfyllda om säljaren eller en honom närstående person kräver att köparen erlägger denna betalning?

8.

Ska artikel 160 i förordning nr 2454/93 endast tillämpas på huvudregeln i artikel 157 i förordning nr 2454/93, om licensavgifterna ska betalas till en tredje part och i sin helhet avser varan som ska värderas, eller ska den tillämpas även i de fall då licensavgifterna endast delvis avser den importerade varan?

9.

Ska artikel 160 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att begreppet närstående mellan licenstagare och säljare ska anses omfatta fall där licenstagaren är närstående till köparen eftersom denne utövar direkt översyn över köparen som går utöver kvalitetskontroll, eller ska nämnda bestämmelse tolkas så att ovannämnda situation mellan licenstagare och köpare inte är tillräcklig för att anse att ett (indirekt) närståendeförhållande föreligger mellan licenstagaren och säljaren, i synnerhet om sistnämnda bestrider att priserna på köparens beställningar avseende de importerade varorna är beroende av betalningen av licensavgiften och likaså bestrider att licenstagaren har möjlighet att operativt styra eller begränsa dennes verksamhet?

10.

Ska artikel 160 i förordning nr 2454/93 tolkas så, att det enligt denna bestämmelse endast är tillåtet att justera tullvärdet om båda förutsättningarna i artikel 157 i förordning nr 2454/93 är uppfyllda, nämligen att licensavgiften som betalas till en tredje part avser de varor som ska värderas och utgör ett villkor för försäljningen av dessa varor, och dessutom att villkoret att säljaren eller en honom närstående person kräver att köparen ska betala licensavgiften är uppfyllt?

11.

Ska kravet enligt artikel 157.2 första strecksatsen i förordning nr 2454/93, att licensavgiften avser de varor som ska värderas, anses vara uppfyllt om licensavgiften indirekt är hänförlig till de importerade varorna, om varorna som ska värderas, som i förevarande fall, är komponenter i den licensierade slutprodukten?

---

(1)  Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (EGT L 253, 1993, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 7 februari 2019 — TV Play Baltic AS mot Lietuvos radijo ir televizijos komisija

(Mål C-87/19)

(2019/C 155/32)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i det nationella målet

Klagande: TV Play Baltic AS

Motpart: Lietuvos radijo ir televizijos komisija

Tolkningsfrågor

1)

Ska artikel 2 m i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (1) tolkas så, att ”tillhandahållande av ett elektroniskt kommunikationsnät” inte omfattar verksamhet som avser vidaresändning av tv via satellitnät som ägs av tredje man, såsom den verksamhet som bedrivs av klaganden?

2)

Ska artikel 31.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), (2) i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, (3) tolkas så, att den utgör hinder för att medlemsstaterna uppställer en sändningsplikt (”must carry”) (att sända en tv-kanal via satellitnät som ägs av tredje man och ge slutanvändarna tillgång till denna sändning) för sådana ekonomiska aktörer som klaganden, som 1) sänder en tv-kanal som skyddas av ett system för villkorad tillgång via satellitnät som ägs av tredje man, för det syftet tar emot signaler för sändning av tv-program (kanaler) vid den tidpunkten, omvandlar, krypterar och överför signalerna till en konstgjord jordsatellit från vilken de utan avbrott överförs tillbaka till jorden, och 2) erbjuder kunderna ett utbud av tv-kanaler, och för det syftet ger tillgång till denna skyddade tv-sändning (eller delar av denna) genom utrustning för villkorad tillgång mot ersättning?

3)

Ska artikel 31.1 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, tolkas så, att vid tillämpningen av denna bestämmelse anses inte ett betydande antal slutanvändare använda elektroniska kommunikationsnät (i förevarande fall ett nät för satellitsändningar) som deras huvudsakliga källa (medel) för att ta emot tv-sändningar när dessa nät används som huvudsaklig källa (medel) av endast cirka 6 procent av alla slutanvändare (i detta fall hushåll)?

4)	Ska det vid bedömningen av huruvida tillämpningen av artikel 31.1 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, är motiverad tas hänsyn till de internetanvändare som gratis kan se de aktuella tv-programmen (eller delar av dessa) i realtid på internet?

5)

Ska artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att den utgör hinder för att medlemsstaterna uppställer en tvingande skyldighet för sådana ekonomiska aktörer som klaganden att gratis vidaresända en tv-kanal via elektroniska kommunikationsnät när det programföretag till förmån för vilket denna skyldighet uppställs är fullt kapabelt att sända dessa tv-kanaler självt via samma nät med sina egna medel?

6)

Ska artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt tolkas så, att den utgör hinder för att medlemsstaterna uppställer en tvingande skyldighet för sådana ekonomiska aktörer som klaganden att gratis vidaresända en tv-kanal via elektroniska kommunikationsnät när denna skyldighet skulle omfatta endast cirka 6 procent av alla hushåll och dessa hushåll har möjlighet att se denna tv-kanal genom det markbundna sändningsnätet eller via internet?

---

(1)  EGT L 108, 2002, s 33.

(2)  EGTL 108, 2002, s 51.

(3)  EUTL 337, 2009, s 11.

Överklagande ingett den 6 februari 2019 av Europeiska utrikestjänsten av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 27 november 2018 i mål T-315/17, Hebberecht mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål C-93/19 P)

(2019/C 155/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt, R. Spac)

Övrig part i målet: Chantal Hebberecht

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 27 november 2018 i mål T-315/17,

—	ogilla den ursprungliga talan, och

—	förplikta Chantal Hebberecht att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt utrikestjänsten gjorde sig tribunalen skyldig till felaktig rättstillämpning när den grundade sin dom på att artikel 1d.2 i tjänsteföreskrifterna åsidosatts och genom att anse att denna bestämmelse innehåller en princip som är direkt tillämplig på individuella beslut som antas av en institution med tillämpning av tjänsteföreskrifterna (punkterna 93–94 i den överklagade domen).

Även om det antas att artikel 1d.2 i tjänsteföreskrifterna föreskriver en skyldighet som är direkt tillämplig, kunde denna bestämmelse inte tillämpas i förevarande fall, mot bakgrund av arten av det omtvistade beslutet, som inte avsåg sökanden i egenskap av delegationschef och inte lämpade sig för en tillämpning av en princip om jämställdhet mellan könen.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 11 februari 2019 — Donex Shipping and Forwarding BV, övrig part i målet: Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-104/19)

(2019/C 155/34)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Sökande: Donex Shipping and Forwarding BV

Övrig part i målet: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

1)

Är förordning (EG) nr 91/2009 (1) ogiltig i förhållande till en importör i unionen på grund åsidosättande av artikel 2.11 i förordning (EG) nr 384/96 (2), eftersom rådet vid den jämförelse som avses i den artikeln — för att fastställa dumpningsmarginalen för de berörda produkterna från icke-samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkare — uteslöt exporttransaktionerna för vissa produkttyper?

2)

Är förordning (EG) nr 91/2009 ogiltig i förhållande till en importör i unionen på grund av åsidosättande av artikel 2.10 i förordning (EG) nr 384/96, eftersom unionsinstitutionerna, inom ramen för beräkningen av storleken på dumpningsmarginalen för de berörda produkterna, vid jämförelsen mellan normalvärdet för produkter från en indisk tillverkare och exportpriserna för liknade typer av kinesiska produkter har vägrat att ta hänsyn till justeringar som är kopplade till påförandet av importtullar på råvaror och indirekta skatter i det jämförbara landet Indien och till skillnader i produktion (produktionskostnader), och/eller eftersom unionsinstitutionerna inte (i tid) har försett de samarbetsvilliga kinesiska exporterande tillverkarna med alla uppgifter från den indiska tillverkaren vad gäller fastställandet av normalvärdet?

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 91/2009 av den 26 januari 2009 om införandet av en slutgiltig antidumpningstull beträffande import av vissa fästdon av järn eller stål med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 29, 2009, s. 1).

(2)  Rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 56, 1996, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 15 februari 2019 — X, övriga parter: College van burgemeester en wethouders van de gemeente Purmerend, Tamoil Nederland BV

(Mål C-120/19)

(2019/C 155/35)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i det nationella målet

Klagande: X

Motpart: College van burgemeester en wethouders van de gemeente Purmerend, Tamoil Nederland BV

Tolkningsfrågor

1)

a. Ska artikel 5.1 i direktiv 2008/68/EG (1) tolkas så, att denna utgör hinder för ett tillståndskrav för en tankstation för gasol enligt vilket den enskilda tankstationen uteslutande får ta emot leveranser av gasol från tankbilar klädda med värmebeständigt material, trots att denna förpliktelse inte direkt har ålagts en eller flera tankbilsoperatörer? b. Har det för svaret på den första frågan betydelse att medlemsstaten har träffat en säkerhetsöverenskommelse med marknadsorganisationer inom gasolbranschen (bland annat operatörer av tankstationer för gasol, samt tillverkare, återförsäljare och transportörer av gasol) om att gasoltankbilar ska vara klädda med värmebeständigt material, att parterna i överenskommelsen har förbundit sig att tillämpa kravet på att bilarna ska vara klädda med värmebeständigt material och att medlemsstaten i anslutning till detta har utfärdat ett cirkulär om säkerhetsdistans för yttre säkerhet på tankstationer för gasol vid beslut med återverkningar för följderna av en olycka, i vilket ytterligare riskhanteringsriktlinjer fastställs med utgångspunkt i att tankstationerna för gasol tar emot gasolleveranser från tankbilar som är klädda med värmebeständigt material.

2)

a. Om en nationell domstol bedömer lagenligheten i ett förvaltningsbeslut som syftar till att driva igenom efterlevnaden av ett tillståndskrav som inte kan angripas i domstol och som strider mot unionsrätten — är det då enligt unionsrätten, närmare bestämt EU-domstolens praxis om nationell processuell autonomi, tillåtet för den nationella domstolen att i princip utgå från att ett sådant tillståndskrav är lagenligt, såvitt det inte är uppenbart att kravet strider mot högre rätt, däribland unionsrätten? Om så är fallet, är enligt unionsrätten (ytterligare) villkor förenat med detta undantag? — eller medför unionsrätten, även med beaktande av domarna Ciola (C-224/97, EU:C:1999:212) och Man Sugar (C-274/04, EU:C:2006:233), att den nationella domstolen inte ska beakta ett sådant tillståndskrav på grund av att det strider mot unionsrätten? b. Har det för svaret på fråga 2 a betydelse huruvida verkställighetsbeslutet innebär en reparativ påföljd (remedy) eller en straffpåföljd (criminal charge)?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG av den 24 september 2008 om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar (EUT L 260, 2008, s. 13).

Överklagande ingett den 22 januari 2019 av Förbundsrepubliken Tyskland av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 13 december 2018 i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid mot kommissionen

(Mål C-177/19 P)

(2019/C 155/36)

Rättegångsspråk: spanska och franska

Parter

Klagande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: J. Möller, S. Eisenberg och D. Klebs)

Övriga parter i målen: Europeiska kommissionen, Ville de Paris, Ville de Bruxelles, Ayuntamiento de Madrid

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 13 december 2018 i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16,

—	ogilla talan,

—	förplikta sökandena att ersätta de rättegångskostnader som uppkommit vid tribunalen och domstolen, och

—	alternativt, ändra punkt 3 i domslutet i nämnda dom på så sätt att domstolen förordnar om att verkningarna av den ogiltigförklarade bestämmelsen ska bestå för en maxperiod som är betydligt längre än tolv månader från och med den dag som domen vinner laga kraft.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat fyra rättsliga grunder.

Första grunden: Tribunalen gjorde fel då den fann att talan i de tre målen kunde tas upp till sakprövning. Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den fann att de aktuella kommunerna, tillika sökanden vid tribunalen, var direkt berörda av förordning (EU) 2016/646 (1) vid utövandet av sina befogenheter när det gäller luftföroreningsbekämpning.

Andra grunden: Tribunalen har grovt underlåtit att lämna en motivering till den överklagade domen. Det saknas nämligen motivering när det gäller frågan i vilken utsträckning som förordningen berör sökandena direkt. Tribunalen ansåg att sökandena var direkt berörda redan av den anledningen att direktiv 2007/46/EG (2) innehåller ett förbud mot att införa förbud mot trafik med fordon som uppfyller Euro 6-normen. Denna tolkning av direktiv 2007/46 är felaktig likaså.

Tredje grunden: Tribunalen gjorde fel i juridiskt hänseende och bröt mot artikel 5.3 i förordning (EG) nr 715/2007 (3) då den slog fast att kommissionen inte var behörig att anta förordning 2016/646 såsom den utformats konkret. Tribunalen underlät att beakta att kommissionen hade ett betydande utrymme för eget skön då den i förordning 2016/646 angav överensstämmelsefaktorer för mätning av utsläpp vid provning vid verklig körning (real driving emission (RDE)). I motsats till vad tribunalen kom fram till rör det sig inte om någon ändring av de gränsvärden som fastställs i förordning nr 715/2007, utan om nödvändiga specificeringar på grund av att provningsförfarandet är nytt och specifikt (toleransmarginaler).

Fjärde grunden: Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den slog fast att det var juridiskt möjligt att ogiltigförklara förordning 2016/646 till viss del. Tribunalen underlät därvid att beakta att det i rent praktiskt hänseende inte går att genomföra mätningen utan överensstämmelsefaktorer, och att kommissionen uttryckligen hade föreskrivit att det var en förutsättning att överensstämmelsefaktorer infördes för att RDE-provningen skulle bli obligatorisk såvitt avser typgodkännanden.

Alternativt gör den tyska regeringen gällande att tribunalen underlåtit att i vederbörlig ordning beakta att det är omöjligt för unionslagstiftaren att anta ett nytt regelverk inom det rådrum som fastställs i den överklagade domen. Det finns därför skäl att låta verkningarna av den genom den överklagade domen ogiltigförklarade bestämmelsen bestå för en maxperiod som är betydligt längre än tolv månader från och med den dag då domen vinner laga kraft.

---

(1)  Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 2016, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (ramdirektiv) (EUT L 263, 2007, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

Överklagande ingett den 22 februari 2019 av Ungern av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 13 december 2018 i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid mot kommissionen

(Mål C-178/19 P)

(2019/C 155/37)

Rättegångsspråk: spanska och franska

Parter

Klagande: Ungern (ombud: M.Z. Fehér)

Övriga parter i målet: Ville de Paris, Ville de Bruxelles, Ayuntamiento de Madrid, Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska i första hand — upphäva den dom som tribunalen meddelade den 13 december 2018 i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid mot Europeiska kommissionen, och fastställa att den talan som väckts av Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid inte kan tas upp till prövning,

och i andra hand — delvis upphäva domslutet i domen i den del det fastställs att rättsverkningarna av den genom domen ogiltigförklarade bestämmelsen ska bestå tolv månader från och med den dag då domen vinner laga kraft, samtidigt som det förordnas att rättsverkningarna av den ogiltigförklarade bestämmelsen ska bestå fram till dess att nya regler som ersätter dessa bestämmelser har antagits,

samt — förplikta sökandena i målet vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

I sitt överklagande ifrågasätter den ungerska regeringen den överklagade domen i den del den rör dels sakprövningsförutsättningar och, följaktligen, upptagandet av respektive talan om ogiltigförklaring till prövning, dels bedömningen och fastställandet av de ogiltigförklarade bestämmelsernas rättsverkningar i tiden.

Enligt den ungerska regeringen drar tribunalen i den överklagade domen felaktigt slutsatsen att förordning 2016/646 (1) inte kräver att någon genomförandeåtgärd vidtas gentemot sökandena och att den berör dem direkt, varför sökandena har rätt att väcka talan enligt artikel 263 fjärde stycket FEUF. I själva verket kräver förordning 2016/646 att genomförandeåtgärder vidtas, även gentemot sökandena. Vidare berör den inte sökandena direkt. Till skillnad från vad som anförs i den överklagade domen innebär förordningen nämligen ingen begränsning av de restriktiva åtgärder för fordons användning som sökandena beslutar om eller planerar.

Enligt den ungerska regeringen åsidosätter tribunalen dessutom rättssäkerhetsprincipen i den överklagade domen genom att det fastställs att rättsverkningarna av den ogiltigförklarade bestämmelsen ska bestå tolv månader, eftersom den tiden inte kan anses tillräcklig för att kunna anta de bestämmelser som ersätter denna bestämmelse. Den reducerade tidsfrist som företagen beviljas för att förbereda sig är inte tillräcklig för att anpassa sig till de ändrade bestämmelserna och det föreskrivs inte heller någon lindring för de skador som företagarna drabbas av och som redan kan uppskattas. Under perioden mellan den ogiltigförklarade bestämmelsens sista rättsverkningar och antagandet av de nya bestämmelserna uppkommer en situation som strider mot rättssäkerhetsprincipen och allvarligt åsidosätter såväl fordonstillverkarnas som konsumenternas rättigheter.

---

(1)  Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 2016, s. 1).

Överklagande ingett den 23 februari 2019 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (nionde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 13 december 2018 i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid mot Euroepiska kommissionen

(Mål C-179/19 P)

(2019/C 155/38)

Rättegångsspråk: spanska och franska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland)

Övriga parter i målet: Ville de Paris, Ville de Bruxelles, Ayuntamiento de Madrid

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 13 december 2018 och som delgavs kommissionen samma dag i de förenade målen T-339/16, T-352/16 och T-391/16, Ville de Paris, Ville de Bruxelles och Ayuntamiento de Madrid mot Euroepiska kommissionen, ogilla talan i första instans samt förplikta sökandena vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna; alternativt

—	upphäva domen och återförvisa målet till tribunalen för ny prövning samt förordna att beslut om rättegångskostnaderna vid tribunalen och domstolen ska anstå.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har åberopat en grund till stöd för sitt överklagande. Kommissionen anser att tribunalen — i punkterna 121–151 i den överklagade domen — har gjort en felaktig rättstillämpning i det att tribunalen slog fast att förordning 2016/646 (1) ändrar en väsentlig del förordning 715/2007. (2) Detta fel beror dels på en felaktig tolkning av ordet ändring, vilket illustreras genom tribunalens användning av begreppet ”de facto-ändring”, dels på en felaktig tolkning av räckvidden hos förordning 2016/646. Därigenom äventyrar tribunalen genom den överklagade domen den interinstitutionella jämvikten inom unionen.

---

(1)  Kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 2016, s. 1).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1).

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 26 februari 2019 — Supreme Site Services GmbH, Supreme Fuels GmbH & Co KG, Supreme Fuels Trading Fze mot Supreme Headquarters Allied Powers Europe

(Mål C-186/19)

(2019/C 155/39)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i det nationella målet

Klagande: Supreme Site Services GmbH, Supreme Fuels GmbH & Co KG, Supreme Fuels Trading Fze

Motpart: Supreme Headquarters Allied Powers Europe

Tolkningsfrågor

1)

a. Ska Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) (EUT L 351, s. 1) (Bryssel Ia-förordningen) tolkas så, att ett mål som det förevarande helt eller delvis hör till privaträttens område i den mening som avses i artikel 1.1 i Bryssel Ia-förordningen? I detta mål har en internationell organisation begärt i) hävande av kvarstad, som beslutats efter ansökan från motparten, av egendom i en annan medlemsstat, och ii) förbud för motparten att på nytt på samma materiella grunder begära kvarstad. Till stöd för dessa yrkanden har organisationen anfört immunitet mot verkställighet. b. Har det betydelse för svaret på fråga 1 a — och i så fall vilken betydelse — att kvarstaden beviljades av en domstol i en medlemsstat för en fordran, som motparten påstår sig ha mot den internationella organisationen, rörande vilken det pågår en materiell rättsprocess (en avtalstvist) om betalning för bränsle som levererats för en fredsbevarande operation som genomförs av en internationell organisation med koppling till den i detta mål aktuella organisationen?

2)

a. Om fråga 1 a besvaras jakande, ska då artikel 24 led 5 i Bryssel Ia-förordningen tolkas så, att i ett fall då en domstol i en medlemsstat har beviljat kvarstad och kvarstaden verkställts i en annan medlemsstat, är domstolarna i verkställighetsmedlemsstaten exklusivt behöriga att pröva en begäran om hävande av kvarstaden? b. Har det betydelse för svaret på fråga 2 a — och i så fall vilken betydelse — att den internationella organisationen har åberopat immunitet från verkställighet som grund för yrkandet om hävande av kvarstaden?

3)

Om det, för att svara på frågan huruvida saken hör till privaträttens område i den mening som avses i artikel 1.1 i Bryssel Ia-förordningen respektive frågan huruvida det rör sig om en fordran som omfattas av artikel 24 led 5 i Bryssel Ia-förordningen, har betydelse att den internationella organisationen har åberopat immunitet mot verkställighet som grund för sina yrkanden, i vilken utsträckning är då rätten skyldig att pröva om åberopandet av immunitet är ändamålsenligt, och gäller därvidlag regeln att rätten ska grunda sin bedömning på samtliga uppgifter som den har tillgång till, i förekommande fall inbegripet vad svaranden har anfört till bestridande av kärandens påståenden, eller gäller någon annan regel?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Förvaltningsrätten i Malmö (Sverige) den 27 februari 2019 — A mot Migrationsverket

(Mål C-193/19)

(2019/C 155/40)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Förvaltningsrätten i Malmö

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: Migrationsverket

Tolkningsfrågor

1)

Utgör bestämmelserna i Schengenkonventionen, däribland särskilt bestämmelserna om systematiska sökningar i SIS och kodexen om Schengengränserna, däribland särskilt det krav på innehav av ett giltigt pass som ställs där, hinder mot att bevilja uppehållstillstånd, på grundval av ansökningar ingivna i Sverige, och som inte vilar på skyddsskäl eller humanitära skäl, när identiteten är oklar?

2)	Om så är fallet, kan undantag om identitetsfastställelse, regleras i nationell lag eller i praxis?

3)	Om så, som beskrivs i punkt 2 ovan, inte är fallet, vilka, om några, undantag medger EU-rätten?

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā rajona tiesa (Lettland) den 5 mars 2019 — SIA ”KOB” mot Madonas novada pašvaldības Administratīvo aktu strīdu komisija

(Mål C-206/19)

(2019/C 155/41)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Administratīvā rajona tiesa

Parter i det nationella målet

Klagande: SIA ”KOB”

Motpart: Madonas novada pašvaldības Administratīvo aktu strīdu komisija

Tolkningsfråga

Utgör unionsrätten, i synnerhet artiklarna 18 FEUF, 49 FEUF och 63 FEUF, hinder för en lagstiftning i en medlemsstat som innebär att juridiska personer, i de fall där den eller de ägare som tillsammans företräder mer än hälften av det röstberättigade kapitalet i bolaget och alla personer som har rätt att företräda bolaget är medborgare i andra medlemsstater i Europeiska unionen, måste förete ett intyg om att bolagets ägare och företrädare är registrerade som unionsmedborgare och en handling som visar att de har kunskaper i det officiella språket på en nivå som minst motsvarar B2 för att kunna förvärva äganderätten till jordbruksmark?

Tribunalens dom av den 19 mars 2019 — Italien m.fl. mot kommissionen

(Mål T-98/16, T-196/16 och T-198/16) (1)

(Statligt stöd - Ingripande av ett privaträttsligt konsortium mellan banker till förmån för en av dess medlemmar - Tillstånd till ingripandet utfärdat av medlemsstatens centralbank - Beslut i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden - Talan om ogiltigförklaring - Begreppet statligt stöd - Stödet kan tillskrivas staten - Statliga medel)

(2019/C 155/42)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande i mål T-98/16: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av S. Fiorentino och P. Gentili avvocati dello Stato)

Sökande i mål T-196/16: Banca Popolare di Bari SCpA, tidigare Tercas-Cassa di risparmio della provincia di Teramo SpA (Banca Tercas SpA) (Teramo, Italien) (ombud: advokaterna A. Santa Maria, M. Crisostomo, E. Gambaro och F. Mazzocchi)

Sökande i mål T-198/16: Fondo interbancario di tutela dei depositi (Rom, Italien) (ombud: advokaterna M. Siragusa, G. Scassellati Sforzolini och G. Faella)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Stancanelli, L. Flynn, A. Bouchagiar och D. Recchia)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden i mål T-198/16: Banca d’Italia (ombud: advokaterna M. Perassi, O. Capolino, M. Marcucci och M. Todino)

Saken

Talan med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2016/1208 av den 23 december 2015 angående det statliga stöd SA.39451 (2015/C) (ex 2015/NN) som Italien genomfört till förmån för Banca Tercas (EUT L 203, 2016, s. 1).

Domslut

1)	Kommissionens beslut (EU) 2016/1208 av den 23 december 2015 angående det statliga stöd SA.39451 (2015/C) (ex 2015/NN) som Italien genomfört till förmån för Banca Tercas ogiltigförklaras.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 145, 25.4.2016.

Tribunalens dom av den 12 mars 2019 — Perry Ellis International Group mot EUIPO (PRO PLAYER)

(Mål T-220/16) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket PRO PLAYER - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 155/43)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Perry Ellis International Group Holdings Ltd (Nassau, Bahamas) (ombud: advokaterna O. Günzel och C. Tenkhoff)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini och K. Markakis)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 24 februari 2016 (ärende R 1091/2015-2) angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket PRO PLAYER

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Perry Ellis International Group Holdings LTd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (EUIPO) rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 232, 27.6.2017.

Tribunalens dom av den 19 mars 2019 — Inpost Paczkomaty och Inpost mot kommissionen

(Förenade målen T-282/16 och T-283/16) (1)

(Statligt stöd - Postsektorn - Ersättning för nettokostnader till följd av skyldigheter att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster - Beslut genom vilket stödet förklaras vara förenligt med den inre marknaden - Talan om ogiltigförklaring - Berättigat intresse av att få saken prövad - Motiveringsskyldighet - Likabehandling - Proportionalitet - Rätt till egendom - Näringsfrihet)

(2019/C 155/44)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande i mål T-282/16: Inpost Paczkomaty sp. z o.o. (Krakow, Polen) (ombud: inledningsvis advokaten T. Proć, därefter advokaten D. Doktór)

Sökande i mål T-283/16: Inpost S.A. (Krakow, Polen) (ombud: advokaten W. Knopkiewicz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Herrmann, K. Blanc och D. Recchia)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2015) 8236 final av den 26 november 2015, genom vilket kommissionen inte framförde några invändningar mot den åtgärd som anmälts av de polska myndigheterna angående stöd som beviljats Poczta Polska i form av ersättning för nettokostnader till följd av skyldigheter som åligger detta bolag att tillhandahålla samhällsomfattande posttjänster för perioden 1 januari 2013–31 december 2015.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Inpost Paczkomaty sp. z o.o. och Inpost S.A. ska bära sina respektive rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

3)	Republiken Polen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 270, 25.7.2016.

Tribunalens dom av den 20 mars 2019 — Foshan Lihua Ceramic mot kommissionen

(Mål T-310/16) (1)

(Dumpning - Import av keramiska plattor med ursprung i Kina - Artikel 11.4, 11.5 och 17 i förordning (EG) nr 1225/2009 (sedermera artikel 11.4, 11.5 och 17 i förordning (EU) 2016/1036 - Beslut om att neka status som ny exporterande tillverkare i den mening som avses i artikel 3 i genomförandeförordning (EU) nr 917/2011 - Sticksprovsförfarande - Individuell prövning - Sekretess)

(2019/C 155/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Foshan Lihua Ceramic Co. Ltd (Foshan, Kina) (ombud: advokaterna B. Spinoit, D. Philippe och A. Wese)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis A. Demeneix, M. França och T. Maxian Rusche, därefter A. Demeneix, T. Maxian Rusche och N. Kuplewatzky)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Cerame-Unie AISBL (Bryssel, Belgien) (ombud: advokat V. Akritidis)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut C(2016) 2136 final av den 15 april 2016, om avslag på en ansökan att beviljas status som ny exporterande tillverkare, med avseende på de slutgiltiga antidumpningsåtgärder som införts på import av vissa keramiska plattor med ursprung i Folkrepubliken Kina genom genomförandeförordning (EU) nr 917/2011.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Foshan Lihua Ceramic Co. Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Cerame-Unie AISBL ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 305, 22.8.2016.

Tribunalens dom av den 20 mars 2019 — Prim mot EUIPO — Primed Halberstadt Medizintechnik (PRIMED)

(Mål T-138/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket PRIMED - De äldre nationella figurmärkena PRIM S.A., PRiM, S.A. SUMINISTROS MEDICOS och GRUPO PRiM - Verkligt bruk av de äldre varumärkena - Artikel 57.2 och 57.3 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 64.2 och 64.3 i förordning (EU) 2017/1001) - Rätten att yttra sig - Artikel 75 andra meningen i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 94.1 andra meningen i förordning (EU) 2017/1001) - Nya bevis har lagts fram för första gången vid överklagandenämnden - Överklagandenämndens utrymme för skönsmässig bedömning - Kvalificering som nya eller ytterligare bevis - Artikel 76.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 95.2 i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 155/46)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Prim, SA (Móstoles, Spanien) (ombud: advokaten L. Broschat García)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Lukošiūtė)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: Primed Halberstadt Medizintechnik GmbH (Halberstadt, Tyskland) (ombud: advokaten D. Donath)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 19 december 2016 (förenade ärendena R 2494/2015-4 och R 163/2016-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Prim och Primed Halberstadt Medizintechnik.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 19 december 2016 (förenade ärendena R 2494/2015-4 och R 163/2016-4) ogiltigförklaras.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för Prim, SA.

4)	Primed Halberstadt Medizintechnik GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av de rättegångskostnader som uppkommit för Prim.

---

(1)  EUT C 129, 24.4.2017.

Tribunalens dom av den 20 mars 2019 — Spanien mot kommissionen

(Mål T-237/17) (1)

(EGFJ och Ejflu - Utgifter som undantagits från finansiering - Utgifter som verkställts av Spanien - Kriterium för erkännande av en producentorganisation - Artikel 11 i förordning (EG) nr 200796 - Finansiell korrigering)

(2019/C 155/47)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: inledningsvis A. Gavela Llopis, M. A. Sampol Pucurull och S. Jiménez García, därefter M. A. Sampol Pucurull och S. Jiménez Garcia)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Triantafyllou och I. Galindo Martín)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/264 av den 14 februari 2017 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (EUT L 39, 2017, s. 12), i den del det undantar vissa utgifter som verkställts av Konungariket Spanien från finansiering.

Domslut

1)

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2017/264 av den 14 februari 2017 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) — i den del det undantar vissa utgifter som verkställts av Konungariket Spanien från finansiering — ogiltigförklaras i den del det däri tillämpas en schablonkorrigering på 10 procent.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Konungariket Spanien och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 202, 26.6.2017.

Tribunalens dom av den 20 mars 2019 — Meesenburg Großhandel mot EUIPO (Triotherm+)

(Mål T-760/17) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Triotherm+ - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Rätten att yttra sig)

(2019/C 155/48)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Meesenburg Großhandel KG (Flensburg, Tyskland) (ombud: advokat D. Freiherr von Oldershausen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 13 september 2017 (ärende R 1786/2016-1) om en ansökan om registrering av ordmärket Triotherm+ som EU-varumärke.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Meesenburg Großhandel KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 22, 22.1.2018.

Tribunalens dom av den 20 mars 2019 — Grammer mot EUIPO (återgivning av en geometrisk figur)

(Mål T-762/17) (1)

(EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av en återgivning av en geometrisk figur - Absolut registreringhinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001))

(2019/C 155/49)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Grammer AG (Amberg, Tyskland) (ombud: advokaterna J. Bühling och D. Graetsch)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Fischer)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 6 september 2017 (ärende R 2250/2016-4) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av en återgivning av en geometrisk figur.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 6 september 2017 (ärende R 2250/2016-4), ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet nödvändiga kostnader som uppkommit för Gemmer AG i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd.

---

(1)  EUT C 22, 22.1.2018.

Tribunalens dom av den 21 mars 2019 — Pan mot EUIPO — Entertainment One UK (TOBBIA)

(Mål T-777/17) (1)

(EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-figurmärket TOBBIA - Det äldre EU-figurmärket Peppa Pig - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b och artikel 60.1 a i förordning (EU) 2017/1001))

(2019/C 155/50)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Xianhao Pan (Rom, Italien) (ombud: advokaten M. Oliva)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Entertainment One UK Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: J. Guise, L. Cassidy och N. Rose, solicitors)

Motpart vid överklagandenämnden: Astley Baker Davies Ltd (London, Förenade kungariket)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 14 september 2017 (ärende R 1776/2016-1), angående ett ogiltighetsförfarande mellan, å ena sidan, Entertainment One UK och Astley Baker Davies och, å andra sidan, Xianhao Pan.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Xianhao Pan ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 22, 22.1.2018.

Tribunalens dom av den 19 mars 2019 — IQ Group Holdings Bhdmot EUIPO — Krinner Innovation (Lumiqs)

(Mål T-133/18) (1)

(EU-varumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket Lumiqs - Det äldre EU-ord- och figurmärket Lumix - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001)

(2019/C 155/51)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: IQ Group Holdings Bhd (Heckmondwike, Förenade Konungariket) (ombud: S. Carter, barrister)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas och H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Krinner Innovation GmbH (Straßkirchen, Tyskland) (ombud: advokaten T. Schmidpeter)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 12 december 2017 (ärende R 983/2017-1), angående ett invändningsförfarande mellan Krinner Innovation och IQ Group Holdings Bhd.

Domslut

1)	Det beslut som första överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 12 december 2017 (ärende R 983/2017-1)ogiltigförklaras.

2)	EUIPO ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för IQ Group Holdings Bhd.

3)	Krinner Innovation GmbH ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018.

Tribunalens beslut av den 12 mars 2019 — Strabag Belgium mot parlamentet

(Mål T-784/17) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Offentlig upphandling av byggentreprenader - Anbudsförfarande - Allmänna entreprenadarbeten avseende Europaparlamentets byggnader i Bryssel - Avslag på en anbudsgivares anbud och tilldelning av kontraktet till andra anbudsgivare - Den angripna rättsakten har ersatts under förfarandets gång - Ändamålet med talan har förfallit - Anledning saknas att döma i saken)

(2019/C 155/52)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Strabag Belgium (Antwerpen, Belgien) (ombud: inledningsvis advokaterna M. Schoups, K. Lemmens och M. Lahbib, därefter advokaterna M. Schoups och K. Lemmens)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: Z. Nagy och B. Simon)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om dels ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut av den 24 november 2017 att avslå sökandens anbud och tilldela fem anbudsgivare kontraktet avseende ett ramavtal för allmänna entreprenadarbeten avseende parlamentets byggnader i Bryssel (Belgien) (anbudsinfordran 06D20/2017/M036), dels att parlamentet ska förpliktas att förete diverse handlingar.

Avgörande

1)	Ändamålet med talan har förfallit.

2)	Europaparlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegriper kostnaderna för de interimistiska förfarandena.

3)	Yrkandet om att Europaparlamentet ska förpliktas betala en ”ersättning för förfarandet” avvisas.

---

(1)  EUT C 32, 29.1.2018.

Tribunalens beslut av den 8 mars 2019 — Legutko och Poręba mot parlamentet

(Mål T-156/18) (1)

(Passivitetstalan - Institutionell rätt - Parlamentets arbetsordning - Artikel 130 - Bilaga II - Fråga med begäran om skriftligt svar - Begäran om överlämnande till rådet - Delgivning av beslutet att frågan inte kan tas upp till prövning - Anmodan att vidta åtgärd - Parlamentets ställningstagande - Yrkande om föreläggande - Avvisning)

(2019/C 155/53)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Ryszard Antoni Legutko (Morawica, Polen), Tomasz Piotr Poręba (Mielec, Polen) (ombud: advokaten M. Mataczyński)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: N. Görlitz, S. Alonso de León och A. Pospíšilová Padowska)

Saken

Talan enligt artikel 265 FEUF med yrkande om fastställelse av att Europaparlamentet åsidosatt artikel 130 i Europaparlamentets arbetsordning jämte bilaga II därtill, genom att ha underlåtit att till Europeiska unionens råd vidarebefordra fråga P-003358/17 med begäran om skriftligt svar.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Ryszard Antoni Legutko och Tomasz Piotr Poręba ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 161, 7.5.2018.

Talan väckt den 25 februari 2019 — Necci mot kommissionen

(Mål T-121/19)

(2019/C 155/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Claudio Necci (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 18 april 2018 genom vilket hans ansökan om anslutning till det gemensamma sjukförsäkringssystemet underförstått avslogs, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund i första hand och en grund i andra hand.

Sökanden har i första hand gjort gällande Europeiska kommissionen åsidosatte artikel 95 i anställningsvillkoren för övriga anställda när den beslutade att inte ansluta honom till det gemensamma sjukförsäkringssystemet, utan att beakta den tid under vilken han hade betalat in tilläggsavgifter vilka han hade fått tillgodoräkna sig inom ramen för Europeiska unionens pensionssystem i utbyte mot överföringen av hans nationella pensionsrättigheter.

I andra hand har sökanden gjort gällande att artikel 95 i anställningsvillkoren för övriga anställda är rättsstridig.

Talan väckt den 28 februari 2019 — AM mot EIB

(Mål T-134/19)

(2019/C 155/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AM (ombud: advokaterna L. Levi och A. Champetier)

Svarande: Europeiska investeringsbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att förevarande talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad, och

följaktligen

—	ogiltigförklara besluten av EIB:s ordförande av den 30 juni och den 11 december 2017 i den del de innebär att sökanden nekas mobilitetsersättning enligt artikel 1.4 i de administrativa bestämmelserna för personalen,

—	i den mån det behövs, ogiltigförklara beslutet av EIB:s ordförande av den 20 november 2018 om att inte beakta förlikningskommitténs slutsatser och om fastställelse av besluten av den 30 juni och den 11 december 2017, och

som en följd härav

—	förplikta svaranden att retroaktivt betala ut mobilitetsersättning från och med den 17 april 2017, det vill säga med ett belopp som den dag då förevarande talan väcktes uppgick till 36 045,60 euro (1 567,20 euro x 23 månader),

—	förplikta svaranden att betala dröjsmålsränta på utestående mobilitetsersättning från och med den 1 april 2017 till dess att full betalning sker, varvid dröjsmålsräntan fastställs till Europeiska centralbankens räntesats utökad med 2 procentenheter.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av artikel 1.4 i de administrativa bestämmelserna för personalen och av artiklarna 1 och 11 i bilaga VII till dessa bestämmelser.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av principerna om skydd av berättigade förväntningar och rättslig förutsägbarhet samt omsorgsplikten.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av principen om icke-diskriminering som stadgas i artikel 1.3 i Uppförandekoden för Europeiska investeringsbankens anställda och i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltning och om en skälig handläggningstid.

Talan väckt den 4 mars 2019 — ZU mot kommissionen

(Mål T-140/19)

(2019/C 155/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZU (ombud: advokat C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	för det första ogiltigförklara sökandens betygsrapport av den 25 april 2018;

—	för det andra ogiltigförklara beslutet av den 18 juni 2018 att inte befordra sökanden;

—	för det tredje ogiltigförklara beslutet av den 28 maj 2018 att avslå sökandens ansökan om biträde;

—	för det fjärde, såvitt det är erforderligt, ogiltigförklara beslut nr R/400/18 av den 21 november 2018 att avslå sökandens klagomål mot betygsrapporten och beslutet att inte befordra honom;

—	för det femte, såvitt det är erforderligt, ogiltigförklara beslut nr R/461/18 av den 21 november 2018 att avslå sökandens klagomål mot beslutet att avslå hans ansökan om biträde.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av beslutet att avslå hans ansökan om biträde gör sökanden gällande att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning, åsidosatt omsorgsplikten, åsidosatt principen om god förvaltning och gjort sig skyldig till maktmissbruk.

2.	Andra grunden: Till stöd för yrkandet om ogiltigförklaring av betygsrapporten och beslutet att inte befordra sökanden gör sökanden gällande att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning, underlåtit att beakta relevanta omständigheter och gjort sig skyldig till maktmissbruk.

Talan väckt den 7 mars 2019 — Jap Energéticas y Medioambientales mot kommissionen

(Mål T-145/19)

(2019/C 155/57)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Jap Energéticas y Medioambientales, SL (Valencia, Spanien) (ombud: advokaten G. Alabau Zabal)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara kommissionens rättsakt där den fastställde det belopp som ska återbetalas av sökanden till följd av att stödbeloppet enligt programmet LIFE 11 minskats.

Grunder och huvudargument

Talan riktar sig mot kommissionens rättsakt av den 14 januari 2019, delgiven den 24 januari 2019, där den fastställde det belopp som sökanden ska återbetala efter att de stödberättigande utgifterna enligt programmet LIFE 11 ENV/ES/000593-H2AL RECYCLING minskats, samt betalningsanmodan.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Väsentligt formfel — Sökanden hävdar att kommissionen inte redovisat vare sig argument eller uppgifter som gör det möjligt för sökanden att svara dess argument, utöver vad som anfördes i den ursprungliga skrivelsen från januari 2017, där sökanden informerades om vilka utgifter som inte kunde beviljas finansiering. Kommissionen har nämligen i all sin kommunikation endast upprepas samma argument.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av fördraget eller av rättsregler avseende tillämpningen av fördraget — Sökanden hävdar att de rättsakter som begränsar subjektiva rättigheter och berättigade intressen ska vara motiverade, i linje med vad som föreskrivs i unionslagstiftningen, eftersom de annars skulle kunna godtyckligt gynna den som antagit dem och innebära maktmissbruk, vilket skulle strida mot proportionalitetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar, likabehandlingsprincipen och principen ”förbud mot godtycke”, vilka erkänns i unionslagstiftningen.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till försvar — Sökanden hävdar att bristen på motivering av rättsakten inte i sig tillhandahåller solida administrativa kriterier för att förklara vissa utgifter inte ersättningsgilla, vilket gör det omöjligt att invända mot dem.

Överklagande ingett den 8 mars 2019 — Société des produits Nestlé mot EUIPO — Jumbo Africa (Märke med en människofigur mitt ovanför en vapensköld)

(Mål T-149/19)

(2019/C 155/58)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Société des produits Nestlé SA (Vevey, Schweiz) (ombud: advokaterna A. Jaeger-Lenz, A. Lambrecht och C. Elkemann)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Jumbo Africa, SL (L’Hospitalet de Llobregat, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke med återgivning av en människofigur mitt ovanför en vapensköld, i färgerna rött, blått, ljusblått, mörkblått, grått och vitt — Registreringsansökan nr 15 273 634

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 30 november 2018 i ärende R 876/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogilla överklagandet avseende invändningsförfarande B 2 738 030, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och förplikta varje eventuell intervenient att ersätta rättegångskostnaderna vid EUIPO.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 94.1 andra meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 91.1 första meningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

—	Åsidosättande av artiklarna 46.1 a och 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Talan väckt den 8 mars 2019 — Brunswick Bowling Products mot kommissionen

(Mål T-152/19)

(2019/C 155/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Brunswick Bowling Products LLC (Muskegon, Michigan, Förenta staterna) (ombud: advokaterna R. Martens and V. Ostrovskis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandebeslut 2018/1960 (1), i dess helhet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden avser åsidosättande av dels de förfaranderegler som återfinns i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG (2) och artikel 18.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (3), dels proportionalitetsprincipen som följer av artikel 18.4 i förordning nr 765/2008, då den skyddsåtgärd som Sverige vidtagit inte är berättigad med beaktande av den omständigheten att sökanden har vilseletts av marknadstillsynsmyndigheterna och att det var möjligt att vidta mindre ingripande åtgärder för att följa direktiv 2006/42/EG.

2.

Andra grunden avser att rättssäkerhetsprincipen, principen om skydd för berättigade förväntningar och principen om god förvaltningssed har åsidosatts genom att kommissionen har underlåtit att beakta de synpunkter som inkommit från marknadstillsynsmyndigheterna i Förenade kungariket, Tyskland, Finland och Danmark och deras därmed sammanhängande synsätt samt att det inte föreskrivits någon rimlig och verklig införlivandefrist i det omtvistade beslutet.

3.

Tredje grunden avser ett åsidosättande av de förfaranderegler som anges i bilaga I till direktiv 2006/42/EG då det följer av det omtvistade beslutet och av det svenska arbetsmiljöverkets beslut av den 30 augusti 2013 så det saknas hänvisning till den allmänna principen om den aktuella tekniska utvecklingsnivån vid bedömningen av varorna i fråga på grundval av grundläggande hälso- och säkerhetskrav som fastställts i bilaga I till direktiv 2006/42/EG.

4.

Fjärde grunden avser att kommissionen har gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna och att den har handlat i strid med principen om god förvaltningssed då det inte begärts några ytterligare upplysningar av tillverkaren trots att det i det omtvistade beslutet anges att tillverkaren i de tekniska handlingarna inte gjort någon hänvisning mellan de harmoniserade standarderna och de respektive grundläggande hälso- och säkerhetskraven i enlighet med bestämmelserna i bilaga VII till direktiv 2006/42/EG. En omsorgsfull förvaltning borde dock ha begärt in de upplysningar som saknades innan den antog ett beslut av den betydelsen.

5.

Femte grunden avser ett åsidosättande av artikel 6 i direktiv 2006/42/EG och likabehandlingsprincipen, genom att åtgärden i fråga avser just sökandens varor samtidigt som liknande varor och varor som i ännu mindre grad uppfyller kraven från andra tillverkare existerar på unionens inre marknad. Dessutom innebär den omständigheten att endast tillbakadragande och återkallelse av varorna övervägs, leder det omtvistade beslutet till en snedvridning av konkurrensen på marknaden, då liknande maskiner som tillhandahålls av andra tillverkare fortfarande är tillåtna på unionens inre marknad.

---

(1)  Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2018/1960 av den 10 december 2018 om en skyddsåtgärd som Sverige vidtagit i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG om förbud mot utsläppande på marknaden av en typ av kägelresningsmaskin och ett kit för påbyggnad till denna typ av maskin, som tillverkats av Brunswick Bowling & Billiards och om återkallande av maskiner som redan har släppts ut på marknaden [delgivet med nr C(2018) 8253] (EUT L 315, 2018, s. 29).

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/42/EG av den 17 maj 2006 om maskiner och om ändring av direktiv 95/16/EG (EUT L 157, 2006, s. 24).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 2008, s. 30).

Talan väckt den 11 mars 2019 — European Union Copper Task Force mot kommissionen

(Mål T-153/19)

(2019/C 155/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: European Union Copper Task Force (Essex, Förenade kungariket) (ombud: advokaterna I. Moreno-Tapia Rivas och C. Vila Gisbert)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2018/1981 (1) i den mån godkännandet av kopparföreningar som kandidatämnen för substitution förnyas på en rättsstridig grund,

—	utvidga verkningarna av ogiltigförklaringen av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2015/408, (2) såtillvida som den genomförde artikel 80.7 i förordning 1107/2009 och inkluderade kopparföreningar på förteckningen över verksamma ämnen för kandidatämnen för substitution,

—	förklara att kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2018/1981 strider mot proportionalitetsprincipen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Första grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1981 förnyar godkännandet av kopparföreningar som kandidatämnen för substitution på en rättsstridig grund. I synnerhet — strider artikel 24 i samt punkt 4 i bilaga II till förordning (EG) nr 1107/2009 (3) mot unionsrätten, eftersom i) vetenskapliga bevis indikerar att ”PBT-kriterierna”, särskilt persistens, inte är lämpliga för koppar, ii) tillämpning av PBT-kriterierna på oorganiska ämnen inte är förenligt med annan lagstiftning som har genomförts på området reglerade kemiska ämnen, och iii) tillämpningen av PBT-kriterierna på kopparföreningar går, såvitt gäller kandidatämnen för substitution, utöver vad som är nödvändigt för att nå målen med förordning (EG) nr 1107/2009. Den förordningen feltolkar dessutom försiktighetsprincipen.

2.	Andra grunden: Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 2015/408 är rättsstridig vad gäller kvalificeringen av kopparföreningar som kandidatämnen för substitution.

3.	Tredje grunden, anförd i andra hand: Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1981 strider mot proportionalitetsprincipen.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1981 av den 13 december 2018 om förnyelse av godkännandet av de verksamma ämnena kopparföreningar som kandidatämnen för substitution i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, och om ändring av bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 540/2011 (EUT L 317, 2018, s. 16).

(2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/408 av den 11 mars 2015 om genomförande av artikel 80.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upprättande av en förteckning över kandidatämnen för substitution (EUT L 67, 2015, s. 18).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG (EUT L 309, 2009, s. 1).

Talan väckt den 11 mars 2019 — ZU mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-154/19)

(2019/C 155/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ZU (ombud: advokaten C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av tillsättningsmyndigheten vid Europeiska utrikestjänsten den 30 november 2018 med avslag på sökandens klagomål av den 27 juli 2018 i det att det avslår underförstått hans kostnadsräkning av den 26 februari 2018;

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund. Han gör därvid gällande att svaranden underlåtit att beakta tillämpliga bestämmelser i tjänsteföreskrifterna (nämligen artiklarna 12a, 56 och 71) samt åsidosatt artiklarna 31.1, 31.2, 41.1 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, principen om skälig handläggningstid, principen om god förvaltning och principen om god ekonomisk styrning (misshushållning med unionens medel); svaranden har även gjort sig skyldig till maktmissbruk, undanröjande av bevis, åsidosättande av reglerna om återbetalning av resekostnader, underlåtenhet att iaktta proportionalitetsprincipen, uppenbart felaktig bedömning, åsidosättande av omsorgsplikten; slutligen har svaranden underlåtit att beakta prima facie-omständigheter som identifierats i sökandens klagomål grundat på artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

Talan väckt den 12 mars 2019 — AP mot EIF

(Mål T-155/19)

(2019/C 155/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: AP (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska investeringsfonden

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 30 augusti 2018 respektive den 3 oktober 2018, i vilka sökandens begäran av den 20 juni 2018,

—	förplikta svaranden att retroaktivt betala ut förmånerna enligt artikel 33 i tjänsteföreskrifterna från och med den 1 april 2018, jämte dröjsmålsränta beräknad enligt Europeiska centralbankens ränta +2 procentenheter fram till dess att sökanden erhåller full betalning,

—	förplikta sökanden att ersätta den ideella skada som i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) kan fastställas till minst 20 000 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att vederbörandes sjukdom innebar att uppsägningstiden och tillämpningen av socialförsäkringssystemet sköts upp. Sökanden gör gällande att något annat skulle innebära ett åsidosättande av tjänsteföreskrifterna, omsorgsplikten och principen om berättigade förväntningar.

2.	Andra grunden: Sökanden gör gällande att det förhållandet att återkallelsen av sökandens uppsägning inte godkändes åsidosätter omsorgsplikten.

Överklagande ingett den 14 mars 2019 — Bog-Fran mot EUIPO — Fabryki Mebli ”Forte” (Möbler)

(Mål T-159/19)

(2019/C 155/63)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Bog-Fran sp. z o.o. sp.k. (Warszawa, Polen) (ombud: advokaten M. Mikosza)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fabryki Mebli ”Forte” S.A. (Ostrów Mazowiecka, Polen)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistad formgivning: EU-formgivning nr 1384 002-0034

Överklagat beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid EUIPO den 14 januari 2019 i ärende R 291/2018-3

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och bifalla ansökan om ogiltigförklaring, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002.

Talan väckt den 14 mars 2019 — LTTE mot rådet

(Mål T-160/19)

(2019/C 155/64)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Liberation Tigers of Tamil Eelam (LTTE) (Herning, Danmark) (ombud: advokaterna A. van Eik och T. Buruma)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2019/25 (1) i den del det rör sökanden.

I andra hand hävdar sökanden att det i detta fall är motiverat med en mindre ingripande åtgärd än att fortsatt vara upptaget på EU:s förteckning över terroristorganisationer.

Sökanden yrkar också att rådet ska förpliktas utge ersättning för kostnader jämte ränta, vilket kommer att specificeras närmare i ett senare skede.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt i den mån det rör sökanden, eftersom sökanden inte kan klassificeras som en terroristorganisation enligt definitionen i artikel 1.3 i rådets gemensamma position 2001/931/Gusp. (2)

2.	Andra grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt i den mån det rör sökanden, eftersom inget beslut har fattats av behörig myndighet i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp.

3.	Tredje grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt i den mån det rör sökanden, eftersom rådet inte gjort någon riktig översyn såsom krävs enligt artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp.

4.	Fjärde grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt i den mån det rör sökanden, eftersom det inte uppfyller kraven på proportionalitet och subsidiaritet.

5.	Femte grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt i den mån det rör sökanden, eftersom det inte uppfyller motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF.

6.	Sjätte grunden: Det angripna beslutet är ogiltigt i den mån det rör sökanden, eftersom det strider mot sökandens rätt till försvar och rätt till ett effektivt domstolsskydd.

---

(1)  Rådets beslut (Gusp) 2019/25 av den 8 januari 2019 om ändring och uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2018/1084 (EUT L 6, 2019, s. 6).

(2)  Rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (EUT L 344, 2001, s. 93).

Talan väckt den 14 mars 2019 — Tempus Energy Germany och T Energy Sweden mot kommissionen

(Mål T-167/19)

(2019/C 155/65)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Tempus Energy Germany GmbH (Berlin, Tyskland), T Energy Sweden AB (Göteborg, Sverige) (ombud: advokaterna D. Fouquet och J. Derenne)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 7 februari 2018 angående den planerade polska kapacitetsmekanismen (SA.46100, C(2018) 601 final) (1), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

1.

Första grunden: Genom att inte inleda ett formellt granskningsförfarande efter notifieringen av den planerade polska kapacitetsmekanismen, åsidosatte kommissionen artikel 108.2 FEUF och artiklarna 4.4 och 6.1 i förordning 2015/1589 (2) samt principerna om icke-diskriminering, proportionalitet och skydd för berättigade förväntningar. Dessutom gjorde kommissionen därvid en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Kommissionen hade inte lyckats skingra de tvivel som den måste ha hyst under den preliminära granskningsfasen och detta påverkade sökandenas processuella rättigheter.

2.	Andra grunden: Kommissionen underlät att ange relevanta skäl i det omtvistade beslutet, i strid med artikel 296 FEUF.

---

(1)  EUT C 462, 2018, s. 1.

(2)  Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).

Överklagande ingett den 19 mars 2019 — Style & Taste mot EUIPO — The Polo/Lauren Company (Återgivning av polospelare)

(Mål T-169/19)

(2019/C 155/66)

Överklagandet är avfattat på: spanska

Parter

Klagande: Style & Taste, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaten L. Plaza Fernández-Villa)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: The Polo/Lauren Company LP (New York, New York, Förenta Staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Figurmärke (Återgivning av polospelare) — EU-varumärke nr 4 049 201

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 7 januari 2019 i ärende R 1272/2018-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att gemenskapsvarumärket nr 4 049 201 föregicks av den industriella formgivningen nr 24087, och som en följd därav fastställa att EU-varumärket nr 4 049 201, som ägs av PRL, inte utgör någon nyhet i den mening som avses i tillämpliga bestämmelser, och således ska förklaras ogiltigt.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 53.2 i rådets förordning (EU) nr 207/2009.

—	Åsidosättande av nationell lagstiftning om rättsligt skydd för industriell formgivning, liksom av ”Estatuto sobre la propiedad Intelectual” (Stadgan om immateriella rättigheter).

Överklagande ingett den 20 mars 2019 — Sherpa Europe mot EUIPO — Núcleo de comunicaciones y control (SHERPA NEXT)

(Mål T-170/19)

(2019/C 155/67)

Överklagandet är avfattat på: spanska

Parter

Klagande: Sherpa Europe, SL (Erandio, Spanien) (ombud: advokaten M. Esteve Sanz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Núcleo de comunicaciones y control, SL (Tres Cantos, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket ”SHERPA NEXT” — Registreringsansökan nr 12 891 495

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 10 december 2018 i ärende R 523/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och i förekommande fall intervenienten, att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet vid tribunalen och vid överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 8.1 b, 47.2 och 47.3 i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2017/1001

Tribunalens beslut av den 5 mars 2019 — Buck mot EUIPO — Unger Holding

(Mål T-311/18) (1)

(2019/C 155/68)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 240, 9.7.2018.