EU:s lagstiftning om avfallshantering

VIKTIGA PUNKTER

Direktiv 2008/98/EG

• Direktivet etablerar en avfallshierarki:
  • förebyggande,
  • återanvändning,
  • återvinning,
  • återvinning för andra ändamål (t.ex. Energiåtervinning), och
  • avfallshantering.
• Den bekräftar principen att ”förorenaren betalar”, där den ursprungliga avfallsproducenten ska betala för avfallshanteringen.
• Detta koncept inför ”förlängt producentansvar”.
• Det gör en skillnad mellan avfall och biprodukter¹.
• Avfallshantering måste hanteras utan risk för vatten, luft, jord, växter eller djur, utan att förorsaka föroreningar genom oljud eller lukt, eller skadande av landsbygden eller andra platser av specialintresse.
• Producenter eller förvarare av avfall måste hantera det själva eller också ska det hanteras av en officiellt godkänd operatör. Båda kräver tillstånd och inspekteras med jämna mellanrum.
• Kompetenta nationella myndigheter måste etablera planer för avfallshantering och förebyggande av avfall.
• Speciella krav gäller farligt avfall, spillolja och bioavfall.
• Det införs återvinnings- och återbruksmål som ska nås 2020 för hushållsavfall (50 %) och bygg- och rivningsavfall (70 %).
• Lagstiftningen täcker inte vissa typer av avfall som radioaktiva element, avyttrade sprängmedel, exkrement, avfallsvatten och djurkroppar.

Ändringsdirektiv (EU) 2018/851

• Som en del av paketåtgärder om cirkulär ekonomi, direktiv (EU) 2018/851 ändrar direktiv 2008/98/EG.
• Det sätter minimikrav för planer för förlängt producentansvar². Dessa innefattar också organisatoriskt ansvar och ett ansvar att bidra till avfallsförebyggande och återbruk och återvinning av produkter.
• Detta förstärker reglerna för avfallsförebyggande. Angående avfallsproduktion, måste EU:s medlemsstater vidta åtgärder för att
  • stödja hållbar produktion och konsumtionsmodeller,
  • uppmuntra utformning, tillverkning och användning av produkter som är resurssnåla, hållbara, reparerbara, återbrukbara och kan uppgraderas,
  • rikta in sig på produkter som innehåller kritiska råmaterial, för att förebygga att dessa material blir avfall,
  • uppmuntra till tillgängligheten av reservdelar, instruktionsmanualer, teknisk information eller andra villkor för att reparera eller återanvända produkter utan att kompromissa med deras kvalitet och säkerhet,
  • minska matsvinn som ett bidrag till Förenta nationernas globala mål om en minskning på 50 % per capita av globalt matavfall vid försäljning och på konsumentsidan och att minska matsvinn i produktion och distributionskedjor senast till 2030,
  • uppmuntra minskningen av farliga ämnen i material eller produkter,
  • stoppa marin nedskräpning.
• Det anges också kommunala återvinningsmål: till 2025 ska åtminstone 55 % av kommunalt avfall återvinnas enligt vikt. Detta mål ökas till 60 % till 2030 och 65 % till 2035.
• Medlemsstaterna ska
  • införa senast den 1 januari 2025, olika insamlingar av textilier och farliga ämnen som produceras av hushållen,
  • säkerställa att, senast den 31 december 2023, bioavfall samlas in separat eller återvinns vid källan (t.ex. kompostering).
• Direktivet betonar exempel på uppmuntran som gäller avfallshierarkin, som soptippar och förbränningsavgifter, då man får betala för det man slänger.