Enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får EU:s lagstiftande organ (Europaparlamentet och rådet) ge kommissionen befogenhet att anta delegerade akter. Detta görs genom att skriva in särskilda bestämmelser i den lagstiftningsakt som ska kunna kompletteras eller ändras genom delegerade akter (den grundläggande akten). Delegerade akter är icke-lagstiftningsakter som antas av Europeiska kommissionen för att ändra eller komplettera de icke väsentliga delarna av lagstiftningen.
Kommissionens befogenheter att anta delegerade akter är föremål för strikta villkor:
Kommissionen samråder med experter från EU-länderna innan den antar delegerade akter. Europaparlamentet eller rådet (Europeiska unionens råd) kan återkalla delegeringen av befogenheter till kommissionen. Dessutom kan en delegerad akt som antagits av kommissionen endast träda i kraft om varken rådet eller parlamentet gör några invändningar inom den tidsfrist som fastställs i den grundläggande rättsakten, vanligtvis två månader.
Delegerade akter används vanligen när lagstiftningsakter och deras bilagor måste anpassas för att ta hänsyn till tekniska och vetenskapliga framsteg, vilket kan behöva göras regelbundet.
SE ÄVEN