This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Icke-lagstiftningsakter
Enligt artikel 289 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är
- icke-lagstiftningsakter beslut som antas, i allmänhet av Europeiska kommissionen, efter att befogenheter har delegerats (delegerade akter) eller för att genomföra en lagstiftningsakt (genomförandeakter),
- lagstiftningsakter är beslut som har antagits i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet eller ett särskilt lagstiftningsförfarande.
För att en icke-lagstiftningsakt ska kunna antas måste alltså en lagstiftningsakt först delegera kommissionen befogenheter att anta den. Lagstiftningsakten måste även uttryckligen ange målen, innehållet, omfattningen och varaktigheten för delegeringen av befogenheter till kommissionen.
Följande villkor gäller för delegeringen av befogenheter:
- Europaparlamentet eller rådet får besluta om att återkalla delegeringen.
- Den delegerade akten får träda i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom den tidsfrist som anges i lagstiftningsakten.
Vissa icke-lagstiftningsakter antas i form av förordningar, direktiv och sådana beslut som inte anger vem eller vilka de riktar sig till. Sådana icke-lagstiftningsakter undertecknas av ordföranden för den institution som har antagit dem.
Förordningar och direktiv som riktar sig till samtliga EU-länder, samt sådana beslut som inte anger till vem eller vilka de riktar sig, offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. De träder i kraft den dag som anges i dem eller, om det inte anges någon dag, den tjugonde dagen efter att de har offentliggjorts.
Övriga direktiv, samt sådana beslut som anger till vem eller vilka de riktar sig, delges den eller dem som de riktar sig till och får verkan genom denna delgivning.
SE ÄVEN: