Ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen – Rättslig grund

Artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Mål

VILKET SYFTE HAR ARTIKLARNA?

• Artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där Europeiska unionens (EU) huvudmål fastställs, lägger större vikt vid skapandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa än det föregående Nicefördraget.
• I artikel 67 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att EU strävar efter att säkerställa en hög säkerhetsnivå genom förebyggande och bekämpning av brottslighet, rasism och främlingsfientlighet, genom åtgärder för samordning och samarbete mellan polismyndigheter och straffrättsliga myndigheter och andra behöriga myndigheter samt ömsesidigt erkännande av domar och beslut i brottmål och, vid behov, genom tillnärmning av den straffrättsliga lagstiftningen i EU-medlemsstaterna.
• Området skapades för att säkerställa att det inte skulle finnas några gränskontroller vid de inre gränserna samtidigt som medborgarna skulle ges ett starkt skydd.

VIKTIGA PUNKTER

Avdelning V i EUF-fördraget – artiklarna 67–89 – handlar om området med frihet, säkerhet och rättvisa. Utöver allmänna bestämmelser innehåller avdelningen särskilda kapitel om

• politik som gäller gränskontroll, asyl och invandring,
• civilrättsligt samarbete,
• straffrättsligt samarbete,
• polissamarbete.

I artikel 47 i EU-fördraget erkänns uttryckligen att EU är en juridisk person. Unionen är därför en oberoende, självständig enhet. Innan EU-fördraget trädde i kraft omfattades dock frågor som rör straffrättsligt samarbete och polissamarbete av det som tidigare kallades EU:s tredje pelare, och styrdes genom mellanstatligt samarbete. Inom den tredje pelaren hade EU-institutionerna inga befogenheter och kunde därför varken anta förordningar eller direktiv. Lissabonfördraget gjorde slut på detta, och nu får EU ingripa i alla frågor som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa.

Gränskontroll, asyl och invandring

Lissabonfördraget gav nya befogenheter åt EU-institutionerna, som nu kan anta åtgärder som syftar till att

• upprätta en gemensam förvaltning av EU:s yttre gränser, i synnerhet genom förstärkningen av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex),
• skapa ett gemensamt europeiskt asylsystem, som bygger på en enhetlig status inom hela EU och gemensamma förfaranden för att bevilja eller återkalla asyl,
• fastställa regler, villkor och rättigheter på området laglig invandring.

Civilrättsligt samarbete

Genom Lissabonfördraget bemyndigas EU-institutionerna, särskilt Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, att anta bestämmelser om

• genomförande av principen om ömsesidigt erkännande – varje rättsväsende måste erkänna beslut som fattas inom ramen för andra medlemsstaters rättssystem som giltiga och tillämpliga,
• effektiv tillgång till rättslig prövning,
• utveckling av alternativa metoder för tvistlösning,
• utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet.

Straffrättsligt samarbete

I och med avskaffandet av EU:s tredje pelare blev det straffrättsliga samarbetet ett område där EU-institutionerna kan lagstifta. Enligt artikel 83 i EUF-fördraget får de utarbeta minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder för de allvarligaste brotten.

EU får också fastställa gemensamma regler om det straffrättsliga förfarandet, till exempel när det gäller tillåtlighet av bevis eller enskildas rättigheter.

Genom Lissabonfördraget stärktes Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), vars uppdrag är att bidra till att samordna utredningar och rättsliga åtgärder mellan de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

Polissamarbete

Ett effektivt polissamarbete är avgörande för att göra EU till ett område med frihet, säkerhet och rättvisa som bygger på respekt för de grundläggande rättigheterna. Sedan Lissabonfördraget trädde i kraft har det ordinarie lagstiftningsförfarandet utvidgats till att omfatta alla icke-operativa aspekter av polissamarbetet. Samtidigt är det operativa samarbetet föremål för ett särskilt lagstiftningsförfarande som kräver enhällighet i rådet. Genom Lissabonfördraget skapades också möjligheten att upprätta ett fördjupat samarbete om rådet inte uppnår enhällighet.

Lissabonfördraget möjliggör också en gradvis förstärkning av Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol). Precis som med Eurojust tillåter fördraget att parlamentet och rådet vidareutvecklar Europols uppdrag och befogenheter. Det anges att nya uppgifter även omfattar samordning, organisering och genomförande av operativa insatser, och dessa ingår i den reviderade Europolförordningen (förordning (EU) 2016/794 – se sammanfattning).

Undantag

Danmark och Irland omfattas av en särskild ordning. Danmark deltar inte i rådets beslut om åtgärder enligt avdelning V i EUF-fördraget (protokoll nr 22 – undantagsklausul – undantar Danmark från att delta i politiken). Irland deltar endast i beslut om och tillämpning av särskilda åtgärder efter ett beslut om att delta (protokoll nr 21).

Det finns två typer av undantagsklausuler som gäller för Danmark och Irland:

• En undantagsklausul (”opt-in”) som gör det möjligt för var och en av dem att delta, från fall till fall, i förfarandet för beslut om en åtgärd eller i tillämpningen av en åtgärd som redan har beslutats. De är då bundna av denna åtgärd på samma sätt som de andra medlemsstaterna.
• En undantagsklausul (”opt-out”) som tillåter dem att när som helst inte tillämpa en åtgärd.

BAKGRUND

Enligt artikel 3 i EU-fördraget, där EU:s mål fastställs, erbjuder EU sina medborgare ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser. Det är ett område där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende kontroller vid yttre gränser, asyl, invandring samt förebyggande och bekämpande av brottslighet.

HUVUDDOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning I – Gemensamma bestämmelser – Artikel 3 (f.d. artikel 2 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 17).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning V – Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa – Kapitel 1 – Allmänna bestämmelser – Artikel 67 (f.d. artikel 61 FEG och f.d. artikel 29 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 73).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll (nr 21) om Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på området med frihet, säkerhet och rättvisa (EUT L 202, 7.6.2016, s. 295).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Protokoll (nr 22) om Danmarks ställning (EUT C 202, 7.6.2016, s. 298).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1896 av den 13 november 2019 om den europeiska gräns- och kustbevakningen och om upphävande av förordningarna (EU) nr 1052/2013 och (EU) 2016/1624 (EUT L 295, 14.11.2019, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1727 av den 14 november 2018 om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust), och om ersättning och upphävande av rådets beslut 2002/187/RIF (EUT L 295, 21.11.2018, s. 138).

Fortlöpande ändringar av förordning (EU) 2018/1727 har införlivats i originaldokumentet. Denna konsoliderade versionen har enbart dokumentationsvärde.

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionen – Avdelning VI – Slutbestämmelser – Artikel 47 (EUT C 202, 7.6.2016, s. 41).

Konsoliderad version av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – Tredje delen – Unionens politik och inre åtgärder – Avdelning V – Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa – Kapitel 4 – Straffrättsligt samarbete – Artikel 83 (f.d. artikel 31 FEU) (EUT C 202, 7.6.2016, s. 80).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, 29.6.2013, s. 60).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (omarbetning) (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/98/EU av den 13 december 2011 om ett enda ansökningsförfarande för ett kombinerat tillstånd för tredjelandsmedborgare att vistas och arbeta på en medlemsstats territorium och om en gemensam uppsättning rättigheter för arbetstagare från tredjeland som vistas lagligen i en medlemsstat (EUT L 343, 23.12.2011, s. 1).

Senast ändrat 15.01.2024