Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet

Beslut 88/540/EEG om ingående av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet

VILKET SYFTE HAR KONVENTIONEN OCH BESLUTET?

• I Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet fastställs principer för att skydda ozonskiktet*, som en följd av forskares varningar om att nedbrytningen av ozonskiktet var en fara för människors hälsa och miljön.
• Den är en ramkonvention som främst syftar till att främja internationellt samarbete genom informationsutbyte om inverkan från mänsklig verksamhet på ozonskiktet. Den innehåller inge krav om att parterna* ska vidta särskilda åtgärder. Sådana krav infördes i stället senare, i form av Montrealprotokollet till Wienkonventionen.
• Wienkonventionen var den första konventionen av något slag som undertecknades av alla berörda länder. Den trädde i kraft 1988 och 2009 uppnåddes universell ratificering av konventionen.
• Genom beslut 88/540/EEG gav EU sitt juridiska godkännande till Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet.

VIKTIGA PUNKTER

Som ett allmänt åtagande måste parterna vidta lämpliga åtgärder för att skydda människors hälsa och miljön mot skadeeffekter till följd av eller som kan bli en följd av mänsklig verksamhet som förändrar eller kan tänkas förändra ozonskiktet. Parterna ska särskilt, på grundval av relevanta vetenskapliga och tekniska hänsynstaganden, göra följande:

• Anta lämpliga lagstiftningsåtgärder eller administrativa åtgärder.
• Samarbeta
  • genom systematiska observationer, forskning och informationsutbyte i syfte att bättre kunna förstå problemen i fråga,
  • vid utformningen av åtgärder, förfaranden och normer samt vid harmoniseringen av lämpliga program,
  • med behöriga internationella organ för att effektivt genomföra denna konvention och dess protokoll.

Parterna ska samarbeta i fråga om forskning om och vetenskapliga bedömningar av ozonskiktet, antingen direkt eller genom behöriga internationella organ. Forskningen och bedömningarna ska inriktas på

• fysiska och kemiska processer,
• människors hälsa och andra biologiska effekter, i synnerhet sådana som uppkommer på grund av förändringar i den ultravioletta solstrålningen,
• effekter på klimatet,
• ämnen, metoder, processer och aktiviteter och deras ackumulerade effekter,
• effekter till följd av förändringar av ozonskiktet,
• alternativa ämnen och alternativ teknik,
• närbesläktade samhällsekonomiska frågor,
• mer detaljerade faktorer, såsom atmosfärens fysik och kemi och specifika kemiska ämnen, i enlighet med vad som fastställs i bilagorna.

Utöver detta måste parterna

• underlätta och uppmuntra utbyte av vetenskaplig, teknisk, samhällsekonomisk, kommersiell och juridisk information av betydelse för konventionen (anges närmare i bilaga II),
• samarbeta, med hänsyn till utvecklingsländernas behov, för att främja utveckling och överföring av teknik genom att
  • hjälpa parter att skaffa alternativ teknik,
  • tillhandahålla nödvändig information, till exempel handböcker och instruktioner,
  • tillhandahålla utrustning och faciliteter för forskning,
  • utbilda vetenskaplig och teknisk personal,
• informera det beslutande organet (parternas konferens) om de åtgärder som de har vidtagit för att genomföra konventionen.

Parternas konferens (där alla länder som undertecknat konventionen företräds och har rösträtt)

• övervakar genomförandet av konventionen,
• granskar vetenskaplig information,
• främjar lämpliga harmoniserade program, strategier och åtgärder,
• antar program för forskning, vetenskapligt och tekniskt samarbete, informationsutbyte samt teknik- och kunskapsöverföring,
• behandlar och antar ändringar av konventionen och eventuella ytterligare protokoll,
• då så är lämpligt, efterfrågar expertis från organ såsom Meteorologiska världsorganisationen och Världshälsoorganisationen,
• försöker lösa eventuella tvister om tolkningen eller tillämpningen av konventionen genom förhandlingar eller medling av en tredje part; om en lösning inte kan uppnås kan frågan hänskjutas till en förlikningskommission eller till Internationella domstolen,
• stöds i sitt arbete av ett sekretariat.

Efter det att konventionen har varit i kraft i fyra år kan en part meddela sin avsikt att lämna konventionen. Detta träder i kraft ett år senare.

VILKEN PERIOD GÄLLER KONVENTIONEN OCH BESLUTET FÖR?

• Konventionen trädde i kraft den 22 september 1988.
• Beslutet har gällt sedan den 25 oktober 1988.

BAKGRUND

• Wienkonventionen antogs den 22 mars 1985 och trädde i kraft den 22 september 1988. Sedan den trädde i kraft har internationella åtgärder minskat den globala förbrukningen av ozonnedbrytande ämnen med 98 %, men ozonskiktet förväntas inte återhämta sig helt före andra halvan av detta århundrade.
• EU genomför konventionen och Montrealprotokollet genom sin egen lagstiftning om ozonnedbrytande ämnen och fluorerade växthusgaser, som är bland de striktaste och mest avancerade i världen.
• EU:s ozonförordning (förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet) går utöver kraven i Montrealprotokollet i flera fall, till exempel genom att
  • tillämpa mer ambitiösa tidsfrister för minskning,
  • omfatta fler ämnen, och
  • även reglera deras närvaro i produkter och utrustning (inte bara i bulk som i Montrealprotokollet).
• I EU:s f-gasförordning (förordning (EU) nr 517/2014 om fluorerade växthusgaser) fastställs en mer ambitiös minskning av EU:s växthusgasutsläpp som gäller redan från 2015 och omfattar växthusgaser i produkter och utrustning (inte bara i bulk som i Montrealprotokollet).
• Mer information finns här:
  • Skydd av ozonskiktet (Europeiska kommissionen).

VIKTIGA BEGREPP

HUVUDDOKUMENT

Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet (EGT L 297, 31.10.1988, s. 10).

Rådets beslut 88/540/EEG av den 14 oktober 1988 om ingående av Wienkonventionen för skydd av ozonskiktet och Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EGT L 297, 31.10.1988, s. 8).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

Fortlöpande ändringar av förordning (EG) nr 1005/2009 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Montrealprotokollet om ämnen som bryter ned ozonskiktet – Europeiska ekonomiska gemenskapens förklaring (EGT L 297, 31.10.1988, s. 21).

Rådets beslut 82/795/EEG av den 15 november 1982 om konsolidering av säkerhetsåtgärderna rörande klorfluorkarboner i miljön (EGT L 329, 25.11.1982, s. 29).

Rådets beslut 80/372/EEG av den 26 mars 1980 om klorfluorkarboner i miljön (EGT L 90, 3.4.1980, s. 45).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 517/2014 av den 16 april 2014 om fluorerade växthusgaser och om upphävande av förordning (EG) nr 842/2006 (EUT L 150, 20.5.2014, s. 195).

Senast ändrat 12.12.2019