Direktiv 2013/32/EU upphäver direktiv 2005/85/EG om miniminormer för förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus i Europeiska unionen (EU).
I det fastställs EU-omfattande förfaranden för att bevilja eller återkalla internationellt skydd (flyktingstatus och det skydd som ges till personer som inte är flyktingar men som skulle riskera allvarlig skada om de återvände till sitt ursprungsland).
Dess syfte är att säkerställa att internationella skyddsförfaranden
blir snabbare och effektivare,
blir rättvisare för sökande,
uppfyller EU:s standarder för att bevilja eller återkalla internationellt skydd.
VIKTIGA PUNKTER
Vem påverkas?
Direktivet omfattar alla ansökningar om internationellt skydd som görs i EU:s medlemsstater (med undantag för Danmark, Irland och Förenade kungariket*), även vid gränserna, i territorialvatten eller i transitzoner.
Hur?
Där anges tydligare regler om hur man ansöker om internationellt skydd så att beslut om ansökningarna tas snabbare och mer effektivt än tidigare. Särskilda åtgärder ska vidtas, särskilt vid gränserna, för att hjälpa till med ansökningarna. Som regel får den ursprungliga ansökningsprocessen (exklusive överklaganden) inte ta längre tid än 6 månader. Beslutsfattare måste få utbildning i processen och de sökande måste ges processuella garantier.
I väl definierade förhållanden, då en ansökan sannolikt är ogrundad eller om det finns oro för den nationella säkerheten eller den allmänna ordningen, kan särskilda förfaranden tillämpas, som t.ex. att processen påskyndas eller att ansökningar behandlas vid gränsen.
Grundläggande garantier
Medlemsstaterna ska se till att de sökande
får sina ansökningar individuellt, objektivt och opartiskt prövade,
informeras, på ett språk de förstår, om processen, sina rättigheter och det beslut som fattats; de måste få en tolk som hjälper dem att tala för sin sak om det behövs,
har rätt att på egen bekostnad rådgöra med en juridisk rådgivare,
har rätt till ett effektivt överklagande i domstol och att få gratis rättshjälp under sitt överklagande.
Innan den relevanta myndigheten fattar sitt beslut har de sökande rätt till en personlig intervju där de ska få möjlighet att ange hela anledningen till sin ansökan. Den som genomför intervjun måste kunna ta hänsyn till den sökandes personliga förhållanden och de allmänna förhållandena i situationen. Medlemsstaterna ska se till att information om enskilda ansökningar hålls konfidentiell.
Särskilda garantier för utsatta personer:
Personer med särskilda behov, till exempel personer som är utsatta på grund av ålder, funktionshinder, sjukdom eller sexuell läggning, som en följd av trauma, eller av något annat skäl, måste ges det stöd som behövs, inbegripet tillräckligt med tid, för att de ska få hjälp med sin ansökningsprocess.
Särskilda krav finns för ensamkommande barn, inklusive skyldigheten att utse en kvalificerad representant. Mer allmänt bör det bästa för alla barn beaktas vid tillämpningen av direktivet.
Förhindra upprepade ansökningar
Medlemsstaterna har nya metoder för att hantera upprepade ansökningar som gjorts av samma person. Personer som inte behöver skydd kan inte längre undvika att skickas tillbaka till sitt land med upprepade nya ansökningar.
Upphävande
Direktiv 2013/32/EU upphävs och ersätts av förordning (EU) 2024/1348 (se sammanfattning) från och med den .
VILKEN PERIOD GÄLLER BESTÄMMELSERNA FÖR?
Direktivet skulle ha införlivats i nationell lagstiftning senast den , med undantag för vissa aspekter i artikel 31, som gäller prövningsförfaranden, vilka skulle ha införlivats från och med den .
Direktiv 2013/32/EU reviderade och ersatte direktiv 2005/85/EG.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (omarbetning) (EUT L 180, , s. 60).
ANKNYTANDE DOKUMENT
Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU av den om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 337, , s. 9).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 603/2013 av den om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av förordning (EU) nr 604/2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat och för när medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter begär jämförelser med Eurodacuppgifter för brottsbekämpande ändamål, samt om ändring av förordning (EU) nr 1077/2011 om inrättande av en Europeisk byrå för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa (omarbetning) (EUT L 180, , s. 1).
Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (EUT L 180, , s. 31).
Fortlöpande ändringar av förordning (EU) nr 604/2013 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU av den om normer för mottagande av personer som ansöker om internationellt skydd (EUT L 180, , s. 96).
* Förenade kungariket gick ur EU och blev ett tredjeland, dvs. ett land utanför EU, från och med den 1 februari 2020.