Europeiska kommissionen

INLEDNING

Ett protokoll om institutionerna inför utvidgningen biläggs Fördraget om Europeiska unionen och Fördragen om upprättandet av de Europeiska gemenskaperna. Det slår fast vissa institutionella villkor som skall vara uppfyllda vid nästa utvidgning att en ny regeringskonferens skall sammankallas innan Europeiska unionen består av mer än tjugo medlemsstater. Dagens struktur är ett arv från en organisation som var avsedd för sex medlemsstater och även om den har anpassats för att ta hänsyn till anslutningen av nya medlemsstater så fungerar den fortfarande på grundval av samma institutionella principer.

I detta sammanhang ställs Europeiska kommissionen inför ett flertal frågor rörande särskilt sin sammansättning, rollen för dess ordförande och dess demokratiska legitimitet. Amsterdamfördraget söker besvara dem genom att fullfölja målsättningen att en institution vars roll är att helt självständigt företräda unionens allmänna intresse skall stärkas och göras mer effektivt.

Det nya fördraget ändrar förfarandet för att godkänna kommissionen kommissionen för att befästa dess legitimitet enligt vad som påbörjades i Maastrichtfördraget. Vad kommissionens maximala storlek beträffar, knyter protokollet om institutionerna denna fråga till vägningen av röster av röster i rådet.

Dessutom anmodar regeringskonferensen, genom en till slutakten bilagd förklaring, kommissionen att före utgången av 1998 förelägga rådet ett förslag som ändrar sättet för att utöva den behörighet avseende verkställande som tilldelats kommissionen (kommittologi).

SAMMANSÄTTNING

Kommissionens sammansättning är nära knuten till frågan om kollegialitet.

Kollegialiteten avser en särskild aspekt av kommissionens struktur, enligt vilken de ståndpunkter som intas av kommissionen återspeglar ståndpunkten hos kollegiet som helhet och inte de enskilda medlemmarnas ståndpunkt. I samband med utvidgningen fruktar man att en betydande ökning av antalet kommissionsledamöter skulle kunna medföra en nationalisering av deras roll på bekostnad av kollegialiteten. Å andra sidan är en begränsning av antalet ledamöter i kommissionen ett känsligt alternativ, då det skulle kunna medföra att vissa stater inte finns företrädda i kommissionärskollegiet.

När det gäller detta problem säger protokollet om institutionerna att kommissionen vid de kommande anslutningarna till Europeiska unionen skall bestå av en enda ledamot per stat, under förutsättning att vägningen av rösterna inom rådet har ändrats på ett för medlemsstaterna godtagbart sätt. Tanken är att se över skalan för vägningen för att den relativa vikten för små och medelstora länder inte skall vara oproportionerligt stor i förhållande till deras befolkningars storlek.

ORDFÖRANDESKAP

Kommissionsordförandens roll är att säkerställa att kollegiet av kommissionsledamöter är enat och effektivt. Med denna målsättning vill Amsterdamfördraget stärka ordförandens ställning vid utövandet av hans funktioner.

Ändringen av artikel 214 (f.d. artikel 158) stärker ordförandens legitimitet genom att Europaparlamentets godkännande krävs för hans utseende. Dessutom skall kommissionens ledamöter utnämnas genom en gemensam överenskommelse, och inte längre bara genom samråd, med ordföranden. Den nya artikel 217 (f.d. artikel 163)bidrar likaså till en utökad samordning mellan medlemmarna i kollegiet, då den stadgar att "kommissionen skall arbeta under politisk ledning av sin ordförande".

Förklaring nr 32, bilagd till Amsterdamfördraget, pekar också i riktning mot en konsolidering av ordförandens roll, genom att den fastställer att kommissionens ordförande måste ha stor handlingsfrihet vid fördelningen av uppgifter inom kollegiet och även när det gäller att omfördela dessa uppgifter under en kommissions ämbetstid.I förklaringen noteras också kommissionens avsikt att samtidigt genomföra motsvarande omorganisation av sina enheter och särskilt uppmärksammas önskvärdheten att låta en vice ordförande ansvara för de yttre förbindelserna.

INITIATIVRÄTT

Kommissionens rätt att ta initiativ ökar på tre sätt:

• genom införandet av nya bestämmelser i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (sysselsättning, sociala bestämmelser, osv.),
• genom att frågor som tidigare var underställda förfaranden enligt avdelning VI i Fördraget om Europeiska unionen (asyl, invandring, civilrättsligt samarbete) blir gemenskapsfrågor, vilket innebär ett monopol för kommissionens initiativrätt efter en övergångsperiod på fem år, under vilken initiativrätten kommer att delas med medlemsstaterna,
• genom erhållandet av en fullständig initiativrätt, delad med medlemsstaterna, inom de områden som omfattas av den nya tredje pelaren (polissamarbete och straffrättsligt samarbete).