56

Fapricela väckte förevarande talan genom ansökan som inkom till tribunalens kansli den 8 september 2010.

57

Genom separat handling, som inkom till tribunalens kansli samma dag, ansökte sökanden om uppskov med verkställigheten av det angripna beslutet. Denna ansökan avslogs genom beslut av den 15 juli 2011, Fapricela/kommissionen (T‑398/10 R, EU:T:2011:395), och det fastställdes att beslut om rättegångskostnader skulle komma att meddelas senare. Sökandens överklagande av detta beslut ogillades genom beslut av den 20 april 2012, Fapricela/kommissionen (C‑507/11 P(R), EU:C:2012:231).

58

Genom handling av den 12 december 2010, till följd av antagandet av det första ändringsbeslutet, justerade Fapricela sina grunder och yrkanden och inkom med en ansökan i ändrad form.

59

Genom beslut av den 6 juni 2011 anmodade tribunalen kommissionen att tillställa den det andra ändringsbeslutet. Kommissionen efterkom denna anmodan den 17 juni 2011.

60

Efter antagandet av det andra ändringsbeslutet justerade Fapricela på nytt sina grunder och yrkanden genom handling som inkom till tribunalens kansli den 29 juli 2011.

61

Det skriftliga förfarandet avslutades den 21 november 2011, sedan kommissionen inkommit med dupliken på rättegångsspråket.

62

I samband med att sammansättningen av tribunalens avdelningar ändrades den 23 september 2013, förordnades referenten att tjänstgöra på sjätte avdelningen, och målet tilldelades följaktligen denna avdelning den 3 oktober 2013.

63

Den förberedande rapport som avses i artikel 52.2 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 framlades för sjätte avdelningen den 7 februari 2014.

64

Den 14 mars 2014 tillställde sökanden tribunalen en skrivelse som rörde förskottsbetalningen av de böter som kommissionen påfört bolaget och förekomsten av diskussioner angående en skuldsaneringsplan.

65

Som en åtgärd för processledning enligt artikel 64 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991 tillställde tribunalen den 9 april 2014 sökanden och kommissionen sexton skriftliga frågor.

66

Genom skrivelser av den 8 maj respektive den 2 juni 2014 besvarade kommissionen och sökanden dessa frågor.

67

Den 14 maj 2014 beslutade tribunalen att, på grundval av referentens rapport, inleda det muntliga förfarandet.

68

Fapricela har yrkat att tribunalen ska

69

Kommissionen har yrkat att tribunalen ska

70

Sökanden har åberopat sju grunder till stöd för sin talan.

71

Den första grunden avser åsidosättande av artikel 101 FEUF och av principerna om individuellt ansvar, om att straff ska vara individuella, om oskuldspresumtion, om parternas likställdhet i processen och om likabehandling samt åsidosättande av rätten till försvar och en bristande motivering. Fapricela har gjort gällande att det inte deltog i Europa-klubben, att det inte kände till denna klubb (första delgrunden) och att kommissionen därför inte borde ha gjort bedömningen att bolaget hade deltagit i en enda, fortlöpande överträdelse på sätt som anges i det angripna beslutet (andra delgrunden). Fapricela har dessutom gjort gällande att det inte var korrekt av kommissionen att fastställa att bolaget hade deltagit i avtalet såvitt avsåg tvinnad kabel (tredje delgrunden).

72

Som andra grund har det gjorts gällande att kommissionen åsidosatte proportionalitetsprincipen, principen om likabehandling och principen om att straff ska vara individuella. Fapricela har anfört dels att 2006 års riktlinjer är behäftade med ett strukturellt fel som innebär att tillämpningen av den övre gränsen på 10 procent av omsättningen leder till att små företag påförs högre böter, dels att kommissionen i förevarande fall underlät att av proportionalitetshänsyn beakta, utöver den övre gränsen på 10 procent av omsättningen, en rad omständigheter som borde ha medfört en nedsättning av det bötesbelopp som bolaget påförts.

73

Såvitt avser den tredje grunden har Fapricela anfört att kommissionen begick ett misstag i samband med beräkningen av hur länge bolagets deltagande i Spanien-klubben pågick. Enligt Fapricela tog kommissionen nämligen felaktigt med perioden oktober 2000–mars 2001 i beräkningen, under vilken period Fapricela stod utanför kartellen.

74

Den fjärde grunden avser åsidosättande av 2006 års riktlinjer och av principen om likabehandling, eftersom kommissionen underlät att beakta bolagets betalningsförmåga och att sätta ned bötesbeloppet.

75

När Fapricela justerade sina grunder och yrkanden, efter antagandet av det första och därefter det andra ändringsbeslutet, åberopade det två kompletterande grunder. Dessa avser åsidosättande av rätten till försvar och väsentliga formföreskrifter samt bristande motivering, respektive åsidosättande av artikel 6 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, undertecknad i Rom den 4 november 1950, och av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

76

Vid förhandlingen har sökanden uppgett att den inte vidhåller den andra kompletterande grunden.

77

Slutligen har sökanden vid förhandlingen åberopat en ny grund och därvid gjort gällande att kommissionen åsidosatte dess rätt till försvar genom att inte delge bolaget det första ändringsbeslutet, genom vilket det ursprungliga beslutet ändrades såvitt avser det försäljningsvärde som kommissionen utgick från vid bötesberäkningen.

78

Tribunalen ska i tur och ordning pröva den vid förhandlingen åberopade grunden avseende åsidosättande av Fapricelas rätt till försvar (delgivning av det första ändringsbeslutet), den första grundens två första delar (kännedom om Europa-klubben och en enda fortlöpande överträdelse), den tredje grunden (avståndstagande från Spanien-klubben från oktober 2000 till 9 april 2001), den första grundens tredje del (icke-deltagande i Spanien-klubbens samverkan avseende tvinnad kabel), den andra grunden (proportionaliteten mellan böterna och allvaret av den överträdelse som sökanden hölls ansvarig för), den fjärde grunden (sökandens bristande betalningsförmåga) och, slutligen, den första kompletterande grunden, som åberopades i samband med justeringen av sökandens grunder och yrkanden.

79

Sökanden har gjort gällande att dess rätt till försvar åsidosattes, såväl inom ramen för det administrativa förfarandet som vid tribunalen, eftersom kommissionen inte delgav bolaget det första ändringsbeslutet genom vilket det ursprungliga beslutet ändrades såvitt avser det försäljningsvärde som kommissionen utgick från vid beräkningen av böterna.

80

Oaktat den omständigheten att sökanden den 16 juni 2009 på kommissionens begäran inkom med uppgift om beloppet avseende försäljningsvärdet (se bilaga B1 i svarsinlagan) – något som sökanden dessutom har vidgått vid förhandlingen – konstaterar tribunalen att det första ändringsbeslutet finns fogat till inlagan innehållande sökandens justerade grunder och yrkanden som inkom den 12 december 2010, och att den skrivelse av den 29 oktober 2010 genom vilken kommissionen delgav sökanden detta beslut likaledes bifogats denna inlaga.

81

Följaktligen och i motsats till vad sökanden har hävdat delgavs bolaget faktiskt det första ändringsbeslutet, och utövade sin rätt till försvar genom att efter denna delgivning justera sina grunder och yrkanden.

82

Denna grund, åberopad för första gången vid förhandlingen, kan således inte godtas då den saknar stöd i de faktiska omständigheterna, och det saknas härvid anledning att uttala sig om huruvida den kan tas upp till sakprövning.

83

I skäl 659 i det angripna beslutet anges följande:

”Även Fapricela var närvarande vid mötet i Madrid den 17 maj 2001 (se bilaga 4). Fapricela hävdar i synnerhet, med hänvisning till mötet den 6 juli 2001 (det är förmodligen mötet den 17 maj 2001 som avses), att det på intet vis refererades till någon jämförelse med Italien-klubben. Kommissionen konstaterar emellertid att anteckningarna från detta möte klart visar att ’syftet med detta möte – för de spanska och portugisiska tillverkarna – var att förklara för Tréfileurope att deras iberiska avtal avseende SSA fungerade utmärkt (som i Italien: kundförteckningar, volymer per kund och totalvolymer)’.”

84

Kommissionen drog därav slutsatsen att Fapricela fick kännedom om Europa-klubben först vid mötet den 17 maj 2001 (skäl 660 i det angripna beslutet).

85

Att kännedom erhållits i ett sent skede beaktades av kommissionen när den mot bakgrund av överträdelsens allvar fastställde procentandelen av försäljningsvärdet (skälen 949 och 953 i det angripna beslutet).

86

Enligt fast rättspraxis rörande bevisbördans fördelning åligger det den part eller myndighet som gör gällande att konkurrensbestämmelserna åsidosatts att förebringa bevisning som styrker att omständigheter som utgör rekvisit för en överträdelse föreligger. Det åligger vidare det företag som åberopar en grund för försvar, då överträdelse kan konstateras, att visa att villkoren för att tillämpa denna grund för försvar är uppfyllda, varvid denna myndighet måste tillgripa andra bevismedel (dom av den 16 november 2006, Peróxidos Orgánicos/kommissionen, T‑120/04, REG, EU:T:2006:350, punkt 50, se även, för ett motsvarande synsätt, dom av den 17 december 1998, Baustahlgewebe/kommissionen, C‑185/95 P, REG, EU:C:1998:608, punkt 58, och dom av den 7 januari 2004, Aalborg Portland m.fl./kommissionen, C‑204/00 P, C‑205/00 P, C‑211/00 P, C‑213/00 P, C‑217/00 P och C‑219/00 P, REG, EU:C:2004:6, punkt 78). Överträdelsens varaktighet är ett av rekvisiten för begreppet överträdelse enligt artikel 101.1 FEUF, och bevisbördan för att styrka denna åvilar i första hand kommissionen (dom av den 7 juli 1994, Dunlop Slazenger/kommissionen, T‑43/92, REG, EU:T:1994:79, punkt 79, och dom Peróxidos Orgánicos/kommissionen, se ovan, EU:T:2006:350, punkt 51).

87

Fördelningen av bevisbördan kan dock variera, eftersom de faktiska omständigheter som en part åberopar kan vara sådana att motparten tvingas lämna en förklaring eller en motivering, vid äventyr av att bevisbördan kan anses ha uppfyllts (se, för ett liknande resonemang, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 86 ovan, EU:C:2004:6, punkt 79, och dom Peróxidos Orgánicos/kommissionen, punkt 86 ovan, EU:T:2006:350, punkt 53).

88

När det gäller den bevisning som kommissionen kan stödja sig på, är det principen om fri bevisprövning som gäller inom konkurrensrätten (dom av den 25 januari 2007 Dalmine/kommissionen, C‑407/04 P, REG, EU:C:2007:53, punkt 63, och dom av den 8 juli 2004, JFE Engineering m.fl./kommissionen, T‑67/00, T‑68/00, T‑71/00 och T‑78/00, REG, EU:T:2004:221, punkt 273). Eftersom förbudet mot att delta i konkurrensbegränsande förfaranden och avtal liksom de sanktioner som kan åläggas den som bryter mot detta förbud är väl kända, är det vanligt att den verksamhet som sådana förfaranden och avtal medför bedrivs i hemlighet, att mötena äger rum i lönndom, oftast i tredjeland, och att därtill hörande dokumentation begränsas till ett minimum. Även om kommissionen upptäcker handlingar som uttryckligen bekräftar att aktörer har haft otillåten kontakt med varandra, till exempel mötesprotokoll, är dessa handlingar vanligtvis fragmentariska och spridda, varför det ofta visar sig vara nödvändigt att rekonstruera vissa detaljer med hjälp av slutledning. I de flesta fall måste förekomsten av ett konkurrensbegränsande förfarande eller avtal härledas ur ett antal sammanträffanden och indicier som sammantagna, förutsatt att det saknas en annan hållbar förklaring, kan utgöra bevis för att en överträdelse av konkurrensreglerna har skett (dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 86 ovan, EU:C:2004:6, punkterna 55–57). Sådana indicier och sammanträffanden kan ge upplysningar inte endast om att det har förekommit konkurrensbegränsande beteenden eller avtal, utan också om hur länge fortlöpande konkurrensbegränsande beteenden har pågått och om hur länge ett avtal som har ingåtts i strid med konkurrensreglerna har varit tillämpligt (dom av den 21 september 2006, Technische Unie/kommissionen, C‑113/04 P, REG, EU:C:2006:593, punkt 166).

89

Kommissionen måste lägga fram exakt och samstämmig bevisning till stöd för att den påstådda överträdelsen har ägt rum (se dom av den 6 juli 2000, Volkswagen/kommissionen, T‑62/98, REG, EU:T:2000:180, punkterna 43 och 72 och där angiven rättspraxis, och dom av den 25 oktober 2005, Groupe Danone/kommissionen, T‑38/02, REG, EU:T:2005:367, punkt 217 och där angiven rättspraxis). Emellertid måste varje del av den bevisning som kommissionen har åberopat inte nödvändigtvis motsvara dessa kriterier med avseende på varje del av överträdelsen. Det räcker att en samlad bedömning av alla de indicier som institutionen har hänvisat till motsvarar detta krav (dom JFE Engineering m.fl./kommissionen, punkt 88 ovan, EU:T:2004:221, punkt 180, och dom Groupe Danone/kommissionen, se ovan, EU:T:2005:367, punkt 218, se även, för ett liknande resonemang, dom av den 20 april 1999, Limburgse Vinyl Maatschappij m.fl./kommissionen, T‑305/94–T‑307/94, T‑313/94–T‑316/94, T‑318/94, T‑325/94, T‑328/94, T‑329/94 och T‑335/94, REG, EU:T:1999:80, punkterna 768–778 och, särskilt, punkt 777). När det gäller en överträdelses varaktighet fordras det enligt rättspraxis att kommissionen, när det saknas bevisning som gör det möjligt att direkt fastställa varaktigheten, åtminstone ska stödja sig på bevisning som hänför sig till omständigheter som ligger tillräckligt nära i tiden för att det rimligen ska kunna antas att överträdelsen har fortgått utan avbrott mellan två exakta tidpunkter (dom Technische Unie/kommissionen, punkt 88 ovan, EU:C:2006:593, punkt 169, dom Dunlop Slazenger/kommissionen, punkt 86 ovan, EU:T:1994:79, punkt 79, och dom Peróxidos Orgánicos/kommissionen, punkt 86 ovan, EU:T:2006:350, punkt 51).

90

När det gäller värdet av olika bevis ska det understrykas att det enda relevanta kriteriet för att värdera den fritt förebringade bevisningen utgörs av dess trovärdighet (dom Dalmine/kommissionen, punkt 88 ovan, EU:C:2007:53, punkt 63, se dom av den 8 juli 2004, Mannesmannröhren-Werke/kommissionen, T‑44/00, REG, EU:T:2004:218, punkt 84 och där angiven rättspraxis, dom JFE Engineering m.fl./kommissionen, punkt 88 ovan, EU:T:2004:221, punkt 273). Enligt de allmänna bevisreglerna beror en handlings trovärdighet och därmed dess bevisvärde på dess ursprung, omständigheterna kring dess tillkomst, dess avsedda mottagare och dess innehåll (dom av den 15 mars 2000, Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, T‑25/95, T‑26/95, T‑30/95–T‑32/95, T‑34/95–T‑39/95, T‑42/95–T‑46/95, T‑48/95, T‑50/95–T‑65/95, T‑68/95–T‑71/95, T‑87/95, T‑88/95, T‑103/95 och T‑104/95, REG, EU:T:2000:77, punkt 1053, förslag till avgörande av domaren Vesterdorf, tillförordnad generaladvokat i målet Rhône-Poulenc/kommissionen, T‑1/89, EU:T:1991:38). Härvid bör det bland annat tillmätas stor vikt om en handling har upprättats i omedelbar anslutning till de faktiska omständigheterna (dom av den 11 mars 1999 Ensidesa/kommissionen, T‑157/94, REG, EU:T:1999:54, punkt 312) eller av en person som direkt har bevittnat dessa omständigheter (se, för ett liknande resonemang, domen i de ovan i punkt 88 nämnda förenade målen JFE Engineering m.fl./kommissionen, EU:T:2004:221, punkt 207). Handlingar som tyder på att kontakter har ägt rum mellan flera företag och att dessa verkligen eftersträvade att i förväg undanröja osäkerheten om konkurrenternas framtida beteenden räcker för att styrka att ett samordnat förfarande har förelegat (se, för ett liknande resonemang, dom av den 16 december 1975, Suiker Unie m.fl./kommissionen, 40/73–48/73, 50/73, 54/73–56/73, 111/73, 113/73 och 114/73, REG, EU:C:1975:174, punkterna 175 och 179). Vidare ska uttalanden som går emot den som har avgett dem i regel anses utgöra särskilt trovärdig bevisning (se, för ett liknande resonemang, dom JFE Engineering m.fl./kommissionen, punkt 88 ovan, EU:T:2004:221, punkterna 207, 211 och 212).

91

Vidare följer det av fast rättspraxis att det räcker att ett företag lämnar uppgifter till sina konkurrenter i avsikt att förbereda ett konkurrensbegränsande avtal för att det ska anses styrkt att det förelegat ett samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 101 FEUF (se dom av den 8 juli 2008, BPB/kommissionen, T‑53/03, REG, EU:T:2008:254, punkt 178 och där angiven rättspraxis).

92

Om rätten anser att det föreligger tvivelsmål ska företräde ges åt den lösning som gynnar det företag till vilket beslutet om fastställelse av överträdelsen riktats. Rätten kan således inte fastställa att kommissionen styrkt att den ifrågavarande överträdelsen förelegat om denna fråga enligt rätten fortfarande är föremål för tvivel (dom JFE Engineering m.fl./kommissionen, punkt 88 ovan, EU:T:2004:221, punkt 177, och dom Groupe Danone/kommissionen, punkt 89 ovan, EU:T:2005:367, punkt 215). I den situationen är det nödvändigt att beakta principen om presumtionen för den anklagades oskuld, som bland annat följer av artikel 6.2 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Denna princip ingår bland de grundläggande rättigheterna som enligt domstolens praxis skyddas genom unionens rättsordning, vilket dessutom har bekräftats genom artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Med hänsyn till de ifrågavarande överträdelsernas art och till arten av och strängheten i de därtill knutna sanktionsåtgärderna ska principen om oskuldspresumtion tillämpas i bland annat förfaranden rörande åsidosättanden av konkurrensregler som kan leda till åläggande av böter eller viten (dom av den 8 juli 1999, Hüls/kommissionen, C‑199/92 P, REG, EU:C:1999:358, punkterna 149 och 150, dom Montecatini/kommissionen, C‑235/92 P, REG, EU:C:1999:362, punkterna 175 och 176, och dom Groupe Danone/kommissionen, punkt 89 ovan, EU:T:2005:367, punkt 216).

93

Vid bedömningen av huruvida en överträdelse har förelegat ska dessutom hänsyn tas uteslutande till den bevisning som kommissionen lade fram i det beslut där den konstaterade överträdelsen. Den enda relevanta frågan är således huruvida denna bevisning i materiellt hänseende räcker för att styrka överträdelsen (dom Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, punkt 90 ovan, EU:T:2000:77, punkt 726).

94

Den motivering som krävs enligt artikel 296 FEUF ska slutligen vara anpassad till rättsaktens beskaffenhet. Av motiveringen ska klart och tydligt framgå hur den institution som har antagit rättsakten har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att den behöriga domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning. Frågan huruvida kravet på motivering är uppfyllt ska bedömas med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, särskilt rättsaktens innehåll, de anförda skälen och det intresse av att få förklaringar som de vilka rättsakten är riktad till, eller andra personer som direkt eller personligen berörs av den, kan ha. Det krävs inte att alla relevanta faktiska och rättsliga omständigheter anges i motiveringen, eftersom bedömningen av om motiveringen av ett beslut uppfyller kraven i artikel 296 FEUF inte ska ske endast utifrån rättsaktens ordalydelse, utan även utifrån sammanhanget och samtliga rättsregler på det ifrågavarande området (dom av den 2 april 1998, kommissionen/Sytraval och Brink’s France, C‑367/95 P, REG, EU:C:1998:154, punkt 63, dom av den 30 september 2003, Tyskland/kommissionen, C‑301/96, REG, EU:C:2003:509, punkt 87, och dom av den 22 juni 2004, Portugal/kommissionen, C‑42/01, REG, EU:C:2004:379, punkt 66).

95

Fapricela har ifrågasatt kommissionens bevisning beträffande såväl överträdelseperioden före den 17 maj 2001 som överträdelseperioden 17 maj 2001–19 september 2002.

96

Fapricela har bestritt relevansen av de bevis som kommissionen lagt fram såvitt avser de två möten som hölls den 25 november 1999 respektive den 18 oktober 2000, av vilka bevis man skulle kunna ledas att tro att sökanden redan vid denna tid kände till kartellens europeiska dimension.

97

Tribunalen konstaterar emellertid att kommissionen inte beaktade vare sig denna bevisning eller dessa två möten, eftersom den nämligen inte ansåg att man vare sig av bevisningen eller mötena kunde dra slutsatsen att Fapricela kände till kartellens europeiska dimension före den 17 maj 2001.

98

Sökandens argument såvitt avser dessa två möten är således utan verkan och ska underkännas.

99

Sökanden har bestritt relevansen av det bevismaterial som kommissionen samlat in och som påstås visa att bolaget kände till kartellens europeiska dimension från och med den 17 maj 2001.

100

Kommissionen har hänvisat till två möten som den anser visar att Fapricela kände till Europa-klubben. Det rör sig om mötena den 17 maj och den 6 juli 2001.

101

Det ska noteras att kommissionen i sina inlagor hänvisar till ”andra möten” i vilka sökanden ska ha deltagit och under vilka kartellens paneuropeiska dimension ska ha diskuteras, utan att precisera vilka möten det rör sig om. Undersökningen av det angripna beslutet, och i synnerhet dess bilaga 4, bringar inte någon klarhet i vilka möten som avses och det kan konstateras att detta beslut endast refererar till de möten som ägde rum den 17 maj respektive den 6 juli 2001.

102

Tribunalen ska således göra en bedömning av den bevisning som kommissionen lagt fram såvitt avser dessa två möten.

103

Det framgår av tabellen i bilaga 4 till det angripna beslutet att Fapricela närvarade vid detta möte. Detta har inte bestritts av bolaget.

104

Fapricela har däremot framfört en rad allmänt hållna argument, vilka även gäller mötet den 6 juli 2001. Bolaget har först och främst gjort gällande att det vare sig deltog i eller var inbjudet till Europa-klubbens möten på Iberiska halvön eller något annat internationellt möte utanför Iberiska halvön. Detta bekräftas av det faktum att det inte nämns någonstans i det angripna beslutet att bolaget deltog i möten i Europa-klubben eller med Eurostress Information Service (Esis), den största yrkesorganisationen för SSA-tillverkare i Europa, eller i möten i anslutning till denna organisation, av det faktum att bolaget inte nämns i avsnitt 9.1.5.1.7 (som rör förhandlingar omfattande Spanien och Portugal), och av det faktum att det förutsattes att bolaget inte skulle delta i den år 2002 utvidgade Europa-klubben (se punkt 48 ovan). Vidare var bolaget inte aktivt utanför den iberiska marknaden och gick dessutom med i kartellen i ett sent skede. Bolaget betraktades inte heller av de andra medlemmarna som delaktig i det paneuropeiska avtalet. Dessutom visar alla omständigheter, och i synnerhet den samordnande roll som tillskrevs Tycsa, att de övriga medlemmarna hade för avsikt att utesluta Fapricela från det paneuropeiska avtalet.

105

Fapricela har även framfört ett flertal argument som specifikt avser mötet den 17 maj 2001. Bolaget har angett att det inte har något minne av att Tréfileurope var närvarande vid detta möte och poängterat att deltagandet inte framgår av de anteckningar som fördes vid mötet (s. 30044 i den administrativa akten). Av dessa anteckningar framgår dessutom endast att det fördes en bilateral diskussion mellan Emesa och Tréfileurope i vilken Fapricela inte var inblandad. Tréfileuropes deltagande skulle vidare på sin höjd kunna betraktas som ett försök till inträde i Spanien-klubben och innebär inte att något annat än det iberiska avtalet diskuterades med detta företag. Det finns inte heller någon bevisning, inbegripet dokumentet på sidan 34552 i akten, som styrker att Italien-klubben diskuterades under detta möte. Sökanden menar vidare att även om det skulle ha förekommit ett utbyte av upplysningar härvidlag är detta inte något relevant bevis för att Fapricela kände till kartellens utom-iberiska dimension. Sökanden anser även att bevisningen på sidorna 30044, 30045, 20008–20011, 20063, 11690, 11691, 11697, 11698 och 34612 i akten saknar relevans. Vidare har Fapricela gjort gällande att det under alla omständigheter inte delgavs dessa dokument under det administrativa förfarandet, vilket utgör ett åsidosättande av bolagets rätt till försvar och av den kontradiktoriska principen. Bolaget har dessutom bestritt att dess marknadsandelar i unionen diskuterades under detta möte och har i synnerhet ifrågasatt kommissionens tolkning av bevisningen på sidan 30666 i akten.

106

Som svar på en skriftlig fråga från tribunalen har Fapricela vidgått att bolaget mottog den DVD-skiva som kommissionen hade skickat till bolaget den 8 oktober 2008.

107

Bolaget har i detta svar även medgett att det underrättades av kommissionen om att de hemligstämplade handlingar avseende ansökningarna om förmånlig behandling, inlästa på den DVD-skiva som hade skickats till bolaget den 8 oktober 2008, fanns att tillgå i kommissionens lokaler.

108

Vidare har Fapricela vid förhandlingen den 16 oktober 2014 vidgått att all den bevisning som kommissionen lagt fram och som bolaget enligt vad det uppgett i sina inlagor inte hade fått tillgång till, antingen innehades av bolaget och hade bifogats dess ansökan, eller fanns tillgänglig på den DVD-skiva som kommissionen hade tillställt bolaget, eller fanns att tillgå i kommissionens lokaler.

109

Fapricela har följaktligen återkallat sin invändning om åsidosättande av bolagets rätt till försvar.

110

Den kan konstateras att kommissionen, utan att bli motsagd av Fapricela, har anfört att Tréfileuropes närvaro vid mötet den 17 maj 2001 bekräftades av Tréfileurope självt, i dess yttranden av den 11 juni 2003 (som finns med på sidan 34552 i akten), liksom av Emesas anteckningar och av den information som Tycsa tillhandahöll (se bilaga 4 till det angripna beslutet, den punkt som avser mötet den 17 maj 2001).

111

Mot bakgrund av denna bevisning anser tribunalen det således vara styrkt att Tréfileurope var närvarande vid detta möte och att sökandens förnekande i detta avseende kan vederläggas.

112

Fapricela och kommissionen har skilda uppfattningar om både innehållet i det möte som ägde rum den 17 maj 2001, enligt kommissionens redogörelse i bilaga 4 till det angripna beslutet, och tolkningen av detsamma.

113

Parterna är förvisso eniga om att det uttalades att Spanien-klubben ”fungerade utmärkt”, men sökanden anser att det var fel av kommissionen att därav dra slutsatsen att den paneuropeiska delen av kartellen diskuterades med Tréfileurope. Fapricela anser dessutom att det inte finns någon bevisning som styrker att det refererades till Italien-klubben under detta möte.

114

Tribunalen noterar inledningsvis att kommissionen, i det angripna beslutet, inte angav att Europa-klubben eller kartellen i sin helhet diskuterades. I bilaga 4 till det angripna beslutet gjorde kommissionen endast gällande att det hade förts en diskussion om Italien-klubben. Det var denna diskussion som föranledde kommissionen att dra slutsatsen att deltagarna vid detta möte, från och med det ögonblicket, måste ha varit medvetna om kartellens paneuropeiska utbredning.

115

Innan tribunalen prövar frågan huruvida en diskussion rörande Italien-klubben gjorde det möjligt för kommissionen att hålla samtliga deltagare vid mötet ansvariga för kartellen i sin helhet och, i synnerhet, dess paneuropeiska del, ska det kontrolleras i vilken mån kommissionen har styrkt innehållet i den diskussion som ägde rum.

116

Det framgår av kommissionens inlagor att den skriftliga bevisning som kommissionen stödde sig på när det gäller innehållet i den diskussion som fördes mellan medlemmarna i Spanien-klubben och Tréfileurope, utgörs av det yttrande som lämnades av det sistnämnda bolaget inom ramen för förfarandet för förmånlig behandling (sidan 34552 i den administrativa akten, bilaga E2).

117

Av detta yttrande framgår följande:

”Syftet med detta möte var, för de spanska och portugisiska tillverkarnas del, att förklara för Tréfileurope att deras iberiska avtal avseende tråd för spännarmering fungerade utmärkt (som i Italien: kundförteckningar, volymer per kund, var och ens andelar per kund). Dessa tillverkare upplyste även Tréfileurope om de prishöjningar som de kommit överens om.”

118

Noteringen ”som i Italien” skulle kunna tolkas som att Tréfileurope under mötet uppgav att Spanien-klubben fungerade på samma sätt som Italien-klubben. Detta är den ståndpunkt som kommissionen intagit.

119

Det kan emellertid inte uteslutas att denna notering helt enkelt är en jämförelse mellan Spanien-klubben och Italien-klubben som gjordes av företrädaren för Tréfileurope vid nedtecknandet av detta stycke, utan att denna jämförelse för den sakens skull togs upp under mötet.

120

Tribunalen anser följaktligen att denna del av bevisningen i sig inte är tillräcklig för att fastställa att deltagarna i mötet den 17 maj 2001 faktiskt diskuterade Italien-klubben vid detta tillfälle.

121

I fotnoterna i bilaga 4 till det angripna beslutet identifieras även bevismaterial härrörande från Emesa och Tycsa, vilket ingetts av kommissionen som svar på en skriftlig fråga från tribunalen (bilaga E3).

122

Detta bevismaterial, däribland e-postmeddelandet från P., bekräftar emellertid endast att ett möte, i vilket Tréfileurope deltog, hölls den 17 maj 2001. Det kan utifrån detta material inte fastställas att det vid nämnda möte förekom någon diskussion angående Italien-klubben.

123

Tribunalen kan inte heller godta det argument som kommissionen framfört vid förhandlingen, enligt vilket det framgår av dessa fotnoter att en ordväxling angående priserna i Italien ägde rum under detta möte. Att en sådan ordväxling ägde rum framgår inte på något sätt av den bevisning som getts in.

124

Det föreligger således tvivel angående innehållet i mötet och detta tvivel ska gynna sökanden.

125

Tribunalen anser följaktligen att kommissionen inte har styrkt att sökanden nödvändigtvis måste ha känt till Europa-klubben från och med mötet den 17 maj 2001.

126

I bilaga 4 till det angripna beslutet preciseras bland annat följande angående mötet den 6 juli:

”Anteckningarna från detta möte innehåller även en tabell som visar GSW:s, Aceralias och Fapricelas volymer av tvinnad kabel och marknadsandelar i Spanien, Portugal och resten av Europeiska unionen (av vilken det framgår att dessa bolags andelar tillsammans utgjorde 100 procent och att det åtminstone under denna period endast var GSW och Aceralia som exporterade till resten av Europa, medan Fapricela endast sålde tvinnad kabel i de iberiska länderna).”

127

Kommissionen anser att uppgifterna i de anteckningar som hittades hos Tycsa (sidan 30066 i den administrativa akten, i bilaga VII till ansökan, sidan 895) inte lämnar några tvivel om vad detta möte omfattade.

128

De uppgifter som kommissionen åberopat, som finns i tabellen nere till vänster i dokumentet, avser likväl GSW:s, Aceralias och Fapricelas marknadsandelar i Spanien, Portugal och i resten av unionen.

129

Dessa uppgifter styrker i själva verket endast att vissa medlemmar i Spanien-klubben hade försäljning utanför Spanien, något som däremot inte bevisar att det förekom någon diskussion om Europa-klubben under detta möte. Dessa två sidor av kartellen var nämligen klart åtskilda.

130

Kommissionen har följaktligen inte kunna föra i bevis att sökanden, från och med den 6 juli 2001, måste ha känt till den paneuropeiska delen av kartellen.

131

Talan bifalls sålunda såvitt avser den första grundens första del.

132

Fapricela har inom ramen för sin första grunds andra del anfört att då bolaget inte kände till den paneuropeiska delen av kartellen kan det inte göras gällande att det deltog i en enda, fortlöpande överträdelse mellan den 2 december 1998 och den 19 september 2002.

133

Det framgår av fast rättspraxis att överenskommelser kan anses utgöra beståndsdelar i ett enda, konkurrensbegränsande avtal endast om det är styrkt att de ingår i en övergripande plan med ett gemensamt mål. Vidare är det endast om företaget – när det deltog i dessa överenskommelser – kände till eller borde ha känt till att det därmed anslöt sig till det aktuella avtalet, som dess delaktighet i de ifrågavarande överenskommelserna kan ge uttryck för dess deltagande i sagda avtal (dom Cimenteries CBR m.fl./kommissionen, punkt 90 ovan, EU:T:2000:77, punkterna 4027 och 4112, och dom av den 16 juni 2011, Putters International/kommissionen, T‑211/08, REG, EU:T:2011:289, punkt 31 och följande punkter).

134

Av denna rättspraxis framgår således att tre villkor måste vara uppfyllda för att deltagande i en enda, fortlöpande överträdelse ska anses vara styrkt. Dessa är att det finns en övergripande plan med ett gemensamt mål, att företaget avsiktligen medverkat i denna plan, och att det är styrkt att företaget kände till de övriga deltagarnas konkurrensbegränsande beteenden, eller att företaget får antas känna till dessa beteenden (dom Putters International/kommissionen, punkt 133 ovan, EU:T:2011:289, punkt 35).

135

Om däremot ett företag har deltagit direkt i ett eller flera av de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, men det inte har styrkts att företaget avsåg att genom sitt eget beteende bidra till att uppnå de gemensamma mål som deltagarna eftersträvade, och att det hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte, eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, har kommissionen endast rätt att hålla företaget ansvarigt för de beteenden som det direkt deltagit i och för de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra kartelldeltagare med samma syften som det aktuella företaget och som det styrkts att företaget kände till eller rimligen kunnat förutse och vars risker det varit berett att godta (dom av den 6 december 2012, kommissionen/Verhuizingen Coppens, C‑441/11 P, REG, EU:C:2012:778, punkt 44).

136

Detta innebär emellertid inte att detta företag undgår sitt ansvar för de beteenden som det visats att det har deltagit i eller som det faktiskt kan hållas ansvarigt för. Att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en konkurrensbegränsande samverkan eller att det har spelat en mindre roll vid sitt deltagande saknar nämligen betydelse vid påvisandet av att det har begått en överträdelse. Dessa förhållanden ska endast beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen är och i förekommande fall vid fastställandet av böterna (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 135 ovan, EU:C:2012:778, punkt 45).

137

Det är emellertid endast möjligt att på detta sätt dela upp ett kommissionsbeslut i vilket en kartell kvalificeras som en enda, fortlöpande överträdelse, om, för det första, nämnda företag under det administrativa förfarandet getts möjlighet att inse att det även lades vart och ett av de beteenden som utgjorde denna överträdelse till last, och således kunde försvara sig mot dessa påståenden, och, för det andra, att det aktuella beslutet är tillräckligt tydligt i detta hänseende (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 135 ovan, EU:C:2012:778, punkt 46).

138

När de villkor som anges ovan är uppfyllda gäller således följande: Om unionsdomstolen finner att kommissionen inte har styrkt att ett företag, under den tid det deltog i de konkurrensbegränsande beteenden som utgör en enda, fortlöpande överträdelse, hade kännedom om de konkurrensbegränsande beteenden som planerades eller som genomfördes av andra företag i samma syfte eller att företaget rimligen kunde förutse dem och att det var berett att godta den risk som detta innebar, kan unionsdomstolen enbart dra slutsatsen att detta företag inte kan hållas ansvarigt för de andra beteendena, och därmed inte för den enda, fortlöpande överträdelsen i dess helhet, och att det angripna beslutet ska anses vara ogrundat på just denna punkt (dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 135 ovan, EU:C:2012:778, punkt 47).

139

I förevarande fall är det inte styrkt att Fapricela hade kännedom om kartellens utom-iberiska och paneuropeiska dimension eller den samlade plan som karakteriserade den, vare sig från och med den 17 maj 2001 (se punkt 125 ovan) eller från och med den 6 juli 2001 (se punkt 130 ovan).

140

Dessutom har inte kommissionen i det angripna beslutet anfört någon bevisning hänförlig till tiden efter den 6 juli 2001 som skulle kunna styrka att Fapricela kände till Europa-klubben före den 19 september 2002, det vill säga det datum då överträdelsen upphörde.

141

Det är följaktligen inte bevisat att Fapricela kände till Europa-klubben under den överträdelseperiod som bolaget hållits ansvarig för.

142

Kommissionen borde således inte ha bedömt att sökanden hade gjort sig skyldig till en enda, fortlöpande överträdelse mellan den 2 december 1998 och den 19 september 2002 som kännetecknades av dels ett deltagande i Spanien-klubben under denna period, dels kännedom – om än i ett sent skede – om Europa-klubben från och med maj 2001, eftersom denna senare beståndsdel av den enda överträdelsen ju inte var fastställd.

143

Eftersom talan bifalls såvitt avser den första grundens första och andra del, ska artikel 1 i det angripna beslutet delvis ogiltigförklaras, i den del det däri fastställs att sökanden åsidosatte bestämmelserna i artikel 101.1 FEUF genom att – utöver att ha deltagit i en överträdelse av dessa bestämmelser på den iberiska marknaden – även ha deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan som omfattade den inre marknaden och därefter Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

144

Fapricela har anfört att det var med orätt som kommissionen fann att bolaget fortlöpande deltog i Spanien-klubben från den 2 december 1998 till den 19 september 2002. Sökanden har hävdat att den tog avstånd från denna klubb mellan oktober månad 2000 och den 9 april 2001 och att den betedde sig konkurrensinriktat under denna period.

145

I skälen 529 och 530 i det angripna beslutet anges följande:

146

Det följer av fast rättspraxis att när det har visats att ett företag har deltagit i möten mellan konkurrerande företag i konkurrensbegränsande syfte, ankommer det på detta företag att förebringa bevis för att det deltog i mötena utan någon som helst konkurrensbegränsande avsikt genom att styrka att bolaget hade förklarat för sina konkurrenter att det deltog i mötena med en annan inställning än dessa. För att företagets deltagande i ett sådant möte inte ska kunna anses utgöra ett tyst samförstånd till ett olagligt initiativ eller ge intrycket av att företaget kommer att rätta sig därefter, måste företaget öppet ta avstånd från det som avhandlas under mötet så att övriga deltagare uppfattar att företaget inte längre avser att delta, alternativt måste företaget avslöja den konkurrensbegränsande samverkan för de administrativa myndigheterna (se dom av den 3 maj 2012, Comap/kommissionen, C‑290/11 P, EU:C:2012:271, punkterna 74 och 75 och där angiven rättspraxis, och dom av den 7 februari 2013, Slovenská sporiteľňa, C‑68/12, REG, EU:C:2013:71, punkt 27 och där angiven rättspraxis).

147

Det finns anledning att erinra om de bevis avseende Fapricelas deltagande i Spanien-klubben mellan den 18 oktober 2000 och den 9 april 2001 som kommissionen grundade sig på i det angripna beslutet.

148

Kommissionen slog först och främst fast att Fapricela hade deltagit i mötet den 18 oktober 2000 och preciserade följande:

”Tycsa … Diskussioner om strategier vad gäller tvinnad kabel. Ett av de halvofficiella möten mellan portugisiska och spanska tillverkare under vilka det ofta diskuterades priser, försäljningsrestriktioner och kunder, enligt Emesa … Likaså Arcelor España m.fl.: fördelning av kvoter: Fapricela 20 %, Tycsa 40 %, Emesa 40 %. Diskussion även om tilldelade volymer: ’Tréfilunion 3000 ton Portugal… Globalt, tvinnad kabel = 88000 ton… Fapricela uppger 300t/… i Spanien’ (originaltexten på spanska).”

149

Utan att förfoga över någon deltagarlista angav kommissionen följande vad gäller januari och februari 2001:

”[B]land Emesas anteckningar, kopior utvisande den totala försäljningen av tråd på den iberiska marknaden det första kvartalet, omnämnande: ’Proderac, GSW (Tycsa + TQ), Aceralia (Emesa + Galycas), Socitrel och Fapricela’, liksom skillnaderna mellan de verkliga försäljningsvolymerna och de överenskomna kvoterna (% verklig och % ök.’ – originaltexten på spanska).”

150

När det gäller mötet den 15 mars 2001 slog kommissionen inte fast att Fapricela deltog, men angav emellertid följande:

”[V]id mötet delades fyra kopior ut som gällde: 1) försäljningsvolymerna på den ’iberiska marknaden’ i januari och februari 2001 såvitt avsåg Proderac, GSW, (Tycsa + CTQ), Aceralia (Emesa + Galycas), Socitrel och Fapricela …”

151

Vad avser mötet den 23 mars 2001 angav kommissionen att Socitrel ”som även företräder Fapricela” var närvarande. Kommissionen noterade angående detta möte att ”Fapricela, efter lösningen av en dispyt mellan Fapricela, Tycsa och Emesa angående frågan om vilket företag som skulle leverera till en viss kund, ’lovade att fullfölja avtalet som gav så goda resultat’ (originaltexten på spanska) (fotnot)”. Kommissionen angav även att ”slutligen diskuterades Fapricelas, Emesas och Tycsas leveranser av och priser på tvinnad kabel såvitt avsåg en viss kund”.

152

Beträffande april månad 2001, angav kommissionen att det ”i ett dokument som hittades hos Tycsa (fotnot) avseende försäljningsvolymerna i Spanien och Portugal rapporteras om avvikelser från de överenskomna kvoterna för Emesa, Galycas, GSW, Socitrel, Fapricela och Proderac vad gäller januari, februari och mars samt om totalsumman för det första kvartalet 2001 (fotnot)”.

153

Det är slutligen ostridigt att Fapricela deltog i mötet den 9 april 2001.

154

Fapricela har anfört följande:

155

Fapricela har vidare bestritt

156

Fapricela anser sig ha förebringat tillräckligt med motbevisning för tillämpning av omvänd bevisbörda till nackdel för kommissionen.

157

Fapricela har slutligen klandrat kommissionen för att i det angripna beslutet ha underlåtit att bemöta de argument som bolaget framförde inom ramen för det administrativa förfarandet. Sökanden har även ifrågasatt det referensår som kommissionen valde vad gäller det försäljningsvärde som skulle beaktas, mot bakgrund av att bolaget hävdar att det stod utanför kartellen mellan oktober 2000 och april 2001.

158

Kommissionen har bestritt dessa argument.

159

När det gäller påståendet att kommissionen ska ha åsidosatt Fapricelas rätt till försvar genom att underlåta att delge bolaget bevismaterial, hänvisar tribunalen till punkterna 106–109 ovan och erinrar om att sökanden återkallade denna invändning vid förhandlingen.

160

Vad gäller mötet den 18 oktober 2000 har Fapricela – i svar på tribunalens skriftliga frågor och ytterligare en gång vid förhandlingen – medgett att bolaget deltog vid detta möte.

161

Tribunalen konstaterar att Fapricela inte har förebringat någon bevisning som styrker att bolaget vid mötet den 18 oktober 2000 öppet tog avstånd från kartellen.

162

Sökanden stöder sig i själva verket endast på bevis som rör omständigheter som inträffat efter detta möte (sidorna 20058–20060 i den administrativa akten, till vilka bolaget hänvisar i punkt 172 i ansökan, rör nämligen den ”dispyt” som ska ha ägt rum vid mötet den 23 mars 2001), för att av dessa dra slutsatsen att bolagets ”frånvaro” vid mötena efter den 18 oktober 2000 och fram till mötet den 9 april 2001 betyder att bolaget tog avstånd redan vid mötet den 18 oktober 2000.

163

Dessutom framgår det av bilaga 4 till det angripna beslutet att man vid detta möte diskuterade den strategi som skulle följas vad gällde tvinnad kabel liksom fördelning av kvoter, bland annat till Fapricela, och de volymer som skulle tilldelas bland annat detta bolag (se punkt 148 ovan). Sökanden har inte förebringat några bevis som vederlägger kommissionens konstateranden.

164

Tribunalen kan således inte godta sökandens argument.

165

Vad gäller de möten som hölls under januari och februari månad 2001, framgår det av bilaga 4 till beslutet att Emesa förfogade över uppgifter som avsåg ”den totala försäljningen av tråd på den iberiska marknaden det första kvartalet” och ”skillnaderna mellan de verkliga försäljningarna och de överenskomna kvoterna” avseende ett flertal företag, däribland Fapricela. I bilaga 4 hänvisas till sidorna 27946, 28544–28549 och 33622 i den administrativa akten.

166

Fapricela hävdar för det första att sidan 27946 endast är ett tomt blad och att bolaget nekades tillgång till sidan 33622. För det andra finns det på sidan 28544 en tabell med uppgifter om genomförda försäljningar i januari, februari och mars 2001, vilka emellertid inte kan ha tagits fram i januari eller februari 2001 utan endast i efterhand, och det är möjligt att denna tabell innehåller uppgifter som Fapricela lämnade efter sitt återinträde i Spanien-klubben. För det tredje innehåller sidorna 28546 och 28547 uppgifter rörande samma period, utan att det anges vilket datum dessa togs fram, men de kommer efter den föregående tabellen vilken redan innehöll uppgifter avseende mars månad. När det för det fjärde gäller den tabell över förväntad försäljning för mars (sidan 28548), som påstås ha upprättats den 15 mars 2001, är Fapricelas försäljningssiffror där lägre än de som anges i tabellen på sidan 28544 i akten. Denna skillnad mellan den förväntade försäljningssiffran från den 15 mars 2001 och den siffra som avser den faktiska försäljningen bekräftar bolagets uppgift att det under denna period hade tagit avstånd från Spanien-klubben. Spanien-klubbens medlemmar hade i själva verket inte tillgång till Fapricelas verkliga försäljningssiffror och de sökte påvisa att dessa siffror hade sjunkit i betydande mån, något som kan förstås endast utifrån det sammanhanget att man hade försökt utestänga ett företag som vägrade delta i Spanien-klubben från marknaden.

167

Tribunalen konstaterar inledningsvis att sidorna 27946 och 33622 helt saknar relevans vad gäller perioden januari–februari 2001, eftersom det rör sig om dels en blank sida med det enda ordet ”anteckningsbok”, dels den första sidan i den ansökan om förmånlig behandling som ingetts av Arcelor España, SA, Mittal Steel Company NV och deras dotterbolag samt av Tréfileurope och dess dotterbolag, på vilken det inte nämns någonting angående perioden januari–februari 2001.

168

Vidare framgår det av kommissionens svar på tribunalens skriftliga frågor att sidorna 28544–28549 i den administrativa akten i själva verket har relevans vad gäller mötet den 15 mars 2001 (punkt 15 i kommissionens svar). Det kan således konstateras att hänvisningarna som i bilaga 4 till det angripna beslutet görs till dessa sidor i akten är felaktiga.

169

Vidare finns det på sidorna 28544–28549 i den administrativa akten flera tabeller avseende de olika Spanien-klubbmedlemmarnas försäljning under januari, februari och mars månad 2001, med uppgift om hur den ökat eller minskat, liksom en tabell (sidan 28548) avseende deras förväntade försäljning den 15 mars 2001.

170

Fapricela har angett att det framgår en skillnad mellan tabellen av den 15 mars avseende den förväntade försäljningen och tabellen (sidan 28544) avseende försäljningen i mars månad 2001.

171

Det går emellertid inte att utläsa av sidorna 28544–28549 att möten ägde rum under januari och februari månad 2001.

172

På sin höjd kan det konstateras att Emesa förfogade över känsliga uppgifter rörande Fapricelas försäljning i januari, februari och mars 2001, utan att det är möjligt att fastställa vid vilken tidpunkt dessa uppgifter kom detta bolag tillhanda. Den samtidiga förekomsten av såväl preliminära som icke preliminära tabeller avseende mars månad 2001 tyder dessutom på att dessa uppgifter samlades in efter januari och februari månad 2001.

173

Sökanden har angett att det kan ha varit bolaget självt som tillhandahöll dessa uppgifter efter dess återinträde i Spanien-klubben.

174

Av den bevisning som kommissionen lagt fram går det följaktligen inte att sluta sig till att dessa uppgifter överlämnades till Emesa under januari och februari månad 2001, även om det alltjämt är mer än sannolikt att de överlämnades till de övriga medlemmarna i kartellen av sökanden själv vid en tidpunkt som inte är fastställd men som – såvitt avser vissa av dessa uppgifter – sannolikt inföll i mitten av mars, eftersom Emesa hade uppgifter om Fapricelas ”förväntade” försäljning den 15 mars 2001. Det faktum att dessa uppgifter var preliminära innebär att de kan förmodas ha överlämnats före detta datum.

175

Fapricela har bestritt att det deltog i mötet den 15 mars 2001. Tribunalen konstaterar dock att kommissionen i det angripna beslutet inte hävdade att bolaget deltog i detta möte, utan endast att känsliga uppgifter avseende Fapricela diskuterades vid detta tillfälle. Fapricelas påstående är följaktligen verkningslöst.

176

Fapricela har vidare bestritt relevansen av ett visst antal sidor i den administrativa akten (33622, 11690 et 11691, 11485, 11492 och 11493, 20061) till vilka det hänvisas i bilaga 4 i det angripna beslutet såvitt avser detta möte, eftersom dessa sidor inte specifikt rör mötet den 15 mars 2001.

177

Tribunalen konstaterar att det stämmer att sidorna 33622, 11690 och 11691, 11485, 11492 et 11493 och 20061 inte specifikt rör mötet den 15 mars 2001 och att det inte utifrån dessa sidor går att fastställa innehållet i de diskussioner som ägde rum vid detta tillfälle.

178

Fapricela har dessutom förnekat att de känsliga uppgifter om bolaget som diskuterades under mötet den 15 mars 2001 (sidorna 20062, 30035 och 30036 i den administrativa akten) härrörde från bolaget, och har uppgett att dessa uppgifter var felaktiga.

179

I likhet med vad Fapricela har anfört konstaterar tribunalen att hänvisningen till uppgifterna på sidan 20062 i den administrativa akten avseende bolagets försäljning – som härrör från Emesas anteckningar – föregås av orden ”man vet att”.

180

Detta utesluter emellertid inte att det är bolaget som är källan till denna information (se punkterna 173 och 174 ovan).

181

Det ska vidare påpekas att sidorna 30035 et 30036 i den administrativa akten – vilka härrör från Tycsa – innehåller uppgifter om Fapricelas försäljning (bland annat om försäljningen i januari och februari och den förväntade försäljningen i mars 2001: sidan 30036) liksom om den kvot som Fapricela var tilldelad (sidan 30035).

182

Dessutom ska sidorna 28544–28549 i den administrativa akten tas i beaktande. Dessa dokument, som fanns i Emesas ägo, finns även de med som referensdokument i bilaga 4 till det angripna beslutet när det gäller mötet den 15 mars 2001.

183

Tribunalen noterar att det finns vissa skillnader mellan siffrorna i de tabeller som Emesa förfogade över och de som nämns i de anteckningar Tycsa förde under mötet:

184

Det kan emellertid konstateras att uppgifterna rörande januari och februari månad är desamma eller ligger mycket nära varandra och att de eventuellt kan ha korrigerats utifrån de senast tillgängliga uppgifterna, eftersom tabellerna sannolikt upprättades på förhand och uppgifterna i Tycsas anteckningar var de uppdaterade uppgifterna.

185

Då det rör sig om ett möte som hölls den 15 mars 2001, konstaterar tribunalen även att det inte går att dra någon som helst slutsats av skillnaden – vad gäller den förväntade försäljningen i mars månad – mellan siffrorna i Emesas tabell och siffrorna i de anteckningar Tycsa förde vid mötet, eftersom Fapricela under alla omständigheter inte deltog i detta möte.

186

Det kan dessutom inte dras någon slutsats av den omständigheten att det finns skillnader, vilka har påpekats av sökanden, vad gäller den förväntade försäljningen den 15 mars 2001 vad gäller Spanien och Portugal (angiven på sidan 28548 i den administrativa akten) jämfört med de bokförda försäljningarna i Spanien och Portugal för mars månad 2001 (angivna på sidan 28544 i den administrativa akten), vilka finns upptagna i en tabell som med nödvändighet måste ha upprättats som tidigast i slutet av mars månad 2001.

187

Slutsatsvis konstaterar tribunalen att de känsliga och exakta uppgifter angående Fapricela, vars oriktighet bolaget inte har kunnat bevisa, diskuterades under mötet den 15 mars 2001.

188

Sökanden har inte lämnat någon trovärdig alternativ förklaring till att de övriga medlemmarna i Spanien-klubben hade tillgång till så exakta uppgifter angående bolaget. Under dessa omständigheter anser tribunalen, i likhet med kommissionen, att den mest rimliga förklaringen är att dessa uppgifter kan ha överlämnats av sökanden själv.

189

Sökanden har således inte kunnat visa att kommissionens bevisning avseende mötet den 15 mars 2001 saknar bevisvärde, eller ens att detta bevisvärde är begränsat.

190

När det gäller mötet den 23 mars 2001 vid vilket, enligt kommissionen, Socitrel ”som även företräder Fapricela” var närvarande, anges i det angripna beslutet att ”Fapricela, efter lösningen av en dispyt mellan Fapricela, Tycsa och Emesa angående frågan om vilket företag som skulle leverera till en viss kund, ’lovade att fullfölja avtalet som gav så goda resultat’ (originaltexten på spanska) (fotnot)”. Kommissionen angav även att ”slutligen diskuterades Fapricelas, Emesas och Tycsas leveranser av och priser på tvinnad kabel såvitt avsåg en viss kund”.

191

Sökanden har bestritt att Socitrel företrädde bolaget och har anfört att protokollet från detta möte visar att det förelåg oenighet mellan bolaget och de övriga medlemmarna i Spanien-klubben och, följaktligen, att Fapricela hade tagit avstånd från denna klubb.

192

Detta påstående måste emellertid tillbakavisas.

193

I Emesas anteckningar, som finns på sidan 20060 i den administrativa akten, anges nämligen följande:

”Mötet öppnas, S. erbjuder sig att agera ’företrädare’ för T. [från Fapricela], som har vägrat närvara vid mötet. S. beslutar att ringa T. för att framföra uppriktiga ursäkter från Tycsa och Emesa, vars attityd särskilt förolämpade direktören för Fapricela. Det tycks som om han accepterar ursäkterna och lovar fullfölja avtalet som har gett så goda resultat. Han försäkrar att [J. C.] kommer att närvara vid de kommande mötena.”

194

Detta mötesprotokoll föranleder tribunalen att göra bedömningen att till följd av en dispyt mellan Fapricela å ena sidan och Emesa och Tycsa å andra sidan beslutade Fapricela att inte närvara vid mötet. S grep emellertid in och medlade för att lösa konflikten mellan dessa bolag. T, från Fapricela, accepterade ursäkterna från Emesa och Tycsa och angav att Fapricela avsåg att fullfölja det befintliga avtalet mellan medlemmarna i Spanien-klubben och närvara vid klubbens kommande möten, vilket det gjorde ett par veckor senare, från och med den 9 april 2001.

195

Även om det inte går att fastställa att Fapricela formellt företräddes av Socitrel vid detta möte kan tribunalen således inte godta Fapricelas argument att bolagets inställning vid detta möte vittnar om ett avståndstagande från Spanien-klubben.

196

Det är ostridigt att sökanden deltog i mötet den 9 april 2001 och bolaget har medgett att det tog aktiv del i diskussionerna som fördes vid detta möte.

197

Fapricela har endast anfört att det visserligen vid detta tillfälle åter anslöt sig till Spanien-klubben, men att detta skedde under påtryckningar från de övriga medlemmarna i klubben. Tribunalen ska pröva detta argument nedan i punkterna 204 och följande punkter.

198

Sammanfattningsvis finner tribunalen, mot bakgrund av kommissionens insamlade bevisning:

199

Vad gäller sökandens argument att bolaget agerade självständigt och konkurrensinriktat mellan den 18 oktober 2000 och den 9 april 2001, konstaterar tribunalen att Fapricela inte har förebringat någon bevisning som styrker detta påstående.

200

Bolagets försäljning ökade förvisso i mars 2001 jämfört med januari och februari 2001 (se bilaga VII till ansökan, sidan 33900) och överträffade förväntningarna (se bilaga VII till ansökan, sidan 33903).

201

Emellertid är denna omständighet inte i sig tillräcklig för att det ska kunna fastställas att Fapricela lämnade kartellen, i synnerhet inte under en period på ungefär sex månader, från oktober 2000 till den 9 april 2001.

202

Denna omständighet måste nämligen bedömas i sitt sammanhang – Fapricela var närvarande vid mötet den 18 oktober 2000, uppgifter om bolaget utbyttes under första kvartalet 2001, under mötet den 23 mars 2001 accepterade bolaget att lämna meningsskiljaktigheten mellan sig och två andra Spanien-klubbmedlemmar bakom sig och delta i de kommande mötena vilket det gjorde från och med den 9 april 2001 – och kommissionens ståndpunkt, enligt vilken det kan ha handlat om ett påtryckningsmedel från Fapricelas sida för att förhandla fram en höjning av bolagets kvot, utgör en mer rimlig förklaring till denna omständighet än den förklaring som sökanden lämnat, med tanke på vad som verkligen utspelade sig vid mötet den 23 mars 2001 (se punkterna 190–195 ovan).

203

Tribunalen kan inte heller godta det argument som sökanden framfört i andra hand, enligt vilket denna påstådda önskan om en självständig och konkurrensinriktad ställning på marknaden skulle ha varat åtminstone en månad, något som ter sig än mindre trovärdigt och i stället snarare bekräftar kommissionens ståndpunkt att denna ökade försäljning var ett sätt för Fapricelas att försöka få till stånd en omförhandling av sin kvot.

204

Fapricela kan inte heller vinna framgång med argumentet att det endast var under påtryckningar från bolagets konkurrenter som det på nytt anslöt sig till kartellen i april 2001.

205

Bolaget har nämligen inte lagt fram någon som helst bevisning till stöd för sitt påstående.

206

Dessutom och under alla omständigheter, även om bolaget hade lagt fram sådan bevisning, följer det av fast rättspraxis att påtryckningar som utövas av företag och som syftar till att få andra företag att delta i överträdelser av konkurrensrätten – oberoende av hur hårda de är – varken befriar det berörda företaget från ansvar för den överträdelse som det gjort sig skyldigt till, medför att överträdelsens allvar ska bedömas annorlunda eller kan utgöra en förmildrande omständighet vid fastställandet av bötesbeloppet. Det berörda företaget hade nämligen kunnat anmäla eventuella påtryckningar som det utsatts för till behöriga myndigheter och framföra klagomål till dessa (se dom av den 19 maj 2010, Chalkor/kommissionen, T‑21/05, REU, EU:T:2010:205, punkt 72 och där angiven rättspraxis).

207

Sammanfattningsvis finner tribunalen, på grundval av de bevis den förfogar över, att Fapricela inte tog avstånd från Spanien-klubben mellan den 18 oktober 2000 och den 9 april 2001.

208

På sin höjd är det fastställt att Fapricela var inblandat i en konflikt som uppkom under denna period och att denna konflikt löstes den 23 mars 2001, vilket medförde att sökanden återigen började delta på ett regelbundet sätt i de möten i Spanien-klubben som följde.

209

Ett företag kan emellertid inte anses ha tagit avstånd från den konkurrensbegränsande samverkan endast av det skälet att det under en period har varit inblandad i en oenighet eller kris inom kartellen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 5 april 2006, Degussa/kommissionen T‑279/02, REG, EU:T:2006:103, punkterna 127–137, och dom av den 27 september 2006, Archer Daniels Midland/kommissionen, T‑329/01, REG, EU:T:2006:268, punkterna 246–248).

210

Fabricelas argument att bolaget tog avstånd från Spanien-klubben mellan den 18 oktober 2000 och den 9 april 2001 kan således inte godtas.

211

Följaktligen kan sökanden inte heller vinna framgång med argumentet angående kommissionens val av referensår för det försäljningsvärde som skulle beaktas vid beräkningen av böterna.

212

Det kan vidare konstateras att det angripna beslutet innehåller en motivering som gör det möjligt att förstå av vilka skäl kommissionen avfärdade Fapricelas påstående att det tagit avstånd från kartellen.

213

Det ska dessutom erinras om att enligt fast rättspraxis är kommissionen, i det angripna beslutet, inte skyldig att kontrollera och pröva varje påstående som parterna har lagt fram under det administrativa förfarandet, utan den ska, enligt artikel 296 FEUF, klart och tydligt redogöra för hur den har resonerat, så att de som berörs därav kan få kännedom om skälen för den vidtagna åtgärden och så att domstolen ges möjlighet att utföra sin prövning (se dom av den 27 september 2012, Koninklijke Wegenbouw Stevin/kommissionen, T‑357/06, REU, EU:T:2012:488, punkt 32 och där angiven rättspraxis).

214

Talan kan således inte bifallas såvitt avser den tredje grunden.

215

Fapricela har gjort gällande att kommissionen inte har visat att bolaget deltog i Spanien-klubben, mellan den 2 december 1998 och den 19 september 2002, såvitt avser marknaden för tvinnad kabel, och bolaget har ifrågasatt de bevis som kommissionen anfört vad gäller mötena den 23 mars och den 7 juni 2001.

216

Enligt kommissionen kan bolagets argument avseende dess icke-deltagande i den iberiska samverkan såvitt avser tvinnad kabel inte prövas i sak, eftersom detta argument inte framfördes förrän i samband med repliken.

217

Tribunalen påpekar att det framgår av punkt 15 i den inledande delen av ansökan, och av ansökans punkt 54 avseende frågan om Fapricelas deltagande i eller kännedom om Europa-klubben, att Fapricela även ifrågasätter bedömningen av vilka produkter som omfattades av det iberiska avtalet såvitt avser bolaget.

218

Det ska understrykas att denna argumentation även förs inom ramen för den andra grunden, när det gäller att fastställa hur allvarlig överträdelsen är och åsidosättandet av proportionalitetsprincipen (punkterna 133 och 145 i ansökan).

219

Det var först mot bakgrund av kommissionens mer strukturerade svar i denna del som sökanden lade fram sitt argument på ett sådant sätt att detta framträdde som en separat del av den första grunden (se punkterna 49‑54 i repliken).

220

Det följer förvisso av fast rättspraxis att nya grunder, enligt artikel 48.2 första stycket i rättegångsreglerna av den 2 maj 1991, inte får åberopas under rättegången såvida de inte föranleds av rättsliga eller faktiska omständigheter som framkommit först under förfarandet. En talan ska emellertid kunna prövas på en grund som utgör en vidareutveckling av en grund som tidigare har åberopats direkt eller indirekt i ansökan, om den har ett nära samband med den tidigare åberopade grunden (dom av den 28 april 2010, Gütermann och Zwicky/kommissionen, T‑456/05 och T‑457/05, REU, EU:T:2010:168, punkt 199).

221

Dessutom kan argument vars innebörd har ett nära samband med en grund som har åberopats i ansökan genom vilken en talan anhängiggjorts inte anses utgöra nya grunder och får åberopas i repliken eller under förhandlingen (se, för ett liknande resonemang, dom av den 12 juni 1958, Compagnie des hauts fourneaux de Chasse/Höga myndigheten, 2/57, REG, EU:C:1958:5).

222

I föreliggande fall, mot bakgrund av ansökan, finner tribunalen att den mer strukturerade argumentation som Fapricela fört i repliken, avseende bolagets icke-deltagande i Spanien-klubben såvitt avsåg tvinnad kabel, inte utgör en ny grund utan ska ses som en vidareutveckling av en invändning som redan framförts.

223

Den första grundens tredje del kan således tas upp till sakprövning.

224

För det första konstaterar tribunalen att kommissionen stödde sig på de diskussioner som ägde rum vid mötet den 23 mars 2001. Kommissionen angav följande:

”[E]n diskussion ägde rum mellan Tycsa och Emesa avseende försäljning av och priser på tvinnad kabel, varvid det observerades att Fapricela hade beklagat sig över att det var svårt att sälja tvinnad kabel i Spanien. Det noterades att priset hade fastställts till 98 escudos till och med juni och därefter till 102 escudos (fotnot på sidan 785). Oberoende handskrivna anteckningar som hittades hos Tycsa bekräftar de huvudsakliga diskussionerna (angående färdiga beställningar, volym/pris, kund för kund i Portugal) som fördes under detta möte (fotnot på sidan 786)” (skäl 512 i det angripna beslutet).

225

Det framgår för det andra av det angripna beslutet att vid mötet den 7 juni 2001 ägnades dess första del, som hölls på förmiddagen och vid vilken Fapricela närvarade, helt och hållet åt att omförhandla den iberiska marknaden för tvinnad kabel (skäl 515 i det angripna beslutet och bilaga 4 till detta beslut; kommissionen hänvisar särskilt till sidorna 19997 och 19998 (upplysningar överlämnade av Emesa) och sidorna 30046 och 30047 (handskrivna anteckningar från Tycsa) i den administrativa akten).

226

För det tredje framgår det av skälen 484 och 491 i det angripna beslutet och av bilaga 4 till detta beslut, och i synnerhet av de delar som rör de möten som hölls den 1 juni 1993, den 20 april 1995, i september, oktober och november 1995, den 3 och den 9 september 1996, den 22 januari och den 18 november 1997, i slutet av december 1997 och den 28 januari 1998, att de företag som deltog i Spanien-klubben redan från start utbytte upplysningar och träffade överenskommelser om uppdelning av marknadsandelar och fastställande av priser beträffande tvinnad kabel.

227

Slutligen och för det fjärde framgår det av bilaga 4 till det angripna beslutet, och särskilt av de uppgifter som avser de möten som hölls den 14 april och den 21 september 1999, den 8 september, den 18 oktober, den 15, 20 och 22 december 2000, den 23 mars, den 17 maj, den 18 juni och den 6 juli 2001 samt den 31 maj 2002, liksom av skälen 502, 504, 506, 508, 510, 512, 515–517 och 521 i det angripna beslutet, att under den period då Fapricela deltog i Spanien-klubben fortsatte förhandlingarna och utbytet av känsliga uppgifter avseende tvinnad kabel. Det framgår av bilaga 4 att Fapricela närvarade vid mötet den 8 september 2000 då ett minimipris för tvinnad kabel fastställdes för år 2001, och vid mötet den 18 oktober 2000 då marknadsandelarna för tvinnad kabel fördelades.

228

Tribunalen konstaterar för det första att Fapricela har bestritt kommissionens bevisning endast såvitt avser två möten, vilka hölls den 23 mars och den 7 juni 2001.

229

Sökanden har inte ifrågasatt det angripna beslutet till den del det avser innehållet i diskussionerna om tvinnad kabel som ägde rum vid mötena den 14 april och den 21 september 1999, den 8 september, den 18 oktober, den 15, den 20 och den 22 december 2000, den 17 maj, den 18 juni och den 6 juli 2001 och den 31 maj 2002.

230

Kommissionen angav förvisso inte, i bilaga 4 till det angripna beslutet, vilka företag som deltog i de möten som hölls den 14 april och den 21 september 1999, den 15, den 20 och den 22 december 2000 och den 31 maj 2002, utan nämnde endast att diskussioner angående tvinnad kabel fördes vid dessa tillfällen.

231

Däremot angav kommissionen i det angripna beslutet att Fapricela deltog i mötena den 8 september och den 18 oktober 2000 (Fapricela har dessutom vid förhandlingen bekräftat att det deltog i det sistnämnda mötet), den 17 maj, den 18 juni och den 6 juli 2001. Kommissionen anförde dessutom flera bevis, angivna i bilaga 4 till det angripna beslutet, som styrker att tvinnad kabel var föremål för diskussion vid dessa möten.

232

Fapricela har inte anfört något argument till bestridande av bolagets deltagande i dessa möten, eller innehållet i de diskussioner som fördes vid desamma.

233

Vad för det andra gäller mötet den 23 mars 2001 har Fapricela vidhållit att bolaget inte deltog i detta möte och bestritt att Socitrel företrädde bolaget vid detsamma.

234

Även om det inte går att fastställa att Socitrel företrädde Fapricela vid detta möte ska sökandens argument likväl underkännas, av de skäl som anges i punkterna 194 och 195 ovan.

235

Av bilaga 4 till det angripna beslutet och av bevis som kommissionen samlat in och som anges i denna bilaga, framgår även att följande utspelade sig vid mötet den 23 mars 2001:

”Parterna diskuterade även, kund för kund, offerter som lämnats eller skulle lämnas, inbegripet på tvinnad kabel … Slutligen diskuterades Fapricelas, Emesas och Tycsas leveranser av och priser på tvinnad kabel vad gällde en viss kund.”

236

Vidare angav kommissionen, i skäl 512 i det angripna beslutet, följande:

”[E]n diskussion ägde rum mellan Tycsa och Emesa avseende försäljning av och priser på tvinnad kabel, varvid det observerades att Fapricela hade beklagat sig över att det var svårt att sälja tvinnad kabel i Spanien. Det noterades att priset hade fastställts till 98 escudos till och med juni och därefter till 102 escudos … Oberoende handskrivna anteckningar som hittades hos Tycsa bekräftar de huvudsakliga diskussionerna (angående färdiga beställningar, volym/pris, kund för kund i Portugal) som fördes under detta möte …”

237

Sålunda, och i motsats till vad Fapricela har hävdat, innebär dessa uppgifter på intet sätt att det kan fastställas att sökanden inte deltog i kartellen såvitt avsåg tvinnad kabel, utan innebär istället att det kan konstateras att det förekom ett utbyte av uppgifter som härrörde från bland annat Fapricela och som avsåg tvinnad kabel, såsom bekräftats av två olika källor, nämligen Tycsa och Emesa.

238

För det tredje, när det gäller mötet den 7 juni 2001, ska det först och främst erinras om att innehållet i mötet beskrivs på följande sätt i bilaga 4 till det angripna beslutet:

”Möte angående tvinnad kabel på morgonen och angående tråd på eftermiddagen. Kvoter och priser diskuteras vad gäller Aceralia, Tycsa och Fapricela (’Acer, Tyc, Fabr’), liksom en kund som tilldelats Tycsa, Fapricela, Aceralia och Trefilerías Quijano (’Tyc, Fab, Acer, TQ’). Det fördes även en diskussion angående kundfördelning vad gällde offentliga bygg- och anläggningsarbeten.

Förmiddag: De tre deltagande företagen omförhandlar sitt avtal och delar upp den iberiska marknaden för tvinnad kabel. Fapricelas kvot ökar (från 20 procent, jfr den 18.10.2000) till 25 procent, till nackdel för de två andra grupperna (sänkning (från 40 procent, jfr den 18.10.2000) till 37,5 procent). Ingående diskussion om fördelning av kunder, med upprättande av en förteckning över de viktigaste tillverkarna av prefabricerade komponenter i Portugal och i Spanien, utifrån deras konsumtion av tvinnad kabel (i fallande ordning), med angivande av dessa tillverkares (/konsumenters) nuvarande leverantör/leverantörer i syfte att fördela dessa kunder mellan Tycsa, Emesa och Fapricela. Inrättande av ett särskilt system för fördelning av kunder vad gäller vissa projekt som kräver stora mängder tvinnad kabel och som drivs av ett företagskonsortium (originaltexten på spanska): UTES (’Unión Temporal de Empresas’): Det första anbudet som upphandlades av ett UTES skulle vinnas av Fapricela, till ett visst fastställt pris per ton, eftersom de övriga skulle erbjuda högre priser; det andra anbudet skulle på pappret tilldelas Tycsa, det tredje Emesa – och denna turordning skulle upprepas successivt. Det anges även att: ’Proderac måste överlämna sin kundförteckning, annars kommer inte några uppgifter delas med detta företag’ (originaltexten på spanska).”

239

Tribunalen konstaterar inledningsvis att Fapricela inte har bestritt att det deltog vid detta möte.

240

Vidare kan det utifrån de bevis som kommissionen samlat in (skriftlig bevisning härrörande från GSW, Tycsa/Celsa, Emesa och Galycas) fastställas att mötet på morgonen handlade om tvinnad kabel och på eftermiddagen om tråd och att Fapricela närvarade under den del av mötet som ägnades åt att diskutera tvinnad kabel.

241

Det kan även konstateras att sökanden, som svar på kommissionens argument, endast har hävdat att bolagets deltagande vid detta möte inte räcker för att fastställa dess deltagande i kartellen på denna marknad före eller efter detta datum.

242

Fapricela har således inte förnekat att känsliga uppgifter rörande bolaget utbyttes vid detta möte.

243

I likhet med vad kommissionen anfört finner tribunalen vidare att överenskommelser eller samordnade förfaranden och utbyten av känsliga uppgifter avseende tvinnad kabel fortgick löpande under den period då Fapricela deltog i Spanien-klubben (kommissionen har härvidlag hänvisat till bilaga 4 till det angripna beslutet, och mer specifikt till de uppgifter som avser mötena den 14 april och den 21 september 1999, den 15, den 20 och den 22 december 2000, och den 31 maj 2002, liksom till skälen 502, 504, 506, 508, 510, 512, 515–517, 521 och 530 i det angripna beslutet).

244

Mot bakgrund av det ovan anförda finner tribunalen att det föreligger tillräckligt precisa och samstämmiga bevisuppgifter för att det ska kunna fastställas att Fapricela, tvärtemot vad detta bolag påstått, även deltog i avtalet eller det samordnade förfarandet i sin helhet, inbegripet den del som avsåg tvinnad kabel.

245

Talan kan således inte bifallas på den första grundens tredje del.

246

I skäl 949 i det angripna beslutet anges följande:

247

I skäl 953 i det angripna beslutet anges följande:

248

Skälen 987 och 988 i det angripna beslutet har följande lydelse:

249

Vad slutligen gäller Fapricelas mycket begränsade roll, framgår följande av det angripna beslutet:

…

…

250

Fapricela har i sina skrivelser ägnat långa utläggningar åt att visa att 2006 års riktlinjer är behäftade med en strukturell brist, innebärande att dessa riktlinjer bestraffar små företag (enproduktsföretag) hårdare än stora företag (flerproduktsföretag).

251

Som svar på en fråga vid förhandlingen om innebörden av punkt 57 i ansökan, har Fapricela emellertid angett att det inte avser att ifrågasätta lagenligheten av 2006 års riktlinjer, utan endast kommissionens tillämpning av dessa i förevarande fall.

252

Den andra grunden består följaktligen av två delar. Såvitt avser den första delgrunden har Fapricela gjort gällande att böterna var oproportionerliga och att kommissionen underlät att ta hänsyn till diverse omständigheter vid fastställandet av allvaret av överträdelsen och det tilläggsbelopp som påfördes i avskräckande syfte. Den andra delgrunden avser åsidosättande av principen om likabehandling.

253

I 2006 års riktlinjer anges följande:

…

254

Enligt fast rättspraxis ska när bötesbeloppet fastställs hänsyn tas till alla de omständigheter som kan påverka bedömningen av hur allvarliga överträdelserna har varit såsom bland annat de enskilda företagens roll i överträdelsen och den risk som överträdelser av detta slag innebär för genomförandet av unionens mål. När en överträdelse har begåtts av flera företag ska det för vart och ett av företagen bedömas hur allvarligt dess deltagande i överträdelsen varit (se dom av den 8 juli 1999, Hercules Chemicals/kommissionen, C‑51/92 P, REG, EU:C:1999:357, punkt 110 och där angiven rättspraxis, och dom Cimenteries CBR m.fl./kommissionen punkt 90 ovan, EU:T:2000:77, punkt 4949 och där angiven rättspraxis).

255

Den omständigheten att ett företag inte har deltagit i samtliga led i en överträdelse eller att det har spelat en mindre roll vad avser de aspekter av överträdelsen det deltagit i ska beaktas vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen varit, och i förekommande fall när bötesbeloppet fastställs (dom av den 8 juli 1999 kommissionen/Anic Partecipazioni, C‑49/92 P, REG, EU:C:1999:356, punkt 90, dom Aalborg Portland m.fl./kommissionen, punkt 86 ovan, EU:C:2004:6, punkt 86, och dom kommissionen/Verhuizingen Coppens, punkt 135 ovan, EU:C:2012:778, punkt 45).

256

När det gäller beräkningen av de böter som åläggs företag som har deltagit i en konkurrensbegränsande samverkan är det en naturlig följd av kommissionens utövande av sin behörighet på området att den behandlar de berörda företagen olika. Kommissionen ska nämligen, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, individualisera sanktionen med hänsyn till de berörda företagens beteenden och särdrag i syfte att i varje enskilt fall säkerställa den fulla verkan av unionens konkurrensregler (se dom av den 12 november 2009, SGL Carbon/kommissionen, C‑564/08 P, EU:C:2009:703, punkt 43 och där angiven rättspraxis, och dom av den 5 december 2013, Caffaro/kommissionen, C‑447/11 P, EU:C:2013:797, punkt 50 och där angiven rättspraxis).

257

Proportionalitetsprincipen innebär dessutom att institutionerna i sitt handlande inte får gå utöver vad som är ändamålsenligt och nödvändigt för att uppnå det mål som eftersträvas. Vid beräkningen av böterna skall överträdelsens allvar bedömas utifrån ett stort antal kriterier och inget av dessa bedömningskriterier får tillmätas oproportionerligt stor betydelse i förhållande till de övriga. Proportionalitetsprincipen innebär i det sammanhanget att kommissionen ska fastställa böterna i proportion till de kriterier som har beaktats vid bedömningen av hur allvarlig överträdelsen var och att den då ska tillämpa dessa kriterier konsekvent och på ett sätt som är sakligt motiverat (se dom av den 27 september 2006, Jungbunzlauer/kommissionen, T‑43/02, REG, EU:T:2006:270, punkterna 226‐228 och där angiven rättspraxis, och dom Gütermann och Zwicky/kommissionen, punkt 220 ovan, EU:T:2010:168, punkt 264 och där angiven rättspraxis).

258

Fapricela har anfört ett flertal argument till stöd för den andra grundens första del som avser böternas oproportionerliga karaktär och underlåtenhet att ta hänsyn till diverse omständigheter vid fastställandet av överträdelsens allvar och det tilläggsbelopp som påfördes i avskräckande syfte.

259

Fapricela har för det första gjort gällande att det var det företag som deltog kortast tid i kartellen.

260

Tribunalen erinrar emellertid dels om att överträdelsens varaktighet inte ska förväxlas med överträdelsens allvar (artikel 23.3 i förordning nr 1/2003), dels om att kommissionen inte begick något fel när den fastställde varaktigheten av sökandens deltagande i Spanien-klubben till perioden 2 december 1998–19 september 2002.

261

Sökanden har för det andra anfört att dess deltagande var begränsat till Iberiska halvön.

262

Tribunalen konstaterar emellertid att kommissionen har tagit vederbörlig hänsyn till denna omständighet genom att såsom försäljningsvärde endast använda värdet av Fapricelas försäljning på Iberiska halvön (se punkt 246 ovan).

263

Sökanden anser för det tredje att dess obetydliga roll inte beaktades. Bolaget har även gjort gällande att det endast hade en passiv roll i kartellen och inte någon drivande sådan, till skillnad från de övriga iberiska företagen såsom Tycsa och Emesa. Fapricela hade sålunda aldrig någon samordnande funktion, till skillnad från till exempel Tycsa, och bolaget bibehöll ett konkurrensinriktat beteende på marknaden.

264

I skälen 988 och 1019–1022 i det angripna beslutet avvisade emellertid kommissionen sökandens påståenden i detta avseende, och tribunalen konstaterar att Fapricela i sin ansökan inte på något sätt har visat att kommissionens bedömning härvidlag var felaktig.

265

Sökanden kan således inte vinna framgång med denna argumentation.

266

Sökanden har för det fjärde gjort gällande att bolaget år 2001 hade den tredje lägsta omsättningen bland mottagarna av det angripna beslutet men ändå påfördes det sjunde högsta bötesbeloppet.

267

Denna omständighet påverkar emellertid inte bötesbeloppet, eftersom kommissionen, för att fastställa grundbeloppet för böterna, inte beaktar företagets omsättning utan endast försäljningsvärdet från de varor som har ett direkt eller indirekt samband med överträdelsen och som företaget sålt i det berörda geografiska området inom EES.

268

Fapricela har för det femte gjort gällande att bolaget inte anslöt sig till Spanien-klubben förrän i ett sent skede.

269

Tribunalen konstaterar emellertid att denna omständighet beaktades av kommissionen när den fastställde varaktigheten av den överträdelse som lagts bolaget till last.

270

Fapricela anser för det sjätte att kommissionen inte tog hänsyn till att bolaget deltog i färre möten än de övriga medlemmarna i kartellen.

271

Detta argument sammanfaller emellertid i huvudsak med argumentet avseende den obetydliga roll som Fapricela påstår sig ha haft i Spanien-klubben, vilket inte kan godtas av de skäl som tribunalen angett i punkterna 263–265 ovan.

272

Det ska även noteras att Fapricela deltog i mer än trettio möten under den period som det deltog i Spanien-klubben.

273

Det saknar härvid betydelse att Fapricela inte närvarade vid samtliga kartellmöten under den överträdelseperiod som bolaget hölls ansvarigt för, eftersom det är bekräftat att Fapricela deltog kontinuerligt i överträdelsen mellan den 2 december 1998 och den 19 september 2002.

274

Vad för det sjunde rör Fapricelas argument att bolaget under en viss bestämd period inte deltog i kartellen såvitt avsåg tvinnad kabel, omfattas detta argument av den första grundens tredje del, på vilken talan inte kan vinna bifall (punkt 244 ovan).

275

Såvitt för det åttonde gäller sökandens argument att bolaget inte deltog i mötet den 23 mars 2001 och att det tog avstånd från kartellen mellan oktober månad 2000 och april månad 2001, erinrar tribunalen om att det saknas stöd för detta argument (se punkt 210 ovan).

276

Fapricela har för det nionde gjort gällande att avtalen inte genomfördes, att det rådde priskrig mellan medlemmarna i kartellen och hård konkurrens på marknaden, vilket bolagets mycket små vinstmarginaler under överträdelseperioden vittnar om.

277

Fapricela kan emellertid inte vinna framgång med dessa argument.

278

Hemlig samverkan är nämligen till sin art sådan att den ofta försiggår i en av atmosfär som präglas av misstänksamhet. En sådan atmosfär påverkar emellertid inte med nödvändighet kartellens konkreta inverkan (dom av den 27 september 2006, Roquette Frères/kommissionen, T‑322/01, REG, EU:T:2006:267, punkterna 172 och174).

279

Kommissionen har i detta avseende påpekat att interna konflikter, rivalitet och fusk är något som alla karteller har gemensamt, i synnerhet om det rör sig om långvariga karteller.

280

Tribunalen konstaterar emellertid att sökanden inte har förebringat minsta tillstymmelse till bevis till stöd för sina påståenden att avtalen inte genomfördes – av vare sig Spanien-klubbens medlemmar eller bolaget – och att det pågick ett priskrig i Spanien-klubben under överträdelseperioden 1998–2002 och som lagts bolaget till last.

281

Bevisningen, och i synnerhet innehållet i de diskussioner som ägde rum under denna period och som beskrivs i det angripna beslutet, bland annat i bilaga 4 till detsamma, vittnar tvärtom om en samordning som ständigt förnyades och som inkluderade Fapricela.

282

Den omständigheten att medlemmarna i en kartell tillfälligt tar avstånd från uppgörelserna innebär dessutom inte att de inte genomfört samverkansavtalen. Ett företag som trots samverkan med sina konkurrenter för en mer eller mindre oberoende politik på marknaden kan helt enkelt försöka utnyttja överenskommelsen för egen vinning. (dom av den 14 maj 1998, Cascades/kommissionen, T‑308/94, REG, EU:T:1998:90, punkt 230).

283

Slutligen har Fapricela inte lagt fram någon som helst bevisning i form av certifierade bokföringshandlingar till stöd för de sifferuppgifter avseende bolagets vinstmarginaler som presenterats i punkt 147 i den konsoliderade ansökan. I vilket fall som helst bevisar inte dessa sifferuppgifter att bolaget inte deltog i de avtal som det kritiserats för eller att det inte genomförde dessa avtal.

284

För det tionde har Fapricela gjort gällande att det aldrig vare sig deltog i eller hade kännedom om kartellens paneuropeiska dimension, något som påverkar allvaret av den överträdelse som bolaget kritiserats för.

285

Tribunalen finner därför att talan ska bifallas såvitt avser den första grundens första och andra del, eftersom det inte är fastställt att sökanden hade kännedom om Europa-klubben.

286

När kommissionen fastställde svårighetsgraden av Fapricelas, Proderacs och Socitrels överträdelse till 18 procent, utgick den emellertid från att dessa tre medlemmar i Spanien-klubben hade fått kännedom om kartellens paneuropeiska dimension i ett sent skede.

287

Detta innebär följaktligen att kommissionen gjorde en felaktig bedömning med avseende på Fapricela.

288

Detsamma gäller tilläggsbeloppet i avskräckande syfte, som i det angripna beslutet fastställdes med utgångspunkt i och med stöd av den motivering som kommissionen lämnade till stöd för fastställandet av överträdelsens svårighetsgrad (se skäl 962 i det angripna beslutet).

289

Sökanden har dels gjort gällande att kommissionen åsidosatte principen om likabehandling genom att vid antagandet av det andra ändringsbeslutet inte bevilja Fapricela en nedsättning jämförbar med den som kommissionen beviljade Arcelor och Ori Martin.

290

Dels har Fapricela gjort gällande att denna princip även åsidosattes genom att bolaget behandlades på samma sätt som Socitrel och Proderac trots att Fapricelas situation skiljer sig från den situation som dessa två företag befann sig i. Principen åsidosattes även när bolaget beviljades en nedsättning på endast 1 procent på grundval av överträdelsens allvar, att jämföra med de företag, däribland Emesa och Tycsa, för vilka allvarsgraden av överträdelsen fastställdes till 19 procent trots att alla företagen i denna kategori hade gjort sig skyldiga till en mycket allvarligare överträdelse än Fapricela, samt genom att Fapricela borde ha behandlats mildare än Fundia, som deltog i ett avtal rörande en mycket större kund – Addtek – än kunderna i det avtal i vilket Fapricela deltog.

291

Tribunalen erinrar om att principen om likabehandling, enligt fast rättspraxis, innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (se dom av den 3 maj 2007, Advocaten voor de Wereld, C‑303/05, REG, EU:C:2007:261, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

292

När det gäller Fapricelas första invändning konstaterar tribunalen att skälen bakom antagandet av det andra ändringsbeslutet – nämligen att den övre gränsen på 10 procent av omsättningen skulle beräknas utifrån omsättningen hos det dotterbolag som var inblandat i kartellverksamheten istället för utifrån omsättningen för företagsgruppen – inte kan medföra en nedsättning av de böter som ålades Fapricela. Sökanden befinner sig nämligen inte i en liknande situation som SLM eller Ori Martin befinner sig i, eftersom Fapricela inte köptes upp av ett annat företag efter överträdelseperiodens slut.

293

Under dessa omständigheter kan Fapricela således inte göra gällande ett åsidosättande av principen om likabehandling.

294

Vad gäller den andra invändningen erinrar tribunalen inledningsvis om att kommissionen i det angripna beslutet ställde upp tre kategorier (skäl 953) med avseende på fastställandet av allvarsgraden. Kommissionen grundade sig härvid på överträdelsens art (skälen 939–945), den sammanlagda marknadsandelen (skäl 946) och kartellens geografiska räckvidd (skälen 947–949):

295

Det kan inledningsvis konstateras att Fapricelas situation inte var jämförbar med Fundias situation. Fundia hölls nämligen i huvudsak ansvarigt endast för ”samordningen” av försäljningen till en enda kund, nämligen Addtek, medan Fapricela deltog i en överträdelse som karaktäriserades av en uppdelning av marknaden (fastställande av kvoter), fördelning av kunder och horisontell prisfastställelse på den iberiska marknaden.

296

Vidare konstaterar tribunalen att Emesa och Tycsa deltog aktivt i Zürich-klubben (från år 1992 respektive från år 1993) och i Europa-klubben, medan Fapricela inte deltog i någon av dessa klubbar.

297

Skillnaden mellan procentsatsen för kategorin omfattande Emesa och Tycsa och procentsatsen för kategorin omfattande sökanden är förvisso liten. Det ska emellertid hållas i minnet att enligt punkt 21 i 2006 års riktlinjer kan den andel av försäljningsvärdet som beaktas uppgå till 30 procent och att punkt 23 i dessa riktlinjer anger att horisontella avtal om fastställande av priser, uppdelning av marknaden och produktionsbegränsningar, som i allmänhet är hemliga, hör till de mest allvarliga konkurrensbegränsningarna och att EU:s konkurrenspolitik innebär att sådana överträdelser bestraffas hårt. I regel kommer därför den andel av försäljningsvärdet som ska beaktas vid sådana överträdelser att bestämmas i den övre delen av skalan.

298

Det kan konstateras att kommissionen i förevarande fall, mot bakgrund av överträdelsens art som anges i skäl 939 i det angripna beslutet (uppdelning av marknaden/fastställande av kvoter, fördelning av kunder och horisontell prisfastställelse), fastställde en svårighetsgrad för den kategori av företag som hade gjort sig skyldiga till överträdelsen som hamnade långt ner i den övre delen av skalan (15–30 procent), vilket innebar att skillnaden i förhållande till en annan kategori av företag – som gjort sig skyldiga till en överträdelse som även den karaktäriserades av horisontella avtal om fastställande av priser, uppdelning av marknaden och produktionsbegränsningar – blev begränsad.

299

Den distinktion som kommissionen gjorde mellan å ena sidan den kategori i vilken bland annat Emesa och Tycsa ingick och å andra sidan den kategori i vilken Socitrel, Fapricela och Proderac ingick, grundade sig dessutom på objektiva omständigheter.

300

Sökanden kan således inte på grundval av endast denna begränsade skillnad mellan de två svårighetsgrader som kommissionen fastställde göra gällande att principen om likabehandling åsidosattes.

301

Emellertid grundade sig kommissionens tillämpning av en svårighetsgrad på 18 procent istället för 19 procent för Fapricela, Socitrel och Proderac på att dessa företag endast hade deltagit i Spanien-klubben och att de hade fått kännedom om kartellens paneuropeiska dimension i ett sent skede.

302

Tribunalen erinrar emellertid om att det inte är fastställt att Fapricela kände till kartellens paneuropeiska dimension (se ovan angående den första grundens första och andra del).

303

Det var följaktligen fel av kommissionen att inkludera Fapricela i samma kategori som Socitrel och Proderac.

304

Talan ska således vinna bifall såvitt avser den andra grundens andra del.

305

Tribunalen kan i övrigt inte godta sökandens argument att Socitrel deltog i kartellen under en längre tid än sökanden. Denna faktor ska nämligen beaktas vid beräkningen av hur länge överträdelsen pågick och inte vid bedömningen av hur allvarlig den var.

306

Detsamma gäller antalet möten som Socitrel närvarade vid, eftersom detta är en faktor som, precis som när det gäller Fapricela, inte inverkar på den omständigheten att den överträdelse som dessa företag gjorde sig skyldiga till var av fortlöpande karaktär (se punkt 273 ovan).

307

Sammanfattningsvis konstaterar tribunalen att talan ska vinna bifall såvitt avser den andra grunden och följaktligen att fastställelsen av böternas grundbelopp var felaktig.

308

Artikel 2 i det angripna beslutet ska således delvis ogiltigförklaras, i den del Fapricela har påförts böter.

[utelämnas]

400

I det första ändringsbeslutet kompletterade kommissionen skäl 935 i det angripna beslutet genom att infoga en tabell med de försäljningsvärden som hade fastställts för de olika företagen. Såvitt avser Fapricela anges följande i punkt 6 i tabellen: ”Fapricela: svar av den 16 juni 2009: 2.12.1998–19.9.2002: [fastställt försäljningsvärde för Fapricela]”.

401

För det första, i den mån denna grund delvis sammanfaller med den grund som åberopades vid förhandlingen, avseende underlåtenhet att delge sökanden det första ändringsbeslutet vilket ska ha medfört att sökandens rätt till försvar åsidosattes, hänvisas till tribunalens överväganden ovan i punkterna 79–82.

402

Det ska för det andra understrykas att kommissionen genom det första ändringsbeslutet rättade vissa skrivfel som hade smugit sig in i det ursprungliga beslutet, men utan att ändra det bötesbelopp som Fapricela påförts.

403

Vidare syftade kommissionens rättelse såvitt avser Fapricela till att, i det angripna beslutet, ange försäljningsvärdet i enlighet med det som Fapricela hade uppgett i sitt svar till kommissionen den 16 juni 2009.

404

Dessutom har sökanden vid förhandlingen tillstått att kommissionen i det ursprungliga beslutet hade beräknat böternas grundbelopp med beaktande av det försäljningsvärde som fastställts för bolaget, i vilket värdet av Fapricelas försäljning av tvinnad kabel var inkluderat.

405

Fapricela kan således inte göra gällande att det, före det första ändringsbeslutet, inte förstod att värdet av försäljningen av tvinnad kabel var inkluderat i det försäljningsvärde som kommissionen utgick från vid beräkningen av bötesbeloppet.

406

Tribunalen kan därmed inte godta invändningen att det ursprungliga beslutet var bristfälligt motiverat på denna punkt.

407

För det tredje innehåller det första ändringsbeslutet en motivering som gör det möjligt att förstå vilka fel kommissionen ville korrigera och det framgår tydligt vilka ändringar som gjorts i förhållande till det ursprungliga beslutet. Sökanden saknar således även grund för sin invändning att det första ändringsbeslutet är bristfälligt motiverat på denna punkt.

408

För det fjärde, under antagande att Fapricela med sitt resonemang söker göra gällande att det inte hördes före antagandet av de två ändringsbesluten och att detta utgjorde ett åsidosättande av dess rätt till försvar under det administrativa förfarandet, kan det konstateras att sökanden hördes före antagandet av det ursprungliga beslutet i enlighet med bestämmelserna i förordning nr 1/2003. Vidare kan det konstateras att det endast var skrivfel i det ursprungliga beslutet som rättades genom det första ändringsbeslutet samt att sökanden inte har angett på vilket sätt ett avgivande av ett yttrande från bolaget angående de delar som kommissionen rättat på grundval av uppgifter som bolaget självt hade lämnat under det administrativa förfarandet på något som helst sätt skulle ha ändrat beslutets innehåll eller förbättrat bolagets möjlighet att försvara sig (dom av den 18 juni 2013, Fluorsid och Minmet/kommissionen, T‑404/08, REU, EU:T:2013:321, punkt 110). Slutligen kan det konstateras att det bötesbelopp som Fapricela hade påförts inte ändrades vare sig genom det första eller det andra ändringsbeslutet.

409

Det andra ändringsbeslutet medförde visserligen en ändring av bötesbeloppen för två företag, Arcelor och Ori Martin.

410

Tribunalen konstaterar att skälen bakom antagandet av det andra ändringsbeslutet – nämligen att den övre gränsen på 10 procent av omsättningen skulle beräknas utifrån omsättningen hos det dotterbolag som var inblandat i kartellverksamheten istället för utifrån omsättningen för företagsgruppen – på intet sätt berörde Fapricela vars situation var helt annorlunda.

411

Under dessa omständigheter kan Fapricela således inte göra gällande att principen om likabehandling åsidosattes, lika lite som det kan hävda att det hade rätt att yttra sig före antagandet av besluten.

412

Av samma skäl kan Fapricelas påståenden avseende åsidosättande av den kontradiktoriska principen och av principen om god förvaltningssed inte godtas, eftersom de ändringar som gjordes genom det andra ändringsbeslutet inte avsåg sökanden.

413

För det femte har sökanden under alla förhållanden haft möjlighet att justera sina grunder och yrkanden efter antagandet av vart och ett av dessa två ändringsbeslut. Denna möjlighet har sökanden använt sig av vid två tillfällen varför bolaget inte kan hävda att antagandet av dessa beslut på något sätt föranledde ett åsidosättande av dess rätt till försvar.

414

Talan kan följaktligen inte vinna bifall såvitt avser den första kompletterande grunden.

415

Sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara artikel 3 i det angripna beslutet.

416

Detta yrkande ska emellertid avvisas, i den mån som artikel 3 första stycket ålägger företag, som ännu inte upphört med överträdelsen, att upphöra med den. Sökanden har bekräftat att den upphörde med överträdelsen i september 2002. Vid den tidpunkt då Fapricela inkom med sin ansökan hade bolaget följaktligen inget intresse av att utverka en ogiltigförklaring av denna bestämmelse i det angripna beslutet.

417

Genom artikel 3.2 åläggs företagen att inte upprepa överträdelsen. Det följer av det ovanstående att Fapricela har gjort sig skyldigt till en överträdelse och att bolaget ska dömas till ansvar härför, vilket motiverar ett åläggande om att inte upprepa överträdelsen.

418

Härav följer att Fapricelas yrkande om ogiltigförklaring av artikel 3 i det angripna beslutet delvis ska avvisas och delvis ogillas.

419

Följande moment ingick i den beräkning som kommissionen gjorde för att fastställa det bötesbelopp som Fapricela påfördes:

420

Tribunalens obegränsade behörighet enligt artikel 31 i förordning nr 1/2003 med tillämpning av artikel 261 FEUF innebär, utöver en kontroll av påföljdens laglighet, vilken endast tillåter den att ogilla talan om ogiltigförklaring eller ogiltigförklara den angripna rättsakten, att den har behörighet att ersätta kommissionens bedömning med sin egen bedömning och följaktligen befogenhet att ändra den angripna rättsakten, även om den inte ogiltigförklaras, för att, exempelvis, med beaktande av samtliga faktiska omständigheter, ändra det bötesbelopp som påförts, när frågan om detta har väckts (se, för ett liknande resonemang, dom av den 8 februari 2007, Groupe Danone/kommissionen, C‑3/06 P, REG, EU:C:2007:88, punkterna 61 och 62, och dom av 3 september 2009, Prym och Prym Consumer/kommissionen, C‑534/07 P, REG, EU:C:2009:505, punkt 86 och där angiven rättspraxis).

421

Enligt artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 ska, när bötesbeloppet fastställs, i övrigt hänsyn tas både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått.

422

Domstolen har slagit fast att, när bötesbeloppet fastställs, hänsyn ska tas till hur länge överträdelserna pågått och till alla omständigheter som kan påverka bedömningen av överträdelsernas allvar, såsom de enskilda företagens beteende och roll vid genomförandet av de samordnade förfarandena, den vinst företagen kunnat göra genom dessa förfaranden, deras storlek och värdet på de aktuella varorna samt den risk som överträdelser av detta slag innebär för unionens mål (se dom av den 8 december 2011, Chalkor/kommissionen, C-386/10 P, REU, EU:C:2011:815, punkt 56 och där angiven rättspraxis).

423

Domstolen har även fastställt att sådana objektiva omständigheter som arten av och varaktigheten av de konkurrensbegränsande beteendena, deras antal och intensitet, omfattningen av den berörda marknaden och den skada som samhällsekonomin har lidit ska beaktas. Vid bedömningen ska även de ansvariga företagens relativa storlek och marknadsandel beaktas, liksom en eventuell upprepning (dom Chalkor/kommissionen, punkt 422 ovan, EU:C:2011:815, punkt 57).

424

Det ska i detta hänseende påpekas att tribunalens fastställande av böter inte är en exakt räkneoperation. Tribunalen är heller inte bunden av kommissionens beräkningar eller av dess riktlinjer vid sin bedömning, när den avgör en talan i enlighet med sin obegränsade behörighet utan ska göra en egen bedömning, med beaktande av samtliga omständigheter i målet (se dom av den 12 december 2007, BASF och UCB/kommissionen, T‑101/05 och T‑111/05, REG, EU:T:2007:380, punkt 213 och där angiven rättspraxis).

425

Det följer av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 att fastställandet av det bötesbelopp med vilket Fapricelas delaktighet i överträdelsen ska beivras ska ske med hänsyn både till hur allvarlig överträdelsen är och hur länge den pågått. Vidare följer det av principen om att straff ska vara individuella att påföljden ska fastställas med beaktande av vart och ett av de överträdande företagens situation i förhållande till överträdelsen.

426

Den överträdelse som Fapricela ska hållas ansvarig för är dess oavbrutna deltagande i enbart Spanien-klubben, eftersom det inte är fastställt att Fapricela kände till Europa-klubben (se den första grundens första och andra del, punkterna 130 och 142 ovan).

427

Såvitt avser varaktigheten av Fapricelas överträdelse pågick den från den 2 december 1998 till den 19 september 2002. Det är nämligen inte fastställt att Fapricela tog avstånd från Spanien-klubben mellan den 18 oktober 2000 och den 9 april 2001 (se punkt 207 ovan).

428

Vad gäller svårighetsgraden av Fapricelas överträdelse, erinrar tribunalen om att kommissionen felaktigt fann att Fapricela kände till, om än i ett sent skede, kartellens paneuropeiska dimension (se punkt 130 ovan).

429

Vid bedömningen av den objektiva svårighetsgraden av Fapricelas överträdelse ska detta kriterium därför inte tas med i beräkningen.

430

Fapricelas överträdelse var således mindre allvarlig än den överträdelse som begicks av Socitrel och Proderac – vilka kommissionen likställde Fapricela med (skäl 953 i det angripna beslutet).

431

Den överträdelse som Fapricela har gjort sig skyldig till är emellertid allvarligare än Fundias överträdelse. Det framgår nämligen av det angripna beslutet att Fundia endast deltog i ”samordningen” av försäljningen till en enda kund, Addtek (skälen 935 och 953 i det angripna beslutet), medan Fapricela enligt samma beslut deltog i en ”samordning” av flera andra kunder.

432

När det gäller frågan vilket försäljningsvärde som ska beaktas, finns det stöd för att använda det värde som kommissionen fastställde i det angripna beslutet, vilket inkluderar tvinnad kabel. Det är nämligen fastställt att Fapricela även deltog i Spanien-klubbens avtal avseende tvinnad kabel (se punkt 244 ovan). Kommissionen gjorde dessutom en riktig bedömning när den endast beaktade Fapricelas försäljning i Spanien och Portugal (skäl 949 i det angripna beslutet).

433

Tribunalen finner inte att det föreligger några förmildrande eller försvårande omständigheter och inte heller några andra särskilda omständigheter. Genom att det endast var försäljningen i Spanien och Portugal som beaktades har det i själva verket redan tagits hänsyn till den omständigheten att sökanden endast deltog i Spanien-klubben.

434

Mot bakgrund av vad som ovan anförts konstaterar tribunalen att Fapricela ska ådömas böter på minst 17000000 euro.

435

Med tillämpning av den övre gränsen på 10 procent som föreskrivs i artikel 23.2 andra stycket i förordning nr 1/2003 får emellertid det bötesbelopp som Fapricela åläggs att betala inte överstiga 8874000 euro.

436

Under dessa omständigheter fastställer tribunalen det bötesbelopp som Fapricela ska betala till 8874000 euro, vilket utgör ett lämpligt belopp med hänsyn till arten, varaktigheten och svårighetsgraden av den överträdelse som sökanden har gjort sig skyldig till.

437

Om rättegångsdeltagarna ömsom tappar målet på en eller flera punkter, ska enligt artikel 134.3 i rättegångsreglerna vardera deltagaren bära sina rättegångskostnader. Tribunalen får emellertid besluta att en rättegångsdeltagare ska ersätta en annan deltagares rättegångskostnader, om det framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i målet.

438

Med hänsyn till omständigheterna i målet beslutar tribunalen att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Mot denna bakgrund beslutar

TRIBUNALEN (sjätte avdelningen)

följande: