13.3.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 68/9

(1)

Förbättrad trafiksäkerhet är ett av huvudmålen för unionens transportpolitik. Unionen arbetar för att förbättra trafiksäkerheten för att minska antalet dödsolyckor, personskador och materiella skador. I detta arbete är det viktigt att konsekvent följa upp och utdöma påföljder för trafikbrott som begås i unionen och som allvarligt äventyrar trafiksäkerheten.

(2)

På grund av att lämpliga förfaranden saknas och trots de befintliga möjligheter som ges enligt rådets beslut 2008/615/RIF (3) och rådets beslut 2008/616/RIF (4) (nedan kallade Prümbesluten), verkställs påföljder i form av bötesstraff emellertid sällan för vissa trafikbrott, om de begås med ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet ägde rum. Syftet med detta direktiv är att se till att trafiksäkerhetsrelaterade brott även i dessa fall utreds på ett effektivt sätt.

(3)

I sitt meddelande av den 20 juli 2010 med titeln Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 påpekade kommissionen att upprätthållandet av vägtrafikreglerna fortfarande är en avgörande faktor för att skapa förutsättningar för en betydande minskning av antalet dödsfall och skador i trafiken. I sina slutsatser av den 2 december 2010 om trafiksäkerhet uppmanade rådet medlemsstaterna att överväga behovet av ytterligare förstärkning av efterlevnaden av trafikreglerna och, där så är lämpligt, även på unionsnivå. Rådet uppmanade kommissionen att undersöka möjligheterna att harmonisera trafikregler på unionsnivå där så är lämpligt och anta ytterligare åtgärder som underlättar gränsöverskridande uppföljning av trafikbrott, särskilt sådana som gäller allvarliga trafikolyckor.

(4)

Kommissionen antog den 19 mars 2008 ett förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om underlättande av gränsöverskridande uppföljning av trafikförseelser på grundval av artikel 71.1 c i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (numera artikel 91 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt [EUF-fördraget]). Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/82/EU (5) antogs dock på grundval av artikel 87.2 i EUF-fördraget. Genom sin dom av den 6 maj 2014 i mål C-43/12 (6) ogiltigförklarade domstolen direktiv 2011/82/EU med motiveringen att det inte rättsenligt kunde antas med stöd av artikel 87.2 i EUF-fördraget. Enligt domen ska verkningarna av direktiv 2011/82/EU bestå till dess att ett nytt direktiv som grundar sig på artikel 91.1 c i EUF-fördraget träder i kraft, inom skälig tid och senast inom tolv månader räknat från dagen för domens meddelande. Därför bör ett nytt direktiv antas på grundval av den artikeln.

(5)

Större konvergens mellan medlemsstaternas kontrollåtgärder bör uppmuntras och kommissionen bör i detta avseende undersöka om det finns ett behov av att utveckla gemensamma standarder för automatisk kontrollutrustning för trafiksäkerhetskontroller.

(6)

Unionsmedborgarna bör göras mer medvetna om de trafiksäkerhetsregler som gäller i de olika medlemsstaterna och om genomförandet av detta direktiv, i synnerhet genom lämpliga åtgärder som säkerställer tillräcklig information om konsekvenserna av att inte följa trafiksäkerhetsreglerna vid resor i en annan medlemsstat än registreringsmedlemsstaten.

(7)

För att förbättra trafiksäkerheten i hela unionen och säkerställa att inhemska och utländska förare som begår trafiksäkerhetsrelaterade brott behandlas lika, bör uppföljningen av trafikbrott underlättas, oberoende av i vilken medlemsstat fordonet är registrerat. Ett system för gränsöverskridande informationsutbyte bör därför användas för vissa fastställda trafiksäkerhetsrelaterade brott, oavsett om dessa är av administrativ eller straffrättslig art enligt den berörda medlemsstatens lagstiftning, varigenom den medlemsstat där brottet begicks får tillgång till uppgifter i registreringsmedlemsstatens fordonsregister.

(8)

Ett effektivare gränsöverskridande utbyte av uppgifter i fordonsregister, vilket bör förenkla identifiering av personer som misstänks för trafiksäkerhetsrelaterade brott, kan öka den preventiva effekten och leda till att en person som framför ett fordon som är registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begås uppvisar större försiktighet, och därmed förhindra dödsfall i trafiken.

(9)

De trafiksäkerhetsrelaterade brott som omfattas av detta direktiv behandlas inte på ett enhetligt sätt i medlemsstaterna. I vissa medlemsstaters nationella lagstiftning klassificeras dessa brott som ”administrativa”, medan de i andra klassificeras som ”straffrättsliga”. Detta direktiv bör tillämpas oavsett hur dessa brott klassificeras i nationell lagstiftning.

(10)

Medlemsstaterna bör ge varandra rätt att få tillgång till uppgifter i sina respektive fordonsregister för att förbättra informationsutbytet och påskynda gällande förfaranden. Bestämmelserna i Prümbesluten om tekniska specifikationer för och tillgången till automatiskt uppgiftsutbyte bör därför så långt som möjligt inkluderas i detta direktiv.

(11)

I beslut 2008/616/RIF specificeras de säkerhetsfunktioner för befintlig programvara och de relaterade tekniska kraven för utbyte av uppgifter i fordonsregister. Utan att det påverkar det beslutets allmänna tillämplighet, bör dessa säkerhetsfunktioner och tekniska krav av regleringsmässiga och praktiska effektivitetsskäl användas vid tillämpningen av detta direktiv.

(12)

Befintlig programvara bör ligga till grund för uppgiftsutbytet enligt detta direktiv och bör samtidigt också underlätta medlemsstaternas rapportering till kommissionen. Sådan programvara bör säkerställa ett snabbt, säkert och konfidentiellt utbyte av specifika uppgifter i fordonsregistren mellan medlemsstater. Man bör utnyttja den programvara som används inom det europeiska informationssystemet för fordon och körkort (Eucaris), som medlemsstaterna enligt Prümbesluten måste använda när det gäller uppgifter i fordonsregister. Kommissionen bör utvärdera och rapportera om hur den programvara som används för tillämpningen av detta direktiv fungerar.

(13)

Tillämpningsområdet för denna programvara bör begränsas till processer som används i informationsutbytet mellan nationella kontaktställen i medlemsstaterna. Förfaranden och automatiserade processer i vilka informationen ska användas faller utanför tillämpningsområdet för sådan programvara.

(14)

Informationshanteringsstrategin för EU:s inre säkerhet syftar till att hitta de enklaste, mest spårbara och mest kostnadseffektiva lösningarna för uppgiftsutbyte.

(15)

Medlemsstaterna bör kunna kontakta ägaren eller innehavaren av fordonet eller den på annat sätt identifierade person som misstänks för det trafiksäkerhetsrelaterade brottet för att hålla den berörda personen informerad om tillämpliga förfaranden och om de rättsliga följderna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där brottet begicks. I samband med detta bör medlemsstaterna överväga att skicka informationen om de trafiksäkerhetsrelaterade brotten på det språk som registreringsbeviset är avfattat på eller det språk som det är mest troligt att den berörda personen förstår, för att se till att denne klart förstår den lämnade informationen. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att endast den berörda personen informeras och inte tredje part. I det avseendet bör medlemsstaterna använda detaljerade rutiner motsvarande dem som används för uppföljning av sådana överträdelser, däribland om lämpligt genom rekommenderad försändelse. Detta gör det möjligt för den personen att bemöta informationsbrevet på ett lämpligt sätt, särskilt genom att be om ytterligare information, betala bötesbeloppet eller utöva sin rätt till försvar, särskilt i händelse av att fel person pekats ut. Ytterligare åtgärder omfattas av tillämpliga rättsliga instrument, inklusive instrument som rör ömsesidigt bistånd och ömsesidigt erkännande, till exempel rådets rambeslut 2005/214/RIF (7).

(16)

Medlemsstaterna bör tillhandahålla motsvarande översättning av det informationsbrev som skickats av den medlemsstat där brottet begicks, enligt vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/64/EU (8).

(17)

För att bedriva en trafiksäkerhetspolitik som syftar till en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen och med hänsyn till de mycket varierande förhållanden som råder inom unionen, bör medlemsstaterna, utan att detta påverkar tillämpningen av striktare politik och lagstiftning, agera för att säkerställa större konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller trafikregler och upprätthållandet av dessa. Inom ramen för sin rapport till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av detta direktiv bör kommissionen undersöka behovet av att utveckla gemensamma standarder för att upprätta jämförbara metoder, rutiner och minimistandarder på unionsnivå och då beakta internationellt samarbete och befintliga trafiksäkerhetsavtal, i synnerhet Wienkonventionen om vägtrafik av den 8 november 1968.

(18)

I sin rapport till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas tillämpning av detta direktiv bör kommissionen undersöka behovet av gemensamma kriterier för medlemsstaternas förfaranden för uppföljning av underlåtenhet att betala böter, i enlighet med medlemsstaternas lagar och förfaranden. I den rapporten bör kommissionen ta upp frågor såsom förfarandena mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter när det gäller att överföra det slutliga beslutet om en påföljd och/eller en bot och erkännandet och verkställandet av det slutliga beslutet.

(19)

Under förberedelserna för översynen av detta direktiv bör kommissionen samråda med berörda aktörer på trafiksäkerhetsområdet, såsom trafiksäkerhetsmyndigheter och brottsbekämpande myndigheter eller behöriga organ, brottsofferföreningar och andra icke-statliga organisationer som verkar inom trafiksäkerhetsområdet.

(20)

Närmare samarbete mellan brottsbekämpande myndigheter bör gå hand i hand med respekt för grundläggande rättigheter, särskilt rätten till respekt för integritet och skydd av personuppgifter som bör garanteras genom särskilda förfaranden för dataskydd. Dessa förfaranden bör särskilt beakta särdragen i gränsöverskridande online-åtkomst till databaser. Det är nödvändigt att den programvara som ska användas gör det möjligt att utbyta information under säkra former och säkerställer att de översända uppgifterna förblir konfidentiella. De uppgifter som samlas in enligt detta direktiv får inte användas i något annat syfte än vad som anges i direktivet. Medlemsstaterna bör iaktta skyldigheterna när det gäller villkor för användning och tillfällig lagring av uppgifterna.

(21)

Den behandling av personuppgifter som föreskrivs i detta direktiv är lämplig för att uppnå de legitima mål som eftersträvas genom detta direktiv på trafiksäkerhetsområdet, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott och därmed verkställandet av påföljder och går inte utövervad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(22)

Uppgifter rörande identifieringen av en gärningsman utgör personuppgifter. Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG (9) bör tillämpas på den behandling av uppgifter som utförs inom ramen för tillämpningen av detta direktiv. Alla registrerade personer bör när de underrättas om brottet således få information om rätten att ta del av personuppgifter och få dessa rättade och raderade samt om hur länge uppgifterna längst får bevaras, utan att detta påverkar de formella kraven i samband med den berörda medlemsstatens förfaranden för överklagande och prövning. I detta sammanhang bör registrerade personer även ha rätt att få oriktiga personuppgifter rättade och utan dröjsmål få olagligt registrerade uppgifter raderade.

(23)

Inom ramen för Prümbesluten omfattas behandlingen av uppgifter i fordonsregister som innehåller personuppgifter av de särskilda bestämmelserna om dataskydd i beslut 2008/615/RIF. Det är möjligt för medlemsstaterna att tillämpa dessa särskilda bestämmelser på personuppgifter som också behandlas enligt detta direktiv, under förutsättning att de säkerställer att behandlingen av uppgifter som hör samman med samtliga brott som omfattas av detta direktiv överensstämmer med de nationella bestämmelser varigenom direktiv 95/46/EG genomförs.

(24)

Det bör vara möjligt för tredjeland att delta i utbytet av uppgifter ur fordonsregister, förutsatt att de har ingått ett avtal om detta med unionen. Ett sådant avtal behöver innehålla nödvändiga bestämmelser om dataskydd.

(25)

Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive respekten för privatlivet och familjelivet, skyddet av personuppgifter, rätten till en rättvis rättegång, oskuldspresumtion och rätten till försvar.

(26)

I syfte att uppfylla målet om informationsutbyte mellan medlemsstaterna genom samverkande system bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen, när det gäller att beakta relevanta ändringar till Prümbesluten eller när det krävs i unionsrättsakter som är direkt relevanta för uppdateringen av bilaga I. Det är av särskild betydelse att kommissionen följer sin sedvanliga praxis och genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(27)

Kommissionen bör analysera tillämpningen av detta direktiv i syfte att identifiera ytterligare effektiva och ändamålsenliga åtgärder för att förbättra trafiksäkerheten. Utan att det påverkar skyldigheterna att införliva detta direktiv bör även Danmark, Irland och Förenade kungariket där det är lämpligt samarbeta om detta med kommissionen för att säkerställa en fullständig rapportering i frågan i rätt tid.

(28)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att säkerställa en hög skyddsnivå för samtliga trafikanter i unionen genom att underlätta gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott, när dessa begås med ett fordon registrerat i en annan medlemsstat än den där brottet begicks, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(29)

Eftersom Danmark, Irland och Förenade kungariket inte omfattades av direktiv 2011/82/EU och därför inte har införlivat det, är det lämpligt att medge dessa medlemsstater tillräcklig extra tid för att göra detta.

(30)

Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 (10) och avgav ett yttrande den 3 oktober 2014.

a)

Fortkörning.

b)

Ej använt bilbälte.

c)

Rödljuskörning.

d)

Rattfylleri.

e)

Drograttfylleri.

f)

Ej burit hjälm.

g)

Användning av förbjuden körbana.

h)

Olaglig användning av mobiltelefon eller annan kommunikationsutrustning under körning.

a)

uppgifter om fordonet, och

b)

uppgifter om fordonsägaren eller fordonsinnehavaren.

—

En bedömning av huruvida direktivet ska utvidgas till att även omfatta andra trafiksäkerhetsrelaterade brott.

—

En bedömning av direktivets effektivitet när det gäller att minska antalet olyckor på unionens vägar.

—

En bedömning av behovet av att utveckla gemensamma standarder för utrustning för automatisk kontroll och för förfaranden. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att på unionsnivå ta fram riktlinjer för trafiksäkerhet inom ramen för den gemensamma transportpolitiken för att med hjälp av jämförbara metoder och praxis säkerställa ökad konvergens mellan medlemsstaternas upprätthållande av trafikreglerna. Dessa riktlinjer bör åtminstone omfatta de överträdelser som förtecknas i artikel 2 a–d.

—

En bedömning av behovet av att inom ramen för all relevant unionspolitik, däribland den gemensamma transportpolitiken, förstärka verkställandet av påföljder för trafiksäkerhetsrelaterade brott och föreslå gemensamma kriterier för uppföljandeförfaranden vid underlåtenhet att betala böter.

—

Möjligheterna att harmonisera trafikreglerna i lämpliga fall.

—

En bedömning av den programvara som avses i artikel 4.4 i syfte att säkerställa ett korrekt genomförande av detta direktiv samt garantera ett effektivt, snabbt, säkert och konfidentiellt utbyte av specifika uppgifter i fordonsregistren.