20.12.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 347/303

(1)

I enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 (3) antog kommissionen den 29 juli 2011 en rapport till Europaparlamentet och rådet om den förordningens tillämpning. I rapporten förklarade kommissionen sin avsikt att föreslå ett begränsat antal ändringar av förordning (EG) nr 1082/2006 för att underlätta såväl bildandet av grupperingarna som deras verksamhet, och att föreslå förtydliganden av vissa befintliga bestämmelser. Hinder för att bilda nya grupperingar bör avskaffas samtidigt som man bibehåller kontinuiteten hos och underlättar driften av befintliga grupperingar, så att grupperingarna kan användas i större utsträckning och bättre kan bidra till en konsekvent politik och samarbete mellan offentliga organ, utan att de nationella förvaltningarna och unionens förvaltningar får en tyngre administrativ börda att bära.

(2)

Det bör vara medlemmarna i en gruppering och deras nationella myndigheter som beslutar att bilda en sådan, och detta bildande medför inte automatiskt med några rättsliga eller ekonomiska fördelar på unionsnivå.

(3)

Genom Lissabonfördraget har en territoriell dimension lagts till sammanhållningspolitiken och ordet gemenskapen har ersatts med unionen. Den nya terminologin bör därför införas i förordning (EG) nr 1082/2006.

(4)

Grupperingar kan ha potential att stärka främjandet och förverkligandet av en harmonisk utveckling av unionen som helhet och den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen av dess regioner i synnerhet samt att bidra till att uppfylla målen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla (nedan kallad Europa 2020-strategin). Grupperingarna kan även bidra positivt till att minska hindren för territoriellt samarbete mellan regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, inklusive den särskilda situationen i de yttersta randområdena, och de kan utgöra ett instrument för att öka samarbetet mellan tredjeländer, utomeuropeiska länder och territorier samt unionens gränsregioner, bland annat genom användning av unionens externa samarbetsprogram.

(5)

Erfarenheterna av de grupperingar som bildats hittills visar att grupperingarna som ett rättsligt instrument också används för samarbete vad gäller annan unionspolitik än sammanhållningspolitik, inbegripetgenom att genomföra program eller delar av program med annat ekonomiskt stöd från unionen än stödet från sammanhållningspolitiken. Grupperingarnas måluppfyllelse och effektivitet bör förbättras genom att de får en bredare profil, genom att kvarstående hinder undanröjs och genom att grupperingarnas bildande och verksamhet underlättas, samtidigt som medlemsstaternas möjlighet att begränsa vilka insatser grupperingarna får utföra utan ekonomiskt stöd från unionen upprätthålls. Enligt förordning (EU) nr 1082/2006 har grupperingar i varje medlemsstat den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den medlemsstatens nationella lagstiftning., inbegripet möjligheten att ingå avtal med andra grupperingar eller andra juridiska enheter i syfte att genomföra gemensamma samarbetsprojekt för att bland annat åstadkomma ett effektivare genomförande av makroregionala strategier.

(6)

Per definition verkar grupperingarna i mer än en medlemsstat. Följaktligen finns det enligt förordning (EG) nr 1082/2006 en möjlighet att i avtalet och stadgarna för en gruppering ange tillämplig lagstiftning i vissa frågor. De fall där ett sådant angivande innebär att man, inom den hierarki för tillämplig lagstiftning som anges i den förordningen, ska ge prioritet åt den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där grupperingen har sitt registrerade säte bör klargöras. Samtidigt bör bestämmelserna om tillämplig lagstiftning i förordning (EG) nr 1082/2006 utökas till att gälla en grupperings agerande och verksamhet som är föremål för rättslig kontroll från medlemsstaternas sida i varje enskilt fall.

(7)

Det faktum att lokala och regionala organ kan ha olika status i medlemsstaterna resulterar i att behörigheterna kan vara regionala på en sida av gränsen samtidigt som de är nationella på den andra sidan, särskilt i mindre eller centraliserade medlemsstater. Det bör därför vara möjligt för nationella myndigheter att bli medlemmar i en gruppering jämsides med medlemsstaten.

(8)

Enligt förordning (EG) nr 1082/2006 får organ som bildats enligt privaträttslig lagstiftning bli medlemmar i en gruppering på villkor att de betraktas som offentligrättsliga organ enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (4), men i framtiden bör det ges en möjlighet att använda grupperingarna för gemensam förvaltning av offentliga tjänster med särskild inriktning på tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller på infrastruktur. Andra privata eller offentligrättsliga aktörer bör därför också kunna bli medlemmar av en gruppering. Följaktligen bör förordningen också omfatta offentligrättsliga organ enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG (5) samt företag som anförtrotts uppgiften att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, inom områden såsom utbildning, sjukvård, sociala behov i samband med hälsovård och omsorg, barnomsorg, tillgång till och återinträde på arbetsmarknaden, subventionerat boende samt vård och social integrering av utsatta grupper.

(9)

Förordning (EG) nr 1082/2006 innehåller inte några närmare bestämmelser om deltagande av enheter från tredjeländer i en gruppering som bildats i enlighet med förordningen, dvs. mellan medlemmar från minst två medlemsstater. Med tanke på ytterligare anpassning av bestämmelserna för samarbetet mellan en eller flera medlemsstater och ett eller flera tredjeländer – framför allt i samband med gränsöverskridande samarbete inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet (ENI) och instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA II), men även i samband med kompletterande finansiering från Europeiska utvecklingsfonden och transnationellt samarbete inom ramen för målet Europeiskt territoriellt samarbete, där anslag från ENI och IPA II ska överföras för att slå samman sådana anslag med anslagen från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) inom ramen för gemensamma samarbetsprogram – bör det fastställas uttryckliga bestämmelser om deltagande av medlemmar från tredjeländer som gränsar till en medlemsstat, inbegripet dess yttersta randområden, i grupperingar som bildas mellan minst två medlemsstater. Detta bör vara möjligt om lagstiftningen i ett tredjeland eller avtal mellan minst en deltagande medlemsstat och ett tredjeland tillåter detta.

(10)

I syfte att stärka unionens ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning och därför särskilt öka effektiviteten när det gäller det territoriella samarbetet, inbegripet samarbetet på antingen gränsöverskridande, transnationell eller interregional nivå eller flera av dessa nivåer mellan medlemmarna i en gruppering, bör tredjeländer som gränsar till en medlemsstat (inbegripet dess yttersta randområden) tillåtas att delta i en gruppering. Insatser inom ramen för program för europeiskt territoriellt samarbete bör därför, om de medfinansieras av unionen, fortsätta att syfta till uppfyllandet av unionens sammanhållningspolitiska mål, även om de delvis eller helt genomförs utanför unionens territorium och en grupperings verksamhet således genomförs åtminstone i viss utsträckning utanför unionens territorium. I detta sammanhang, och när så är relevant, bör bidraget från verksamheten inom en gruppering som även innehåller medlemmar från tredjeländer som gränsar till minst en medlemsstat (inbegripet dess yttersta randområde) till målen för unionens utrikespolitik (t.ex. mål för utvecklingssamarbete eller ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete) förbli uteslutande indirekt, eftersom tyngdpunkten för de berörda samarbetsprogrammen och följaktligen en grupperings verksamhet främst bör ligga på unionens sammanhållningspolitiska mål. Följaktligen är eventuella mål i fråga om utvecklingssamarbete eller ekonomiskt, finansiellt och tekniskt samarbete i förhållandet mellan endast en medlemsstat (inbegripet dess yttersta randområden) och ett eller flera tredjeländer endast bimål till de sammanhållningspolitiskt baserade målen för det territoriella samarbetet mellan medlemsstaterna (inbegripet deras yttersta randområden). Därför utgör tredje stycket i artikel 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillräcklig rättslig grund för antagandet av denna förordning.

(11)

Som en följd av godkännandet av deltagande i en gruppering när det gäller nationella, regionala, subregionala och lokala myndigheter och organisationer, samt, i tillämpliga fall, andra offentliga organ eller institutioner, inbegripet tillhandahållare av allmännyttiga tjänster, från ett utomeuropeiskt land eller territorium, på grundval av rådets beslut 2013/755/EU (6) och med beaktande av avsikten att under programperioden 2014–2020 genom ett särskilt tilläggsanslag inom ramen för den fleråriga budgetramen förstärka samarbetet mellan å ena sidan unionens yttersta randområden och å andra sidan angränsande tredjeländer och vissa utomeuropeiska länder och territorier enligt bilaga II till EUF-fördraget, och som angränsar till dessa yttre randområden bör grupperingarna som ett rättsligt instrument även vara öppet för medlemmar från utomeuropeiska länder och territorier. Med hänsyn till rättssäkerhet och öppenhet bör särskilda godkännandeförfaranden inrättas för anslutning av medlemmar från ett utomeuropeiskt land eller territorium till en gruppering, och vid behov även särskilda bestämmelser om tillämplig lag för den berörda grupperingen med medlemmar från ett utomeuropeiskt land eller territorium.

(12)

I förordning (EG) nr 1082/2006 görs skillnad mellan avtalet, där villkoren för bildandet av den framtida grupperingen fastställs, och stadgan, där villkoren för genomförandet fastställs. Det har dock krävts enligt den förordningen att stadgan innehåller alla bestämmelser i avtalet. Även om både avtalet och stadgan ska sändas till medlemsstaterna är de två helt åtskilda dokument, och godkännandeförfarandet bör begränsas till avtalet. Dessutom bör en del moment som för närvarande omfattas av stadgan istället ingå i avtalet.

(13)

Erfarenheterna från bildandet av grupperingar visar att man sällan har lyckats få avtalet godkänt av en medlemsstat inom den föreskrivna tremånadsperioden. Den tidsfristen bör därför förlängas till sex månader. För att trygga rättssäkerheten bör avtalet å andra sidan betraktas som godkänt genom tyst medgivande sedan den tidsperioden löpt ut, i tillämpliga fall, i enlighet med de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning (inbegripet deras respektive konstitutionella krav). Den medlemsstat där grupperingens föreslagna säte kommer att vara beläget bör dock formellt godkänna avtalet. Medlemsstaterna bör kunna tillämpa nationella bestämmelser på förfarandet för godkännande av en potentiell medlem i grupperingen eller införa särskilda regler inom ramen för de nationella bestämmelserna för genomförandet av förordning (EG) nr 1082/2006, men undantag från bestämmelsen rörande tyst medgivande efter sexmånadersperioden bör inte få förekomma utom enligt vad som fastställs i den här förordningen.

(14)

Grunderna för en medlemsstats möjlighet att inte godkänna en potentiell medlems deltagande eller avtalet bör fastställas. Nationell lagstiftning som föreskriver andra regler och förfaranden än dem som fastställs i förordning (EG) nr 1082/2006 bör dock inte beaktas när beslut om godkännandet fattas.

(15)

Eftersom förordning (EG) nr 1082/2006 inte kan tillämpas i tredjeländer, bör den medlemsstat där grupperingens registrerade säte föreslås ligga när den godkänner deltagande av potentiella medlemmar från tredjeländer vars bildande omfattas av lagstiftningen i dessa tredjeländer, förvissa sig om, i samråd med de medlemsstater enligt vars lagstiftning de potentiella medlemmarna har bildats, att tredjeländerna har tillämpat villkor och förfaranden som är likvärdiga med de som anges i förordning (EU) nr 1082/2006 eller följt internationella bilaterala eller multilaterala avtal som ingåtts mellan Europarådets medlemsstater, oavsett om de även är medlemsstater i unionen, på grundval av den europeiska ramkonventionen om samarbete över riksgränser mellan lokala och regionala samhällsorgan som undertecknades i Madrid den 21 maj 1980 och de tilläggsprotokollen som antagits enligt den konventionen. Det bör också anges att om flera unionsmedlemsstater och ett eller flera tredjeländer är involverade, bör det räcka att ett sådant avtal har slutits mellan tredjelandet och en deltagande unionsmedlemsstat.

(16)

För att nya medlemmar ska uppmuntras ansluta sig till en befintlig gruppering, bör förfarandet för att ändra avtal i sådana fall förenklas. Följaktligen bör sådana ändringar, om det rör sig om en ny medlem från en medlemsstat som redan har godkänt avtalet, inte anmälas till alla deltagande medlemsstater utan endast till den medlemsstat enligt vars lagstiftning den potentiella medlemmen är inrättad samt den medlemsstat där grupperingen har sitt registrerade säte. Påföljande ändringar av avtalet bör anmälas till samtliga berörda medlemsstater. Denna förenkling av ändringsförfarandet bör dock inte gälla i fråga om en ny potentiell medlem från en medlemsstat som ännu inte har godkänt avtalet eller från ett tredjeland eller ett utomeuropeiskt land eller territorium, eftersom det är nödvändigt att ge alla deltagande medlemsstater möjligheten att kontrollera om en sådan anslutning överensstämmer med deras allmänintresse eller allmänna ordning.

(17)

Förfarandena för godkännande av deltagande av potentiella medlemmar från utomeuropeiska länder och territorier bör involvera dessa medlemsstater. Beroende på det särskilda styrningsförhållandet mellan medlemsstaten och det utomeuropeiska landet eller territoriet bör medlemsstaten antingen godkänna deltagande av den blivande medlemmen från det utomeuropeiska landet eller territoriet eller lämna skriftlig bekräftelse till den medlemsstat där det registrerade sätet för grupperingen föreslås ligga att de behöriga myndigheterna i det utomeuropeiska landet eller territoriet har godkänt den blivande medlemmens deltagande i enlighet med villkor och förfaranden som är likvärdiga med dem som fastställs i förordning (EG) nr 1082/2006. Samma förfarande bör tillämpas om en blivande medlem från ett utomeuropeiskt land eller territorium vill ansluta sig till en befintlig gruppering.

(18)

Eftersom stadgan inte längre kommer att innehålla alla bestämmelser i avtalet, bör både avtalet och stadgan registreras eller offentliggöras. Av öppenhetsskäl bör dessutom ett meddelande om beslutet att bilda en gruppering offentliggöras i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning. Av konsekvensskäl bör det meddelandet innehålla de uppgifter som anges i bilagan till förordning (EG) nr 1082/2006 ändrad genom den här förordningen.

(19)

Syftet med en gruppering bör utvidgas till att omfatta underlättande och främjande av territoriellt samarbete i allmänhet, inklusive strategisk planering och hantering av regionala och lokala frågor i linje med sammanhållningspolitiken och andra av unionens politikområden, vilket därmed bidrar till Europa 2020-strategin eller till genomförandet av makroregionala strategier. En gruppering bör därför kunna genomföra insatser med annat ekonomiskt stöd än stöd från unionens sammanhållningspolitik. Dessutom bör varje medlem i varje medlemsstat eller tredjeland som är representerade ha varje befogenhet som krävs för att en gruppering ska fungera effektivt, såvida inte medlemsstaten eller tredjelandet godkänner att en medlem som inrättats enligt dess nationella lagstiftning deltar trots att medlemmen i fråga inte har behörighet för alla de uppgifter som anges i avtalet.

(20)

Grupperingen som rättsligt instrument är inte avsedd att kringgå de ramar som Europarådets regelverk tillhandahåller genom sina olika möjligheter och ramar för regionala och lokala myndigheters samarbete över gränserna, inklusive den nyligen inrättade möjligheten att bilda euroregionala samarbetsgrupperingar (7), eller att tillhandahålla ett antal särskilda gemensamma bestämmelser som enhetligt skulle styra alla sådana avtal i hela unionen.

(21)

Både en grupperings specifika uppgifter och medlemsstaternas möjlighet att begränsa vilken verksamhet en gruppering får bedriva utan ekonomiskt stöd från unionen, bör anpassas till bestämmelserna för Eruf, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden under programperioden 2014–2020.

(22)

Det har fastställts i förordning (EG) nr 1082/2006 att en grupperings uppgifter bl.a. inte omfattar rätten att utfärda föreskrifter, som kan få olika rättsliga konsekvenser i olika medlemsstater, men icke desto mindre bör en grupperings församling kunna fastställa, om det uttryckligen fastställs i avtalet, och i överensstämmelse med unionsrätten och nationell lagstiftning, villkoren för användning av en infrastruktur som grupperingen förvaltar eller villkoren enligt vilka en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse kan tillhandahållas, inklusive vilka avgifter användarna ska betala.

(23)

Eftersom grupperingarna öppnas upp för medlemmar från tredjeländer eller utomeuropeiska länder och territorier, bör avtalet fastställa de regler som gäller för deras deltagande.

(24)

Utöver en hänvisning till tillämplig lagstiftning i allmänhet, såsom anges i artikel 2 i förordning (EG) nr 1082/2006, bör avtalet även innehålla en förteckning över unionsrätt och nationell lagstiftning som är tillämplig på grupperingen. Dessutom bör sådan nationell lagstiftning kunna vara lagstiftningen i den medlemsstat där grupperingens organ utövar sina befogenheter, särskilt när det gäller den personal som arbetar under direktören och som befinner sig i en annan medlemsstat än den medlemsstat där grupperingen har sitt registrerade säte. Avtalet bör också förteckna tillämplig unionsrätt och nationell lagstiftning som är direkt relevant för den verksamhet som grupperingen bedriver enligt de uppgifter som anges i avtalet, inklusive när grupperingen förvaltar offentliga tjänster av allmänt intresse eller infrastrukturer.

(25)

Denna förordning bör inte omfatta de problem som drabbar grupperingar i samband med gränsöverskridande upphandling.

(26)

Med tanke på vikten av de regler som gäller för grupperingens personal och de principer som styr formerna för personalförvaltning och rekryteringsförfaranden, bör dessa regler och principer anges i avtalet och inte i stadgan. Det bör vara möjligt att i avtalet ange olika alternativ beträffande valet av de bestämmelser som ska gälla för grupperingens personal. De särskilda formerna för personalförvaltning och rekryteringsförfaranden bör behandlas i stadgan.

(27)

Medlemsstaterna bör ytterligare använda sig av möjligheterna enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 (8) att komma överens om att tillåta undantag när det gäller fastställandet av tillämplig lagstiftning enligt den förordningen till förmån för vissa personer eller persongrupper och att betrakta grupperingens personal som en sådan persongrupp.

(28)

Med tanke på vikten av de bestämmelser som gäller för medlemmarnas ansvarsskyldighet bör dessa bestämmelser anges i avtalet och inte i stadgan.

(29)

Om en gruppering som sitt enda mål har att förvalta ett samarbetsprogram eller en del av ett sådant, som får stöd av Eruf, eller om en gruppering rör mellanregionalt samarbete eller mellanregionala nätverk, bör det inte vara nödvändigt att lämna uppgifter om det territorium där grupperingen får utföra sina uppgifter. I det förra fallet bör territoriets utsträckning definieras, och i förekommande fall ändras, i det berörda samarbetsprogrammet. I det senare fallet skulle kravet på sådan information kunna omintetgöra anslutningen av nya medlemmar till mellanregionalt samarbete eller mellanregionala nätverk, eftersom det i de flesta fall rör sig om immateriell verksamhet.

(30)

De olika bestämmelserna om kontroll av förvaltningen av offentliga medel å ena sidan och revisionen av grupperingens räkenskaper å andra sidan bör förtydligas.

(31)

Grupperingar vars medlemmar har begränsat ansvar bör särskiljas på ett tydligare vis från dem vars medlemmar har obegränsat ansvar. För att ge grupperingar vars medlemmar har begränsat ansvar möjlighet att genomföra verksamhet som potentiellt skulle kunna resultera i skulder, bör medlemsstaterna dessutom få möjlighet att kräva att sådana grupperingar tecknar lämpliga försäkringar eller att sådana grupperingar omfattas av en lämplig finansiell garanti för att täcka de särskilda risker som verksamheten innebär.

(32)

Medlemsstaterna bör till kommissionen översända alla bestämmelser, samt eventuella ändringar av dessa, som antagits för att genomföra förordning (EG) nr 1082/2006. För att förbättra utbytet av information och samordningen mellan medlemsstaterna, kommissionen och Regionkommittén, bör kommissionen översända dessa bestämmelser till medlemsstaterna och Regionkommittén. Regionkommittén har inrättat en grupperingsplattform som ger alla berörda parter möjlighet att utbyta såväl erfarenheter som god praxis samt att förbättra kommunikationen när det gäller möjligheter och utmaningar för grupperingar, genom att underlätta erfarenhetsutbytet när det gäller bildandet av grupperingar på territoriell nivå och genom att dela med sig av kunskaper om bästa praxis i fråga om territoriellt samarbete.

(33)

En ny tidsfrist för rapporten om tillämpningen av förordning (EG) nr 1082/2006 bör fastställas. I enlighet med kommissionens förändring i riktning mot mer evidensbaserad politik, bör man i den rapporten behandla de viktigaste utvärderingsfrågorna, inklusive resurseffektivitet, verkan, relevans, europeiskt mervärde samt utrymme för förenklingar och hållbarhet. Resurseffektivitet bör bland annat bedömas med avseende på karaktären av de försök internt inom kommissionens olika avdelningar och mellan kommissionen och andra organ, såsom Europeiska utrikestjänsten, att sprida kunskap om EGTS-instrumentet. Kommissionen bör vidarebefordra den rapporten till Europaparlamentet, rådet och, i enlighet med artikel 307 första stycket i EUF-fördraget, till Regionkommittén. Den rapporten bör översändas senast den 1 augusti 2018.

(34)

I syfte att fastställa en förteckning över indikatorer som ska användas vid utvärderingen och utarbetandet av rapporten om tillämpningen av förordning (EG) nr 1082/2006, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(35)

Befintliga grupperingar bör inte vara skyldiga att anpassa sina avtal och stadgor till ändringarna av förordning (EU) nr 1082/2006 som införts genom den här förordningen.

(36)

Det är nödvändigt att ange enligt vilket regelverk som ska gälla för godkännandet av en gruppering som redan inlett ett godkännandeförfarande innan tillämpningsdagen för denna förordning.

(37)

För att man ska kunna anpassa befintliga nationella bestämmelser i syfte att genomföra den här förordningen innan programmen inom målet Europeiskt territoriellt samarbete måste lämnas till kommissionen, bör den här förordningen börja tillämpas sex månader efter datumet för dess ikraftträdande. När medlemsstaterna anpassar sina befintliga nationella bestämmelser bör de se till att behöriga myndigheter med ansvar för godkännande av grupperingar utses och att, i enlighet med deras rättsliga och administrativa arrangemang, de myndigheterna bör vara samma organ som de som ansvarar för att ta emot underrättelser i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 1082/2006.

(38)

Eftersom målet för denna förordning, nämligen att förbättra det rättsliga instrument som grupperingarna utgör, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det målet, eftersom bildandet av en gruppering är frivilligt, i enlighet med varje medlemsstats konstitutionella system.

(39)

Förordning (EG) nr 1082/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

1.

Artikel 1 ska ändras på följande sätt:

2.

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

3.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

4.

Följande artikel ska införas:

"Artikel 3a

Anslutning av medlemmar från tredjeländer eller utomeuropeiska länder eller territorier

1.   I enlighet med artikel 4.3a får en gruppering utgöras av medlemmar som finns på minst två medlemsstaters territorier och av ett eller flera tredjeländer som gränsar till minst en av medlemsstaterna, inbegripet deras yttersta randområden, om dessa medlemsstater och tredjeländer tillsammans genomför territoriella samarbetsinsatser eller program som stöds av unionen.

Med avseende på tillämpningen av denna förordning anses ett tredjeland eller ett utomeuropeiskt land eller territorium gränsa till en medlemsstat, inbegripet dess yttersta randområden, om tredjelandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet och den medlemsstaten har en gemensam landgräns eller om både tredjelandet eller det utomeuropeiska landet eller territoriet och en medlemsstat omfattas av ett gemensamt gränsöverskridande eller transnationellt maritimt program inom målet Europeiskt territoriellt samarbete eller av något annat samarbetsprogram som är gränsöverskridande, havsöverskridande eller som rör havsområden, även om de skiljs åt av internationellt vatten.

2.   En gruppering får utgöras av medlemmar som finns på endast en medlemsstats territorium och på ett eller flera tredjeländers territorier som gränsar till den medlemsstaten, inbegripet dess yttersta randområden, om den berörda medlemsstaten anser att den grupperingen är förenlig med tillämpningsområdet för dess territoriella samarbete inom ramen för gränsöverskridande eller transnationellt samarbete eller bilaterala förbindelser med de berörda tredjeländerna.

3.   Vid tillämpningen av punkterna 1 och 2 ska tredjeländer som gränsar till en medlemsstat, inbegripet dess yttersta randområden, innefatta sjögränser mellan de berörda länderna.

4.   I enlighet med artikel 4a och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 1 i den här artikeln får en gruppering även utgöras av medlemmar som finns på minst två medlemsstaters territorier, inbegripet deras yttersta randområden, och ett eller flera utomeuropeiska länder eller territorier, med eller utan medlemmar från ett eller flera tredjeländer.

5.   I enlighet med artikel 4a och med förbehåll för de villkor som anges i punkt 2 i den här artikeln får en gruppering även utgöras av medlemmar som finns på endast en medlemsstats territorium, inbegripet dess yttersta randområden, och av ett eller flera utomeuropeiska länder eller territorier, med eller utan medlemmar från ett eller flera tredjeländer.

6.   En gruppering får inte bildas mellan endast medlemmar från en medlemsstat och ett eller flera utomeuropeiska länder och territorier med anknytning till den medlemsstaten."

5.

Artikel 4 ska ändras på följande sätt:

6.

Följande artikel ska införas:

"Artikel 4a

Deltagande av medlemmar från ett utomeuropeiskt land eller territorium

När det gäller en gruppering med en blivande medlem från ett utomeuropeiskt land eller territorium ska den medlemsstat till vilken det utomeuropeiska landet eller territoriet är knutet förvissa sig om att villkoren i artikel 3a är uppfyllda och, med beaktande av sitt förhållande till det utomeuropeiska landet eller territoriet, antingen

7.

Artikel 5 ska ersättas med följande:

"Artikel 5

Förvärvande av status som juridisk person och offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

1.   Avtalet och stadgan samt varje senare ändring av dessa ska registreras eller offentliggöras, eller båda, i den medlemsstat där den berörda grupperingen har sitt registrerade säte, i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning i den medlemsstaten. Grupperingen ska få status som juridisk person den dag då den registreras eller då avtalet och stadgan offentliggörs, beroende på vilket som inträffar först. Medlemmarna ska underrätta de berörda medlemsstaterna och Regionkommittén om registreringen eller offentliggörandet av avtalet och stadgan.

2.   Grupperingen ska se till att inom tio arbetsdagar efter registreringen eller offentliggörandet av avtalet och stadgan till Regionkommittén sända en begäran i enlighet med mallen i bilagan till denna förordning. Regionkommittén ska därefter sända begäran till Europeiska unionens publikationsbyrå för offentliggörande i C-serien av Europeiska unionens officiella tidning av ett meddelande om att grupperingen bildats, tillsammans med de uppgifter som anges i bilagan till denna förordning."

8.

Artikel 6.4 ska ersättas med följande:

"4.   Trots vad som sägs i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln ska relevant lagstiftning om kontrollen av medel som tillhandahålls från unionen tillämpas när grupperingens uppgifter enligt artikel 7.3 omfattar åtgärder som samfinansieras av unionen."

9.

Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

10.

Artikel 8.2 ska ersättas med följande:

"2.   I avtalet ska följande anges:

3.   När en grupperings uppgifter endast rör förvaltningen av ett samarbetsprogram, eller en del av ett sådant, enligt förordning (EU) nr 1299/2013, eller när en gruppering bildats för mellanregionalt samarbete eller nätverk, krävs inte de uppgifter som anges i punkt 2 b."

11.

Artikel 9 ska ersättas med följande:

"Artikel 9

Stadgan

1.   En grupperings stadga ska antas av dess medlemmar genom enhälligt beslut på grundval av och i enlighet med avtalet.

2.   Grupperingens stadga ska minst innehålla följande:

12.

Artikel 11.2 ska ersättas med följande:

"2.   Upprättandet av grupperingens årsredovisning, inklusive, när så krävs, årsberättelsen samt revisionen och offentliggörandet av denna redovisning ska regleras av den nationella lagstiftningen i den medlemsstat där grupperingen har sitt registrerade säte."

13.

Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

14.

I artikel 15.2 ska första stycket ersättas med följande:

"2.   Unionsrätten om behörighet ska tillämpas på tvister som en gruppering är inblandad i om inget annat föreskrivs i denna förordning. I de fall som inte omfattas av unionsrätten ska domstolarna i den medlemsstat där grupperingen har sitt registrerade säte vara behöriga att avgöra tvister."

15.

Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

16.

Artikel 17 ska ersättas med följande:

"Artikel 17

Rapport

Senast den 1 augusti 2018 ska kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Regionkommittén överlämna en rapport om tillämpningen av denna förordning med utvärdering, baserad på indikatorer, av dess effektivitet, verkan, relevans, europeiskt mervärde och utrymme för förenkling.

Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 17a för att fastställa förteckningen över de indikatorer som avses i första stycket."

17.

Följande artikel ska införas:

"Artikel 17a

Utövande av delegering

1.   Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2.   Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 17 andra stycket ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 21 december 2013.

3.   Den delegering av befogenheter som avses i artikel 17 andra stycket får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4.   Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5.   En delegerad akt som antas enligt artikel 17 andra stycket ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av tre månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med tre månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ."