EUR-Lex Access to European Union law
This document is an excerpt from the EUR-Lex website
Document 52011PC0860
Proposal for a REGULATION OF THE EUROPEAN PARLIAMENT AND OF THE COUNCIL on European Venture Capital Funds
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om Europeiska riskkapitalfonder
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om Europeiska riskkapitalfonder
/* KOM/2011/0860 slutlig - 2011/0417 (COD) */
Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om Europeiska riskkapitalfonder /* KOM/2011/0860 slutlig - 2011/0417 (COD) */
MOTIVERING
1.
BAKGRUND
Jämfört med
konkurrerande globala centran för högteknologi och innovation, främst Förenta
staterna, så är den europeiska riskkapitalbranschen splittrad och utspridd. Det
senare leder till att investerare har en statistiskt signifikant ovilja att
investera i riskkapitalfonder: Vissa medlemsstater har särskilda ordningar för
riskkapitalfonder, med regler om portföljsammansättning, investeringsteknik och
tillåtna investeringssyften. Flertalet medlemsstater har dock inte sådana
särskilda ordningar för riskkapitalfonder, utan tillämpar i stället sina allmänna
bolagsrättsregler och krav på alla fondförvaltare som vill erbjuda ”privata
placeringar” av riskkapital. Splittrade
rättsregler gör att potentiella ”riskkapitalinvesterare”, exempelvis förmögna privatpersoner,
pensionsfonder eller försäkringsbolag, finner det besvärligt och kostsamt att ge
sig på riskkapitalinvesteringar. Splittrade rättsregler hindrar också att
specialiserade riskkapitalfonder från att anskaffa större kapital i utlandet. Nära kopplat till
ovannämnda problem är frågan om huruvida EU:s medel för finansiering av
nystartade innovationsföretag är tillräckliga. Medan Förenta staterna under
perioden 2003–2010 investerade cirka 131 miljarder euro i
riskkapitalfonder, lyckades motsvarande fonder i EU bara anskaffa 28 miljarder
under samma period. Potentiella investerare
föredrar för närvarande onoterade bolag framför riskkapitalbolag. Under
referensperioden 2003–2010 uppgick riskkapitalmedlen till 64 miljarder
euro av de totalt 437 miljarder euro som investerades i onoterade bolag i
bred mening. Riskkapital svarade därmed endast för 14,6 % av de totala
medlen – medan onoterade bolag (”private equity”) stod för 85,4 %. Tittar
man på referensperiodens enskilda år, kan man konstatera att de onoterade
bolagens medel varje år vida översteg riskkapitalmedlen. De onoterade
bolagen är en sektor med investeringar i mogna företag och med övertaganden med
stor andel främmande kapital (”LBO”). Så länge onoterade bolag föredras,
kanaliseras inte tillgängligt kapital till sådd- och uppstartsföretag i en
avgörande utvecklingsfas. Den nuvarande bristen på riskkapitalmedel är en
direkt orsak till att EU:s riskkapitalfonder är underdimensionerade. I EU är
riskkapitalfondernas genomsnittsstorlek betydligt mindre än den optimala
storleken för denna typ av finansieringsinstrument. Medan en genomsnittlig
riskkapitalfond i Förenta staterna förvaltar tillgångar på 130 miljoner
euro, är motsvarande siffra i EU cirka 60 miljoner euro. Följaktligen spelar
riskkapital för närvarande en mindre roll i små och medelstora företags
finansiering. Små och medelstora företag är främst beroende av banklån. Banklån
svarar för mer än 80 % av deras finansiering, medan endast 2 %
tillhandahålls av särskilda riskkapitalinvesterare. Motsvarande siffra i
Förenta staterna är 14 %. Dessa fakta är
särskilt slående, eftersom många små och medelstora företag, sedan finanskrisen
2008–2009 tvingats betala mycket högre ränta på banklån[1]. Till följd av finanskrisen
2008–2009 har bankerna väsentligt minskat sin kreditgivning och förlängning av
krediter till små och medelstora företag, så att dessa företags sökande efter och
behov av alternativa finansieringskällor har blivit akut[2]. Ändå har bristen på
tillräckligt riskkapital gjort att det inte kunnat fylla detta uppenbara
tomrum. Avsaknaden av en
effektiv riskkapitalsektor gör att europeiska innovatörer och innovativa
företagssatsningar inte kan frigöra sin affärspotential. Detta är i sin tur
negativt för EU:s konkurrenskraft i världen. Det kan illustreras med en
jämförelse av riskkapitalinvesteringarnas relativa betydelse som
finansieringsverktyg (i procent av BNP) på en mycket innovativ marknad som
Förenta staternas (0,14 %) med det europeiska genomsnittet (0,03 %). Detta visar sig också om man utgår från den samlade riskkapitalportfölj
som respektive fondförvaltare disponerar över. Enligt de senaste siffrorna från
European Private Equity and Venture Capital Association (EVCA) har
98 % av Europas förvaltare av riskkapitalfonder en fondportfölj som skulle
understiga den tröskel på 500 miljoner euro som föreskrivs i direktivet om
förvaltning av alternativa investeringsfonder[3].
Att ta itu med dessa problem och stödja EU:s
entreprenörer är därför mycket viktigt. En i EU blomstrande riskkapitalmarknad
är ett mål i den övergripande Europa 2020-strategin[4] och på sitt möte i februari
2011 krävde Europeiska rådet att de kvarvarande rättsliga hindren för
gränsöverskridande riskkapital skulle avlägsnas. Som en uppföljning har
Europeiska kommissionen i inremarknadslagen[5]
åtagit sig att se till att senast år 2012 riskkapitalfonder som är etablerade i
en medlemsstat ska kunna anskaffa kapital och investera fritt i hela EU. En ny
ram för riskkapitalfonder är också en av de viktigaste prioriteringarna i den
handlingsplan för små och medelstora företag [fyll i hänvisning] som syftar
till att främja sådana företags tillväxt genom att förbättra deras kreditmöjligheter.
I kommissionens meddelande ”En färdplan för stabilitet och tillväxt” (antaget
den 12 oktober 2011) konstaterades också att bättre tillgång till riskkapital
är ett viktigt redskap för att främja tillväxten inom EU och Europaparlamentet
och rådet uppmanades därför att snabbt anta relevanta förslag[6]. I den föreslagna förordningen tas dessa
problem upp. Den innehåller enhetliga krav på förvaltare av kollektiva
investeringar under namnet ”Europeiska riskkapitalfonder”. Den innehåller också
krav på investeringsportföljen, på investeringsteknik och på för
riskkapitalfonder godkända företag. Vidare innehåller den enhetliga regler för
vilka investerarkategorier som en godkänd riskkapitalfond tillåts inrikta sig
på och för den interna organisationen hos förvaltare som saluför sådana tillåtna
fonder. Eftersom förvaltare av kollektiva investeringar under namnet
”Europeiska riskkapitalfonder” kommer att omfattas av identiska materiella
regler i hela EU, kommer de att gagnas av enhetliga registreringskrav och ett
EU-pass. Detta kommer att bidra till likvärdiga konkurrensvillkor för alla aktörer
på riskkapitalmarknaden. Enhetliga regler för riskkapitalfonder kan
också ge en viktig impuls till att utveckla annan rättslig reglering av
riskkapitalinvesteringar. I tillsynsramarna för försäkringsföretag
(Solvens II) och banker (kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet)
behandlas riskkapitalinvesteringar som högriskområden vid beräkningen av
kapitalkrav. Kommissionen kommer att bedöma effekterna av sådana krav, för att
se om dessa kapitalkrav behöver förändras på medellång eller lång sikt. En
sådan bedömning kan underlättas om en EU-ram för riskkapitalfonder inrättas
enligt den här förordningen, med enhetliga regler om portföljsammansättning och
verksamhetsvillkor. I handlingsplanen för små och medelstora
företag uppmärksammas också att det gemensamma begreppet riskkapitalfond kan bli
en bra utgångspunkt för att med medlemsstaterna söka lösningar på de
skatteproblem som kan hindra sådana fonders gränsöverskridande investeringar.
Under år 2012 kommer kommissionen att slutföra sin granskning av skattehindren
för gränsöverskridande riskkapitalinvesteringar, för att lägga fram lösningar
år 2013. Syftet är att undanröja hindren, samtidigt som skatteundandragande
eller skatteflykt förhindras. Sådana lösningar – men oberoende av denna
förordning – är ett viktigt komplement till den och bidrar till en fullt
fungerande marknad för riskkapitalfonder och för små och medelstora företag
inom EU. De skulle garantera effektiva kapitalflöden till godkända
riskkapitalfonder och i slutändan godkända portföljföretag som dessa fonder
investerar i. Den föreslagna förordningen kompletterar
förslaget till förordning om europeiska fonder för socialt företagande. Förslagen
syftar till att uppnå olika mål och de båda förslagen kommer, om de antas, att
samexistera som självständiga och inbördes oberoende rättsakter.
2.
RESULTAT AV SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER SAMT KONSEKVENSBEDÖMNINGAR
2.1.
Samråd med berörda parter
Arbetet med riskkapital började 1998. I
kommissionens meddelande om handlingsplanen för riskkapital[7] framhölls redan då vikten av
att skapa en väl fungerande riskkapitalmarknad[8],
med riskvilligt kapital som en viktig del. Därefter har kommissionen samlat
ytterligare material genom särskilda seminarier, samråd och expertgrupper, för
att ta itu med existerande rättsliga, tillsyns- och skattemässiga hinder som
förhindrar att riskkapitalmarknaderna fungerar optimalt. Den 15 juni 2011 inledde kommissionen ett
offentligt samråd[9]
om huvudpunkterna i en möjlig EU-ram för riskkapitalfonder och detta avslutades
den 10 augusti 2011. Fyrtioåtta svar mottogs som återfinns på följande
webbplats: http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2011/venture_capital_en.htm.
2.2.
Konsekvensbedömning
I linje med sin politik för bättre
lagstiftning har kommissionen genomfört en konsekvensbedömning av
handlingsalternativen. Dessa alternativ innehåller en lång rad av möjliga
alternativ: ·
Införande av ett nytt riskkapitalpass i direktiv
2011/61/EG. ·
Sänkande eller avskaffande av tröskelvärdena i
direktiv 2011/61/EG. ·
Skapande av särskilda regler för riskkapital som en
del av tillämpningsföreskrifterna för direktiv 2011/61/EG (”nivå 2”). ·
Skapande av ett riskkapitalpass genom en särskild
rättsakt. ·
Skapande av ett förvaltningsnätverk för ömsesidigt
erkännande av nationella bestämmelser om riskkapital eller ”privata
placeringar”. Alla dessa alternativ analyserades mot bakgrund
av de allmänna målen, nämligen att göra de små och medelstora företagen i EU
mer konkurrenskraftig på en global marknad. Alternativen analyserades också mot
bakgrund av de mer specifika och operativa målen för detta initiativ: i) Att
skapa en EU-definition på ”riskkapitalfond”, ii) att skapa ett EU-system för
att främja riskkapitalfonders kapitalanskaffning över gränserna, iii) att skapa
en gemensam rättslig strategi för sådana fonder, inklusive inrättandet av ett
nätverk för rättsligt samarbete vid övervakningen av sådana investeringsfonder.
Även effekterna undersöktes, inklusive
kostnader och fördelar för förvaltare av riskkapitalfonder, små och medelstora
företag, samhället, ekonomin i stort, miljön och den globala dimensionen.
Analysens slutsats blev att ett riskkapitalfondspass borde inrättas genom en särskild
rättsakt. Det valda alternativet väntas gagna förvaltare av riskkapitalfonder
genom att förbättra villkoren för deras verksamhet i EU, vilket i sin tur bör
minska kostnaderna för efterlevnad och administration och skapa nya möjligheter
för kapitalanskaffning. Detta bör ge unga och innovativa små och medelstora
företag fler affärsmöjligheter och mer kapital, vilket i sin tur bör öka
EU-ekonomins konkurrenskraft och tillväxt. Synpunkter från konsekvensbedömningsnämnden
uttrycktes i dennas yttrande av den 11 november, som har beaktats. I synnerhet har
problemanalysen förstärkts med förklaringar av i vilken mån låg
riskkapitalanskaffning över gränserna kan tillskrivas de splittrade
rättsreglerna inom EU. Alternativen har tydligare kopplats till de speciella
problem som konstaterats, och konsekvensbedömningen har fördjupats. Slutligen
har arrangemangen för tillsyn och efterlevnad förtydligats ytterligare.
3.
FÖRSLAGETS RÄTTSLIGA ASPEKTER
3.1.
Rättslig grund
Förslaget grundar sig på artikel 114 i
EUF-fördraget som är den lämpligaste rättsliga grunden på detta område.
Förslaget syftar huvudsakligen till att förbättra tillförlitlighet och rättslig
säkerhet vid operatörers saluföring under namnet ”Europeisk riskkapitalfond”.
För att nå detta mål införs genom förslaget enhetliga normer för följande:
portföljsammansättningen för ”Europeiska riskkapitalfonder”,
investeringsinstrument som sådana fonder får använda respektive tillåtna
investeringsmål för kollektiva investeringsfonder som verkar under namnet
”Europeisk riskkapitalfond”. Förslaget innehåller också enhetliga regler
för de investerarkategorier som tillåts investera i ”Europeiska
riskkapitalfonder”. En förordning anses vara det lämpligaste rättsliga
instrumentet för att införa enhetliga krav på samtliga aktörer på
riskkapitalmarknaden – riskkapitalinvesterare, riskkapitalfonder och de företag
som riskkapitalfinansieringen inriktas på. En förordning betraktas också som
det lämpligaste instrumentet för att skapa enhetliga regler om vem som kan vara
riskkapitalinvesterare, om vem som får använda namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” och om vilka typer av företag som får finansieras av sådana
godkända fonder. Slutligen betraktas en förordning som det lämpligaste
instrumentet för att se till att alla aktörer omfattas av enhetliga krav på
”Europeiska riskkapitalfonder” och på dessas investeringsstrategier och
investeringsverktyg.
3.2.
Subsidiaritets- och proportionalitetsprincipen
Förslaget syftar främst till att skapa en
tillförlitlig, säker och juridiskt stabil miljö för saluföring av europeiska
riskkapitalfonder. Det kan inte överlåtas på medlemsstaterna att fastställa vad
en europeisk riskkapitalfond ska utmärkas av när det gäller
portföljsammansättning, investeringsverktyg, investeringsmål och tillåtna
investerarkategorier bedömning. Det skulle nämligen göra att dessa grundkrav tillämpades
olika och inkonsekvent i EU. Enhetliga definitioner och operativa krav måste
därför spela en central roll vid fastställandet av gemensamma regler för den
europeiska marknaden för EU:s riskkapitalfonder och deras förvaltare. Dessutom
måste alla förvaltare av kollektiva investeringsfonder på denna marknad som
använder namnet ”Europeisk riskkapitalfond” omfattas av samma organisatoriska
krav och uppförandekrav. När det gäller registrering och tillsyn av
förvaltarna av ”Europeiska riskkapitalfonder”, syftar förslaget till att skapa
en balans mellan behovet av effektiv tillsyn av sådana fonder, Esmas
samordnande roll samt hänsynstagandet till behöriga nationella myndigheter där
sådana fonder antingen är etablerade eller erbjuds tillåtna
investerarkategorier. För att få ett smidigt tillsynsförfarande ska den
behöriga myndigheten i den medlemsstat, där förvaltaren av en godkänd
”Europeisk riskkapitalfond” är etablerad, göra följande: kontrollera den
sökande förvaltarens inlämnade registreringshandlingar och registrera den
sökande, efter en bedömning av om denne i tillräcklig mån uppfyller förordningen
krav. Vid tillsynen av den registrerade förvaltaren ska den behöriga myndighet
som har registrerat förvaltaren samarbeta med de behöriga myndigheterna i de
medlemsstater där den godkända fonden saluförs. Esma ska ha en central databas
som förtecknar alla registrerade förvaltare som tillåts använda namnet
”Europeisk riskkapitalfond”. När det gäller proportionalitetsprincipen,
innehåller förslaget en balans mellan det allmänna intresset av att främja mer
likvida riskkapitalmarknader och de föreslagna åtgärdernas
kostnadseffektivitet. Genom ett enkelt registreringssystem tar förslaget hänsyn
till behovet av jämvikt mellan å ena sidan säkerhet och tillförlitlighet hos
namnet ”Europeisk riskkapitalfond” och å andra sidan en effektivt fungerande
riskkapitalmarknad och dess olika intressenters kostnader.
3.3.
Efterlevnad av artiklarna 290 och 291 i
EUF-fördraget
Den 23 september 2009 antog kommissionen förslag
till förordningar om inrättande av Europeiska bankmyndigheten (EBA), Europeiska
försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa) och Esma. I detta
sammanhang vill kommissionen påminna om sina uttalanden om artiklarna 290 och
291 i EUF-fördraget i samband med antagandet av förordningarna om inrättande av
de europeiska tillsynsmyndigheterna: ”När det gäller processen för antagande av
regleringsstandarder framhåller kommissionen den unika karaktären hos sektorn
för finansiella tjänster, i enlighet med Lamfalussy-strukturen och uttryckligen
erkänd i förklaring 39 i EUF-fördraget. Emellertid hyser kommissionen
allvarliga tvivel huruvida begränsningarna av dess roll vid antagandet av
delegerade akter och genomförandeåtgärder är i linje med artiklarna 290 och 291
i EUF-fördraget.”
3.4.
Presentation av förslaget
Artikel 1 – Syfte I artikel 1 fastställs den planerade
förordningens syfte. I artikeln klargörs att namnet ”Europeisk riskkapitalfond”
ska förbehållas de fondförvaltare som uppfyller en rad enhetliga kvalitetskriterier
för saluföringen av sina godkända riskkapitalfonder i unionen. I artikel 1
framhävs målsättningen att uppställa en enhetlig definition av godkänd
riskkapitalfond. Definitionen har utvecklats för att säkerställa smidig
saluföring av sådana fonder i hela unionen. Artikel 2 – Tillämpningsområde I artikel 2 anges att denna förordning
ska omfatta förvaltare av kollektiva investeringsföretag enligt definitionen i
artikel 3 b i förordningen. Förvaltarna ska vara etablerade i unionen och
registrerade hos den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat i enlighet med
direktiv 2011/61/EG och ska förvalta godkända riskkapitalfonders portföljer. De
förvaltade tillgångarna ska totalt inte överstiga ett tröskelvärde på
500 miljoner euro. Artikel 3 – Definitioner Artikel 3
innehåller grundläggande definitioner som avgränsar den föreslagna
förordningens tillämpningsområde. Här definieras centrala begrepp som godkänd
riskkapitalfond, godkända investeringsverktyg och godkända investeringsmål.
Huvudsyftet med dessa definitioner är att klart avgränsa begreppet godkänd
riskkapitalfond från andra fonder med andra, mindre specialiserade
investeringsstrategier, exempelvis onoterade bolag (”private equity”). För att exakt definiera för vilka godkända fonder en förvaltare får
utnyttja rättigheterna enligt denna förordning, föreskrivs i artikel
3 a att en riskkapitalfond ska vara en fond där minst 70 % av
sammanlagt kapital samt utfäst ej infordrat kapital ska avse investeringar i
små och medelstora företag som emitterar egenkapital- eller
hybridkapitalinstrument direkt till riskkapitalinvesteraren
(”investeringsmål”). Detta innebär att återstående 30 % av kapitalet ska
bära exempelvis driftskostnader som belastar den godkända riskkapitalfonden
enligt överenskommelse med investerare. Det är viktigt att klargöra att
riskkapitalfonden ska förvärva dessa instrument direkt från emitterande små och
medelstora företag. Direktförvärv är en viktigt spärr, eftersom den syftar till
att skilja godkända riskkapitalfonder från den bredare kategorin fonder för
onoterade bolag (som handlar med emitterade värdepapper på
andrahandsmarknader). Artikel 3 innehåller ytterligare definitioner som krävs
för den föreslagna förordningens tillämpning. Artikel 4 – Användning av namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” Artikel 4
innehåller huvudprincipen att endast fonder som uppfyller förordningens
enhetliga kriterier får använda namnet ”Europeisk riskkapitalfond” vid
saluföringen av godkända riskkapitalfonder i hela unionen. Artikel 5 – Portföljsammansättning Artikel 5
innehåller detaljerade föreskrifter om en europeisk riskkapitalfonds
portföljsammansättning. Artikeln innehåller här enhetliga regler om godkända
riskkapitalfonders investeringsmål, om tillåtna investeringsverktyg samt regler
om begränsningarna för ökningar av en godkänd riskkapitalfonds exponering. För
att godkända riskkapitalfonder ska få en viss investerings- och
likviditetsflexibilitet, skulle andrahandshandel tillåtas upp till ett högsta
tröskelvärde som inte överstiger 30 % av sammanlagt kapital samt utfäst ej
infordrat kapital. Artikel 6 – Tillåtna investerare Artikel 6
innehåller närmare föreskrifter om vilka investerare som tillåts investera i
godkända riskkapitalfonder: Enligt denna artikel får de aktuella fonderna endast
marknadsföras till investerare som är professionella investerare enligt
direktiv 2004/39/EG. Saluföring till andra investerare, som vissa kapitalstarka
personer, tillåts bara om de bidrar med minst 100 000 euro till fonden.
Fondförvaltaren ska också använda vissa förfaranden, så att denne rimligen kan
utgå från att dessa andra investerare kan göra sina egna investeringsbeslut och
inser riskerna. Artikel 7 – Uppföranderegler och undvikande
av intressekonflikter Artikel 7
innehåller allmänna principer för hur förvaltare av godkända riskkapitalfonder ska
bete sig, särskilt i sin verksamhetsutövning och i förhållande till
investerare. Artikel 8 – Intressekonflikter Artikel 8
innehåller regler för hur förvaltare av riskkapitalfonder ska hantera
intressekonflikter. Enligt dessa bestämmelser ska också förvaltaren ha
erforderliga organisatoriska och administrativa rutiner som tryggar korrekt
hantering av intressekonflikter. Artikel 9 – Andra organisatoriska krav I artikel 9 föreskrivs att en
förvaltare av riskkapitalfonder ska ha tillräckliga personal- och
teknikresurser samt tillräcklig kapitalbas för förvaltningen av godkända
riskkapitalfonder. Artikel 10 – Värdering I artikel 10 behandlas värderingen av
en godkänd riskkapitalfonds tillgångar. Bestämmelser om detta bör fastställas i
den godkända riskkapitalfondens bolagsordning. Artikel 11 – Årsrapport Artikel 11
innehåller bestämmelser om årsrapporter som förvaltare av riskkapitalfonder bör
utarbeta om de godkända riskkapitalfonder som de förvaltar. I rapporten ska
fondportföljens sammansättning och det gångna årets verksamhet redovisas. Artikel 12 – Information till investerare Artikel 12
innehåller viktiga upplysningskrav om godkända riskkapitalfonder som
förvaltaren ska fullgöra. Viktigast i dessa informationskrav är att före avtal
information ska lämnas in om den godkända fondens investeringsstrategi och mål,
om använda investeringsinstrument, om kostnader och tillhörande avgifter samt
om risk-/avkastningsprofilen för fondens föreslagna investering. Här ingår även
information om hur ersättningen till förvaltaren av riskkapitalfonden beräknas.
Artikel 13 – Tillsyn Artikel 13: För
att säkerställa att hemmedlemsstatens behöriga myndighet kan kontrollera att
förvaltaren av en riskkapitalfond efterlever förordningens enhetliga krav, ska
denne underrätta den behöriga myndigheten om sin avsikt att saluföra godkända
riskkapitalfonder under namnet ”Europeisk riskkapitalfond.” Förvaltaren ska
också lämna nödvändig information, bland annat om arrangemang för att följa
förordningen och om de fonder som denne avser att saluföra. När den behöriga
myndigheten förvissat sig om att de begärda uppgifterna är fullständiga och att
arrangemangen är adekvata för förordningens krav, ska myndigheten registrera
förvaltaren av riskkapitalfonden. Registreringen ska gälla i hela unionen och
göra det möjligt för förvaltare att saluföra godkända riskkapitalfonder under
namnet ”Europeisk riskkapitalfond”. Artikel 14 – Uppdatering av uppgifter om
godkända riskkapitalfonder Artikel 14
innehåller bestämmelser om när de uppgifter behöver uppdateras som lämnats till
hemmedlemsstatens behöriga myndighet. Artikel 15 – Gränsöverskridande anmälningar I artikel 15 beskrivs det
gränsöverskridande anmälningsförfarande mellan de behöriga
tillsynsmyndigheterna som inleds efter registreringen av en riskkapitalfonds
förvaltare. Artikel 16 – Esma-databasen I artikel 16 åläggs Esma att ha en
central databas med en förteckning över alla godkända riskkapitalfonder som registrerats
i unionen. Artikel 17 – Behörig myndighets tillsyn I artikel 17 föreskrivs att
hemmedlemsstatens behöriga myndighet ska utöva tillsyn när det gäller
förordningens krav. Artikel 18 – Tillsynsbefogenheter Artikel 18 innehåller
en förteckning över tillsynsbefogenheter som behöriga myndigheter ska ha för
säkerställande av att förordningens enhetliga kriterier efterlevs. Artikel 19 – Sanktioner Artikel 19
innehåller föreskrifter om sanktioner för att säkerställa en korrekt
tillämpning av förordningens krav. Artikel 20 – Överträdelse av centrala bestämmelser I artikel 20 anges att överträdelser av
centrala bestämmelser i denna förordning om exempelvis portföljsammansättning,
tillåtna investerare och användningen av namnet ”Europeisk riskkapitalfond” bör
medföra förbud mot användning av namnet och avregistrering av förvaltaren av
riskkapitalfonden. Artikel 21 – Tillsynssamarbete Artikel 21
innehåller bestämmelser om utbyte av tillsynsinformation mellan de behöriga
myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten samt Esma. Artikel 22 – Tystnadsplikt Artikel 22
innehåller bestämmelser om den grad av tystnadsplikt som ska gälla för alla
berörda nationella myndigheter och Esma. Artikel 23 – Villkor för befogenheter I artikel 23 fastställs på vilka
villkor kommissionen har befogenhet att anta delegerade akter. Artikel 24 – Översyn Artikel 24
innehåller klausuler om översyn av den föreslagna förordningen och
kommissionens eventuella förslag om att ändra denna.
4.
BUDGETKONSEKVENSER
Inga budgetkonsekvenser föreligger. 2011/0417 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING om Europeiska riskkapitalfonder (Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA
UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING med beaktande av fördraget om Europeiska
unionens funktionssätt, särskilt artikel 114, med beaktande av Europeiska kommissionens
förslag,[10] efter översändande av utkastet till
lagstiftningsakt till de nationella parlamenten, med beaktande av Europeiska centralbankens
yttrande,[11] med
beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,[12] i enlighet med det ordinarie
lagstiftningsförfarandet, och av följande skäl: (1)
Med riskkapital finansieras i allmänhet
mycket små företag, som är i sitt uppstartsskede och med en stor tillväxt- och
expansionspotential.Riskkapitalfonder kan ge dessa företag värdefull sakkunskap
och kunskaper, affärskontakter, märkesstatus och strategiska råd. Genom
finansiering och rådgivning till sådana företag kan riskkapitalfonder främja
den ekonomiska tillväxten och bidra till skapandet av arbetstillfällen, främja
innovativa företag, öka dessas investeringar i forskning och utveckling och
främja entreprenörskap, innovation och konkurrenskraft inom unionen. (2)
Det bör fastställas ett gemensamt regelverk för
användning av namnet ”Europeiska riskkapitalfonder”. Särskilt bör detta avse portföljsammansättningen
hos fonder med detta namn, deras tillåtna investeringssyften,
investeringsverktyg och investerarkategorier som tillåts investera i sådana
fonder enligt enhetliga bestämmelser i unionen. Utan en sådan ram finns det
risk för att medlemsstaterna vidtar skiljaktiga nationella åtgärder som
negativt inverkar på och hindrar en väl fungerande inre marknad, eftersom
riskkapitalfonder som vill vara verksamma i hela unionen då skulle omfattas av
olika regler i olika medlemsstater. Dessutom skulle skiljaktiga kvalitetskrav
på portföljsammansättning, investeringsmål och tillåtna investerare kunna leda
till olika nivåer av investerarskydd och skapa förvirring kring
investeringserbjudanden som förknippas med ”Europeiska riskkapitalfonder”.
Investerare bör också kunna jämföra investeringserbjudanden från olika
riskkapitalfonder. Det är nödvändigt att undanröja väsentliga hinder för
riskkapitalfonders gränsöverskridande kapitalanskaffning och att undvika
snedvridningar i konkurrensen mellan fonderna. Förhindras måste också
ytterligare potentiella hinder för handeln och betydande snedvridning av
konkurrensen i framtiden. Rättslig grund är därför artikel 114 i EUF-fördraget,
såsom den konsekvent tolkats i Europeiska unionens domstols rättspraxis. (3)
Det är nödvändigt att anta en förordning om
enhetliga föreskrifter för Europeiska riskkapitalfonder och om införande av
motsvarande skyldigheter för deras förvaltare i alla medlemsstater som vill
anskaffa kapital inom hela EU under namnet ”Europeisk riskkapitalfond”. Dessa
krav bör skapa förtroende hos investerare som vill investera i
riskkapitalfonder. (4)
Genom att kvalitetskraven på användningen av namnet
”Europeisk riskkapitalfond” definieras genom en förordning, säkerställs det att
dessa krav direkt blir tillämpliga på fondföretag som anskaffar kapital under
detta namn. Detta skulle säkerställa enhetliga villkor för namnets användning
genom att undvika skiljaktiga nationella krav vid införlivandet av ett
direktiv. Denna förordning skulle innebära att fondföretag som använder detta namn
skulle behöva följa samma regler i hela unionen, vilket också skulle öka
förtroendet hos investerare som vill investera i riskkapitalfonder. En
förordning skulle också minska lagstiftningens komplexitet och sänka förvaltarnas
kostnader för att följa ofta skiljaktiga nationella bestämmelser om
riskkapitalfonder, särskilt för förvaltare som vill anskaffa kapital över
gränserna. En förordning bör också bidra till att eliminera snedvridning av
konkurrensen. (5)
För att klargöra förhållandet mellan denna
förordning och bestämmelserna om fondföretag och deras förvaltare, måste det
fastställas att denna förordning endast bör omfatta förvaltare av andra
fondföretag än fondföretag enligt artikel 1 i Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra
författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara
värdepapper (fondföretag)[13].
De ska vara etablerade inom unionen och vara registrerade hos den behöriga
myndigheten i sin hemmedlemsstat i enlighet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2011/61/EG av den 8 juni 2011 om förvaltare av alternativa
investeringsfonder samt om ändring av direktiv 2003/41/EG och 2009/65/EG och
förordningarna (EG) nr 1060/2009 och (EU) nr 1095/2010[14]. Dessutom bör förordningen
endast omfatta förvaltare av godkända riskkapitalfonders portföljer där de
totala förvaltade tillgångarna inte överstiger ett tröskelvärde på
500 miljoner euro. För en operativ beräkning av detta tröskelvärde bör
kommissionen i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget få delegerad befogenhet
att anta akter för att närmare ange hur det ska beräknas. När den utövar denna
befogenhet, bör kommissionen för säkrandet av enhetliga regler för fondföretag
beakta åtgärder som den antagit i enlighet med artikel 3.6 a i direktiv
2011/61/EG. (6)
Om förvaltare av fondföretag inte vill använda
namnet ”Europeisk riskkapitalfond”, bör denna förordning inte vara tillämplig.
I sådana fall bör gällande nationella bestämmelser och unionens allmänna
bestämmelser fortsätta tillämpas. (7)
I förordningen bör enhetliga regler fastställas för
hur godkända riskkapitalfonder ska vara beskaffade, särskilt om vilka
portföljföretag som dessa ska tillåtas investera i och om vilka
investeringsinstrument som ska få användas. En tydlig avgränsning måste göras
mellan godkända riskkapitalfonder och andra alternativa investeringsfonder som
har andra, mindre specialiserade investeringsstrategier, exempelvis onoterade
bolag (”private equity”). (8)
För att exakt avgränsa de fondföretag som ska
omfattas av denna förordning och se till att inriktas på att tillhandahålla
kapital till små företag i dessas uppstartsskede, bör namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” begränsas till de fonder där minst 70 % av sammanlagt
kapital och utfäst ej infordrat kapital investeras i sådana företag i form av
eget kapital eller hybridkapital. (9)
Godkända riskkapitalfonder måste begränsas till
investeringar i direkt emitterade instrument, så att en viktig skiljelinje kan
dras mellan godkända riskkapitalfonder enligt denna förordning och den bredare
kategori av alternativa investeringsfonder som handlar med emitterade
värdepapper på andrahandsmarknader. (10)
För att ge förvaltare av riskkapitalfonder viss
flexibilitet vid fondernas investeringar och likviditetshantering, bör
andrahandshandel tillåtas upp till ett tröskelvärde på högst 30 % av
sammanlagt kapital och utfäst ej infordrat kapital. Kortsiktiga innehav av
kontanter och likvida tillgångar bör inte beaktas vid beräkningen av detta
maximivärde. (11)
För att säkerställa att namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” är tillförlitligt och lätt igenkännbart för investerare i hela
unionen, bör det i denna förordning fastställas att endast
riskkapitalförvaltare som uppfyller dess föreskrivna enhetliga
kvalitetskriterier ska tillåtas använda namnet ”Europeisk riskkapitalfond” när
de saluför sådana fonder i unionen. (12)
För att se till att godkända riskkapitalfonderna
har en klar och tydlig profil som passar deras syfte, bör det finnas enhetliga
regler för portföljsammansättning och fondernas tillåtna investeringmetoder. (13)
För att riskkapitalfonder inte ska bidra till
systemrisker och säkerställa att deras investeringar inriktas på att stödja
godkända portföljföretag, bör belåning eller skuldsättning av fonden inte
tillåtas. Kortfristiga lån bör dock tillåtas, för att fonden ska kunna täcka
exceptionella likviditetsbehov som kan uppstå från det att inbetalning krävs av
investerares kapitalutfästelser tills kapitalet faktiskt betalas in. (14)
Särskilda säkerhetsmekanismer bör fastställas, för
att se till att riskkapitalfonder saluförs till investerare som har den
kunskap, erfarenhet och kapacitet som fordras av dessa fonder och för att
bevara investerarnas förtroende för och tillit till godkända riskkapitalfonder.
Därför bör sådana fonder generellt bara saluföras till investerare som är
professionella kunder eller kan behandlas som sådana enligt Europaparlamentets
och rådets direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument och om
ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och
rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG[15]. Till denna kategori hör
förvaltare av riskkapitalfonder som själva investerar i riskkapitalfonder. För
att få en tillräckligt bred investerarbas för investeringar i riskkapitalfonder
är det också önskvärt att vissa andra investerare får tillgång till godkända
riskkapitalfonder, exempelvis personer med stor nettoförmögenhet. För dessa
andra investerare bör dock särskilda skyddsmekanismer fastställas, för att se
till att godkända riskkapitalfonder bara saluförs till investerare med en
lämplig profil för sådana investeringar. Sådana skyddsmekanismer utesluter
saluföring i form av sparplaner. (15)
I denna förordning bör regler fastställas för
affärsverksamhet och förhållandet mellan riskkapitalförvaltare och deras
investerare, för att säkerställa att ”Europeisk riskkapitalfond” endast används
av förvaltare som uppfyller enhetliga kvalitetskriterier på sitt marknadsbeteende.
Av samma skäl bör det i denna förordning föreskrivas enhetliga villkor för hur
sådana förvaltare ska hantera intressekonflikter. I dessa regler bör det även
krävas att förvaltaren har erforderliga organisatoriska och administrativa
rutiner som tryggar korrekt hantering av intressekonflikter. (16)
För att säkerställa att namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” har integritet, bör förordningen också innehålla
kvalitetskriterier för riskkapitalfondens organisation. För en korrekt
förvaltning av godkända riskkapitalfonder bör den därför föreskriva enhetliga,
rimliga krav på lämpliga tekniska resurser och personalresurser samt
tillräckliga egna medel. (17)
För investerarskyddet måste det säkerställas att
sådana fonders tillgångar värderas på ett korrekt sätt. Därför bör godkända riskkapitalfonders
bolagsordningar innehålla regler om värderingen av tillgångar. Detta bör trygga
värderingens integritet och överblickbarhet. (18)
Enhetliga bestämmelser om årsredovisning bör
fastställas, för att säkerställa att förvaltare av riskkapitalfonder som
använder namnet ”Europeisk riskkapitalfond” i tillräcklig utsträckning
redovisar sin verksamhet. (19)
För att gentemot investerarna säkerställa att
namnet ”Europeisk riskkapitalfond” har integritet, bör det bara användas av
förvaltare av riskkapitalfonder med full öppenhet och insyn i deras
investeringspolitik och investeringsmål. I denna förordning bör det därför
fastställas enhetliga informationskrav som en förvaltare av en riskkapitalfond
ska uppfylla gentemot sina investerare. Bland annat bör det finnas krav på att det
före avtal ska lämnas information om den godkända riskkapitalfondens
investeringsstrategi och mål, om använda investeringsinstrument, om kostnader
och tillhörande avgifter samt om risk-/avkastningsprofilen för den investering
som fonden föreslår. För en hög grad av öppenhet och insyn bör kraven också omfatta
information om hur riskkapitalfondens ersättningar beräknas. (20)
För att garantera en effektiv tillsyn när det
gäller de enhetliga kraven i denna förordning, ska den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten kontrollera att förvaltare av riskkapitalfonder följer dessa
krav. Därför ska den förvaltare av en riskkapitalfond som önskar marknadsföra
sin fond som ”Europeisk riskkapitalfond” underrätta den behöriga myndigheten i
sin hemmedlemsstat om detta. Den behöriga myndigheten bör registrera
förvaltaren av riskkapitalfonden, om alla nödvändiga uppgifter har lämnats in
och om det finns lämpliga arrangemang för att uppfylla kraven i denna
förordning. Denna registrering bör gälla i hela unionen. (21)
För att se till att efterlevnaden av de enhetliga
kriterierna i denna förordning övervakas effektivt, bör förordningen innehålla
regler om när uppgifter som lämnats till den behöriga myndigheten i
hemmedlemsstaten behöver uppdateras. (22)
För en effektiv tillsyn när det gäller kraven i
denna förordning, bör den även föreskriva en mekanism för de behöriga
tillsynsmyndigheternas anmälningar till varandra, när en riskkapitalfonds
förvaltare registrerats i sin hemmedlemsstat. (23)
För överblickbara villkor för godkända
riskkapitalfonders saluföring i hela unionen, bör Europeiska värdepappers- och
marknadsmyndigheten (ESMA) åläggas att ha en central databas som förtecknar
alla godkända riskkapitalfonder som registrerats i enlighet med denna
förordning. (24)
För att trygga en effektiv tillsyn när det gäller de
enhetliga kriterierna enligt denna förordning, bör den innehålla en förteckning
över tillsynsbefogenheter som behöriga myndigheter ska ha till sitt förfogande.
(25)
För att säkerställa efterlevnaden bör denna
förordning innehålla sanktioner mot överträdelser av dess huvudbestämmelser.
Dessa gäller portföljsammansättning, skyddsåtgärder för tillåtna investerare och
att endast registrerade förvaltare av riskkapitalfonder ska få använda namnet
”Europeisk riskkapitalfond”. Det bör föreskrivas att en överträdelse av dessa
huvudbestämmelser medför förbud mot att använda namnet och avregistrering av
förvaltaren av riskkapitalfonder. (26)
Tillsynsinformation bör utbytas mellan de behöriga
myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten och värdepappers- och
marknadsmyndigheten (nedan kallad Esma). (27)
Effektivt samarbete på tillsynsområdet mellan organ
som ska övervaka efterlevnaden av denna förordnings enhetliga kriterier
förutsätter att en hög grad av tystnadsplikt ska gälla för alla berörda
nationella myndigheter och Esma. (28)
Tekniska standarder för finansiella tjänster bör
säkerställa en konsekvent harmonisering och hög tillsynsnivå i hela unionen. Då
Esma har mycket specialiserad sakkunskap, skulle det vara ändamålsenligt och
lämpligt att ålägga den att för kommissionen ta fram förslag till tekniska
genomförandestandarder som inte inbegriper politiska val. (29)
Kommissionen bör ges befogenhet att anta tekniska
genomförandestandarder genom genomförandeakter i enlighet med artikel 291 i
EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i Europaparlamentets och rådets
förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en
europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten),
om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut
2009/77/EG[16].
Esma bör åläggas att utarbeta tekniska genomförandestandarder för format och
metod i meddelandeförfarandet enligt artikel 15. (30)
Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel
290 i EUF-fördraget bör delegeras till kommissionen i syfte att specificera förordningens
krav och de metoder som ska användas för beräkning och övervakning av
tröskelvärdet enligt denna samt specificera olika kategorier av sådana
intressekonflikter som förvaltare av riskkapitalfonder måste undvika samt vilka
åtgärder som bör vidtas i detta avseende. Det är av särskild vikt att
kommissionen genomför lämpliga samråd under sina förberedelser, inklusive på
expertnivå (31)
Kommissionen bör, då den förbereder och utarbetar
delegerade akter, se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till
Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på
lämpligt sätt. (32)
Senast fyra år efter den dag då denna förordning
börjar tillämpas bör en översyn av den göras, för att ta hänsyn till riskkapitalmarknadens
utveckling. På grundval av översynen bör kommissionen lägga fram en rapport för
Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av lagförslag. (33)
I denna förordning respekteras de grundläggande
rättigheter och iakttas de principer som erkänns särskilt i Europeiska unionens
stadga om de grundläggande rättigheterna, inklusive rätten till respekt för
privat- och familjeliv (artikel 7) samt näringsfriheten (artikel 16). (34)
När det gäller denna förordning regleras
medlemsstaternas behandling av personuppgifter i medlemsstaterna av
Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd
för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det
fria flödet av sådana uppgifter[17].
Detta är föremål för tillsyn av medlemsstaternas behöriga myndigheter, särskilt
de offentliga oberoende myndigheter som medlemsstaterna utsett. När det gäller
denna förordning regleras Esmas behandling av personuppgifter, under tillsyn av
Europeiska datatillsynsmannen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då
gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och
om den fria rörligheten för sådana uppgifter[18].
(35)
Denna förordning bör inte påverka tillämpningen av reglerna
för statligt stöd på godkända riskkapitalfonder. (36)
Målet för denna förordning, bland annat att säkra
enhetliga krav på godkända riskkapitalfonders saluföring, kan inte i
tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna. Unionen får därför anta åtgärder
i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget
om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen, som anges i
samma artikel, föreskrivs i denna förordning ett enkelt registreringssystem för
förvaltare av riskkapitalfonder. Därigenom tas det full hänsyn till kravet på
att säkerhet och tillförlitlighet för namnet ”Europeisk riskkapitalfond” vägs
mot en effektivt fungerande riskkapitalmarknad och kostnaderna för dess olika
intressenter. Därigenom går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt
för att uppnå detta mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. KAPITEL I
SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER Artikel 1 I denna förordning fastställs enhetliga krav
på företag för kollektiva investeringar som vill använda namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” samt villkoren för sådana företags saluföring under detta namn
i unionen, vilket därmed bidrar till en väl fungerande inre marknad. Enhetliga
regler föreskrivs för saluföring av godkända riskkapitalfonder till tillåtna
investerare i hela unionen, för sammansättningen av riskkapitalfonders
portföljer, för tillåtna investeringsinstrument och investeringsteknik samt för
organisation, uppförande, öppenhet och insyn hos de förvaltare som saluför
godkända riskkapitalfonder i unionen. Artikel 2 1.
Förordningen ska tillämpas på de företag för
kollektiva investeringar enligt definitionen i artikel 3 b som är
etablerade i unionen och ska registreras hos de behöriga myndigheterna i sin
hemmedlemsstat i enlighet med artikel 3.3 a i direktiv 2011/61/EG,
förutsatt att förvaltarnas riskkapitalfonders portföljer innehåller förvaltade
tillgångar som sammanlagt inte överstiger ett tröskelvärde på 500 miljoner
euro eller, i medlemsstater där euron inte är officiell valuta, motsvarande värde
i nationell valuta den dag då denna förordning träder i kraft. 2.
Vid beräkningen av tröskelvärdet enligt punkt 1 ska
de företag för kollektiva investeringar som förvaltar andra fonder än godkända riskkapitalfonder
inte behöva aggregera tillgångarna i de fonderna. 3.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade
akter i enlighet med artikel 23, för angivande av hur tröskelvärdet enligt
punkt 1 ska beräknas och för löpande övervakning av hur tröskelvärdet efterlevs. Artikel 3 I denna förordning gäller följande
definitioner: (a)
godkänd riskkapitalfond:
ett företag för kollektiva investeringar som investerar minst 70 % av
sammanlagt kapital och utfäst ej infordrat kapital i tillgångar som utgör
godkända investeringar. (b)
företag för kollektiva investeringar: ett företag som med kapital från flera investerare och för dessas
räkning investerar enligt en fastställd investeringspolitik och som inte
behöver auktorisation enligt artikel 5 i direktiv 2009/65/EG. (c)
godkända investeringar:
egetkapital- eller hybridkapitalinstrument som i) emitterats av ett godkänt
portföljföretag och som den godkända riskkapitalfonden direkt förvärvat av portföljföretaget,
eller som ii) emitterats av ett godkänt
portföljföretag i utbyte mot egetkapitalinstrument som portföljföretaget emitterat,
eller som iii) emitterats av ett företag som det
godkända portföljföretaget är ett majoritetsägt dotterföretag till och som den
godkända riskkapitalfonden förvärvat i utbyte mot aktier som det godkända
portföljföretaget emitterat. (d)
godkänt portföljföretag:
ett företag som, vid tidpunkten för den godkända riskkapitalfondens investering,
inte är börsnoterat på en reglerad marknad enligt definitionen i artikel 4.1.14
i direktiv 2004/39/EG, som har färre än 250 anställda, som antingen har en
årsomsättning på högst 50 miljoner euro eller en balansomslutning på högst
43 miljoner och som inte självt är ett företag för kollektiva
investeringar. (e)
eget kapital: ägarandel
i ett företag i form av aktier eller andra former av andelar i det godkända
portföljföretagets kapital och som emitterats för investerarna. (f)
hybridkapital:
instrument vars avkastning främst baseras på det godkända portföljföretagets
vinster eller förluster och som är oprioriterade vid obestånd. (g)
saluföring: ett direkt
eller indirekt erbjudande eller en placering på initiativ av förvaltaren av
riskkapitalfonden eller på dennes uppdrag och som avser andelar eller aktier i
en riskkapitalfond som denne förvaltar och riktar sig till investerare med
hemvist eller med sitt säte i unionen. (h)
kapitalutfästelse:
varje utfästelse som förpliktigar en person att förvärva andelar i
riskkapitalfonden eller ge kapitaltillskott till denna. (i)
förvaltare av riskkapitalfonder: en juridisk person vars regelbundna affärsverksamhet avser
förvaltning av minst en godkänd riskkapitalfond. (j)
hemmedlemsstat: den
medlemsstat där förvaltaren av riskkapitalfonder är etablerad eller har sitt
säte. (k)
värdmedlemsstat: annan
medlemsstat än hemmedlemsstaten där förvaltaren av riskkapitalfonder saluför
godkända riskkapitalfonder i enlighet med denna förordning. (l)
behörig myndighet: den
nationella myndighet som hemmedlemsstaten genom lagar eller andra författningar
ålägger att handlägga registreringen av företag för kollektiva investeringar enligt
artikel 2.1. KAPITEL II
VILLKOR FÖR ANVÄNDNING AV NAMNET ”EUROPEISK RISKKAPITALFOND” Artikel 4 Förvaltare av riskkapitalfonder som uppfyller
kraven i detta kapitel ska ha rätt att använda namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” vid saluföringen av godkända riskkapitalfonder i unionen. Artikel 5 1.
Förvaltaren av en riskkapitalfond ska säkerställa
att tillgångar som förvärvas vid annat än godkända investeringar tar i anspråk högst
30 procent av fondens sammanlagda kapital och utfäst ej infordrat kapital.
Kortsiktiga innehav i kontanter och andra likvida tillgångar ska inte beaktas
vid beräkningen av denna gräns. 2.
Förvaltaren av en riskkapitalfond får inte utnyttja
den godkända riskkapitalfonden för lån, utfärdande av skuldebrev, ställande av
säkerhet eller på denna fond använda metoder som ökar fondens exponering, antingen
genom lån av kontanter eller värdepapper, ingångna derivatpositioner eller på
annat sätt. 3.
Förbudet enligt punkt 2 får inte tillämpas på engångslån
med en löptid på högst 120 kalenderdagar för att åtgärda likviditetsbehov som
kan uppstå från det att betalning krävs av investerares kapitalutfästelser
tills kapitalet betalas in. Artikel 6 Förvaltare av riskkapitalfonder ska bara
saluföra fondandelar och aktier i godkända riskkapitalfonder till investerare
som betraktas som professionella kunder enligt bilaga II.I till direktiv
2004/39/EG eller som på begäran kan behandlas som professionella kunder enligt
bilaga II.II till det direktivet, eller till andra investerare varvid (a)
dessa andra investerare ska utfästa sig att
investera minst 100 000 euro, (b)
dessa andra investerare skriftligen ska uppge, i en
annan handling än avtalet som ska ingås för investeringsutfästelsen, att de är
medvetna om riskerna med den planerade utfästelsen eller investeringen, (c)
förvaltaren av riskkapitalfonder ska göra en
bedömning av investerarens sakkunskap, erfarenhet och kunskaper, utan att förutsätta
att investeraren har marknadskunskaperna och erfarenheterna hos dem som anges i
bilaga II.I till direktiv 2004/39/EG, (d)
förvaltaren av riskkapitalfonder mot bakgrund av utfästelsens
karaktär eller den planerade investeringen ska göra bedömningen att
investeraren rimligen bör kunna göra egna investeringsbeslut och inse riskerna
samt att en utfästelse av detta slag är lämpligt för investeraren i fråga, (e)
förvaltaren av riskkapitalfonder skriftligen ska
styrka att denne gjort bedömningen enligt punkt c och att villkoren i punkt d
är uppfyllda. Artikel 7 Förvaltare av riskkapitalfonder ska göra
följande när det gäller de godkända riskkapitalfonder som de förvaltar: (a)
Handla med vederbörlig skicklighet, omsorg och
skyndsamhet vid utövandet av verksamheten. (b)
Tillämpa lämpliga riktlinjer och förfaranden för
att förhindra oegentligheter som rimligen bör strida mot investerarnas och de
godkända portföljföretagens intressen. (c)
Bedriva verksamheten så att den på bästa sätt
främjar de förvaltade godkända riskkapitalfonderna, investerarna i de berörda
fonderna och marknadens integritet. (d)
Sorgfälligt välja och löpande övervaka
investeringar i godkända portföljföretag. (e)
Inneha tillräcklig kunskap om och insikt i de
godkända portföljföretag som de investerar i. Artikel 8 1.
Förvaltare av riskkapitalfonder ska belägga och
undvika intressekonflikter och, om sådana inte kan undvikas, hantera och
övervaka dem samt i enlighet med punkt 4 informera om sådana intressekonflikter
för att hindra att de negativt påverkar de godkända riskkapitalfonderna och
deras investerare samt för att se till att de godkända riskkapitalfonder som de
förvaltar hanteras väl. 2.
Förvaltare av riskkapitalfonder ska särskilt
belägga intressekonflikter som kan uppstå mellan (a)
förvaltaren av riskkapitalfonder och dennes
faktiska ledning, anställda eller personer som direkt eller indirekt
kontrollerar eller kontrolleras av förvaltaren av riskkapitalfonder å ena sidan
och den godkända riskkapitalfond som förvaltas av förvaltaren av
riskkapitalfonder eller investerarna i de berörda godkända riskkapitalfonderna
å den andra, (b)
den godkända riskkapitalfonden eller dess
investerare å ena sidan och en annan godkänd riskkapitalfond som förvaltas av
samma fondförvaltare eller investerarna i denna andra riskkapitalfond å den
andra. 3.
Förvaltare av riskkapitalfonder ska ha och använda
effektiva organisatoriska och administrativa förfaranden för att uppfylla
kraven enligt punkterna 1 och 2. 4.
Information om intressekonflikter enligt punkt 1
ska lämnas, om förvaltaren av riskkapitalfonder har organisatoriska förfaranden
för att belägga, förhindra, hantera och övervaka intressekonflikter men där
dessa inte är tillräckliga för att med rimlig säkerhet förhindra att
investerarnas intressen skadas. Förvaltaren av riskkapitalfonder ska tydligt
och klart informera investerarna om allmänna intressekonflikter eller
intressekonflikters orsaker, innan den åtar sig att göra affärer på deras
vägnar. 5.
Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade
akter i enlighet med artikel 23 för att ange följande: (a)
De typer av intressekonflikter som avses i punkt 2. (b)
Rimliga åtgärder som förvaltare av
riskkapitalfonder ska förväntas vidta med hjälp av strukturer och
organisatoriska och administrativa förfaranden för att belägga, förhindra,
hantera, övervaka och informera om intressekonflikter. Artikel 9 Förvaltare av riskkapitalfonder ska alltid ha
en tillräcklig kapitalbas och använda lämpliga personal- och teknikresurser för
en god förvaltning av godkända riskkapitalfonder. Artikel 10 Regler för värdering av tillgångar ska
fastställas i den godkända riskkapitalfondens bolagsordning. Artikel 11 1.
Förvaltare av riskkapitalfonder ska tillhandahålla
en årsrapport till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten för varje
godkänd riskkapitalfond som de förvaltar och senast 6 månader efter
räkenskapsårets utgång. I årsrapporten ska det senaste årets verksamhet
redovisas samt den godkända riskkapitalfondens portföljsammansättning. Den ska
innehålla den godkända riskkapitalfondens reviderade bokslut. Den ska utformas
i enlighet med gällande redovisningsstandarder och vad som avtalats mellan
förvaltaren av riskkapitalfonder och investerarna. Förvaltaren av riskkapitalfonder
ska på begäran lämna rapporten till investerare. Förvaltaren av riskkapitalfonder
och investerare får komma överens om ytterligare inbördes information. 2.
Om förvaltaren av riskkapitalfonder för den
godkända riskkapitalfonden ska offentliggöra en årsredovisning i enlighet med
Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/109/EG[19], ska informationen som avses i
punkt 1 lämnas antingen separat eller som en kompletterande del av
årsredovisningen. Artikel 12 1.
Förvaltare av riskkapitalfonder ska underrätta sina
investerare om åtminstone följande faktorer, innan dessa fattar
investeringsbeslut: (a)
Fondförvaltarens och eventuella andra
tjänsteleverantörers identitet som denne anlitar för sin förvaltning av de
godkända riskkapitalfonderna samt en beskrivning av deras arbetsuppgifter. (b)
En beskrivning av den godkända riskkapitalfondens
investeringsstrategi och mål, inklusive en beskrivning av de typer av godkända
portföljföretag och andra tillgångar som riskkapitalfonden tillåts investera i,
av vilken teknik den kan använda och av alla eventuella investeringsbegränsningar.
(c)
En beskrivning av den godkända riskkapitalfondens
riskprofil och av eventuella risker med tillgångarna som fonden kan investera i
eller med investeringsteknik som kan användas. (d)
En beskrivning av den godkända riskkapitalfondens
värderingsförfarande och av dess prissättningsmetod vid värderingen av
tillgångarna, inklusive värderingsmetoder för godkända portföljföretag. (e)
En beskrivning av hur ersättningen till
riskkapitalfondens förvaltare beräknas. (f)
En beskrivning av alla avgifter och andra kostnader
och av högsta sammanlagt belopp som investerarna står för direkt eller
indirekt. (g)
Den godkända riskkapitalfondens tidigare resultat,
om sådana föreligger. (h)
En beskrivning av formerna för ändringar av den
godkända riskkapitalfondens investeringsstrategi och/eller investeringspolitik. 2.
Om den godkända riskkapitalfonden ska offentliggöra
prospekt om denna i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv
2003/71/EG[20]
eller i enlighet med nationell lagstiftning, ska den information som avses i
punkt 1 antingen lämnas separat eller som en del av prospektet. KAPITEL III
TILLSYN OCH ADMINISTRATIVT SAMARBETE Artikel 13 1.
Förvaltare som avser att använda namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” för saluföring av sina godkända riskkapitalfonder, ska
underrätta den behöriga myndigheten i sin hemmedlemsstat om denna avsikt och
ska lämna följande uppgifter: (a)
Uppgift om vilka personer som i praktiken leder
verksamheten hos förvaltaren av de godkända riskkapitalfonderna. (b)
Uppgift om de godkända riskkapitalfonder vars
andelar eller aktier ska saluföras och dessas investeringsstrategier. (c)
Uppgift om de åtgärder som vidtagits för att
uppfylla kraven i kapitel II. (d)
En förteckning över de medlemsstater där
förvaltaren av riskkapitalfonder avser att marknadsföra respektive godkänd
riskkapitalfond. 2.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska
endast registrera förvaltaren av riskkapitalfonder, om den är förvissad om att (a)
de uppgifter som krävs enligt punkt 1 är
fullständiga, och (b)
de arrangemang som anmälts enligt punkt 1 c är
adekvata för kraven i kapitel II. 3.
Registreringen ska gälla i hela unionen och ska
tillåta att förvaltare av riskkapitalfonder i hela unionen kan saluföra
godkända riskkapitalfonder under namnet ”Europeiska riskkapitalfonder”. Artikel 14 Förvaltaren av riskkapitalfonder ska
underrätta den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten där förvaltaren avser
att saluföra följande: (a)
En ny godkänd riskkapitalfond. (b)
En befintlig godkänd riskkapitalfond i en
medlemsstat som inte nämns i den förteckning som avses i artikel 13.1 d. Artikel 15 1.
Efter registrering av en förvaltare av
riskkapitalfonder ska den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten skyndsamt
anmäla att förvaltaren registrerats till medlemsstaterna som avses i artikel
13.1 d samt till Esma. 2.
På förvaltaren av riskkapitalfonder som
registrerats i enlighet med artikel 13 får värdmedlemsstaterna som avses i
artikel 13.1 d inte införa några krav eller administrativa förfaranden
avseende saluföringen av dennes godkända riskkapitalfonder, och de får heller inte
kräva att saluföringen ska förhandsgodkännas. 3.
För att säkerställa en enhetlig tillämpning av
denna artikel ska Esma utarbeta förslag till tekniska genomförandestandarder
för fastställande av anmälans format. 4.
Esma ska överlämna dessa förslag till tekniska
genomförandestandarder till kommissionen senast den [XXX]. 5.
Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska
genomförandestandarder som avses i punkt 3 i enlighet med förfarandet i
artikel 15 i förordning (EU) nr 1095/2010. Artikel 16 Esma ska på internet ha en för allmänheten
tillgänglig central databas som förtecknar alla förvaltare av riskkapitalfonder
som registrerats i unionen i enlighet med denna förordning. Artikel 17 Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten
ska övervaka att kraven i denna förordning efterlevs. Artikel 18 Behöriga myndigheter ska i enlighet med
nationell rätt ha alla tillsyns- och utredningsbefogenheter som krävs för att
fullgöra sitt uppdrag. De ska särskilt ha befogenhet att (a)
begära tillgång till eller få kopior på eller kopiera
varje godtycklig handling, (b)
kräva att förvaltaren av riskkapitalfonder ger
upplysningar utan dröjsmål, (c)
begära upplysningar från varje person med anknytning
till fondförvaltarens verksamhet eller till den godkända riskkapitalfonden, (d)
rätt att genomföra inspektioner på plats med eller
utan föranmälan, (e)
utfärda order för att säkerställa att en förvaltare
av riskkapitalfonder uppfyller kraven i denna förordning och upphör med
beteenden som kan stå i strid med den. Artikel 19 1.
Medlemsstaterna ska fastställa regler om vilka
administrativa åtgärder och sanktioner som ska gälla vid överträdelser av
bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se
till att de tillämpas. De åtgärder och sanktioner som föreskrivs ska vara
effektiva, proportionella och avskräckande. 2.
Senast [24 månader efter denna förordnings
ikraftträdande] ska medlemsstaterna meddela kommissionen och Esma de regler som
avses i punkt 1. De ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och Esma om
eventuella ändringar av reglerna. Artikel 20 1.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska
vidta de lämpliga åtgärder som avses i punkt 2, när en förvaltare av
riskkapitalfonder (a)
underlåter att uppfylla kraven på
portföljsammansättning och därmed bryter mot artikel 5, (b)
underlåter att saluföra den godkända riskkapitalfonden
till tillåtna investerare och därmed bryter mot artikel 6, (c)
underlåter att registrera sig hos den behöriga
myndigheten i sin hemmedlemsstat och därmed bryter mot kraven i artikel 13. 2.
I de fall som avses i punkt 1 ska den behöriga
myndigheten i hemmedlemsstaten vid behov vidta följande åtgärder: (a)
Förbjuda användning av namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” när förvaltaren av riskkapitalfonder saluför en eller flera
godkända riskkapitalfonder. (b)
Avföra förvaltaren av riskkapitalfonder från
registret. 3.
Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska
underrätta de behöriga myndigheterna i de värdmedlemsstater som uppges enligt
artikel 13.1 d om att förvaltaren av riskkapitalfonder avförts från det
register som avses i punkt 2 b i den här artikeln. 4.
Rätten att i unionen saluföra en eller flera
godkända riskkapitalfonder under namnet ”Europeisk riskkapitalfond” ska med
omedelbar verkan upphöra att gälla från och med den dag då den behöriga
myndigheten fattar det beslut som avses i punkt 2 a eller b. Artikel 21 1.
Behöriga myndigheter och Esma ska vid behov
samarbeta med varandra för att fullgöra sina respektive uppdrag enligt denna
förordning. 2.
De ska utbyta all information och dokumentation som
krävs för att belägga och avhjälpa överträdelser av denna förordning. Artikel 22 1.
Alla personer som arbetar eller har arbetat på
behöriga myndigheter eller Esma samt de revisorer och sakkunniga som de
behöriga myndigheterna har anlitat ska vara bundna av tystnadsplikt. Ingen
konfidentiell information som dessa personer mottagit i tjänsten får röjas till
annan person eller myndighet, utom i sammandrag eller sammanställningar som
omöjliggör att enskilda förvaltare av riskkapitalfonder samt godkända
riskkapitalfonder kan identifieras, dock med förbehåll för fall som omfattas av
straffrättslig lagstiftning och förfaranden enligt denna förordning. 2.
Medlemsstaternas behöriga myndigheter eller Esma
får inte hindras från att utbyta information i enlighet med denna förordning
eller annan unionslagstiftning som är tillämplig på förvaltare av
riskkapitalfonder samt godkända riskkapitalfonder. 3.
Om de behöriga myndigheterna och Esma mottar
konfidentiell information i enlighet med punkt 2, får de endast använda den vid
fullgörandet av sina uppdrag och för administrativa och rättsliga förfaranden. KAPITEL IV
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER Artikel 23 1.
Kommissionens befogenhet att anta delegerade akter ska
gälla på de villkor som fastställs i denna artikel. 2.
Den befogenhet att anta delegerade akter som avses
i artiklarna 2.3 och 8.5 ska ges till kommissionen för en period av fyra år år
från och med den dag då den här förordningen träder i kraft. Kommissionen ska
utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före fyraårsperiodens
utgång. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med
perioder av samma längd, om inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en
sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga. 3.
Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna
2.3 och 8.5 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett
beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i
beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det
offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett
senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade
akter som redan har trätt i kraft. 4.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt, ska
den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. 5.
En delegerad akt som antas i enlighet med
artiklarna 2.3 och 8.5 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet
eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två
månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om
både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har
underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna perioden ska
förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ. Artikel 24 1.
Senast fyra år efter den dag då denna förordning
börjar tillämpas ska kommissionen se över den. Översynen ska innehålla en
allmän granskning av hur förordningens bestämmelser har fungerat och vilka
erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av den, bland annat följande: (a)
I vilken utsträckning namnet ”Europeisk
riskkapitalfond” har använts av förvaltare av riskkapitalfonder i olika
medlemsstater, oberoende av om det gällt hemlandet eller gränsöverskridande. (b)
Denna förordnings tillämpningsområde, inklusive
tröskelvärdet på 500 miljoner euro. 2.
Efter samråd med Esma ska kommissionen lämna en
rapport till Europaparlamentet och rådet, i förekommande fall åtföljd av ett
förslag till rättsakt. Artikel 25 Denna förordning träder i kraft den tjugonde
dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella
tidning. Den ska tillämpas från och med den 22 juli 2013, med undantag för
artiklarna 2.3 och 8.5 som ska tillämpas från och med den dag då denna
förordning träder i kraft. Denna förordning är till alla delar
bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater. Utfärdad i Bryssel den På Europaparlamentets vägnar På
rådets vägnar Ordförande Ordförande [1] Enligt Europeiska centralbankens (ECB) senaste
stickprovsundersökning om små och medelstora företag i euroområdet,
rapporterades ökningar av bankräntorna med drygt 50 % och en allmän
åtstramning av kreditvärdighetskraven för banklån till sådana företag. [2] I
Europeiska centralbankens senaste översikt (9/2010–2/2011), i samarbete med
Europeiska kommissionen, om små och medelstora företags tillgång till krediter
i euroområdet, säger cirka 15 % av de undersökta företagen att ”tillgång
till krediter” är deras angelägnaste problem. Detta har inte förändrats sedan
tidigare översikter. http://www.ecb.europa.eu/pub/pdf/other/accesstofinancesmallmediumsizedenterprises201104en.pdf?b704f6b228e071bea9507d7569412805 [3] Källa: Uppskattningar för 2011 av European Private
Equity and Venture Capital Association (EVCA). [4] http://ec.europa.eu/europe2020/index_en.htm (den 3 mars 2010). Även erkänt inom innovationsunionen: http://ec.europa.eu/research/innovation-union/index_en.cfm?pg=keydocs (den 6 oktober 2010). [5] http://ec.europa.eu/internal_market/smact/docs/20110413-communication_en.pdf
(den 13 april 2011). [6] http://ec.europa.eu/commission_2010-2014/president/news/speeches-statements/pdf/20111012communication_roadmap_en.pdf [7] RCAP Final report 2003: http://ec.europa.eu/internal_market/securities/riskcapital/index_en.htm [8] Riskkapital handlar om tre typer av finansiering,
nämligen i) informella investeringar från företagsänglar, ii) riskkapital och
iii) aktiemarknader särskilt inriktade på små och medelstora företag samt
tillväxtföretag. [9] http://ec.europa.eu/internal_market/investment/venture_capital_en.htm [10] EUT C […], […], s. […]. [11] EUT C […], […], s. […]. [12] EUT C […], […], s. […]. [13] EUT L 302, 17.11.2009, s. 32. [14] EUT L 174, 1.7.2011, s. 1. [15] EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. [16] EUT L 331, 15.12.2010, s. 84. [17] EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. [18] EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. [19] EUT L 390, 31.12.2004, s. 38. [20] EUT L 345, 31.12.2003, s. 64.