52003AR0069

Yttrande från Regionkommittén om "Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om offentlig foder- och livsmedelskontroll"

(2004/C 23/03)

BACKGRUND

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om offentlig foder- och livsmedelskontroll (KOM(2003) 52 slutlig - 2003/0030 (COD)).

Rådets beslut av den 28 februari 2003 att rådfråga kommittén i detta ärende i enlighet med EG-fördragets artikel 152.4.

Presidiets beslut av den 14 maj 2002 att ge utskottet för hållbar utveckling i uppdrag att utarbeta yttrandet i ärendet.

Kommitténs yttrande om Kommissionens meddelande "Vitbok om livsmedelssäkerhet", CdR 77/2000 fin(1).

Det utkast till yttrande (CdR 67/2003 rév. 2) som antogs av utskottet för hållbar utveckling den 12 juni 2003 (föredragande: Xavier Desgain, ledamot av det vallonska regionparlamentet - B), och av följande skäl:

Regionkommitténs ledamöters intresse för en livsmedelspolitik som bygger på höga krav på miljöskydd och konsumenternas hälsa.

Yttrandet antogs enhälligt vid Regionkommitténs 51:a plenarsession den 9 oktober 2003.

1. Regionkommitténs synpunkter och rekommendationer

1.1. Kommittén konstaterar att förslaget till förordning knyter an till de farhågor som Regionkommittén uttryckte i sitt yttrande av den 12 april 2000 om vitboken om livsmedelssäkerhet (CdR 77/2000 fin), samtidigt som en stor del av dem kvarstår.

1.2. ReK instämmer i att de grundläggande principerna för livsmedelssäkerhet och konsumenternas förtroende bör baseras på ett övergripande, integrerat perspektiv som inbegriper hela livsmedelskedjan ("från jord till bord").

- Alla åtgärder och alla synpunkter måste präglas av öppenhet.

- Konsumenten skall få tydlig och begriplig information för att säkerställa fullständig valfrihet.

- Effektiva spårbarhetssystem för allt foder och alla livsmedel samt för ingredienserna hela livsmedelskedjan igenom ända fram till slutkonsumenten, skall säkerställa möjligheten att identifiera samtliga ingredienser vid varje etapp i processen.

- Försiktighetsprincipen skall tillämpas när så är lämpligt.

1.3. ReK ställer sig positiv till kommissionens vilja att sammanföra livsmedels- och foderkontrollen i en gemensam förordning.

1.4. Vad avser syftet med förslaget till förordning skulle ReK gärna se att detta övergripande system blir tillämpligt även på offentliga kontroller för att verifiera efterlevnaden av bestämmelserna om den gemensamma organisationen av marknaden för jordbruksprodukter (jordbruksgrödor, vin, olivolja, frukt och grönsaker, humle, mjölk och mjölkprodukter, nöt- och kalvkött, får- och getkött och honung) så att man täcker in hela jordbruksproduktionen med de övergripande bestämmelserna i föreliggande förordning.

1.5. ReK anser att man som en minimiåtgärd bör anpassa rådets direktiv 2000/29/EG(2) om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen.

1.6. ReK stöder införandet av fleråriga nationella kontrollplaner. I sitt yttrande om vitboken om livsmedelssäkerhet konstaterade ReK att man måste beakta och respektera mångfalden och den kulturella och ekonomiska betydelsen av regionala och lokala traditioner och sedvänjor beträffande livsmedelsproduktion och smak, och därmed behovet av att alltid eftersträva en lämplig balans mellan konsumenternas säkerhet och valmöjligheter. Att främja och stödja typiska livsmedel som utgår ifrån olika lokala traditioner är ett verksamt sätt att ge konsumenterna sunda livsmedel och samtidigt stödja ekonomin i många landsbygdsområden. Detta är fortfarande viktiga frågor som bör beaktas i de fleråriga nationella kontrollplanerna (art. 42 i förslaget till förordning). Det är logiskt att dessa planer inriktar kontrollverksamheten på de mest utsatta sektorerna (koppling till nätverken för hantering av avfall, storskalig bearbetning och produktion, produktionstyp och produktionssätt). Här bör man vara uppmärksam på ordalydelsen i artikel 43 i förslaget till förordning. I skäl 13 i förordningen anges att kontroller bör utföras regelbundet och att kontrollfrekvensen bör stå i proportion till risken. Denna riskbedömning bör anges som en funktion av produktionssätt, bearbetning, distribution och produktionsvolym. Av dessa skäl och för att få till stånd en bättre förvaltning av de fleråriga nationella kontrollplanerna måste medlemsstaterna redan i samband med utarbetandet engagera de lokala och regionala myndigheterna. Detsamma gäller utarbetandet av de beredskapsplaner som avses i artikel 13.

1.7. ReK vill att riskerna bedöms med hänsyn till varje produktionsnätverk och att kontrollerna genomförs så tidigt som möjligt i kedjan samt att de i första hand inriktas mot de stora industriella kedjorna och kylkedjan.

1.8. Med tanke på att produktionskedjorna för foder i hög grad har varit inblandade i de flesta livsmedelskriser under senare år önskar ReK att kontrollerna skall genomföras striktare och oftare inom denna sektor samt ges en mer riskorienterad uppläggning.

1.9. ReK vill att förordningen skall vara flexibel nog att kunna ta hänsyn till de särskilda villkor som gäller de områden som omfattas av följande förordningar: rådets förordningar (EEG) nr 2092/91 av den 24 juni 1991 om ekologisk produktion av jordbruksprodukter och uppgifter därom på jordbruksprodukter och livsmedel(3), (EEG) nr 2081/92 av 14 juli 1992 om skydd för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel(4) och (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992(5) om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel.

1.10. Regionkommittén önskar att man i dessa fleråriga nationella kontrollplaner på ett effektivt sätt beaktar kravet på spårbarhet längs hela produktionskedjan och att denna präglas av öppenhet.

1.11. ReK ser positivt på införandet av gemenskapskontroller i medlemsstaterna i form av allmänna revisioner. Detta kommer att göra det möjligt för medlemsstaterna att förbättra kontrollförfarandena.

1.12. ReK stöder kravet på medlemsstaterna att inom ramen för sina befogenheter enligt EG-fördraget fastställa straffrättsliga påföljder för grövre överträdelser som kan innebära att foder och livsmedel som är "icke säkra" i den mening som avses i artiklarna 14 och 15 i förordning (EG) nr 178/2002(6) (om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet) släpps ut på marknaden. I många fall krävs nämligen straffrättsliga påföljder i avskräckande syfte. Det är emellertid också nödvändigt att införa administrativa sanktioner som kan sättas in snabbare i samband med vissa överträdelser. ReK skulle dock föredra att Europeiska kommissionen i framtiden inför harmoniserade sanktioner på gemenskapsnivå. Kommittén är medveten om att införandet av sådana EU-omfattande sanktioner sannolikt innebär att fördraget måste ses över.

1.13. För att det inte skall uppstå en snedvridning av konkurrensen uppmanar ReK kommissionen att införa ett system med harmoniserade kontrollavgifter för livsmedels- och foderföretag, vilket vid bristande efterlevnad av foder- och livsmedelslagstiftningen kan innefatta kontrollåtgärder som är mer omfattande än den normala övervakningen. När det gäller systemet med kontrollavgifter anser ReK dessutom att det måste vara flexibelt i viss utsträckning för att hänsyn skall kunna tas till de små företagens intressen.

1.14. Vi önskar att våra synpunkter tas upp i den utbildning som kommissionen anordnar för kontrollpersonal.

Bryssel den 9 oktober 2003.

Regionkommitténs

ordförande

Albert Bore

(1) EGT C 226, 8.8.2000, s. 7.

(2) EGT L 169, 10.7.2000, s. 1.

(3) EGT L 198, 22.7.1991, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 436/2001 (EGT L 63, 3.3.2001, s. 16).

(4) EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 2796/2000 (EGT L 324, 21.12.2000, s. 26).

(5) EGT L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen senast ändrad genom Österrikes, Finlands och Sveriges anslutningsakter.

(6) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.