28.2.2018

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 58/1

---

KOMMISSIONENS DELEGERADE FÖRORDNING (EU) 2018/273

av den 11 december 2017

om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer, anmälningar och offentliggörande av anmäld information, komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller och sanktioner, ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 555/2008, (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artiklarna 69, 89, 145.4, 147.3 och 223.2 och punkt 5 i del II avsnitt D i bilaga VIII till den förordningen,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 av den 17 december 2013 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 352/78, (EG) nr 165/94, (EG) nr 2799/98, (EG) nr 814/2000, (EG) nr 1290/2005 och (EG) nr 485/2008 (2), särskilt artiklarna 64.6 och 89.5, och

av följande skäl:

(1)

Genom rådets förordning (EU) nr 1308/2013 upphävs och ersätts förordning (EG) nr 1234/2007 (3). Kapitel III i avdelning I och avsnitt 2 i kapitel II i avdelning II i del II i förordning (EU) nr 1308/2013 innehåller regler när det gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar och dess förvaltning, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser och kommunikationskrav inom vinsektorn och ger kommissionen befogenhet att anta delegerade akter och genomförandeakter på området. Dessa akter ska ersätta relevanta bestämmelser i kommissionens förordningar (EG) nr 555/2008 (4) och (EG) nr 436/2009 (5) samt vissa bestämmelser i kommissionens förordningar (EG) nr 606/2009 (6) och (EG) nr 607/2009 (7) vad gäller certifiering av endruvsviner och administrativa regler rörande register över mottagna och avsända leveranser. I förenklingssyfte bör bestämmelserna i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560 (8) också införlivas med den nya delegerade akten.

(2)

I rättssäkerhetens intresse bör vissa termer som används i denna förordning och i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 (9) definieras. Det är lämpligt att definiera de olika typerna av vinarealer och aktörer i förhållande till de specifika rättigheter och krav som fastställs för dem i de två förordningarna.

(3)

I artikel 62 i förordning (EU) nr 1308/2013 fastställs det allmänna villkoret att medlemsstaterna beviljar tillstånd för plantering av vinstockar sedan en ansökan inlämnats av producenter som har för avsikt att plantera eller återplantera vinstockar. I punkt 4 i den artikeln föreskrivs emellertid att vissa arealer undantas från ordningen för tillstånd. Det är nödvändigt att fastställa regler om villkoren för tillämpningen av detta undantag. De arealer som är avsedda för försöksändamål eller för moderplantskolor bör endast användas för dessa ändamål för att undvika ett kringgående av den nya ordningen. Vinprodukter från sådana arealer bör inte saluföras utom om medlemsstaterna anser att det inte finns någon risk för störningar på marknaden. Befintliga vinodlingsförsök och odling av moderplantskolor för ympmaterial bör få vara kvar i enlighet med de regler som gällde för dem före ikraftträdandet av delegerad förordning (EU) 2015/560. För att se till att de arealer på vilka det produceras vin eller vinprodukter som enbart är avsedda för konsumtion i vinproducentens hushåll inte bidrar till störningar på marknaden är det lämpligt att fastställa en storleksgräns och göra det till ett villkor för undantaget att vinproducenten i fråga är inte involverad i kommersiell vinproduktion Av samma skäl bör ett sådant undantag utvidgas till att också omfatta organisationer utan kommersiell verksamhet. I fråga om arealer som planterats av en producent som förlorat en viss areal planterad med vinstockar på grund av expropriation som i det allmänna intresset genomförs enligt nationell rätt, bör ett villkor med avseende på den största tillåtna ytan för den nya arealen dock fastställas för att inte underminera de allmänna målen för ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar.

(4)

I artiklarna 64.1 och 64.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 fastställs regler om beviljande av tillstånd för nyplantering och de urvals- och prioritetskriterier som medlemsstaterna får tillämpa. Specifika villkor som är förenade med vissa urvals- och prioritetskriterier bör fastställas i syfte att skapa likvärdiga förutsättningar för deras genomförande och för att undvika att producenter som beviljats tillstånd kringgår ordningen för tillstånd. Dessutom bör de tre nya kriterier som införs genom delegerad förordning (EU) 2015/560 bibehållas: ett urvalskriterium med avseende på renommésnyltning på skyddade geografiska beteckningar, ett prioritetskriterium som gynnar de producenter som följer ordningens regler och inte har övergett några vinodlingar i sitt jordbruksföretag och ett prioritetskriterium som gynnar icke-vinstdrivande organisationer med ett socialt syfte som fått mark som har beslagtagits på grund av terrorism och andra typer av brott. Urvalskriteriet svarar mot behovet av att skydda specifika geografiska beteckningars anseende på ett liknande sätt som specifika ursprungsbeteckningars anseende skyddas, och se till att de inte hotas av nyplantering. Det första prioritetskriteriet gynnar sökande som har en bakgrund som visar att de respekterar reglerna i ordningen för tillstånd och inte ansöker om tillstånd för nyplantering samtidigt som de har arealer planterade med vinstockar som är ur produktion och som skulle kunna vara grund för tillstånd för återplantering. Det andra prioritetskriteriet syftar till att gynna icke-vinstdrivande organisationer med ett socialt syfte som fått mark som har beslagtagits på grund av terrorism och andra typer av brott, för att främja användning av mark för sociala ändamål som annars riskerar att tas ur produktion.

(5)

Med beaktande av artikel 118 i förordning (EU) nr 1306/2013 och för att hantera naturliga och socioekonomiska skillnader och ekonomiska aktörers olika tillväxtstrategier i de olika områdena i ett visst territorium, bör medlemsstaterna tillåtas att tillämpa de urvalskriterier och prioritetskriterier som avses i artikel 64.1 och 64.2 i förordning (EU) nr 1308/2013, liksom de tre ytterligare urvalskriterier och prioritetskriterier på olika sätt på regional nivå, för specifika arealer som kan komma i fråga för skyddad ursprungsbeteckning (SUB), för arealer som kan komma i fråga för skyddad geografisk beteckning (SGB) eller för arealer utan geografisk beteckning. Sådana skillnader i tillämpningen av dessa kriterier i de olika områdena inom ett visst territorium bör alltid grunda sig på skillnaderna mellan dessa områden.

(6)

För att fall av kringgående som inte förutses i denna förordning ska kunna hanteras bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att undvika att urvalskriterier eller prioritetskriterier kringgås av de som ansöker om tillstånd om deras agerande inte redan omfattas av de särskilda bestämmelser om förebyggande av kringgående som fastställs i denna förordning när det gäller specifika urvals- och prioritetskriterier.

(7)

I artikel 66.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs möjligheten att vinodlingar som producenten har åtagit sig att röja förekommer samtidigt som nyplanterade vinstockar. För att förhindra oriktigheter bör medlemsstaterna ha möjlighet att med lämpliga medel garantera att röjningsåtagandet genomförs, inklusive kravet att ställa en säkerhet i samband med beviljandet av tillstånd för förväntad återplantering. Det är dessutom nödvändigt att precisera att om röjning inte sker inom den tidsfrist på fyra år som anges i den bestämmelsen bör de vinstockar som planterats på den aktuella arealen betraktas som plantering utan tillstånd.

(8)

Genom artikel 66.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 ges medlemsstaterna möjlighet att begränsa återplanteringen på arealer som kan komma i fråga för produktion av vin med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, på grundval av en rekommendation från erkända och representativa branschorganisationer. Grundvalen eller motiven för sådana beslut om begränsning bör definieras för att klargöra gränserna för deras tillämpningsområde samtidigt som de garanterar att ordningen är samstämmig och att ett kringgående av ordningen undviks. Det bör garanteras att automatiken i beviljandet av tillstånd för återplantering som fastställs i artikel 66.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 inte hindrar medlemsstaternas möjlighet att begränsa utfärdandet av tillstånd för specifika arealer i enlighet med artiklarna 63.2 b och 63.3. Det bör dock klargöras att vissa särskilda fall inte får betraktas som ett kringgående av ordningen.

(9)	I artikel 145 i förordning (EU) nr 1308/2013 anges att vissa medlemsstater ska föra ett vinodlingsregister med uppdaterad information om produktionskapaciteten. Närmare uppgifter om den information som ska ingå i vinodlingsregistret bör fastställas i denna förordning.

(10)	I artikel 147.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 föreskrivs att vinprodukter får sättas i omlopp inom unionens territorium endast om de åtföljs av ett av myndigheterna kontrollerat dokument. Regler för användningen av följdedokumentet bör fastställas.

(11)

Erfarenheter från medlemsstater har visat att räckvidden för undantag från skyldigheten att transportera vinprodukter med ett följedokument kan omfatta längre avstånd och fler behandlingar så att vintransporter underlättas utan att det hindrar att en tillfredsställande nivå av spårbarhet för vinprodukter uppnås. Särskilt bör druvsaft och must enligt KN-nummer 2009 61 och 2009 69 som levereras till aktörer som inte är involverade i vintillverkning också undantas, eftersom dessa aktörer inte omfattas av kontroll av myndigheterna med ansvar för vinsektorn och dessa produkters spårbarhet kan säkerställas med hjälp av handelsdokument.

(12)

Rådets direktiv 2008/118/EG (10) innehåller harmoniserade regler för vissa punktskattepliktiga varor, däribland vissa alkoholdrycker, och det föreskrivs att ett elektroniskt administrativt dokument och andra dokument måste åtfölja transporter av sådana varor. För att skapa enhetliga regler inom unionen och för att förenkla de administrativa formaliteterna för aktörerna bör det fastställas att dokument som enligt punktskattereglerna ska åtfölja en transport av vinprodukter även ska godkännas som följedokument i den mening som avses i förordning (EU) nr 1308/2013.

(13)

Med beaktande av artikel 40 i direktiv 2008/118/EG och i syfte att påskynda de administrativa formaliteterna för aktörer och skapa bättre garantier för tillförlitlig certifiering och spårbarhet för vinprodukter bör det tillåtas att man använder ett förenklat informationssystem för utfärdande av elektroniska följedokument som införs av medlemsstaterna och som gör det möjligt att använda ett handelsdokument som innehåller åtminstone de uppgifter som behövs för att identifiera produkten och följa transporten när det gäller transport av vinprodukter från små producenter och transport av vinprodukter som inte är punktskattepliktiga. För att göra det möjligt för medlemsstater som ännu inte använder ett sådant informationssystem att inrätta ett sådant bör en övergångsperiod beviljas under vilken följedokument i såväl elektronisk form som pappersform får användas.

(14)	Med beaktande av artikel 30 i direktiv 2008/118/EG bör medlemsstaterna få använda förenklade förfaranden och dokument som gör det möjligt för dem att övervaka förflyttningar av vinprodukter som helt sker på deras territorier.

(15)

Följedokumenten får också användas för att certifiera vissa egenskaper hos vinprodukter i allmänhet och deras årgång eller druvsorter och deras SUB eller SGB i synnerhet. För att säkerställa lika behandling av aktörerna bör denna förordning fastställa under vilka villkor följedokumenten kan användas för sådan certifiering. För att förenkla de administrativa formaliteterna för aktörerna och underlätta rutinuppgifterna för de behöriga myndigheterna, bör myndigheterna ha möjlighet att ge avsändare som uppfyller vissa villkor tillstånd att själva fylla i följedokumenten och attestera ursprung, härkomst, vinprodukternas egenskaper, årgång eller druvsort som produkten har framställts av och, i förekommande fall, vinets SUB eller SGB.

(16)	I de fall då särskilda certifikat rörande vinprodukternas egenskaper måste tillhandahållas av aktörerna på begäran av tredjeländer bör denna förordning ge möjlighet att använda en certifiering för exporterade vinprodukter och fastställa villkoren för deras äkthet och användning.

(17)

Utöver följedokumenten krävs enligt tullbestämmelserna ytterligare dokument, exempelvis exportdeklarationer, som bevis för export av vinprodukter. Det bör således även fastställas förfaranden för upprättande och validering av dessa dokument i enlighet med de bestämmelser som fastställs i eller på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 (11).

(18)

Bulktransporterade vinprodukter är kopplade till större risk för bedrägerier än produkter som har tappats på flaska och försetts med etikett och engångsförslutning. Förhandsinformation från de behöriga myndigheterna på den plats där lastningen äger rum om uppgifterna i följedokumentet bör krävas för sådana transporter, såvida det inte används ett informationssystem som ger de behöriga myndigheterna där lossningen äger rum tillgång till dessa uppgifter.

(19)

För att förenkla de kontroller som de behöriga myndigheterna utför beträffande transporter av produkter med ursprung i ett tredjeland som övergått till fri omsättning efter att de först exporterats och sedan importerats på nytt till unionen bör en referens till de dokument som används vid övergången till fri omsättning, eller i fråga om produkter med ursprung i unionen, till det följedokument som utfärdats vid den första avsändningen eller något annat accepterat dokument som styrker produkternas ursprung, krävas på följedokument till transporterna av sådana produkter efter att de övergått till fri omsättning.

(20)	För rättssäkerhetens skull bör det fastställas regler som harmoniserar de åtgärder som mottagaren har att vidta när en produkt som transporterats med ett följedokument inte godkänns och det bör specificeras vilka följedokument som därefter bör följa med produkten.

(21)

För att hantera fall där den behöriga myndigheten upptäcker, eller har motiverade skäl att misstänka, att en avsändare har begått en allvarlig överträdelse av unionens regler eller nationella regler inom vinsektorn i fråga om transport av vinprodukter med följedokument eller i fråga om tillverkningsförhållanden eller produkternas sammansättning, och för att möjliggöra för de behöriga myndigheterna att övervaka de följande förflyttningarna eller fatta beslut om framtida användning av produkten i fråga, är det lämpligt att fastställa detaljerade bestämmelser för det förfarande som de behöriga myndigheterna i sådana fall kan kräva när det gäller följedokument och utbyte av information och ömsesidigt bistånd mellan behöriga myndigheter.

(22)

I syfte att garantera en avskräckande effekt eller att återupprätta rättsenligheten i fråga om icke allvarliga överträdelser rörande följedokument för transport av vinprodukter bör det fastställas regler som gör det möjligt för de behöriga myndigheter som upptäckte oriktigheterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till att transporten följer bestämmelserna, eller vidta proportionella åtgärder vad gäller oriktigheterna, inklusive förbud mot försäljning av de berörda produkterna, och att upplysa de behöriga myndigheterna på platsen där lastningen äger rum.

(23)	För rättssäkerhetens skull är det lämpligt att det fastställs regler för fall av force majeure eller oförutsedda händelser under en transport så att transportföretaget har kunskap om vad som krävs för att genomföra transporten i fråga enligt reglerna.

(24)

I artikel 90 i förordning (EU) nr 1308/2013 anges att importerade vinprodukter som omfattas av den artikeln måste åtföljas av ett certifikat som har utfärdats av ett behörigt organ i produktens ursprungsland och en analysrapport som upprättats av ett organ eller en myndighet som har utsetts av tredjelandet där produkten har sitt ursprung. För att minska antalet dokument som krävs för import till unionen och för att förenkla kontrollarbetet för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna bör certifikatet och analysrapporten kombineras i ett enda dokument, dvs. VI-1-dokumentet. I syfte att uppnå rättssäkerhet och för att underlätta handel bör det finnas bestämmelser om att ett sådant dokument ska anses certifiera vinproduktens egenskaper, årgång, druvsort/druvsorter och en SUB eller SGB.

(25)

I harmoniseringssyfte och för att minska den administrativa bördan för såväl aktörer som medlemsstater bör undantagen från kravet på uppvisande av VI-1-dokument för vinprodukter som importeras till unionen anpassas till de undantag som gäller för följedokument till försändelser av vinprodukter efter att de övergått till fri omsättning inom unionen, till systemet för tullbefrielse enligt rådets förordning (EG) nr 1186/2009 (12), och till undantag som härrör från särskilda konventioner om diplomatiska förbindelser som slutits med tredjeländer.

(26)

För att göra det möjligt för de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att tillämpa harmoniserade förfaranden och använda samma typ av dokument oavsett vilken medlemsstat som är bestämmelseort för de importerade produkterna, bör det tillhandahållas en mall för VI-1-dokumentet och utdraget ur det, VI-2-blanketten. Det bör också fastställas närmare detaljer som rör förfarandet att följa när dessa dokument utfärdas.

(27)

Regler för användingen av VI-1-dokumentet och VI-2-blanketten bör fastställas för att säkerställa att alla berörda parter följer samma förfarande för att låta en sändning övergå till fri omsättning. Med hänsyn till handelspraxis bör det förtydligas att de behöriga myndigheterna, i de fall då ett parti vin delas, bör ha rätt att under egen kontroll låta utfärda de utdrag ur VI-1-dokumentet som ska åtfölja varje nytt parti som uppstått vid delningen.

(28)	I syfte att underlätta handel och förenkla indirekt import är det lämpligt att fastställa regler som specificerar de fall då det inte krävs ytterligare analyser för import av vinprodukter från ett tredjeland som inte är vinproduktens ursprungsland.

(29)

För att ta hänsyn till särdragen hos speciella viner som likörviner och vin som tillsatts alkohol för destillering samt viner med geografisk beteckning bör det fastställas regler för användningen av VI-1-dokumentet för transport av sådana viner. För att underlätta exportörernas och myndigheternas uppgift bör det vara tillräckligt att visa upp VI-1-dokumentet för att certifiera den geografiska beteckningen eller att den alkohol som har tillsatts likörviner och vin som tillsatts alkohol för destillering är framställd av vinprodukter, förutsatt att vissa villkor är uppfyllda.

(30)

I syfte att underlätta handeln med tredjeländer som har ingått avtal med unionen, vilka innehåller bestämmelser om ett närmare samarbete om bedrägeribekämpning, och som har goda handelsförbindelser med unionen är det lämpligt att tillåta producenter i de länderna att själva utfärda VI-1-dokument och att betrakta dessa som dokument upprättade av behöriga organ eller utsedda organ eller myndigheter i de tredjeländer som ingår i förteckningen i artikel 90 i förordning (EU) nr 1308/2013, i likhet med vad som är fallet i fråga om vin med ursprung från unionen.

(31)

Mot bakgrund av utvecklingen av datorsystem inom vinsektorn och för att underlätta övervakningen av förflyttningar och kontroller av vinprodukter är det lämpligt att ge tillstånd till användning av datorsystem och elektroniska dokument som utfärdas av behöriga organ i tredjeländer eller direkt av aktörerna i tredjeländerna under överinseende av deras behöriga myndigheter. Likväl bör användning av datasystem förutsätta att vissa minimivillkor uppfylls och att unionen godkänner det kontrollsystem som inrättats i ett tredjeland som erbjudande tillräckliga garantier för vinprodukters art, ursprung och spårbarhet när de importeras till unionen från detta tredjeland. Därför är det nödvändigt att fastställa sådana minimivillkor. För att underlätta och påskynda förfarandena för såväl aktörer som behöriga myndigheter vid utfärdande av VI-2-blanketter är det lämpligt att tillåta myndigheterna i medlemsstaterna att utfärda sådana blanketter med hjälp av datorsystem i enlighet med förfaranden som de själva fastställer.

(32)

Enligt artikel 147.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska fysiska eller juridiska personer som innehar vinprodukter föra register över mottagna och avsända leveranser av dessa produkter. För vissa aktörer vars lager eller försäljning inte överstiger vissa tröskelvärden eller som säljer enbart inom sina egna lokaler skulle registerföring utgöra oproportionerlig börda. De bör därför undantas från denna skyldighet. För att underlätta öppenhet och kontroll bör medlemsstaterna ha en förteckning över de aktörer som är skyldiga att föra register över mottagna och avsända leveranser. För att säkerställa spårbarhet och övervakning av förflyttning och lagring av vinprodukter bör det även fastställas regler rörande behovet av ett separat register för varje företag, detaljer om hur registret ska föras och vilka behandlingar som ska ingå.

(33)

Denna förordning bör fastställa gemensamma regler som gäller för alla aktörer. I syfte att underlätta kontroller bör medlemsstaterna dock ha möjlighet att fastställa kompletterande regler om registrering av uppgifter för vissa produkter eller behandlingar i registret och att kräva att aktörer anmäler vissa behandlingar för notering i registret. Eftersom dessa anmälningar dock kan medföra en oproportionerligt stor administrativ börda för vissa aktörer är det motiverat att begränsa medlemsstaternas möjligheter att kräva sådana anmälningar.

(34)

För att underlätta insamlingen av marknadsinformation för övervakning och styrning av marknaden och ändå begränsa den administrativa bördan bör det fastställas bestämmelser som säkerställer att produktions- och lagerdeklarationer lämnas in av de berörda aktörer som är etablerade i medlemsstater som är skyldiga att föra ett vinodlingsregister. Medlemsstater som inte är skyldiga att föra ett vinodlingsregister bör emellertid ges möjlighet att kräva sådana deklarationer. För att undvika duplicering av data bör de medlemsstater som har infört ett vinodlingsregister med årligen uppdaterad information om areal planterad med vinstockar per vinodlare ha möjlighet att undanta aktörer från kravet att deklarera arealen i produktionsdeklarationen.

(35)	Med målsättningen att förbättra spårbarheten och styrningen av marknaden bör medlemsstater tillåtas att samla in kompletterande uppgifter rörande produktion av druvor och must avsedda för vinframställning. För detta ändamål bör medlemsstaterna tillåtas att kräva skördedeklarationer.

(36)

Med målsättningen att förbättra spårbarheten och styrningen av marknaden bör medlemsstater tillåtas att samla in uppgifter rörande behandlingar som eventuellt sker mellan det faktiska skördedatumet och tidpunkterna för inlämning av produktions- och skördedeklarationerna i fråga om behandling eller saluföring av de skördade druvorna och den must eller druvsaft som blir resultatet.

(37)

I syfte att förbättra öppenheten och styrningen av marknaden bör de regler som fastställs i denna förordning inte hindra medlemsstaterna från att begära mer omfattande information. Dessutom bör medlemsstaterna tillåtas att undanta aktörer från kravet att lämna in deklarationer om de inte har produktion eller lager.

(38)

För de ändamål som avses i artikel 89 i förordning (EU) nr 1306/2013 bör det fastställas enhetliga regler om kontroller med avseende på den inre marknaden. Därför bör de myndigheter som har till uppgift att övervaka innehav och saluföring av vinprodukter förses med de instrument som behövs för att genomföra effektiva kontroller i enlighet med enhetliga bestämmelser som är tillämpliga i hela unionen vad gäller produktionspotential, vinodlingsregister, följedokument, certifiering och register över mottagna och avsända leveranser.

(39)

För att få en väl fungerande kontroll och provtagning på druvor och vinprodukter bör det antas bestämmelser om att de som berörs inte får försvåra de kontroller som de utsätts för utan att de bör underlätta provtagningen och bidra med de uppgifter som krävs för tillämpningen av den här förordningen.

(40)

I syfte att förse medlemsstaterna med effektiva verktyg för att hantera risken för bedräglig manipulation av vin har den analysdatabas med isotopuppgifter som avses i artikel 89.5 i förordning (EU) nr 1306/2013 inrättats vid europeiska referenscentrumet för kontroll i vinsektorn inom gemensamma forskningscentrumet, som också förvaltar den. Användningen av isotopiska referensanalysmetoder säkerställer effektiva kontroller i fråga om berikning av vinprodukter eller upptäckt av tillsats av vatten till sådana produkter. Tillsammans med andra analystekniker underlättar analysdatabasen med isotopuppgifter kontrollen av vinprodukternas överensstämmelse med deklarationen av ursprung och druvsort. Det bör därför fastställas bestämmelser för användning av isotopiska referensanalysmetoder och för att sköta och uppdatera en analysdatabas.

(41)

Medlemsstaterna bör se till att de myndigheter som ansvarar för kontroller inom vinsektorn arbetar effektivt. Därför bör kontrollerna samordnas mellan de behöriga myndigheterna i medlemstater där flera myndigheter ansvarar för kontroller inom vinsektorn och medlemstaterna bör utse en enda kontaktinstans som ska sköta förbindelserna mellan dem och med kommissionen.

(42)	För att underlätta kontroller inom hela unionen bör medlemsstaterna vidta de åtgärder som krävs för att se till att inspektörerna vid de behöriga organen har tillräckliga kontrollbefogenheter för att kunna garantera att reglerna efterlevs.

(43)

I syfte att säkerställa spårbarhet av vinprodukter och efterlevnad av unionens regler inom vinsektorn bör samordning av kontroller och tillgång till information för de behöriga myndigheterna inom vinsektorn bibehållas. För att till fullo genomföra denna samordnade strategi bör de olika myndigheter som är delaktiga i kontrollen av vinprodukter som är punktskattepliktiga ha tillgång till information om transporter av dessa produkter som sker i enlighet med direktiv 2008/118/EG och förordning (EG) nr 684/2009. För detta ändamål är det lämpligt att man beaktar det datoriserade systemet för förflyttningar och kontroller av sådana punktskattepliktiga varor som inrättats genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG (13).

(44)

Vinmarknadernas inbördes beroende och handeln mellan medlemsstaterna och tredjeländer kräver ett nära samarbete mellan de olika myndigheterna med ansvar för kontroller. För ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna vid tillämpningen av vinsektorns regler bör medlemsstaternas behöriga myndigheter kunna samarbeta med behöriga myndigheter i andra medlemsstater. Därför bör det fastställas bestämmelser som styr ömsesidigt bistånd på begäran. Med målsättningen att administrativt förenkla frågan om betalningsansvar för kostnaderna för tagning och avsändning av prov, analytiska och organoleptiska undersökningar och medverkan av sakkunniga, bör den principen fastställas att kostnaderna ska bäras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har beställt provtagningen eller begärt sakkunnigmedverkan.

(45)

För att öka effektiviteten i det ömsesidiga biståndet mellan de behöriga myndigheterna bör denna förordning innehålla en bestämmelse om bevisvärdet i en annan medlemsstat än den medlemsstat där kontrollen genomfördes, för de uppgifter som erhållits i samband med kontroller enligt den här förordningen.

(46)

För att effektivt motverka bedrägerier, för att undvika allvarlig risk för bedrägerier eller för att vidta lämpliga åtgärder vid misstanke om eller konstaterande av att vinprodukter inte följer unionens regler bör kontaktinstanserna i de berörda medlemsstaterna ha möjlighet att meddela varandra om sådana fall. För detta ändamål bör medlemsstaterna använda det informationssystem som kommissionen har tillhandahållit.

(47)

I artikel 64 i förordning (EU) nr 1306/2013 föreskrivs tillämpning av administrativa sanktioner om urvalskriterierna, åtaganden eller andra förpliktelser till följd av tillämpningen av sektorslagstiftningen inom jordbruket inte uppfylls. Enligt artikel 71.4 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör det fastställas administrativa sanktioner för planteringar som saknar tillstånd. I syfte att garantera en avskräckande effekt bör medlemsstaterna ha möjlighet att avpassa dessa sanktioner enligt det kommersiella värdet av de viner som produceras i de berörda vinodlingarna. Det minsta värdet av sanktionerna bör motsvara den genomsnittliga årsinkomsten per hektar vinareal på unionsnivå, mätt i bruttomarginal per hektar vinareal. Det bör vara möjligt att gradvis höja detta minsta värde beroende på hur länge den bristande efterlevnaden har pågått. Medlemsstaterna bör också ges möjlighet att tillämpa ett högre minsta värde när det gäller sanktioner för producenter inom ett visst område, om det lägsta värde som fastställts på unionsnivå är mindre än den uppskattade genomsnittliga årsinkomsten per hektar i området i fråga. En sådan ökning av det minsta värdet för sanktioner bör stå i proportion till den uppskattade genomsnittliga årsinkomsten per hektar för det område där vinarealen utan tillstånd är belägen.

(48)

Med hänsyn till behovet av ett snabbt och effektivt konsumentskydd bör det vara möjligt att snabbt avbryta användningen av följedokument och certifieringsförfaranden för aktörer som upptäcks eller misstänks bryta mot unionens regler för tillverkning eller transport av vinprodukter och användningen av förenklade eller elektroniska förfaranden för import om det finns risk för bedrägeri eller fara för konsumenternas hälsa.

(49)

I syfte att garantera en effektiv tillämpning av denna förordning och en ordentlig övervakning av vinmarknaden bör det fastställas påföljder med avskräckande effekt som medlemsstaterna kan använda utifrån hur allvarligt och återkommande den bristande efterlevnaden är, för fall där skyldigheterna att föra register över mottagna och avsända leveranser, lämna in deklarationer eller göra anmälningar inte respekteras.

(50)	För att säkerställa en rättvis behandling av aktörerna bör det fastställas regler för de fall där det är fråga om uppenbara misstag och exceptionella omständigheter.

(51)	I enlighet med artikel 223 i förordning (EU) nr 1308/2013 bör det fastställas regler om den information som ska anmälas av medlemsstaterna till kommissionen. Därför bör det fastställas vilken typ av uppgifter som bör lämnas och villkor för offentliggörande av den informationen.

(52)

För att underlätta kontrollen av de dokument för vinimport som utfärdas av tredjeländer bör kommissionen upprätta och offentliggöra en förteckning över behöriga organ och utsedda organ eller myndigheter och auktoriserade producenter som anmälts av tredjeländer i syfte att upprätta sådana dokument. I syfte att underlätta kommunikation och förfrågningar om stöd mellan medlemsstaterna och kommissionen å ena sidan och tredjeländer å den andra bör den kontaktinstans som utsetts i respektive tredjeland för att stå i kontakt med kommissionen och medlemsstaterna också offentliggöras av kommissionen.

(53)

För att säkerställa vinprodukternas kvalitet bör det fastställas bestämmelser för genomförandet av förbudet mot överpressning av druvorna. För kontroll av att det förbudet efterlevs korrekt krävs det en adekvat övervakning av biprodukterna från vinframställningen och deras slutliga användning. Därför bör det fastställas regler för en lägsta alkoholhalt i biprodukter efter druvpressningen och för villkoren för det obligatoriska bortskaffandet av biprodukter som innehas av fysiska eller juridiska personer eller grupper av personer, under överinseende av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Eftersom sådana villkor är direkt knutna till vintillverkningsprocessen bör de förtecknas tillsammans med de oenologiska metoder och restriktioner för vinproduktionen som anges i förordning (EG) nr 606/2009. Den förordningen bör därför ändras i enlighet med detta.

(54)

Av tydlighets- och rättssäkerhetsskäl bör de bestämmelser i förordningarna (EG) nr 555/2008, (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 som ersätts genom den här förordningen och genomförandeförordning (EU) 2018/274 utgå. Av samma anledning bör förordning (EG) nr 436/2009 och delegerad förordning (EU) 2015/560 upphöra att gälla.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

INLEDANDE BESTÄMMELSER

Artikel 1

Syfte

I denna förordning fastställs regler som kompletterar förordningarna (EU) nr 1306/2013 respektive (EU) nr 1308/2013 vad gäller

a)	ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar,

b)	vinodlingsregistret,

c)	godkända följedokument, certifiering och regler för import av vin,

d)	registret över mottagna och avsända leveranser,

e)	obligatoriska märkningsuppgifter,

f)	kontroller och analysdatabasen med isotopuppgifter,

g)	behöriga myndigheter och ömsesidigt bistånd,

h)	sanktioner, samt

i)	anmälningar och offentliggörande av anmäld information.

Artikel 2

Definitioner

1.   I denna förordning och genomförandeförordning (EU) 2018/274 gäller följande definitioner:

a)    vinodlare : en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, vars företag ligger inom EU:s territorium, såsom detta definieras i artikel 52 i fördraget om Europeiska unionen jämförd med artikel 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som har en areal planterad med vinstockar där produkten från denna areal används för kommersiell framställning av vinprodukter eller där arealen omfattas av undantagen för försöksändamål eller för moderplantskolor för ympmaterial enligt artikel 3.2 i denna förordning.

b)    vinprodukter : de produkter som förtecknas i del XII i bilaga I till förordning (EU) nr 1308/2013, förutom vinättika som omfattas av KN-nummer 2209 00 11 och 2209 00 19.

c)    vinodlingsskifte : ett jordbruksskifte enligt definitionen i artikel 67.4 a i förordning (EU) nr 1306/2013 som är planterat med vinstockar antingen för kommersiell framställning av vinprodukter eller omfattas av undantagen för försöksändamål eller för moderplantskolor för ympmaterial enligt artikel 3.2 i denna förordning.

d)    vinodlingsareal som tagits ur bruk : en areal planterad med vinstockar som inte längre är föremål för regelbunden odling i syfte att erhålla en säljbar produkt sedan mer än fem vinår, utan att det påverkar tillämpningen av särskilda fall enligt medlemsstaternas definitioner, där röjningen inte längre berättigar producenten att beviljas tillstånd att återplantera i enlighet med artikel 66 i förordning (EU) nr 1308/2013.

e)    skördeföretag : en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, som samlar skörden av vindruvor från en areal planterad med vinstockar i syfte att saluföra vindruvorna för tillverkning av vinprodukter av tredje part, eller att bearbeta dem till vinprodukter på sitt eget företag eller att låta bearbeta dem till vinprodukter i kommersiellt syfte.

f)    bearbetningsföretag : en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, som bearbetar eller låter bearbeta viner till vin, likörvin, mousserande eller pärlande vin, mousserande eller pärlande vin med tillsats av koldioxid, mousserande kvalitetsvin eller mousserande kvalitetsvin av aromatisk typ.

g)    återförsäljare : en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, vars verksamhet omfattar direkt försäljning till konsument av vin och must i små mängder, som ska fastställas av varje medlemsstat med hänsyn till de särskilda förhållandena inom handel och distribution, med undantag av personer som har källare med utrustning för lagring och tappning av vin i stora mängder, och de som på olika platser och utan fast försäljningsställe bedriver handel med bulktransporterat vin.

h)    tappning : att i kommersiellt syfte tappa vin som en slutprodukt på behållare med en volym på högst 60 liter.

i)    tappningsföretag : en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, som tappar vin eller låter genomföra tappning.

j)    näringsidkare : en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, med undantag av privata konsumenter och detaljhandlare, som innehar vinprodukter i kommersiellt syfte eller är involverad i handel med vinprodukter och eventuellt också tappar dem, brännerier undantagna.

k)    vinår : det regleringsår för vinsektorn som avses i artikel 6 d i förordning (EU) nr 1308/2013.

2.   I kapitel IV och VIII i denna förordning, med undantag av artikel 47, och i kapitel IV och VII i genomförandeförordning (EU) 2018/274 avses med ”producent” en fysisk eller juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, oavsett sammanslutningens eller dess medlemmars juridiska ställning enligt nationell lagstiftning, som för egen räkning bearbetar färska druvor, must eller ungt, icke färdigjäst vin till vin eller must i kommersiellt syfte, eller låter bearbeta dessa för egen räkning.

3.   I artikel 10.1 avses med ”liten producent” en producent som tillverkar i genomsnitt mindre än 1 000 hl vin per vinår, beräknat på den genomsnittliga produktionen per år under minst tre på varandra följande vinår.

Medlemsstaterna får besluta att definitionen av liten producent inte ska omfatta producenter som köper färska druvor, must eller ungt, icke färdigjäst vin i syfte att bearbeta det till vin.

KAPITEL II

ORDNING FÖR TILLSTÅND FÖR PLANTERING AV VINSTOCKAR

Artikel 3

Arealer som är undantagna från ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar

1.   Den ordning för tillstånd för plantering av vinstockar som fastställs i del II avdelning I kapitel III i förordning (EU) nr 1308/2013 ska inte tillämpas på den plantering eller återplantering av arealer som anges i artikel 62.4 i den förordningen och som uppfyller de relevanta villkor som anges i punkterna 2, 3 och 4 i den här artikeln.

2.   Plantering eller återplantering av arealer avsedda för försöksändamål eller för moderplantskolor för ympmaterial ska omfattas av en förhandsanmälan till de behöriga myndigheterna. Anmälan ska innehålla alla relevanta uppgifter om dessa arealer och den period under vilken försöket kommer att äga rum eller den period under vilken moderplantskolan för ympmaterial kommer att vara i produktion. Förlängningar av sådana perioder ska också anmälas till de behöriga myndigheterna.

Om det inte anses föreligga någon risk för störningar på marknaden får medlemsstaterna besluta att under de perioder som avses i första stycket kan de druvor som producerats på dessa arealer och de vinprodukter som framställts av dessa druvor saluföras. När en sådan period är slut ska producenten antingen

a)	erhålla ett tillstånd i enlighet med artiklarna 64 eller 68 i förordning (EU) nr 1308/2013 för den berörda arealen, så att de druvor som producerats på den arealen och vinprodukterna som framställts av dessa druvor kan saluföras, eller

b)	på egen bekostnad röja en sådan areal i enlighet med artikel 71.1 i förordning (EU) nr 1308/2013.

Alla arealer avsedda för försök eller för odling av moderplantor för ympmaterial som planterats före den 1 januari 2016 till följd av beviljandet av nyplanteringsrätter ska efter detta datum fortsätta att uppfylla alla villkor som fastställs för användningen av sådana planteringsrätter till och med slutet av den period som har beviljats för försöket eller produktionsperioden för moderplantskolan för ympmaterial. När sådana perioder har löpt ut, ska reglerna som fastställs i första och andra stycket gälla.

3.   Plantering eller återplantering av arealer vars vin eller vinprodukter enbart är avsedda för konsumtion i vinproducentens hushåll ska omfattas av följande villkor:

a)	Arealen överstiger inte 0,1 ha.

b)	Vinproducenten i fråga är inte involverad i kommersiell vinproduktion eller kommersiell produktion av andra vinprodukter.

Vid tillämpningen av denna punkt får medlemsstaterna anse vissa organisationer utan kommersiell verksamhet som likvärdiga med vinproducentens hushåll.

Medlemsstaterna får besluta att de planteringar som avses i första stycket ska omfattas av en anmälan.

4.   En producent som förlorat en viss areal planterad med vinstockar på grund av expropriation som i det allmänna intresset genomförs enligt nationell rätt, ska ha rätt att plantera en ny areal, förutsatt att en sådan nyplanterad areal i ren odling inte överstiger 105 % av den förlorade arealen. Den nyplanterade arealen ska registreras i vinodlingsregistret.

5.   Röjning av arealer som omfattas av det undantag som avses i punkterna 2 och 3 ska inte medföra ett tillstånd att återplantera i enlighet med artikel 66 i förordning (EU) nr 1308/2013. Sådana tillstånd ska emellertid beviljas vid röjning av nyplanterade arealer i enlighet med det undantag som avses i punkt 4.

Artikel 4

Kriterier för beviljande av tillstånd

1.   Om medlemsstaterna tillämpar det urvalskriterium som anges i artikel 64.1 c i förordning (EU) nr 1308/2013 ska reglerna som fastställs i del A i bilaga I till den här förordningen gälla.

Medlemsstaterna kan också tillämpa det ytterligare objektiva och icke-diskriminerande kriteriet att ansökan inte får utgöra en betydande risk för renommésnyltning på specifika skyddade geografiska beteckningar, vilket ska antas vara fallet om de offentliga myndigheterna inte visar att en sådan risk föreligger.

Reglerna för tillämpningen av detta ytterligare kriterium fastställs i del B i bilaga I.

2.   Om medlemsstaterna beslutar sig för att tillämpa ett eller flera av de urvalskriterier som avses i artikel 64.1 a–c i förordning (EU) nr 1308/2013 och de ytterligare villkor som avses i punkt 1 i den här artikeln, får de vid beviljandet av tillstånd för nyplantering tillämpa sådana kriterier på nationell nivå eller på lägre territoriell nivå.

3.   Om medlemsstaterna tillämpar ett eller flera av de prioritetskriterier som anges i artikel 64.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska reglerna i del A–H i bilaga II till den här förordningen gälla.

Medlemsstaterna får också tillämpa de ytterligare objektiva och icke-diskriminerande kriterierna om producentens tidigare agerande och icke-vinstdrivande organisationer med ett socialt syfte som fått mark som har beslagtagits på grund av terrorism och andra typer av brott. Reglerna för tillämpningen av dessa ytterligare kriterier fastställs i del I bilaga II.

4.   Om medlemsstaterna beslutar sig för att tillämpa ett eller flera av de prioritetskriterier som avses i artikel 64.2 a–h i förordning (EU) nr 1308/2013 och de ytterligare kriterier som fastställs i punkt 3 i den här artikeln, vid beviljandet av tillstånd för nyplantering, får de tillämpa sådana kriterier enhetligt på nationell nivå eller med olika vikt i olika områden i medlemsstaterna.

5.   Användningen av ett eller flera av de kriterier som anges i artikel 64.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 som urvalskriterier på en av de geografiska nivåer som anges i artikel 63.2 ska anses vederbörligen motiverad i enlighet med i artikel 64.1 i den förordningen om syftet med användningen är att hantera ett specifikt problem som påverkar vinsektorn på den specifika geografiska nivån och som endast kan hanteras genom en sådan restriktion.

6.   Utan att det påverkar tillämpningen av de regler som fastställs i bilagorna I och II med avseende på specifika urvals- och prioritetskriterier ska medlemsstaterna, när så behövs, vidta ytterligare åtgärder för att undvika att de som ansöker om tillstånd kringgår de urvals- och prioritetskriterier som tas upp i dessa bilagor.

Artikel 5

Tillstånd för förväntad återplantering

Medlemsstaterna får bevilja tillstånd till en producent som åtar sig att röja en areal planterad med vinstockar i enlighet med artikel 66.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 under förutsättning att en säkerhet ställs.

Om röjningen inte har genomförts vid utgången av det fjärde året efter det datum då de nya vinstockarna planterades ska artikel 71 i förordning (EU) nr 1308/2013 gälla med avseende på den areal som planerades röjas, men som inte har röjts.

Artikel 6

Restriktioner för återplantering

Medlemsstaterna får begränsa återplantering på grundval av artikel 66.3 i förordning (EU) nr 1308/2013, i de fall där den specifika areal som ska återplanteras är belägen i ett område för vilket utfärdandet av tillstånd för nyplantering är begränsat i enlighet med artikel 63.2 b i förordning (EU) nr 1308/2013 och förutsatt att beslutet motiveras av behovet av att undvika en väldokumenterad risk för en betydande devalvering av en särskild skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller skyddad geografisk beteckning (SGB).

Den risk för en betydande devalvering som avses i första stycket föreligger inte i följande fall:

a)	Den specifika areal som ska återplanteras är belägen inom samma område med SUB eller SGB som den röjda arealen och om återplanteringen av vinstockar uppfyller samma villkor för SUB eller SGB som den röjda arealen.

b)	Återplanteringen syftar till produktion av viner utan geografisk beteckning under förutsättning att sökanden åtar sig samma skyldigheter som de som fastställs i del A punkt 2 och del B punkt 2 i bilaga I till denna förordning med avseende på nyplanteringar.

KAPITEL III

VINODLINGSREGISTER

Artikel 7

Minimiuppgifter i vinodlingsregistret

1.   I medlemsstater som tillämpar ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar ska de uppdaterade uppgifterna i vinodlingsregistret i enlighet med artikel 145.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 innehålla åtminstone de detaljer och specifikationer som anges i bilagorna III och IV i den här förordningen för varje vinproducent.

2.   I medlemsstater som inte tillämpar ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, men som i enlighet med artikel 145.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 tillämpar nationella stödprogram för omstrukturering och omställning av vinodlingar, ska de uppdaterade uppgifterna i vinodlingsregistret innehålla åtminstone de detaljer och specifikationer som anges i bilaga III i den här förordningen för varje vinproducent.

KAPITEL IV

FÖLJEDOKUMENT OCH REGLER FÖR IMPORT AV VINPRODUKTER

AVSNITT I

FÖLJEDOKUMENT FÖR ÖVERVAKNING OCH CERTIFIERING AV VINPRODUKTER

Artikel 8

Allmänna bestämmelser

1.   I enlighet med artikel 147.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska varje transport av vinprodukter mellan vinodlare, skördeföretag, producenter, bearbetningsföretag, tappningsföretag och näringsidkare, eller från dessa till detaljhandlare, åtföljas av ett följedokument.

De aktörer som avses i första stycket ska kunna lägga fram följedokumentet för de behöriga myndigheterna under hela transporten.

2.   Ett och samma följedokument får endast användas för en transport.

3.   Medlemsstaterna ska upprätta och fortlöpande uppdatera en förteckning över de aktörer som avses i denna artikel. Om det redan finns en sådan förteckning för andra ändamål kan den också användas för tillämpningen av denna förordning.

Artikel 9

Undantag

1.   Genom undantag från artikel 8 krävs inget följedokument i följande fall:

a)

Vid transport av vinprodukter från vinodlingen till vinframställingsanläggningen, mellan två lokaler som tillhör ett och samma företag eller mellan två lokaler som tillhör en och samma producentgrupp utan att ägarskapet ändras, under förutsättning att transporten utförs i samband med vinframställning, behandling, lagring eller tappning och att den sammanlagda vägsträckan inte är längre än 70 km och sker inom en medlemsstats territorium eller har godkänts av de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

b)

Vid transport av återstoder från vindruvspressning och jäsningsrester i) till ett destilleri eller en fabrik för framställning av vinättika, om transporten åtföljs av en följesedel från producenten enligt bestämmelser från de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där transporten påbörjas, eller ii) om syftet med transporten är att under övervakning av behöriga myndigheter återta produkter från vinframställningsprocessen eller annan behandling av druvor, i enlighet med artiklarna 14.1 b viii och 18.2 i genomförandeförordning (EU) 2018/274.

c)	När druvsaft och druvmust enligt KN-nummer 2009 61 och 2009 69 levereras till aktörer som inte är involverade i vinframställning och produkten åtföljs av ett handelsdokument.

d)	När vinprodukter framställs och transporteras uteslutande inom medlemsstater som inte omfattas av skyldigheten att föra ett vinodlingsregister i enlighet med artikel 145.1 i förordning (EU) nr 1308/2013.

e)

I följande fall av vinprodukter som transporteras uteslutande inom en medlemsstats territorium i behållare med en nominell volym på högst 60 liter: i) Vinprodukter i märkta behållare med en nominell volym på högst 10 liter, försedda med engångsförslutning, om den sammanlagda transporterade kvantiteten är högst — 5 liter eller 5 kg i fråga om koncentrerad druvmust, rektifierad eller ej, eller — 100 liter, för alla övriga produkter. ii) Vid transport av vin eller druvsaft till diplomatiska representationer, konsulat och liknande myndigheter, inom de tillåtna gränserna för dessa. iii) Vid transport av vin eller druvsaft — som ingår i privata ägodelar vid flyttning, och som inte är avsedd för försäljning, eller — som är avsedd för förbrukning ombord på fartyg, flygplan eller tåg. iv) Vid privatpersoners transport av vin och delvis jäst vin, delvis jäst druvmust och druvmust avsedda för mottagarens förbrukning i det egna hushållet om den transporterade kvantiteten är högst 30 liter. v) Vid transport av produkter avsedda för vetenskapliga eller tekniska försök, om den sammanlagda transporterade kvantiteten är högst 1 hektoliter. vi) Vid transport av varuprover. vii) Vid transport av prover till en behörig myndighet eller ett utsett laboratorium.

2.   I de fall då följedokument inte krävs ska avsändarna alltid kunna styrka riktigheten hos alla uppgifter som noterats i de register över mottagna och avsända leveranser som anges i kapitel V eller andra register som krävs av medlemsstaten där transporten inleddes.

Artikel 10

Godkända följedokument

1.   De behöriga myndigheterna ska erkänna följande dokument som följedokument, förutsatt att de uppfyller kraven i artiklarna 2–5 i bilaga V:

a)

För vinprodukter som avsänds inom en medlemsstat eller mellan medlemsstater, utan att det påverkar tillämpningen av punkt b i detta stycke: i) Ett av de dokument som avses i artikel 21.6 eller artikel 2.1 a i direktiv 2008/118/EG för produkter som transporteras under ett uppskovsförfarande inom unionen, under förutsättning att det har en unik administrativ referenskod som avses i artikel 21.3 i det direktivet (nedan kallat ARC-nummer), att det är upprättat i enlighet med kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 (14) och, i de fall då det dokument som avses i artikel 26.1 a i direktiv 2008/118/EG används, avsändaren uppfyller kraven i punkt 1 i den artikeln. ii) För punktskattepliktiga varor som transporteras inom unionen, efter att produkten släppts fri för konsumtion i medlemsstaten där transporten inleddes, det förenklade följedokument som avses in artikel 34.1 i direktiv 2008/118/EG, upprättat och använd i enlighet med kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 (15). iii) För vinprodukter som är punktskattepliktiga och avsänds av små producenter i enlighet med artikel 40 i direktiv 2008/118/EG och för vinprodukter som inte är punktskattepliktiga, ett av följande dokument upprättade enligt de villkor som fastställs av avsändarmedlemsstaten: — Om medlemsstaten använder ett informationssystem, en utskrift av det elektroniska följedokumentet utfärdat enligt ovan eller en utskrift av ett handelsdokument på vilket det är möjligt att tydligt utläsa det MVV-nummer som tilldelats av systemet, förutsatt att dokumentet har upprättats i enlighet med gällande nationella regler. — Om medlemsstaten inte använder ett informationssystem, ett administrativt dokument eller ett handelsdokument som innehåller det MVV-nummer som tilldelats av den behöriga myndigheten, förutsatt att dokumentet och en kopia av det har validerats i enlighet med punkt 3 i denna artikel.

b)	För vinprodukter som skickas till ett tredjeland eller till ett av de territorier som avses i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2008/118/EG, ett av de dokument som avses i denna punkt i leden a i eller iii.

De dokument som avses i punkt a iii första stycket andra strecksatsen får endast användas till och med den 31 december 2020.

2.   De dokument som avses i punkt 1 första stycket a ska innehålla de relevanta upplysningar som föreskrivs i avsnitt A i bilaga V eller ge de behöriga myndigheterna tillträde till dessa upplysningar.

Om dokumenten förses med ett ARC-nummer av det datoriserade system som avses i artikel 21.2 i direktiv 2008/118/EG eller ett MVV-nummer av ett informationssystem som inrättats av avsändarmedlemsstaten som avses punkt 1 a iii första stycket första strecksatsen, ska de uppgifter som avses i avsnitt A i bilaga V till denna förordning finnas med i det system som används.

3.   De dokument som avses i andra strecksatsen i punkt 1 a iii första stycket och en kopia av dessa ska valideras före avsändandet med

a)	den behöriga myndighetens stämpel och vara daterade och undertecknade av behörig tjänsteman vid detta organ, eller

b)

avsändarens underskrift och av denne vara daterade och ha försetts med något av följande: i) En särskild stämpel i enlighet med förlagan i avsnitt C i bilaga V. ii) En stämpel som föreskrivs av de behöriga myndigheterna. iii) Ha stämplats med hjälp av en stämpelmaskin som är godkänd av den behöriga myndigheten.

Den särskilda stämpel eller den föreskrivna stämpel som avses i punkt b får vara förtryckt på blanketterna, om tryckningen görs av ett tryckeri som har godkänts för detta ändamål.

4.   När det gäller vinprodukter som importeras från ett tredjeland ska dokumenten som avses i punkt 1 a första stycket innehålla en hänvisning till den attestering eller det intyg som upprättats i ursprungslandet i enlighet med artikel 20.

5.   Genom undantag från punkt 1 får en medlemsstat godkänna andra dokument som följedokument, även sådana som genererats med hjälp av ett databaserat förenklat förfarande, för transporter av vinprodukter som endast äger rum på medlemsstatens territorium och när de exporteras direkt från medlemsstatens territorium.

Artikel 11

Certifiering av ursprung eller härkomst, egenskaper, årgång eller druvsort och SUB eller SGB

1.   De dokument som avses i artikel 10.1 första stycket a i och iii ska anses attestera ursprung eller härkomst, vinproduktens kvalitet och egenskaper, årgång eller druvsort den har framställts av och i förekommande fall SUB eller SGB. För detta ändamål ska avsändaren eller en person som utsetts att handla på avsändarens vägnar fylla i fält 171 i dessa dokument med de relevanta uppgifter som avses i del I av bilaga VI.

2.   Avsändaren ska intyga riktigheten av de upplysningar som krävs enligt punkt 1 på grundval av registret över mottagna och avsända leveranser som ska föras i enlighet med kapitel V register eller på grundval av uppgifter som attesteras i de dokument som har åtföljt tidigare transporter av produkten i fråga och offentliga kontroller av överensstämmelse har utförts av de behöriga myndigheterna i enlighet med kapitel VII.

3.   I medlemsstater där attesteringen av SUB eller SGB för vinprodukter som produceras på deras territorium måste utföras av ett särskilt kontrollorgan, ska följedokumentet innehålla en hänvisning till denna attestering samt kontrollorganets namn och, i förekommande fall, elektroniska adress.

Artikel 12

Certifiering av exporterade vinprodukter

1.   Närhelst de behöriga myndigheterna i destinationstredjelandet kräver certifiering av den typ som avses i artikel 11 för vinprodukter som avsänds till det tredjelandet, ska certifieringen utformas på något av följande sätt:

a)

Ett elektroniskt följedokument eller ett handelsdokument som används i enlighet med artikel 21.6 i direktiv 2008/118/EG eller ett sådant dokument som avses i artikel 10.1 a iii i denna förordning, under förutsättning att avsändaren eller en person som utsetts att handla på avsändarens vägnar anger den relevanta information som avses i del i av bilaga VI till denna förordning.

b)	Ett särskilt exportcertifikat som har upprättats i enlighet med den mall som finns och de krav som anges i del II i bilaga VI till denna förordning.

2.   Det certifikat som avses i punkt 1 b ska anses vara äkta när det validerats med datum och underskrift av avsändaren eller en person som utsetts att handla på avsändarens vägnar och ARC-numret eller MVV-numret som tilldelats följedokumentet av den behöriga myndigheten har angivits av avsändaren som administrativ referenskod på certifikatet.

3.   Artikel 11.2 och 11.3 ska i tillämpliga delar även tillämpas på den certifiering som avses i punkt 1.

Artikel 13

Dokument som exportintyg

1.   Vid utförsel av vinprodukter som förflyttas med stöd av ett av de dokument som avses i artikel 10.1 första stycket a i ska intyget om varornas utförsel från unionens tullområde innehålla den exportrapport som avses i artikel 28 i direktiv 2008/118/EG och som upprättats av exporttullkontoret enligt de intyg som beskrivs i artikel 334 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (16).

2.   Vid vinprodukter förflyttas med stöd av ett av de dokument som avses i artikel 10.1 första stycket a iii ska intyget om varornas utförsel från unionens tullområde upprättas i enlighet med artikel 334 i kommissionens förordning (EU) 2015/2447. I detta fall ska avsändaren eller dennes ombud på följedokumentet ange referensnumret för exportdeklarationen i enlighet med artikel 331 i den förordningen och som utfärdats av exporttullkontoret och försetts med en av de uppgifter som anges i avsnitt D i bilaga IX till denna förordning.

3.   Vid tillfällig export av en vinprodukt, inom ramen för systemet med passiv förädling enligt artikel 210 d i rådets förordning (EU) nr 952/2013 och i enlighet med kapitel I och V i del VII i kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 (17) och kapitel I i del VII i genomförandeförordning (EU) 2015/2447 till ett land som är medlem i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) för att lagras, mognadslagras och/eller förpackas i ett av dessa länder, ska utöver följedokumentet ett informationsblad upprättas enligt Tullsamarbetsrådets rekommendation av den 3 december 1963. Bladet ska i fältet för varubeskrivningar innehålla en beskrivning av varorna i enlighet med unionsbestämmelser och nationella bestämmelser, samt en uppgift om den kvantitet vin som transporteras.

Dessa uppgifter ska hämtas från originalet av det följedokument med vilket vinet har transporterats till det tullkontor där informationsbladet utfärdas. Typ, datum och nummer för det dokument som åtföljde den tidigare transporten ska antecknas på detta blad.

Om det behöriga tullkontoret i ett Eftaland på ett korrekt sätt har fyllt i informationsbladet i samband med återinförsel till unionens tullområde av de produkter som avses i första stycket, ska detta dokument gälla som följedokument för transporten, antingen till tullkontoret på bestämmelseorten inom unionen eller till det tullkontor inom unionen där produkten släpps fri för konsumtion, förutsatt att dokumentet i fältet för varubeskrivningen innehåller de uppgifter som anges i första stycket.

Det berörda tullkontoret i unionen ska attestera en kopia eller fotokopia av det dokument som lämnas in av mottagaren eller dennes företrädare och lämna tillbaka det till honom för användning enligt denna förordning.

Artikel 14

Transport av oförpackade vinprodukter

1.   Vid transport av oförpackade vinprodukter i de fall då varken ett databaserat system eller ett informationssystem som avses i artikel 10.1 första stycket a iii eller i artikel 10.5 används eller om det system som används inte kan ge den behöriga myndigheten information om lossningsorten, ska avsändaren senast vid den tidpunkt då transportmedlet avgår, skicka en kopia av följedokumentet till den myndighet som är behörig för det territorium där lastningen äger rum i fråga om följande produkter:

a)

Produkter med ursprung i unionen, om kvantiteter på mer än 60 liter: i) Vin som är avsett att bearbetas till vin med SUB eller SGB eller till vin med uppgift om druvsort eller druvsorter eller vin med årgångsbeteckning, eller att förpackas i avsikt att säljas som sådant vin. ii) Delvis jäst druvmust. iii) Koncentrerad druvmust, rektifierad eller ej. iv) Färsk druvmust vars jäsning har avbrutits genom tillsats av alkohol. v) Druvsaft. vi) Koncentrerad druvsaft.

b)

Produkter med ursprung utanför unionen, om kvantiteter på mer än 60 liter: i) Färska druvor, utom bordsdruvor. ii) Druvmust. iii) Koncentrerad druvmust, rektifierad eller ej. iv) Delvis jäst druvmust. v) Färsk druvmust vars jäsning har avbrutits genom tillsats av alkohol. vi) Druvsaft. vii) Koncentrerad druvsaft. viii) Likörvin avsett för framställning av produkter som inte omfattas av KN-nummer 2204.

c)

Produkter, oavsett ursprung och transporterad kvantitet, utan att det påverkar de undantag som avses i artikel 9: i) Jäsningsrester. ii) Återstoder från vindruvspressning avsedda för destillation eller annan industriell bearbetning. iii) Piquettevin. iv) Vin som tillsatts alkohol för destillering. v) Vin som framställts av druvsorter som i medlemsstaternas klassificering enligt artikel 81 i förordning (EU) nr 1308/2013 inte tas upp som en sort som får användas för vinframställning i den administrativa enhet där druvorna skördats. vi) Produkter som inte får erbjudas eller levereras för direkt konsumtion.

Den behöriga myndigheten i det territorium där lastningen äger rum ska informera den behöriga myndigheten i territorium där lossningen äger rum om att transporten har inletts.

2.   Genom undantag från första stycket får medlemsstaterna fastställa olika tidsfrister för att skicka en kopia av följedokumentet vad gäller förflyttning av vinprodukter som sker uteslutande på deras egna territorier.

Artikel 15

Transport av produkter från tredjeland eller av produkter från unionen som först exporterats till ett tredjeland

1.   Vid all transport inom unionens tullområde av produkter med ursprung i ett tredjeland som övergått till fri omsättning ska följedokumentet grunda sig på det VI-1-dokument som avses i artikel 20 eller ett likande dokument som avses i artikel 26 eller 27 och innehålla följande uppgifter eller ge de behöriga myndigheterna tillgång till dessa:

a)	Numret på VI-1-dokumentet eller referensnumret till ett av de dokument som avses i artiklarna 26 och 27.

b)	Namn på och adress till det organ i tredjelandet i fråga som har utfärdat det dokument som avses i a eller bemyndigat en producent att utfärda det.

c)	Det datum då det dokument som avses i a utfärdades.

Aktören ska kunna lägga fram VI-1-dokumentet, ett liknande dokument i den mening som avses i artikel 26 eller 27, eller den VI-2-blankett som avses i artikel 22 på begäran av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna.

2.   Vid transport inom unionens tullområde av vinprodukter med ursprung i unionen, som först avsänts till ett tredjeland eller ett territorium i den mening som avses i artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2008/118/EG, ska följedokumentet innehålla följande uppgifter eller ge de behöriga myndigheterna tillgång till dessa:

a)	Referensuppgifterna för det följedokumentet enligt artikel 10.1 första stycket b i denna förordning som upprättades vid den första avsändningen.

b)	Referensuppgifterna för andra styrkande handlingar som upprättats av importören för att visa produktens ursprung och som vid övergången till fri omsättning i unionen bedöms som tillfredsställande av den behöriga myndigheten.

3.   Vid användning av det datoriserade system som avses i artikel 21.2 i direktiv 2008/118/EG eller av ett informationssystem som inrättats av avsändarmedlemsstaten, ska de uppgifter som avses i denna artikel punkterna 1 och 2 finnas i det system som används.

Artikel 16

Ej godkänt av mottagaren

När en del av eller hela den produkt som transporteras med ett följedokument inte godkänns av mottagaren, ska denne skriva ”Ej godkänt av mottagaren” på dokumentets baksida, samt dagens datum och sin underskrift och i förekommande fall en uppgift om den ej godkända kvantiteten i liter eller kilogram.

I sådana fall får produkten sändas till avsändaren med samma följedokument eller hållas kvar i transportföretagets lokaler till dess att ett nytt följedokument utfärdas för vidarebefordran av produkten.

Artikel 17

Validering av följedokumentet vid allvarlig överträdelse eller brist på överensstämmelse

1.   Om den behöriga myndigheten upptäcker, eller har motiverade skäl att misstänka att en avsändare som transporterar eller låter transportera en vinprodukt som inte uppfyller unionens bestämmelser eller nationella bestämmelser som har antagits för att genomföra dessa i fråga om tillverkningsförhållanden eller dess sammansättning, eller en vinprodukt för vilken en allvarlig överträdelse har begåtts i fråga om följedokumenten, eller om myndigheten har skäl att misstänka att en sådan överträdelse har begåtts, kan den kräva att avsändaren fyller i följedokumentet och begär att den behöriga myndigheten godkänner det med sin stämpel.

Detta godkännande kan förenas med villkor beträffande produktens vidare användning eller ett förbud mot marknadsföring av den. Godkännandet sker genom stämpel, underskrift av myndighetens ansvariga tjänsteman samt datum.

2.   Den myndighet som avses i punkt 1 ska informera den myndighet som är behörig för det territorium där lastningen äger rum. Vid transporter inom unionen ska ömsesidigt bistånd eller anmälning av misstanke om brist på överensstämmelse enligt artiklarna 43 och 45 gälla.

Artikel 18

Åtgärder vid överträdelser i fråga om följedokumenten som inte är allvarliga överträdelser

1.   Om en behörig myndighet finner att en transport för vilken det krävs ett följedokument äger rum utan ett sådant dokument, eller med ett dokument som innehåller oriktiga eller ofullständiga uppgifter, ska den behöriga myndigheten vidta nödvändiga åtgärder för att se till att transporten följer bestämmelserna, antingen genom att rätta till eventuella fel eller genom att utfärda ett nytt dokument.

Den myndighet som avses i första stycket ska stämpla de dokument i vilka rättelser införs eller som utfärdas i enlighet med den bestämmelsen. Åtgärder för att rätta till oegentligheter får inte fördröja transporten utöver vad som är absolut nödvändigt.

Vid upprepade oegentligheter av samma avsändare ska den behöriga regionala myndighet som avses i punkt 1 andra stycket informera den myndighet som behörig för det territorium där lastningen äger rum. Vid transporter inom unionen ska ömsesidigt bistånd eller anmälning av misstanke om brist på överensstämmelse enligt artiklarna 43 och 45 gälla.

2.   Om det visar sig omöjligt att för en transport korrigera oegentligheter i enlighet med punkt 1 första stycket ska transporten blockeras av den myndighet som avses i det stycket. Avsändaren ska då underrättas om detta och om vilka åtgärder som har vidtagits. Dessa åtgärder kan innebära ett förbud mot att saluföra produkten.

Artikel 19

Oförutsedda händelser eller force majeure

Om det under transporten inträffar en oförutsedd händelse, eller ett fall av force majeure, som leder till att en del av eller hela den last för vilken det krävs ett följedokument delas upp eller går förlorad, ska transportföretaget begära att de behöriga myndigheterna närmast platsen där händelsen eller fallet av force majeure inträffade lämnar en redogörelse för det inträffade och vidta de åtgärder som är nödvändiga för att transporten ska kunna genomföras enligt reglerna.

AVSNITT II

FÖLJEDOKUMENT FÖR IMPORTERADE VINPRODUKTER VID ÖVERGÅNG TILL FRI OMSÄTTNING

Artikel 20

Certifiering av efterlevnad för importerade vinprodukter

1.   Följedokumentet för import av vinprodukter ska omfatta det certifikat och den analysrapport som avses i artikel 90.3 a respektive b i förordning (EU) nr 1308/2013 och ska utgöra ett enda dokument, nedan kallat VI-1-dokumentet. Analysrapporten behöver dock inte fyllas i om produkterna inte är avsedda för direkt konsumtion.

De behöriga organ eller utsedda organ eller myndigheter som avses i artikel 90.3 a och b i förordning (EU) nr 1308/2013 ska vara de som avses i artikel 51.1 a och b i denna förordning är det gäller de beröra tredjeländerna.

2.   VI-1-dokumentet ska upprättas och användas i enlighet med artiklarna 22–25 och ska anses attestera att den importerade produkten

a)	uppfyller egenskaper för en vinprodukt i enlighet med unionsbestämmelser eller i överensstämmelse med ett gällande bilateralt avtal mellan unionen och ett tredjeland,

b)	har tillverkats av druvor av en specifik årgång eller av den eller de druvorter som har utsetts, och

c)

i förekommande fall uppfyller villkoren för att omfattas av en geografisk beteckning enligt antingen Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips-avtalet) eller gemenskapslagstiftningen om geografiska beteckningar eller ett avtal om erkännande och skydd av geografiska beteckningar som ingåtts mellan unionen och det tredjeland som vinet kommer från.

Artikel 21

Undantag

Genom undantag från artikel 90.3 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska följande bestämmelser gälla:

a)

VI-1-dokumentet behöver inte läggas fram för i) produkter i märkta behållare som rymmer högst 10 liter och är försedda med en engångsförslutning, om den sammanlagda kvantiteten som transporteras – oavsett om denna utgörs av en enda försändelse eller flera separata försändelser – inte överstiger 100 liter, ii) vin och druvsaft som ingår i en privatpersons flyttgods när denne flyttar från ett tredjeland till gemenskapen enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 1186/2009, iii) vin i försändelser från en privatperson till en annan enligt artikel 25 i förordning (EG) nr 1186/2009, dock högst 30 liter per parti, iv) vin, druvmust och druvsaft, dock högst 30 liter per resande, i resandes personliga bagage enligt artikel 41 i rådets förordning (EG) nr 1186/2009, v) vin och druvsaft för mässor i enlighet med definitionen i artikel 90 i förordning (EG) nr 1186/2009, förutsatt att produkterna i fråga är tappade på märkta behållare på högst två liter och försedda med en engångsförslutning, vi) vin, druvmust och druvsaft i andra behållare än de som avses under v som importeras i syfte att användas för vetenskapliga och tekniska experiment i kvantiteter om högst 100 liter, vii) vin och druvsaft som importeras i enlighet med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser av den 18 april 1961, Wienkonventionen om konsulära förbindelser av den 24 april 1963 eller andra konsulära konventioner eller New Yorkkonventionen av den 16 december 1969 om särskilda uppdrag, viii) vin och druvsaft som finns i lager ombord på fartyg och flygplan i internationell trafik, och ix) vin och druvsaft som har sitt ursprung och buteljerats inom unionen, har exporterats till ett tredjeland och återförts till unionen och där övergått till fri omsättning.

b)

Om det rör sig om vin i märkta behållare som rymmer högst 60 liter och är försedda med engångsförslutningar, och vinet härstammar från ett land som har gett särskilda garantier vilka har godkänts av unionen, enligt förteckningen i del IV avsnitt A i bilaga VII, behöver analysrapporten på VI-1-blanketten endast innehålla följande uppgifter: i) Verklig alkoholhalt i volymprocent. ii) Total syrahalt. iii) Total svaveldioxidhalt.

Artikel 22

Regler för upprättande av VI-1-dokument och VI-2-blankett

1.   VI-1-dokumentet ska upprättas på ett formulär som överensstämmer med mallen i del I i bilaga VII i enlighet med de tekniska regler som anges i den bilagan.

Det ska undertecknas av en tjänsteman vid ett behörigt organ och av en tjänsteman vid ett utsett organ eller en utsedd myndighet som ingår i förteckningen som föreskrivs i artikel 51.1.

Originalet och en kopia av VI-1-dokumentet ska åtfölja produkten.

Ett utdrag, nedan kallat VI-2-blanketten, får upprättas enligt den mall som återges i del II av bilaga VII, och ska innehålla de uppgifter som återfinns i VI-1-dokumentet eller, om en VI-2-blankett lades fram, i den VI-2-blanketten, och stämplas av ett tullkontor i unionen. Originalet och två kopior av VI-2-blanketten ska åtfölja produkten.

2.   VI-1-dokument och VI-2-blankett ska tilldelas ett serienummer; VI-1-dokument av den behöriga myndighet vars tjänsteman undertecknar dokumentet, VI-2-blankett av det tullkontor som stämplar dem.

Artikel 23

Användning av VI-1-dokument och VI-2-blankett

Originalet och kopiorna av VI-1-dokumentet eller VI-2-blanketten ska i samband med tullbehandlingen av partiet för övergång till fri omsättning överlämnas till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där tullbehandlingen äger rum enligt följande:

a)

Tullmyndigheten ska fylla i baksidan på både originalet och kopian av VI-1-dokumentet eller originalet och kopiorna av VI-2-blanketten, lämna tillbaka originalet av VI-1-dokumentet eller originalet och en kopia av VI-2-blanketten till den berörda personen och bevara en kopia av VI-1-dokumentet eller VI-2-blanketten i minst fem år.

b)

Om ett parti ska vidarebefordras innan det övergår till fri omsättning, ska den nya avsändaren överlämna originalet och kopian av VI-1-dokumentet eller VI-2-blanketten för det partiet eller, i de fall partiet omfattas av en VI-2-blankett som ifyllts tidigare och en VI-2-blankett som ifyllts senare, dessa två VI-2-blanketter till de tullmyndigheter under vars tillsyn partiet står. I de fall en VI-2-blankett överlämnas tillsammans med VI-1-dokumentet ska tullmyndigheterna kontrollera att de uppgifter som lämnas i VI-1-dokumentet överensstämmer med uppgifterna på VI-2-blanketten. I de fall en VI-2-blankett som ifyllts senare överlämnas tillsammans med ett VI-2-blanett som ifyllts tidigare ska tullmyndigheterna kontrollera att de uppgifter som lämnas i VI-2-blanketten som fyllts i tidigare överensstämmer med uppgifterna på VI-2-blanketten som fyllts i senare och stämpla den senare blanketten som därefter ska vara likvärdig med det VI-2-som fyllts i tidigare. Tullmyndigheten ska fylla baksidan på både originalet och kopian av VI-1-dokumentet eller VI-2-blanketten som fyllts i tidigare. Tullmyndigheten ska lämna tillbaka originalet av VI-1-dokumentet och den relevanta VI-2-blanketten till den nya avsändaren och bevara kopiorna i minst fem år. Om ett varuparti återexporteras till tredjeland behöver ingen VI-2-blankett fyllas i.

c)

Om ett parti ska delas upp innan det övergår till fri omsättning, ska den berörda personen överlämna originalet och kopian av VI-1-dokumentet eller VI-2-blanketten som fyllts i tidigare för partiet som ska delas upp samt, för varje nytt parti, originalet och en senare ifylld VI-2-blankett med två kopior av varje, till de tullmyndigheter under vars tillsyn partiet står. Tullmyndigheterna ska kontrollera att de uppgifter som lämnas i VI-1-dokumentet eller på VI-2-blanketten överensstämmer med uppgifterna på den VI-2-blankett som fyllts i senare för varje nytt parti. Om de överensstämmer ska tullmyndigheterna stämpla den senare blanketten, som därefter ska vara likvärdig med VI-2-blanketten som ifyllts tidigare, och fylla i baksidan på både originalet och kopian av VI-1-dokumentet eller VI-2-blanketten som fyllts i tidigare. Myndigheterna ska lämna tillbaka originalet till VI-2-blanketten som fyllts i senare tillsammans med VI-1-dokumentet eller det tidigare utfärdade VI-2-blanketten och bevara en kopia av vart och ett av dessa dokument i minst fem år.

Artikel 24

Användning av VI-1-dokument vid indirekt import

I de fall då ett vin exporteras från ett tredjeland där vinet har framställts (nedan kallat ursprungsland) till ett annat tredjeland (nedan kallat exportland) och därifrån exporteras till unionen, ska VI-1-dokumentet för vinet anses vara giltigt för import till unionen om det har upprättats av de behöriga myndigheterna i exportlandet utan att det krävs kompletterande analyser av vinet, på grundval av ett VI-1-dokument eller motsvarande som upprättats av de behöriga myndigheterna i ursprungslandet om detta vin

a)	har tappats på flaska i ursprungslandet och märkts och detta inte ändras, eller

b)	exporteras i bulk från ursprungslandet och härtappas och märks i exportlandet utan vidare bearbetning.

VI-1-dokumentet från en behörig myndighet i exportlandet ska ha ett intyg från det behöriga organet i det landet om att det rör sig om ett sådant vin som avses i första stycket och att de angivna villkoren är uppfyllda.

VI-1-dokumentet i original eller en attesterad kopia av detta dokument eller ett motsvarande dokument från ursprungslandet ska bifogas VI-1-dokumentet från exportlandet.

I denna artikel avses med behöriga myndigheter i tredjelandet endast sådana som finns med i förteckningen som föreskrivs i artikel 51.1.

Artikel 25

Särskilda regler för certifiering av vissa viner

1.   När det gäller likörviner och vin som tillsatts alkohol för destillering ska VI-1-dokumentet erkännas som giltigt endast om ett behörigt organ som ingår i förteckningen som föreskrivs i artikel 51.1 har skrivit följande i fält 14:

2.   VI-1-dokumentet kan användas för att intyga att ett importerat vin omfattas av en geografisk beteckning enligt antingen Trips-avtalet, unionslagstiftningen om geografiska beteckningar eller ett avtal om erkännande och skydd av geografiska beteckningar som ingåtts mellan unionen och det tredjeland som vinet kommer från.

I sådana fall ska följande anges i fält 14:

3.   Den certifiering i fält 14 som avses i punkterna 1 och 2 ska åtföljas av följande information:

a)	Det utfärdande behöriga organets fullständiga namn och adress.

b)	Namnunderskrift av en tjänsteman vid det behöriga organet.

c)	Det behöriga organets stämpel.

Artikel 26

Förenklat förfarande

1.   VI-1-dokument som upprättats av vinproducenter i de tredjeländer som har gett särskilda garantier som godkänts av unionen och förtecknas i del IV punkt B i bilaga VII ska gälla som VI-1-dokument upprättade av behöriga organ och utsedda organ eller myndigheter som ingår i förteckningen som föreskrivs i artikel 51.1 gällande de berörda tredjeländerna, förutsatt att producenterna var för sig har godkänts av de behöriga myndigheterna i dessa tredjeländer och att de står under dessa myndigheters kontroll.

2.   De auktoriserade producenter som avses i punkt 1 ska använda och fylla i VI-1-dokumenten och framför allt ange följande:

a)	I fält 1, namn och adress samt registreringsnummer i ett av de tredjeländer som anges i del IV punkt B i bilaga VII.

b)	I fält 9, namn på och adress till det organ i tredjelandet i fråga som har auktoriserat dem.

c)	I fält 10, åtminstone de uppgifter som avses i artikel 21.b.

Producenterna ska skriva sin namnteckning i det därför avsedda utrymmet i fälten 9 och 10, varvid de ska stryka orden ”namn och tjänsteställning”.

Stämpel och uppgift om namn och adress för ett utsett organ eller en utsedd myndighet behövs inte.

Artikel 27

Elektroniska dokument

1.   VI-1-dokument får ersättas med ett elektroniskt dokument för import till unionen av vinprodukter från tredjeland som har inrättat ett system med kontroller godkända av unionen i enlighet med andra stycket, som likvärdiga med dem som fastställts för samma produkter i unionslagstiftningen.

Ett system med kontroller i tredjeland kan godtas som likvärdigt med dem som fastställts för samma produkter i unionen om det uppfyller minst följande villkor:

a)	Det erbjuder tillräckliga garantier vad avser art, ursprung och spårbarhet för de vinprodukter som produceras eller handlas på det berörda tredjelandets territorium.

b)	Det garanterar tillgång till de uppgifter som ingår i det elektroniska systemet avseende registrering och identifiering av aktörer, behöriga organ och utsedda organ eller myndigheter.

c)	Det garanterar möjligheten att kontrollera de uppgifter som avses i led b, inom ramen för ett ömsesidigt administrativt samarbete.

Tredjeländer som har infört ett kontrollsystem som godkänns som likvärdigt av unionen i enlighet med andra stycket ska läggas till i förteckningen i punkt C del IV i bilaga VII.

2.   Det elektroniska dokument som avses i punkt 1 ska minst innehålla de uppgifter som krävs för att upprätta ett VI-1-dokument och förses med en unik administrativ referenskod av, eller under överinseende av, de behöriga myndigheterna i det exporterande tredjelandet. Denna kod ska tas upp i de handelsdokument som krävs för import till unionens tullterritorium.

3.   Tillgång till det elektroniska dokumentet eller till de uppgifter som krävs för dess upprättande ska lämnas av det exporterande tredjelandet på begäran av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där varorna ska övergå till fri omsättning. Där det inte finns tillgång till elektroniska system kan uppgifterna begäras i form av ett dokument i pappersform

4.   VI-2-blanketterna som avses i artikel 22.1 får även utfärdas och användas i datoriserade system enligt de regler som fastställs av medlemsstaternas behöriga myndigheter. Den elektroniska versionen av VI-2-blanketten ska ha exakt samma innehåll som pappersversionen.

KAPITEL V

REGISTER ÖVER MOTTAGNA OCH AVSÄNDA LEVERANSER

Artikel 28

Förande av register över mottagna och avsända leveranser.

1.   Genom undantag från artikel 147.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 och under förutsättning att det när som helst är möjligt att på grundval av handelsdokument som används i bokföringen kontrollera mottagna och avsända varor samt varulager, behöver register över mottagna och avsända leveranser, i detta kapitel kallat registret, inte föras av:

a)

Aktörer som innehar lager av eller endast saluför vinprodukter i märkta behållare som rymmer högst 10 liter och är försedda med en engångsförslutning, om den sammanlagda kvantiteten som transporteras inte överstiger 5 liter eller 5 kg i fråga om koncentrerad druvmust, rektifierad eller ej, och inte överstiger 100 liter för alla övriga produkter.

b)	Aktörer som säljer till utskänkningsställen där varan uteslutande konsumeras på plats.

2.   Medlemsstater kan kräva att näringsidkare som inte innehar varulager ska föra registret och, om så är fallet, fastställa regler och förfaranden för detta.

3.   Medlemsstaterna ska upprätta och fortlöpande uppdatera en förteckning över de aktörer som är skyldiga att föra registret. Om det redan finns en sådan förteckning eller ett register för andra ändamål kan den också användas för tillämpningen av denna förordning.

4.   Registret ska föras separat för varje företag.

Om butiker som säljer direkt till konsument tillhör samma företag och får leveranser från ett eller flera centrallager som tillhör detta företag, ska vart och ett av dessa centrallager, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 1 a, vara skyldiga att föra register vad gäller produkterna de tillhandahåller. Leveranser till detaljhandlarna ska noteras i registret som avsända varor.

5.   Registret ska föras i de lokaler där produkterna förvaras.

Under förutsättning att det när som helst är möjligt att på grundval av andra verifikationshandlingar på plats kontrollera mottagna och avsända varor samt vad som finns i lager, får emellertid de behöriga myndigheterna tillåta

a)	att registret förs på företagets huvudanläggning, om produkterna innehas i olika lager tillhörande ett och samma företag inom en och samma lokala administrativa enhet eller enheter som befinner sig i omedelbar närhet av varandra, och

b)	att registerhanteringen ges i uppdrag till ett specialiserat företag.

Artikel 29

Bearbetningar som ska noteras i registret

1.   Aktörer som är skyldiga att föra register ska ange de oenologiska metoder, behandlingar och bearbetningar de genomför i enlighet med de krav och oenologiska metoder som avses i artikel 78.2 och artikel 80 i förordning (EU) nr 1308/2013 och bilagorna I A och I D till (EG) nr 606/2009, liksom användning för försöksändamål av nya oenologiska metoder, med lämplig hänvisning till tillstånd som getts av den berörda medlemsstaten i enlighet med artikel 4 i förordning (EG) nr 606/2009.

2.   I de fall de genomförs ska behandlingar rörande följande bearbetningar noteras i registret i enlighet med artiklarna 16 och 17 i genomförandeförordning (EU) 2018/274, inbegripet lämpliga referenser till anmälningar som gjorts till de behöriga myndigheterna, om sådana krävs av medlemsstaterna i enlighet med artikel 30.2:

a)	Korrigering av alkoholstyrkan i vin (punkt 40 och tillägg 10 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009) och reducering av sockerhalten i must genom kombinerad membranprocess (punkt 49 och tillägg 16 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

b)	Berikning och sötning (delarna I A och B i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 samt artiklarna 11 och 12 och bilagorna I D och II till förordning (EG) nr 606/2009).

c)	Syrning och avsyrning (delarna I C och D i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 samt artiklarna 13 och punkterna 12, 13, 46, 48 och 50 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

d)	Behandling med kol för oenologiskt bruk (punkt 9 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

e)	Behandling med kaliumferrocyanid (punkt 26 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

f)	Behandling med elektrodialys eller katjonbytare för att säkerställa stabilisering av vinsyran i vinet eller syrning genom katjonbytarbehandling (punkterna 20 36 och 43 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

g)	Tillsats av dimetyldikarbonat (DMDC) till vin (punkt 34 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

h)	Användning av bitar av ek vid framställning av vin (punkt 38 och tillägg 9 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

i)	Användning för försöksändamål av nya oenologiska metoder (artikel 4 i förordning (EG) nr 606/2009).

j)	Hantering av löst gas i vin genom användning av membran (punkt 52 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

k)	Behandling av vin med membranteknik i kombination med aktivt kol (punkt 53 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

l)	Användning av polyvinylimidazol–polyvinylpyrrolidon (punkt 54 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

m)	Användning av silverklorid (punkt 55 i bilaga I A till förordning (EG) nr 606/2009).

3.   I de fall de genomförs ska följande särskilda bearbetningar noteras i registret:

a)	Blandning och coupage i enlighet med artiklarna 7 och 8 i förordning (EG) nr 606/2009.

b)

Tappning.

c)	Framställning av mousserande vin av alla olika kategorier, pärlande vin och pärlande vin tillsatt med koldioxid.

d)	Framställning av likörvin.

e)	Framställning av koncentrerad druvmust, rektifierad eller ej.

f)	Tillsats av vinsprit för destillering.

g)	Bearbetning till en produkt av varje annan typ, som aromatiserat vin.

Om det rör sig om tappning på flaska ska antalet flaskor som fyllts och deras innehåll specificeras.

Artikel 30

Nationella regler

1.   Medlemsstaterna får anta kompletterande regler om registreringsuppgifter när det gäller

a)	produkter i märkta behållare som rymmer högst 10 liter och är försedda med en engångsförslutning som avses i artikel 28.1 a som utbjuds till försäljning på deras territorium,

b)	vissa produktkategorier som avses i artikel 14.1 a i genomförandeförordning (EU) 2018/274, och

c)	vissa behandlingar som avses i artikel 29.

Medlemsstaterna får fatta beslut om skyldighet att föra särskilda räkenskaper eller att anpassa befintliga register.

2.   Utan att det påverkar skyldigheten att registrera uppgifter som rör varje behandling i form av korrigering av alkoholstyrkan i vin, berikning, syrning och avsyrning som avses i artikel 29.2 a–c kan medlemsstaterna kräva att aktörer som genomför dessa behandlingar på deras territorium inom en viss tidsfrist ska anmäla till deras behöriga myndigheter eller organ sådana behandlingar efter, eller när det gäller berikning, innan de utförs.

Den anmälan som avses i första stycket ska inte krävas för vinprodukter som är föremål för systematisk analytisk kontroll av alla partier av produkter av medlemsstaternas behöriga inspektionsmyndigheter.

KAPITEL VI

FÖRKLARINGAR

Artikel 31

Produktionsdeklarationer

1.   Producenter som är etablerade i en medlemsstat som är skyldig att föra ett vinodlingsregister enligt artikel 145.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska varje år lämna in en deklaration rörande sin produktion under respektive vinår i den medlemsstaten till medlemsstatens behöriga myndigheter.

Medlemsstater som har upprättat ett vinodlingsregister som uppdateras varje år som möjliggör en koppling mellan deklaranter, deklarerad produktion och berörda vinodlingsskiften behöver inte kräva att producenterna ska lämna de uppgifter som avses i artikel 22.2 e i genomförandeförordning (EU) 2018/274. I dessa fall ska medlemsstaternas behöriga myndigheter själva, på grundval av uppgifterna i vinodlingsregistret, fylla i uppgiften om areal i deklarationerna.

2.   Skördare som tillhör eller är associerade med ett eller flera vinkooperativ eller producentgrupper och som levererar hela sin druvskörd eller all sin must till kooperativet, men som förbehåller sig rätten att för sin familjs bruk framställa mindre än 10 hektoliter vin, ska undantas från skyldigheten att lämna in en produktionsdeklaration, under förutsättning att vinkooperativen eller producentgrupperna är skyldiga att lämna en sådan deklaration.

3.   Medlemsstater som inte är skyldiga att föra ett vinodlingsregister enligt artikel 145.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 får kräva att producenter som är etablerade inom deras territorium lämnar in den produktionsdeklaration som avses i punkt 1.

I detta fall ska punkt 2 gälla på motsvarande sätt.

Artikel 32

Lagerdeklarationer

1.   Producenter, bearbetningsföretag, tappningsföretag och näringsidkare som innehar lager i en medlemsstat som är skyldig att föra ett vinodlingsregister enligt artikel 145.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska varje år lämna in en deklaration rörande det lager av vin och must som de innehar den 31 juli till medlemsstatens behöriga myndigheter.

2.   Medlemsstater som inte är skyldiga att föra ett vinodlingsregister enligt artikel 145.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 får kräva att producenter som är etablerade inom deras territorium lämnar in den produktionsdeklaration som avses i punkt 1.

Artikel 33

Skördedeklarationer

Medlemsstaterna får kräva att alla skördare eller på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier en del skördare lämnar in en skördedeklaration till de behöriga myndigheterna för det vinår då skörden genomfördes.

Artikel 34

Behandlings- eller saluföringsdeklarationer

1.   Medlemsstaterna får besluta att skördare, producenter och näringsidkare som handlar med druvor, druvsaft och must som före den tidpunkt som anges för inlämning av de produktions- och skördedeklarationer som avses i artikel 22 och artikel 24 i genomförandeförordning (EU) 2018/274 har behandlat eller salufört produkter avsedda för produktion av vin ska lämna in behandlings- eller saluföringsdeklarationer till de behöriga myndigheterna under det vinår då behandlingen eller saluföringen skedde.

2.   I de fall då medlemsstater kräver att skördare ska lämna in en behandlings- eller saluföringsdeklaration i enlighet med punkt 1 får skördare som tillhör eller är associerade med ett eller flera vinkooperativ eller producentgrupper och som har levererat hela sin produktion av druvor eller must till de vintillverkarna eller producentgrupperna, men som förbehåller sig rätten att för sin familjs bruk framställa mindre än 10 hektoliter vin, ska undantas från skyldigheten att lämna in en sådan deklaration, under förutsättning att vinkooperativen eller grupperna är skyldiga att lämna en sådan deklaration i enlighet med punkt 1.

Artikel 35

Gemensamma bestämmelser

Medlemsstaterna får kräva mer heltäckande information vad gäller vinodlingsregistret eller produktions- eller lagerdeklarationerna.

Medlemsstaterna får undanta alla aktörer från kravet att lämna in de deklarationer som anges i artiklarna 31 och 32 för de vinår då ingen produktion skedde eller inget lager fanns kvar.

KAPITEL VII

KONTROLLER, BEHÖRIGA MYNDIGHETER, ÖMSESIDIGT BISTÅND OCH SANKTIONER

AVSNITT I

KONTROLLER, BEHÖRIGA MYNDIGHETER, KONTAKTINSTANSER OCH ÖMSESIDIGT BISTÅND

Artikel 36

Allmänna principer

1.   Medlemsstaterna ska föreskriva de kontroller som krävs för att sörja för korrekt tillämpning av reglerna när det gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregister, följedokument och certifiering, vinimport, mottagna och avsända leveranser samt obligatoriska deklarationer som fastställts för den sektorn i artikel 90 och kapitel III i avdelning I och avsnitt 2 i kapitel II i avdelning II i del II i förordning (EU) nr 1308/2013 och i den här förordningen. Medlemsstaterna ska ombesörja ett system för ändamålsenliga, riskbaserade officiella kontroller.

2.   Offentliga kontroller ska utföras av den behöriga myndigheten eller de behöriga myndigheterna i enlighet med de allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 (18) utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och i kapitel VI i genomförandeförordning (EU) 2018/274.

Artikel 59 i förordning (EU) nr 1306/2013 ska gälla i tillämpliga delar för ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar.

3.   Punkterna 1 och 2 ska gälla i tillämpliga delar för kontrollerna av vinprodukter med skyddad ursprungsbeteckning (SUB) eller skyddad geografisk beteckning (SGB) i enlighet med del II avdelning II kapitel I avsnitt 2 i förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller överensstämmelse med produktspecifikationskraven för de produkterna.

Artikel 37

Gemensamma bestämmelser rörande kontroller

1.   Kontroller ska äga rum i medlemsstaten där produktionen ägt rum, utan att det påverkar genomförandet av slumpvisa eller riskbaserade kontroller i avsändarmedlemstaten.

Om kontrollerna utförs genom stickprov ska antalet, arten av och frekvensen av kontrollerna vara representativa för hela medlemsstaten och, när så är tillämpligt, motsvara den kvantitet av vinprodukter som produceras, saluförs eller innehas i avsikt att saluföras.

2.   De kontroller som avses i punkt 1 ska vara administrativa kontroller och i tillämpliga fall kontroller på plats.

De administrativa kontrollerna ska i tillämpliga fall inbegripa dubbelkontroller med bland annat data från det integrerade administrations- och kontrollsystem som föreskrivs i avdelning V kapitel II i förordning (EU) nr 1306/2013.

Kontroller på plats ska vara oanmälda. Om det inte äventyrar syftet med kontrollen får dock föranmälan om kontrollen göras, med kortast möjliga varsel. Sådan föranmälan ska inte göras mer än 48 timmar i förväg, om det inte finns välgrundade skäl för detta eller om det gäller åtgärder där systematiska kontroller på plats föreskrivs. Kontrollerna ska genomföras genom stickprovstagning hos en lämplig andel av producenterna på grundval av en riskanalys. För varje kontroll på plats ska en kontrollrapport upprättas som möjliggör en granskning av de närmare uppgifterna om kontrollbesöket.

3.   I fråga om vinodlingsregistret ska medlemsstaterna göra en kontroll av att den strukturella situation som framgår av företagsakten och produktionsakten i bilagorna III och IV överensstämmer med den faktiska situationen för varje odlare och för varje fysisk eller juridisk person eller sammanslutning av sådana personer som är skyldig att lämna in en produktionsdeklaration enligt artikel 31. Uppgifterna i akterna ska justeras på grundval av kontrollen.

4.   Kontrollerna av vin och andra vinprodukter från tredjeländer ska utföras i medlemsstaten där de enligt VI-1-dokumentet fördes in till unionens territorium.

Artikel 38

Personer som omfattas av kontroller

1.   Fysiska eller juridiska personer och sammanslutningar av sådana personer vars verksamhet omfattas av de kontrollåtgärder som avses i denna förordning får inte hindra genomförandet av dessa kontroller utan ska underlätta genomförandet av dem.

2.   Aktörer från vars odlingar inspektörer från en behörig myndighet tar prover

a)	får inte på något sätt hindra provtagningen, och

b)	ska förse inspektörerna med de upplysningar som krävs enligt den här förordningen eller genomförandeförordning (EU) 2018/274.

Artikel 39

Analysdatabank med isotopuppgifter

Det europeiska referenscentrumet för kontroll i vinsektorn ska sköta och uppdatera en analysdatabas med isotopuppgifter på unionsnivå på grundval av de uppgifter som de utsedda laboratorierna i medlemsstaterna lämnar. Uppgifterna ska erhållas genom en harmoniserad isotopanalys av beståndsdelarna etanol och vatten i vinprodukter och medge relevanta kontroller genom hela saluföringen enligt de analysmetoder som fastställts i enlighet med artikel 80.5 i förordning (EU) nr 1308/2013 samt regler och förfaranden som fastställs i artiklarna 27, 28 och 29 i genomförandeförordning (EU) 2018/274.

Artikel 40

Behöriga myndigheter och kontaktinstanser

Medlemsstaterna ska utse de behöriga myndigheter som ska genomföra kontrollerna som avses i artikel 37. Dessa behöriga myndigheter ska ha tillräckligt mycket personal med lämpliga kvalifikationer och tillräcklig erfarenhet för att kunna genomföra kontrollerna på ett ändmålsenligt sätt.

Om en medlemsstat utser flera behöriga myndigheter för att kontrollera att reglerna inom vinsektorn efterlevs ska den ange myndigheternas respektive ansvarsområden och samordna deras arbete.

Varje medlemsstat ska utse en enda kontaktinstans som ska sköta förbindelserna med övriga medlemsstater och med kommissionen, kontaktinstanser i andra medlemsstater och tredjeländer samt ta emot och vidarebefordra ansökningar om administrativt stöd.

Artikel 41

Personalens befogenheter

Varje medlemsstat ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att underlätta arbetet för de behöriga myndigheternas personal. Den ska sörja för att denna personal, i tillämpliga fall tillsammans med personal från andra myndigheter som fått befogenhet till detta

a)	ges tillträde till vinodlingarna, anläggningarna för vinframställning, lagring och bearbetning av produkter från vinsektorn samt de transportmedel som används för dessa produkter,

b)	ges tillträde till affärs- eller lagerlokalerna och till transportmedlen hos var och en som innehar i avsikt att sälja, eller som saluför eller transporterar produkter från vinsektorn eller produkter som kan tänkas komma till användning inom vinsektorn,

c)	får möjlighet att inspektera produkterna från vinsektorn och ämnen eller produkter som kan komma till användning vid framställningen av sådana produkter,

d)	kan ta prover av produkter från vinsektorn, ämnen eller produkter som kan komma till användning vid framställningen av sådana produkter liksom produkter som innehas i avsikt att säljas, saluföras eller transporteras,

e)	får möjlighet att i kontrollsyfte kontrollera räkenskaper eller andra dokument och låta ta kopior av eller utdrag ur dessa dokument,

f)

får vidta lämpliga säkerhetsåtgärder i samband med framställning, lagring, transport, beteckning, presentation och försäljning av en produkt från vinsektorn eller en produkt som kan komma till användning vid framställningen av en sådan produkt, när det finns en välgrundad misstanke om att det begåtts en allvarlig överträdelse av unionslagstiftningen, särskilt om överträdelsen är uppsåtlig eller om det föreligger risk för folkhälsan.

Artikel 42

Samordning av kontroller och tillgång till uppgifter

När det gäller kontroller av de transporter som görs med hjälp av de följedokument som avses i artikel 10 ska de behöriga myndigheter som utses enligt artikel 40 få tillgång till uppgifter i det datoriserade system som avses i artikel 21 i rådets direktiv 2008/118/EG och till uppgifter beträffande transport av vinprodukter enligt kapitel IV i det direktivet.

De behöriga myndigheterna ska också få tillgång till uppgifter i de informationssystem som har inrättats för att kontrollera andra transporter av vinprodukter än de som avses i första stycket.

De uppgifter som inhämtas i enlighet med första och andra stycket får endast användas vid tillämpningen av denna förordning.

Artikel 43

Ömsesidigt bistånd

1.   När en behörig myndighet i en medlemsstat genomför kontroller i den egna medlemsstaten kan den begära information från en behörig myndighet i en annan medlemsstat som kan antas vara direkt eller indirekt berörd. En sådan begäran ska göras via de kontaktinstanser som föreskrivs i artikel 40 tredje stycket och biståndet ska lämnas så snabbt som möjligt.

Kommissionen ska alltid underrättas när den produkt som kontrolleras enligt första stycket har sitt ursprung i ett tredjeland och när saluföringen av denna produkt kan vara av särskilt intresse för andra medlemsstater.

Den tillfrågade myndigheten ska lämna all sådan information som kan medverka till att den myndighet som begär den kan fullgöra sina uppgifter.

2.   Efter en motiverad begäran från den begärande myndigheten ska den tillfrågade myndigheten genomföra kontroller i syfte att nå det mål som efterfrågas enligt beskrivning i begäran eller vidta de åtgärder som krävs för att försäkra sig om att sådana kontroller utförs.

Den tillfrågade myndigheten ska handla som om den handlade för egen räkning.

3.   Den begärande myndigheten kan, i samförstånd med den tillfrågade myndigheten utse inspektörer för att

a)

antingen inhämta information hos de behöriga myndigheterna i den tillfrågade myndighetens medlemsstat angående tillämpningen av bestämmelserna om vinprodukter i förordning (EU) nr 1308/2013, denna förordning och genomförandeförordning (EU) 2018/274 eller angående kontroller i samband därmed, inbegripet kopiering av transportdokument, andra dokument eller utdrag ur register, eller

b)	närvara vid de insatser som begärts i enlighet med punkt 2 efter att i god tid före genomförandet ha meddelat den tillfrågade myndigheten.

De kopior som avses i första stycket led a får endast göras med den tillfrågade myndighetens godkännande.

4.   Inspektörerna hos den tillfrågade myndigheten ska vid varje tillfälle förbli ansvariga för de kontroller som genomförs inom deras medlemsstats territorium.

5.   Den anmodande myndighetens företrädare ska

a)	uppvisa en skriftlig fullmakt av vilken deras identitet och befogenheter framgår,

b)

med förbehåll för de begränsningar som den tillfrågade myndighetens medlemsstat har fastställt för sina egna inspektörer vid utförandet av kontrollerna i fråga, ha följande rättigheter: i) Tillträdesrättigheter enligt artikel 41 leden a och b, och ii) Rätt till information om resultaten av de kontroller som utförts av inspektörerna från den tillfrågade myndigheten enligt artikel 41 leden c och e.

6.   Kostnaderna för uttagning, behandling och avsändning av ett prov samt för analytiska och organoleptiska undersökningar i kontrollsyfte ska bäras av den behöriga myndigheten i den medlemsstat som har beställt provtagningen. Kostnaderna ska beräknas enligt gällande taxa i den medlemsstat i vilken åtgärderna har vidtagits.

Artikel 44

Bevisvärde

De uppgifter som vid tillämpningen av detta avsnitt har kommit till en medlemsstats behöriga myndighets kännedom kan åberopas av behöriga myndigheter i övriga medlemsstater och ha samma värde som om de kommit till de behöriga nationella myndigheternas kännedom.

Artikel 45

Anmälan av misstanke om brist på överensstämmelse

Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat har anledning att misstänka eller får veta att en vinprodukt inte uppfyller de relevanta bestämmelserna om vinprodukter i förordning (EU) nr 1308/2013 och reglerna som fastställs i denna förordning och i genomförandeförordning (EU) 2018/274, eller att oegentligheter har förekommit för att erhålla eller saluföra en sådan produkt ska kontaktinstansen i den medlemsstaten som den tillhör omedelbart meddela den berörda kontaktinstansen i de medlemsstater för vilka överträdelse av de reglerna är av särskilt intresse och av sådan natur att den kan leda till administrativa åtgärder eller rättsliga förfaranden.

Om den behöriga myndigheten i en medlemsstat får veta eller har anledning att misstänka att vinprodukter har varit föremål för förfalskning som kan innebära en hälsorisk för konsumenterna eller om de inte överensstämmer med artikel 80 eller artikel 90 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska kontaktinstansen i den medlemsstaten utan dröjsmål meddela kommissionen och kontaktinstanserna i övriga medlemsstater och eventuellt kontaktinstansen i de tredjeländer som berörs via det informationssystem som kommissionen har infört.

AVSNITT II

SANKTIONER

Artikel 46

Sanktioner och kostnadstäckningar för planteringar som saknar tillstånd

Medlemsstaterna ska införa ekonomiska sanktioner för producenter som inte följer det krav som fastställs i artikel 71.1 i förordning (EU) nr 1308/2013.

Det lägsta beloppet för den ekonomiska sanktionen ska vara:

a)	6 000 euro per hektar, om producenten röjer hela den plantering som saknar tillstånd inom fyra månader från och med den dag då han underrättades om oriktigheten, i enlighet med artikel 71.2 i förordning (EU) nr 1308/2013.

b)	12 000 euro per hektar, om producenten röjer hela den plantering som saknar tillstånd under det första året efter det att fyramånadersperioden har löpt ut.

c)	20 000 euro per hektar, om producenten röjer hela den plantering som saknar tillstånd efter det första året efter det att fyramånadersperioden har löpt ut.

Om den årsinkomst som erhållits på den areal där de berörda vinodlingarna är belägna beräknas överstiga 6 000 euro per hektar får medlemsstaterna höja de lägsta belopp som anges i andra stycket i proportion till den uppskattade genomsnittliga årsinkomsten per hektar för denna areal.

Om medlemsstaten garanterar röjningen av planteringen som saknar tillstånd med egna medel, ska den relevanta kostnaden som påförs producenten enligt artikel 71.2 i förordning (EU) nr 1308/2013 beräknas på ett objektivt sätt med hänsyn till kostnader för arbete, användning av maskiner och transporter eller andra kostnader. Sådana kostnader ska läggas till den tillämpliga sanktionen.

Artikel 47

Sanktioner rörande följedokument och VI-1-dokument som inte uppfyller vissa av unionens regler

1.   Artiklarna 10, 11 och 12 behöver inte tillämpas på de aktörer som avses i artikel 8.1 om den behöriga myndigheten i en medlemsstat får veta eller har anledning att misstänka att vinprodukter har varit föremål för förfalskning som kan innebära en hälsorisk för konsumenterna eller om de inte överensstämmer med artikel 80 eller artikel 90 i förordning (EU) nr 1308/2013.

2.   Artiklarna 26 och 27 behöver inte tillämpas om det framkommer sådana uppgifter eller misstankar som avses i punkt 1 i denna artikel i fråga om importerade viner.

Artikel 48

Sanktioner för bristande efterlevnad av skyldigheterna att föra register över mottagna och avsända leveranser, lämna in deklarationer eller göra anmälningar

1.   Aktörer som är skyldiga att föra register över mottagna och avsända leveranser, lämna in produktions-, lager- eller skördedeklarationer eller underrätta de behöriga myndigheterna om de behandlingar som avses i artikel 30.2 och som inte för ett sådant register, inte lämnar in sådana deklarationer senast de datum som anges i artiklarna 22, 23 och 24 i genomförandeförordning (EU) 2018/274 eller inte gör en sådan anmälan inom den tidsfrist som fastställs av medlemsstaten i enlighet med artikel 30.2 i denna förordning ska bli föremål för administrativa sanktioner.

2.   De sanktioner som avses i punkt 1 ska bestå av betalning av ett belopp som ska fastställas och tillämpas av medlemsstaterna baserat på produkternas värde, de beräknade ekonomiska fördelarna eller den ekonomiska skada som orsakats av bedrägeriet.

3.   I fall av allvarliga och upprepade fall av bristande efterlevnad av skyldigheten att lämna in deklarationer senast de datum som avses i punkt 1 ska den berörda aktören inte åtnjuta de stöd som avses i artiklarna 47 och 50 i förordning (EU) nr 1308/2013 under det budgetåret eller det följande budgetåret, med förbehåll för följande:

a)	I de fall då de datum som anges i artiklarna 22, 23 och 24 i genomförandeförordning (EU) 2018/274 överskrids men med högst 15 arbetsdagar ska enbart de administrativa sanktioner som anges i punkt 2 i denna artikel tillämpas.

b)

Om medlemsstaternas behöriga myndigheter finner att de deklarationer som avses i punkt 1 är ofullständiga eller oriktiga, och om de felaktiga eller ej införda uppgifterna är nödvändiga för en korrekt tillämpning av de stödåtgärder som avses i artiklarna 47 och 50 i förordning (EU) nr 1308/2013 ska det belopp som ska utbetalas minskas proportionellt med ett belopp som ska fastställas av den behöriga myndigheten i förhållande till hur allvarlig överträdelsen är.

Artikel 49

Exceptionella omständigheter och uppenbara fel

1.   De sanktioner som föreskrivs i denna förordning är inte tillämpliga under sådana exceptionella omständigheter som avses i artikel 2.2 i rådets förordning (EU) nr 1306/2013.

2.   Varje meddelande, anspråk eller framställning som lämnas till en medlemsstat enligt denna förordning får ändras när som helst efter inlämnandet, om de innehåller uppenbara fel som den behöriga myndigheten identifierat.

KAPITEL VIII

ANMÄLNINGAR

Artikel 50

Typen av uppgifter som ska lämnas och uppgifternas beskaffenhet

1.   Medlemsstaterna ska anmäla följande till kommissionen:

a)	De lagar eller andra författningar som de har infört enligt artikel 120.2 a i förordning (EU) nr 1308/2013, denna förordning och genomförandeförordning (EU) 2018/274.

b)	Namn och adress till de behöriga myndigheter som ansvarar för att genomföra de officiella analyserna, det administrativa certifieringsförfarandet och de kontroller som rör register och följedokument.

c)	Namn och adress till de behöriga myndigheter som ansvarar för att bevilja tillstånd för plantering av vinstockar och till de som ansvarar för att föra och uppdatera ett vinodlingsregister för att lämna in en uppdaterad inventering av produktionskapaciteten.

d)	De trösklar som avses del H första stycket leden 1 och 2 i bilaga II.

e)	De åtgärder de har vidtagit för att genomföra kapitel VII om en anmälan av dessa åtgärder är relevant för samarbetet mellan medlemsstaterna, samt namn och adress till de kontaktinstanser som utsetts av varje medlemsstat.

f)	De villkor de tillämpar för utfärdande av det följedokument som avses i artikel 10.1 första stycket a iii och b.

g)	De druvsorter som berörs av tillämpningen av artikel 81 och artikel 102.2 b i förordning (EU) nr 1308/2013.

2.   Medlemsstaterna ska meddela kommissionen varje namn- eller adressändring rörande de behöriga myndigheter och kontaktinstanser som har anmälts till kommissionen i enlighet med punkt 1.

3.   Anmälan som föreskrivs i punkt 1 ska göras i enlighet med artikel 34 i genomförandeförordning (EU) 2018/274.

Artikel 51

Offentliggörande av de inlämnade uppgifterna

1.   På grundval av anmälningar från behöriga myndigheter i tredjeländer ska kommissionen upprätta och fortlöpande uppdatera förteckningar med följande uppgifter:

a)	Namn och adress till de behöriga myndigheter i produktens ursprungsland som ansvarar för att utfärda VI-1-dokument.

b)	Namn och adress till de organ eller myndigheter som har utsetts av ursprungslandet eller, om sådana inte finns i ursprungslandet, ett redan godkänt laboratorium utanför produktens ursprungsland, för att fylla i analysrapporten på VI-1-blanketten.

c)	Namn, adress och officiella registreringsnummer på de vinproducenter och bearbetningsföretag som av produktens ursprungsland har fått befogenhet att utfärda VI-1-dokument.

d)	Namn och adress till den enda kontaktinstans som i varje tredjeland utsetts att ta emot och vidarebefordra ansökningar om administrativt stöd och att företräda sitt land gentemot kommissionen och medlemsstaterna.

2.   Kommissionen ska offentliggöra namn och adress till den behöriga myndighet som avses i artikel 50.1 b och c, uppgifterna rörande produktionspotentialen som avses i artikel 50.1 c, namn och adress till den kontaktinstans som avses i artikel 50.1 e, de druvsorter som avses i artikel 50.1 g och de förteckningar som avses i punkt 1 i den här artikeln.

KAPITEL IX

ÄNDRINGAR, UPPHÄVANDEN, ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 52

Ändringar av förordning (EG) nr 555/2008

Förordning (EG) nr 555/2008 ska ändras på följande sätt:

1.	Artiklarna 1, 21, 22 och 23, 38–54, 74, 83–95a och 98–102 ska utgå.

2.	Bilagorna IX–XIII och XVI–XXI ska utgå.

Artikel 53

Ändringar av förordning (EG) nr 606/2009

Förordning (EG) nr 606/2009 ska ändras på följande sätt:

1.	Artiklarna 12 och 13 ska utgå.

2.

Följande artiklar ska införas som artiklarna 14a och 14b: ”Artikel 14a Fastställande av en lägsta alkoholhalt för biprodukter 1.   Om inte annat följer av punkt 1 i del II avsnitt D i bilaga VIII till förordning (EU) nr 1308/2013 ska medlemsstaterna fastställa en lägsta alkoholhalt som biprodukter ska innehålla, efter att de skilts från vinet, i förhållande till alkoholhalten i det producerade vinet. Medlemsstaterna får ändra minimihalten på grundval av objektiva och icke-diskriminerade kriterier. 2.   Om den procentsats som medlemsstaterna fastställer med tillämpning av punkt 1 inte uppnås ska den berörda aktören leverera en kvantitet vin från sin egen produktion som motsvarar den kvantitet som behövs för att uppnå minimihalten. 3.   För att bestämma alkoholvolymen i biprodukterna i förhållande till det producerade vinets alkoholvolym ska följande fasta naturliga alkoholhalter i volymprocent tillämpas inom de olika vinodlingszonerna: a) 8,0 procent i zon A. b) 8,5 procent i zon B. c) 9,0 procent i zon C I. d) 9,5 procent i zon C II. e) 10,0 procent i zon C III. Artikel 14b Bortskaffande av biprodukter 1.   Producenterna ska återta biprodukter från vinframställningsprocessen eller annan behandling av druvor under överinseende av de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, om inte annat följer av kraven på leverans och registrering som fastställs i artikel 9.1 b i kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 (*1) respektive artikel 14.1 b vii och artikel 18 i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 (*2). 2.   Återtagandet ska ske utan dröjsmål och inte senare än vid utgången av det vinår då biprodukterna uppstod, i enlighet med gällande unionslagstiftning, särskilt i fråga om miljö. 3.   Medlemsstaterna får besluta om att producenter som under det aktuella vinåret inte producerar mer än 50 hektoliter vin eller must på den egna anläggningen inte behöver återta sina biprodukter. 4.   Producenterna får uppfylla skyldigheten att bortskaffa alla eller en del av biprodukterna av vinframställning eller annan bearbetning av druvor genom att leverera biprodukter till destillation. Ett sådant bortskaffande ska certifieras av en behörig myndighet i medlemsstaten. 5.   Medlemsstaterna får, på grundval av objektiva och icke diskriminerande kriterier, besluta att leverans till destillation av en del av eller alla biprodukterna av vinframställning eller annan bearbetning av druvor ska vara obligatorisk för en del eller alla producenter på deras territorium. (*1)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2018/273 av den 11 december 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, vinodlingsregistret, följedokument och certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer, anmälningar och offentliggörande av anmäld information, komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller och sanktioner, ändring av kommissionens förordningar (EG) nr 555/2008, (EG) nr 606/2009 och (EG) nr 607/2009 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 och kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560 (EUT L 58, 28.2.2018, s. 1)." (*2)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 av den 11 december 2017 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer och anmälningar, och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller, och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/561 (EUT L 58, 28.2.2018, s. 60).”"

Artikel 54

Ändring av förordning (EG) nr 607/2009

I förordning (EG) nr 607/2009 ska artikel 63 utgå.

Artikel 55

Upphävande

Förordning (EG) nr 436/2009 och delegerad förordning (EU) 2015/560 ska upphöra att gälla.

Artikel 56

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tredje dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

---

(1)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 671.

(2)  EUT L 347, 20.12.2013, s. 549.

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”) (EUT L 299, 16.11.2007, s. 1).

(4)  Kommissionens förordning (EG) nr 555/2008 av den 27 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin när det gäller stödprogram, handel med tredjeländer, produktionskapacitet och kontroller inom vinsektorn (EUT L 170, 30.6.2008, s. 1).

(5)  Kommissionens förordning (EG) nr 436/2009 av den 26 maj 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller vinodlingsregistret, de obligatoriska deklarationerna och framtagningen av uppgifter för marknadsuppföljning, följedokumenten vid transport av produkter och de register som ska föras inom vinsektorn (EUT L 128, 27.5.2009, s. 15).

(6)  Kommissionens förordning (EG) nr 606/2009 av den 10 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 beträffande kategorier av vinprodukter, oenologiska metoder och restriktioner som ska tillämpas på dessa (EUT L 193, 24.7.2009, s. 1).

(7)  Kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 av den 14 juli 2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 med avseende på skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter (EUT L 193, 24.7.2009, s. 60).

(8)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/560 av den 15 december 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar (EUT L 93, 9.4.2015, s. 1).

(9)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/274 av den 11 december 2017 om regler för tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller ordningen för tillstånd för plantering av vinstockar, certifiering, register över mottagna och avsända leveranser, obligatoriska deklarationer och anmälningar, och av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller relevanta kontroller, och om upphävande av kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/561 (se sidan 60 i detta nummer av EUT).

(10)  Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, 14.1.2009, s. 12).

(11)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(12)  Rådets förordning (EG) nr 1186/2009 av den 16 november 2009 om upprättande av ett gemenskapssystem för tullbefrielse (EUT L 324, 10.12.2009, s. 23).

(13)  Europaparlamentets och rådets beslut nr 1152/2003/EG av den 16 juni 2003 om datorisering av uppgifter om förflyttningar och kontroller av punktskattepliktiga varor (EUT L 162, 1.7.2003, s. 5).

(14)  Kommissionens förordning (EG) nr 684/2009 av den 24 juli 2009 om genomförande av rådets direktiv 2008/118/EG med avseende på datoriserade förfaranden för flyttning av punktskattepliktiga varor under punktskatteuppskov (EUT L 197, 29.7.2009, s. 24).

(15)  Kommissionens förordning (EEG) nr 3649/92 av den 17 december 1992 om förenklade ledsagardokument vid flyttning inom gemenskapen av punktskattepliktiga varor som redan har frisläppts för konsumtion i den avsändande medlemsstaten (EGT L 369, 18.12.1992, s. 17).

(16)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 29.12.2015, s. 558).

(17)  Kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/2446 av den 28 juli 2015 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 vad gäller närmare regler avseende vissa bestämmelser i unionens tullkodex (EUT L 343, 29.12.2015, s. 1).

(18)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/625 av den 15 mars 2017 om offentlig kontroll och annan offentlig verksamhet för att säkerställa tillämpningen av livsmedels- och foderlagstiftningen och av bestämmelser om djurs hälsa och djurskydd, växtskydd och växtskyddsmedel samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 999/2001, (EG) nr 396/2005, (EG) nr 1069/2009, (EG) nr 1107/2009, (EU) nr 1151/2012, (EU) nr 652/2014, (EU) 2016/429 och (EU) 2016/2031, rådets förordningar (EG) nr 1/2005 och (EG) nr 1099/2009 och rådets direktiv 98/58/EG, 1999/74/EG, 2007/43/EG, 2008/119/EG och 2008/120/EG och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 854/2004 och (EG) nr 882/2004, rådets direktiv 89/608/EEG, 89/662/EEG, 90/425/EEG, 91/496/EEG, 96/23/EG, 96/93/EG och 97/78/EG samt rådets beslut 92/438/EEG (förordningen om offentlig kontroll) (EUT L 95, 7.4.2017, s. 1).

---

---

---

---

---

---

---

---