31979L0700

KOMMISSIONENS DIREKTIV av den 24 juli 1979 om fastställande av gemenskapens provtagningsmetoder för den offentliga kontrollen av bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker (79/700/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen,

med beaktande av rådets direktiv 76/895/EEG den 23 november 1976 om fastställande av gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker (), särskilt artikel 6 i detta, och

med beaktande av följande:

Direktiv 76/895/EEG kräver att de offentliga undersökningar som föreskrivs där för att säkerställa att högsta tillåtna halter av bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker inte överskrids, skall utföras enligt gemenskapsmetoder för provtagning och för kvalitativ och kvantitativ analys.

Som ett första steg bör provtagningsmetoder fastställas.

Vid utformningen av dessa metoder har man insett att metoderna P på grund av variationerna i storlek, beskaffenhet och eventuell förpackning hos den frukt och de grönsaker som är i omlopp P kan bli av praktiskt värde endast om vissa förfaranden är tillräckligt grundade på erfarenhet.

De åtgärder som föreskrivs i detta direktiv är förenliga med yttrandet från Ständiga kommittén för växtskydd.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Medlemsstaterna skall kräva att provtagning för de kontroller som föreskrivs i artikel 6 i direktiv 76/895/EEG skall utföras enligt de metoder som beskrivs i bilagan till det här direktivet.

Artikel 2

Medlemsstaterna skall senast den 31 december 1980 sätta i kraft de lagar och andra författningar som behövs för att följa bestämmelserna i detta direktiv. De skall genast underrätta kommissionen om detta.

Artikel 3

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 24 juli 1979.

På kommissionens vägnar

Finn GUNDELACH

Vice ordförande

()

()) EGT nr L 340, 9.12.1976, s. 26.

BILAGA

PROVTAGNINGSMETODER

1. ÄNDAMÅL OCH OMFATTNING

Prover som är avsedda för den offentliga kontrollen av halterna av bekämpningsmedelsrester i och på frukt och grönsaker skall tas med de metoder som beskrivs nedan. Slutliga prover och laboratorieprover som på så sätt erhållits skall anses vara representativa för de partier som proven tagits från. Att högsta tillåtna halter enligt direktiv 76/895/EEG iakttagits skall bestämmas på grundval av de halter som konstaterats i de slutliga proverna och laboratorieproverna.

2. AUKTORISERADE PROVTAGARE

Proverna skall tas av tjänstemän som medlemsstaterna godkänt för detta ändamål.

3. DEFINITIONER

3.1 Parti

En närmare angiven mängd varor som förutsätts ha enhetliga egenskaper.

3.2 Delprov

En kvantitet som tagits från ett enda ställe i partiet.

3.3 Samlingsprov

Alla de delprover som tagits från samma parti.

3.4 Slutligt prov

Samlingsprovet eller en representativ del av samlingsprovet som tagits därifrån genom reduktion av det provet.

3.5 Laboratorieprov

Prov som är avsett för laboratoriet. En representativ del av slutprovet.

4. PROVTAGNINGSFÖRFARANDE

4.1 Material som skall provas

Provtagning skall göras särskilt för varje parti som skall undersökas.

4.2 Försiktighetsåtgärder

Under provtagningen och beredningen av laboratorieproverna måste försiktighet iakttas för att undvika varje förändring som kan påverka restinnehållet eller inverka menligt på analysresultaten eller göra laboratorieproverna icke representativa.

4.3 Delprover

Dessa bör i möjligaste mån tas på olika ställen jämnt fördelade över hela partiet. Avsteg från detta förfarande måste anges i det protokoll som föreskrivs under punkt 5. Varor som är helt eller i stor utsträckning skadade får inte användas för provtagning. Det sammanlagda antalet delprover får aldrig vara mindre än det antal som krävs för laboratorieproverna enligt punkt 4.6.

4.3.1 Det minsta antalet delprover som skall tas anges i tabell A. I möjligaste mån bör proverna vara lika stora.

>Plats för tabell>

4.3.2 I fråga om frysta varor eller om partiets vikt är okänd för provtagaren eller inte kan uppskattas med tillräcklig noggrannhet, får det minsta antalet delprover, utan hinder av punkt 4.3.1, bestämmas enligt tabell B.

>Plats för tabell>

4.4 Beredning av samlingsprovet

Samlingsprovet görs i ordning genom att delproverna blandas.

4.5 Beredning av det slutliga provet

Samlingsprovet får användas i befintligt skick som slutligt prov.

Om samlingsprovet är för stort får det slutliga provet beredas av detta med en lämplig reduktionsmetod, t.ex. att provet delas i fyra delar, av vilka två diagonalt motsatta fjärdedelar sedan kasseras, och genom att man därefter blandar och åter delar resten i fyra delar osv., till dess den önskade storleken uppnåtts. Med denna metod får emellertid enskilda frukter och grönsaker inte skäras av eller delas.

4.6 Beredning av laboratorieprover

4.6.1 Från det slutliga provet skall så många laboratorieprover beredas som krävs enligt nationella bestämmelser.

4.6.2 I fråga om svamp och tryffel, kryddväxter och kapris skall varje laboratorieprov väga minst 0,5 kg.

4.6.3 I fråga om annan frukt och andra grönsaker skall varje laboratorieprov väga minst 1 kg och bestå av minst 10 enskilda frukter eller grönsaker. Om emellertid 10 enskilda frukter eller grönsaker väger mer än 5 kg, får laboratorieprovet begränsas till endast fem stycken.

5. FÖRPACKNING OCH TRANSPORT AV LABORATORIEPROVER

Varje laboratorieprov skall placeras i en ren, inert behållare som ger tillfredsställande skydd mot förorening och skada under transporten. Behållaren skall sedan förses med en etikett och förslutas på ett sådant sätt att den inte kan öppnas eller att etiketten inte kan avlägsnas utan att skada förslutningen. Såsom anges i punkt 4.2 skall all nödvändig försiktighet iakttas för att undvika förändring av laboratorieprovets sammansättning som skulle kunna uppstå under transport eller lagring.

Ett protokoll skall föras över varje provtagning, så att varje parti kan entydigt identifieras. I protokollet skall anges datum och plats för provtagningen samt lämnas annan eventuell ytterligare information som analytikern kan tänkas ha nytta av.