Elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden – utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för tjänsteleverantörer

SAMMANFATTNING AV FÖLJANDE DOKUMENT:

Direktiv (EU) 2023/1544 om harmoniserade regler för att utse utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för insamling av elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden

VILKET SYFTE HAR DIREKTIVET?

Direktivet ingår i ett paket vars syfte är att det ska gå enklare och snabbare att få tillgång till elektroniska bevis för att utreda och lagföra brott, oavsett var uppgifterna finns.

Genom direktivet införs ett krav på att alla tjänsteleverantörer inom vissa sektorer (se nedan) som erbjuder tjänster i Europeiska unionen (EU) ska utse ett verksamhetsställe eller ett rättsligt ombud som ansvarar för att ta emot, följa och verkställa beslut och förelägganden för insamling av elektroniska bevis (e-bevis). Målet är att alla tjänsteleverantörer som är verksamma i EU ska ha samma skyldigheter när det gäller tillgång till elektroniska bevis.

VIKTIGA PUNKTER

Med elektroniska bevis (e-bevis) menas uppgifter som lagras i elektronisk form av en tjänsteleverantör eller för dennas räkning och som används för att utreda och lagföra brott. Detta kan omfatta abonnentuppgifter, uppgifter som används för att identifiera användare, trafikdata och innehållsdata.

Tjänsteleverantör i direktivets mening är den som tillhandahåller en eller flera av följande kategorier av tjänster (med undantag för finansiella tjänster):

Elektroniska kommunikationstjänster, såsom internetanslutningstjänster eller interpersonella kommunikationstjänster.
Tjänster för internetdomännamn och IP-numrering, såsom tjänster för tilldelning av IP-adresser, domännamnsregister och domännamnsrelaterade integritets- och proxytjänster.
Andra informationssamhällestjänster för kommunikation mellan användare eller lagring eller behandling av uppgifter på uppdrag av användarna, såsom sociala nätverk, marknadsplatser på nätet och andra värdtjänster.

Utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud

Medlemsstaterna ska se till att följande regler följs:

Tjänsteleverantörer som erbjuder tjänster i EU måste utse minst en mottagare för att ta emot, följa och verkställa beslut och förelägganden som omfattas av direktivet och som utfärdats av behöriga myndigheter i medlemsstaterna för att samla in bevisning i straffrättsliga förfaranden.
- Tjänsteleverantörer som är etablerade i EU utser ett utsett verksamhetsställe.
- Tjänsteleverantörer som inte är etablerade i EU utser ett rättsligt ombud.
Mottagarna ska vara etablerade eller bosatta i en medlemsstat där tjänsteleverantörerna erbjuder sina tjänster.
Mottagarna kan bli föremål för verkställighetsförfaranden.
Beslut och förelägganden som utfärdas av behöriga myndigheter för att samla in bevis vid straffrättsliga förfaranden ska riktas till det utsedda verksamhetsstället eller det rättsliga ombudet.
Tjänsteleverantörerna ska ge sina utsedda verksamhetsställen eller rättsliga ombud de befogenheter och resurser som krävs för att kunna efterleva beslut och förelägganden.
Det utsedda verksamhetsstället eller det rättsliga ombudet och tjänsteleverantören kan hållas solidariskt ansvariga för bristande efterlevnad och kan bli föremål för sanktioner.
Utsedda verksamhetsställen eller rättsliga ombud måste utses inom sex månader efter det att reglerna i direktivet har införlivats i den nationella lagstiftningen.
Varje tjänsteleverantör ska skicka in kontaktuppgifter för sitt utsedda verksamhetsställe eller rättsliga ombud samt eventuella ändringar skriftligen till centralmyndigheten i den medlemsstat där det utsedda verksamhetsstället ligger eller där det rättsliga ombudet har sin hemvist.

Sanktioner

Medlemsländerna ska

fastställa regler om effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner som ska tillämpas om någon bryter mot nationell lagstiftning som antagits enligt direktivet, samt vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att dessa regler genomförs,
informera Europeiska kommissionen om dessa sanktionsregler och om eventuella senare ändringar,
årligen informera kommissionen om tjänsteleverantörer som inte uppfyller kraven, relevanta verkställighetsåtgärder som vidtagits mot dessa leverantörer och sanktioner som ålagts dem.

Centralmyndigheter

Medlemsstaterna ska utse en eller flera centralmyndigheter för att se till att direktivet tillämpas på ett konsekvent och proportionellt sätt. Centralmyndigheterna ska samordna och samarbeta med varandra och vid behov med kommissionen. De ska ge varandra all lämplig information och hjälp, särskilt i samband med verkställighetsåtgärder.

VILKEN PERIOD GÄLLER BESTÄMMELSERNA FÖR?

Direktivet måste införlivas i nationell lagstiftning senast den 18 februari 2026. Reglerna ska gälla från och med samma datum.

BAKGRUND

Direktivet ingår i ett paket som även innehåller en förordning om europeiska utlämnandeorder och bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden och för verkställighet av fängelsestraff till följd av straffrättsliga förfaranden (se sammanfattning).

Mer information finns här:

E-bevis (Europeiska kommissionen).

HUVUDDOKUMENT

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2023/1544 av den 12 juli 2023 om fastställande av harmoniserade regler för att utse utsedda verksamhetsställen och rättsliga ombud för insamling av elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden (EUT L 191, 28.7.2023, s. 181).

ANKNYTANDE DOKUMENT

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1543 av den 12 juli 2023 om europeiska utlämnandeorder och europeiska bevarandeorder för elektroniska bevis i straffrättsliga förfaranden och för verkställighet av fängelsestraff eller annan frihetsberövande åtgärd till följd av straffrättsliga förfaranden (EUT L 191, 28.7.2023, s. 118).

Rådets beslut (EU) 2023/436 av den 14 februari 2023 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse ratificera det andra tilläggsprotokollet till konventionen om it-brottslighet om utökat samarbete och utlämnande av elektroniska bevis (EUT L 63, 28.2.2023, s. 48).

Rådets beslut (EU) 2022/722 av den 5 april 2022 om bemyndigande för medlemsstaterna att i Europeiska unionens intresse underteckna det andra tilläggsprotokollet till konventionen om it-brottslighet om utökat samarbete och utlämnande av elektroniska bevis (EUT L 134, 11.5.2022, s. 15).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2022/2555 av den 14 december 2022 om åtgärder för en hög gemensam cybersäkerhetsnivå i hela unionen, om ändring av förordning (EU) nr 910/2014 och direktiv (EU) 2018/1972 och om upphävande av direktiv (EU) 2016/1148 (NIS 2-direktivet) (EUT L 333, 27.12.2022, s. 80).

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/1972 av den 11 december 2018 om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (omarbetning) (EUT L 321, 17.12.2018, s. 36).

Fortlöpande ändringar av direktiv (EU) 2018/1972 har införlivats i originaltexten. Denna konsoliderade version har endast dokumentationsvärde.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (EUT L 194, 19.7.2016, s. 1).

Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/41/EU av den 3 april 2014 om en europeisk utredningsorder på det straffrättsliga området (EUT L 130, 1.5.2014, s. 1).

Se den konsoliderade versionen.

Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”Direktiv om elektronisk handel”) (EGT L 178, 17.7.2000, s. 1).

Rekommendation till rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenta staterna om gränsöverskridande tillgång till elektroniska bevis för straffrättsligt samarbete (COM(2019) 70 final).

Senast ändrat 30.05.2023

Top