15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/1

---

Resolution från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om en EU-arbetsplan för ungdomsfrågor för 2016–2018

(2015/C 417/01)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR

I.   INLEDNING

1.

ÄR MEDVETNA OM att krisen har fortsatt att på ett djupgående och oproportionerligt sätt påverka ungdomar i Europa och deras inträde i vuxenlivet sedan resolutionen om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) och EU-arbetsplanen för ungdomsfrågor för 2014–2015 antogs,

2.

är medvetna om att det finns ett behov av ett förstärkt sektorsövergripande EU-samarbete på ungdomsområdet för att på ett adekvat sätt ta itu med dessa utmaningar,

3.

NOTERAR att Europeiska kommissionen avser att prioritera bekämpning av radikalisering, marginalisering av ungdomar och främjande av integration av ungdomar i det sociala, kulturella och medborgerliga livet inom den strategiska ramen för europeiskt samarbete på utbildningsområdet (Utbildning 2020), de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018), EU-arbetsplanen för idrott (2014–2017) och kulturarbetsplanen (2015–2018) (1),

4.

NOTERAR rådets och kommissionens gemensamma EU-ungdomsrapport 2015 (2), särskilt avsnitt 5, Kommande insatser för det europeiska samarbetet i ungdomsfrågor, ÄR följaktligen ÖVERENS OM att upprätta en 36-månaders EU-arbetsplan för medlemsstaternas och kommissionens åtgärder på ungdomsområdet för perioden 1 januari 2016–31 december 2018 för att stödja genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet 2010–2018.

II.   PRINCIPER

5.

ANSER att de principer som med beaktande av subsidiaritetsprincipen bör vara vägledande för arbetsplanen, bör vara att arbetsplanen ska — bygga på resultaten från den föregående arbetsplanen för ungdomsfrågor (2014–2015), — på lämpligt sätt ge stimulans och uppmärksamhet åt EU:s verksamhet på ungdomsområdet, — genom samarbete mellan de olika sektorerna sörja för medvetenhet inom övriga EU-politikområden om ungdomars särskilda problem, — bidra till de övergripande prioriteringarna i EU:s säkerhetsagenda och agenda för ekonomisk och social politik, — verka för en kunskaps- och evidensbaserad ungdomspolitik, — fortsätta att vara ett flexibelt instrument som i tid kan ge adekvata lösningar när de politiska förutsättningarna ändras, — främja ett samarbetsinriktat och samordnat tillvägagångssätt för medlemsstaterna och kommissionen så att de har möjlighet att skapa mervärde inom de prioriterade teman som anges i punkt 6 (se nedan), — bygga på synergier med programmet Erasmus+ genom att bland annat bidra till att ungdomsspecifika prioriteringar fastställs för Erasmus+ årliga arbetsprogram, — involvera ungdomar med hjälp av samrådsförfaranden för att se till att arbetsplanen tar upp de för dem relevanta frågorna,

6.

ÄR mot bakgrund av nuvarande händelseutveckling ÖVERENS OM att de teman som medlemsstaterna och kommissionen ska prioritera i sitt samarbete på EU-nivå under den period som omfattas av denna arbetsplan fram till slutet av 2018 bör vara att stärka ungdomsarbete och sektorsövergripande samarbete med följande mål, i linje med de prioriteringar som man enats om i EU:s gemensamma ungdomsrapport 2015: A. Ökad social delaktighet för alla ungdomar, med beaktande av de underliggande europeiska värdena. B. Ökat deltagande för alla ungdomar i det demokratiska livet och samhällslivet i Europa. C. Enklare övergång för ungdomar från ungdomslivet till vuxenlivet, särskilt vad gäller integrationen på arbetsmarknaden. D. Stöd till ungdomars hälsa och välbefinnande, inbegripet psykisk hälsa. E. Bidrag till att de problem och möjligheter som den digitala eran medför för ungdomspolitik, ungdomsarbete och ungdomar behandlas. F. Bidrag till åtgärder med anledning av de möjligheter och problem som det ökande antalet unga migranter och flyktingar i Europeiska unionen innebär.

7.

ÄR ÖVERENS om att samtidigt som medlemsstaternas och kommissionens insatser, i enlighet med bilaga I, ska rikta sig till alla ungdomar ska särskild tonvikt läggas vid följande grupper: — Ungdomar som riskerar att marginaliseras. — Unga som varken arbetar eller studerar. — Ungdomar med invandrarbakgrund, inklusive nyanlända invandrare och unga flyktingar.

8.

ÄR ÖVERENS OM att rådet får se över arbetsplanen mot bakgrund av uppnådda resultat och den politiska utvecklingen på EU-nivå,

9.

ÄR ÖVERENS OM en förteckning över särskilda åtgärder i linje med dessa prioriterade teman liksom en tidsplan för genomförandet i enlighet med bilaga I,

III.   ARBETSMETODER OCH ARBETSSTRUKTURER

10.

ÄR MEDVETNA OM att ungdomsfrågornas integrering och det resultatorienterade sektorsövergripande samarbetet inom rådet måste stärkas för att när det är möjligt säkerställa att man vid utformningen av politiken på alla relevanta områden beaktar ungdomars strävanden, villkor och behov,

11.

ÄR ÖVERENS OM att — dessa arbetsmetoder i lämpliga fall kommer att stödja arbetsplanens genomförande: den öppna samordningsmetoden i enlighet med vad som överenskommits i de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet och, framför allt, kunskaps- och evidensbaserad utformning av politiken, expertgrupper, ömsesidigt lärande, inbördes granskningar, studier, konferenser, seminarier, spridning av resultat, det informella forumet med ungdomsrepresentanter, mötena mellan generaldirektörerna för ungdomsfrågor och den strukturerade dialogen med ungdomar, — alla metoder, inklusive expertgrupperna, kommer att inrikta sitt arbete på de prioriterade teman som anges i avsnitt II punkt 6 och de åtgärder och måldatum som anges i bilaga I; åtgärderna i bilaga I får ses över av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, mot bakgrund av uppnådda resultat och av den politiska utvecklingen på EU-nivå, — principerna för medlemskap i expertgrupperna och deras arbete återfinns i bilaga II, — samrådsförfarandena kommer med avseende på ungdomars rätt att delta i utvecklingen, genomförandet och bedömningen av den politik som påverkar dem att ge ungdomarna möjlighet att delta i gemensamma diskussioner om de prioriterade temana i denna arbetsplan, — de strategiska frågor som uppstår i anslutning till denna arbetsplan och frågor som mer generellt rör EU:s ungdomspolitik ska diskuteras vid informella möten mellan generaldirektörerna för ungdomsfrågor, — genomförandet av denna arbetsplan, som ska ske inom ramen för EU-ungdomsrapporten, kommer att utvärderas av rådet och kommissionen första halvåret 2018 med utgångspunkt i den gemensamma bedömningen av dess genomförande,

12.

UPPMANAR MOT DENNA BAKGRUND medlemsstaterna och kommissionen att för den tid som denna arbetsplan gäller inrätta expertgrupper för att — fastställa ungdomsarbetets samt det icke-formella och informella lärandets specifika bidrag när det gäller att a) främja ungdomars aktiva medborgarskap och deltagande i olikartade och toleranta samhällen samt förebygga marginalisering och radikalisering som kan leda till våldsamt beteende, b) reagera på de möjligheter och problem som det ökande antalet unga migranter och flyktingar i Europeiska unionen innebär, — hantera de risker, möjligheter och konsekvenser som är förknippade med digitaliseringen när det gäller ungdomar, ungdomsarbete och ungdomspolitik,

IV.   ÅTGÄRDER

13.

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT MED VEDERBÖRLIGT BEAKTANDE AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN — arbeta tillsammans med stöd från kommissionen och använda de arbetsmetoder som preciseras i denna resolution, — fortsätta att främja ungdomsministeriernas aktiva deltagande i utformningen av nationell politik i samband med Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen, som en uppföljning av rådets slutsatser om att maximera ungdomspolitikens potential att bidra till målen i Europa 2020-strategin, — vederbörligen beakta de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet 2010–2018 samt denna arbetsplan om så är lämpligt när de utarbetar politiken på nationell och regional nivå, — informera berörda myndigheter, ungdomar och ungdomsorganisationer om framstegen vid genomförandet av EU:s arbetsplan för ungdomsfrågor i syfte att se till att verksamheten är relevant och synlig,

14.

UPPMANAR ORDFÖRANDESKAPEN I RÅDET ATT — överväga lämplig uppföljning mot bakgrund av resultaten av halvtidsöversynen av EU:s ungdomsstrategi, — inom ramen för gruppordförandeskapet beakta EU-arbetsplanens prioriterade teman vid utformningen av sina program, — informera rådets arbetsgrupp för ungdomsfrågor om det arbete som utförts i andra förberedande organ i rådet och som direkt eller indirekt påverkar ungdomar eller ungdomspolitiken, — inom ramen för gruppordförandeskapet beakta de återstående delarna av den föregående arbetsplanen (2014–2015), — på grundval av den bedömning och utvärdering som avses i punkt 11 överväga att föreslå en ny arbetsplan vid slutet av den 36-månadersperiod som denna resolution omfattar, — ge medlemsstaterna och intressenterna på ungdomsområdet möjlighet att diskutera framtiden för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet efter 2018, — föreslå att generaldirektörerna för ungdomsfrågor vid sitt sedvanliga informella möte tar upp och diskuterar de resultat som uppnåtts genom arbetsplanen, anordnar extraordinära, gemensamma sektorsövergripande möten för generaldirektörerna när så anses lämpligt, för att ombesörja en vid spridning av resultaten och bidra till bedömningen av genomförandet av EU:s arbetsplan för ungdomsfrågor,

15.

UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT — stödja kapacitetsuppbyggnad för unga arbetstagare och i ungdomsarbetet genom genomförande av programmet Erasmus+, som är ett av de viktigaste inslagen för utvecklingen av högkvalitativt ungdomsarbete i Europa, — stödja och arbeta tillsammans med medlemsstaterna vid genomförandet av denna arbetsplan, i synnerhet de åtgärder som kortfattat anges i bilagan, — underrätta medlemsstaterna om planerade eller redan påbörjade initiativ och studier inom EU:s ungdomspolitik och andra relevanta politikområden som påverkar ungdomar och om utvecklingen på området inom kommissionen, — regelbundet höra och informera intressenter på europeisk nivå, inklusive det civila samhället och ungdomsrepresentanter, om framstegen med arbetsplanen i syfte att se till att verksamheten är relevant och synlig, — främja bättre uppsökande arbete och synergier inom EU:s program samt samarbete med andra internationella organisationer såsom Europarådet,

16.

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT INOM RAMEN FÖR SINA RESPEKTIVE BEFOGENHETER OCH MED VEDERBÖRLIGT BEAKTANDE AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN — fortsätta det nära samarbetet på expertnivå i enlighet med bilagorna I och II till denna resolution, — beakta denna arbetsplans prioriteringar vid förberedelserna inför Erasmus+ årliga arbetsprogram på ungdomsområdet, bland annat när det gäller de allmänna målen för Erasmus+ årliga arbetsprogram, partnerskapsavtalet med Europarådet och wikin för ungdomsfrågor, — uppmuntra andra sektorer att beakta ungdomsdimensionen när politik och åtgärder på andra politikområden utformas, genomförs och utvärderas, och då särskilt garantera att ungdomsdimensionen verkligen inkluderas under ett tidigt skede i processen med att utarbeta politiken, — främja ett större erkännande av ungdomspolitikens bidrag till de övergripande målen i EU:s politik på ungdomsområdet, med tanke på de positiva effekterna på ett aktivt medborgarskap, sysselsättning, social delaktighet, kultur och innovation, utbildning samt hälsa och välbefinnande.

---

(1)  COM(2015) 185 final.

(2)  Dok. 13635/15.

---

---

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/10

---

Rådets resolution om stimulering av ungdomars politiska deltagande i Europas demokratiska liv

(2015/C 417/02)

RÅDET OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET,

SOM ERINRAR OM DEN POLITISKA BAKGRUNDEN TILL DENNA FRÅGA, I SYNNERHET

1.

rådets resolution om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (1), som identifierar delaktighet som ett av handlingsområdena och har som mål att stödja ungdomars delaktighet i den representativa demokratin och det civila samhället på alla nivåer och i samhället i stort och som fastställer det allmänna initiativet att främja och ge stöd till ungdomars och ungdomsorganisationers medverkan och delaktighet i beslutsfattande, genomförande och uppföljning genom en kontinuerlig strukturerad dialog med ungdomar och ungdomsorganisationer,

2.

resolutionen av den 20 maj 2014 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om en EU-arbetsplan för ungdomsfrågor för 2014–2015 (2),

3.

de gemensamma rekommendationerna från den fjärde arbetscykeln om den strukturerade dialogen, såsom de fastställdes vid EU:s ungdomskonferens som anordnades av det luxemburgska ordförandeskapet den 21–24 september 2015 (3),

BETONAR ATT

4.

demokrati, pluralism och aktivt medborgarskap utgör grundläggande värden för Europeiska unionen, som inbegriper yttrandefrihet och tolerans (4) och syftar till att omfatta alla europeiska medborgare; demokrati är inte något som kan tas för givet utan måste ständigt bevaras och vårdas,

5.

ungdomar i Europa stöder och tror totalt sett på det demokratiska systemet och dess representativa organ, men är kritiska mot hur systemet fungerar i praktiken och resultaten av detta (5),

6.

de ofta får det allt svårare att identifiera sig med de traditionella kanalerna för politiskt deltagande, såsom politiska partier och fackföreningar, men engagerar sig i alternativa former som möjliggör större individuell valfrihet, såsom kampanjer, namninsamlingar, demonstrationer och tillfälliga evenemang, som syftar till att främja en viss fråga och en konkret förändring i deras liv (6),

7.

det genom informations- och kommunikationstekniken, i synnerhet sociala medier och mobil användning av dessa, skapas nya möjligheter att engagera sig i och få information om politiska processer, varvid informationsspridningen sker snabbare och utvecklingen av alternativa deltagandeformer påskyndas,

INSER ANGÅENDE PROCESSEN MED EN STRUKTURERAD DIALOG ATT

8.

den strukturerade dialogen är ett instrument inom ramen för det europeiska sammarbetet på ungdomsområdet för att engagera ungdomar i utvecklingen av EU:s politik; resultatet av den fjärde arbetscykeln på 18 månader kring den övergripande tematiska prioriteringen om ungdomars medbestämmande och, inom detta tema, tillgången till rättigheter och vikten av ungdomarnas politiska deltagande (7) grundar sig på resultaten från samråd med ungdomar före och under de italienska, lettiska och luxemburgska ordförandeskapen samt EU:s ungdomskonferenser i Rom i oktober 2014, Riga i mars 2015 och Luxemburg i september 2015 (8),

9.

resultaten av dialogen mellan ungdomar och politiska företrädare utgör ett viktigt bidrag till denna resolution, med bland annat perspektiv från ungdomar, ungdomsarbetare och andra experter på ungdomsområdet, och främjar utvecklingen av en evidensbaserad och effektiv EU-politik,

ANSER ATT

10.

Europeiska unionen är beroende av ungdomar som helhjärtat stöder demokratins principer och de europeiska värdena,

11.

den europeiska politiken och politiken i allmänhet bör vara lyhörd inför ungdomars behov och strävanden; därför måste politiska frågor vara överblickbara och förmedlas till alla medborgare, inklusive ungdomar; för att skapa intresse hos ungdomarna och främja det politiska engagemanget måste man få ungdomarna att förstå vilka frågor som står på spel; ungdomars möjligheter att delta i meningsfulla beslutsprocesser måste möjliggöras av beslutsfattare från olika politiska områden och nivåer, och måste ge resultat,

12.

begreppet politiskt deltagande först och främst inbegriper ungdomars representation i strukturerna för representativ demokrati, dvs. att delta som väljare i val, ställa upp som kandidater i val och medverka i politiska partier; politiskt deltagande kan också yttra sig som medlemskap i (ungdoms)organisationer som företräder ungdomars intressen, fysiska eller internetbaserade politiska debatter samt andra former av opinionsbildning och kulturyttringar, och politiskt deltagande kan också ske inom ramen för utbildningsverksamhet avseende medborgarskap och mänskliga rättigheter och åtgärder för att åstadkomma positiva förändringar i samhället,

13.

ungdomar genom att delta i politiska processer kan förbättra sin förståelse av opinionsbildande processer och olika berörda intressen, varvid de på det personliga planet utvecklar sociala färdigheter, ansvarskänsla, självförtroende, initiativförmåga, kritiskt tänkande samt kommunikations- och förhandlingsförmåga, kompromissvilja, empati och respekt för andras ståndpunkter,

14.

effektiva och verkliga politiska processer med ungdomsdeltagande kännetecknas av bl.a. — frågans relevans och dess faktiska påverkan på ungdomarnas liv, — övning i och erfarenhet av att delta i det dagliga livet i olika sammanhang, såsom familjen, samhället, skolan, arbetsplatsen, ungdomsarbete och det lokala livet (politisk socialisering), — begriplig återkoppling och uppföljning från beslutsfattare, — inkludering och lika tillgång för alla ungdomar oavsett kön, etnicitet, kulturell bakgrund, utbildning, social bakgrund, sexuell läggning, ålder och specifika behov.

15.

ungdomspolitik, ungdomsarbete och ungdomsorganisationer i detta hänseende spelar en viktig roll genom att främja ett aktivt medborgarskap, ge möjligheter till politiskt deltagande och förebygga marginalisering och våldsinriktad radikalisering, särskilt i lokala områden med öppet och uppsökande ungdomsarbete som riktar sig till ungdomar,

16.

fysiskt och psykiskt välbefinnande och tryggade grundläggande behov, inbegripet aspekter av utbildning, hälsa, sysselsättning, ekonomisk trygghet och social integration, är nödvändigt för att ungdomar fullt ut och på ett effektivt sätt ska kunna delta,

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT INOM RAMEN FÖR SINA RESPEKTIVE BEFOGENHETER OCH MED VEDERBÖRLIGT BEAKTANDE AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN

17.

inrätta, genomföra eller vidareutveckla nationella, regionala och/eller lokala strategier, program, strukturer eller andra relevanta mekanismer för att stärka alla ungdomars politiska deltagande, i synnerhet för ungdomar med färre möjligheter, varvid dessa mekanismer bör vara kunskaps- och evidensbaserade, bygga på sektorsövergripande samarbete samt inbegripa alla relevanta intressenter; utformningen av effektiva strategier för deltagande bör inbegripa målgruppens deltagande under planerings-, genomförande-, övervaknings- och utvärderingsfaserna; strategierna kan omfatta följande prioriteringar:

Formell utbildning och icke-formellt lärande

18.

Att stödja och främja sektorsövergripande samarbete och partnerskap mellan leverantörer av formell utbildning, ungdomsorganisationer och anordnare av ungdomsarbete i syfte att utveckla integrerade strategier för program för medborgarskapsutbildning, samtidigt som man involverar ungdomar, lärare, ungdomsarbetare och föräldrar och andra relevanta aktörer.

19.

Att stärka hållbara strukturer för delaktighet inom formell utbildning och icke-formella lärandemiljöer i syfte att genom dagligt utövande av demokratiska principer främja utvecklingen av sociala färdigheter och kompetenser med koppling till demokratiska värderingar och mänskliga rättigheter, såsom yttrandefrihet och respekt för mångfald.

20.

Att stödja inrättande och utveckling av organisationer och/eller strukturer på nationell, regional och lokal nivå som representerar de studerandes intressen gentemot institut för formell utbildning.

21.

Att främja utvecklingen av program för mediekompetens som främjar förmågan att kritiskt analysera information i dagens kunskapssamhälle samt program för kompetens inom informations- och kommunikationsteknik som syftar till att utveckla tekniska användarkunskaper som gör det möjligt att få tillgång till, hantera, utvärdera och skapa användbar information på internet.

Lokala och regionala möjligheter att delta

22.

Att möjliggöra och underlätta utvecklingen av deltagandeprocesser, såsom ungdomsråd i nära samarbete med lokala och regionala offentliga myndigheter, för att ge ungdomar möjlighet att uttrycka sina åsikter inom det lokala och regionala beslutsfattandet.

23.

Att utveckla och tillhandahålla information och utbildningstillfällen för beslutsfattare om lämpliga och ungdomsanpassade kommunikations- och deltagandemetoder och dito verktyg i syfte att främja öppenhet och lyhördhet inför ungdomar.

24.

Att överväga det lämpliga i att sänka rösträttsåldern för lokala och regionala val till 16 år med hänsyn tagen till nationella omständigheter och nationella rättsliga ramar.

Alternativa former och e-deltagande

25.

Att ta fasta på och stödja ungdomar, ungdomsarbete och ungdomsorganisationer när det gäller att utveckla olika former av politiskt deltagande, inklusive namninsamlingar, demonstrationer och kampanjer samt användning av kultur, konst och idrott, under förutsättning att dessa instrument gör det möjligt att uttrycka skilda åsikter och ger tillgång till olika sorters politiskt deltagande, särskilt när de riktar sig till ungdomar med färre möjligheter.

26.

Att utveckla digitala verktyg för ungdomars politiska deltagande i kombination med direktkontakter och utveckla lämplig utbildning för lärare, ungdomsarbetare, utbildare och informationsförmedlare som arbetar med olika målgrupper inom formell utbildning och icke-formella lärandemiljöer för att nå ut till ungdomar på alla nivåer samt erkänna och engagera befintliga kanaler för ungdomsinformation och tillhandahållare av ungdomsinformation på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

27.

Att involvera ungdomsområdet i genomförandet av strategin för den digitala inre marknaden i Europa och då ta upp sådana ämnen som digitala färdigheter och digital kompetens, säkrare internetanvändning och kampen mot olagligt innehåll, såsom rasism, främlingsfientlighet och uppmaningar till våld.

Dialog med politiska beslutsfattare

28.

I förekommande fall stödja informations- och kommunikationsprocesser och informations- och kommunikationsverktyg som gör det möjligt för ungdomar att förstå och tillägna sig offentlig politik och då framhålla sådana aspekter som är relevanta för ungdomar och på ett effektivt sätt använda olika medieverktyg och informations- och kommunikationsteknik.

29.

Att utforska och utöka möjligheterna till dialog på lokal, regional och nationell nivå mellan ungdomar och beslutsfattare från alla politikområden som berör ungdomar.

30.

Att främja ungdomars deltagande i val och representativa demokratiers formella strukturer, såsom politiska partier, så att politiska partier får ett större intresse av att utveckla politiska förslag som svarar mot ungdomars behov.

31.

Att stödja informationskampanjer och evenemang för ungdomar i samband med lokala, regionala och nationella val samt val till Europaparlamentet genom att använda interaktiva nätverktyg och verktyg för direktuppspelning samt särskilda uppsökande program som riktar sig till förstagångsväljare och ungdomar med färre möjligheter.

32.

Att utveckla en kultur där beslutsfattandet på alla myndighetsnivåer stöder ungdomsledda processer för bottom-up-deltagande och är lyhört för informella ungdomsinitiativ.

33.

Att främja EU-program till stöd för ungdomar, såsom Erasmus+, och säkerställa att de stöder — spridningen av ungdomsanpassad information om aktuella politiska händelser som påverkar ungdomar på lokal, regional och nationell nivå, — förverkligandet av informationskampanjer riktade till ungdomar under nationella val och val till Europaparlamentet, — inrättandet och utvecklingen av plattformar som försvarar ungdomars intressen samt ungdomsorganisationer som representerar och arbetar för ungdomars intressen, — deltagandet av tillhandahållare av operativ information, såsom nationella strukturer för ungdomsinformation och sådana europeiska plattformar som Eryica (Europeiska samarbetsorganisationen för ungdomsinformation och rådgivning), EYCA (den europeiska föreningen för ungdomskort), Eurodesk och Europeiska ungdomsportalen, — de gränsöverskridande ungdomsinitiativen och den strukturerade dialogen.

Ungdomsarbete och ungdomsorganisationer

34.

Att stödja och vidareutveckla skräddarsydda ungdomsarbetsinitiativ som fokuserar på medborgarskapsutbildning, utbildning inom mänskliga rättigheter samt interkulturell och interkonfessionell utbildning genom att använda icke-formella lärande- och kamratutbildningsmetoder i syfte att främja ungdomars integration i samhället och motverka extremisttendenser, våldsinriktad radikalisering och hatpropaganda samt utnyttja god praxis från befintliga samarbetsnätverk på det ungdomspolitiska området, såsom Europeiska kunskapscentrumet för ungdomspolitik och Salto-centrumet för ungdomsdeltagande.

35.

Att stärka kapaciteten hos tillhandahållare av ungdomsinformation för att möjliggöra spridning av information om möjligheterna till politiskt deltagande, i synnerhet till ungdomar som inte tillhör några organiserade ungdomsrörelser eller ungdomsorganisationer.

RÅDET OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET, UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT

36.

tillgängliggöra information om god praxis och framgångshistorier om projekt i medlemsstaterna inom ramen för Erasmus+-programmet där initiativen syftar till ungdomars politiska deltagande samt beakta andra forskningsstudier och initiativ inom detta område och sprida resultaten av dessa,

37.

för att få en överblick över befintliga och effektiva metoder, utarbeta en sammanfattande rapport över tillgängliga forskningsstudier, bland annat från poolen med europeiska forskare på ungdomsområdet, om e-deltagande och mängden av olika digitala medier och nätverktyg samt en analys av hur dessa verktyg används av ungdomar,

38.

fastställa det specifika bidrag som ungdomsarbete såväl som icke-formellt och informellt lärande ger när det gäller att främja ett aktivt medborgarskap och ungdomars deltagande i pluralistiska och toleranta samhällen och när det gäller att förhindra marginalisering och radikalisering som potentiellt kan resultera i våldsbeteende,

39.

via lättillgängliga kommunikationsverktyg offentliggöra ungdomsanpassad information som förtydligar och/eller förklarar utvecklingen inom olika EU-frågor och EU-beslut som särskilt påverkar ungdomar, i syfte att göra dessa överblickbara och begripliga.

---

(1)  EUT C 311, 19.12.2009, s. 1.

(2)  EUT C 183, 14.6.2014, s. 5.

(3)  Dok. 12651/15.

(4)  Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, artikel 2.

(5)  Youth participation in democratic life – Final Report (Ungdomars deltagande i det demokratiska livet – slutrapport), London School of Economics, Eacea 2010/03, februari 2013.

(6)  Politiskt deltagande och EU-medborgarskap: Political participation and EU Citizenship: Perceptions and behaviours of young people, (Politiskt deltagande och EU-medborgarskap: ungdomars uppfattningar och beteenden), Eacea, Europeiska kommissionen, 2013.

(7)  EUT C 183, 14.6.2014, s. 1.

(8)  Dok. 14429/14, 8095/15 och 12651/15.

---

---

---

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/17

---

Rådets och kommissionens gemensamma rapport 2015 om genomförandet av de förnyade ramarna för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018)

(2015/C 417/03)

Ungas humankapital och sociala kapital är en av Europas viktigaste tillgångar inför framtiden. EU och medlemsstaterna behöver satsa på den potential som finns hos Europas 90 miljoner unga i form av kompetens, kreativitet och mångfald.

Den ekonomiska krisen har drabbat de unga särskilt hårt. Den har ökat klyftan mellan dem som har goda möjligheter och dem som har mer begränsade möjligheter. Vissa ungdomar hamnar längre och längre bort från både det sociala livet och samhället. Ännu värre är att några av dem riskerar att ta avstånd från samhället, marginaliseras eller till och med bli föremål för våldsinriktad radikalisering.

Därför har kommissionen och medlemsstaterna fortsatt samarbetet 2013–2015 för att stötta ungas anställbarhet, aktiva medborgarskap, sociala delaktighet och deltagande samt integration på arbetsmarknaden. Nu när vi står inför en växande socioekonomisk klyfta måste ungdomspolitiken fortsätta att arbeta på de djupgående sociala problem som många unga ställs inför. Vi måste hitta hållbara lösningar i kampen mot ungdomsarbetslöshet, förbättra den sociala delaktigheten och förebygga radikalisering och våld. Detta kräver ett mer systematiskt samarbete på både EU-nivå och nationell nivå inom olika politikområden som t.ex. sysselsättning, utbildning, likabehandling, socialpolitik, medborgarskap (inklusive unionsmedborgarskapet) och ungdomsfrågor. Vi får inte heller glömma kultur, idrott och hälsa.

Under perioden 2016–2018 bör samarbetsramen inom ungdomsområdet (1) fokusera på att skapa fler möjligheter för unga, särskilt dem som riskerar att hamna i ett utanförskap. Samarbetsramen bör förbättra ungas möjligheter att hitta kvalitativa jobb och delta i det sociala livet. EU-finansiering genom Erasmus+ kommer att komplettera det politiska samarbetet vad gäller arbete inom ungdomsområdet, volontärverksamhet och deltagande i demokratin. Andra verktyg såsom Europeiska socialfonden och sysselsättningsinitiativet för unga kommer att bidra med finansiering inriktad på att få in unga på arbetsmarknaden och utveckla deras humankapital.

1.   Inledning

EU stöder ungas sysselsättning, anställbarhet och delaktighet i samhället, särskilt genom EU-agendan för sysselsättning, tillväxt och investeringar, Europa 2020-strategin och EU-finansieringsprogram som t.ex. Erasmus+, Europeiska socialfonden och sysselsättningsinitiativet för unga.

EU bidrar dessutom med stöd, samordning och åtgärder som kompletterar medlemsstaternas insatser genom en samarbetsram på ungdomsområdet i enlighet med artiklarna 6 och 165 i EUF-fördraget. I samarbetsramen anges att EU och medlemsstaterna ska

—	skapa fler och lika möjligheter för alla ungdomar inom utbildningsområdet och på arbetsmarknaden,

—	främja ett aktivt medborgarskap, social delaktighet och solidaritet bland alla ungdomar.

Genom åtgärder som t.ex. insamling av evidens, ömsesidigt lärande och dialoger med unga stöder samarbetsramen åtgärder inom åtta olika områden: utbildning, sysselsättning och företagande, hälsa och välmående, deltagande i samhället, volontärarbete, social delaktighet, unga i världen samt kreativitet och kultur.

I denna rapport utvärderar vi de framsteg som har gjorts på vägen mot samarbetsramens mål och prioriteringar under 2013–2015, baserat på en uppskattning av ungas situation i dag och de politiska åtgärder som har genomförts på EU-nivå och nationell nivå.

2.   Dagens unga i EU  (2)

Sedan 2013 har effekterna av den ekonomiska krisen kraftigt påverkat ungas liv. Övergången från barn till vuxen har blivit mer komplex och individualiserad – en tendens som har ökat starkt sedan 2008. Det är en övergång som utmärks av stora förändringar: från utbildning till arbete, från att vara ekonomiskt beroende till att styra över sina egna pengar. Den utmärks även av behovet av att bli självständig, vilket betyder att unga är extra utsatta för ekonomiska, sociala och miljömässiga förändringar. Det bör finnas politiskt stöd som stöder de unga under den här perioden i livet och bidrar till att de når sin fulla potential.

Nedan ges en kort överblick över situationen i dag för unga mellan 15 och 29 år (3).

Dagens unga är mer välutbildade än tidigare generationer …

Utbildningsindikatorerna pekar uppåt. Trots att det fortfarande är stora skillnader mellan EU-länderna, minskar nu andelen ungdomar med enbart grundskoleutbildning (4).

Andelen elever som fortsätter till högre utbildning ökade från 33,8 % år 2010 till 37,9 % år 2014 (5). Även om arbetslösheten i EU har stigit för personer med högre utbildning, är den fortfarande mycket lägre än för dem som har den lägsta utbildningsnivån. Det betyder dock inte att högutbildade är skonade från undersysselsättning, och de riskerar även att vara överkvalificerade för lediga arbeten.

Många unga har sociala nätverk med både globala och lokala kontakter. Under 2014 var 82 % av dem aktiva i sociala nätverk på nätet. Unga använder sig av nya sätt för att delta i politiken, ofta genom sociala medier, men har en tendens att rösta i mindre utsträckning än de äldre generationerna. Trots detta är många aktiva medlemmar av lokalsamhället – ungefär hälften av alla unga hörde 2014 till åtminstone en organisation, och en av fyra deltog i volontärarbete (6). Denna differentierade bild av ungas engagemang utmanar den rådande uppfattningen om begreppet medborgarskap.

… men i krisens spår har det uppstått nya problem

Många unga har svårt att hitta kvalitativa jobb, vilket blir till ett stort hinder på deras väg mot oberoende. Trots att det har skett en minskning i ungdomsarbetslösheten i de flesta medlemsstaterna sedan de rekordhöga siffrorna 2013, är den fortfarande ett allvarligt problem: 8,7 miljoner unga EU-medborgare hittar inget arbete (7) och andelen som står inför långsiktig arbetslöshet eller ofrivilligt deltidsarbete är fortfarande hög.

Totalt rör det sig om 13,7 miljoner unga som varken arbetar eller studerar (7). Nära 27 miljoner riskerar fattigdom eller social utestängning. Andelen fattiga är högre bland unga än för befolkningen totalt, och ofrivilligt deltidsarbete eller tillfälliga anställningar över en lång tid gör dagens unga utsatta för långvarig fattigdom (8).

Arbetslöshet, fattigdom och utestängning drabbar inte alla unga i lika hög grad. Den som har ett sämre utgångsläge tenderar att drabbas av fler orättvisor. Risken är större att unga med migrantbakgrund, dåliga utbildningsresultat eller hälsoproblem varken arbetar eller studerar (9). Arbetslösheten bland unga som själva är födda i bosättningslandet men har utlandsfödda föräldrar är nästan 50 % högre än bland övriga unga i EU (10).

Det finns en växande klyfta mellan å ena sidan de ungdomar som studerar, är säkra på att hitta ett arbete och engagerar sig i det sociala, medborgerliga och kulturella livet, och å andra sidan de som saknar hopp om att leva ett tillfredsställande liv och riskerar att hamna i utanförskap eller marginaliseras.

Denna klyfta hotar att underminera den sociala sammanhållningen och en hållbar ekonomisk tillväxt på lång sikt (11). Europas åldrande befolkning gör det ännu viktigare att snabbt integrera alla unga, samtidigt som vi respekterar deras olikheter.

Unga som hamnar på fel sida om denna klyfta tycker att det är svårt att göra sin röst hörd i politiken. Ju lägre utbildning och ju mindre engagerad man är i sociala aktiviteter, desto större är risken att man inte röstar, volontärarbetar eller deltar i kulturella aktiviteter (12). Till exempel har de unga som varken arbetar eller studerar mindre förtroende för offentliga institutioner och deltar i mindre utsträckning än övriga unga i social och samhällelig verksamhet.

Vi behöver inte en politisk lösning, utan flera

Alla unga förtjänar rättvisa och lika möjligheter, men detta kräver långsiktigt arbete. EU och medlemsstaterna måste mobilisera politiska verktyg inom sina respektive kompetensområden för att hjälpa till att förbättra ungas framtidsutsikter.

I syfte att få den senare tidens återhämtning att växa till en varaktig och hållbar tillväxt har EU gjort insatser för att öka sysselsättningen, tillväxten och investeringarna. Åtgärderna inkluderar bl.a. hjälp till unga att hitta kvalitativa jobb. Ungdomsgarantin (13), Europeiska socialfonden och investeringsplanen för Europa är bra grunder för EU och medlemsstaterna att bygga arbetet på.

Det är viktigt att ha ett jobb, men det räcker inte alltid för att bli en del av samhället. Utbildning kan ge unga de färdigheter som behövs på arbetsmarknaden och hjälpa dem att överbrygga ojämlikheter, samtidigt som den främjar rörlighet inom olika samhällsskikt i positiv riktning. En akut utmaning för utbildningssystemen i EU är behovet att investera och modernisera så pass snabbt att man hinner ta till vara på den existerande potentialen (14). Även ungdomspolitik utanför klassrummet kan hjälpa unga att tillskansa sig den kombination av färdigheter som krävs både på och utanför arbetsmarknaden.

Unga ska ha möjlighet att växa upp i inkluderande samhällen präglade av mångfald, baserade på EU:s demokratiska värderingar, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter. För att värna om tolerans, mångfald och ömsesidig respekt innehåller den europeiska säkerhetsagendan åtgärder som ska angripa roten till det extrema våldet och förhindra radikalisering, bland annat genom att främja inkluderande och ungas deltagande i samhället (15). De terroristattacker som skett 2015, varav de första i Paris och Köpenhamn, har gjort dessa komplexa utmaningar än mer aktuella. I Parisdeklarationen från mars 2015 åtog sig EU:s utbildningsministrar och kommissionen att arbeta vidare för att bevara de europeiska värderingarna.

3.   EU:s och medlemsstaternas åtgärder 2013–2015  (16)

3.1   EU-åtgärder för anställbarhet, inkludering och deltagande

Åtgärder inom alla EU:s politikområden

Ungdomssysselsättning och anställbarhet låg även 2013–2015 högst upp på EU-agendan.

För att förbättra utbildningsresultaten har medlemsstaterna genomfört åtgärder under den europeiska planeringsterminen, i syfte att minska andelen ungdomar med enbart grundskoleutbildning och uppmuntra fler att fortsätta till högre utbildning i enlighet med huvudmålen för Europa 2020. Medlemsstaternas åtgärder fick stöd av både strategiramen för det europeiska utbildningssamarbetet och Erasmus+. Sedan 2012, när rådet utfärdade en rekommendation om erkännandet av icke-formellt och informellt lärande, har medlemsstaterna stegvis infört olika sätt för unga att till fullo utnyttja sådana kompetenser som inte ingår i det formella utbildningssystemet.

EU och medlemsstaterna åtog sig att minska ungdomsarbetslösheten genom att underlätta övergången från utbildning till arbete. Ungdomsgarantin som introducerades 2013 är ett strukturellt ramverk med målet att erbjuda unga arbete, en lärlingsplats, en praktik eller fortsatt utbildning inom fyra månader efter det att de slutar skolan eller blir arbetslösa. Europeiska socialfonden och sysselsättningsinitiativet för unga har minst 12,7 miljarder euro öronmärkta för att öka antalet unga som arbetar eller studerar. Mellan 2014 och 2020 kommer cirka 27 miljarder euro i finansiering från socialfonden att användas till utbildningsåtgärder. Unga kommer även att ha indirekt nytta av ungefär 11 miljarder euro från socialfonden som går till andra initiativ, t.ex. moderniserade arbetsförmedlingstjänster och stöd till egenföretagare. Målet med åtgärder inom sysselsättningsinitiativet för unga är att skapa samarbeten mellan olika institutioner och tjänster, och på så sätt hjälpa särskilt ungdomar som varken arbetar eller studerar.

Sedan 2013 har europeiska alliansen för lärlingsutbildningar fått stöd från den privata sektorn, och rådets rekommendation om kvalitetskriterier för praktikprogram (17) från 2014 har som syfte att främja inlärning av hög kvalitet och rättvisa arbetsförhållanden. Kommissionen har gjort det enklare för unga arbetssökande att hitta information genom Eures-systemet om jobberbjudanden och har även lanserat tjänsten ”Ditt första Eures-jobb”, en hjälp för unga som söker jobb utomlands.

Utöver EU:s säkerhetsagenda och Parisdeklarationen åtog sig medlemsstaterna att öka insatserna för att bättre inkludera alla unga i samhället och uppmuntra dem att delta i ännu högre grad. Genom åtgärder som t.ex. den europeiska ungdomsveckan har kommissionen fått in det civila samhället i arbetet kring inkludering, medborgarskap och interkulturell dialog. Alla de här frågorna kommer att få ytterligare finansiering via Erasmus+. Insatserna kompletterar det arbete som utförs av det EU-finansierade nätverket för kunskapsspridning om radikalisering (RAN). Nätverket understryker den förebyggande roll som utbildning och inlärning av kritiskt tänkande och demokratiska värden har i kampen mot radikalisering. Här har kommissionen satsat mer på att uppmuntra unga att tänka kritiskt kring extremistiska budskap (18) och trycka på den betydelse som Erasmus+ kan ha för att stötta mobilitet i utbildningssyfte och skapa samarbeten mellan olika parter. På lång sikt kan detta göra unga motståndskraftigare mot extremistiska åsikter (19).

Specifika ungdomspolitiska åtgärder

EU-samarbetet fokuserar på social delaktighet och ungdomars medbestämmande, inklusive möjligheten att utnyttja sina rättigheter och delta i politiken. Rådet har efterlyst en starkare ungdomspolitik för målen inom Europa 2020-strategin, och har bekräftat att man tänker bli bättre på att inkludera unga som varken arbetar eller studerar och främja ungt företagande.

Ungdomsfrågor har varit en av EU-agendans huvudfrågor sedan 2013. En undersökning från kommissionen visade på hur viktigt ungdomsarbete är för unga i olika faser av livet (20). Under det andra europeiska konventet om arbete inom ungdomsområdet 2015 identifierade man de mest akuta utmaningarna och begärde en europeisk agenda för ungdomsarbete (21). En undersökning från kommissionen visade på hur viktigt ungdomsarbete är för unga i olika faser av livet. Under det andra europeiska konventet om arbete inom ungdomsområdet 2015 identifierade man de mest akuta utmaningarna och begärde en europeisk agenda för ungdomsarbete.

Eftersom unga inte längre deltar i samhället på traditionella sätt, har kommissionen tagit fram bevis (22) på att unga fortfarande vill delta aktivt, men att de kräver fler – och nya – kanaler för detta. Nu är utmaningen för Europas politiker att se hur man bäst svarar på detta behov. Rådets resolution om stimulering av ungdomars politiska deltagande i Europas demokratiska liv från 2015 ger en ram för att anta utmaningen.

Från politiska diskussioner till konkreta förändringar: Erasmus+

Under 2014 lanserade EU Erasmus+, ett program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott. Programmet har en budget på 14,7 miljarder euro fram till år 2020 och ska hjälpa fyra miljoner ungdomar och pedagoger att flytta i utbildningssyfte. Av budgeten är 10 % öronmärkt för ungdomsverksamhet, och detta har finansierat deltagande i ungdomsutbyten för 400 000 unga och i Europeisk volontärtjänst för 100 000 unga. Det är en ökning på 80 % av finansieringen i jämförelse med det tidigare programmet Aktiv Ungdom.

Erasmus+ länkar samman politik och program på ett bättre sätt. Det finansierar strategiska partnerskap mellan utbildningsleverantörer och stimulerar till samarbeten mellan branscherna. Ungdomspasset (23) har fortsatt att vara ett verktyg för att erkänna icke-formell och informell utbildning. Nationella ungdomsbyråer har levererat nästan 250 000 intyg sedan ungdomspasset infördes. För att ge ungdomspasset bättre effekt har rådet föreslagit att introducera det inom andra branscher och uppmuntra nationella verktyg för erkännande, inspirerade av ungdomspasset.

Bredare fokus

Kommissionen åtog sig att nå ut till unga på ett effektivare sätt, med hjälp av både nätverktyg och andra metoder, för att informera om de möjligheter som finns inom EU:s politik och olika program. Framför allt har kommissionen velat få in ungas åsikter och idéer. Europeiska ungdomsportalen hade 1,5 miljoner unika besökare 2014 och har därmed blivit en hörnsten i den här verksamheten. På portalen marknadsförs möjligheter att volontärarbeta inom EU, och via den kan man hitta information från Eures om jobberbjudanden och lärlingsplatser. Unga kunde 2015 lämna idéer till kommissionen genom ett idélabb under Europeiska ungdomsveckan. Aktiviteterna den veckan nådde 137 000 personer, och via sociala media nådde man ut till 1,2 miljoner unga.

Kommissionen ska fortsätta arbeta med utformningen och funktionaliteten hos Europeiska ungdomsportalen och andra webbplattformer. Den kommer att samarbeta ännu närmare med nätverk i direktkontakt med unga, till exempel Eurodesknätverket och dess 1 200 it-specialister.

3.2   Vad har medlemsstaterna gjort?

EU:s medlemsstater arbetar i allt större utsträckning med tvärgående ungdomspolitik och fokuserar framför allt på sysselsättning samt social och medborgerlig inkludering. Medlemsstaterna har genomfört flera åtgärder för att integrera unga på arbetsmarknaden, ofta som en del av aktiviteter inom ramarna för ungdomsgarantin och med stöd av finansiering från Europeiska socialfonden och sysselsättningsinitiativet för unga. Dessutom genomfördes under 2014 arton pilotprojekt i mindre skala med direktstöd från kommissionen. Alla medlemsstaterna har lämnat in genomförandeplaner för ungdomsgarantin. Framstegen utvärderas i samband med den europeiska planeringsterminen. De flesta medlemsstaterna har involverat ungdomsorganisationer, och två tredjedelar har inkluderat ungdomstjänster i de partnerskap som inrättats inom ramarna för ungdomsgarantin.

Som svar på oron för det växande utanförskapet bland unga har nästan alla medlemsstaterna genomfört åtgärder för att bättre inkludera unga som varken arbetar eller studerar. De flesta har åtagit sig att ge unga tillgång till tjänster av hög kvalitet, och 80 % av medlemsstaterna stöttade ungdomsarbete och ungdomscenter. Ungdomsarbetet har dock blivit lidande på grund av budgetnedskärningar över hela Europa (24), samtidigt som den växande andelen unga som riskerar fattigdom och socialt utanförskap gör att behovet av åtgärder är ännu större.

För att få unga att delta i samhället har 27 medlemsstater tagit fram verktyg för en dialog med de unga, 25 medlemsstater gav offentligt stöd till ungdomsorganisationer och två tredjedelar uppmuntrade till att använda verktyg på nätet och förbättrade möjligheterna att föra debatt. Även om medlemsstaterna har försökt att involvera unga inom hela det socioekonomiska spektrumet är deltagandet fortfarande lågt i vissa grupper, och politiker på alla nivåer behöver arbeta hårdare för att involvera de underrepresenterade grupperna.

4.   Förvaltning och genomförande av samarbetsramen inom ungdomsområdet 2013–2015

Medlemsstaternas rapporter om genomförandet av samarbetsramen utgör en perfekt grund för det fortsatta samarbetet inom EU:s ungdomspolitik. Det har fört arbetet framåt inom de nationella ungdomsagendorna och inom branschöverskridande samarbeten i ungdomsfrågor, med stöd av relevant underlag och utbyten av erfarenheter.

För att genomföra samarbetsramen på ett effektivare sätt skulle kommissionen och medlemsstaterna kunna förbättra möjligheten att dela viktig information och annat underlag utanför ungdomsområdet. Samtidigt skulle detta kunna användas som grund för en mer resultatorienterad ungdomspolitik. Både kommissionen och medlemsstaterna bör stödja att ungdomsfrågor beaktas även på andra politikområden. På EU-nivå kan det ömsesidiga lärandet vara mångsidigt – till exempel kan man skapa fler möjligheter till ömsesidigt lärande anpassat till medlemsstaternas olika behov. Den strukturerade dialogen med unga behöver bli mer inkluderande.

Nedan följer en genomgång av våra huvudsakliga aktiviteter och verktyg.

EU:s samarbetsram sätter agendan

Samarbetsramen har fungerat som ledstjärna för de nationella ungdomsagendorna. Sedan 2010 har nästan alla medlemsstaterna bidragit med initiativ eller verktyg inom området. I två tredjedelar av länderna stärkte ramen de nationella prioriteringarna inom ungdomsfrågor, och i en tredjedel hade det en inverkan på lokal och regional nivå. I elva medlemsstater anpassades den nationella ungdomspolitiken med samarbetsramen.

Samarbetsramen uppmuntrade till branschöverskridande samarbeten. Nästan alla medlemsstater har en institutionaliserad mekanism för att säkerställa branschöverskridande tillvägagångssätt i ungdomspolitiken, t.ex. strukturer mellan olika departement och regelbundna möten mellan ministerierna.

Rådets första EU-arbetsplan för ungdomsfrågor (2014–2015) hade som syfte att uppmuntra till genomförande av samarbetsramen, och de flesta medlemsstaterna deltog i de aktiviteter som anordnades. Hela tjugotre medlemsstater tyckte att arbetsplanen lyckades uppnå sitt mål och återspeglade de nationella prioriteringarna, men vissa av länderna varnade för risken för överlappning eller att den nioåriga samarbetsramen skulle tillämpas på olika sätt.

Evidensbaserad politik för kvantitativ och kvalitativ utveckling

Situationen för unga i EU mäts regelbundet med hjälp av ett instrument med 41 indikatorer inom frågor som påverkar unga (25). Medlemsstaterna använder sig av dessa indikatorer mer och mer, även om man ännu inte har tagit fram en systematisk, resultatinriktad ungdomspolitik.

Indikatorerna kommer, i kombination med ytterligare uppgifter från Eurostat, Eurofound och samarbete mellan kommissionen och Europarådet, framför allt genom analyser utförda av poolen med europeiska forskare på ungdomsområdet (PEYR), att hjälpa medlemsstaterna och kommissionen att upptäcka nya tendenser och anpassa prioriteringarna efter dessa.

Kommissionen och medlemsstaterna behöver dela de här erfarenheterna även bortom ungdomspolitikens ansvarsområden, tillsammans med andra som arbetar med unga. På EU-nivå ger den nya ungdomsbarometern (26) användarvänlig tillgång till uppgifter via nätet. Från och med 2016 ska en ny wiki för ungdomsfrågor ge uppdaterad information om nationell politik, lagstiftning och program inom ungdomspolitiken. Wikin kompletteras genom en ny ram med indikatorer för att övervaka ungdomsgarantin, och de första uppgifterna förväntas bli tillgängliga i slutet av 2015.

Utbyte av erfarenheter genom ömsesidigt lärande

Medlemsstaterna har dragit nytta av varandras erfarenheter, framför allt genom expertgrupper. Under 2013–2015 diskuterade experter olika sätt att stötta ungdomars kreativa och innovativa potential, hur arbete med ungdomar kan bidra till att hantera de utmaningar som unga ställs inför under krisen och kvalitet i ungdomsarbetet. Resultaten ledde vidare till behandling i rådet och diskussioner i utbildnings- och ungdomsforumet (27). Rapporten 2015 om kvalitet i ungdomsarbete (28) visade på rådets slutsatser om förstärkning av ungdomsarbete för att garantera sammanhållna samhällen (29), och detta skapade behov av ett referensverktyg och vägledning när det gäller kvalitet för nationella ungdomsarbetsorganisationer.

Medlemsstaterna har utbytt erfarenheter genom insatser ordnade gemensamt av kommissionen och Europarådet. Mindre grupper med olika medlemsstater ordnade erfarenhetsutbyten inom ämnen av allmänt intresse, till exempel lokalt ungdomsarbete.

För att få ut så mycket som möjligt av de olika insatserna för ömsesidigt lärande bör nästa arbetsplan även omfatta utveckling av en flexibel ram som underlättar tillgången till information och resultat från insatserna. Arbetsplanen bör uppmuntra till fortsatt arbete med resultaten och matcha parter med delade intressen.

Strukturerad dialog – för att nå ut effektivare och förankra dialogen i den politiska agendan

EU:s strukturerade dialoger mellan politiska beslutsfattare, unga och representanter för de unga anses av de flesta vara ett bra sätt att fånga upp ungas åsikter. Under den första artonmånadersperioden, fram till 2011, utformades de kommande EU-initiativen om ungdomsarbetslöshet. Den strukturerade dialogen handlade 2013–2015 om social delaktighet och ungas möjligheter att påverka, och rekommendationerna från dialogen har senare tagits upp i rådet.

Den strukturerade dialogen har utvecklats sedan 2013 och är nu bättre förankrad i agendan för ungdomspolitik. Antalet deltagare har växt till över det dubbla och ungefär 40 000 unga deltog i den senaste omgången, varav många deltog på större gruppers vägnar. Detta har även inspirerat till nationella dialoger, som nu börjar komma igång.

Men vi har fortfarande inte utnyttjat den strukturerade dialogens fulla potential – ännu har den inte nått ut till det stora antalet unga med färre möjligheter och en svagare politisk röst. Kommissionen uppmuntrar till att försöka nå en bredare publik genom finansiering från Erasmus+ som stöd till nationella åtgärder, samt ett webbaserat stöd som presenterades 2014. Nästa utmaning är att kontrollera hur resultaten från dialogen tas till vara i praktiken, både på EU-nivå och på nationell nivå. Med det politiska ansvaret i åtanke och för att motivera unga att fortsätta engagera sig bör, slutligen, politiska beslutfattare på alla nivåer ge bättre återkoppling till unga genom den europeiska ungdomsportalen och nationella arbetsgrupper. Resultaten av EU:s ungdomsrapport 2015 och den pågående havtidsöversynen av EU:s samarbetsram för ungdomsfrågor kan inspirera till ytterligare förbättringar av den strukturerade dialogen.

5.   Kommande insatser för det europeiska samarbetet i ungdomsfrågor 2016–2018

Lika möjligheter till utbildning, arbete och deltagande i ett inkluderande samhälle

Utifrån EU:s politiska prioriteringar, medlemsstaternas rapporter om genomförandet av samarbetsramen samt de uppgifter och erfarenheter som man samlat på sig bör den kommande arbetsperioden för EU-samarbetet prioritera följande:

—	Ökad social delaktighet för alla unga, med beaktande av de underliggande europeiska värdena.

—	Fler unga som deltar aktivt i demokratin och samhällslivet i Europa.

—	Enklare övergång för unga från ungdomsliv till vuxenliv, i synnerhet vad gäller integrationen på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av dessa prioriteringar och att medlemsstaternas och kommissionens verksamheter ska rikta sig till alla unga ska emellertid särskild vikt läggas vid följande grupper:

—	Unga som riskerar att marginaliseras.

—	Unga som varken arbetar eller studerar.

—	Unga med migrantbakgrund, inklusive nyanlända migranter och unga flyktingar.

Kommissionen och medlemsstaterna kommer att genomföra åtgärder inom dessa områden, med hjälp av EU-arbetsplanen för ungdomsfrågor, de verktyg som anges i samarbetsramen och i samarbete med andra politikområden.

—	social delaktighet och olika metoder för att nå ut till unga från olika bakgrunder, särskilt de med sämre förutsättningar, för att få dem att delta i sociala aktiviteter och visa samhällsengagemang,

—	den kapacitet som finns i ungdomsarbete, ungdomsorganisationer och nätverk, för att på så vis främja inkluderandet genom att hjälpa unga att engagera sig, volontärarbeta och driva igenom positiva förändringar i samhället,

—	erkännandet av kvalitativt ungdomsarbete, för att öka dess förmåga att nå ut och svara på spirande sociala, beteendemässiga och teknologiska förändringar,

—	nya former av deltagande i demokratiska processer och tillgång till politiskt beslutsfattande genom både webbverktyg och andra kanaler,

—	uppdaterade kompetensbehov, inklusive medborgarskap, mediekompetens och digital kompetens, kritiskt tänkande och interkulturell förståelse,

—	ungas tillgång till grundläggande rättigheter och utövandet av lika rättigheter och interkulturell förståelse,

—

volontärarbete, även genom EU-program som t.ex. Europeisk volontärtjänst eller det nya initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, för att kombinera lärande med samhällsengagemang (30), volontärarbete, även genom EU-program som t.ex. Europeisk volontärtjänst eller det nya initiativet EU-frivilliga för humanitärt arbete, för att kombinera lärande med samhällsengagemang.

Med dessa prioriteringar i åtanke bör EU:s strukturerade dialog med unga uppmuntra till att inkludera alla unga i toleranta och demokratiska samhällen som främjar mångfald. Nästa dialog behöver nå en mycket bredare skara unga, särskilt de som inte har engagerat sig i dialogen hittills. Detta kan bl.a. göras genom att använda lättsammare verktyg anpassade efter ungas behov och vanor.

Ungdomspolitikens roll i EU-agendan

Vi kan inte se på ungdomsfrågor som ett isolerat fenomen. Det är viktigt att samarbeta och samordna arbetet i enlighet med andra politikområden, t.ex. sysselsättning, utbildning, yrkesutbildning, hälsa och välbefinnande, kultur, digitala medier, hållbar utveckling, medborgarskap och idrott.

Ramverktygen kan utnyttjas just till den typen av samarbeten. EU-arbetsplanen ger kommissionen och medlemsstaterna tillfälle att ytterligare tillämpa och förfina de gränsöverskridande strukturerna och arbetsmetoderna. skapa fler och jämlika utbildnings- och sysselsättningsmöjligheter för alla unga och uppmuntra till ett aktivt medborgarskap, social delaktighet och solidaritet.

Det europeiska samarbetet på ungdomsområdet bör vara del av en större politisk agenda för unga. För att verkligen göra skillnad måste beslutsfattarna på EU-nivå och nationell nivå samarbeta med yrkesverksamma inom ungdomsfrågor, utbildningsleverantörer, pedagoger och företag. På så sätt kan man mobilisera resurser och möjligheterna att nå ut till en stor andel av EU:s unga. Beslutsfattarna bör satsa på att leverera innovativa lösningar för marginalisering, utanförskap och bristande deltagande, vilka alla är komplexa problem.

I slutändan handlar det om att vi måste anstränga oss mer. För att kunna erbjuda fler unga en verklig möjlighet att bli engagerade medlemmar av samhället, behöver vi en genomtänkt strategi som biter på den utmaning som vi har framför oss. Det kräver en konsekvent politisk agenda med stöd av Erasmus+, Ungdomsgarantin och bredare EU-finansieringsinstrument, t.ex. Europeiska socialfonden eller sysselsättningsinitiativet för unga. När så är möjligt ska åtgärderna backas upp av nationella och regionala resurser.

---

(1)  Rådets resolution av den 27 november 2009 om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (EUT C 311, 19.12.2009, s. 1).

(2)  Mer information och källor som stöder analysen finns i arbetsdokumentet SWD(2015)169 om situationen för dagens unga inom EU.

(3)  Om inget annat anges.

(4)  En av Eurostats indikatorer, andelen ungdomar med enbart grundskoleutbildning, visar på en minskning från 13,9 % år 2010 till 11,1 % år 2014 för åldersgruppen 18–24 år (nivån är fortfarande hög framför allt i Spanien, Italien, Malta, Portugal och Rumänien).

(5)  Eurostat, andelen högskoleutbildade i åldersgruppen 30–34 år.

(6)  Flash Eurobarometer undersökning nr 408, 2014.

(7)  Eurostat, 2014.

(8)  Rising inequality: youth and poor fall further behind, OECD, 2014.

(9)  Eurofounds rapport NEETs (2012) och OECD 2015.

(10)  Indicators of immigrant integration – Settling in 2015, gemensam studie från OECD och Europeiska kommissionen.

(11)  OECD:s rapport In it together: why less inequality benefits all (maj 2015) (sammanfattning tillgänglig på svenska).

(12)  Flash Eurobarometer undersökning nr 408, 2014.

(13)  Rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (EUT C 120, 26.4.2013, s. 1).

(14)  Gemensam rapport om utbildning 2020, COM(2015) 408.

(15)  COM(2015) 185.

(16)  I kommissionens arbetsdokument (SWD(2015)168) finns mer information om resultaten från den öppna samordningsmetoden inom ungdomsfrågor, http://ec.europa.eu/youth/policy/implementation/report_en.htm

(17)  EUT C 88, 27.3.2014, s. 1.

(18)  COM(2013) 941 Att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism: en skärpning av EU:s insatser.

(19)  http://ec.europa.eu/dgs/home-affairs/what-we-do/networks/radicalisation_awareness_network/about-ran/ran-prevent/index_en.htm

(20)  Undersökningen Value of youth work in the EU (2014), med rapporter från expertgrupper om den kreativa och innovativa potentialen hos unga och kvalitetsaspekter i ungdomsarbete.

(21)  http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-8491-2015-INIT/en/pdf.

(22)  Undersökningen Youth participation in democratic life (2013).

(23)  Ungdomspasset är ett verktyg för erkännande av icke-formellt och informellt lärande inom ungdomsarbete. Det används för projekt finansierade av ungdomsbudgeten i Erasmus+. https://www.youthpass.eu/sv/youthpass/

(24)  Undersökningen Value of youth work in the EU (2014).

(25)  SEC(2011) 401.

(26)  http://ec.europa.eu/youth/dashboard/index_en.htm

(27)  Rådets resolution om en EU-arbetsplan för ungdomsfrågor för 2014–2015, den 20 maj 2014.

(28)  Quality Youth Work – A common framework for the further development of youth work, http://ec.europa.eu/youth/library/reports/quality-youth-work_en.pdf.

(29)  Maj 2015.

(30)  Trots att antalet volontärarbetare har fördubblats inom Europeisk volontärtjänst, är det fortfarande få som utför något volontärarbete över gränserna.

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/25

---

2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)

Nya prioriteringar för det europeiska utbildningssamarbetet

(2015/C 417/04)

1.   BAKGRUND

Europa står inför ett antal brådskande uppgifter: återställa jobbskapandet och den ekonomiska återhämtningen, uppnå hållbar tillväxt, överbrygga investeringsgapet, förbättra den sociala sammanhållningen, samordna hanteringen av migrationsflödet, prioritera förebyggandet av radikalisering och våld. Samtidigt måste Europa ta tag i långsiktiga utmaningar, såsom åldrandet, anpassningen till den digitala eran och konkurrerens i en global, kunskapsbaserad ekonomi.

Europas politiska svar inom ramen för Europeiska kommissionens politiska riktlinjer En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring (1) innebär en nystart. Det finns goda ekonomiska argument för att utbildning såsom en tillväxtvänlig sektor kan spela en central roll inom ramen för detta nya program. Investeringar i humankapital är utgifter som lönar sig. God utbildning hjälper till att främja ihållande ekonomisk tillväxt och en hållbar utveckling genom att utgöra en drivkraft bakom forskning och utveckling, innovation, produktivitet och konkurrenskraft. Medlemsstaterna bör göra nödvändiga investeringar i alla utbildningssystem i syfte att förbättra deras effektivitet och ändamålsenlighet för att höja färdighets- och kompetensnivån hos arbetskraften, så att de bättre kan förutse och svara mot de snabbt föränderliga behoven på de dynamiska arbetsmarknaderna i en alltmer digital ekonomi och med tanke på tekniska, miljömässiga och demografiska förändringar. Medlemsstaterna bör intensifiera insatserna för att förbättra allas tillgång till livslångt lärande av god kvalitet och genomföra strategier för aktivt åldrande som möjliggör ett längre arbetsliv.

De tragiska utbrotten av våldsam extremism i början av 2015 var en skarp påminnelse om att våra samhällen är sårbara. Utbildning spelar en viktig roll för att de mänskliga och samhälleliga värderingar som vi delar ska tryggas och föras vidare till framtida generationer, för att främja tanke- och yttrandefrihet, social delaktighet och respekt för andra samt för att förebygga och motverka diskriminering i alla dess former, för att förstärka undervisningen i och acceptansen av dessa gemensamma grundläggande värderingar och lägga grunden för mer inkluderande samhällen genom utbildning – redan från tidig ålder (2). Utbildning kan hjälpa till att förebygga och motverka fattigdom och socialt utanförskap, främja ömsesidig respekt och lägga grunden för ett öppet och demokratiskt samhälle som bas för ett aktivt medborgarskap.

Utbildningssystemen står samtidigt inför utmaningen att säkerställa lika tillgång till högkvalitativ utbildning, särskilt genom att nå ut till de mest missgynnade och integrera människor med olika bakgrund – bland annat integrera nyanlända migranter (3) på ett tillfredsställande sätt – i lärandemiljön och därigenom främja social konvergens uppåt. Mot denna bakgrund har utbildning en viktig roll i flera EU-strategier och EU-initiativ, bl.a.

Europa 2020-strategin, ungdomsgarantin, ungdomssysselsättningsinitiativet, initiativet om den digitala inre marknaden, den europeiska säkerhetsagendan, den europeiska migrationsagendan och investeringsplanen för Europa, samtidigt som medlemsstaternas befogenheter för sina utbildningssystem respekteras fullt ut. Utbildning 2020-samarbetet kompletterar nationella åtgärder och stöttar medlemsstaterna i reformarbetet för att ytterligare förbättra resultaten, genom utbyten, ömsesidigt lärande och insamling av evidens och uppgifter.

Utbildning ger individer den kunskap, de färdigheter och den kompetens som ger dem möjlighet att växa och påverka sin situation, genom att bredda deras perspektiv, utrusta dem för sina framtida liv, lägga grunden för ett aktivt medborgarskap och demokratiska värderingar och främja delaktighet, rättvisa och jämlikhet.

Kommissionens utbildningsöversikt för 2015 visar att stora utmaningar kvarstår:

—

Bland 15-åringarna i EU underpresterar 22 % i matematik. Bland elever med låg socioekonomisk status uppgår andelen oroväckande nog till 36,6 %. Därutöver får 18 % av 15-åringarna i EU dåliga resultat i läsning och 17 % underpresterar inom naturvetenskap. Att underprestera inom dessa ämnesområden är ungefär 60 % vanligare bland pojkar än bland flickor (4).

—	En av fyra vuxna i Europa sitter fast i en situation med låg kompetensnivå, vilket begränsar tillträdet till arbetsmarknaden och samtidigt stänger dörren för vidareutbildning. Endast 4,4 % av de 66 miljoner vuxna som har högst grundskoleutbildning deltar i vuxenutbildning (5).

—

Andelen elever som lämnar (6) skolan i förtid uppgår i dag till 11,1 %. Det har gjorts goda framsteg mot det gemensamma överordnade Europa 2020-målet, men samtidigt uppgår antalet elever i Europa med för tidigt avslutad skolgång fortfarande till 4,4 miljoner och omkring 60 % av dessa är antingen inaktiva eller arbetslösa, vilket innebär högre risk för socialt utanförskap och lägre samhällsengagemang.

—	Andelen personer med högskoleexamen (7) fortsätter att öka och ligger nu på 37,9 %. Återigen har det gjorts goda framsteg mot det gemensamma överordnade Europa 2020-målet, men anställbarheten hos utexaminerade i EU är fortsatt stagnerande.

Den omfattande halvtidsgenomgång av Utbildning 2020 som gjordes 2014, i vilken medlemsstaterna och de viktigaste intressenterna deltog och vilken ligger till grund för denna rapport, resulterade i tre huvudsakliga politiska slutsatser:

—

Värdet av en integrerad ram för utbildning på alla nivåer bekräftades. Dagens behov av flexibilitet och övergångsmöjligheter mellan olika utbildningserfarenheter kräver en konsekvent politik, från förskola och skolåren och hela vägen till högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning, så att principen om livslångt lärande upprätthålls.

—

De fyra strategiska målen för Utbildning 2020 (och de nuvarande EU-riktmärkena) är fortfarande aktuella, eftersom de i rådets slutsatser från 2009 om Utbildning 2020 utformades på ett övergripande sätt och med tanke på framtiden, och de är en god utgångspunkt för åtgärder inom Utbildning 2020 fram till år 2020. Fokus inom politiken måste dock justeras, så att man inbegriper såväl brådskande ekonomiska och sysselsättningsrelaterade utmaningar som utbildningens roll för att främja rättvisa och delaktighet och för att förmedla gemensamma europeiska värderingar, interkulturella kompetenser och ett aktivt medborgarskap.

—

Utbildning 2020 utgör ett viktigt bidrag till EU:s övergripande agenda för sysselsättning, tillväxt och investeringar, inklusive den europeiska planeringsterminen. I detta avseende skulle man om lämpligt kunna stärka såväl evidensbasen och det ömsesidiga lärandet kring reformutmaningar, såväl som ramens landsspecifika relevans.

Med de ovanstående utmaningarna och politiska slutsatserna i åtanke och för en bättre anpassning av Utbildning 2020 till EU:s politiska mandat och prioriteringar, föreslås i denna gemensamma rapport styrning av det europeiska samarbetet enligt denna ram fram till 2020, vilket innebär att arbetscykeln utökas från tre till fem år.

2.   HUVUDSAKLIGA UTMANINGAR SOM ÄR AVGÖRANDE FÖR VALET AV FRAMTIDA PRIORITERINGAR

Med utgångspunkt i genomgången av det nuvarande läget, och med beaktande av medlemsstaternas skillnader, presenteras här den utveckling och de huvudsakliga utmaningar inom den europeiska utbildningssektorn som har lett till fastställandet av de nya prioriterade områden och konkreta frågor som ska utvecklas fram till 2020.

De nya prioriterade områdena är följande:

—	Relevanta och högkvalitativa kunskaper, färdigheter och kompetenser som utvecklas under livslångt lärande, med fokus på läranderesultat som främjar anställbarhet, innovation, aktivt medborgarskap och välmående.

—	Inkluderande utbildning, jämlikhet, lika möjligheter, likabehandling och främjande av medborgerliga kompetenser.

—	Öppen och innovativ utbildning för alla, helt anpassad till vår digitala era.

—	Starkt stöd till lärare, skolledare och annan undervisande personal.

—	Öppenhet och erkännande av färdigheter och kompetenser för att uppmuntra inlärning och arbetstagares rörlighet.

—	Hållbara investeringar, kvalitet och effektivitet inom utbildningssystemen.

Dessa prioriterade områden och de konkreta frågor som hänför sig till dessa återges i bilagan till detta dokument.

2.1   Läranderesultatens kvalitet och relevans är avgörande för utvecklingen av färdigheter och kompetens

Den generellt låga grundläggande kunskaps- och färdighetsnivån i Europa hindrar den ekonomiska utvecklingen och begränsar individen på det sociala, professionella och personliga planet. För att öka anställbarheten och uppmuntra till innovationer och ett aktivt medborgarskap måste, grundläggande färdigheter, mot bakgrund av på Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande från 2006, gå hand i hand med andra nyckelkompetenser och viktiga attityder, såsom kreativitet, företagaranda och initiativtagande, digitala färdigheter (8), kunskaper i främmande språk, kritiskt tänkande (vilket inkluderar it-kompetens och mediekompetens) och färdigheter som behövs i allt större utsträckning, t.ex. färdigheter inom miljövänlig ekonomi, den digitala sektorn och sjuk- och hälsovårdssektorn.

Underhålla läranderesultaten i ett livslångt perspektiv. Även om de flesta medlemsstaterna har genomfört omfattande strategier för livslångt lärande, bör de alla utveckla sådana strategier och se till att övergångsmöjligheterna gäller både mellan olika typer och nivåer av utbildning och mellan utbildning och arbete. Detta kräver återkommande satsningar på samordning och partnerskap mellan olika utbildningssektorer samt mellan utbildningsinstitutioner och berörda parter.

Förskoleverksamhet och barnomsorg är det första steget och ett av de mest effektiva sätten att höja kvaliteten inom nyckelkompetenser, men tjänsternas tillgänglighet och kvalitet behöver förbättras. Barnomsorgen för barn under tre år är särskilt problematisk i vissa länder. Enligt förslagen i de kvalitetskriterier för förskoleverksamhet och barnomsorg som medlemsstaternas experter tog fram under den föregående arbetsperioden, skulle det i prioriteringarna för det fortsatta arbetet kunna ingå bättre tillgänglighet, med fokus på missgynnade grupper, professionalisering av personalen, effektivare förvaltning, läroplaner samt finansierings- och uppföljningssystem.

Åtgärder som avser att minska andelen elever som slutar skolan i förtid har införts i alla medlemsstater, men åtgärderna är inte alltid tillräckliga för de omfattande strategier som krävs enligt rådets rekommendation (9) från 2011 eller för likvärdig evidensbaserad politik. En förbättring kräver ett långsiktigt åtagande och samarbete mellan olika sektorer, med fokus på rätt blandning av förebyggande, tidiga insatser och kompenserande åtgärder. Skolbaserade politiska strategier för att minska andelen elever som slutar skolan i förtid bör omfatta gemensamma åtgärder, aktivt deltagande från föräldrar, partnerskap mellan samhället och utomstående intressenter, åtgärder som stöder välmående bland eleverna och högkvalitativ handledning och rådgivning, för att se till att varje elev har samma tillgång till och möjlighet att delta i och dra nytta av högkvalitativ utbildning och för att göra det möjligt för alla elever att nå sin fulla potential.

Högre utbildning bör kunna ge den kunskapsbaserade ekonomin ett uppsving och svara på samhällets behov. Den högre utbildningen måste på ett effektivt sätt anpassas till de krav som ställs av ett föränderligt samhälle och en dynamisk arbetsmarknad och därmed höja Europas färdigheter och mänskliga kapital och stärka dess bidrag till den ekonomiska tillväxten. För att detta ska uppnås bör det säkerställas att moderniseringen fokuserar på synergier mellan utbildning, forskning, innovation och sysselsättning, sammankoppling av institutioner för högre utbildning med den lokala miljön och regionerna, genomförande av nyskapande lösningar som gör kursplaner mer relevanta (t.ex. genom IKT), förbättring av övergången till sysselsättning och förstärkning av det internationella samarbetet. Medan många medlemsstater fortfarande behöver minska andelen elever som slutar skolan i förtid och öka andelen utexaminerade, särskilt från missgynnade grupper, är det en prioritet att säkerställa att all högre utbildning förser eleverna med relevanta kunskaper, färdigheter och kompetenser på hög nivå, som förbereder dem för deras framtida karriär. Högre utbildning måste också bidra till att förbereda eleverna för ett aktivt medborgarskap baserat på en öppen attityd och kritiskt tänkande samt stöda den personliga utvecklingen, samtidigt som den fullt ut utför sin uppgift att överföra och ta fram kunskap.

Yrkesutbildning spelar en avgörande roll i utvecklingen av relevanta färdigheter. I de flesta medlemsstater är sysselsättningsgraden för utexaminerade med en yrkesexamen hög. Detta beror också på de åtgärder som vidtogs under perioden 2011–2014 för att genomföra resultaten i Bryggekommunikén inom ramen för Köpenhamnsprocessen, vilka syftade till att öka yrkesutbildningars resultat, kvalitet och attraktionskraft. Ytterligare reformer bör genomföras, i enlighet med de medellångsiktiga resultat som fastställs i slutsatserna från Riga av den 22 juni 2015. Man bör eftersträva utveckling av relevanta färdigheter genom att ytterligare främja arbetsbaserad inlärning, såsom praktikplatser, lärlingsplatser och varvade yrkesutbildningar, stärka den europeiska alliansen för lärlingsutbildning, utveckla ytterligare partnerskap med alla intressenter på lokal, regional och nationell nivå och i större utsträckning på förhand identifiera kommande behov av färdigheter. Samtidigt bör man stärka den grundläggande utbildningen och fortbildningen för lärare vid yrkesutbildningar, även genom placeringar vid företag och inom industrin, för att hålla jämna steg med utvecklingen på området.

Vuxenlärande är utgångspunkten för uppdaterade och breddade kompetenser, aktivt medborgarskap och social sammanhållning. Färska undersökningar (10) som visar att vuxna har dåliga grundläggande kompetenser, i kombination med globaliseringens påverkan på behovet av kompetenser och höga arbetslöshetssiffror, innebär att vi måste tillämpa den förnyade europeiska agendan för vuxenlärande på ett bättre sätt. Bland annat måste styrningen bli effektivare och fler ta vara på möjligheten till vuxenutbildning. Tillhandahållandet måste bli mer flexibelt och tillgängligheten förbättras. Det behövs även bättre uppföljning och kvalitetssäkring på området (se bilaga). Vuxenutbildning ger nyanlända immigranter och personer med migrantbakgrund en möjlighet till vidareutbildning och omskolning och förbättrar dessa individers möjlighet att etablera sig på arbetsmarknaden och integreras i samhället.

2.2   Utbildning är avgörande för främjande av den sociala sammanhållningen, jämlikhet, likabehandling och medborgerlig kompetens

De flesta europeiska länderna och OECD-länderna är nu mindre jämlika än de varit på 30 år och detta påverkar utbildningsresultatet negativt, eftersom våra utbildningssystem har en tendens att återspegla rådande socioekonomiska statusmönster. Av denna anledning måste vi prioritera att komma ur den rådande situationen med flera generationer har låg utbildningsnivå. De flesta medlemsstater har vidtagit åtgärder för att förbättra tillgången till utbildning för elever från missgynnade grupper. Det finns emellertid fortfarande stora luckor på området och tillgången till högkvalitativ utbildning, från förskola och barnomsorg, fortsätter att vara en utmaning på många håll inom EU. Vi behöver effektiva åtgärder för att ta hänsyn till mångfald i alla dess former och för att erbjuda utbildningar som inkluderar alla och särskilt fokuserar på missgynnade grupper, såsom elever med särskilda behov, nyligen anlända migranter, personer med migrantbakgrund och romer. Ungdomsgarantin behöver också tillämpas fullt ut (t.ex. vad gäller placering på arbetsmarknaden, lärlingsplatser och möjligheter till en andra chans).

Skillnaderna mellan kvinnor och män på utbildningsområdet, vilka också beror på att könsstereotyper lever kvar, och skillnader i kvinnors och mäns val av utbildning måste åtgärdas. Toleransnivån inom lärandemiljön ska vara noll vad gäller mobbning, trakasserier och våld, oavsett om det handlar om kön eller något annat. Utbildningsanordnare och lärare, skolledare och annan undervisande personal måste få verktyg och stöd för att skapa en inkluderande, jämlik, rättvis och demokratisk lärandemiljö, där alla behandlas lika. Öppna lärandemiljöer, såsom offentliga bibliotek, öppna vuxenutbildningscentrum och öppna universitet måste stödjas för att främja social delaktighet.

I Parisdeklarationen från den 17 mars 2015 kräver utbildningsministrarna åtgärder på alla nivåer för att ge utbildning en större roll i främjandet av medborgarskap och de gemensamma värderingarna frihet, tolerans och icke-diskriminering, stärkande av den sociala samhörigheten och hjälp till ungdomar att bli ansvarstagande, öppna och aktiva invånare i ett blandat och inkluderande samhälle (11). Utbildning är ett viktigt vapen i kampen mot marginalisering och radikalisering. En av huvudfrågorna under den nya arbetsperioden är uppföljningen av deklarationen. Den kommer att bestå av gemensam analys, peer learning, möten, spridning av god praxis och konkreta åtgärder med finansiering från Erasmus+, i linje med de fyra områden som anges i deklarationen: i) se till att barn och unga erhåller sociala, medborgerliga och interkulturella kompetenser genom att främja demokratiska värderingar och grundläggande rättigheter, social delaktighet och likabehandling samt ett aktivt medborgarskap, ii) uppmuntra kritiskt tänkande och mediekunskaper, iii) främja utbildning för barn och unga från missgynnade förhållanden, och iv) uppmuntra till en interkulturell dialog genom alla former av inlärning i samverkan med annan relevant politik och andra relevanta intressenter.

Det pågående flödet av migranter till Europa gör att insatser inom ovannämnda områden blir än viktigare. Ankomsten av människor med varierande bakgrund skapar en utmaning för utbildningssektorn och dess aktörer i hela Europa. För de migranter som stannar i våra länder är integrering i utbildning ett avgörande steg mot social delaktighet, anställbarhet, självförverkligande på det yrkesmässiga och personliga planet och aktivt medborgarskap. I detta sammanhang är den första prioriteringen att underlätta en effektiv inlärning av värdlandets språk. En framgångsrik integrering av migranter är också beroende av att interkulturella färdigheter utvecklas bland lärare, skolledare och annan undervisande personal samt elever och föräldrar, så att det finns större beredskap för kulturell mångfald i lärandemiljön. Den europeiska dimensionen av migration understryker hur viktigt det är att till fullo stödja medlemsstaterna i deras integrationsinsatser, bland annat genom att inkludera gemensam analys, peer learning, konferenser och spridning av god praxis.

2.3   Vad krävs för relevant utbildning av hög kvalitet?

Aktivare bruk av innovativa pedagogiska och verktyg för utveckling av digitala färdigheter: Utbildning på alla nivåer kan gynnas av användning av beprövad innovativ pedagogisk praxis och didaktiskt material som på ett konkret sätt visat sig bidra till ett inkluderande, engagerat lärande för olika slags elever och studenter. Flera medlemsstater har rapporterat om initiativ för att öka de digitala färdigheterna hos lärare och studenter och en tredjedel av länderna har tagit fram nationella strategier för digitaliseringen av utbildningssystemet. Ändå återstår mycket arbete. Samhällena blir alltmer digitala, vilket ökar efterfrågan på digitala färdigheter. Utbildningssektorn måste tillgodose denna efterfrågan och det kommer att krävas investeringar i infrastruktur, organisatoriska förändringar, digitala hjälpmedel, digitala färdigheter hos lärare, skolledare och annan undervisande personal samt digitala (öppna) utbildningsresurser och programvara av toppkvalitet. Utbildningssystemet behöver använda sig av nya IKT-metoder och ta till sig innovativ och aktiv pedagogik som baseras på projektbaserade metoder och aktivt deltagande. Öppna lärandemiljöer – såsom offentliga bibliotek, öppna vuxenutbildningscentrum och öppna universitet – kan underlätta samarbete mellan olika utbildningsområden, även för elever från missgynnade förhållanden.

Starkt stöd till lärare, skolledare och annan undervisande personal, som har en mycket viktig roll för att säkerställa elevernas framgång och genomförandet av undervisningspolitik: Många medlemsstater anger att de har vidtagit åtgärder för bättre kompetensutveckling för lärarna och understryker att den grundläggande utbildningen och fortbildningen måste vara behovsanpassad och kombinera ämnesområden med pedagogik och praktik. Att utrusta lämplig personal på alla nivåer och i alla utbildningssektorer med god pedagogisk kompetens, baserad på gedigen forskning och praxis, kvarstår som prioritet. De bör utbildas i att hantera elevernas individuella behov och den allt större mångfalden i social, kulturell, ekonomisk och geografisk bakgrund, att förebygga att elever slutar skolan i förtid och att använda innovativ pedagogik och IKT-verktyg på ett optimalt sätt. Samtidigt behöver de även själva stöd i början av karriären.

I flera länder påverkas utbildningskvaliteten i allt större utsträckning av personalbrist, samtidigt som intresset för lärarutbildningarna dalar kraftigt. Medlemsstaterna bör därför vidta åtgärder för att öka läraryrkets dragningskraft och status (12). Det krävs omfattande, långsiktiga politiska åtgärder för att se till att de mest lämpade kandidaterna med olika bakgrund och erfarenheter väljs ut och att lärare har attraktiva karriärutvecklingsmöjligheter, också för att justera den nuvarande ojämna könsfördelningen.

Förenklad rörlighet i utbildningssyfte på alla nivåer: EU:s första resultattavla för rörlighet från 2014, som togs fram efter rådets rekommendation om rörlighet i utbildningssyfte 2011, visar på stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller möjligheten till rörlighet. Hindren består fortfarande av informationssvårigheter, brist på elevstöd och erkännande av utbildningarna. Det måste tas fram lösningar som ger större öppenhet, bättre kvalitet och möjlighet till validering och erkännande av kompetenser och kvalifikationer. Det behövs bättre information för att man ska kunna kartlägga rörligheten.

Stöd till internationaliseringen av högre utbildning och yrkesutbildning är fortfarande en av våra prioriteringar. Det skulle kunna innefatta politiskt samarbete med andra regioner i världen i fråga om kvalitetssäkring och främjande av läranderesultat, framtagande av strategiska partnerskap och gemensamma kurser samt främjande av studenters, lärares och forskares rörlighet samt insatser för att underlätta utnyttjandet av kvalifikationer förvärvade utanför EU.

Förbättrade och förenklade EU-verktyg för öppenhet och erkännande och bättre synergier dem emellan: Verktyg för öppenhet och erkännande är nödvändiga för att utveckla rörlighet, anställningsbarhet och livslångt lärande. Vissa av dem, såsom Europass, används i stor utsträckning. För att garantera större öppenhet har de flesta medlemsstaterna tagit fram nationella referensramar (NQF) som utgår från den europeiska referensramen för kvalifikationer (EQF). Många medlemsstater har genomfört det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET), den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (EQAVET) och referensramen för kvalifikationer för det europeiska området för högre utbildning (QF-EHEA).

Det kommande arbetet bör främja valideringen av icke-formellt och informellt lärande samt underlätta öppenhet och jämförbarhet beträffande kvalifikationer inom hela Europa. När det gäller nyanlända migranter, skulle de befintliga öppenhetsinstrumenten också kunna bidra till en bättre förståelse inom EU av kvalifikationer som införskaffats i tredjeland och vice versa. Adekvat erkännande och validering gör det möjligt att introducera öppna och innovativa inlärningsmetoder, inbegripet sådana som utnyttjar digital teknik.

Det kommande arbetet bör även inriktas på ett mer effektivt genomförande av EQF och NQF samt på ytterligare utveckling av EQF i syfte att förbättra öppenheten och jämförbarheten beträffande kvalifikationer. Användning av EQF och NQF kan stödja befintlig praxis för erkännande och därmed göra processen för erkännande enklare.

För att nå ut till ännu fler bör man också efter en preliminär konsekvensbedömning särskilt uppmärksamma behovet av att förenkla och rationalisera redan existerande EU-verktyg, såsom verktyg, portaler och andra tjänster som rör färdigheter och kvalifikationer och som riktar sig till den bredare allmänheten, i syfte att förstärka det uppsökande arbetet.

Överbrygga investeringsgapet: Effektiva investeringar i bra utbildning bidrar till en hållbar tillväxt. I krisens spår har dock medlemsstaternas budgetar förblivit magra och flera av dem har i realiteten skurit ned på utbildningskostnaderna. Detta tyder på att medlemsstaterna behöver hjälp att utveckla reformer som leder till högkvalitativ utbildning på ett effektivare sätt och i ett bredare samhällsperspektiv. Investeringsplanen för Europa, Erasmus+ och europeiska struktur- och investeringsfonder, t.ex. sysselsättningsinitiativet för unga och Horisont 2020, kan bidra till fler investeringar och stötta prioriteringarna inom Utbildning 2020 och samtidigt trygga kopplingarna till andra politikområden.

3.   STYRNING OCH ARBETSMETODER

Förvaltningen av Utbildning 2020 har förbättrats sedan den gemensamma rapporten från 2012, särskilt genom bättre bevisbygge (utbildningsöversikten Education and training monitor) och en mer operativ ingångsvinkel i form av arbetsgrupper och genom utveckling av regelbundna plattformer för utbyte mellan huvudsakliga intressenter, tex. forumet för allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor. Översikten visar på följande gemensamma riktlinjer för den kommande arbetsperioden:

—	Fokus på analysdata och bättre uppföljning av framstegen är förutsättningar för att Utbildning 2002 ska fungera ändamålsenligt och detta kommer att genomföras i samarbete med Eurostat, Eurydice-nätverket, Cedefop, OECD och andra organisationer.

—

Effektiviserad och förenklad rapportering inom Utbildning 2020-samarbetet är fortfarande en av prioriteringarna och underlättas av att arbetsperioden förlängs till fem år. Alla analytiska och aktuella uppgifter och siffror som är tillgängliga genom t.ex. Eurydice-nätverket och Cedefop (ReferNet) kommer att utnyttjas optimalt. Dessutom kommer aktuella nationella uppgifter att beaktas i de landsspecifika kapitlen om utbildningsöversikten, om de är metodologiskt välgrundade.

—

Starkare band mellan utbildningssektorn, affärsvärlden och forskningen samt bättre involvering av arbetsmarknadens parter och det civila samhället kommer att göra Utbildning 2020 effektivare och göra utbildning mer framträdande i arbetet med att förbättra Europas innovationskapacitet. Kunskapsallianser och branschspecifika kunskapsallianser inom Erasmus+, Marie Curie-insatser och Europeiska institutet för innovation och teknik inom ramen för Horisont. 2020-programmet är de aktuellaste lösningarna på detta. Genom forumet för allmän utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor, det europeiska forumet mellan universitet och företag, företagsforum för yrkesutbildningar och olika temaforum i medlemsstaterna kommer intressenternas deltagande att stimuleras. Det är dags att satsa på samarbeten mellan det europeiska civila samhället och de europeiska arbetsmarknadsparterna, så att deras expertis och räckvidd kan utnyttjas till fullo.

Utbildning 2020-verktygen har visat sig effektiva, men har inte alltid fungerat väl på nationell nivå. Det har särskilt berott på bristande synkronisering och marknadsföring samt låg medvetenhet om vilken nytta resultaten kan ge. Verktygen för Utbildning 2020 kommer att stärkas:

—

För att förbättra öppenheten och samstämmigheten för aktiviteter inom Utbildning 2020 ska kommissionen tillsammans med medlemsstaterna (inklusive länderna i ordförandeskapstrion) ta fram en indikativ löpande arbetsplan för Utbildning 2020 , som ska integrera och ge en tydlig översikt över nyckelaktiviteter och peer learning-aktiviteter som planeras äga rum under informella möten mellan högt uppsatta tjänstemän, det vill säga generaldirektörer för skolor, yrkesutbildningsanstalter och högre utbildningsanstalter (generaldirektoratens möten) samt högnivågruppen för utbildningsfrågor, Utbildning 2020-arbetsgrupper, rådgivande gruppen för den europeiska referensramen för kvalifikationer och permanenta arbetsgruppen för indikatorer och referensvärden.

—

Från och med 2016 kommer en ny typ av arbetsgrupper  (13) att arbeta med de konkreta frågor inom Utbildning 2020 som förtecknas i bilagan. Deras mandat kommer att föreslås av kommissionen och anpassas mot bakgrund av synpunkter från medlemsstaterna, framför allt genom utbildningskommittén. Arbetsgrupperna kommer regelbundet att rapportera till de relevanta informella grupper av högt uppsatta tjänstemän (det vill säga generaldirektoratens möten och högnivågruppen för utbildningsfrågor) som kan ge råd och till utbildningskommittén, som uppmärksammar rådet på intressanta resultat. Innovativa arbetsmetoder kommer att uppmuntras och gruppernas resultat spridas på ett effektivare sätt, för att möjliggöra ett aktivt kunskapsutbyte samt underlätta uppföljningsarbete.

—

Normalt genomförs peer learning-aktiviteter inom Utbildning 2020 inom arbetsgrupperna, och nu kommer dessa att utökas, så att medlemsstater med liknande svårigheter kan arbeta tillsammans. Inbördes utvärderingar som anordnas på frivillig basis som ett led i genomförandet av den gemensamma rapporten från 2012 med fokus på nationsspecifika utmaningar har visat sig nyttiga under generaldirektoratens informella möten, men kräver mer förberedelser och en interaktiv dialog. Specifika nationella reformplaner kan också stödjas genom skräddarsydd inbördes rådgivning  (14).

—

Det kommer att ges tillfälle till utbyten av god praxis och nyttiga erfarenheter, om relevant med internationella exempel, genom tematiska aktiviteter, utbyte av policymetoder och olika arrangemang för kunskapsöverföring och utbyte av fungerande utbildningsmetoder. För att underlätta ett effektivt tillvaratagande av vissa viktiga resultat av Utbildning 2020 som uppnås av aktörer på utbildningsområdet kommer särskild uppmärksamhet att ägnas åt att sprida de viktigaste budskapen på EU:s officiella språk, i mån av tillgängliga resurser. Spridningsstrategier kommer dessutom att inkluderas i mandaten för Utbildning 2020-arbetsgrupperna och kommer att återspeglas i det rullande arbetsprogrammet.

—	Utbildningsöversikten , som är synkroniserad med den europeiska planeringsterminen och ger uppdaterad tematisk och landsspecifik information, kommer systematiskt att användas vid politiska debatter i rådet och parlamentet, i diskussioner om utmaningar och reformer inom utbildning.

—	Potentialen hos programmet Erasmus+ ska utnyttjas till fullo för att förbättra effekterna av Utbildning 2020-verktygen, t.ex. genom att förankra förberedelser inför politisk försöksverksamhet i arbetsgrupperna och använda sig av insamlade resultat från framstående projekt.

—

Visserligen har positiva åtgärder vidtagits för att främja utbildningssamarbetet och med sysselsättningskommittén vid uppföljningen till 2012 års gemensamma rapport men det finns fortfarande utrymme att undersöka möjligheterna att förbättra och bättre strukturera denna samverkan, t.ex. genom att uppmuntra fler faktabaserade diskussioner om frågor rörande humankapital i linje med slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 9 mars 2015.

—	Förbättra samarbetet både inom rådet (utbildning, ungdom, kultur och idrott) och med andra rådskonstellationer.

---

(1)  Lades fram av kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker för Europaparlamentet i Strasbourg den 15 juli 2014.

(2)  Förklaring om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning, Paris den 17 mars 2015.

(3)  Vid hänvisningar till migranter i denna text gäller följande:

Detta påverkar inte den rättsliga situationen vad gäller tillgång till utbildning för olika kategorier av migranter enligt vad som fastställs i tillämplig internationell rätt, EU-rätt och nationell rätt.

(4)  Resultaten från OECD:s Pisaundersökning 2012: Excellence through equity.

(5)  The Survey of Adult Skills: Implications for education and training policies in Europe, Europeiska kommissionen (2013).

(6)  Den andel av befolkningen i åldern 18 till 24 år som har högst grundskoleutbildning och inte längre deltar i utbildning.

(7)  Den procentuella andelen människor i åldern 30 till 34 år som har fullföljt högre utbildning (Eurostat).

(8)  Att förvärva digital kompetens innebär mer än renodlade digitala färdigheter och inkluderar säker, gemensam och kreativ användning av IKT, inbegripet kodning.

(9)  Förenade kungariket röstade mot denna rekommendation.

(10)  Se särskilt OECD:s undersökning om vuxenbefolkningens kompetens, som genomförts inom ramen för programmet för internationell utvärdering av vuxnas kompetens (PIAAC).

(11)  Den icke-formella utbildningen är viktig för att uppmuntra unga att delta i samhället och den demokratiska processen – en av prioriteringarna för EU-samarbetet i ungdomsfrågor (EU:s ungdomsrapport 2015).

(12)  Policy Measures to Improve the Attractiveness of the Teaching Profession in Europe, Europeiska kommissionen (2013).

(13)  Dessa arbetsgrupper – som först inrättades av kommissionen inom ramen för arbetsprogrammet Utbildning 2010 för att genomföra den öppna samordningsmetoden inom utbildningen – erbjuder ett forum för utbyte av bästa praxis på dessa områden. De sammanför experter från medlemsstaterna på frivillig basis.

(14)  Inbördes rådgivning är ett instrument som på frivillig och öppen basis sammanför professionella kolleger från ett litet antal nationella förvaltningar för att tillhandahålla extern rådgivning till ett land som genomgår en betydande politisk utveckling. Den är avsedd att gå utöver informationsutbyte och erbjuda ett forum för lösningar på nationella utmaningar genom en workshop som bygger på deltagande.

---

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/36

---

Rådets slutsatser om att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid och främja framgång i skolan

(2015/C 417/05)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD

SOM BEAKTAR

—	Europa 2020-strategins mål på utbildningsområdet om att fram till 2020 minska den genomsnittliga andelen elever som lämnar skolan i förtid i Europa (1) till under 10 % (2),

—	rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (3),

—	2015 års gemensamma rapport från rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för ett europeiskt utbildningssamarbete (4),

SOM ÄVEN BEAKTAR

—	Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande (5),

—	rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om utbildningens sociala dimension (6),

—	rådets slutsatser om förskola och barnomsorg: att ge våra barn bästa möjliga grund för morgondagens värld (7),

—

rådets rekommendation från 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (8), särskilt den bifogade policyramen, där medlemsstaterna uppmanas att se till att de före utgången av 2012 har utarbetat övergripande strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid, innefattande förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder,

—	Europaparlamentets resolution av den 1 december 2011 om insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid (9),

—	rådets rekommendation av den 22 april 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (10),

—	Parisförklaringen av den 17 mars 2015 om främjande av medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning,

OCH SOM DÄRTILL BEAKTAR

—

det luxemburgska ordförandeskapets symposium med titeln ”Att fortsätta på rätt spår – att hantera frågan om elever som lämnar skolan i förtid och att främja framgång i skolan”, som hölls i Luxemburg den 9–10 juli 2015 och samlade deltagare från hela EU på områdena för beslutsfattande, forskning och praxis för att diskutera denna viktiga fråga,

—	det luxemburgska ordförandeskapets konferens om mångfald och flerspråkighet i förskoleverksamhet och barnomsorg, som hölls i Luxemburg den 10–11 september 2015,

—	2013 års slutrapport från den tematiska arbetsgruppen inom ramen för Utbildning 2020 om avbruten skolgång och 2015 års politiska budskap från arbetsgruppen för skolpolitik,

—	2014 års rapport från den tematiska arbetsgruppen inom ramen för Utbildning 2020 om förskoleverksamhet som innehåller förslag till centrala principer för en kvalitetsram inom detta område,

ANSER ATT

nu när både Europa 2020-strategin och den strategiska ramen Utbildning 2020 har hunnit halvvägs och fyra år har förflutit sedan rådet antog en rekommendation om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (11), är tiden mogen för en utvärdering av de framsteg som gjorts hittills, i syfte att se över, konsolidera och förbättra åtgärderna för att minska detta fenomen och främja framgång i skolan för alla,

sedan rådets rekommendation antogs 2011 har många tidigare forskningsresultat som rör elever som lämnar skolan i förtid förfinats och kompletterats genom peer learning och utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna, genom ytterligare forskning och genom detaljerad analys av de politiska strategier som har antagits på nationell nivå; Europa 2020-strategins överordnade mål om att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid har hållit denna fråga högt på de nationella politiska dagordningarna och har bidragit till att främja utbildningsreformer,

trots att det under de senaste åren har gjorts konkreta framsteg när det gäller att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid, avslutar fortfarande alltför många elever sin utbildning i förtid (12); väldiga skillnader kvarstår mellan och inom medlemsstaterna, och de övergripande strategier som förordades i rådets rekommendation från 2011 saknas fortfarande i många länder,

av denna orsak är EU och medlemsstaterna medvetna om att man aktivt måste arbeta för att uppnå – och om möjligt till och med överträffa – Europa 2020-strategins mål,

BETONAR ATT

1.

avbruten skolgång tenderar att vara en följd av flera olika, ofta sinsemellan sammanhängande personliga, sociala, ekonomiska, kulturella, utbildningsmässiga, könsrelaterade och familjerelaterade faktorer och är kopplad till situationer med ackumulerade missgynnsamma förhållanden, som ofta har sitt ursprung i den tidiga barndomen; grupper med låg socioekonomisk status påverkas i större utsträckning, och andelen elever som lämnar skolan i förtid är särskilt alarmerande i vissa grupper, såsom barn med invandrarbakgrund (inklusive nyanlända invandrare och utlandsfödda barn), romska barn och barn med behov av specialundervisning,

2.

undervisningssystemens utformning och kvalitet har också en stor inverkan på elevernas deltagande och resultat, och vissa systemiska faktorer kan påverka inlärningen negativt; dessutom kan faktorer såsom ett missgynnsamt skolklimat, våld och mobbning, en inlärningsmiljö där eleverna inte känner sig respekterade eller uppskattade, undervisningsmetoder och läroplaner som kanske inte alltid är de mest lämpliga, otillräckligt elevstöd, brist på studie- och yrkesvägledning eller dåliga relationer mellan lärare och elever leda till att elever lämnar utbildningen i förtid,

3.

i våra alltmer mångfacetterade samhällen finns det ett akut behov av inkluderande och samordnade insatser från aktörer både inom och utanför utbildningsområdet som syftar till att främja gemensamma värden såsom tolerans, ömsesidig respekt, lika möjligheter och icke-diskriminering, såväl som till att främja social integration, interkulturell förståelse och en känsla av tillhörighet,

4.

att se till att alla ungdomar har lika tillgång till inkluderande undervisning av god kvalitet (13) och en möjlighet att utveckla sin fulla potential oberoende av individuella, familjerelaterade eller könsrelaterade faktorer, socioekonomisk status eller livserfarenheter är av avgörande betydelse för att förebygga marginalisering och socialt utanförskap och för att minska risken för extremism och radikalisering,

5.

slutförd gymnasieutbildning eller yrkesutbildning anses vanligtvis vara minimikrav för en framgångsrik övergång från utbildning till arbetsmarknad och för tillträde till påföljande utbildningsnivåer; i och med att den som avslutar sin utbildning i förtid löper större risk att drabbas av arbetslöshet, fattigdom och socialt utanförskap kan investeringar för att stödja ungdomars utbildning bidra till att bryta fattigdomsspiralen och överföringen av fattigdom och ojämlikhet från generation till generation,

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA ATT MED BEAKTANDE AV SUBSIDIARITETSPRINCIPEN OCH I ENLIGHET MED DE NATIONELLA FÖRUTSÄTTNINGARNA

1.

aktivt arbeta för att genomföra rådets rekommendation från 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid, särskilt genom att a) fortsätta arbetet med att utveckla och genomföra övergripande strategier – eller motsvarande integrerad politik som består av evidensbaserade förebyggande, ingripande och kompenserande åtgärder – som införlivas på ett konsekvent sätt i högkvalitativ utbildning och som åtnjuter varaktigt politiskt engagemang med kraftig tonvikt på förebyggande, b) se till att intressenter från alla relevanta områden (framför allt utbildning, sysselsättning, ekonomiska frågor, sociala frågor, hälso- och sjukvård, bostäder, ungdomsfrågor, kultur och idrott) på alla nivåer deltar engagerat och samarbetar långsiktigt med varandra på grundval av tydligt fastställda roller och ansvarsområden och med nära samordning,

2.

vid sidan av EU-indikatorn för avbruten skolgång undersöka möjligheterna att utveckla eller förbättra de nationella system för uppgiftsinsamling som regelbundet inhämtar ett brett utbud av information (14) om elever, särskilt elever i riskzonen och elever som lämnar skolan i förtid; sådana system, som omfattar alla nivåer och typer av utbildning och helt och hållet uppfyller kraven i nationell dataskyddslagstiftning, skulle kunna a) möjliggöra regelbunden uppföljning av utbildningsframsteg i syfte att tidigt kunna upptäcka och identifiera elever som riskerar att lämna skolan i förtid, b) vara till hjälp vid fastställandet av kriterier och indikatorer för utbildningsmässigt underläge, c) vara till hjälp när det gäller att förstå varför elever lämnar skolan i förtid, bland annat genom insamling av elevernas synpunkter, d) göra det lättare att dels få tillgång till uppgifter och information på olika politiska nivåer, dels använda dem vid styrningen och bevakningen av policyutvecklingen, e) lägga grunden för utveckling av effektiv vägledning och stödverksamhet i skolorna i syfte att förhindra att elever lämnar skolan i förtid samt uppföljningsåtgärder för ungdomar som har lämnat sin utbildning i förtid,

3.

i relevanta fall överväga mer ambitiösa nationella mål för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid, i synnerhet om de gällande målen redan har nåtts,

4.

identifiera de skolor eller lokala miljöer där det finns en hög risk för att elever lämnar skolan i förtid och höga nivåer av utbildningsmässigt underläge och som kan ha behov av ytterligare stöd eller resurser,

5.

på lämpligt sätt eftersträva reformering av utbildningssystem och då titta på hela utbildningsspektrumet, inklusive icke-formellt lärande och med erkännande av ungdomsarbetets roll, i syfte att förbättra den strukturella, pedagogiska, läroplansmässiga och yrkesmässiga kontinuiteten, underlätta övergångar, ta itu med segregation och ojämlikhet i utbildningssystemen och främja åtgärder som stöder elevernas framsteg och utbildningsresultat och motiverar dem att slutföra sin utbildning,

6.

säkerställa allmän och lika tillgång till högkvalitativ förskola och barnomsorg till ett rimligt pris; de kognitiva och icke-kognitiva färdigheter som utvecklas inom förskolan och barnomsorgen kan hjälpa barn att frigöra sin fulla potential och kan lägga grunden för deras liv och framgång i skolan; förskolans och barnomsorgens strukturer bör även uppmuntra till effektiv inlärning av undervisningsspråket eller undervisningsspråken, med respekt för språklig och kulturell mångfald; det är avgörande för barns fortsatta lärande och utveckling att en samhörighetskänsla utvecklas och att trygga och förtroendefulla relationer skapas från tidig ålder,

7.

uppmuntra och främja samarbetsinriktade strategier (som omfattar hela skolan) för att på lokal nivå minska andelen elever som lämnar skolan i förtid, t.ex. genom a) större handlingsutrymme för skolor när det gäller styrning, läroplansfrågor och arbetsmetoder, bland annat genom ökad självständighet kombinerat med faktisk ansvarighet, b) tillräckliga öppna och transparenta kvalitetssäkringsmekanismer samt skolplanerings- och skolförbättringsprocesser som fastställs och genomförs med aktiv medverkan av hela skolgemenskapen (skolledare, undervisande och övrig personal, elever, föräldrar och familjer), c) effektiva partnerskap och effektivt sektorsövergripande samarbete mellan skolor och externa intressenter, däribland en rad olika yrkeskategorier, icke-statliga organisationer, företag, föreningar, ungdomsledare, kommunala myndigheter och tjänster samt andra företrädare från samhället i stort, i enlighet med lokala förhållanden, d) samarbete mellan skolor av olika typer och nivåer i samma område, samt nätverksarbete och mångprofessionella lärgemenskaper på regional, nationell och internationell nivå, för att främja utbyte av god praxis, e) excellens inom skolstyrning och skolledarskap, till exempel genom att förbättra rekryteringsförfarandena och möjligheterna till kontinuerlig fortbildning för skolledare, f) en anda av stöd och samarbete mellan elever, föräldrar, familjer och skolpersonal, i syfte att stärka ungdomars samhörighet med skolsystemet, öka deras motivation för lärande och uppmuntra dem att delta i samarbetsinriktade beslutsprocesser, g) stöd till skolor när de ska nå ut till alla föräldrar och familjer utöver de formella kraven på deltagande och när en kultur av ömsesidig tillit och respekt ska skapas där föräldrar och familj känner sig välkomna i skolan och involverade i sina barns lärande, h) mekanismer för att känna igen tidiga tecken på brist på engagemang, såsom regelbunden frånvaro eller beteendeproblem, i) systematiska stödramar för elever som riskerar att lämna skolan i förtid, inbegripet mentorskap, rådgivning och psykologiskt stöd, samt möjlighet till kompletterande stöd till elever vilkas modersmål skiljer sig från undervisningsspråket eller undervisningsspråken, j) tillhandahållande av ett brett utbud av tillgängliga aktiviteter vid sidan av schemat och utanför skolan – till exempel inom idrott, konst, frivilligarbete eller ungdomsarbete – som kan komplettera lärandet och öka elevernas deltagande, motivation och samhörighetskänsla,

8.

undersöka möjligheten till mer individanpassade, elevcentrerade undervisnings- och lärandeformer, inbegripet med hjälp av digitala resurser, samt användning av olika utvärderingsmetoder, till exempel formativ bedömning (15), och då samtidigt främja höga förväntningar hos alla elever och tillgång till den grundläggande kompetens och kunskap som bäst rustar eleverna för framtiden,

9.

med vederbörligt beaktande av det institutionella oberoendet, se till att den inledande lärarutbildningen och den kontinuerliga fortbildningen ger lärare, utbildare, skolledare, förskole- och barnomsorgspersonal och annan personal de färdigheter, den kompetens och den bakgrundskunskap som krävs för att förstå och ta itu med utbildningsmässigt underläge och möjliga riskfaktorer som kan leda till bristande engagemang eller att elever lämnar skolan i förtid; dessa färdigheter och denna kompetens och bakgrundskunskap skulle kunna omfatta frågor som exempelvis strategier för klassrums- och mångfaldshantering, relationsskapande, konfliktlösning, metoder för att förhindra mobbning, samt studie- och yrkesvägledning,

10.

säkerställa att alla elever har tillgång till studie- och yrkesvägledning, flexiblare övergångar och högkvalitativ yrkesutbildning av samma värde som den allmänna utbildningen,

11.

ge alla ungdomar som har lämnat utbildningen i förtid tillgång till högkvalitativa system som ger dem en andra chans samt andra möjligheter att återkomma till den ordinarie utbildningen och se till att kunskap, färdigheter och kompetens som inhämtas på dessa sätt, inklusive genom icke-formellt och informellt lärande, valideras enligt rådets rekommendation från 2012 (16),

UPPMANAR MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT

1.

dra största möjliga nytta av de möjligheter som erbjuds inom ramen för den strategiska ramen Utbildning 2020 och genom den öppna samordningsmetoden, inbegripet möjligheten att stärka peer learning och, om så krävs, att ingå kontrakt om forskning och studier, för att stärka evidensbaserat beslutsfattande och ta fram och sprida exempel på framgångsrik politisk praxis,

2.

använda de finansieringsmöjligheter som erbjuds genom EU-instrument som programmet Erasmus+, Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för strategiska investeringar (17) för att stödja åtgärder som syftar till att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid som en del av övergripande politik och till att främja samarbete i och med anknytning till skolor,

3.

fortsätta att genom forskning och peer learning fastställa exempel på de mest effektiva samverkansmetoderna i skolor och på lokal nivå för att lindra utbildningsmässiga underlägen, minska andelen elever som lämnar skolan i förtid och sörja för en mer inkluderande utbildning; sörja för bred spridning av sådana metoder bland yrkesverksamma i skolan och intressenter, särskilt genom e-vänskolekontakterna och School Education Gateway,

UPPMANAR KOMMISSIONEN ATT

1.

fortsätta att följa och sprida information om utvecklingen i medlemsstaterna och att rapportera med jämna mellanrum om framstegen i riktning mot Europa 2020-målet och genomförandet av medlemsstaternas strategier eller motsvarande integrerade politik för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid i samband med den europeiska planeringsterminen och rapporteringsarrangemangen för Utbildning 2020, inbegripet genom utbildningsöversikten,

2.

utveckla ytterligare samarbete med forskare, medlemsstater, relevanta intressenter, nätverk och organisationer i syfte att stödja genomförandet av politik nationellt och på EU-nivå för elever som lämnar skolan i förtid,

3.

förbättra samarbetet i denna fråga med relevanta internationella organisationer såsom OECD, i samverkan med medlemsstaterna,

4.

i samband med den planerade halvtidsöversynen av Erasmus+ hålla i åtanke vikten av att bibehålla fokus på inkluderande utbildning och minskning av andelen elever som lämnar skolan i förtid.

---

(1)  Den andel av befolkningen i åldern 18–24 år som har högst grundskoleutbildning och inte längre deltar i utbildning (Eurostat/arbetskraftsundersökningen).

(2)  EUCO 13/10, bilaga I, fjärde strecksatsen (s. 12).

(3)  EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.

(4)  Se sidan 25 i detta nummer av EUT.

(5)  EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(6)  EUT C 135, 26.5.2010, s. 2.

(7)  EUT C 175, 15.6.2011, s. 8.

(8)  EUT C 191, 1.7.2011, s. 1.

(9)  EUT C 165 E, 11.6.2013, s. 7.

(10)  EUT C 120, 26.4.2013, s. 1.

(11)  Förenade kungariket röstade mot rekommendationen.

(12)  Enligt uppgifterna för 2014 lämnade 11,1 % av 18–24-åringarna utbildningen utan slutförd gymnasieutbildning, vilket innebär ungefär 4,4 miljoner ungdomar (källa: Eurostat [arbetskraftundersökningen], 2014).

(13)  I dessa slutsatser avses med begreppet inkluderande undervisning vars och ens rätt till högkvalitativ utbildning som tillgodoser grundläggande inlärningsbehov och berikar elevernas liv.

(14)  Ett brett utbud av information innebär framför allt förbättrad kunskap om

—	vid vilken ålder eleverna avbryter utbildningen,

—	förhållandet mellan avbruten skolgång och skolk,

—	skillnader när det gäller avbruten skolgång, beroende på kön, skolresultat eller avklarad utbildningsnivå,

—	den socioekonomiska bakgrunden eller en alternativ indikator, till exempel information om det lokala området,

—	elevens bakgrund och/eller modersmål.

(15)  I dessa slutsatser avses med formativ bedömning de åtgärder som tillämpas för att korrekt fastställa elevernas behov och ge snabb och fortlöpande återkoppling som ett led i lärandet.

(16)  EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.

(17)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 (EUT L 169, 1.7.2015, s. 1).

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/41

---

Rådets slutsatser om kultur i EU:s yttre förbindelser med fokus på kultur i utvecklingssamarbetet

(2015/C 417/06)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD,

1.

SOM ERINRAR om att unionen och dess medlemsstater i artikel 167.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt uppmanas att främja samarbetet med tredjeland och behöriga internationella organisationer på kulturområdet, medan unionen i artikel 167.4 uppmanas att beakta de kulturella aspekterna då den handlar enligt andra bestämmelser i fördragen, särskilt för att respektera och främja sin kulturella mångfald,

2.

SOM UNDERSTRYKER att kultur i EU:s yttre förbindelser, bland annat i utvecklingssamarbetet, är en av prioriteringarna i den europeiska kulturagendan (1) och rådets efterföljande arbetsplaner för kultur (2) och att sektorsövergripande samarbete är viktigt för att öka samstämmigheten mellan olika politikområden, vilket betonas i några av rådets nyligen antagna slutsatser (3),

3.	SOM BEAKTAR att unionens politik på området för utvecklingssamarbete i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget ska föras inom ramen för principerna och målen för unionens yttre åtgärder och att unionens och medlemsstaternas politik för utvecklingssamarbete ska komplettera och förstärka varandra,

4.

SOM ERINRAR OM Förenta nationernas antagande av Agenda 2030 för hållbar utveckling (4), som i flera av målen innehåller uttryckliga hänvisningar till kultur, samt om rådets slutsatser av den 16 december 2014 om en omdanande agenda för tiden efter 2015 (5) i vilka man konstaterar att kulturen, inbegripet världens kulturarv och de kulturella och kreativa näringarna, kan spela en viktig roll när det gäller att uppnå en hållbar och inkluderande utveckling,

5.	SOM BETONAR att EU vägleds av det faktum att alla mänskliga rättigheter, oavsett om de är medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala eller kulturella, är universella, odelbara samt beroende av och förbundna med varandra (6),

6.

SOM ERINRAR OM att EU och dess medlemsstater har anslutit sig till, och således har åtagit sig att genomföra, 2005 års Unescokonvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar, där det bland annat betonas att det är nödvändigt att införliva kultur som ett strategiskt inslag i utvecklingspolitiken och att den kulturella mångfalden bara kan skyddas och främjas om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter garanteras,

SOM ÄR ÖVERTYGAT OM att kulturen måste utgöra en del av en strategisk och övergripande strategi för unionens yttre förbindelser och utvecklingssamarbete med tanke på dess betydande kapacitet att stärka dessa politikområden genom att bidra till uppbyggnaden av långsiktiga förbindelser som bygger på direkta kontakter mellan personer, ömsesidig förståelse, tillit och trovärdighet,

SOM BEAKTAR Europeiska unionens och medlemsstaternas respektive behörighetsområden samt subsidiaritetsprincipen,

BETONAR FÖLJANDE:

Kultur i EU:s yttre förbindelser

7.

För att kunna förverkliga kulturens potential att bli en viktig del av de yttre förbindelserna räcker det inte med att framhålla de europeiska kulturernas mångfald, man måste också sträva efter att skapa en ny anda av dialog, ömsesidigt lyssnande och lärande, gemensam kapacitetsuppbyggnad och global solidaritet (7) i enlighet med rekommendationerna i den förberedande åtgärden för kultur i EU:s yttre förbindelser (8) och rapporten om kultur och yttre förbindelser med Kina (9).

8.

Det föreligger dock ett behov av att bättre samordna insatserna i riktning mot ett strategiskt europeiskt tillvägagångssätt i syfte att på ett enhetligt och konsekvent sätt integrera kulturen i EU:s yttre förbindelser och bidra till att unionens och medlemsstaternas åtgärder kompletterar varandra. Ett sådant upplägg skulle bland annat inbegripa tematiska och geografiska prioriteringar, realistiska mål och resultat, målgrupper, gemensamma intressen och initiativ, bestämmelser om finansiering, medborgardeltagande och genomförandemetoder.

9.

Ett strategiskt tillvägagångssätt på EU-nivå skulle också göra det möjligt att hantera aktuella utmaningar, som migrationskrisen, radikalisering, främlingsfientlighet, förstörelse av och hot mot kulturarvet samt olaglig handel med kulturföremål, på ett mer effektivt sätt.

Kultur i utvecklingssamarbetet

10.

Att främja en konsekvent politik är särskilt avgörande för utvecklingssamarbetet, med tanke på den viktiga roll som medlemsstaterna och EU spelar på detta område och också med tanke på Agenda 2030 för hållbar utveckling.

11.

Kultur utgör en väsentlig del av utvecklingens mänskliga, sociala, ekonomiska och miljömässiga dimension och är därför av avgörande betydelse för en hållbar utveckling, med tanke på att — de dynamiska kulturella och kreativa sektorerna, inklusive kulturarvet, i partnerländerna kan bidra till fattigdomsminskning, eftersom de är viktiga katalysatorer för tillväxt, sysselsättning, social sammanhållning och lokal utveckling, — kultur, liksom främjande av och respekt för den kulturella mångfalden, spelar en viktig roll i samband med konfliktförebyggande, fredsbyggande åtgärder och försoning i konfliktområden och tidigare konfliktområden, — interkulturell dialog främjar ökad förståelse och underlättar starkare partnerskap mellan berörda parter, — en oberoende kultur- och mediesektor är en grundläggande förutsättning för åsiktsfrihet och yttrandefrihet, kulturell mångfald, aktivt demokratiskt medborgarskap och en hållbar demokratisk utveckling, — antagandet av särskilda strategier för kultur och utvecklingssamarbete leder till mer effektiva och hållbara åtgärder på ett stort antal områden.

12.

För att fullständigt kunna utnyttja kulturens stora potential för utvecklingssamarbete bör man dock utarbeta en mer helhetsinriktad strategi som inbegriper en integrering av den kulturella dimensionen i utvecklingsprogrammen och ett lämpligt stöd till kulturaktörer på längre sikt i stället för engångsinsatser.

13.

Ett sådant upplägg skulle bland annat kunna bygga på följande beståndsdelar: — Ett erkännande av att kulturen har ett värde i sig och av kultur som ett instrument för utvecklingssamarbete. — Fastställande, på grundval av en samsyn om enhetlighet och samstämmighet, av praktiska sätt att integrera den kulturella dimensionen när man utarbetar sektorsspecifika utvecklingsprogram. — Stöd för en strukturerad och långsiktig utveckling av de kulturella och kreativa sektorerna i partnerländerna, särskilt vad gäller kapacitetsuppbyggnad, kulturpolitisk styrning och system för immateriell äganderätt. — Ökade insatser för att skydda och bevara världens materiella och immateriella kultur- och naturarv. — Främjande av undervisningens roll när det gäller att främja pluralism, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. — Fastställande av ett realistiskt antal prioriterade åtgärder som regelbundet kan ses över för att man ska få en klar uppfattning om projektresultaten och deras bidrag till hållbar utveckling och fattigdomsminskning liksom till social sammanhållning, tillväxt och sysselsättning. — Komplementaritet mellan unionens, medlemsstaternas och andra aktörers befintliga program och finansieringssystem och finansieringsinstrument och, vid behov, ökade möjligheter att stödja kulturella initiativ inom ramen för dessa. — En nedifrån-och-upp-strategi som främjar nationellt och lokalt egenansvar, involverar partnerländer och får samtliga berörda parter att engagera sig, särskilt icke-statliga organisationer, det civila samhället och den privata sektorn.

14.

Ett snabbt agerande är särskilt viktigt med tanke på det kommande genomförandet och den kommande övervakningen av målen för hållbar utveckling i Agenda 2030 (10) för att se till att kulturen beaktas i tillräckligt hög grad och kan fullgöra sin uppgift i detta avseende.

MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN UPPMANAS DÄRFÖR ATT

15.

delta i en ad hoc-arbetsgrupp som Luxemburg kommer att stå värd för. Denna grupp ska bidra till utarbetandet av en konkret, evidensbaserad, gemensam och långsiktig strategi för kultur och utvecklingssamarbete. För att göra det lättare för relevanta aktörer på fältet att agera på ett samstämmigt sätt ska gruppen samla in och utbyta bästa praxis när det gäller kultur och utvecklingssamarbete och undersöka empiriska bevis för kulturens inverkan på utvecklingen. Det kommer att vara en informell grupp med frivilligt deltagande, som kommer att sammanträda under den inledande perioden 2016–2017. Den kommer att stå öppen för aktörer från både kulturområdet och utvecklingsområdet, i synnerhet medlemsstaterna (särskilt innevarande och kommande rådsordförandeskap), kommissionen, Europaparlamentet, relevanta internationella organisationer som är aktiva inom kultur och utveckling, partnerländer, externa partner, särskilt European Union National Institutes for Culture (EUNIC), samt det civila samhällets och icke-statliga organisationers plattformar. Resultaten av gruppens arbete ska läggas fram för rådets berörda förberedande organ, särskilt på området för kultur och utvecklingssamarbete.

DESSUTOM UPPMANAS KOMMISSIONEN ATT

16.

stärka kulturen som en särskild dimension av insatserna för utvecklingssamarbete,

17.

tillsammans med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik utveckla och för rådet lägga fram ett mer strategiskt förhållningssätt till kultur i de yttre förbindelserna, som bygger på de principer som anges ovan och som bland annat bör stödja konstnärlig frihet, kulturell yttrandefrihet och respekt för den kulturella mångfalden och kulturarvet.

---

(1)  Godkändes genom rådets resolution av den 16 november 2007 om en europeisk kulturagenda (EUT C 287, 29.11.2007, s. 1).

(2)  Den senaste är arbetsplanen för kultur (2015–2018) (EUT C 463, 23.12.2014, s. 4).

(3)  De senaste är rådets slutsatser av den 26 november 2012 om kulturpolitisk styrning (cultural governance) (EUT C 393, 19.12.2012, s. 8).

(4)  Vid FN-toppmötet om hållbar utveckling (i New York den 25–27 september 2015) antogs Agenda 2030 för hållbar utveckling (”Förändra vår värld”), med bland annat en enda uppsättning globala mål för hållbar utveckling som kommer att ersätta millenniemålen: https://sustainabledevelopment.un.org/post2015/transformingourworld

(5)  16716/14.

(6)  EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet online och offline (dok. 9647/14).

(7)  Också i linje med Europaparlamentets resolution av den 12 maj 2011 om de kulturella aspekterna i EU:s yttre åtgärder.

(8)  Den förberedande åtgärden för kultur i EU:s yttre förbindelser som initierades av Europaparlamentet 2012 genomfördes under perioden 2012–2013 i syfte att stödja pågående strategireflektion och strategiutformning när det gäller att stärka kulturens roll i de yttre förbindelserna och för att underlätta det kommande arbetet på detta område. Den slutliga rapporten offentliggjordes 2014: http://cultureinexternalrelations.eu/main-outcomes/

(9)  A strategy for EU-China cultural relations: rapport från expertgruppen för kultur och yttre förbindelser – Kina (november 2012).

(10)  Särskilt målen nummer 4 (delmål 4.7), 8 (delmål 8.9), 11 (delmål 11.4) och 12 (delmål 12.b).

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/44

---

Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om ändring av arbetsplanen för kultur (2015–2018) vad gäller prioriteringen interkulturell dialog

(2015/C 417/07)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR, FÖRSAMLADE I RÅDET,

SOM ERINRAR OM slutsatserna av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om en arbetsplan för kultur (2015–2018) (1),

SOM BEAKTAR Europeiska rådets slutsatser från oktober 2015 (2), där det konstateras att hanteringen av migrations- och flyktingkrisen är en gemensam skyldighet som kräver en övergripande strategi och en målmedveten, långsiktig insats i en anda av solidaritet och ansvar,

SOM UNDERSTRYKER att efter det att migranternas och flyktingarnas omedelbara behov har tillgodosetts måste fokus riktas mot deras sociala och ekonomiska integration,

SOM BETONAR att kulturen och konsten spelar en viktig roll i processen för att integrera de flyktingar som kommer att beviljas asylstatus, eftersom dessa områden kan bidra till en bättre förståelse hos flyktingarna av deras nya miljö och dess växelverkan med deras egen sociokulturella bakgrund och således bidra till att bygga ett samhälle med större sammanhållning och öppenhet,

SOM ERINRAR OM att interkulturell dialog kan bidra till att individer och folk närmar sig varandra, till att förebygga konflikter och till försoningsprocesser (3) och om att interkulturell dialog har stått i fokus för det europeiska samarbetet på kulturområdet sedan 2002 och för närvarande är en prioritering i arbetsplanen för kultur (2015–2018),

HAR, mot bakgrund av migrations- och flyktingkrisen och i syfte att främja ett inkluderande samhälle baserat på kulturell mångfald, ENATS OM att ändra arbetsplanen för kultur (2015–2018) genom att justera prioritering D3 a om interkulturell dialog enligt följande:

Prioritering D: Främjande av kulturell mångfald, kultur i EU:s yttre förbindelser och rörlighet

Europeisk kulturagenda: Kulturell mångfald och interkulturell dialog (3.1), kultur som ett väsentligt inslag i internationella förbindelser (3.3)

Europa 2020-strategin: Hållbar tillväxt för alla (prioriteringarna 2, 3), utnyttja EU:s utrikespolitiska instrument

Åtgärder av	Teman	Arbetsinstrument och arbetssätt (även sektorsövergripande)	Målresultat och vägledande tidsplan
Kommissionen/medlemsstaterna	a)   Interkulturell dialog Mot bakgrund av migrations- och flyktingkrisen undersöka hur kultur och konst kan bidra till att individer och folk närmar sig varandra, öka deras deltagande i kultur- och samhällslivet, samt främja interkulturell dialog och kulturell mångfald. Länkar till andra integrationsnätverk och databaser på EU-nivå (4) kommer att upprättas.	Den öppna samordningsmetoden Experterna kommer att bedöma politiken och befintlig god praxis när det gäller interkulturell dialog (5) med särskilt fokus på migranters och flyktingars integration i samhället genom konst och kultur.	2016 Handbok med god praxis.

---

(1)  EUT C 463, 23.12.2014, s. 4.

(2)  EUCO 26/15.

(3)  Rådets slutsatser om främjande av kulturell mångfald och interkulturell dialog i unionens och dess medlemsstaters yttre förbindelser (EUT C 320, 16.12.2008, s. 10).

(4)  T.ex. EU-kommissionens webbplats om integration: https://ec.europa.eu/migrant-integration/integration-practices

(5)  En sammanställning av befintlig politik och praxis för främjande av kulturell mångfald och interkulturell dialog återfinns i 2014 års rapport från arbetsgruppen för den öppna samordningsmetoden om de offentliga konst- och kulturinstitutionernas roll i främjandet av kulturell mångfald och interkulturell dialog: http://ec.europa.eu/culture/library/reports/201405-omc-diversity-dialogue_en.pdf

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/45

---

Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om en utvärdering av resolutionen från 2011 om EU-medlemsstaternas representation i Wadas stiftelsestyrelse och om samordningen av EU:s och dess medlemsstaters ståndpunkter inför möten inom Wada

(2015/C 417/08)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR

SOM ERINRAR OM

resolutionen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om EU-medlemsstaternas representation i Världsantidopningsbyråns (Wadas) stiftelsestyrelse och om samordningen av EU:s och dess medlemsstaters ståndpunkter inför möten inom Wada och särskilt att erfarenheterna från tillämpningen av denna resolution ska utvärderas senast den 31 december 2015 (1),

SOM NOTERAR

diskussionerna vid det informella ministermötet om idrottsfrågor som ägde rum i Luxemburg den 6–7 juli 2015, där tillämpningen av resolutionen togs upp,

HAR ENATS OM FÖLJANDE:

representationssystemet och samordningsarrangemangen i enlighet med resolutionen från 2011 bör behållas,

KONSTATERAR ATT FÖLJANDE DELAR BÖR STÄRKAS:

—	mer regelbundet deltagande av rådets ordförandeskap i möten inom Europarådet (även i Cahama) och Wada,

—	mer systematiska bidrag från kommissionen vid utarbetandet av utkast till EU-mandat i frågor inom EU:s behörighet,

—	ökad vetenskaplig expertis bland medlemsstaterna och rådets ordförandeskap, t.ex. genom utnyttjande av befintliga informella expertnätverk,

—	förbättrade extra samordningsmöten och samordningsmöten på plats och förberedelser inför ”myndighetsmöten”,

HAR ENATS OM FÖLJANDE:

rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, ska senast den 31 december 2018 än en gång utvärdera erfarenheterna från den fortsatta tillämpningen av resolutionen från 2011 och överväga om det behövs några ändringar av den ordning som inrättats genom denna resolution.

---

(1)  EUT C 372, 20.12.2011, s. 7.

---

15.12.2015

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 417/46

---

Rådets slutsatser om främjande av motoriska färdigheter, fysisk aktivitet och idrottsverksamhet för barn (1)

(2015/C 417/09)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD OCH FÖRETRÄDARNA FÖR MEDLEMSSTATERNAS REGERINGAR

I.

SOM ERINRAR OM DEN POLITISKA BAKGRUNDEN, I ENLIGHET MED BILAGAN, SAMT OM 1. rådets slutsatser av den 27 november 2012 om ”underlättande av hälsofrämjande fysisk aktivitet”, (HFA) (2) som understryker följande: ”fysisk aktivitet ger genom sina nyttoeffekter för förebyggande, behandling och rehabilitering nyttoeffekter i alla åldrar”, 2. rådets rekommendation av den 26 november 2013 om befrämjande av hälsofrämjande fysisk aktivitet i alla sektorer (3) som uppmanade medlemsstaterna att utarbeta sektorsövergripande policyer och integrerade strategier som inbegriper idrott, utbildning, hälsa, transport, miljö, stadsplanering och andra relevanta sektorer och som underströk följande: ”gymnastik och idrott i skolan kan vara ett effektivt verktyg för att öka medvetenheten om hur viktigt det är med HFA, och man kan på ett enkelt och effektivt sätt rikta sig till skolorna med målet att genomföra åtgärder i detta hänseende”, 3. den andra EU-arbetsplanen för idrott för tiden 2014–2017 (4), antagen den 21 maj 2014, som fastställde idkandet av hälsofrämjande fysisk aktivitet och utbildning inom idrott som prioriterade teman inom det europeiska samarbetet på idrottsområdet och som inrättade expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet, vilken lade fram rekommendationer för att uppmuntra till gymnastik i skolor, däribland motoriska färdigheter bland de yngsta barnen och att skapa värdefull samverkan med idrottssektorn, lokala myndigheter och den privata sektorn,

II.

KONSTATERAR ATT 4. det internationella samfundet sedan länge erkänner vikten av lek och rekreation i varje barns liv; det i 1989 års FN-konvention om barnets rättigheter, artikel 31, uttryckligen anges att ”[k]onventionsstaterna erkänner barnets rätt till vila och fritid, till lek och rekreation anpassad till barnets ålder samt rätt att fritt delta i det kulturella och konstnärliga livet”; all verksamhet som riktas till barn, inbegripet idrottsverksamhet och gymnastik, måste alltid genomföras i överensstämmelse med FN-konventionen om barnets rättigheter, 5. det i EU-riktlinjerna om fysisk aktivitet (5) påpekades att småbarns dagliga vanor har förändrats under senare år till följd av nya fritidsmönster (tv, internet, datorspel, smarta telefoner, osv.) och att detta har lett till minskad fysisk aktivitet; sociala begränsningar och budgetbegränsningar, förändringar i livsstil eller en brist på lämpliga idrottsanläggningar i närheten också kan förklara denna trend; det i EU-riktlinjerna betonades att det finns en oro över huruvida fysisk aktivitet bland barn och ungdomar har ersatts av mer stillasittande aktiviteter, 6. barns fysiska aktivitet har minskat under de senaste tjugo åren trots deras allmänna benägenhet att röra på sig; denna förändring har sammanfallit med att allt fler barn lider av övervikt och fetma samt hälsoproblem eller fysiska funktionshinder, t.ex. muskuloskeletala besvär; det enligt uppskattningar från WHO:s initiativ för övervakning av barnfetma (Childhood Obesity Surveillance Initiative, COSI), var ungefär en tredjedel av barnen i åldrarna 6–9 år i EU överviktiga eller led av fetma 2010 (6); detta är en oroväckande ökning sedan 2008 då den uppskattade andelen var en fjärdedel (7); förekomsten i industrialiserade länder av övervikt och fetma bland barn under 5 år har ökat från 8 % 1990 till 12 % 2010 och förväntas stiga till 14 % 2020 (8); avsaknaden av fysisk aktivitet har också negativa följder för sjuk- och hälsovårdssystemet och ekonomin som helhet; det uppskattas att ungefär 7 % av de nationella sjuk- och hälsovårdsbudgetarna varje år används för sjukdomar med koppling till fetma (9), 7. för att förebygga dessa hälso- och utvecklingsproblem bland barn måste alla barn (även barn med funktionsnedsättningar) uppmuntras att röra på sig; åren inom förskoleverksamheten är viktiga eftersom viktiga färdigheter utvecklas under den tiden; barn genom lek och fysisk aktivitet får lära sig och öva sig i färdigheter som de kommer att behöva hela livet; denna inlärningsprocess, som kallas utveckling av motoriska färdigheter, fortskrider inte alltid naturligt; det därför är ytterst viktigt att främja medvetenheten och skapa tillfällen för barn att vara fysiskt aktiva, 8. WHO nyligen har konstaterat att otillräcklig fysisk aktivitet är den fjärde viktigaste riskfaktorn för förtida död och sjukdom i världen (10); fördelarna med fysisk aktivitet är välkända; fysisk aktivitet är ett av de effektivaste sätten att förebygga icke smittsamma sjukdomar, bekämpa fetma och upprätthålla en sund livsstil (11); det finns allt starkare bevis för att det föreligger ett positivt samband mellan motion och psykisk hälsa och kognitiva processer (12); WHO:s rapporter (13) har visat att regelbunden och måttlig eller intensiv idrottsaktivitet eller fysisk aktivitet (14) (minst 60 minuter per dag för barn i skolåldern och tre timmar för barn i förskoleåldern) skapar en benägenhet för fysisk aktivitet som ökar i ungdomen och i vuxen ålder (15); studier också har visat att barn som börjar träna i en tidig ålder tenderar att klara sig bättre akademiskt och ha färre beteenderelaterade och disciplinära problem samt kan vara uppmärksamma i klassrummet under en längre tid än sina kamrater (16), 9. utbildningsmiljön spelar en särskilt viktig roll i detta sammanhang eftersom barn deltar i fysisk verksamhet och idrott i skolan; skolorna och lärarna därför underlättar barns fysiska aktivitet, tillsammans med personal inom förskoleverksamheten och idrottsföreningar; för barnen spelar föräldrarna, familjen och samhället i stort också en viktig roll, 10. lämplig fysisk aktivitet för barn under 12 år enligt experter bör ordnas enligt åldersgrupp (17); verksamhet på förskole-, lågstadie- och mellanstadienivå inbegriper strukturerad och icke strukturerad verksamhet som hjälper barn att utveckla färdigheter såsom att springa, hoppa och kasta, 11. vissa medlemsstater redan, i olika utsträckning, har utvecklat olika nationella strategier för att uppmuntra till utveckling av motoriska färdigheter bland de yngsta barnen och fysisk verksamhet och idrottsverksamhet för barn under 12 år, oftast i samarbete med idrottssektorn och idrottsföreningar eller -förbund (18), 12. expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet i juni 2015, i linje med sitt uppdrag, lade fram en serie rekommendationer för att uppmuntra till gymnastik i skolor, däribland motoriska färdigheter bland de yngsta barnen,

III.

UPPMANAR EU-MEDLEMSSTATERNA ATT 13. överväga att genomföra sektorsövergripande politik, bland annat i sektorerna utbildning, ungdomsfrågor och hälso- och sjukvård, för att främja fysisk aktivitet samt motoriska färdigheter bland de yngsta barnen med beaktande av i synnerhet nedanstående rekommendationer från expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet, — öka medvetenheten om perioden innan barnet börjar förskolan eller skolan som ett tillfälle att främja fysisk aktivitet bland barn, nämligen genom utveckling av grundläggande motoriska färdigheter och fysisk kompetens, — göra alla berörda grupper inom skol- och fritidssektorn (t.ex. lärare, tränare, föräldrar) medvetna om vikten av att utveckla motions- och idrottsverksamhet som lämpar sig för barn, — bygga upp förbindelser mellan skolor och relevanta organisationer (idrottssektorn, den sociala sektorn och den privata sektorn samt de lokala myndigheterna) för att främja och öka tillgången till fritidsaktiviteter, — uppmana skolor att upprätta en samarbetsram med idrottsorganisationer och andra lokala (nationella) arrangörer av idrottsverksamhet i syfte att främja såväl aktiviteter inom skolan som fritidsaktiviteter och säkerställa tillgången till högkvalitativ och säker infrastruktur och utrustning för gymnastik och idrott samt fritidsaktiviteter eller aktiviteter efter skoltid och genomföra lokala kampanjer för att öka medvetenheten, — överväga initiativ för att uppmuntra lokala myndigheter att skapa gynnsamma förhållanden för att utveckla aktiv transport till och från skolan, 14. uppmuntra och främja initiativ för alla berörda aktörer (lärare, föräldrar, skolor, klubbar, utbildare osv.) på lämplig nivå, i syfte att främja lämpliga motoriska färdigheter och fysiska aktiviteter, 15. uppmuntra till lämpliga idrottsaktiviteter och fysiska aktiviteter, från den tidigaste barndomen och under hela förskole- och primärskoleåldern, i enlighet med barnens specifika behov och åldrar, och samtidigt vägleda instruktörer och utbildare, 16. uppmuntra användning av medvetandehöjande åtgärder och tillhandahållande av information på nationell, regional och lokal nivå, främja intresset för motoriska färdigheter och gymnastik- och idrottsaktiviteter för barn, 17. uppmuntra föräldrar, familjer och samhället i stort att aktivt delta i fysiska aktiviteter med sina barn och då använda lämpliga faciliteter (t.ex. cykelbanor och säkra lekplatser), 18. överväga att stödja initiativ för att förbättra idrottsinfrastrukturen för barn, särskilt vid utbildningsanstalter, och samtidigt främja samarbetet mellan skolor och idrottsklubbar om tillhandahållande av idrottsutrustning och -anläggningar för barn på lokal nivå, 19. överväga att erbjuda incitament för idrottsorganisationer och -klubbar, skolor, utbildningsanstalter, ungdomscentrum och andra samhällsorganisationer eller frivilligorganisationer som främjar fysiska aktiviteter för barn,

IV.

UPPMANAR ORDFÖRANDESKAPET FÖR EUROPEISKA UNIONENS RÅD, MEDLEMSSTATERNA OCH KOMMISSIONEN ATT INOM SINA RESPEKTIVE BEHÖRIGHETSOMRÅDEN 20. notera rekommendationerna från expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet som en grund för framtida politiska åtgärder både på EU-nivå och medlemsstatsnivå, eftersom de innehåller evidensbaserade fakta och praktiska metoder att följa, 21. intensifiera samarbetet mellan de politiska områden som ansvarar för främjande av motoriska färdigheter och gymnastik- och idrottsundervisning för barn, i linje med rekommendationerna från expertgruppen för hälsofrämjande fysisk aktivitet, särskilt sektorerna för idrott, hälsovård, utbildning, ungdom och transport, 22. inför den europeiska idrottsveckan överväga att särskilt fokusera på initiativ som stöder och främjar skolbaserade idrottsaktiviteter och idrottsaktiviteter utanför skoltid, 23. när så är lämpligt, främja införande av nationella övervakningssystem, studier eller utvärderingar för att fastställa barnens nivå av fysisk aktivitet och deras vanor, 24. reflektera över hur uppmuntran till utveckling av motoriska färdigheter bland de yngsta barnen och strategier för att motverka en stillasittande livsstil bland barn kan behandlas på ett effektivare sätt i det framtida arbetet på EU-nivå, 25. uppmuntra till finansiellt stöd för initiativ med koppling till motoriska färdigheter och gymnastik- och idrottsundervisning genom befintliga EU-program såsom Erasmus+ och de europeiska struktur- och investeringsfonderna och välkomna ytterligare information från kommissionen om tillämpningen av EU-finansieringsprogram till förmån för idrott,

V.

UPPMANAR EUROPEISKA KOMMISSIONEN ATT 26. främja och stödja utbyte av bästa praxis för motoriska färdigheter och gymnastik- och idrottsundervisning för barn inom ramen för EU, 27. förbättra evidensbasen genom att samla in kvantitativa och kvalitativa uppgifter (19) rörande fysisk aktivitet, markörer för fysisk kondition samt barns deltagande i idrott inom och utanför förskoleverksamhet eller skolor i nära samarbete med WHO, 28. i samarbete med vetenskapliga experter, inklusive WHO, utveckla riktlinjer för fysisk aktivitet för barn i förskoleverksamhet, skolor och idrottsklubbar, med särskild inriktning på politiska beslutsfattare, lokala myndigheter, föräldrar, familjen och samhället i stort,

VI.

UPPMANAR IDROTTSRÖRELSEN ATT ÖVERVÄGA ATT 29. erbjuda en bred palett med idrottsaktiviteter som inte inbegriper tävling och som är lämpliga för barn, anpassade till en lämplig nivå, i syfte att förbättra deras hälsa och personliga utveckling, 30. stödja organisation av aktiviteter som främjar skolbaserad idrottsverksamhet och idrottsverksamhet utanför skoltid samt motoriska färdigheter bland de yngsta barnen, exempelvis inom ramen för den europeiska idrottsveckan, 31. bidra till utvecklingen av nära partnerskap, gemensamma mål och informationskampanjer med bland annat kommuner och samhällen och sektorerna för utbildning, ungdom och hälsovård för att bekämpa en stillasittande livsstil genom att främja idrott inom och utanför skolan, 32. göra ett starkare åtagande om att främja initiativ för idrottsaktiviteter och fysiska aktiviteter som syftar till att bekämpa en stillasittande livsstil hos barn genom partnerskap och samarbete med den privata och den offentliga sektorn.

---

(1)  Barn avser i dessa slutsatser barn i åldrarna 0–12 år.

(2)  EUT C 393, 19.12.2012.

(3)  EUT C 354, 4.12.2013.

(4)  EUT C 183, 14.6.2014.

(5)  EU-riktlinjer om fysisk aktivitet: Rekommenderade åtgärder till stöd för hälsofrämjande fysisk aktivitet (2008) välkomnades i ordförandeskapets slutsatser från det informella mötet mellan EU-ländernas idrottsministrar. http://ec.europa.eu/sport/library/doc/c1/pa_guidelines_4th_consolidated_draft_en.pdf

(6)  EU Action Plan on Childhood Obesity 2014–2020 (http://ec.europa.eu/health/nutrition_physical_activity/docs/childhoodobesity_actionplan_2014_2020_en.pdf)

(7)  COM(2005) 0637.

(8)  http://www.toybox-study.eu

(9)  EU Action Plan on Childhood Obesity 2014–2020.

(10)  Global Recommendations on Physical Activity for Health, WHO, 2010.

(11)  Lee IM, Shiroma EJ, Lobelo F, Puska P, Blair SN, Katzmarzyk PT, Lancet Physical Activity Series Working Group. Effect of physical activity on major non-communicable disease worldwide: an analysis of burden of disease and life expectancy. Juli 2012. Lancet.

(12)  Strong, WB, RM Malina, CJR Blimkie, SR Daniels, RK Dishman, B Gutin, AC Hergenroeder, A Must, PA Nixon, JM Pivarnik, T Rowland, S Trost, F Trudeau (2005), Evidence Based Physical Activity for School-Age Youth, The Journal of Pediatrics, 146(6):732–737.

U.S. Department of Health and Human Services. Physical Activity Guidelines Advisory Committee Report, 2008. (http://www.health.gov/paguidelines/Report/pdf/CommitteeReport.pdf).

Studie vid University Saint-Gallen, 2011.

(13)  Global recommendations on Physical Activity for Health, World Health Organisation, 2010 (http://apps.who.int/iris/bitstream/10665/44399/1/9789241599979_eng.pdf),

U.S. Department of Health and Human Services. Physical Activity Guidelines Advisory Committee Report, 2008. (http://www.health.gov/paguidelines/Report/pdf/CommitteeReport.pdf).

Studie vid University Saint-Gallen, 2011.

(14)  T.ex. Department of Health and Aging: National Physical Activity Guidelines for Australians. Canberra: Australien, 2014, eller riktlinjerna om fysisk aktivitet från National Health Service (NHS) i England: Physical activity guidelines for children (under five years) (http://www.nhs.uk/Livewell/fitness/Pages/physical-activity-guidelines-for-children.aspx).

(15)  G.J. Welk, J.C. Eisenmann, et J. Dolman, Health-related physical activity in children and adolescents: A bio-behavioural perspective, The handbook of physical education, red. D. Kirk, D. Macdonald and M. O'Sullivan, London: Sage Publications Ltd, 2006, s. 665–684.

(16)  Physical Activity May Strengthen Children's Ability To Pay Attention http://www.sciencedaily.com/releases/2009/03/090331183800.htm and ”The Association between school-based physical activity, Including Physical education and academic performance” U.S. Department of Health and human Services July 2010 http://www.cdc.gov/healthyyouth/health_and_academics/pdf/pa-pe_paper.pdf

(17)  Kategorier föreslagna inom det kanadensiska konceptet om idrottares långsiktiga utveckling (Long-Term Athlete Development, LTAD).

(18)  Till exempel: Frankrike och idrottsförbund för flera grenar (Ufolep, Usep) eller enskilda grenar (gymnastik eller simning) med särskild verksamhet för barn i åldern 0–6 år. I Nederländerna erbjuds särskild undervisning i grenar såsom gymnastik och simning för småbarn. I Österrike finns programmet Kinder gesund bewegen, som har till uppgift att bygga upp samarbeten mellan idrottsklubbar och förskola/primärskola och att främja en aktiv livsstil genom att erbjuda fysisk aktivitet för barn i åldrarna 2–10 år.

(19)  På grundval av den övervakningsram som fastställs i rådets rekommendation om hälsofrämjande fysisk aktivitet (26 november 2013).

---

---