29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/1

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2013/35/EU

av den 26 juni 2013

om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och om upphävande av direktiv 2004/40/EG

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 153.2,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

efter att ha hört Regionkommittén,

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (2), och

av följande skäl:

(1)

Enligt fördraget kan Europaparlamentet och rådet genom direktiv anta minimikrav för att främja förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att garantera en högre skyddsnivå för arbetstagarnas hälsa och säkerhet. I sådana direktiv bör alla administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag undvikas.

(2)	I artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs det att varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.

(3)

Efter ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/40/EG av den 29 april 2004 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (18:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (3) uttrycktes allvarliga farhågor från berörda parter, särskilt läkarkåren, om hur genomförandet av direktivet eventuellt skulle kunna påverka bruket av medicinska behandlingsmetoder som bygger på bilddiagnostik. Farhågor uttrycktes också i fråga om direktivets inverkan på viss industriell verksamhet.

(4)	Kommissionen genomförde en ingående granskning av argumenten från berörda parter och efter flera samråd beslutade den sig för att grundligt ompröva vissa bestämmelser i direktiv 2004/40/EG på grundval av nya vetenskapliga rön som offentliggjorts av internationellt erkända experter.

(5)

Direktiv 2004/40/EG ändrades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/46/EG (4), vilket ledde till ett senareläggande av tidsfristen för införlivandet av direktiv 2004/40/EG med fyra år, och senare genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/11/EU (5), vilket ledde till att tidsfristen för införlivande senarelades till den 31 oktober 2013. Därigenom skulle kommissionen kunna lägga fram ett nytt förslag och lagstiftarna skulle kunna anta ett nytt direktiv som grundar sig på nyare och bättre rön.

(6)

Direktiv 2004/40/EG bör upphävas, och bättre lämpade och proportionella åtgärder som skyddar arbetstagare mot risker förknippade med elektromagnetiska fält bör införas. Det direktivet beaktade inte de långsiktiga effekter, exempelvis eventuell cancerrisk, av exponering för tidsvarierande elektriska, magnetiska och elektromagnetiska fält i sådana fall där det för närvarande inte föreligger några etablerade vetenskapliga bevis för något orsakssamband. Det här direktivet är avsett att ta itu med alla kända direkta och biofysiska effekter och indirekta effekter som orsakas av elektromagnetiska fält, i syfte att inte endast trygga den enskilde arbetstagarens hälsa och säkerhet utan även att skapa ett minimiskydd för alla arbetstagare inom unionen och samtidigt minska en eventuell snedvridning av konkurrensen.

(7)

Detta direktiv omfattar inte påstådda långsiktiga effekter av exponering av elektromagnetiska fält, eftersom det för närvarande inte föreligger några väletablerade vetenskapliga bevis för ett orsakssamband. Om det emellertid kommer fram sådana väletablerade vetenskapliga bevis, bör kommissionen överväga hur man lämpligast kan komma till rätta med sådana effekter och genom sin rapport om det praktiska genomförandet av detta direktiv hålla Europaparlamentet och rådet informerade i detta avseende. Kommissionen bör därvid beakta, utöver den relevanta information som den erhåller från medlemsstaterna, aktuell forskning och nya vetenskapliga rön utifrån uppgifter på detta område.

(8)

Minimikrav bör fastställas för att därigenom ge medlemsstaterna möjlighet att behålla eller anta mer förmånliga bestämmelser för skydd av arbetstagare, särskilt genom att fastställa lägre insatsnivåer (AL) eller gränsvärden för exponering (ELV) när det gäller elektromagnetiska fält. Genomförandet av detta direktiv bör emellertid inte kunna åberopas som skäl till inskränkningar i det skydd som för närvarande finns i varje medlemsstat.

(9)	Systemet för skydd mot elektromagnetiska fält bör begränsas till att definiera, utan att därvid gå in på onödiga detaljer, de mål som ska uppnås och vilka principer och grundläggande värden som ska användas för att möjliggöra en likartad tillämpning av minimikraven i samtliga medlemsstater.

(10)

Skyddet av arbetstagare som utsätts för elektromagnetiska fält kräver att en ändamålsenlig och effektiv riskbedömning genomförs. Detta krav måste emellertid stå i proportion till den faktiska situationen på arbetsplatsen. Därför är det lämpligt att utforma ett skyddssystem som grupperar olika risknivåer på ett enkelt, graderat och lättbegripligt sätt. Följaktligen kan hänvisningar till ett antal indikatorer och standardsituationer, som bör tillhandahållas genom praktiska riktlinjer, vara en användbar hjälp för arbetsgivare när dessa ska fullgöra sina skyldigheter.

(11)

De oönskade effekterna på kroppen är beroende av vilken frekvens det elektromagnetiska fält eller den strålning har som den utsätts för och därför måste systemen för begränsning av exponering vara beroende av frekvens och exponeringsmönster för att på ett adekvat sätt skydda arbetare som exponeras för elektromagnetiska fält.

(12)

Exponeringsnivån för elektromagnetiska fält kan minskas effektivare genom att sätta in förebyggande åtgärder redan vid utformningen av arbetsplatser och genom att vid valet av arbetsutrustning, arbetsprocesser och arbetsmetoder prioritera en minskning av riskerna redan vid källan. Bestämmelser om arbetsutrustning och arbetsmetoder bidrar således till att skydda de berörda arbetstagarna. Det föreligger emellertid ett behov av att undvika dubbla bedömningar, när arbetsutrustning uppfyller kraven i relevant unionsrätt på produktområdet, som fastställer strängare säkerhetskrav än de som föreskrivs i detta direktiv. Detta möjliggör förenklade bedömningar i ett stort antal fall.

(13)	Arbetsgivarna bör anpassa sig till tekniska framsteg och vetenskapliga rön om risker i samband med exponering för elektromagnetiska fält i syfte att förbättra arbetstagarnas säkerhet och hälsoskydd.

(14)

Då detta direktiv är ett särdirektiv enligt artikel 16.1 i rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (6), är direktiv 89/391/EEG följaktligen tillämpligt på arbetstagares exponering för elektromagnetiska fält, utan att detta påverkar tillämpningen av strängare och/eller mer specifika bestämmelser i det här direktivet.

(15)

De fysikaliska storheter, ELV och AL, som fastställs i detta direktiv grundar sig på rekommendationerna från Internationella kommissionen för skydd mot icke-joniserande strålning (ICNIRP) och bör beaktas i enlighet med ICNIRP:s principer, förutsatt att det i detta direktiv inte föreskrivs några särskilda bestämmelser.

(16)

I syfte att säkerställa att detta direktiv hålls uppdaterat bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på rent tekniska ändringar av bilagorna, för att beakta antagandet av förordningar och direktiv på området teknisk harmonisering och standardisering, tekniska framsteg, förändringar av de mest relevanta standarderna eller specifikationerna samt nya vetenskapliga rön om riskerna med elektromagnetiska fält, samt att anpassa AL. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå. När kommissionen förbereder och utarbetar delegerade akter, bör den se till att relevanta handlingar översänds samtidigt till Europaparlamentet och rådet och att detta sker så snabbt som möjligt och på lämpligt sätt.

(17)	Om ändringar av rent teknisk art i bilagorna visar sig nödvändiga, bör kommissionen arbeta i nära samarbete med den rådgivande kommitté för arbetsmiljöfrågor som inrättades genom rådets beslut av den 22 juli 2003 (7).

(18)

I undantagsfall, om tvingande skäl till skyndsamhet så kräver, till exempel möjliga överhängande risker för arbetstagarnas hälsa och säkerhet som följer av exponering för elektromagnetiska fält, bör det vara möjligt att tillämpa det brådskande förfarandet på delegerade akter som antas av kommissionen.

(19)

I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokument (8) har medlemsstaterna åtagit sig att i motiverade fall låta anmälan om införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera förklarande dokument om förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i nationella instrument för införlivande. När det gäller detta direktiv anser lagstiftaren det vara motiverat att sådana dokument översänds.

(20)

Ett system med ELV och AL bör, i tillämpliga fall, ses som ett sätt att underlätta tillhandahållandet av en hög nivå av skydd mot negativa hälsoeffekter och säkerhetsrisker som kan uppstå till följd av exponering för elektromagnetiska fält. Emellertid kan ett sådant system komma i konflikt med särskilda villkor inom vissa verksamheter, t.ex. användningen av magnetresonansteknik inom den medicinska sektorn. Därför är det nödvändigt att beakta dessa särskilda villkor.

(21)

Med tanke på särdragen hos de väpnade styrkorna och i syfte att göra det möjligt för dessa styrkor att fungera effektivt och samverka, bland annat inom gemensamma internationella militära övningar, bör medlemsstaterna kunna genomföra likvärdiga eller mer specifika skyddssystem, exempelvis internationellt överenskomna standarder, såsom Natos standarder, förutsatt att man förebygger negativa hälsoeffekter och säkerhetsrisker.

(22)

Arbetsgivarna bör åläggas att säkerställa att de risker som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen elimineras eller reduceras till ett minimum. Det är dock i specifika fall och under vederbörligen motiverade omständigheter möjligt att de ELV som fastställs i detta direktiv endast tillfälligt överskrids. I sådana fall bör arbetsgivarna åläggas att vidta nödvändiga åtgärder för att så snabbt som möjligt återgå till att iaktta ELV.

(23)

Ett system som säkerställer en hög skyddsnivå när det gäller de negativa hälsoeffekter och säkerhetsrisker som kan uppstå till följd av exponering för elektromagnetiska fält bör i tillräcklig grad beakta specifika grupper av arbetstagare som är utsatta för särskilda risker och undvika interferensproblem med och funktionsstörningar på medicinsk utrustning, exempelvis proteser av metall, pacemakrar och defibrillatorer, hörselimplantat och andra implantat eller medicinska enheter som bärs på kroppen. Interferensproblem, i synnerhet med pacemakrar, kan uppstå vid nivåer som ligger under AL och bör därför bli föremål för lämpliga säkerhets- och skyddsåtgärder.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I

ALLMÄNNA REGLER

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. I detta direktiv, som är det 20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG, fastställs minimikrav för att skydda arbetstagare mot sådana hälso- och säkerhetsrisker som uppstår eller kan uppstå vid exponering för elektromagnetiska fält under arbetet.

2. Detta direktiv omfattar alla kända direkta biofysiska effekter och indirekta effekter som orsakas av elektromagnetiska fält.

3. De gränsvärden för exponering (ELV) som fastställs i detta direktiv omfattar endast vetenskapligt vedertagna samband mellan kortsiktiga direkta biofysiska effekter och exponering för elektromagnetiska fält.

4. Detta direktiv omfattar inte påstådda långsiktiga effekter.

Kommissionen ska övervaka den senaste vetenskapliga utvecklingen. Om det framkommer väletablerade vetenskapliga bevis för de påstådda långsiktiga effekterna ska kommissionen överväga vilka åtgärder som är lämpliga att vidta, vilket i förekommande fall även kan innebära att lägga fram lagstiftningsförslag för att komma till rätta med sådana effekter. Kommissionen ska genom sin rapport som avses i artikel 15 hålla Europaparlamentet och rådet informerade i detta avseende.

5. Detta direktiv omfattar inte de risker som uppstår vid beröring av strömförande ledare.

6. Direktiv 89/391/EEG ska fortsätta att tillämpas fullt ut inom hela det område som avses i punkt 1, utan att det påverkar tillämpningen av strängare eller mer specifika bestämmelser i det här direktivet.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) elektromagnetiska fält: statiska, magnetiska och tidsvarierande elektriska, magnetiska och elektromagnetiska fält med frekvenser under 300 GHz.

b) direkta biofysiska effekter: effekter på kroppen som direkt orsakas av vistelse i ett elektromagnetiskt fält, bland annat

c) indirekta effekter: effekter som orsakas av att ett föremål befinner sig i ett elektromagnetiskt fält, vilket kan orsaka en säkerhets- eller hälsorisk, såsom

d) gränsvärden för exponering (ELV): värden grundade på biofysiska och biologiska hänsynstaganden, särskilt på grundval av vetenskapligt välgrundade kortsiktiga och akuta direkta effekter, dvs. termiska effekter och elektrisk stimulering av vävnader.

e) ELV för hälsoeffekter: De ELV över vilka arbetstagare kan utsättas för negativa hälsoeffekter, såsom termisk uppvärmning eller stimulering av nerv- och muskelvävnad.

f) ELV för sensoriska effekter: ELV över vilka arbetstagare kan utsättas för övergående störningar i sensoriska förnimmelser och smärre förändringar i hjärnfunktioner.

g) insatsnivåer (AL): operativa nivåer som fastställs för att förenkla påvisandet av att relevanta ELV iakttas eller i förekommande fall för att vidta relevanta skyddsåtgärder eller förebyggande åtgärder enligt detta direktiv.

Den AL-terminologi som används i bilaga II är följande:

i) för elektriska fält, låga AL och höga AL: nivåer som avser de särskilda skyddsåtgärder eller förebyggande åtgärder som anges i detta direktiv, och

ii) för magnetiska fält, låga AL: nivåer som avser ELV för sensoriska effekter, och höga AL: nivåer som avser ELV för hälsoeffekter.

Artikel 3

Gränsvärden för exponering och insatsnivåer

1. Fysikaliska storheter som gäller exponering för elektromagnetiska fält anges i bilaga I. ELV för hälsoeffekter, ELV för sensoriska effekter och AL anges i bilagorna II och III.

2. Medlemsstaterna ska ålägga arbetsgivaren att säkerställa att arbetstagares exponering för elektromagnetiska fält begränsas till de ELV för hälsoeffekter och de ELV för sensoriska effekter som anges i bilaga II med avseende på icke-termiska effekter och de som anges i bilaga III med avseende på termiska effekter. Iakttagandet av ELV för hälsoeffekter och ELV för sensoriska effekter ska fastställas genom användning av de relevanta förfaranden för bedömning av exponering som avses i artikel 4. Om exponeringen av arbetstagare för elektromagnetiska fält överskrider ELV, ska arbetsgivaren omedelbart vidta åtgärder i enlighet med artikel 5.8.

3. Med avseende på tillämpningen av detta direktiv ska arbetsgivaren anses iaktta ELV för hälsoeffekter och ELV för sensoriska effekter då det har påvisats att de relevanta AL som anges i bilagorna II och III inte överskrids. Om exponeringen överskrider AL, ska arbetsgivaren vidta åtgärder i enlighet med artikel 5.2, om inte den bedömning som har genomförts i enlighet med artikel 4.1, 4.2 och 4.3 visar att de relevanta ELV inte överskrids och att säkerhetsrisker kan uteslutas.

Trots vad som sägs i första stycket får exponeringen dock överskrida

låga AL för elektriska fält (bilaga II, tabell B1), om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att ELV för sensoriska effekter (bilaga II, tabell A3) inte överskrids, eller

i)	ELV för hälsoeffekter (bilaga II, tabell A2) inte överskrids,

ii)	alltför kraftig gnisturladdning och kontaktström (bilaga II, tabell B3) förebyggs genom särskilda skyddsåtgärder enligt artikel 5.6, och

iii)	arbetstagarna har givits information med avseende på de situationer som avses i artikel 6 f,

låga AL för magnetiska fält (bilaga II, tabell B2), om detta är motiverat av praxis eller processen, inbegripet i huvud och bål, under skiftet, förutsatt att ELV för sensoriska effekter (bilaga II, tabell A3) inte överskrids, eller

i)	ELV för sensoriska effekter endast tillfälligt överskrids,

ii)	ELV för hälsoeffekter (bilaga II, tabell A2) inte överskrids,

iii)	åtgärder vidtas i enlighet med artikel 5.9, om det förekommer övergående symtom enligt led a i den punkten, och

iv)	arbetstagarna har givits information med avseende på de situationer som avses i artikel 6 f.

4. Trots vad som sägs i punkterna 2 och 3, får exponeringen överskrida

ELV för sensoriska effekter (bilaga II, tabell A1) under skiftet, om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att

i)	överskridandet är endast tillfälligt,

ii)	ELV för hälsoeffekter (bilaga II, tabell A1) inte överskrids,

iii)	särskilda skyddsåtgärder har vidtagits i enlighet med artikel 5.7,

iv)	åtgärder vidtas i enlighet med artikel 5.9, om det förekommer övergående symtom enligt led b i den punkten, och

v)	arbetstagarna har givits information med avseende på de situationer som avses i artikel 6 f,

ELV för sensoriska effekter (bilaga II, tabell A3 och bilaga III, tabell A2) under skiftet, om detta är motiverat av praxis eller processen, förutsatt att

i)	överskridandet är endast tillfälligt,

ii)	ELV för hälsoeffekter inte överskrids (bilaga II, tabell A2 och bilaga III, tabell A1 och A3)

iii)	åtgärder vidtas i enlighet med artikel 5.9, om det förekommer övergående symtom enligt led a i den punkten, och

iv)	arbetstagarna har givits information med avseende på de situationer som avses i artikel 6 f.

KAPITEL II

ARBETSGIVARENS SKYLDIGHETER

Artikel 4

Bedömning av risker och fastställande av exponering

1. Arbetsgivaren ska, för att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 6.3 och 9.1 i direktiv 89/391/EEG, bedöma alla de risker för arbetstagarna som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen och, om nödvändigt, mäta eller beräkna nivåerna på de elektromagnetiska fält som arbetstagarna exponeras för.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10 i direktiv 89/391/EEG och av artikel 6 i det här direktivet kan bedömningen offentliggöras på begäran i enlighet med relevant unionsrätt och nationell rätt. I synnerhet ska, om anställdas personuppgifter behandlas vid en sådan bedömning, varje offentliggörande ske i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (9) och medlemsstaternas nationella lagstiftning som genomför det direktivet. Såvida det inte föreligger ett överskuggande allmänintresse att lämna ut informationen, får myndigheter som innehar en kopia av bedömningen avslå en begäran om tillgång till den eller en begäran om att den ska offentliggöras, om utlämnandet skulle undergräva skyddet för arbetsgivarens kommersiella intressen, däribland immateriell äganderätt. Arbetsgivare har rätt att vägra att lämna ut eller offentliggöra bedömningen under samma villkor i enlighet med relevant unionsrätt och nationell lagstiftning.

2. För bedömningen enligt punkt 1 i den här artikeln ska arbetsgivaren identifiera och bedöma elektromagnetiska fält på arbetsplatsen, med beaktande av de relevanta praktiska riktlinjer som avses i artikel 14 och andra relevanta normer eller riktlinjer som tillhandahålls av de berörda medlemsstaterna, inklusive exponeringsdatabaser. Utan att det påverkar arbetsgivarens skyldigheter enligt den här artikeln, ska arbetsgivaren också, när så är tillämpligt, ha rätt att beakta exponeringsnivåerna och andra lämpliga säkerhetsrelaterade uppgifter som tillverkaren eller distributören tillhandahåller för utrustningen i enlighet med gällande unionsrätt, inklusive en riskbedömning, om detta är tillämpligt med avseende på exponeringsförhållandena på arbetsplatsen eller installationsplatsen.

3. Om iakttagandet av ELV inte kan fastställas på ett tillförlitligt sätt på grundval av lättillgänglig information, ska bedömningen av exponeringen genomföras på grundval av mätningar eller beräkningar. I sådana fall ska man vid bedömningen beakta osäkerheten vid dessa mätningar eller beräkningar, såsom numeriska fel, källmodellering, fantomgeometri, samt vävnaders och materials elektriska egenskaper, som fastställts i enlighet med relevant god praxis.

4. De bedömningar, mätningar och beräkningar som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln ska i lämpliga intervall planeras och genomföras av behöriga instanser eller personer, med beaktande av den handledning som ges enligt det här direktivet och med särskilt beaktande av artiklarna 7 och 11 i direktiv 89/391/EEG om sakkunnig hjälp och personal samt om samråd med och medverkan av arbetstagare. Resultatet av bedömningen, mätningen eller beräkningarna av exponeringsnivån ska bevaras i sådan spårbar form att uppgifterna kan användas vid en senare tidpunkt, i enlighet med nationell rätt och praxis.

5. Vid genomförandet av en riskbedömning enligt artikel 6.3 i direktiv 89/391/EEG ska arbetsgivaren särskilt vara uppmärksam på följande:

a)	ELV för hälsoeffekter, ELV för sensoriska effekter och de AL som avses i artikel 3 och bilagorna II och III till det här direktivet.

b)	Exponeringens frekvens, nivå, varaktighet och typ, inklusive fördelning över arbetstagarens kropp och på arbetsplatsen.

c)	Alla direkta biofysiska effekter.

d)	Alla effekter på hälsa och säkerhet för arbetstagare som är särskilt utsatta, i synnerhet arbetstagare som har aktiva eller passiva medicinska enheter inopererade i kroppen, såsom pacemakrar, arbetstagare med medicinska enheter som bärs på kroppen, såsom insulinpumpar, samt gravida arbetstagare.

e)	Alla indirekta effekter.

f)	Ersättningsutrustning som är avsedd att minska exponeringsnivån för elektromagnetiska fält.

g)	Adekvat information från de hälsokontroller som avses i artikel 8.

h)	Information från tillverkaren av utrustning.

i)	Annan relevant hälso- och säkerhetsrelaterad information.

j)	Flera exponeringskällor.

k)	Samtidig exponering för fält med multipla frekvenser.

6. En bedömning av exponeringen behöver inte genomföras på arbetsplatser som är öppna för allmänheten, förutsatt att en utvärdering redan har gjorts i enlighet med bestämmelserna om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält och att de begränsningar som specificeras i dessa bestämmelser beträffande arbetstagarna respekteras och hälso- och säkerhetsrisker utesluts. När utrustning som är avsedd för användning av allmänheten används på det sätt som avses och som är förenligt med unionsrätten på produktområdet, i vilken det fastställs striktare säkerhetsnivåer än de som föreskrivs i detta direktiv, och ingen annan utrustning används, ska villkoren anses vara uppfyllda.

7. Arbetsgivaren ska förfoga över en riskbedömning i enlighet med artikel 9.1 a i direktiv 89/391/EEG och fastställa vilka åtgärder som ska vidtas i enlighet med artikel 5 i det här direktivet. Riskbedömningen får innehålla motiveringen till varför arbetsgivaren anser att riskerna med avseende på elektromagnetiska fält är av sådan art och omfattning att en ytterligare detaljerad riskbedömning är onödig. Riskbedömningen ska uppdateras regelbundet, särskilt om viktiga förändringar har ägt rum som kan göra den inaktuell eller om resultat av de hälsokontroller som avses i artikel 8 visar att så är nödvändigt.

Artikel 5

Bestämmelser som syftar till att undvika eller minska riskerna

1. Med beaktande av tekniska framsteg och möjligheten att kontrollera produktionen av elektromagnetiska fält vid källan ska arbetsgivaren vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att risker som uppstår på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen elimineras eller minskas till ett minimum.

Minskningen av de risker som härrör från exponering för elektromagnetiska fält ska genomföras på grundval av de allmänna principer för förebyggande arbete som anges i artikel 6.2 i direktiv 89/391/EEG.

2. När de relevanta AL som avses i artikel 3 och bilagorna II och III överskrids, ska arbetsgivaren, om inte den bedömning som genomförts i enlighet med artikel 4.1, 4.2 och 4.3 visar att de relevanta ELV inte överskrids och att säkerhetsrisker kan uteslutas, på grundval av den riskbedömning som avses i artikel 4 utarbeta och genomföra en handlingsplan som innehåller tekniska och/eller organisatoriska åtgärder för att förebygga exponering som överskrider ELV för hälsoeffekter och ELV för sensoriska effekter, med särskilt beaktande av följande:

a)	Alternativa arbetsmetoder som ger mindre exponering för elektromagnetiska fält.

b)	Val av utrustning som ger upphov till mindre intensiva elektromagnetiska fält, dock med hänsyn till det arbete som ska utföras.

c)	Tekniska åtgärder för att minska emissionen för elektromagnetiska fält, inbegripet genom användning av spärranordningar, avskärmning eller liknande hälsoskyddsmekanismer när så krävs.

d)	Lämpliga avgränsnings- och tillträdesåtgärder, såsom signaler, märkningar, markeringar i golvet och barriärer, för att begränsa eller kontrollera tillträdet.

e)	Vid exponering för elektriska fält, åtgärder och förfaranden för att hantera gnisturladdningar och kontaktströmmar med hjälp av tekniska metoder och utbildning av arbetstagare.

f)	Lämpliga program för underhåll av arbetsutrustning, arbetsplatser och system för arbetsställen.

g)	Utformning och planering av arbetsplatser och arbetsställen.

h)	Begränsning av exponeringens varaktighet och intensitet.

i)	Tillgång till lämplig personlig skyddsutrustning.

3. På grundval av den riskbedömning som avses i artikel 4 ska arbetsgivaren utarbeta och genomföra en handlingsplan som ska innehålla tekniska och/eller organisatoriska åtgärder för att förebygga alla risker för arbetstagare som är särskilt utsatta och alla risker som förorsakas av de indirekta effekter som avses i artikel 4.

4. Utöver att tillhandahålla den information som anges i artikel 6 i det här direktivet, ska arbetsgivaren enligt artikel 15 i direktiv 89/391/EEG anpassa de åtgärder som avses i den här artikeln till behoven hos arbetstagare som är särskilt utsatta samt, i förekommande fall, till individuella riskbedömningar, särskilt beträffande arbetstagare som har uppgivit att de har en aktiv eller passiv medicinsk enhet inopererad i kroppen, såsom pacemakrar, eller har medicinska enheter som bärs på kroppen, såsom insulinpumpar, eller beträffande gravida arbetstagare som har uppgivit för arbetsgivaren att de är gravida.

5. Med utgångspunkt i den riskbedömning som avses i artikel 4 ska de arbetsplatser där arbetstagarna kan komma att utsättas för elektromagnetiska fält som överskrider AL markeras med lämpliga skyltar i enlighet med bilagorna II och III och med rådets direktiv 92/58/EEG av den 24 juni 1992 om minimikrav beträffande varselmärkning och signaler för hälsa och säkerhet i arbetet (9:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (10). De berörda områdena ska märkas och tillträde till dem begränsas på lämpligt sätt. Om tillträde till dessa områden av andra skäl är begränsat på lämpligt sätt och arbetstagarna har underrättats om riskerna som uppstår på grund av elektromagnetiska fält, ska ingen särskild skyltning eller begränsning av tillträdet krävas.

6. När artikel 3.3 a är tillämplig ska särskilda skyddsåtgärder antas, såsom utbildning av arbetstagare i enlighet med artikel 6 och användning av tekniska metoder och personligt skydd, till exempel jordning av arbetsobjekt, förbindning av arbetstagare och arbetsobjekt (potentialutjämning) och om lämpligt, och i enlighet med artikel 4.1 a i rådets direktiv 89/656/EEG av den 30 november 1989 om minimikrav för säkerhet och hälsa vid arbetstagares användning av personlig skyddsutrustning på arbetsplatsen (tredje särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (11), användning av isolerande skor, handskar och skyddskläder.

7. När artikel 3.4 a är tillämplig ska särskilda skyddsåtgärder, såsom styrning av rörelser, antas.

8. Arbetstagare får inte utsättas för värden som överskrider ELV för hälsoeffekter och ELV för sensoriska effekter, såvida inte villkoren enligt antingen artikel 10.1 a eller c, eller artikel 3.3 eller 3.4 är uppfyllda. Om ELV för hälsoeffekter och ELV för sensoriska effekter, trots de åtgärder som arbetsgivaren vidtagit för att tillämpa detta direktiv, har överskridits, ska arbetsgivaren omedelbart vidta ytterligare åtgärder för att minska exponeringen så att den hamnar under dessa ELV. Arbetsgivaren ska fastställa och registrera orsakerna till att ELV för hälsoeffekter och ELV för sensoriska effekter har överskridits och anpassa skyddsåtgärder och förebyggande åtgärder för att undvika att detta upprepas. De anpassade skyddsåtgärderna och förebyggande åtgärderna ska bevaras i sådan spårbar form att uppgifterna kan användas vid en senare tidpunkt, i enlighet med nationell lag och praxis.

9. När artikel 3.3 och 3.4 är tillämplig och om arbetstagaren har rapporterat övergående symtom, ska arbetsgivaren vid behov uppdatera riskbedömningen och de förebyggande åtgärderna. Övergående symtom kan inbegripa

a)	sensoriska förnimmelser och effekter på hur det centrala nervsystemet i huvudet fungerar, vilka framkallas av tidsvarierande magnetiska fält, och

b)	effekter som framkallas av statiska magnetfält, såsom svindel och illamående.

Artikel 6

Information till och utbildning av arbetstagare

Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10 och 12 i direktiv 89/391/EEG ska arbetsgivaren säkerställa att de arbetstagare som sannolikt kan komma att utsättas för risker på grund av elektromagnetiska fält på arbetsplatsen och/eller deras företrädare får ta del av all nödvändig information och utbildning om resultatet av den riskbedömning som föreskrivs i artikel 4 i det här direktivet, särskilt när det gäller

a)	åtgärder som vidtas för att tillämpa detta direktiv,

b)	värdena och principerna om ELV och AL, de därmed sammanhängande eventuella riskerna och de förebyggande åtgärder som vidtas,

c)	eventuella indirekta effekter av exponeringen,

d)	resultaten av bedömningen, mätningen eller beräkningarna av exponeringsnivåerna för elektromagnetiska fält som genomförs i enlighet med artikel 4 i det här direktivet,

e)	hur exponeringens negativa hälsoeffekter upptäcks och hur de ska rapporteras,

f)	eventuella övergående symtom och sinnesförnimmelser som är förknippade med effekter på det centrala eller perifera nervsystemet,

g)	under vilka omständigheter arbetstagare har rätt till hälsokontroller,

h)	säkra arbetsrutiner för att minimera riskerna i samband med exponering,

i)	arbetstagare som är särskilt utsatta, som avses i artiklarna 4.5 d, 5.3 och 5.4 i detta direktiv.

Artikel 7

Samråd med och medverkan av arbetstagare

Samråd med och medverkan av arbetstagare och/eller deras företrädare ska genomföras i enlighet med artikel 11 i direktiv 89/391/EEG.

KAPITEL III

ÖVRIGA BESTÄMMELSER

Artikel 8

Hälsokontroll

1. I syfte att förebygga och tidigt diagnostisera eventuella negativa hälsoeffekter orsakade av exponering för elektromagnetiska fält, ska lämpliga hälsokontroller genomföras i enlighet med artikel 14 i direktiv 89/391/EEG. Hälsojournaler och deras tillgänglighet ska föreskrivas i enlighet med nationell lag och/eller praxis.

2. I enlighet med nationell lag och praxis ska resultaten av hälsokontrollen bevaras i sådan form att de kan användas vid en senare tidpunkt, dock med beaktande av konfidentialitetskrav. Den enskilde arbetstagaren ska på begäran få tillgång till sin personliga hälsojournal.

Om en oönskad eller oväntad hälsoeffekt rapporteras av en arbetstagare, och under alla omständigheter om exponering som överskrider ELV upptäcks, ska arbetsgivaren se till att den eller de berörda arbetstagarna genomgår läkarundersökning eller individuell hälsokontroll i enlighet med nationell lag och praxis.

Sådana undersökningar eller sådan kontroll ska ske på tider som passar arbetstagaren och denne ska inte stå för eventuella kostnader som uppstår.

Artikel 9

Sanktioner

Medlemsstaterna ska fastställa lämpliga sanktioner för överträdelser av nationell lagstiftning som antagits i enlighet med detta direktiv. Dessa sanktioner ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 10

Undantag

1. Genom undantag från artikel 3, men utan att det påverkar tillämpningen av artikel 5.1, ska följande gälla:

Exponeringen får överskrida ELV om exponeringen sker i samband med installation, testning, användning, utveckling och underhåll av eller forskning om utrustning för magnetisk resonanstomografi (MRT) för patienter inom hälsovården, under förutsättning att samtliga följande villkor är uppfyllda:

i)	Den riskbedömning som har genomförts i enlighet med artikel 4 har visat att ELV överskrids.

ii)	Alla tekniska och/eller organisatoriska åtgärder har tillämpats, med hänsyn till den aktuella tekniska utvecklingsnivån.

iii)	Överskridandet av ELV sker under vederbörligen motiverade omständigheter.

iv)	Särdragen hos arbetsplatsen, arbetsutrustningen eller arbetspraxis har beaktats.

v)	Arbetsgivaren visar att arbetstagarna fortfarande är skyddade mot negativa hälsoeffekter och säkerhetsrisker, bl.a. genom att säkerställa att den bruksanvisning som tillverkaren tillhandahåller i enlighet med rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter (12) följs.

Medlemsstaterna får tillåta att likvärdiga eller mer specifika skyddssystem genomförs för personal som arbetar vid operativa militära anläggningar eller deltar i militär verksamhet, inklusive gemensamma internationella militära övningar, förutsatt att negativa hälsoeffekter och säkerhetsrisker förebyggs.

Medlemsstaterna får, under vederbörligen motiverade omständigheter och endast så länge som omständigheterna förblir vederbörligen motiverade, tillåta att ELV tillfälligt överskrids inom särskilda sektorer eller för särskild verksamhet utanför tillämpningsområdet för leden a och b. Med avseende på tillämpningen av detta led avses med ”vederbörligen motiverade omständigheter” omständigheter som uppfyller följande kriterier:

i)	Den riskbedömning som har genomförts i enlighet med artikel 4 har visat att ELV överskrids.

ii)	Alla tekniska och/eller organisatoriska åtgärder har tillämpats, med hänsyn till den aktuella tekniska utvecklingsnivån.

iii)	De specifika särdragen hos arbetsplatsen, arbetsutrustningen eller arbetspraxis har beaktats, och

iv)	arbetsgivaren visar att arbetstagarna fortfarande är skyddade mot negativa hälsoeffekter och säkerhetsrisker, bland annat genom användning av jämförbara, mer specifika och internationellt erkända normer och riktlinjer.

2. Medlemsstaterna ska informera kommissionen om eventuella undantag enligt punkt 1 b och c och ska ange de skäl som motiverar dem i den rapport som avses i artikel 15.

Artikel 11

Tekniska ändringar i bilagorna

1. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 för att göra ändringar av rent teknisk natur i bilagorna, för att

a)	beakta antagandet av förordningar och direktiv om teknisk harmonisering och standardisering som gäller utformning, uppbyggnad av, tillverkning eller konstruktion av arbetsutrustning eller arbetsplatser,

b)	beakta tekniska framsteg, förändringar av de mest relevanta standarderna eller specifikationerna samt nya vetenskapliga rön om elektromagnetiska fält, och

c)	förändra AL då det föreligger nya vetenskapliga belägg, under förutsättning att arbetsgivarna fortsätter att vara bundna av befintliga ELV som anges i bilagorna II och III.

2. Kommissionen ska anta en delegerad akt i enlighet med artikel 12 för att i bilaga II föra in ICNIRP:s riktlinjer för begränsning av exponering för elektriska fält som induceras genom en människokropps rörelse i ett statiskt magnetiskt fält och av tidsvarierande magnetiska fält upp till 1 Hz, så snart dessa riktlinjer är tillgängliga.

3. Om det, i fråga om de ändringar som avses i punkterna 1 och 2, är nödvändigt på grund av tvingande skäl till skyndsamhet, ska det förfarande som anges i artikel 13 tillämpas på delegerade akter som antas enligt den här artikeln.

Artikel 12

Utövande av delegeringen

1. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissionen med förbehåll för de villkor som anges i denna artikel.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artikel 11 ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med den 29 juni 2013. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden av fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artikel 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

4. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

5. En delegerad akt som antas enligt artikel 11 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Artikel 13

Skyndsamt förfarande

1. Delegerade akter som antas enligt denna artikel ska träda i kraft utan dröjsmål och ska tillämpas så länge ingen invändning görs i enlighet med punkt 2. Delgivningen av en delegerad akt till Europaparlamentet och rådet ska innehålla en motivering till varför det skyndsamma förfarandet tillämpas, och denna motivering ska hänföra sig till arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

2. Såväl Europaparlamentet som rådet får invända mot en delegerad akt i enlighet med det förfarande som anges i artikel 12.5. I ett sådant fall ska kommissionen upphäva akten utan dröjsmål efter det att Europaparlamentet eller rådet har delgett den sitt beslut om invändning.

KAPITEL IV

SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 14

Praktiska riktlinjer

I syfte att underlätta genomförandet av detta direktiv ska kommissionen senast sex månader före den 1 juli 2016 tillhandahålla icke-bindande praktiska riktlinjer, i synnerhet när det gäller följande:

Fastställande av exponering, med beaktande av lämpliga europeiska eller internationella standarder, inklusive

—	beräkningsmetoder för bedömning av ELV,

—	beräkning av rumsmedelvärde för yttre elektriska och magnetiska fält,

—	vägledning för hantering av osäkerhet vid mätningar och beräkningar.

b)	Vägledning om påvisande av efterlevnad vid särskilda typer av ojämn exponering i specifika situationer, på grundval av väletablerad dosimetri.

c)	Beskrivning av ”weighted-peak-metoden” för lågfrekventa fält och av summering av multipla frekvenser för högfrekventa fält.

d)	Genomförande av riskbedömningen och om möjligt tillhandahållande av förenklade metoder, särskilt med tanke på små och medelstora företags behov.

e)	Åtgärder som syftar till att undvika eller minska riskerna, inklusive särskilda förebyggande åtgärder beroende på exponeringsnivån och arbetsplatsens särdrag.

f)	Fastställande av dokumenterade arbetsmetoder samt specifik information och fortbildning för arbetstagare som utsätts för elektromagnetiska fält i samband med MRT-relaterad verksamhet som omfattas av artikel 10.1 a.

g)	Utvärdering för exponering inom frekvensområdet mellan 100 kHz och 10 MHz, där både termiska och icke-termiska effekter ska beaktas.

h)	Vägledning om de läkarundersökningar och den hälsokontroll som arbetsgivaren ska tillhandahålla i enlighet med artikel 8.2.

Kommissionen ska bedriva ett nära samarbete med den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor. Europaparlamentet ska hållas informerat.

Artikel 15

Granskning och rapportering

Med beaktande av artikel 1.4 ska rapporten om det praktiska genomförandet av detta direktiv utarbetas i enlighet med artikel 17a i direktiv 89/391/EEG.

Artikel 16

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska senast den 1 juli 2016 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 17

Upphävande

1. Direktiv 2004/40/EG ska upphöra att gälla den 29 juni 2013.

2. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med den jämförelsetabell som anges i bilaga IV.

Artikel 18

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 19

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i Bryssel den 26 juni 2013.

På Europaparlamentets vägnar

M. SCHULZ

Ordförande

På rådets vägnar

A. SHATTER

Ordförande

(1) EUT C 43, 15.2.2012, s. 47.

(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 11 juni 2013 (ännu ej offentliggjord i EUT) och rådets beslut av den 20 juni 2013.

(3) EUT L 159, 30.4.2004, s. 1.

(4) EUT L 114, 26.4.2008, s. 88.

(5) EUT L 110, 24.4.2012, s. 1.

(6) EGT L 183, 29.6.1989, s. 1.

(7) EUT C 218, 13.9.2003, s. 1.

(8) EUT C 369, 17.12.2011, s. 14.

(9) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(10) EGT L 245, 26.8.1992, s. 23.

(11) EGT L 393, 30.12.1989, s. 18.

(12) EGT L 169, 12.7.1993, s. 1.

BILAGA I

FYSIKALSIKA STORHETER SOM GÄLLER GRÄNSVÄRDEN FÖR EXPONERING FÖR ELEKTROMAGNETISKA FÄLT

Följande fysikaliska storheter ska användas för att beskriva exponering för elektromagnetiska fält:

Elektrisk fältstyrka (E) är en vektorstorhet som motsvarar den kraft som verkar på en laddad partikel oavsett dess rörelse. Denna storhet uttrycks i volt per meter (Vm–1). En skillnad måste göras mellan det omgivande elektriska fältet och det elektriska fält som finns i kroppen (in situ) som ett resultat av exponering för det omgivande elektriska fältet.

Ström i extremiteter (IL) är en ström i extremiteterna hos en människa som exponeras för elektromagnetiska fält inom frekvensområdet 10–110 MHz som ett resultat av kontakt med ett föremål i ett elektromagnetiskt fält eller de kapacitiva strömmarna som induceras i en exponerad kropp. Denna storhet uttrycks i ampere (A).

Kontaktström (IC) är en ström som uppstår när en person kommer i kontakt med ett föremål i ett elektromagnetiskt fält. Denna storhet uttrycks i ampere (A). En steady-state ström uppstår när en person är i kontinuerlig kontakt med ett föremål i ett elektromagnetiskt fält. När sådan kontakt uppstår, kan en gnisturladdning ske på grund av de transienta strömmarna.

Elektrisk laddning (Q) är en lämplig storhet som används för gnisturladdning och uttrycks i coulomb (C).

Magnetisk fältstyrka (H) är en vektorstorhet som tillsammans med den magnetiska flödestätheten karakteriserar ett magnetfält i varje punkt i rummet. Denna storhet uttrycks i ampere per meter (Am–1).

Magnetisk flödestäthet (B) är en vektorstorhet som beskriver den kraft som verkar på laddningar i rörelse. Storheten uttrycks i tesla (T). I fri rymd och i biologiskt material kan den magnetiska flödestätheten och den magnetiska fältstyrkan omräknas till den andra storheten med användande av magnetisk fältstyrka H = 1 Am–1, vilket motsvarar magnetisk flödestäthet Formula T (ungefär 1,25 mikrotesla).

Strålningstäthet (S) är en storhet som används vid mycket höga frekvenser, där inträngningsdjupet i kroppen är litet. Den definieras som den mot ytan i rät vinkel infallande strålningens effekt, dividerad med ytans area. Den uttrycks i watt per kvadratmeter (Wm–2).

Specifik energiabsorption (SA) definieras som en energi som absorberas per massenhet biologisk vävnad och uttrycks i joule per kilogram (Jkg–1). I detta direktiv används det för att ange gränsvärden i syfte att begränsa påverkan av pulsad mikrovågsstrålning.

Specifik energiabsorption per tids- och massenhet (SAR) definieras som den energi, medelvärdesbildad över hela kroppen eller delar av kroppen som absorberas per tidsenhet och per massenhet i biologisk vävnad. Storheten uttrycks i watt per kilogram (Wkg–1). Helkropps-SAR är ett allmänt accepterat mått för att koppla negativa termiska effekter till exponering för radiovågor. Utöver medelvärden för helkropps-SAR krävs lokala SAR-värden för att kunna bedöma och begränsa hur stor energimängd som tas upp i mindre delar av kroppen vid särskilda exponeringsförhållanden. Ett sådant förhållande kan t.ex. vara en person som exponeras för radiovågor i det nedre MHz-området (t.ex. dielektriska värmare) samt personer som utsätts för exponering i närheten av en antenn.

Av dessa storheter är magnetisk flödestäthet (B), kontaktström (IC), ström i extremiteter (IL), elektrisk fältstyrka (E), magnetisk fältstyrka (H) och strålningstäthet (S) direkt mätbara.

BILAGA II

ICKE-TERMISKA EFFEKTER

GRÄNSVÄRDEN FÖR EXPONERING OCH INSATSVÄRDEN I FREKVENSOMRÅDET 0 Hz–10 MHz

A. GRÄNSVÄRDEN FÖR EXPONERING (ELV)

ELV upp till 1 Hz (tabell A1) utgör gränser för statiska magnetfält som inte påverkas av biologisk vävnad.

ELV inom frekvensområdet 1 Hz–10 MHz (tabell A2) är gränsvärden för elektriska fält som induceras i kroppen vid exponering för tidsvarierande elektriska och magnetiska fält.

ELV för extern magnetisk flödestäthet mellan 0–1 Hz

ELV för sensoriska effekter är lika med ELV under normala arbetsförhållanden (tabell A1) och gäller svindel och andra fysiologiska effekter i samband med balansrubbning som i huvudsak beror på rörelse i ett statiskt magnetiskt fält.

ELV för hälsoeffekter under kontrollerade arbetsförhållanden (tabell A1) ska tillämpas tillfälligt under ett skift, om detta är motiverat av praxis eller av processen, förutsatt att förebyggande åtgärder, som kontroll av rörelser och information till arbetstagarna, har vidtagits.

Tabell A1

ELV för extern magnetisk flödestäthet (B0) från 0 till 1 Hz

	ELV för sensoriska effekter
Normala arbetsförhållanden	2 T
Lokal exponering för extremiteter	8 T
	ELV för hälsoeffekter
Kontrollerade arbetsförhållanden	8 T

ELV för hälsoeffekter för intern elektrisk fältstyrka från 1 Hz till 10 MHz

ELV för hälsoeffekter (tabell A2) gäller elektrisk stimulering av alla vävnader i det perifera och det centrala nervsystemet i kroppen, huvudet inbegripet.

Tabell A2

ELV för hälsoeffekter för intern elektrisk fältstyrka från 1 Hz till 10 MHz

Frekvensområde	ELV för hälsoeffekter
1 Hz ≤ f < 3 kHz	1,1 Vm–1 (toppvärde)
3 kHz ≤ f ≤ 10 MHz	3,8 × 10–4 f Vm–1 (toppvärde)

Anmärkning A2-1:

f är lika med frekvensen uttryckt i Hertz (Hz).

Anmärkning A2-2:

ELV för hälsoeffekter för interna elektriska fält är lika med lokala toppvärden i hela kroppen på den exponerade personen.

Anmärkning A2-3:

ELV är lika med toppvärden över en period vilka motsvarar rms-värden (RMS) multiplicerade med √2 för sinusoidala fält. För fält som inte är sinusoidala ska den utvärdering av exponering som genomförs i enlighet med artikel 4 bygga på weighted peak-metoden (filtrering i tidsdomänen), som förklaras i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14, men andra vetenskapligt bevisade och validerade utvärderingsförfaranden får tillämpas, förutsatt att de leder till ungefär likvärdiga och jämförbara resultat.

ELV för sensoriska effekter för intern elektrisk fältstyrka från 1 Hz till 400 Hz

ELV för sensoriska effekter (tabell A3) gäller effekter av elektriska fält på det centrala nervsystemet i huvudet, dvs. retinala fosfener och mindre transienta förändringar i vissa hjärnfunktioner.

Tabell A3

ELV för sensoriska effekter för intern elektrisk fältstyrka från 1 Hz till 400 Hz

Frekvensområde	ELV för sensoriska effekter
1 Hz ≤ f < 10 Hz	0,7/f Vm–1 (toppvärde)
10 Hz ≤ f < 25 Hz	0,07 Vm–1 (toppvärde)
25 Hz ≤ f ≤ 400 Hz	0,0028 f Vm–1 (toppvärde)

Anmärkning A3-1:

f är lika med frekvensen uttryckt i Hertz (Hz).

Anmärkning A3-2:

ELV för sensoriska effekter för interna elektriska fält är lika med spatiala toppvärden i huvudet på den exponerade personen.

Anmärkning A3-3:

B. INSATSNIVÅER (AL)

Följande fysiska kvantiteter och värden används för att specificera insatsnivåer (AL), vilkas storlek ska fastställas för att genom en förenklad bedömning se till att relevanta ELV efterlevs eller vid vilka relevanta skyddsåtgärder eller förebyggande åtgärder enligt artikel 5 ska vidtas:

—	Låg AL(E) och hög AL(E) för elektrisk fältstyrka E för tidsvarierande elektriska fält enligt tabell B1.

—	Låg AL(B) och hög AL(B) för magnetisk flödestäthet B för tidsvarierande magnetiska fält enligt tabell B2.

—	AL(IC) för kontaktström enligt tabell B3.

—	AL(B0) för magnetisk flödestäthet för statiska magnetiska fält enligt tabell B4.

AL motsvarar beräknade eller uppmätta faktiska värden för elektriska och magnetiska fält på arbetsplatsen i arbetstagarens frånvaro.

Insatsnivåer (AL) för exponering för elektriska fält

Låg AL (tabell B1) för det externa elektriska fältet bygger på en begränsning av det interna elektriska fältet under ELV (tabellerna A2 och A3) och begränsning av gnisturladdningar i arbetsmiljön.

Under hög AL överskrider det interna elektriska fältet inte ELV (tabellerna A2 och A3) och besvärande gnisturladdningar förebyggs, förutsatt att skyddsåtgärderna i artikel 5.6 vidtas.

Tabell B1

AL för exponering för elektriska fält från 1 Hz till 10 MHz

Frekvensområde	Elektrisk fältstyrka låg AL (E) [Vm–1] (RMS)	Elektrisk fältstyrka hög AL (E) [Vm–1] (RMS)
1 ≤ f < 25 Hz	2,0 × 104	2,0 × 104
25 ≤ f < 50 Hz	5,0 × 105/f	2,0 × 104
50 Hz ≤ f < 1,64 kHz	5,0 × 105/f	1,0 × 106/f
1,64 ≤ f < 3 kHz	5,0 × 105/f	6,1 × 102
3 kHz ≤ f ≤ 10 MHz	1,7 × 102	6,1 × 102

Anmärkning B1-1:

f är lika med frekvensen uttryckt i Hertz (Hz).

Anmärkning B1-2:

Låg AL (E) och hög AL (E) är lika med rms-värden (RMS) för elektrisk fältstyrka vilka motsvarar toppvärdena dividerade med √2 för sinusoidala fält. För fält som inte är sinusoidala ska den utvärdering av exponering som genomförs i enlighet med artikel 4 bygga på weighted peak-metoden (filtrering i tidsdomänen), som förklaras i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14, men andra vetenskapligt bevisade och validerade utvärderingsförfaranden för exponering får tillämpas, förutsatt att de leder till ungefär likvärdiga och jämförbara resultat.

Anmärkning B1-3:

AL motsvarar maximala beräknade eller uppmätta värden där arbetstagarnas kropp befinner sig. Detta leder till en försiktig bedömning av exponeringen och automatisk efterlevnad av ELV under alla förhållanden med ojämn exponering. För att förenkla den bedömning av efterlevnad av ELV som genomförs i enlighet med artikel 4 under särskilda förhållanden med ojämn exponering kommer kriterier för beräkning av rumsmedelvärden för uppmätta fält på grundval av väletablerad dosimetri att fastställas i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14. I situationer med en mycket lokal källa på ett avstånd av några centimeter från kroppen ska efterlevnad av ELV fastställas dosimetriskt, från fall till fall.

Insatsnivåer (AL) för exponering för magnetiska fält

Låg AL (tabell B2) gäller frekvenser under 400 Hz som motsvarar ELV för sensoriska effekter (tabell A3) och AL för frekvenser över 400 Hz från ELV för hälsoeffekter av interna elektriska fält (tabell A2).

Hög AL (tabell B2) motsvarar ELV för hälsoeffekter för interna elektriska fält i samband med elektrisk stimulering av perifer och autonom nervvävnad i huvudet och bålen (tabell A2). Efterlevnad av hög AL säkerställer att ELV för hälsoeffekter inte överskrids, men effekter kopplade till retinala fosfener och mindre transienta förändringar i hjärnverksamheten är möjliga, om exponeringen av huvudet överskrider låg AL vid exponeringar upp till 400 Hz. I sådana fall är artikel 5.6 tillämplig.

AL för exponering av extremiteterna som motsvarar ELV för hälsoeffekter för interna elektriska fält i samband med elektrisk stimulering av vävnader i extremiteterna med beaktande av att magnetiska fält har en svagare koppling till extremiteterna än till hela kroppen.

Tabell B2

AL för exponering för magnetiska fält från 1 Hz till 10 MHz

Frekvensområde	Magnetisk flödestäthet låg AL (B) [μT] (RMS)	Magnetisk flödestäthet hög AL (B) [μT] (RMS)	Magnetisk flödestäthet AL för exponering av extremiteterna för ett lokalt magnetiskt fält [μT] (RMS)
1 ≤ f < 8 Hz	2,0 × 105/f2	3,0 × 105/f	9,0 × 105/f
8 ≤ f < 25 Hz	2,5 × 104/f	3,0 × 105/f	9,0 × 105/f
25 ≤ f < 300 Hz	1,0 × 103	3,0 × 105/f	9,0 × 105/f
300 Hz ≤ f < 3 kHz	3,0 × 105/f	3,0 × 105/f	9,0 × 105/f
3 kHz ≤ f ≤ 10 MHz	1,0 × 102	1,0 × 102	3,0 × 102

Anmärkning B2-1:

f är lika med frekvensen uttryckt i Hertz (Hz).

Anmärkning B2-2:

Låg AL och hög AL är lika med rms-värdena (RMS) vilka motsvarar toppvärdena dividerade med √2 för sinusoidala fält. För fält som inte är sinusoidala ska den utvärdering av exponering som genomförs i enlighet med artikel 4 bygga på weighted peak-metoden (filtrering i tidsdomänen), som förklaras i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14, men andra vetenskapligt bevisade och validerade utvärderingsförfaranden för exponering får tillämpas, förutsatt att de leder till ungefär likvärdiga och jämförbara resultat.

Anmärkning B2-3:

AL för exponering för magnetfält motsvarar maximala värden där arbetstagarnas kropp befinner sig. Detta leder till en försiktig bedömning av exponeringen och automatisk efterlevnad av ELV under alla förhållanden med ojämn exponering. För att förenkla den bedömning av efterlevnad av ELV som genomförs i enlighet med artikel 4 under särskilda förhållanden med ojämn exponering kommer kriterier för beräkning av rumsmedelvärden för uppmätta fält på grundval av väletablerad dosimetri att fastställas i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14. I situationer med en mycket lokal källa inom ett avstånd av några centimeter från kroppen ska efterlevnad av ELV fastställas dosimetriskt, från fall till fall.

Tabell B3

AL för kontaktström IC

Frekvens	AL (IC) för statisk kontaktström [mA] (RMS)
Upp till 2,5 kHz	1,0
2,5 ≤ f < 100 kHz	0,4 f
100 kHz ≤ f ≤ 10 000 kHz	40

Anmärkning B3-1:

f är lika med frekvensen uttryckt i kilohertz (kHz).

Insatsnivåer (AL) för magnetisk flödestäthet i statiska magnetiska fält

Tabell B4

AL för magnetisk flödestäthet i statiska magnetiska fält

Risker	AL(B0)
Interferens med aktiva inopererade enheter, t.ex. pacemakrar	0,5 mT
Attraktionskraft och nära källor med höga fält (> 100 mT)	3 mT

BILAGA III

TERMISKA EFFEKTER

GRÄNSVÄRDEN FÖR EXPONERING OCH INSATSVÄRDEN I FREKVENSOMRÅDET 100 kHz–300 GHz

A. GRÄNSVÄRDEN FÖR EXPONERING (ELV)

ELV för hälsoeffekter i frekvensområdet 100 kHz–6 GHz (tabell A1) utgör gränser för den energi och effekt som absorberas per massenhet biologisk vävnad och genereras vid exponering för elektriska och magnetiska fält.

ELV för sensoriska effekter i frekvensområdet 0,3–6 GHz (tabell A2) utgör gränser för den energi som absorberas i en liten massa vävnad i huvudet vid exponering för elektromagnetiska fält.

ELV för hälsoeffekter vid frekvenser över 6 GHz (tabell A3) utgör gränser för strålningstätheten hos en mot kroppsytan infallande elektromagnetisk våg.

Tabell A1

ELV för hälsoeffekter för exponering för elektromagnetiska fält från 100 kHz till 6 GHz

ELV för hälsoeffekter	SAR-värden som medelvärden under en sexminutersperiod
ELV avseende helkroppsvärmebelastning, uttryckt som medelvärdet för SAR i kroppen	0,4 Wkg–1
ELV avseende lokal värmebelastning i huvudet och bålen, uttryckt som lokal SAR i kroppen	10 Wkg–1
ELV avseende lokal värmebelastning i extremiteterna, uttryckt som lokal SAR i extremiteterna	20 Wkg–1

Anmärkning A1-1:

Lokal SAR beräknas som medelvärde i en massa på 10 g sammanhängande vävnad; det resulterande maximala SAR-värdet bör vara det värde som används vid bedömning av exponeringen. 10 g-vävnaden ska vara en massa av sammanhängande vävnad med någorlunda homogena elektriska egenskaper. Denna modell av sammanhängande vävnad kan användas i dosimetriska beräkningar men kan medföra svårigheter vid direkta fysikaliska mätningar. En enkel geometrisk form, som exempelvis kubisk eller sfärisk vävnadsmassa, kan användas.

ELV för sensoriska effekter från 0,3 GHz till 6 GHz

Dessa ELV för sensoriska effekter (tabell A2) avser undvikande av hörseleffekter till följd av exponering av huvudet för pulsad mikrovågsstrålning.

Tabell A2

ELV för sensoriska effekter för exponering för elektromagnetiska fält från 0,3 till 6 GHz

Frekvensområde	Lokal specifik energiabsorption (SA)
0,3 ≤ f ≤ 6 GHz	10 mJkg–1

Anmärkning A2-1:

Lokal SA beräknas som medelvärde i en massa på 10 g vävnad.

Tabell A3

ELV för hälsoeffekter för exponering för elektromagnetiska fält i frekvensområdet från 6 till 300 GHz

Frekvensområde	ELV för hälsoeffekter avseende strålningstäthet
6 GHz ≤ f ≤ 300 GHz	50 Wm–2

Anmärkning A3-1:

Strålningstätheten ska beräknas som ett medelvärde över 20 cm2 av exponerat område. Maximala spatiala effektdensiteter beräknade som ett medelvärde över 1 cm2 får inte överstiga 20 ggr värdet av 50 Wm–2. Effekttätheter i frekvensområdet 6–10 GHz ska beräknas som medelvärden under en sexminutersperiod. Över 10 GHz ska effekttätheten beräknas som ett medelvärde över en 68/f1,05-minutersperiod (där f är lika med frekvensen i GHz) för att kompensera för progressivt kortare penetrationsdjup då frekvensen ökar.

B. INSATSNIVÅER (AL)

—	AL(E) för elektrisk fältstyrka E för tidsvarierande elektriska fält enligt tabell B1.

—	AL(B) för magnetisk flödestäthet B för tidsvarierande magnetiska fält enligt tabell B1.

—	AL(S) för strålningstäthet för elektromagnetiska vågor enligt tabell B1.

—	AL(IC) för kontaktström enligt tabell B2.

—	AL(IL) för ström i extremiteter enligt tabell B2.

AL motsvarar beräknade eller uppmätta faktiska värden på arbetsplatsen i arbetstagarens frånvaro, uttryckta i form av maximivärden på det ställe där kroppen eller en viss del av kroppen befinner sig.

Insatsnivåer (AL) för exponering för elektriska och magnetiska fält

AL(E) och AL(B) motsvarar SAR eller ELV för strålningstäthet (tabellerna A1 och A3) som grundar sig på tröskelvärdena för interna termiska effekter som orsakas av exponering för (externa) elektriska och magnetiska fält.

Tabell B1

AL för exponering för elektriska och magnetiska fält från 100 kHz till 300 GHz

Frekvensområde	Elektrisk fältstyrka AL(E) [Vm–1] (RMS)	Magnetisk flödestäthet AL(B) [μT] (RMS)	Strålningstäthet, AL(S) (Wm–2)
100 kHz ≤ f < 1 MHz	6,1 × 102	2,0 × 106/f	—
1 ≤ f < 10 MHz	6,1 × 108/f	2,0 × 106/f	—
10 ≤ f < 400 MHz	61	0,2	—
400 MHz ≤ f < 2 GHz	3 × 10–3 f½	1,0 × 10–5 f½	—
2 ≤ f < 6 GHz	1,4 × 102	4,5 × 10–1	—
6 ≤ f≤ 300 GHz	1,4 × 102	4,5 × 10–1	50

Anmärkning B1-1:

f är lika med frekvensen uttryckt i Hertz (Hz).

Anmärkning B1-2:

[AL(E)]2 och [AL(B)]2 ska beräknas som medelvärden under en sexminutersperiod. För radiofrekvenspulser ska toppvärdet för effekttätheten som medelvärde över pulsbredden inte vara större än 1 000 gånger det berörda AL(S)-värdet. För multifrekvensfält ska analysen bygga på summering, som förklaras i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14.

Anmärkning B1-3:

AL(E) och AL(B) motsvarar maximala beräknade eller uppmätta värden där arbetstagarnas kropp befinner sig. Detta leder till en försiktig bedömning av exponeringen och automatisk efterlevnad av ELV under alla förhållanden med ojämn exponering. För att förenkla den bedömning av efterlevnad av ELV som genomförs i enlighet med artikel 4 under särskilda förhållanden med ojämn exponering kommer kriterier för beräkning av rumsmedelvärden för uppmätta fält på grundval av väletablerad dosimetri att fastställas i de praktiska riktlinjer som avses i artikel 14. I situationer med en mycket lokal källa på ett avstånd av några centimeter från kroppen ska efterlevnad av ELV fastställas dosimetriskt, från fall till fall.

Anmärkning B1-4:

Strålningstätheten ska beräknas som ett medelvärde över 20 cm2 av exponerat område. Maximala spatiala effektdensiteter beräknade som ett medelvärde över 1 cm2 får inte överstiga 20 ggr värdet av 50 Wm–2. Strålningstätheter i frekvensområdet 6–10 GHz ska beräknas som medelvärden under en sexminutersperiod. Över 10 GHz ska effekttätheten beräknas som ett medelvärde över en 68/f1,05 -minutersperiod (där f är lika med frekvensen i GHz) för att kompensera för progressivt kortare penetrationsdjup då frekvensen ökar.

Tabell B2

AL för statiska kontaktströmmar och inducerade strömmar i extremiteterna

Frekvensområde	Statisk kontaktström, AL(IC) [mA] (RMS)	Inducerad ström i extremiteter, i vilken extremitet som helst, AL(IL) [mA] (RMS)
100 kHz ≤ f < 10 MHz	40	—
10 MHz ≤ f ≤ 110 MHz	40	100

Anmärkning B2-1:

[AL(IL)]2 ska beräknas som ett medelvärde under en sexminutersperiod.

BILAGA IV

Jämförelsetabell

Direktiv 2004/40/EG	Detta direktiv
Artikel 1.1	Artikel 1.1
Artikel 1.2	Artikel 1.2 och 1.3
Artikel 1.3	Artikel 1.4
Artikel 1.4	Artikel 1.5
Artikel 1.5	Artikel 1.6
Artikel 2 a	Artikel 2 a
—	Artikel 2 b
—	Artikel 2 c
Artikel 2 b	Artikel 2 d, e och f
Artikel 2 c	Artikel 2 g
Artikel 3.1	Artikel 3.1
Artikel 3.2	Artikel 3.1
—	Artikel 3.2
Artikel 3.3	Artikel 3.2 och 3.3
—	Artikel 3.4
Artikel 4.1	Artikel 4.1
Artikel 4.2	Artikel 4.2 och 4.3
Artikel 4.3	Artikel 4.3
Artikel 4.4	Artikel 4.4
Artikel 4.5 a	Artikel 4.5 b
Artikel 4.5 b	Artikel 4.5 a
—	Artikel 4.5 c
Artikel 4.5 c	Artikel 4.5 d
Artikel 4.5 d	Artikel 4.5 e
Artikel 4.5 d i	—
Artikel 4.5 d ii	—
Artikel 4.5 d iii	—
Artikel 4.5 d iv	—
Artikel 4.5 e	Artikel 4.5 f
Artikel 4.5 f	Artikel 4.5 g
—	Artikel 4.5 h
—	Artikel 4.5 i
Artikel 4.5 g	Artikel 4.5 j
Artikel 4.5 h	Artikel 4.5 k
—	Artikel 4.6
Artikel 4.6	Artikel 4.7
Artikel 5.1	Artikel 5.1
Artikel 5.2, inledningsfrasen	Artikel 5.2, inledningsfrasen
Artikel 5.2 a–c	Artikel 5.2 a–c
—	Artikel 5.2 d
—	Artikel 5.2 e
Artikel 5.2 d–g	Artikel 5.2 f–i
—	Artikel 5.4
Artikel 5.3	Artikel 5.5
—	Artikel 5.6
—	Artikel 5.7
Artikel 5.4	Artikel 5.8
—	Artikel 5.9
Artikel 5.5	Artikel 5.3
Artikel 6, inledningsfrasen	Artikel 6, inledningsfrasen
Artikel 6 a	Artikel 6 a
Artikel 6 b	Artikel 6 b
—	Artikel 6 c
Artikel 6 c	Artikel 6 d
Artikel 6 d	Artikel 6 e
—	Artikel 6 f
Artikel 6 e	Artikel 6 g
Artikel 6 f	Artikel 6 h
—	Artikel 6 i
Artikel 7	Artikel 7
Artikel 8.1	Artikel 8.1
Artikel 8.2	—
Artikel 8.3	Artikel 8.2
Artikel 9	Artikel 9
—	Artikel 10
Artikel 10.1	Artikel 11.1 c
Artikel 10.2 a	Artikel 11.1 a
Artikel 10.2 b	Artikel 11.1 b
Artikel 11	—
—	Artikel 12
—	Artikel 13
—	Artikel 14
—	Artikel 15
Artikel 13.1	Artikel 16.1
Artikel 13.2	Artikel 16.2
—	Artikel 17
Artikel 14	Artikel 18
Artikel 15	Artikel 19
Bilaga	Bilaga I, Bilaga II, Bilaga III
—	Bilaga IV

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/22

RÅDETS FÖRORDNING (EU) nr 626/2013

av den 27 juni 2013

om ändring av förordning (EU) nr 1344/2011 om befrielse från Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för vissa jordbruks-, fiskeri- och industriprodukter

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 31,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

av följande skäl:

(1)	Det ligger i unionens intresse att fullständigt upphäva Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för 80 nya produkter som inte förtecknas i bilagan till rådets förordning (EU) nr 1344/2011 (1). Dessa produkter bör därför föras in i den bilagan.

(2)	Det är inte längre i unionens intresse att bibehålla upphävandet av Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för 15 av de produkter som förtecknas i bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011. Dessa produkter bör därför utgå ur den bilagan.

(3)

Med hänsyn till den tekniska produktutvecklingen och ekonomiska marknadstrender bör varubeskrivningen för 22 upphävanden i bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011 ändras och det bör dessutom göras språkliga anpassningar. Vidare bör Taric-numren för åtta produkter ändras. Tre produkter bör dessutom klassificeras flera gånger, medan tolv produkter inte längre behöver dubbelklassificeras.

(4)	Dessa upphävanden, för vilka tekniska ändringar är nödvändiga, bör utgå ur förteckningen över upphävanden i bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011 och återinföras i samma förteckning med nya varubeskrivningar eller nya KN- eller Taric-nummer.

(5)

För tre produkter är det nödvändigt att, i unionens intresse, ändra dagen för obligatorisk översyn i enlighet med artikel 2.2 och 2.3 i förordning (EU) nr 1344/2011. De upphävanden som granskats bör därför utgå ur förteckningen över upphävanden i bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011 och återinföras i förteckningen med nya tidsfrister för obligatorisk översyn.

(6)	Av tydlighetsskäl bör de ändrade posterna markeras med en asterisk i tabellerna över införda och utgångna upphävanden i bilaga I och bilaga II till denna förordning.

(7)

Mot bakgrund av att de är tillfälliga bör de upphävanden som anges i bilaga I ses över systematiskt, senast fem år efter det att de börjar gälla eller förnyas. Det bör också vara möjligt att när som helst avsluta ett upphävande, utifrån ett förslag som kommissionen lägger fram på grundval av en översyn som genomförs på kommissionens initiativ eller på begäran av en eller flera medlemsstater, om det inte längre är i unionens intresse att behålla ett upphävande eller om den tekniska produktutvecklingen, förändrade omständigheter eller ekonomiska marknadstrender motiverar detta.

(8)	Eftersom det är nödvändigt att de upphävanden som fastställs i denna förordning får verkan från och med den 1 juli 2013, bör denna förordning tillämpas från och med den dagen och bör träda i kraft omedelbart vid offentliggörandet i Europeiska unionens officiella tidning.

(9)	Förordning (EU) nr 1344/2011 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011 ska ändras på följande sätt:

1.	De produktrader som förtecknas i bilaga I till den här förordningen ska införas.

2.	De produktrader vars KN- och Taric-nummer anges i bilaga II till den här förordningen ska utgå.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft samma dag som den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 27 juni 2013.

På rådets vägnar

E. GILMORE

Ordförande

(1) EUT L 349, 31.12.2011, s. 1.

BILAGA I

Produkter som avses i artikel 1.1

KN-nummer

Taric

Beskrivning

Autonom tullsats

Datum för obligatorisk översyn

(3)ex 2007 99 50

Koncentrat av acerolapuré:

—	av släktet Malpighia spp.

—	med en sockerhalt på minst 13 men högst 30 viktprocent

för tillverkning av produkter inom livsmedels- och dryckesindustrin (1)

9 % (2)

31.12.2017

(3)ex 2007 99 50

ex 2007 99 50

Syrat koncentrat av bananpuré, erhållet genom kokning:

—	av släktet Musa cavendish,

—	med en sockerhalt på minst 13 men högst 30 viktprocent

för tillverkning av produkter inom livsmedels- och dryckesindustrin (1)

11,5 % (2)

31.12.2017

ex 2007 99 50

(3)ex 2007 99 50

Koncentrat av mangopuré, erhållet genom kokning:

—	av släktet Mangifera spp.,

—	med en sockerhalt på högst 30 viktprocent

för tillverkning av produkter inom livsmedels- och dryckesindustrin (1)

6 % (2)

31.12.2017

(3)ex 2007 99 50

(3)ex 2007 99 93

(3)ex 2007 99 50

Koncentrat av papayapuré, erhållet genom kokning

—	av släktet Carica spp.,

—	med en sockerhalt på minst 13 men högst 30 viktprocent

för tillverkning av produkter inom livsmedels- och dryckesindustrin (1)

7,8 % (2)

31.12.2017

(3)ex 2007 99 50

ex 2007 99 50

Koncentrat av guavapuré, erhållet genom kokning:

—	av släktet Psidium spp.,

—	med en sockerhalt på minst 13 men högst 30 viktprocent

för tillverkning av produkter inom livsmedels- och dryckesindustrin (1)

6 % (2)

31.12.2017

ex 2007 99 50

(3)ex 2805 30 90

Sällsynta jordartsmetaller, skandium och yttrium med en renhetsgrad av minst 95 viktprocent

0 %

31.12.2015

(3)ex 2805 30 90

ex 2811 19 80

Fosforsyra (CAS RN 10294-56-1)/fosfonsyra (CAS RN 13598-36-2) avsedd att användas som ingrediens vid framställningen av tillsatser som används i polyvinylkloridindustrin (1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 2818 10 91

Sintrad korund, med mikrokristallin struktur, innehållande (i viktprocent)

—	minst 94 % men högst 98,5 % α-Al2O3,

—	2 % (± 1,5 %) magnesiumspinell,

—	1 % (± 0,6 %) yttriumoxid och

—	2 % (± 1,2 %) lantanoxid och neodymiumoxid

varav högst 50 % av den totala vikten har en partikelstorlek över 10 mm

0 %

31.12.2015

ex 2903 39 90

2,3,3,3-Tetrafluoroprop-1-en (CAS RN 754-12-1)

0 %

31.12.2017

ex 2903 89 90

Klorocyklopentan (CAS RN 930-28-9)

0 %

31.12.2017

ex 2905 39 95

Dekan-1,10-diol (CAS RN 112-47-0)

0 %

31.12.2017

ex 2906 29 00

2-fenyletanol (CAS RN 60-12-8)

0 %

31.12.2017

ex 2907 23 00

4,4’-isopropylidendifenol (CAS RN 80-05-7)

0 %

31.12.2017

ex 2907 29 00

Bifenyl-2,2’-diol (CAS RN 1806-29-7)

0 %

31.12.2017

ex 2912 29 00

4-isobutylbensaldehyd (CAS RN 40150-98-9)

0 %

31.12.2017

ex 2914 50 00

3,4-dihydroxibensofenon (CAS RN 10425-11-3)

0 %

31.12.2017

ex 2914 70 00

2,4’-difluorobensofenon (CAS RN 342-25-6)

0 %

31.12.2017

ex 2915 39 00

Isopentylacetat (CAS RN 123-92-2)

0 %

31.12.2017

ex 2915 60 19

Etylbutyrat (CAS RN 105-54-4)

0 %

31.12.2017

ex 2915 90 70

3,3-dimetylbutyrylklorid (CAS RN 7065-46-5)

0 %

31.12.2017

ex 2916 12 00

2-(2-vinyloxietoxi)etylakrylat (CAS RN 86273-46-3)

0 %

31.12.2017

(3)ex 2917 13 90

Dimetylsebacat (CAS RN 106-79-6)

0 %

31.12.2017

ex 2918 29 00

Propyl-3,4,5-trihydroxibensoat (CAS RN 121-79-9)

0 %

31.12.2017

ex 2918 30 00

(Etyl)acetoacetat (CAS RN 141-97-9)

0 %

31.12.2017

ex 2918 99 90

Etyl-2,3-epoxi-3-fenylbutyrat (CAS RN 77-83-8)

0 %

31.12.2017

(3)ex 2918 99 90

trans-4-Hydroxi-3-metoxikanelsyra (CAS RN 537-98-4)

0 %

31.12.2013

ex 2920 90 10

2,4-di-tert-butyl-5-nitrofenylmetylkarbonat (CAS RN 873055-55-1)

0 %

31.12.2017

ex 2921 30 99

Cyklopropylamin (CAS RN 765-30-0)

0 %

31.12.2017

ex 2922 19 85

2-(2-metoxyfenoxi)etylaminhydroklorid (CAS RN 64464-07-9)

0 %

31.12.2017

ex 2922 19 85

Titanium-bis(trietanolamin)diisopropoxid (CAS RN 36673-16-2)

0 %

31.12.2017

ex 2929 10 00

Butylisocyanat (CAS RN 111-36-4)

0 %

31.12.2017

ex 2931 90 90

(Z)-prop-1-en-1-ylfosfonsyra (CAS RN 25383-06-6)

0 %

31.12.2017

ex 2932 99 00

1-(2,2-Difluorbenso[d][1,3]dioxol-5-yl)cyclopropankarboxylsyra (CAS RN 862574-88-7)

0 %

31.12.2017

ex 2933 19 90

Allyl 5-amino-4-(2-metylfenyl)-3-oxo-2,3-dihydro-1H-1-pyrasolkarbotioat (CAS RN 473799-16-5)

0 %

31.12.2017

ex 2933 29 90

Imazalil (ISO) (CAS RN 35554-44-0)

0 %

31.12.2017

ex 2933 39 99

Tert-butyl 3-(6-amino-3-metylpyridin-2-yl)bensoat (CAS RN 1083057-14-0)

0 %

31.12.2017

ex 2933 49 10

Etyl 4-oxo-1,4-dihydrokinolin-3-karboxilat (CAS RN 52980-28-6)

0 %

31.12.2017

ex 2933 99 80

2,3-dihydro-1H-pyrrol[3,2,1-ij]kinolin (CAS RN 5840-01-7)

0 %

31.12.2017

ex 2933 99 80

Paklobutrasol (ISO) (CAS RN 76738-62-0)

0 %

31.12.2017

ex 2934 99 90

4-propan-2-ylmorfolin (CAS RN 1004-14-4)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3204 11 00

Färgämne C.I. Disperse Yellow 241 (CAS RN 83249-52-9), med en renhetsgrad på minst 97 % fastställd med högupplösande vätskekromotografi

0 %

31.12.2015

ex 3204 11 00

Icke-joniskt färgpreparat innehållande

—	N-[5-(acetylamin)-4-[(2-klor-4,6-dinitrofenyl)azo]-2-metoxifenyl]- 2-oxo-2-(fenylmetoxi)etyl-β-alanin (CAS RN 159010-67-0)

—	N-[4-[(2-cyan-4-nitrofenyl)azo]fenyl]-N-metyl-2-(1,3-dihydro-1,3-dioxo-2H-isoindol-2-yl)etyl-β-alanin (CAS RN 170222-39-6) och

—	N-[2-klor-4-[(4-nitrofenyl)azo]fenyl]-2-[2-(1,3-dihydro-1,3-dioxo-2H-isoindol-2-yl)etoxy]-2-oxoetyl-β-alanin (CAS RN 371921-34-5)

0 %

31.12.2017

ex 3204 12 00

Anjoniskt färgpreparat innehållande minst 75 viktprocent dinatrium-7-((4-klor-6-(dodekylamin)-1,3,5-triazin-2-yl)amin)-4-hydroxi-3-((4-((4-sulfofenyl)azo)fenyl)azo)-2-naftalensulfonat (CAS RN 145703-76-0)

0 %

31.12.2017

ex 3204 12 00

Anjoniskt surt färgpreparat, innehållande

—	litium-amino-4-(4-tert-butylanilin)antrakinon-2-sulfonat (CAS RN125328-86-1),

—	C.I. Acid Green 25 (CAS RN 4403-90-1) och

—	C.I. Acid Blue 80 (CAS RN 4474-24-2)

0 %

31.12.2017

ex 3204 13 00

Färgämne C.I. Basic Blue 7 (CAS RN 2390-60-5)

0 %

31.12.2017

ex 3204 13 00

Färgämne C.I. Basic Violet 1 (CAS RN 603-47-4)/(CAS RN 8004-87-3)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3204 17 00

Färgämne C.I. Pigment Yellow 14 (CAS RN 5468-75-7)

0 %

31.12.2016

(3)ex 3204 17 00

Färgämne C.I. Pigment Red 53:1 (CAS RN 5160-02-1)

0 %

31.12.2016

(3)ex 3204 17 00

Färgämne C.I. Pigment Yellow 13 (CAS RN 5102-83-0)

0 %

31.12.2016

ex 3204 17 00

Färgämne C.I. Pigment Orange 5 (CAS RN 3468-63-1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3204 19 00

Färgämne C.I. Solvent Blue 104 (CAS RN 116-75-6), med en renhetsgrad på minst 97 % fastställd med högupplösande vätskekromotografi

0 %

31.12.2015

ex 3207 40 85

Glasflingor (CAS RN 65997-17-3)

—	med en tjocklek av minst 0,3 μm men högst 10 μm och

—	beskiktade med titanoxid (CAS RN 13463-67-7) eller järnoxid (CAS RN 18282-10-5)

0 %

31.12.2017

ex 3215 19 00

Bläck

—	bestående av en polyesterpolymer och en lösning av silver (CAS RN 7440-22-4) och silverklorid (CAS RN 7783-90-6) i metylpropylketon (CAS RN 107-87-9)

—	med ett sammanlagt innehåll av olöst klor på minst 55 men högst 57 viktprocent och

—	med en specifik vikt av minst 1,40 g/cm3 och högst 1,60 g/cm3,

för användning för stämpling av elektroder (1)

0 %

31.12.2017

ex 3707 90 20

Torrbläckpulver eller toner, bestående av:

—	styrenakrylat/butadienkopolymer

—	antingen kimrök eller ett organiskt pigment

—	även innehållande polyolefin eller amorf kiseldioxid

för användning som framkallare vid tillverkningen av flaskor eller patroner med tonerfyllning för faxmaskiner, datorskrivare och kopieringsapparater (1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3802 90 00

Diatomit, kalcinerad med soda som flussmedel, syratvättad, för användning som filtermedel vid tillverkning av farmaceutiska och/eller biokemiska produkter (1)

0 %

31.12.2017

ex 3812 30 80

N,N’-bis(1,2,2,6,6-pentametyl-4-piperidinyl)-1,6-hexandiamin, polymer med 2,4-diklor-6-(4-morfolinyl)-1,3,5-triasin (CAS RN 193098-40-7)

0 %

31.12.2017

ex 3812 30 80

UV-stabilisator bestående av

—	Steriskt hindrad amin: N,N’-bis(1,2,2,6,6-pentametyl-4-piperidinyl)-1,6-hexandiamin, polymer med 2,4-diklor-6-(4-morfolinyl)-1,3,5-triazine (CAS RN 193098-40-7) och

—	antingen en o-hydroxifenyl-triasin-UV-ljusabsorber eller

—	en kemiskt modifierad fenolförening

0 %

31.12.2017

(3)ex 3812 30 80

Blandning innehållande:

—	minst 70 viktprocent men högst 80 viktprocent bis(1,2,2,6,6-pentametyl-4-piperidyl)sebakat (CAS RN 41556-26-7) och

—	minst 20 viktprocent men högst 30 viktprocent metyl-1,2,2,6,6-pentametyl-4-piperidylsebakat (CAS RN 82919-37-7)

0 %

31.12.2016

(3)ex 3824 90 97

Blandning av divinylbenzenisomerer och etylvinylbenzenisomerer, innehållande minst 56 viktprocent men högst 85 viktprocent divinylbenzen (CAS RN 1321-74-0)

0 %

31.12.2014

(3)ex 3824 90 97

Poly(tetrametylenglykol)bis[(9-oxo-9H-tioxanten-1-yloxi)acetat] med en genomsnittlig polymerkedjelängd av mindre än 5 monomera enheter (CAS RN 515136-48-8)

0 %

31.12.2013

ex 3824 90 97

Platinum oxid (CAS RN 12035-82-4) fixerat på en porös bärare av aluminiumoxid (CAS RN 1344-28-1), innehållande

—	minst 0,1 men högst 1 viktprocent platina och

—	minst 0,5 men högst 5 viktprocent etylaluminiumdiklorid (CAS RN 563-43-9)

0 %

31.12.2017

ex 3824 90 97

Beredning innehållande

—	C,C’-azodi(formamid) (CAS RN123-77-3),

—	magnesiumoxid (CAS RN1309-48-4) och

—	zink-bis(p-toluen sulfinat) (CAS RN24345-02-6)

där gasformningen från C,C’-azodi(formamid) uppstår vid 135 °C

0 %

31.12.2017

ex 3824 90 97

Dietylenglykolpropylenglykoltrietanlamintitanatkomplex (CAS RN 68784-48-5) lösta i dietylenglykol (CAS RN 111-46-6)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3824 90 97

Pasta innehållande:

—	minst 75 % men högst 85 % koppar,

—	oorganiska oxider,

—	etylcellulosa och

—	ett lösningsmedel

0 %

31.12.2017

(3)ex 3824 90 97

Lösningar innehållande minst 80 viktprocent 2,4,6-trimetylbensaldehyd (CAS RN 487-68-3) i aceton

0 %

31.12.2013

(3)ex 3824 90 97

Partiklar av kiseldioxid på vilka organiska föreningar är kovalent bundna, avsedda att användas vid tillverkning av kolonner för vätskekromatografi (HPLC) och kolonner för beredning av prover (1)

0 %

31.12.2013

ex 3905 30 00

Visköst preparat som huvudsakligen består av polyvinylalkohol (CAS RN 9002-89-5), organiskt lösningsmedel och vatten och används som skyddande beläggning på halvledarplattor (wafers) i samband med framställning av halvledare (1)

0 %

31.12.2017

ex 3905 91 00

Vattenlöslig sampolymer av etylen och vinylalkohol med en halt av högst 13 viktprocent av monomerenheten etylen (CAS RN 026221-27-2)

0 %

31.12.2017

ex 3906 90 90

Sampolymer av stearylmetakrylat, isooktylakrylat och akrylsyra, löst i isopropylpalmitat

0 %

31.12.2017

ex 3907 20 20

Polytetrametyleneterglykol med en genomsnittlig molekylvikt (Mw) på minst 2 700 men högst 3 100 (CAS RN 25190-06-1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3907 20 20

Blandningar, innehållande 70 viktprocent eller mer men högst 80 viktprocent av en polymer av glycerol och 1,2-epoxypropan och 20 viktprocent eller mer men högst 30 viktprocent av en sampolymer av dibutylmaleat och N-vinyl-2-pyrrolidon

0 %

31.12.2013

(3)ex 3907 20 20

Sampolymer av tetrahydrofuran och tetrahydro-3-metylfuran med en molekylvikt (Mn) av 3 500 (± 100) som antalsmedelvärde

0 %

31.12.2013

(3)ex 3907 40 00

Polykarbonatpellets

—	innehållande minst 7 viktprocent men högst 15 viktprocent icke halogenerade flamskyddsmedel och,

—	med en specifik vikt av 1,20 (± 0,01)

0 %

31.12.2016

(3)ex 3907 99 90

Poly(hydroxyalkanoat), främst bestående av poly(3-hydroxybutyrat)

0 %

31.12.2015

(3)ex 3913 90 00

(3)ex 3909 50 90

UV-härdbar vattenlöslig flytande fotopolymer bestående av en blandning innehållande

—	minst 60 viktprocent bifunktionella akrylerade polyuretanoligomerer och

—	30 viktprocent (± 8 viktprocent) monofunktionella och trifunktionella (meta)akrylater, och

—	10 viktprocent (± 3 viktprocent) hydroxifunktionaliserade monofunktionella (meta)akrylater

0 %

31.12.2014

ex 3919 10 80

Folie av polyester, polyuretan eller polykarbonat

—	med tryckkänsligt självhäftande silikon

—	en sammanlagt tjocklek av högst 0,7 mm,

—	en sammanlagd bredd av minst 1 cm men högst 1 m,

—	även i rullar

av ett slag som används för skydd av ytan på produkter enligt nr 8521 och 8528

0 %

31.12.2017

ex 3919 90 00

ex 3919 10 80

Polyetylenfolie:

—	med tryckkänslig, ej gummibaserad klisteryta som endast fäster på rena och släta ytor,

—	med en sammanlagd tjocklek på minst 0,025mm men högst 0,7mm, och

—	med en sammanlagd bredd på minst 6 cm men högst 1 m,

—	även i rullar,

av ett slag som används för skydd av ytan på produkter enligt numren 8521 och 8528

0 %

31.12.2017

ex 3919 90 00

ex 3920 10 28

ex 3920 10 89

ex 3919 90 00

Laminerat tryckark med ett mittskikt av polyvinylklorid, belagt på båda sidor med ett skikt av polyvinylfluorid

—	även med ett tryck- eller värmekänsligt självhäftande skikt,

—	även med avdragbar skyddsfilm,

—	med en toxicitet (enligt testmetoden ABD 0031) på högst 70 ppm vätefluorid, högst 120 ppm väteklorid, högst 10 ppm vätecyanid, högst 10 ppm kväveoxider, högst 300 ppm kolmonoxid och högst 10 ppm divätesulfid och svaveldioxid sammantaget,

—	med en antändlighet inom 60 sekunder på högst 130 mm (enligt testmetoden FAR 25 App.F Pt. I Amdt.83),

—	med en vikt (utan avdragbar skyddsfilm) på 240 g/m2 (± 30 g/m2) utan självhäftande skikt, på 340 g/m2 (± 40 g/m2) med värmekänsligt självhäftande skikt eller på 330 g/m2 (± 40 g/m2) med tryckkänsligt skikt

0 %

31.12.2017

ex 3920 49 10

ex 3919 90 00

Självhäftande film bestående av

—	ett toppskikt av huvudsakligen polyuretan blandad med akrylpolymeremulsioner och titandioxid,

—	även innehållande ett andra skikt med en sampolymeriserad och tvärbunden blandning av eten och vinylacetat vinylacetatpolymeremulsioner,

—	högst 6 viktprocent av andra tillsatser,

—	ett tryckkänsligt bindemedel, och

—	täckt på ena sidan med en skyddsliner,

—	även med en separat självhäftande överlaminerad skyddsfilm,

—	med en total tjocklek av högst 400 μm

0 %

31.12.2017

ex 3919 90 00

Film med en total tjocklek av 40 μm eller mer, bestående av ett eller flera skikt av transparent polyesterfilm:

—	innehållande minst ett IR-reflekterande skikt med en total normal reflektans enligt EN 12898 på 80 % eller mer,

—	som på ena sidan har ett skikt med en normal emissivitet enligt EN 12898 på högst 0,2,

—	på andra sidan täckt med tryckkänsligt bindemedel och en skyddsliner

0 %

31.12.2017

ex 3919 90 00

Självhäftande film bestående av

—	ett första skikt innehållande en blandning av termoplastisk polyuretan och antiblockmedel,

—	ett andra skikt innehållande en maleinsyraanhydrid-sampolymer,

—	ett tredje skikt innehållande en blandning av LD-polyeten, titandioxid och tillsatser,

—	ett fjärde skikt innehållande en blandning av LD-polyeten, titandioxid, tillsatser och färgpigment,

—	ett tryckkänsligt bindemedel, och

—	täckt på ena sidan med en skyddsliner,

—	även med en separat självhäftande överlaminerad skyddsfilm,

—	med en total tjocklek av högst 400 μm

0 %

31.12.2017

ex 3919 90 00

Laminerat tryckark

—	med ett kärnskikt av glasväv, belagt på båda sidor med ett polyvinylkloridskikt,

—	på ena sidan täckt med ett polyvinylfluoridskikt,

—	även med ett tryckkänsligt självhäftande skikt och en avdragbar skyddsfilm på den andra sidan,

—	med en toxicitet (enligt testmetoden ABD 0031) på högst 50 ppm vätefluorid, högst 85 ppm väteklorid, högst 10 ppm vätecyanid, högst 10 ppm kväveoxider, högst 300 ppm kolmonoxid och högst 10 ppm divätesulfid och svaveldioxid sammantaget,

—	med en antändlighet inom 60 sekunder på högst 110 mm (enligt testmetoden FAR 25 App.F Pt. I Amdt.83), och

—	med en vikt (utan avdragbar skyddsfilm) på 490 g/m2 (± 45 g/m2) utan självhäftande skikt, på 580 g/m2 (± 50 g/m2) med tryckkänsligt självhäftande skikt

0 %

31.12.2017

ex 3921 90 60

ex 3920 20 80

Duk och folier av polypropylen, i rullar, med

—	flamskyddsnivå UL 94 V-0 för materialtjocklekar över 0,25 mm och UL 94 VTM-0 för materialtjocklekar över 0,05 mm men högst 0,25 mm (enligt ”Flammability Standard UL-94”)

—	dielektriskt isolationssammanbrott på minst 13,1 kV men högst 60,0 kV (enligt ASTM D149)

—	elasticitetsgräns i maskinriktning på minst 30 MPa men högst 33 MPa (enligt ASTM D882)

—	elasticitetsgräns i tvärriktning på minst 22 MPa men högst 25 MPa (enligt ASTM D882)

—	densitetsområde på minst 0,988 gm/cm3 men högst 1,035 gm/cm3 (enligt ASTM D792)

—	vattenupptagning på minst 0,01 % men högst 0,06 % (enligt ASTM D570)

för användning vid tillverkning av isolatorer för elektronik och elindustrin (1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 3920 62 19

Samextruderad ogenomskinlig duk eller folie av poly(etentereftalat), med en tjocklek av minst 50 μm men högst 350 μm, bestående i synnerhet av ett skikt innehållande kimrök

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film och folier av poly(etentereftalat), utan klistrande beläggning, med en tjocklek av högst 25 μm, antingen:

—	endast färgade i massan,

—	eller färgade i massan och metalliserade på ena sidan

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film och folier helt av poly(etentereftalat), med en sammanlagd tjocklek av högst 120 μm, bestående av ett eller två skikt som båda innehåller ett färg- och/eller UV-absorberande ämne i hela massan, inte belagda med klister eller annat material

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film och folier, laminerade, helt av poly(etentereftalat), med en sammanlagd tjocklek av högst 120 μm, bestående av ett skikt som endast är metalliserat och ett eller två skikt som vart och ett innehåller ett färg- och/eller UV-absorberande ämne i hela massan, inte belagda med klister eller annat material

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film och folier av poly(etentereftalat), på ena eller båda sidorna överdragna eller belagda med ett skikt av modifierad polyester, med en sammanlagd tjocklek av minst 7 men högst 11 μm, avsedda att användas för tillverkning av videoband med ett magnetiskt skikt av metallpigment och med en bredd av 8 mm eller 12,7 mm (1)

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Folie av poly(etylentereftalat) med en tjocklek på minst 186 μm men högst 191 μm, på ena sidan belagd med ett akrylskikt i matrismönster

0 %

31.12.2014

(3)ex 3920 62 19

Film och folier av poly(etentereftalat), med en tjocklek av högst 12 μm, på ena sidan belagda med ett skikt av aluminiumoxid med en tjocklek av högst 35 nm

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Folie eller rullar av poly(etentereftalat)

—	på båda sida belagda med ett skikt av epoxiakrylatharts,

—	med en sammanlagd tjocklek av 37 μm (± 3 μm)

0 %

31.12.2015

(3)ex 3920 62 19

Film och folier av polyetentereftalat, poly(etennaftalat) eller liknande polyester, på ena sidan belagda med metall och/eller metalloxider, innehållande mindre än 0,1 viktprocent aluminium, med en tjocklek av högst 300 μm och med en ytresistivitet av högst 10 000 ohm (per kvadrat) (bestämd enligt ASTM D 257-99-metoden)

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film och folier av poly(etentereftalat), matta, med en spegelglans av 15 mätt vid infallsvinkeln 45° och 18 mätt vid infallsvinkeln 60 ° med en glansmätare (bestämd enligt ISO 2813:2000-metoden) och med en bredd av minst 1 600 mm

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film och folier av vit poly(etentereftalat), färgade i massan, med en tjocklek av minst 185 μm men högst 253 μm, överdragna på båda sidor med ett antistatiskt skikt

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Transparent poly(etylen-tereftalatfolie)

—	på båda sidor belagd med tunna lager om vardera minst 7 nm men högst 80 nm av akrylbaserade organiska ämnen,

—	med en ytspänning på minst 36 dyn/cm men högst 39 dyn/cm,

—	med en genomskinlighet som överstiger 93 %,

—	med ett ljusdiffusionsvärde på mindre än 1,3 %,

—	med en sammanlagd tjocklek av minst 10 μm men högst 350 μm,

—	med en bredd av minst 800 mm men högst 1 600 mm

0 %

31.12.2013

(3)ex 3920 62 19

Film av polyetentereftalat,

—	med en tjocklek av högst 20 μm,

—	belagd på minst en sida med ett gasbarriärskikt bestående av en polymermatris vari kiseldioxid är utspridd, med en tjocklek på högst 2 μm

0 %

31.12.2017

(3)ex 3920 92 00

Film av polyamid,

—	med en tjocklek av högst 20 μm,

—	belagd på minst en sida med ett gasbarriärskikt bestående av en polymermatris vari kiseldioxid är utspridd, med en tjocklek på högst 2 μm

0 %

31.12.2013

ex 3920 99 28

Strängsprutad termoplastisk polyuretanfolie

—	ej självhäftande,

—	med gulindex på minst 1,0 men högst 2,5 för 10 mm staplad folie (enligt testmetod ASTM E 313-10),

—	med ljustransmissionsfaktor över 87 % för 10mm staplad folie (enligt testmetod ASTM D 1003-11),

—	med en sammanlagd tjocklek på minst 0,38 mm men högst 7,6 mm,

—	med en bredd på minst 99 cm men högst 305 cm,

av en sort som används vid framställningen av laminerat flerskiktsglas

0 %

31.12.2017

ex 3921 13 10

Rullar av polyuretanskum med öppna celler:

—	med en tjocklek på 2,29 mm (± 0,25 mm),

—	ytbehandlade med ett poröst adhesionsmedel, och

—	laminerat på en polyesterfolie och ett textilskikt

0 %

31.12.2017

(3)ex 3921 90 55

Glasfiberförstärkt prepreg, innehållande cyanatesterharts eller harts av bismaleimid (B) triazin (T) blandat med epoxiharts, med följande mått:

—	469,9 mm (± 2 mm) × 622,3 mm (± 2 mm), eller

—	469,9 mm (± 2 mm) × 414,2 mm (± 2 mm), eller

—	546,1 mm (± 2 mm) × 622,3 mm (± 2 mm)

för användning vid tillverkning av tryckta kretskort (1)

0 %

31.12.2013

(3)ex 3926 90 97

Tv-stativ med eller utan fäste för fixering och stabilisering av tv-apparater

0 %

31.12.2016

(3)ex 7020 00 10

(3)ex 7326 90 98

(3)ex 7616 99 90

ex 4104 41 19

Buffelläder, spaltat, kromgarvat och syntetiskt eftergarvat (crust), torrt

0 %

31.12.2017

ex 7009 10 00

Spegelglas backspeglar:

—	med stödplatta av plast,

—	med förmåga att reflektera varierande intensiteter av omgivande ljus,

—	även försedda med ett värmeelement, och

—	även försedda med Blind Spot-modul (BSM) skärm

0 %

31.12.2017

(3)ex 7019 12 00

Roving med en längdvikt av 1 980–2 033 tex, sammansatt av ändlösa glasfiberfilament med diametern 9 μm (± 0,5 μm)

0 %

31.12.2017

(3)ex 7019 12 00

(3)ex 7607 11 90

Laminerad aluminiumfolie med

—	minst 99 % aluminium,

—	en hydrofil beläggning fri från silikon och alkalisilikat (vattenglas),

—	en sammanlagd tjocklek av högst 0,120 mm,

—	en brotthållfasthet av minst 100N/mm2 (fastställt enligt testmetod ASTM E8) och

—	en brottöjning på minst 1 %

0 %

31.12.2013

(3)ex 7607 20 90

LE-smörjfilm med en sammanlagd tjocklek av högst 350 μm, bestående av

—	en aluminiumfolie med en tjocklek på minst 70 μm men högst 150 μm,

—	ett vattenlösligt smörjmedel med en tjocklek av minst 20 μm men högst 200 μm, fast vid rumstemperatur

0 %

31.12.2015

ex 7616 99 90

Delar i form av en rektangulär ram

—	av målad aluminium

—	med en längd av minst 1 011 mm men högst 1 500 mm,

—	med en bredd av minst 622 mm men högst 900 mm,

—	med en tjocklek av minst 0,6 mm (± 0,1 mm),

av ett slag som används vid tillverkning av tv-apparater

0 %

31.12.2017

ex 8105 90 00

Stänger eller trådar av koboltlegering innehållande:

—	35 viktprocent (± 2 %) kobolt,

—	25 viktprocent (± 1 %) nickel,

—	19 viktprocent (± 1 %) krom och

—	7 viktprocent (± 2 %) järn

överensstämmande med materialspecifikationerna AMS 5842, av ett slag som används i flygindustrin och rymdfartsindustrin

0 %

31.12.2017

(3)ex 8301 60 00

Tangentbord helt av silikon eller helt av polykarbonat, inbegripet tryckta tangenter med elektriska kontaktelement

0 %

31.12.2015

(3)ex 8413 91 00

(3)ex 8419 90 85

(3)ex 8438 90 00

(3)ex 8468 90 00

(3)ex 8476 90 00

(3)ex 8479 90 80

(3)ex 8481 90 00

(3)ex 8503 00 99

(3)ex 8515 90 00

(3)ex 8531 90 85

(3)ex 8536 90 85

(3)ex 8543 90 00

(3)ex 8708 91 99

(3)ex 8708 99 97

(3)ex 9031 90 85

(3)ex 8305 20 00

Häftklamrar:

—	med en längd av 28 mm,

—

oböjda,

förpackade i en plastbehållare för användning i kopieringsapparater och skrivare som ger en häftklammer med en bredd av 12 mm (± 1 mm) och ett djup av 8 mm (± 1 mm) (1)

0 %

31.12.2013

ex 8431 20 00

Drivaxelenhet innehållande differentialväxel, reduktionsväxel, kronhjul, drivaxlar, hjulnav, bromsar och bärarmar för tillverkning av fordon enligt nr 8427 (1)

0 %

31.12.2017

ex 8501 10 99

Likströmsmotor

—	med en rotorhastighet på minst 3 500 varv/min men högst 5 000 varv/min vid last och högst 6 500 varv/min utan last,

—	för nätspänning på minst 100 V men högst 240 V,

avsedd att användas vid tillverkning av elektriska fritöser (1)

0 %

31.12.2017

ex 8503 00 99

Bränslecellmembran, på rulle eller i folie, med en bredd på högst 150 cm, endast av det slag som används för bränsleceller under rubrik 8501

0 %

31.12.2017

(3)ex 8504 40 82

Kretskort med en brygglikriktarkrets och andra aktiva och passiva komponenter

—	med två utgångsanslutningar

—	med två ingångsanslutningar som är tillgängliga och användbara parallellt

—	som kan växla mellan upplyst och avbländat driftläge

—	med en ingångsspänning på 40 V (+ 25 % -15 %) eller 42 V (+ 25 % -15 %) i upplyst driftläge, med en ingångsspänning på 30 V (± 4 V) i avbländat driftläge, eller

—	med en ingångsspänning på 230 V (+ 20 % -15 %) i upplyst driftläge, med en ingångsspänning på 160 V (± 15 %) i avbländat driftläge, eller

—	med en ingångsspänning på 120 V (15 % -35 %) i upplyst driftläge, med en ingångsspänning på 60 V (± 20 %) i avbländat driftläge

—	med en ingångsström som når 80 % av sitt nominella värde inom 20 ms

—	med en ingångsfrekvens på 45 Hz eller mer, dock högst 65 Hz för 42 V och 230 V, och 45–70 Hz för 120 V-versioner

—	med en högsta översläng för ingångsströmmen på högst 250 % av ingångsströmmen

—	med en period på högst 100 ms för ingångsströmmens översläng

—	med en undersläng för ingångsströmmen på minst 50 % av ingångsströmmen

—	med en period på högst 20 ms för ingångsströmmens undersläng

—	med en utgångsström som kan förinställas

—	med en utgångsström som når 90 % av sitt nominella förinställda värde inom 50 ms

—	med en utgångsström som når noll inom 30 ms efter bortfall av ingångsspänningen

—	med angivelse om feltillstånd vid utebliven belastning eller för hög belastning (funktion för uttjänt produkt)

0 %

31.12.2017

(3)ex 8504 40 82

Likriktare i ett hölje

—	med en märkeffekt av högst 250 W

—	med en ingångsspänning av minst 90 V men högst 305 V

—	med en certifierad ingångsfrekvens av minst 47 Hz men högst 440 Hz

—	med en konstant utgångsström av minst 350 mA men högst 15 A

—	med en inkopplingsström av högst 10 A

—	med arbetstemperaturintervallet -40 °C till + 85 °C

—	lämplig för drivning av LED-belysningsmedel

0 %

31.12.2017

ex 8505 11 00

Permanentmagneter av en legering av antingen neodymium, järn och bor, eller samarium och kobolt, beskiktade, som har genomgått oorganisk passivering (oorganisk beskiktning) med zinkfosfat för industriell framställning av produkter i motor- eller sensoranordningar (1)

0 %

31.12.2017

ex 8507 60 00

Rektangulära moduler för montering i uppladdningsbara litiumjonbatterier

—	med en bredd på: 352,5 mm (± 1 mm) eller 367,1 mm (± 1 mm)

—	med ett djup på: 300 mm (± 2 mm) eller 272,6 mm (± 1 mm)

—	med en höjd på: 268,9 mm (± 1,4 mm) eller 229,5 mm (± 1 mm)

—	med en vikt på: 45,9 kg eller 46,3 kg

—	med en kapacitet på: 75 Ah och

—	en märkspänning på: 60 V

0 %

31.12.2017

ex 8507 60 00

Uppladdningsbara litiumjonbatterier med

—	en längd av minst 1 475 mm men högst 1 515 mm,

—	en längd av minst 1 365 mm men högst 1 375 mm,

—	en höjd av minst 260 mm men högst 270 mm,

—	en vikt av minst 320 kg men högst 330 kg,

—	en märkkapacitet av minst 18,4 Ah men högst 130 Ah,

—	i förpackningar om 12 eller 16 moduler

0 %

31.12.2017

(3)ex 8507 60 00

Moduler för sammansättning av batterier bestående av elektriska litiumjonackumulatorer med

—	en längd på minst 298 mm men högst 408 mm,

—	en bredd på minst 33,5 mm men högst 209 mm,

—	en höjd på minst 138 mm men högst 228 mm,

—	en vikt på minst 3,6 kg men högst 17 kg, och

—	en effekt på minst 458 kWh men högst 2 158 kWh

0 %

31.12.2017

ex 8516 90 00

Inre skål:

—	med öppningar på sidan och i mitten,

—	av glödgat aluminium,

—	med en keramikbeläggning, värmebeständig till över 200 °C

avsedd att användas vid tillverkning av elektriska fritöser (1)

0 %

31.12.2017

ex 8522 90 80

Kyldon och kylflänsar av aluminium, avsedda för upprätthållande av drifttemperaturen hos transistorer och/eller integrerade kretsar i produkter enligt nummer 8521

0 %

31.12.2017

ex 8525 80 19

Kameramodul med en upplösning på 1 280 * 720 p HD, med två mikrofoner, avsedd att användas för tillverkning av varor enligt nr 8528 (1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 8526 91 20

Integrerad audioenhet med digital videoutgång för anslutning till en LCD-pekskärm, med gränssnitt till Media Oriented Systems Transport (MOST) nätet och transport över MOST:s Internetprotokoll, med

—	tryckt kretskort innehållande en GPS-mottagare, ett gyroskop och en TMC-tuner (Traffic Message Channel),

—	en hårddisk med stöd för flera kartor,

—

HD-radio,

—	röstigenkänningssystem,

—	en CD- och DVD-enhet,

—	uppkopplingsmöjligheter för Bluetooth, MP3 och Universal Serial Bus (USB),

—	en driftspänning på minst 10 V men högst 16 V,

för tillverkning av fordon enligt kapitel 87 (1)

0 %

31.12.2015

(3)ex 8527 29 00

ex 8529 90 92

Rektangulär fäst- och täckram

—	av en aluminiumlegering innehållande kisel och magnesium,

—	med en längd av minst 900 mm men högst 1 500mm,

—	med en bredd av minst 600 mm men högst 950mm,

av ett slag som används vid tillverkning av tv-apparater

0 %

31.12.2017

ex 8529 90 92

Tryckt kretskort för bakgrundsbelysning:

—	med LED-dioder försedda med prismor,

—	även försedda med kopplingsanordningar i en eller båda ändar,

för inbyggnad i varor enligt nr 8528 (1)

0 %

31.12.2013

ex 9405 40 39

ex 8536 69 90

Scart-kontaktdon, inbyggda i plast- eller metallhölje med 21 stift i två rader, för användning vid tillverkning av produkter enligt nr 8521 och 8528 (1)

0 %

31.12.2017

(3)ex 8540 20 80

Fotomultiplikator

0 %

31.12.2016

ex 8544 42 90

PET-isolerad elektrisk ledare med

—	10 eller 80 enskilda trådar,

—	en längd av minst 50 mm men högst 800 mm,

—	kopplingsanordning(ar) och/eller kontakter i ena eller båda ändarna,

för användning vid tillverkning av produkter enligt nr 8521 och 8528 (1)

0 %

31.12.2017

ex 9001 90 00

Omonterade optiska element tillverkade av formgjutet kalkogenidglas som släpper igenom infrarött ljus, eller av en kombination av kalkogenidglas som släpper igenom infrarött ljus och annat linsmaterial

0 %

31.12.2017

ex 9002 90 00

Monterade linser tillverkade av kalkogenidglas som släpper igenom infrarött ljus, eller av en kombination av kalkogenidglas som släpper igenom infrarött ljus och annat linsmaterial

0 %

31.12.2017

(1) Tullbefrielse på de villkor som anges i artiklarna 291–300 i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 (EGT L 253 11.10.1993, s. 1).

(2) Den särskilda tullen är tillämplig.

(3) Befrielse med avseende på en produkt i bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011 vars KN-nummer eller Taric-nummer eller produktbeskrivning ändras genom den här förordningen.

BILAGA II

Produkter som avses i artikel 1.2

KN- nummer	Taric
(1)ex 2007 99 50	40
(1)ex 2007 99 50	50
(1)ex 2007 99 50	60
ex 2008 60 19	30
ex 2008 60 39	30
(1)ex 2008 99 48	20
(1)ex 2008 99 48	93
(1)ex 2008 99 49	50
(1)ex 2805 30 90	40
(1)ex 2805 30 90	50
(1)ex 2805 30 90	60
(1)ex 2818 10 91	10
ex 2916 19 95	30
ex 2917 39 95	10
(1)ex 2918 99 90	40
ex 2934 99 90	12
ex 3204 11 00	10
(1)ex 3204 11 00	20
(1)ex 3204 17 00	25
ex 3204 17 00	45
ex 3204 17 00	55
(1)ex 3204 17 00	60
(1)ex 3204 17 00	70
ex 3204 19 00	72
(1)ex 3204 19 00	73
(1)ex 3802 90 00	11
(1)ex 3824 90 97	08
(1)ex 3824 90 97	31
(1)ex 3824 90 97	70
(1)ex 3824 90 97	72
(1)ex 3824 90 97	73
(1)ex 3824 90 97	75
(1)ex 3907 20 20	11
(1)ex 3907 20 20	12
(1)ex 3907 40 00	10
(1)ex 3907 99 90	30
(1)ex 3909 50 90	10
ex 3911 90 99	75
(1)ex 3920 62 19	01
(1)ex 3920 62 19	03
(1)ex 3920 62 19	07
(1)ex 3920 62 19	09
(1)ex 3920 62 19	11
(1)ex 3920 62 19	13
(1)ex 3920 62 19	17
(1)ex 3920 62 19	19
(1)ex 3920 62 19	21
(1)ex 3920 62 19	23
(1)ex 3920 62 19	24
(1)ex 3920 62 19	26
(1)ex 3920 62 19	37
(1)ex 3920 62 19	39
(1)ex 3920 62 19	47
(1)ex 3920 62 19	49
(1)ex 3920 62 19	51
(1)ex 3920 62 19	53
(1)ex 3920 62 19	54
(1)ex 3920 62 19	56
(1)ex 3920 62 19	57
(1)ex 3920 62 19	59
(1)ex 3920 62 19	75
(1)ex 3920 62 19	77
(1)ex 3920 62 19	81
(1)ex 3920 92 00	30
(1)ex 3921 90 55	20
(1)ex 7019 12 00	05
(1)ex 7019 12 00	25
(1)ex 7326 90 98	40
(1)ex 7607 11 90	30
(1)ex 7607 20 90	20
ex 8108 20 00	20
ex 8108 90 50	40
ex 8108 90 50	80
(1)ex 8305 20 00	10
(1)ex 8504 40 82	40
(1)ex 8504 40 82	50
(1)ex 8507 60 00	50
(1)ex 8526 91 20	80
(1)ex 8528 59 80	10
(1)ex 8536 90 85	96
(1)ex 8538 90 99	94
(1)ex 8540 20 80	91
(1)ex 8543 90 00	50
ex 8708 80 99	10
ex 9405 40 39	30

(1) Befrielse med avseende på en produkt i bilagan till förordning (EU) nr 1344/2011 vars KN-nummer eller Taric-nummer eller produktbeskrivning ändras genom den här förordningen.

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/46

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEFÖRORDNING (EU) nr 628/2013

av den 28 juni 2013

om arbetsmetoder för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet vid standardiseringsinspektioner och vid övervakning av tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 736/2006

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (1), särskilt artikel 24.5, och

av följande skäl:

(1)

Enligt artiklarna 24.1 och 54 i förordning (EG) nr 216/2008 ska Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (nedan kallad byrån) biträda kommissionen vid övervakningen av medlemsstaternas behöriga myndigheters tillämpning av förordningen och dess tillämpningsföreskrifter genom att genomföra standardiseringsinspektioner.

(2)	Enligt artikel 54.4 i förordning (EG) nr 216/2008 ska artikel 55 tillämpas om det vid en inspektion av en medlemsstats behöriga myndighet visar sig nödvändigt att inspektera ett företag eller en sammanslutning av företag.

(3)	I kommissionens förordning (EG) nr 736/2006 (2) fastställs byråns arbetsmetoder för att utföra standardiseringsinspektioner (nedan kallade de gällande arbetsmetoderna).

(4)	Sex år har förflutit sedan de nuvarande arbetsmetoderna antogs. Viktiga ändringar av de gemensamma bestämmelserna och ett antal internationella avtal har antagits. Byrån och medlemsstaterna har dessutom samlat på sig värdefull erfarenhet som bör redovisas.

(5)

När förordning (EG) nr 736/2006 antogs var de gemensamma bestämmelserna på det civila luftfartsområdet begränsade till initial och fortsatt luftvärdighet. I kommissionens förordning (EG) nr 1702/2003 (3) fastställs tillämpningsföreskrifter för luftvärdighets- och miljöcertifiering av luftfartyg och tillhörande produkter, delar och utrustningar samt för certifiering av konstruktions- och tillverkningsorganisationer. I kommissionens förordning (EG) nr 2042/2003 (4) fastställs tillämpningsföreskrifter för fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och utrustning och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter.

(6)

Sedan dess har förordning (EG) nr 216/2008 ersatt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1592/2002 av den 15 juli 2002 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet (5), och de gemensamma bestämmelserna har utvidgats två gånger: först för att bland annat inbegripa flygbesättningar, luftfartstrafik och rampinspektioner och därefter för att inbegripa flygledningstjänst och flygtrafiktjänster (ATM/ANS) samt flygplatssäkerhet, vilket har lett till att kommissionen har antagit flera tillämpningsföreskrifter för dessa nya behörighetsområden, såsom kommissionens förordning (EU) nr 805/2011 av den 10 augusti 2011 om detaljerade bestämmelser för flygledarcertifikat samt vissa andra certifikat och intyg (6), kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1034/2011 av den 17 oktober 2011 (7) om säkerhetstillsyn inom flygledningstjänst och flygtrafiktjänster, kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1035/2011 av den 17 oktober 2011 om gemensamma krav för tillhandahållande av flygtrafiktjänster (8), kommissionens förordning (EU) nr 691/2010 av den 29 juli 2010 om ett prestationssystem för flygtrafiktjänster och nätverksfunktioner och om ändring av förordning (EG) nr 2096/2005 om gemensamma krav i fråga om tillhandahållande av flygtrafiktjänster (9), rådets förordning (EEG) nr 3922/91 av den 16 december 1991 om harmonisering av tekniska krav och administrativa förfaranden inom området civil luftfart (10), ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 859/2008 (11), Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG av den 21 april 2004 (12) om säkerheten i fråga om luftfartyg från tredje land som använder flygplatser i gemenskapen, ändrat genom kommissionens direktiv 2008/49/EG av den 16 april 2008 om ändring av bilaga II till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/36/EG rörande kriterier för utförande av rampinspektioner på luftfartyg som använder flygplatser i gemenskapen (13), kommissionens förordning (EU) nr 965/2012 av den 5 oktober 2012 om tekniska krav och administrativa förfaranden i samband med flygdrift (14) och kommissionens förordning (EU) nr 1178/2011 av den 3 november 2011 om tekniska krav och administrativa förfaranden avseende flygbesättningar inom den civila luftfarten (15).

(7)

Genom förordning (EG) nr 216/2008 har även ett antal nya bestämmelser införts, vilket måste avspeglas i byråns arbetsmetoder för genomförandet av standardiseringsinspektioner. I artikel 11 fastställs särskilt villkoren för ömsesidigt erkännande av certifikat som utfärdats av medlemsstaternas behöriga myndigheter och villkor för att tillfälligt dra in detta erkännande, och standardiseringsinspektioner utgör ett viktigt instrument för sådana beslut. Genom artikel 15 inrättas ett informationsnätverk som tillhandahåller användbar information som ska beaktas vid standardiseringsinspektioner. Vissa resultat av standardiseringsinspektioner kan behöva göras tillgängliga utan dröjsmål för informationsnätverket. I artikel 27.3 fastställs att byrån ska hjälpa medlemsstaterna att uppfylla sina internationella förpliktelser gentemot Internationella civila luftfartsorganisationen (Icao).

(8)

Utan hinder av ytterligare ändringar av de gemensamma bestämmelser som fastställs i förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter ska byrån bistå kommissionen i övervakningen av genomförandet av andra säkerhetskrav, som exempelvis härrör från lagstiftningen om det gemensamma europeiska luftrummet eller rör utredningar av olyckor eller rapportering om tillbud.

(9)	Sedan 2006 har även EU:s luftfartspolitik gentemot länder utanför EU utvecklats betydligt, både när det gäller Internationella civila luftfartsorganisationen, staterna i Europeiska unionens grannskap och vissa viktiga partner på global nivå.

(10)

Genom det samarbetsmemorandum mellan EU och Internationella civila luftfartsorganisationen som undertecknades 2010 (16) skapas en ram för strukturerat samarbete mellan parterna, särskilt när det gäller utbyte av säkerhetsinformation för att undvika dubbelarbete där så är möjligt, vilket i sin tur bör leda till att det skapas en närmare koppling mellan byråns program för standardiseringsinspektioner och Icaos program USOAP (Universal Safety Oversight Audit Programme, allmänt program för granskning av säkerhetstillsynen). När det gäller arbetsmetoderna för inspektioner bör även Icao dok. 9735 – USOAP:s manual för kontinuerlig övervakning – beaktas.

(11)

När det gäller de stater som deltar i EU:s grannskaps- och utvidgningspolitik, särskilt de stater som är parter till avtalet om ett europeiskt gemensamt luftrum, bör standardiseringsinspektionerna vara organiserade enligt samma arbetsmetoder och samma standarder som för medlemsstaterna, om inte annat följer av tillämpliga avtal eller arbetsmetoder.

(12)

När det gäller stater som har ingått bilaterala avtal om luftfartssäkerhet som omfattar ömsesidigt erkännande av vissa certifieringsresultat och godkännanden av certifikat bör standardiseringsinspektionerna stödja övervakningen av avtalets genomförande, och resultaten bör rapporteras till den behöriga bilaterala tillsynsstyrelsen med tanke på eventuella justeringar. Inspektioner av de medlemsstater vars certifieringsresultat och godkännanden av certifikat godtas inom ramen för de bilaterala avtalen bör omfatta ytterligare kontroller så att de behöriga myndigheterna kan utöva de ansvarsuppgifter som härrör från de bilaterala avtalen på lämpligt sätt.

(13)

För en effektiv övervakning av förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter samt andra luftfartssäkerhetsbestämmelser som härrör från befintliga förordningar och avtal är det nödvändigt att se över de gällande arbetsmetoderna. Syftet med detta är att se till att arbetsmetoderna blir mer systeminriktade, att en mer kontinuerlig övervakningsstrategi med starkare inriktning på säkerhetsprestanda följs, att möjliggöra ett effektivare resursutnyttjande för att inte skapa onödiga bördor för de behöriga myndigheterna samt att få respons på byråns standardiseringsarbete. Inspektionsgrupperna bör bestå av lämpligt utbildad och kvalificerad personal, och byrån ska sträva efter att balansera deltagandet av bemyndigad personal från olika medlemsstater.

(14)	Arbetsmetoderna ska följa de definitioner och principer för revision som anges i ISO 19011:2011.

(15)	Förutom inspektionsnivån bör arbetsmetoderna innehålla en närmare beskrivning av övervakning på system- och resultatnivå.

(16)	Arbetsmetoderna bör vara utformade så att byrån ges mer flexibilitet att vidta åtgärder inom ramen för sin tekniska behörighet samtidigt som arbetsmetodernas rättssäkerhet upprätthålls.

(17)	Förordning (EG) nr 736/2006 bör därför ändras i enlighet med detta.

(18)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från den kommitté som inrättats enligt artikel 65 i förordning (EG) nr 216/2008.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. I denna förordning fastställs arbetsmetoder för att

a)	övervaka medlemsstaternas behöriga myndigheters tillämpning av förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter på de områden som omfattas av artikel 1.1 i den förordningen,

b)	genomföra standardiseringsinspektioner av medlemsstaternas behöriga luftfartsmyndigheter,

c)	kontrollera att medlemsstaternas behöriga myndigheter utfärdar och övervakar certifikat i enlighet med förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter,

d)	bidra till utvärderingen av följderna av medlemsstaternas behöriga myndigheters genomförande av förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter.

2. De arbetsmetoder som fastställs i denna förordning ska också så långt det är praktiskt genomförbart gälla när byrån ges uppgiften att övervaka tillämpningen av de luftfartssäkerhetskrav som fastställs i annan EU-lagstiftning, i avtal som ingåtts av unionen eller i arbetsarrangemang som ingåtts av byrån.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(1) inspektion: en standardiseringsinspektion i enlighet med artiklarna 24.1 och 54 i förordning (EG) nr 216/2008, inklusive inspektioner av företag eller en sammanslutning av företag enligt artiklarna 54.4 och 55 i den förordningen, som genomförs av byrån,

(2) behörig myndighet: den myndighet som av en medlemsstat har utsetts som behörig för genomförandet av förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter,

(3) bemyndigad personal: personer som är bemyndigade av byrån för att genomföra inspektioner, inbegripet avdelad personal,

(4) avdelad personal: tjänstemän som avdelats av medlemsstaternas behöriga myndigheter, Internationella civila luftfartsorganisationen, andra internationella luftfartsorganisationer eller behöriga myndigheter i tredjeländer som har ingått avtal med unionen eller om arbetsmetoder med byrån, och som utses av dessa myndigheter för att bistå byrån vid genomförandet av inspektioner,

(5) bevis: register, sakframställningar eller annan information som är relevant och möjlig att verifiera,

(6) brister i överensstämmelse: resultatet av en jämförelse mellan tillgängliga bevis och tillämpliga krav,

(7) korrigering: en åtgärd för att rätta till en bristande överensstämmelse med de tillämpliga kraven,

(8) korrigerande åtgärd: en åtgärd för att undanröja orsaken till en bristande överensstämmelse med de tillämpliga kraven för att undvika att den bristande överensstämmelsen upprepas,

(9) omedelbar säkerhetsrisk: en situation där det finns bevis för att en produkt, en tjänst, ett system, en komponent, en utrustning eller en anläggning antingen befinner sig i ett sådant skick eller drivs, levereras eller underhålls på ett sådant sätt att personer sannolikt kan komma till skada om inte situationen korrigeras omedelbart.

Artikel 3

Principer för övervakning

1. Byrån ska övervaka de behöriga myndigheternas tillämpning av de krav som avses i artikel 1 samt att de genomförs på ett enhetligt sätt enligt den metod som fastställs i denna förordning, och ska rapportera om detta.

2. Övervakningen ska vara kontinuerlig och riskbaserad, på grundval av den information som finns tillgänglig för byrån. Detta ska omfatta en utvärdering av den behöriga myndighetens förmåga att fullgöra sitt ansvar för säkerhetstillsynen, genomförande av inspektioner när så är nödvändigt samt uppföljning av brister i överensstämmelse som upptäckts vid inspektioner, i syfte att garantera att lämpliga korrigeringar och korrigerande åtgärder vidtas snabbt.

3. Övervakningen ska följa en systembaserad metod. Den ska omfatta alla områden och kritiska faktorer i säkerhetstillsynssystemet enligt vad som fastställts av Icao. Särskild uppmärksamhet ska ägnas åt gränssnitt mellan områden.

4. Övervakningen ska genomföras på ett öppet, effektivt, ändamålsenligt, harmoniserat och konsekvent sätt.

5. Byrån ska analysera resultatet av sin övervakningsverksamhet för att identifiera eventuella behov av förbättringar av bestämmelserna.

Artikel 4

Principer för inspektioner och brister i överensstämmelse

1. Vid inspektioner av behöriga myndigheter ska hänsyn tas till resultaten från tidigare inspektioner, i synnerhet ändringar av kraven och de behöriga myndigheternas tillsynskapacitet. Inspektionerna ska vara proportionella mot nivån på och komplexiteten hos den industri som de utövar tillsyn över, och en hög och enhetlig säkerhetsnivå för kommersiell lufttransport ska prioriteras.

2. Inspektionerna kan omfatta inspektioner av företag eller sammanslutningar av företag som står under den inspekterade behöriga myndighetens tillsyn.

3. När så överenskoms mellan de berörda parterna kan inspektionerna omfatta militära anläggningar som används av allmänheten eller tjänster som tillhandahålls av militär personal till allmänheten för att kontrollera att kraven i artikel 1.3 i förordning (EG) nr 216/2008 är uppfyllda.

4. Inspektionerna ska genomföras av en grupp som består av personal som bemyndigats av byrån. Personalen ska vara kvalificerad och utbildad inom sitt eller sina respektive områden. Bemyndigad personal ska tillämpa principerna för oberoende, integritet, etiskt uppförande, tillbörlig aktsamhet, klarhet och konfidentialitet.

5. Om byrån konstaterar att ett eller flera certifikat inte uppfyller förordning (EG) nr 216/2008 och dess tillämpningsföreskrifter ska denna brist i överensstämmelse rapporteras till den berörda behöriga myndigheten. Om en brist i överensstämmelse inte korrigeras i tid ska byrån lämna rekommendationer i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 216/2008 för att kunna fatta ett beslut om ömsesidigt erkännande av det eller de berörda certifikaten.

6. Byrån ska klassificera och följa upp de brister i överensstämmelse som upptäcks under de inspektioner som avses i punkterna 1–3 beroende på deras inverkan på säkerheten, och säkerhetsrelaterade brister ska prioriteras. Byrån ska också utan dröjsmål informera medlemsstaternas behöriga myndigheter när en korrigering av en omedelbar säkerhetsrisk inte har genomförts på ett tillfredsställande sätt.

7. Denna förordning påverkar inte artiklarna 15 och 58 i förordning (EG) nr 216/2008, kommissionens beslut 2001/844/EG, EKSG, Euratom (17), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2111/2005 (18) och kommissionens förordning (EG) nr 473/2006 (19).

Artikel 5

Informationsutbyte

1. Medlemsstaternas behöriga myndigheter ska ge byrån all nödvändig information om deras säkerhetstillsyn. Uppgifterna ska omfatta alla kritiska faktorer i myndigheternas system för säkerhetstillsyn, inbegripet de företag eller sammanslutningar av företag som står under deras tillsyn. Informationen ska lämnas i en form och på ett sätt som anges av byrån, med beaktande av den information som har gjorts tillgänglig för Icao.

2. Byrån får också begära ad hoc-information från medlemsstaternas behöriga myndigheter. När byrån begär information ska man uppge rättslig grund och syfte, ange vilken information som behövs och fastställa en tidsgräns för när informationen måste tillhandahållas.

3. Byrån ska förse medlemsstaternas behöriga myndigheter med relevant information för att stödja ett enhetligt genomförande av de tillämpliga kraven.

Artikel 6

Nationell standardiseringssamordnare

1. Medlemsstaterna ska utse en nationell standardiseringssamordnare som ska agera som deras främsta kontaktpunkt för allt standardiseringsarbete, och ska i synnerhet samordna det informationsutbyte som anges i artikel 5.1. Den nationella standardiseringssamordnaren ska ha ansvar för följande:

a)	Upprätthålla och uppdatera den information som kontinuerligt lämnas till byrån, inklusive information som begärs i enlighet med artiklarna 3–5, korrigeringar och korrigerande åtgärdsplaner samt bevis för att de överenskomna korrigerande åtgärderna har genomförts.

b)	Bistå byrån i alla skeden av inspektioner och se till att inspektionsgruppen åtföljs under inspektioner på plats.

2. De behöriga myndigheterna ska se till att det finns tydliga kommunikationslinjer mellan den utsedda nationella standardiseringssamordnaren och deras interna organisation, så att han/hon kan fullgöra sitt ansvar på lämpligt sätt.

Artikel 7

Kontinuerlig övervakning

1. Den kontinuerliga övervakning som avses i artikel 3 ska bestå av följande:

a)	Insamling och analys av uppgifter och information som lämnas av medlemsstaternas behöriga myndigheter, Icao, kommissionen eller andra relevanta källor.

b)	Utvärdering av den behöriga myndighetens förmåga att fullgöra sitt ansvar angående säkerhetstillsyn.

c)	Beroende på den utvärdering som avses i led b, prioritering, planering och fastställande av inspektionernas omfattning.

d)	Genomförandet av sådana inspektioner, inbegripet relaterad rapportering.

e)	Uppföljning och avslutning av de brister i överensstämmelse som upptäckts under inspektioner.

2. För den utvärdering som avses i led b i punkt 1 ska byrån inrätta, utveckla och upprätthålla en enhetlig modell där åtminstone följande faktorer beaktas:

a)	Luftfartsindustrins storlek och komplexitet.

b)	Allvarliga tillbud, olyckor, dödsolyckor och relaterade dödsfall.

c)	Resultat av rampinspektioner.

d)	Resultat av tidigare inspektioner.

e)	De behöriga myndigheternas förmåga att effektivt genomföra korrigeringar och korrigerande åtgärder.

f)	Resultatet av revisioner som har utförts enligt internationella konventioner eller statliga säkerhetsbedömningsprogram.

g)	Åtgärder i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 216/2008 eller artikel 258 i fördraget.

3. Resultatet av den modell som anges i punkt 2 och de indata och resultat som blir följden av utvärderingen ska göras tillgängliga för den berörda medlemsstatens nationella standardiseringssamordnare.

4. Byrån ska anpassa inspektionsprogrammet enligt sin kontinuerliga övervakning, som ska avspegla både förbättringar och försämringar i säkerhetsprestandan. Byrån ska vidta lämpliga åtgärder när det finns bevis för att säkerhetsprestandan försämras.

Artikel 8

Inspektionsprogram

1. Byrån ska i samordning med kommissionen inrätta ett flerårigt program med angivelse av de inspektioner som avses i artikel 10.1 a samt ett årligt program med angivelse av de inspektioner som avses i artikel 10.1 a och b.

2. Inspektionsprogrammet ska innehålla uppgifter om berörd eller berörda medlemsstater, typ av inspektion, de områden som ska inspekteras samt planerad tidsram för inspektioner på plats, med beaktande av den modell som avses i artikel 7.

3. Byrån får anpassa inspektionsprogrammen för att ta hänsyn till nya risker som påvisats under den kontinuerliga övervakning som avses i artikel 7.

4. Det årliga programmet ska anmälas till kommissionen, till byråns styrelsemedlemmar som en del av byråns arbetsprogram i enlighet med artikel 33.2 c i förordning (EG) nr 216/2008 och till den berörda medlemsstatens nationella standardiseringssamordnare.

Artikel 9

Inspektionsområden

1. Byrån ska genomföra inspektioner av alla områden som fastställs i kapitel II i förordning (EG) nr 216/2008. Följande områden ska ingå:

a)	Luftvärdighet enligt definitionen i artikel 5 och miljöskydd enligt definitionen i artikel 6 i denna förordning.

b)	Flygbesättningar enligt definitionen i artiklarna 7 och 8 i denna förordning.

c)	Lufttransport enligt definitionen i artiklarna 8 och 9 i denna förordning.

d)	Rampinspektioner enligt definitionen i artikel 10 i denna förordning.

e)	Flygplatser enligt definitionen i artikel 8a i denna förordning.

f)	Flygledningstjänst och flygtrafiktjänster (ATM/ANS) samt flygledare enligt definitionen i artikel 8b och c i denna förordning.

Ytterligare områden kan fastställas beroende på hur förordning (EG) nr 216/2008 utvecklas eller på kommissionens begäran.

2. Byrån ska se till att tillräckliga resurser anslås för övervakning och inspektion av de olika områdena beroende på resultaten av den kontinuerliga övervakning som avses i artikel 7.

Artikel 10

Typer av inspektioner

1. Byrån ska genomföra följande typer av inspektioner:

a)	Omfattande inspektioner av ett eller flera områden. Dessa inspektioner ska genomföras med intervaller som avgörs av resultaten av den kontinuerliga övervakningen.

b)	Riktade inspektioner av specifika områden inom ett eller flera områden, och/eller för att utvärdera situationen för genomförandet av överenskomna korrigeringar och korrigerande åtgärder.

c)	Ad hoc-inspektioner för att undersöka särskilda frågor som uppkommer i samband med byråns kontinuerliga övervakning eller på begäran från kommissionen.

2. Utan hinder av de inspektioner som avses i punkt 1, får byrån ta upp brister i överensstämmelse som har upptäckts utanför anläggningen när den samlat in tillräckliga bevis för bristande överensstämmelse.

Artikel 11

Utbildnings-, kvalifikations- och bemyndigandekriterier för inspektionsgrupperna

1. Byrån ska fastställa kvalifikationskriterier för den personal som deltar i inspektionsgrupperna.

2. Kvalifikationskriterierna ska omfatta följande:

a)	Kunskap om den institutionella och rättsliga ramen, särskilt denna förordning samt relevanta internationella avtal.

b)	Kunskap om och erfarenhet av revisionstekniker.

c)	Teknisk kompetens och praktisk erfarenhet inom det eller de relevanta områden som avses i artikel 9.

3. Gruppledarna ska vara personal som är anställd vid byrån. Deras kvalifikationskriterier ska förutom de kriterier som avses i punkt 2 omfatta grupplednings- och kommunikationskompetens i en internationell miljö och i känsliga situationer.

4. Gruppledarna ska vara personal som är anställd vid byrån eller avdelad personal.

5. Både gruppledarna och gruppmedlemmarna ska ha utbildning i tillämpliga krav och byråns förfaranden. Byrån ska se till att gruppledarna och gruppmedlemmarna upprätthåller sin kompetens för att kunna delta i inspektioner som bemyndigad personal. Byrån ska inrätta lämpliga fortbildningsprogram i detta syfte.

6. Personal som uppfyller kvalifikationskriterierna och har genomgått lämplig utbildning får bemyndigas av byrån för deltagande i inspektionsgrupperna.

Artikel 12

Inrättande av inspektionsgrupper

1. Inspektionerna ska genomföras av grupper som inrättas av byrån och ska bestå av bemyndigad personal i enlighet med artikel 11.

2. Byrån ska besluta om gruppernas sammansättning för att fastställa det minsta antal personer som grupperna måste bestå av för att täcka nödvändig teknisk kompetens och arbetsbörda, med hänsyn till typ av inspektion, inspektionens omfattning, antalet berörda områden och planerat inspektionsprogram. Varje inspektionsgrupp ska minst bestå av en gruppledare och en gruppmedlem. Byrån ska alltid se till att gruppernas storlek är proportionell mot inspektionens omfattning.

3. När byrån inrättar inspektionsgrupperna ska den försäkra sig om att det inte föreligger några intressekonflikter i förhållande till de inspekterade behöriga myndigheterna eller de företag eller de sammanslutningar av företag som inspekteras.

4. Byrån ska i god tid före en inspektion begära information från myndigheter eller organisationer som avdelar personal rörande medlemmarnas tillgänglighet för deltagande i inspektioner på plats.

5. Utgifter till följd av deltagande av de nationella standardiseringssamordnare som avses i artiklarna 14.2 och 19.2 samt avdelad personal i inspektioner som genomförs av byrån ska bäras av byrån i enlighet med unionens regler och utan att det påverkar unionens årliga budgetförfarande.

Artikel 13

Genomförande av inspektioner

1. De inspektioner som avses i artikel 10.1 a och b ska omfatta följande faser:

a)	En förberedelsefas, som pågår i minst 10 veckor före inspektionen.

b)	Inspektion på plats.

c)	En rapporteringsfas, som inleds när inspektionen på plats har avslutats och pågår i högst tio veckor därefter.

2. De ad hoc-inspektioner som avses i artikel 10.1 c ska meddelas den berörda behöriga myndigheten med två veckors varsel, men måste inte uppfylla de tidsgränser och förfaranden som anges i artiklarna 14–16, förutom när det gäller slutrapporter.

3. Brister i överensstämmelse som upptäckts under de inspektioner som avses i artikel 10 ska rapporteras i enlighet med artikel 16, följas upp och avslutas i enlighet med artikel 17 och klassificeras i enlighet med artikel 18.

Artikel 14

Förberedelsefas

1. Under förberedelsefasen inför en inspektion ska byrån göra följande:

a)	Underrätta den behöriga myndigheten om inspektionen minst 10 veckor före inspektionen på plats, inklusive typ av inspektion samt de områden och särskilda områden som ska inspekteras.

b)	Samla in nödvändig information för att förbereda inspektionen, med vederbörlig hänsyn till den information som finns tillgänglig från den kontinuerliga övervakningen.

c)	Fastställa räckvidd för och omfattning av samt programmet för inspektionen, inklusive inspektion av företag eller sammanslutningar av företag, med hänsyn till informationen från den kontinuerliga övervakningen.

d)	Fastställa inspektionsgruppens storlek och sammansättning.

2. När den behöriga myndigheten underrättas om inspektionen ska den samarbeta med byrån så att inspektionen på plats kan förberedas snabbt. Om det anses vara nödvändigt kan ett preliminärt möte anordnas mellan inspektionsgruppen och den nationella standardiseringssamordnaren.

3. Byrån ska minst två veckor före inspektionen på plats lämna information om inspektionsprogrammet och inspektionsgruppens sammansättning till den behöriga myndigheten.

Artikel 15

Inspektion på plats

1. Under inspektionen på plats ska byrån göra följande:

a)	Anordna ett inledande möte med den nationella standardiseringssamordnaren och den behöriga myndighet som ska inspekteras.

b)	Följa upp brister i överensstämmelse som har upptäckts under tidigare inspektioner och som inte har avslutats samt granska de motsvarande korrigeringarna och korrigerande åtgärderna.

c)	Underrätta den behöriga myndigheten om eventuella omedelbara säkerhetsrisker när sådana risker identifieras under inspektionen.

d)	Vid ett avslutande möte till den behöriga myndigheten lämna en förteckning över preliminära brister i överensstämmelse som har upptäckts eller följts upp under inspektionen.

2. Dessutom kan byrån

a)	om så anses vara nödvändigt inspektera huvudkontor och eventuella regionalkontor för den behöriga myndigheten och de kvalificerade enheter som myndigheten kan ha tilldelat uppgifter,

b)	inspektera företag eller sammanslutningar av företag som står under den behöriga myndighetens tillsyn som ett led i inspektionen av den behöriga myndigheten; i sådana fall får den behöriga myndigheten åtfölja inspektionsgruppen,

c)	genomföra intervjuer med personalen vid den behöriga myndigheten och eventuella kvalificerade enheter samt eventuella företag eller sammanslutningar av företag som besöks,

d)	granska lagstiftning, förfaranden, certifikat, register, data och andra relevanta handlingar.

Artikel 16

Rapporteringsfas

1. Under inspektionens rapporteringsfas ska byrån inom sex veckor från det avslutande mötet om inspektionen på plats granska och klassificera preliminära brister i överensstämmelse och på grundval av detta utarbeta ett utkast till rapport som ska sändas till den inspekterade behöriga myndigheten.

2. Rapporten ska omfatta åtminstone följande:

a)	En sammanfattning av slutsatserna.

b)	Uppgifter om genomförandet av inspektionen, inbegripet typ av inspektion, inspekterade områden, omfattning samt inspektionsgruppens sammansättning.

c)	En analys per kritisk faktor som inriktas på de viktigaste konstaterade bristerna.

d)	En förteckning över de brister i överensstämmelse som har upptäckts eller följts upp under inspektionen samt deras klassificeringar.

e)	Rekommendationer, vid behov även om ömsesidigt erkännande av certifikat.

3. Brister i överensstämmelse ska meddelas genom det utkast till rapport som avses i punkt 2, om de inte redan meddelats skriftligen av byrån via andra medel.

4. Den behöriga myndigheten får lämna skriftliga synpunkter till byrån inom två veckor från underrättelsen.

5. Byrån ska inom tio veckor efter det avslutande mötet utfärda en slutrapport på grundval av det utkast till rapport som nämns i punkt 2, inklusive eventuella synpunkter från den inspekterade behöriga myndigheten. Byrån får anpassa beskrivningen av konstaterade brister i överensstämmelse, dess rättsliga grund, klassificering eller status på lämpligt sätt för att ta hänsyn till de synpunkter, korrigeringar och korrigerande åtgärder som lagts fram under rapporteringsfasen.

6. Byrån ska inrätta och upprätthålla en kontinuerlig övervakningsstatus för varje medlemsstat som på begäran ska lämnas till den berörda medlemsstaten och till kommissionen.

7. Slutrapporten ska skickas till den inspekterade behöriga myndigheten och till kommissionen, som därefter får översända denna rapport till den berörda medlemsstaten och till andra behöriga myndigheter om så är lämpligt.

Artikel 17

Uppföljning av brister i överensstämmelse samt avslutning

1. Den behöriga myndigheten ska för alla konstaterade brister i överensstämmelse som anges i artikel 18.1 b och c föreslå korrigeringar och korrigerande åtgärder senast fyra veckor efter mottagandet av byråns underrättelse.

2. Den behöriga myndigheten ska för alla brister i överensstämmelse som anges i artikel 18.1 a föreslå korrigeringar och korrigerande åtgärder senast tio veckor efter mottagandet av byråns underrättelse.

3. Den behöriga myndigheten ska i god tid rapportera till byrån om slutförandet av korrigerande åtgärder och lämna bevis på detta.

4. Byrån ska

a)	utvärdera de korrigeringar och korrigerande åtgärder som lämnats av den behöriga myndigheten eller i god tid begära ytterligare klargöranden,

b)	godkänna eller avslå korrigeringarna och/eller de korrigerande åtgärderna inom 16 veckor efter underrättelsen.

c)	övervaka att de korrigerande åtgärderna vidtas på ett tillfredsställande sätt,

d)	kartlägga eventuella behov av kompletterande åtgärder i enlighet med artikel 22,

e)	genom lägesrapporter regelbundet rapportera till den behöriga myndigheten och till kommissionen om situationen i fråga om brister i överensstämmelse och relaterade korrigeringar/korrigerande åtgärder,

f)	avsluta brister i överensstämmelse när de korrigerande åtgärderna anses ha slutförts på ett tillfredsställande sätt och bevis lämnats, registrera avslutandet av sådana brister och informera den behöriga myndigheten i enlighet med detta.

5. För tillämpningen av led c får byrån begära att den behöriga myndigheten lämnar bevis eller klargöranden. Byrån får också besluta att kontrollera genomförandet på plats genom en inspektion.

6. När brister i överensstämmelse är föremål för ett överträdelseförfarande i enlighet med artikel 11.2 i förordning (EG) nr 216/2008 eller fördragen ska byrån i samråd med kommissionen säkerställa en lämplig uppföljning och ska inte avsluta sådana brister utan föregående samråd med kommissionen.

Artikel 18

Klassificering av brister

1. Alla brister i överensstämmelse som identifieras av byrån inom ramen för de inspektioner som avses i artikel 10 ska klassificeras och rapporteras av byrån, oberoende av om de rör administrativa eller tekniska krav, i en av följande klasser:

a)	Klass C: bristande överensstämmelse med tillämpliga krav, som främst ger upphov till standardiseringsproblem.

b)	Klass D: bristande överensstämmelse med tillämpliga krav som ger upphov till både standardiseringsproblem och säkerhetsrisker om de inte snabbt korrigeras.

c)	Klass G: omedelbara säkerhetsrisker.

2. Rapporteringen, uppföljningen och avslutandet av konstaterade brister ska prioriteras enligt respektive klassificering.

Artikel 19

Omedelbara säkerhetsrisker

1. När byrån anmäler en omedelbar säkerhetsrisk ska den göra följande:

a)	Begära att den behöriga myndigheten vidtar lämpliga korrigerande åtgärder, inklusive omedelbara korrigeringar.

b)	Den behöriga myndigheten ska tillämpa lämpliga korrigeringar för att undanröja orsaken till bristen och ska lämna bevis för detta till byrån.

2. Byrån får inom två veckor efter en underrättelse om en omedelbar säkerhetsrisk begära att den behöriga myndigheten deltar i ett möte för att utvärdera genomförandet av omedelbara korrigeringar.

3. Om byrån inte anser att korrigeringarna är tillfredsställande ska den lämna rekommendationer till kommissionen, inbegripet om nödvändigt en begäran med avseende på ömsesidigt erkännande av det eller de certifikat som har utfärdats av den behöriga myndigheten. Byrån ska omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater.

Artikel 20

Dokumentation

1. Byrån ska upprätta ett system för dokumentation som medger adekvat lagring, tillgänglighet och fullgod spårbarhet avseende ändringar i fråga om

a)	utbildning, kvalificering och bemyndigande av gruppledare och gruppmedlemmar,

b)	inspektionsprogram,

c)	rapporter,

d)	konstaterade brister och relaterade bevis,

e)	överenskomna korrigeringar och korrigerande åtgärder,

f)	avslutande av brister i överensstämmelse samt relaterade bevis,

g)	rekommendationer om ömsesidigt erkännande av certifikat,

h)	de utvärderingar som avses i artikel 7.1 b.

2. Alla uppgifter ska lagras i minst 15 år enligt tillämplig lagstiftning om uppgiftsskydd.

Artikel 21

Tillgång till uppgifter i inspektionsrapporterna

1. När uppgifter i en inspektionsrapport rör ett företag eller en sammanslutning av företag som står under säkerhetstillsyn av ett tredjeland och omfattas av tillämpningsområdet för ett avtal som unionen ingått i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 216/2008 ska dessa uppgifter göras tillgängliga för tredjelandet som en part till ett sådant avtal i enlighet med de relevanta avtalsbestämmelserna.

2. Om uppgifter i en inspektionsuppgift inte omfattas av det samarbetsmemorandum som ingåtts mellan unionen och Icao ska dessa uppgifter göras tillgängliga för Icao i enlighet med bestämmelserna i detta samarbetsmemorandum och motsvarande bilaga om säkerhetsbestämmelser.

3. Om uppgifter i en inspektionsrapport avser pågående säkerhetsutredningar som genomförs i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 996/2010 (20) ska dessa uppgifter utan dröjsmål göras tillgängliga för den myndighet som har ansvar för säkerhetsutredningen.

4. För tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (21) ska beslutsprocessen med avseende på inspektionsrapporter inte anses vara avslutad förrän de berörda bristerna i överensstämmelse har avslutats.

Artikel 22

Kompletterande åtgärder

1. Byrån ska identifiera eventuell underlåtenhet att följa upp brister i överensstämmelse såsom

a)	korrigerande åtgärder som inte lämnas in inom den tidsperiod som avses i artikel 17.1,

b)	korrigerande åtgärder som inte godkänns av byrån inom den tidsperiod som avses i artikel 17.4 b,

c)	korrigerande åtgärder som inte genomförts på vederbörligt sätt.

2. I de fall som avses i punkt 1 ska byrån begära att den behöriga myndigheten lämnar klargöranden om varför information om kompletterande åtgärder inte har lämnats in, och fastställa en tidsfrist för myndighetens svar.

3. Byrån ska utvärdera konsekvenserna av underlåtenheten att lämna in kompletterande åtgärder tillsammans med det svar som lämnats av den behöriga myndigheten inom den fastställda tidsfristen. På grundval av resultatet av en sådan utvärdering kan byrån

a)	godkänna de kompletterande åtgärder som lämnats in, eller

utfärda en kompletterande rapport till den berörda behöriga myndigheten och till kommissionen. Rapporten ska innehålla byråns utvärdering och rekommendationer till kommissionen, inklusive nödvändiga rekommendationer om ömsesidigt erkännande av certifikat som utfärdats av den behöriga myndigheten om så bedöms vara lämpligt.

4. Utan att det påverkar förordning (EG) nr 2111/2005 får kommissionen efter att ha mottagit den kompletterande rapport som avses i punkt 3 b vidta någon av följande åtgärder:

a)	Sända kommentarer till den berörda medlemsstaten eller begära en närmare förklaring för att klargöra alla eller delar av de berörda bristerna i överensstämmelse.

b)	Begära att byrån genomför en ad hoc-inspektion för att kontrollera att korrigeringar och korrigerande åtgärder har genomförts på ett tillfredsställande sätt.

c)	Inleda det förfarande som avses i artikel 11.2 i förordning (EG) nr 216/2008 för att besluta om huruvida de certifikat som utfärdats av den behöriga myndigheten uppfyller de tillämpliga kraven.

d)	Inleda ett förfarande i enlighet med artikel 258 i fördraget.

Artikel 23

Årsrapport

Byrån ska senast den 31 mars varje år lägga fram en årsrapport om sin kontinuerliga övervakning och de inspektioner som har genomförts under föregående år. Rapporten ska innehålla en analys av resultaten av byråns arbete och inspektioner, som avspeglar de behöriga myndigheternas förmåga att fullgöra sitt säkerhetstillsynsansvar samt rekommendationer om möjliga förbättringar. I rekommendationerna bör byrån särskilt ange de tekniska bestämmelser som bör införas eller ändras i enlighet med artikel 17.2 b i förordning (EG) nr 216/2008 samt de åtgärder som byrån bör inrätta eller ändra i enlighet med artikel 18 c i förordning (EG) nr 216/2008.

Artikel 24

Arbetsordning

Byrån ska senast inom sex månader efter ikraftträdandet av denna förordning se över sin arbetsordning för att fullgöra de uppgifter som den tilldelas enligt artiklarna 3–23.

Artikel 25

Övergångsbestämmelser

1. Brister i överensstämmelse som identifieras av byrån i enlighet med förordning (EG) nr 736/2006 och för vilka bevis på avslutande inte har lämnats in till byrån vid tidpunkten för ikraftträdandet av denna förordning ska anses ha konstaterats i enlighet med denna förordning och ska behandlas i enlighet därmed.

2. Planer för korrigerande åtgärder som byrån har godkänt i enlighet med förordning (EG) nr 736/2006 ska anses ha godkänts i enlighet med denna förordning.

3. Gruppmedlemmar och gruppledare som bemyndigats av byrån i enlighet med förordning (EG) nr 736/2006 ska anses utgöra bemyndigad personal i enlighet med denna förordning.

Artikel 26

Upphävande

Förordning (EU) nr 736/2006 ska upphöra att gälla.

Artikel 27

Ikraftträdande och tillämpning

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2014.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 28 juni 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 79, 19.3.2008, s. 1.

(2) EUT L 129, 17.5.2006, s. 10.

(3) EUT L 243, 27.9.2003, s. 6.

(4) EUT L 315, 28.11.2003, s. 1.

(5) EGT L 240, 7.9.2002, s. 1.

(6) EUT L 206, 11.8.2011, s. 21.

(7) EUT L 271, 18.10.2011, s. 15.

(8) EUT L 271, 18.10.2011, s. 23.

(9) EUT L 201, 3.8.2010, s. 1.

(10) EGT L 373, 31.12.1991, s. 4.

(11) EUT L 254, 20.9.2008, s. 1.

(12) EUT L 143, 30.4.2004, s. 76.

(13) EUT L 109, 19.4.2008, s. 17.

(14) EUT L 296, 25.10.2012, s. 1.

(15) EUT L 311, 25.11.2011, s. 1.

(16) Rådets beslut 2011/531/EU (EUT L 232, 9.9.2011, s. 8).

(17) EUT L 317, 3.12.2001, s. 1.

(18) EUT L 344, 27.12.2005, s. 15.

(19) EUT L 84, 23.3.2006, s. 8.

(20) EUT L 295, 12.11.2010, s. 35.

(21) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/60

KOMMISSIONENS FÖRORDNING (EU) nr 630/2013

av den 28 juni 2013

om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati

(Text av betydelse för EES)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 av den 22 maj 2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati (1), särskilt artikel 23 första stycket, och

av följande skäl:

(1)

I förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) hos nötkreatur, får och getter. Förordningen är tillämplig på framställning och avyttring, samt i vissa särskilda fall export, av levande djur och animaliska produkter.

(2)

Den 19 januari 2011 offentliggjorde Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett gemensamt yttrande som utarbetats tillsammans med Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) om ett eventuellt epidemiologiskt eller molekylärt samband mellan TSE hos djur och människor (nedan kallat det gemensamma yttrandet från Efsa och ECDC) (2). I det gemensamma yttrandet från Efsa och ECDC bekräftades identifiering av atypiska former av bovin spongiform encefalopati (BSE) hos boskap, där också en åtskillnad gjordes mellan klassisk BSE, atypisk BSE av L-typ och atypisk BSE av H-typ. Det är därför lämpligt att införa definitioner för fall av klassisk BSE och atypisk BSE i bilaga I till förordning (EG) nr 999/2001.

(3)

I kapitel A del I i bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för övervakning av BSE hos nötkreatur som slaktats för att användas som livsmedel. Där hänvisas det till djur som slaktats enligt definitionen av nödslakt i artikel 2 n i rådets direktiv 64/433/EEG av den 26 juni 1964 om hygienproblem vid produktion och utsläppande på marknaden av färskt kött (3). Det direktivet har sedan upphävts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/41/EG (4). Detta har medfört rättslig osäkerhet och minskad testning av djur som borde ha testats. Det är därför nödvändigt att tydligt definiera nödslakt inom ramen för reglerna för övervakning av BSE hos nötkreatur som slaktas för att användas som livsmedel i bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001.

(4)

I kapitel A del II i bilaga III till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för övervakning av får och getter. De årliga rapporter som medlemsstaterna utarbetat om övervakning och testning av idisslare för förekomst av transmissibel spongiform encefalopati (TSE) i unionen har under de senaste åren visat att testning av får och getter som inte slaktats för att användas som livsmedel vanligen är effektivare för att identifiera fall av TSE än testning av djur som slaktats för att användas som livsmedel. Medlemsstaterna bör därför ges ökad flexibilitet för att inrikta en större del av det begränsade antalet tester som krävs enligt den bilagan på de delpopulationer där det finns en större chans att identifiera sådana fall.

(5)

I bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs de utrotningsåtgärder som ska vidtas efter bekräftad förekomst av TSE hos nötkreatur, får och getter samt minimikrav för avelsprogram för resistens mot TSE hos får. Den bilagan har ändrats flera gånger, bl.a. genom kommissionens förordningar (EG) nr 727/2007 (5) och (EG) nr 746/2008 (6).

(6)

Den 17 juli 2007 väckte Frankrike talan mot kommissionen i mål T-257/07 vid tribunalen och ansökte om uppskov med verkställigheten av punkt 3 i bilagan till förordning (EG) nr 727/2007 avseende införandet av punkterna 2.3 b iii, 2.3 d och 4 i kapitel A i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001, eller alternativt ogiltigförklaring av hela den förordningen. Enligt Frankrike skulle dessa punkter medge mindre restriktiva övervaknings- och utrotningsåtgärder än vad som tidigare föreskrivits för får och getter. Genom beslut av den 28 september 2007 (7) upphävde domstolen tillämpningen av dessa bestämmelser fram till dess att dom meddelas i huvudmålet.

(7)

Kommissionen bad därefter Efsa om bistånd för att klargöra de främsta grunderna för förordning (EG) nr 727/2007. Mot bakgrund av Efsas förtydliganden ändrades förordning (EG) nr 999/2001 genom förordning (EG) nr 746/2008, varigenom de bestämmelser vars tillämpning skjutits upp av tribunalen återinfördes. Genom tribunalens beslut av den 30 oktober 2008 (8) uppsköts tillämpningen av kapitel A punkterna 2.3 b iii, 2.3 d och 4 i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001, i dess ändrade lydelse enligt förordning (EG) nr 746/2008, till dess att dom meddelats i huvudmålet T-257/07.

(8)	I sin dom av den 9 september 2011 i mål T-257/07 (9) avvisade tribunalen Frankrikes ansökan om upphävande av förordning (EG) nr 746/2008 och avbröt uppskovet med tillämpningen av dessa bestämmelser i kapitel A i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001.

(9)	Den 28 november 2011 överklagade Frankrike i mål C-601/11 P (10) tribunalens dom i mål T-257/07 och begärde att domstolen skulle upphäva tribunalens dom i mål T-257/07 och slutligt avgöra tvisten genom att upphäva förordning (EG) nr 746/2008 eller att åter hänskjuta ärendet till tribunalen.

(10)

Det är lämpligt att klargöra den ytterst komplexa utformningen av olika hanteringsalternativ och undantag för bekämpning och utrotning av klassisk skrapie hos får och getter enligt bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001. I bilaga VII bör det endast föreskrivas tre alternativ för smittade besättningar av får och getter, nämligen alternativ 1 för destruktion av alla djur, alternativ 2 för destruktion av enbart mottagliga djur och alternativ 3 för ingen obligatorisk destruktion av djur.

(11)

De åtgärder som ska vidtas i vart och ett av dessa tre alternativ bör omformuleras så att de olika alternativen lättare kan jämföras och insikterna om konsekvenserna förbättras för den enskilda anläggningen. Eftersom alternativ 1 och alternativ 2 omfattar strikta utrotningsåtgärder som förbättrar sjukdomsbekämpning bör de åtgärder efter utrotning som föreskrivs enligt alternativ 1 och alternativ 2 vara mer flexibla än i alternativ 3.

(12)

Det är nödvändigt att klargöra under vilka förhållanden de destruktionsåtgärder som anges i alternativ 2 får skjutas upp. En kort uppskjutning som inte överstiger tre månader bör medges av orsaker som är kopplade till lamningssäsongen. En längre tids uppskjutning kan dock endast motiveras av behovet av extra tid för att höja den genetiska resistensen mot klassisk skrapie på en anläggning. Eftersom genetisk resistens mot klassisk skrapie hittills har påvisats endast hos får bör en lång tids uppskjutning inte medges för besättningar bestående av endast getter. När en uppskjutning medges bör den begränsas till en period på tre år enligt vissa villkor.

(13)

När klassisk skrapie har bekräftats på anläggningar som håller en lokal ras av får som riskerar att försvinna från djurhållningen bör man i de åtgärder efter utrotning som fastställs i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 beakta svårigheten att ta in och använda endast resistenta får eller reproduktionsmaterial från får av samma utrotningshotad ras. I detta särskilda fall bör medlemsstaterna få tillämpa flexiblare regler när det gäller den genotyp av avelsdjur och det reproduktionsmaterial som tas in och användas på anläggningarna.

(14)

I det gemensamma yttrandet från Efsa och ECDC antyds att atypisk skrapie kan vara mindre smittsam eller inte alls smittsam. Detta konstaterande bygger främst på avsaknaden av statistisk skillnad när det gäller den konstaterade frekvensen av atypisk skrapie/Nor98 mellan den allmänna populationen och de besättningar där ett positivt fall har konstaterats. Restriktionsåtgärder för förflyttning av får och getter där ett fall av atypisk skrapie har bekräftats är därför inte längre motiverade. Den förstärkta övervakningen i dessa besättningar bör dock bibehållas för att samla in mer vetenskapliga uppgifter om atypisk skrapie. Denna ändring av bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 ligger i linje med de framtida politiska alternativ som övervägas i punkt 2.4.3 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet – TSE-färdplan 2 – Ett strategidokument om transmissibel spongiform encefalopati 2010–2015 (11).

(15)

Deltagandet i avelsprogram har hittills begränsat till fårbesättningar med högt avelsvärde. Där avelsprogrammen har tillämpats har de på ett effektivt sätt ökat resistensen mot klassisk skrapie i fårpopulationen med högt avelsvärde. Den ärftlighetsfaktor (allel) som ger resistens i den vanliga produktionspopulationen förefaller dock ha spridits i begränsad omfattning. Kapitel C i bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 bör tillåta genotypning av avelsbaggar i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet för att underlätta en vidare spridning av resistensfaktorn för klassisk skrapie i produktionspopulationen.

(16)

I kapitel A i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs regler för handel med levande djur, sperma och embryon inom unionen. Såsom anges i skäl 14 antyds i det gemensamma yttrandet från Efsa och ECDC att atypisk skrapie kan vara mindre smittsam eller inte alls smittsam. Avskaffandet av alla restriktionsåtgärder för förflyttning av får och getter om ett fall av atypisk skrapie har bekräftats bör därför gälla handel inom EU. Detta stöds också av det faktum att det i Terrestrial Animal Health Code, i den form den antogs 2010 vid det 78:e plenarmötet i Internationella byrån för epizootiska sjukdomar (OIE), inte rekommenderas några handelsrestriktioner beträffande atypisk skrapie.

(17)

De regler som fastställs i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 och som rör handel inom unionen med får och getter och deras sperma och embryon bör göras så samstämmiga som möjligt med OIE:s standarder, så att de inte hindrar de medlemsstater som har ett godkänt nationellt program för kontroll av klassisk skrapie från att begära att få status som land fritt från klassisk skrapie enligt de villkor som fastställs i OIE:s Health Code. De ändrade bestämmelserna om handel inom unionen bör dock inte inverka negativt befintliga på handelsflödena mellan medlemsstater i unionen där inga nationella kontrollprogram för klassisk skrapie har godkänts.

(18)

För detta ändamål, och i enlighet med förslaget i punkt 2.4.3 i TSE-färdplan 2, bör det i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 fastställas en ram som gör det möjligt för medlemsstaterna att upprätta ett officiellt system för erkännande av klassisk skrapie-status på anläggningar. Möjligheten för en anläggning att bedriva handel inom unionen med får och getter, med hänsyn till klassisk skrapie, bör bestämmas på grundval av dess status vad gäller klassisk skrapie.

(19)

Ett tvådelat system för klassisk skrapie-status på anläggningar bör fastställas i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001. Vid transport av djur för avel och uppfödning till medlemsstater med ett godkänt nationellt kontrollprogram för klassisk skrapie bör det krävas status som innebär en försumbar risk och som ur teknisk synvinkel motsvarar status som fritt från skrapie på en anläggning, enligt artikel 14.9.5 i OIE:s Terrestrial Animal Health Code och på grundval av att alla OIE-krav har uppfyllts under minst sju år (i enlighet med artikel 6a och bilaga VII till förordning (EG) nr 999/2001 som främjar utvecklingen av resistenta genotyper hos får erkänns i förslaget dock genotyp ARR/ARR som ett giltigt alternativ). För avelsdjur som är avsedda för andra medlemsstater bör det endast ställas krav på att de kommer från anläggningar med en kontrollerad risk för klassisk skrapie på grundval av att en kortare förteckning med krav har uppfyllts under minst tre år, vilket för närvarande är fallet.

(20)

Med hänsyn till svårigheten att visa att en medlemsstats territorium eller en del av dess territorium är fritt från en sådan komplex sjukdom som klassisk skrapie, som kännetecknas av en lång inkubationstid, avsaknad av en diagnosmetod in-vivo samt en varierad individuell mottaglighet hos djuren beroende på deras genetiska profil, bör begreppet ”medlemsstat som är fri från klassisk skrapie” i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 ersättas med begreppet ”medlemsstat eller område i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie”. Villkoren för erkännande av en medlemsstat eller ett område i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie bör också uppdateras och i hög grad anpassas till rekommendationerna i artikel 14.9.3 i OIE:s Terrestrial Animal Health Code.

(21)

Eftersom bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001 bör omfatta alla handelsaspekter som rör klassisk skrapie och förslaget om att upprätta ett officiellt system för erkännande av klassisk skrapie-status på anläggningar utgör en lämplig grund för att fastställa differentierade garantier för djur som är föremål för handel med medlemsstater som har en godkänd nationell kontrollplan för klassisk skrapie och med andra medlemsstater bör den bilagan också innehålla en förteckning över medlemsstater med en godkänd nationell kontrollplan för klassisk skrapie.

(22)

I kapitel C i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för import till unionen av animaliska produkter från nötkreatur, får och getter, bland annat gelatin avsett att användas som livsmedel. I kapitel D avsnitt A i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för import till unionen av animaliska biprodukter och därav bearbetade produkter från nötkreatur, får och getter, bland annat gelatin avsett att användas som foderingrediens. Eftersom kollagen som är avsett att användas för livsmedel eller foder framställs av samma råmaterial som gelatin bör importvillkoren för kollagen som ska användas för livsmedel eller foder anpassas till de villkor som fastställts för gelatin avsett för samma användning.

(23)

I kapitel D avsnitt B i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001 föreskrivs särskilda intyg som ska åtfölja import till unionen av vissa animaliska biprodukter och av produkter som framställts från nötkreatur, får och getter. Dessa intyg bör ändras så att de också gäller produkter som bearbetats i ett tredjeland som klassificeras som ett land med kontrollerad eller ej fastställd BSE-risk och som framställts av blandade material med ursprung i detta tredjeland samt från ett tredjeland med försumbar BSE-risk. Det särskilda intyget för import av produkter som innehåller mjölk från får och getter som är avsedd för utfodring av produktionsdjur bör också ändras för att bättre återspegla de restriktioner som gäller för handel med dessa produkter inom unionen.

(24)

I kapitlen E och H i bilaga IX till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs bestämmelser för import till unionen av får och getter samt sperma och embryon från får och getter. Dessa importbestämmelser bör uppdateras så att de återspeglar de villkor för handel inom unionen som fastställs i bilaga VIII till förordning (EG) nr 999/2001, inklusive de allmänna förutsättningar som gäller övervakning och utrotning av klassisk skrapie enligt bilagorna III och VII till förordning (EG) nr 999/2001, samt bestämmelserna om utfodringsförbud i bilaga IV till förordning (EG) nr 999/2001.

(25)

I bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 fastställs de analysmetoder som gäller för TSE-test av nötkreatur, får och getter. I det gemensamma yttrandet från Efsa och ECDC angavs att det atypiska BSE-smittämnet av L-typ har en betydande zoonotisk potential (överföring från djur till människa) som är lika hög eller till och med högre än smittämnet för klassisk BSE. Fall av atypisk BSE av L-typ och H-typ har konstaterats i flera länder i världen, och Efsa har framhållit att den ovanligt höga åldern på de djur som konstaterats ha smittats med BSE av H-typ och av L-typ och den märkbart låga prevalens i populationen kan tyda på att dessa atypiska BSE-former uppstår spontant. För att öka kunskapen om atypisk BSE måste fler relevanta uppgifter samlas in.

(26)

Det är därför nödvändigt att ställa krav på att material från alla framtida BSE-fall som bekräftas i unionen lämnas till särskiljande tester som möjliggör en exakt identifiering av smittämnet, nämligen klassisk BSE, atypisk BSE av L-typ och atypisk BSE av H-typ. Eftersom vissa medlemsstater och tredjeländer redan har offentliggjort uppgifter om fenotypen av sina senaste BSE-fall bör särskiljande testning av framtida BSE-fall som bekräftas i unionen anges som obligatorisk i kapitel C i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001.

(27)	I kapitel C punkt 4 i bilaga X till förordning (EG) nr 999/2001 förtecknas de snabbtest som har godkänts för övervakning av TSE hos nötkreatur, får och getter.

(28)

Eftersom två snabbtest för övervakning av BSE hos nötkreatur inte längre tillverkas, vilket bekräftas i de skrivelser som skickades av Enfer Scientific den 21 augusti 2012 och Roche Diagnostics GmbH den 31 augusti 2012, bör följande snabbtest utgå ur förteckningen över snabbtest i kapitel C punkt 4 i bilaga X: Enfer test & Enfer TSE Kit version 2.0, automatiserad provberedning samt Roche Applied Science PrionScreen.

(29)	Eftersom medlemsstaterna behöver tillräckligt med tid för att anpassa sina nationella föreskrifter till de nya krav som införs genom den här förordningen, bör den tillämpas från och med den 1 juli 2013.

(30)	Förordning (EG) nr 999/2001 bör därför ändras i enlighet med detta.

(31)	De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa och varken Europaparlamentet eller rådet har motsatt sig dem.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Bilagorna till förordning (EG) nr 999/2001 ska ändras på det sätt som anges i bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 juli 2013.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den 28 juni 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EGT L 147, 31.5.2001, s. 1.

(2) The EFSA Journal, vol. 9(2011):1, artikelnr 1945.

(3) EGT 121, 29.7.1964, s. 2012.

(4) EUT L 157, 30.4.2004, s. 33.

(5) EUT L 165, 27.6.2007, s. 8.

(6) EUT L 202, 31.7.2008, s. 11.

(7) EUT C 283, 24.11.2007, s. 28.

(8) EUT C 327, 20.12.2008, s. 26.

(9) EUT C 311, 22.10.2011, s. 33.

(10) EUT C 80, 17.3.2012, s. 5.

(11) KOM(2010) 384 slutlig.

BILAGA

Bilagorna till förordning (EG) nr 999/2001 ska ändras på följande sätt:

I bilaga I ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.

I denna förordning avses med

a) inhemskt fall av BSE: fall av bovin spongiform encefalopati för vilket det inte klart har fastställts att det är ett direkt resultat av en infektion före importen som levande djur,

b) kohort: en grupp av nötkreatur som omfattar både

i)djur som är födda i samma besättning som det smittade nötkreaturet inom en period av tolv månader före eller efter födseln av detta smittade nötkreatur, ochii)djur som vid någon tidpunkt under det första levnadsåret har fötts upp tillsammans med det sjuka nötkreaturet under dess första levnadsår,

c) indexfall: det första djuret med bekräftad TSE-infektion på en anläggning eller i en epidemiologiskt definierad grupp,

d) TSE hos små idisslare: ett fall av transmissibel spongiform encefalopati som påvisats hos får eller get efter en kontrollundersökning för abnormt PrP-protein,

e) fall av skrapie: ett bekräftat fall av transmissibel spongiform encefalopati hos får eller get där BSE-diagnos uteslutits enligt de kriterier som fastställs i Europeiska unionens referenslaboratoriums tekniska handbok om karakterisering av TSE-stam hos små idisslare (1),

f) fall av klassisk skrapie: ett bekräftat fall av skrapie som klassificerats som klassisk enligt de kriterier som fastställs i Europeiska unionens referenslaboratoriums tekniska handbok om karakterisering av TSE-stam hos små idisslare,

g) fall av atypisk skrapie: ett bekräftat fall av skrapie som kan avgränsas från klassisk skrapie enligt de kriterier som fastställs i Europeiska unionens referenslaboratoriums tekniska handbok om karakterisering av TSE-stam hos små idisslare,

h) prionproteingenotyp hos får: en kombination av två alleler enligt beskrivningen i punkt 1 i bilaga I till kommissionens beslut 2002/1003/EG (2),

i) BSE-fall: fall av BSE som bekräftats vid ett nationellt referenslaboratorium enligt metoderna och protokollen i kapitel C punkt 3.1 a och b i bilaga X.

j) fall av klassisk BSE: ett BSE-fall som klassificerats som sådant i enlighet med kriterierna i Europeiska unionens referenslaboratoriums metod för klassificering av TSE-isolat från nötkreatur (3),

k) fall av atypisk BSE: ett BSE-fall som inte kan klassificeras som ett fall av klassisk BSE i enlighet med kriterierna i Europeiska unionens referenslaboratoriums metod för klassificering av TSE-isolat från nötkreatur,

l) får och getter som är äldre än 18 månader: får och getter

i)vars ålder bekräftas av de register eller transportdokument som avses i artikel 3.1 b, c och d i rådets förordning (EG) nr 21/2004, ellerii)som har fler än två permanenta framtänder som kommit fram genom tandköttet.

I bilaga III ska kapitel A ändras på följande sätt:

I del I ska punkt 2 ersättas med följande:

”2. Övervakning av djur som slaktats för att användas som livsmedel

2.1

Alla nötkreatur som är äldre än 24 månader ska testas för BSE om de har

—	nödslaktats i enlighet med avsnitt I kapitel VI punkt 1 i bilaga III till förordning (EG) nr 853/2004 (5), eller

—	genomgått en besiktning före slakt med iakttagelser om olyckor, eller allvarliga fysiologiska och funktionella störningar, eller tecken i enlighet med avsnitt I kapitel II del B punkt 2 i bilaga I till förordning (EG) nr 854/2004 (6).

2.2	Alla friska nötkreatur äldre än 30 månader och som har slaktats på normalt sätt för att användas som livsmedel ska testas för BSE.

Del II ska ändras på följande sätt:

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2. Övervakning av får och getter som slaktats för att användas som livsmedel

a)	I medlemsstater där populationen tackor och betäckta tacklamm uppgår till över 750 000 djur ska det årligen tas stickprover enligt urvalsreglerna i punkt 4 på minst 10 000 får som slaktats för att användas som livsmedel.

b)	I medlemsstater där populationen getter som redan fått killingar och betäckta getter uppgår till över 750 000 djur ska det årligen tas stickprover enligt urvalsreglerna i punkt 4 på minst 10 000 getter som slaktats för att användas som livsmedel.

En medlemsstat kan välja att ersätta högst

—	50 % av sin minsta urvalsstorlek av får och getter som slaktats för att användas som livsmedel enligt leden a och b med att testa döda får eller getter som är äldre än 18 månader i förhållandet ett till ett och utöver den minsta urvalsstorlek som anges i punkt 3,

—	10 % av sin minsta urvalsstorlek enligt leden a och b med att testa får eller getter som är äldre än 18 månader och som avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning i förhållandet ett till ett.”

ii)

Punkt 5 ska ersättas med följande:

”5. Övervakning på anläggningar som omfattas av bekämpnings- och utrotningsåtgärder avseende TSE

Djur som är äldre än 18 månader och som avlivats för att destrueras enligt kapitel B del 2 punkt 2.2.1 och 2.2.2 b eller c i bilaga VII ska testas för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 b i bilaga X på grundval av ett enkelt slumpmässigt urval enligt den urvalsstorlek som anges i följande tabell.

Antal djur i besättningen som är äldre än 18 månader och som har avlivats för att destruerats	Minsta urvalsstorlek
70 eller färre	Alla lämpliga djur
80	68
90	73
100	78
120	86
140	92
160	97
180	101
200	105
250	112
300	117
350	121
400	124
450	127
500 eller fler	150”

Bilaga VII ska ersättas med följande:

”BILAGA VII

KONTROLL OCH UTROTNING AV TRANSMISSIBEL SPONGIFORM ENCEFALOPATI

KAPITEL A

Åtgärder vid misstanke om förekomst av tse hos får och getter

Vid ett misstänkt fall av TSE hos får eller get på en anläggning i en medlemsstat ska alla övriga får och getter på denna anläggning vara föremål för officiella restriktioner vad avser förflyttning till dess att resultaten av kontrollundersökningarna blir tillgängliga.

Om det kan styrkas att den anläggning där djuret befann sig när TSE misstänktes förmodligen inte är den anläggning där djuret kan ha exponerats för TSE, får medlemsstaten beroende på den tillgängliga epidemiologiska informationen besluta att övriga anläggningar eller endast den anläggning där exponeringen förekom ska ställas under officiell övervakning.

Den mjölk och de mjölkprodukter från får och getter på en anläggning under officiell kontroll som finns på den berörda anläggningen från den dag då misstanke om TSE uppstår till dess att resultaten av kontrollundersökningarna blir tillgängliga får endast användas på den berörda anläggningen.

KAPITEL B

Åtgärder vid bekräftad förekomst av tse hos nötkreatur, får och getter

Genom den undersökning som avses i artikel 13.1 b ska följande identifieras:

När det gäller nötkreatur:

—	Alla övriga idisslare på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma.

—	När sjukdom har bekräftats hos ett hondjur, all dess avkomma som har fötts under de två år som föregått sjukdomens kliniska utbrott och under två år efter detsamma.

—	Alla djur i den kohort som det djur vars sjukdom har bekräftats tillhör.

—	Sjukdomens möjliga ursprung.

—	Övriga djur på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma eller på andra anläggningar som kan ha smittats av TSE-smittämnet eller som har fått samma foder eller utsatts för samma smittkälla.

—	Förflyttning av foder eller av annat material som kan vara smittat, eller varje annan form av överföring som kan ha gjort att TSE-smittämnet överförts till eller från anläggningen i fråga.

När det gäller får och getter:

—	Alla andra idisslare än får och getter på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma.

—	I den mån det går att identifiera föräldrarna till, och när det gäller hondjur, samtliga embryon och ägg och den senaste avkomman från det hondjur vars sjukdom har bekräftats.

—	Alla andra får och getter på den anläggning där det djur vars sjukdom har bekräftats hör hemma, utöver sådana som avses i den andra strecksatsen.

—	Sjukdomens möjliga ursprung och övriga anläggningar där det finns djur, embryon eller ägg som kan ha smittats av TSE-smittämnet eller som har fått samma foder eller utsatts för samma smittkälla.

—	Förflyttning av foder eller annat material som kan vara smittat, eller varje annan form av överföring som kan ha gjort att TSE-smittämnet överförts till eller från anläggningen i fråga.

Åtgärderna i artikel 13.1 c ska minst inbegripa följande:

2.1

När BSE bekräftas hos nötkreatur ska de nötkreatur som har identifierats genom den undersökning som avses i punkt 1 a andra och tredje strecksatserna avlivas och destrueras fullständigt. Medlemsstaten får dock besluta att

—	inte avliva och destruera djur i den kohort som avses i punkt 1 a tredje strecksatsen om bevis har framlagts för att dessa djur inte haft tillgång till samma foder som det sjuka djuret,

—	skjuta upp avlivning och destruktion av djuren i den kohort som avses i punkt 1 a tredje strecksatsen till slutet av deras produktiva liv, under förutsättning att de består av tjurar som kontinuerligt hålls vid en tjurstation och det kan garanteras att de destrueras fullständigt när de dör.

2.2

När TSE bekräftas hos får eller get:

2.2.1

När BSE inte kan uteslutas:

Om BSE inte kan uteslutas efter resultaten från ett ringtest som genomförts enligt de metoder och protokoll som anges kapitel C del 3 punkt 3.2 c i bilaga X ska alla djur, embryon och ägg som identifierats genom den undersökning som avses i punkt 1 b andra–femte strecksatserna utan dröjsmål avlivas och destrueras fullständigt.

Djur som är äldre än 18 månader och som avlivats för destruktion ska testas för förekomst av TSE enligt de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X, i enlighet med bestämmelserna i kapitel A del II punkt 5 i bilaga III.

Prionproteingenotyp ska bestämmas hos alla får, upp till högst 50.

Den mjölk och de mjölkprodukter från djur som ska destrueras och som fanns på anläggningen under perioden från den dag då det bekräftades att BSE inte kan uteslutas till den dag då djuren destruerades fullständigt ska bortskaffas i enlighet med artikel 12 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 (7).

Efter avlivning och fullständig destruktion av samtliga djur ska villkoren i punkt 3 ska gälla för anläggningen.

2.2.2

När BSE och atypisk skrapie kan uteslutas:

Om BSE och atypisk skrapie utesluts i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 c i bilaga X ska anläggningen omfattas av de villkor som anges i led a och, i enlighet med beslutet av den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen, av villkoren antingen enligt alternativ 1 i led b, enligt alternativ 2 i led c eller enligt alternativ 3 i led d.

Den mjölk och de mjölkprodukter från djur som ska destrueras eller slaktats och som fanns på anläggningen under perioden från den dag då TSE-fallet bekräftades till dagen för slutförandet av de åtgärder som ska tillämpas på anläggningen enligt b och c, eller som härrör från den smittade besättningen till dess att alla restriktioner enligt led d och punkt 4 har upphävts, får inte användas för utfodring av idisslare, med undantag för utfodring av idisslare på den anläggningen.

Avyttring av sådan mjölk och sådana mjölkprodukter som foder till icke-idisslare får endast ske på territoriet i den medlemsstat som ansvarar för anläggningen.

De handelsdokument som åtföljer sändningar av sådan mjölk och sådana mjölkprodukter och eventuella förpackningar innehållande sådana sändningar ska vara tydligt märkta med texten ”får inte användas för utfodring av idisslare”.

Användning och lagring av foder som innehåller sådan mjölk och sådana mjölkprodukter ska förbjudas på anläggningar där idisslare hålls.

Bulkfoder som innehåller sådan mjölk och sådana mjölkprodukter ska transporteras med fordon som inte samtidigt transporterar foder för idisslare.

Om fordonen därefter används för transport av foder avsett för idisslare ska de, i syfte att undvika korskontaminering, rengöras noga enligt ett förfarande som godkänts av den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen.

Alternativ 1 – avlivning och fullständig destruktion av samtliga djur

Alla djur, embryon och ägg som identifierats genom den undersökning som avses i punkt 1 b andra och tredje strecksatserna ska utan dröjsmål avlivas och destrueras fullständigt.

Prionproteingenotyp ska bestämmas hos alla får, upp till högst 50.

Genom undantag från de villkor som anges i alternativ 1 första stycket får medlemsstaterna besluta att i stället vidta de åtgärder som förtecknas i led i eller led ii.

Ersätta avlivningen och den fullständiga destruktionen av samtliga djur utan dröjsmål med slakt av djuren utan dröjsmål för användning som livsmedel, förutsatt att

—	djuren slaktas för att användas som livsmedel inom territoriet i den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen,

—	alla djur som är äldre än 18 månader och som slaktats för att användas som livsmedel testas för förekomst av TSE enligt de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

ii)	Undanta lamm och killingar som är yngre än tre månader från avlivning och fullständig destruktion utan dröjsmål, förutsatt att de slaktas för att användas som livsmedel senast när de är tre månader gamla.

I avvaktan på att alla djur avlivas och fullständigt destrueras eller slaktas för att användas som livsmedel ska de åtgärder som anges i punkterna 2.2.2 a och 3.4 b tredje och fjärde strecksatserna tillämpas på den anläggning där man har beslutat att tillämpa alternativ 1.

Efter det att alla djur har avlivats och fullständigt destruerats eller slaktats för att användas som livsmedel ska villkoren i punkt 3 gälla för den anläggning där man har beslutat att tillämpa alternativ 1.

Alternativ 2 – avlivning och fullständig destruktion av enbart mottagliga djur

Genotypbestämning av prionprotein hos alla får som finns på anläggningen följt av avlivning och fullständig destruktion utan dröjsmål av samtliga djur, embryon och ägg som identifierats genom den undersökning som avses i punkt 1 b andra och tredje strecksatserna, med undantag av följande:

—	Avelsbaggar av genotyp ARR/ARR.

—	Avelstackor som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel, och, om dessa avelstackor är dräktiga vid undersökningen, de lamm som sedan föds, om deras genotyp uppfyller kraven i detta stycke.

—	Får som har minst en ARR-allel och som uteslutande är avsedda för slakt för att användas som livsmedel.

—	Om den medlemsstat som ansvarar för anläggningen så beslutar, lamm och killingar som är yngre än tre månader, förutsatt att de slaktas för att användas som livsmedel senast när de är tre månader gamla. Dessa lamm och killingar ska undantas från genotypbestämningen.

Genom undantag från de villkor som anges i alternativ 2 första stycket får medlemsstaterna besluta att i stället vidta de åtgärder som förtecknas i leden i, ii och iii.

Ersätta avlivningen och den fullständiga destruktionen av de djur som avses i alternativ 2 första stycket med slakt av djuren för användning som livsmedel, förutsatt att

—	djuren slaktas för att användas som livsmedel inom territoriet i den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen,

—	alla djur som är äldre än 18 månader och som slaktats för att användas som livsmedel testas för förekomst av TSE enligt de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

ii)

Skjuta upp genotypningen och den efterföljande avlivningen och fullständiga destruktionen eller slakten för användning som livsmedel av de djur som avses i alternativ 2 första stycket under högst tre månader i situationer då indexfallet bekräftas i nära anslutning till den tidpunkt då lamningssäsongen börjar, förutsatt att tackor, getter och deras nyfödda hålls åtskilda från får och getter från andra anläggningar under hela perioden.

iii)

Skjuta upp avlivningen och den fullständiga destruktionen eller slakten för användning som livsmedel av de djur som avses i alternativ 2 första stycket under högst tre år från den dag då indexfallet bekräftades, i fårbesättningar och på anläggningar där får och getter hålls tillsammans. Tillämpningen av undantaget i detta stycke ska vara begränsad till fall då den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen anser att den epidemiologiska situationen inte kan hanteras utan att de berörda djuren avlivas, men att detta inte kan ske omedelbart på grund av den låga resistensen i fårbesättningen på anläggningen i kombination med andra överväganden, inklusive ekonomiska faktorer. Andra avelsbaggar än av genotyp ARR/ARR ska utan dröjsmål avlivas eller kastreras och alla tänkbara åtgärder ska vidtas för att snabbt bygga upp den genetiska resistensen i fårbesättningen på anläggningen, inklusive genom motiverad avel och utslaktning av tackor för att öka frekvensen av ARR-allelen och eliminera VRQ-allelen. Den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen ska se till att antalet djur som ska avlivas i slutet av perioden med uppskjutna åtgärder inte är större än omedelbart efter det att indexfallet bekräftades.

I avvaktan på att de djur som avses i alternativ 2 första stycket avlivas och fullständigt destrueras eller slaktas för att användas som livsmedel ska följande åtgärder tillämpas på den anläggning där man har beslutat att tillämpa alternativ 2: punkt 2.2.2 a, punkt 3.1, punkt 3.2 a och b, punkt 3.3 och punkt 3.4 led a första och andra strecksatserna, led b första, tredje och fjärde strecksatserna och led c. Om den medlemsstat som är ansvarig för anläggningen beslutar att skjuta upp avlivningen och den fullständiga destruktionen eller slakten för användning som livsmedel av djuren i enlighet med punkt led iii ska dock i stället följande åtgärder tillämpas på anläggningen: punkt 2.2.2 a och punkterna 4.1–4.6.

Efter det att de djur som avses i alternativ 2 första stycket har avlivats och fullständigt destruerats eller slaktats för att användas som livsmedel ska villkoren i punkt 3 gälla för den anläggning där man har beslutat att tillämpa alternativ 2.

Alternativ 3 – ingen obligatorisk avlivning eller fullständig destruktion av djur

En medlemsstat får besluta att inte avliva och fullständigt destruera de djur som har identifierats genom den undersökning som avses i punkt 1 b andra och tredje strecksatserna om kriterierna i minst en av följande fyra strecksatser är uppfyllda:

—	Det är svårt att få ersättningsfår av de genotyper som är tillåtna enligt punkt 3.2 a och b.

—	Frekvensen av ARR-allelen är låg inom rasen eller på anläggningen.

—	Det anses nödvändigt för att undvika inavel.

—	Medlemsstaten anser det vara nödvändigt på grundval av ett motiverat hänsynstagande till samtliga epidemiologiska faktorer.

En medlemsstat som tillåter alternativ 3 för hanteringen av utbrott av klassisk skrapie ska föra register över de orsaker och kriterier på vilka varje enskilt beslut om tillämpning av detta alternativ grundas.

Om ytterligare fall av klassisk skrapie påvisas på en anläggning där alternativ 3 tillämpas ska medlemsstaten ompröva relevansen av de orsaker och kriterier som låg till grund för beslutet att tillämpa alternativ 3 på denna anläggning. Om det konstateras att en fullgod kontroll av utbrottet inte garanteras genom att alternativ 3 tillämpas ska medlemsstaten ändra hanteringen av denna anläggning från alternativ 3 till antingen alternativ 1 eller alternativ 2, i enlighet med bestämmelserna i leden b och c.

Prionproteingenotyp ska bestämmas hos alla får, upp till högst 50, senast tre månader från den dag då indexfallet av klassisk skrapie bekräftades.

Villkoren i punkterna 2.2.2 a och 4 ska omedelbart gälla för en anläggning där man har beslutat att tillämpa alternativ 3.

2.2.3

När atypisk skrapie har bekräftats:

Om ett bekräftat TSE-fall på en anläggning är ett fall av atypisk skrapie ska anläggningen vara föremål för följande intensifierade övervakningsprotokoll för TSE under två år från den dag då det senaste fallet av atypisk skrapie påvisades: Alla får och getter som är äldre än 18 månader och som slaktats för att användas som livsmedel samt alla får och getter som är äldre än 18 månader och som har dött eller avlivats på anläggningen ska testas för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3, punkt 3.2 i bilaga X.

Om ett fall av annan TSE än atypisk skrapie bekräftas under den intensifierade TSE-övervakning på två år som avses i första stycket ska anläggningen vara föremål för de åtgärder som avses i punkt 2.2.1 eller punkt 2.2.2.

2.3

Om ett djur som smittats med TSE har tagits in från en annan anläggning ska följande gälla:

a)	Medlemsstaten får besluta att, på grundval av det smittade djurets bakgrund, vidta utrotningsåtgärder på ursprungsanläggningen utöver, eller i stället för, på den anläggning där smittan bekräftats.

b)	Om fler än en besättning betar på samma mark får medlemsstaterna besluta att begränsa tillämpningen av utrotningsåtgärderna på en enda besättning, grundat på ett motiverat hänsynstagande till samtliga epidemiologiska faktorer.

Om fler än en besättning hålls på en och samma anläggning får medlemsstaterna besluta att utrotningsåtgärderna bara ska tillämpas på den besättning där TSE har bekräftats, under förutsättning att det har kontrollerats att besättningarna har hållits isolerade från varandra och att det är osannolikt att smitta har spridits mellan besättningarna genom direkt eller indirekt kontakt.

Efter det att alla identifierade djur på en anläggning har avlivats och fullständigt destruerats eller slaktats för att användas som livsmedel ska följande gälla i enlighet med punkt 2.2.1, punkt 2.2.2 b eller punkt 2.2.2 c:

3.1

Anläggningen ska vara föremål för ett intensifierat övervakningsprotokoll för TSE som omfattar testning för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3, punkt 3.2 i bilaga X av samtliga följande djur som är äldre än 18 månader, utom får av genotyp ARR/ARR:

a)	Djur som hölls på anläggningen vid den tidpunkt då TSE-fallet bekräftades, i enlighet med punkt 2.2.2 c, och som slaktats för att användas som livsmedel.

b)	Djur som har dött eller avlivats på anläggningen, men som inte avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning.

3.2

Endast följande djur får tas in på anläggningen:

a)	Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b)	Hondjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

c)	Getter, under förutsättning att en rengöring och desinfektion av alla djurstall på anläggningen har utförts efter det att besättningen har avvecklats.

3.3

Endast följande avelsbaggar och reproduktionsmaterial från får får användas på anläggningen:

a)	Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b)	Sperma från baggar av genotyp ARR/ARR.

c)	Embryon som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

3.4

Förflyttning av djur från anläggningen ska antingen vara tillåten för destruktion, eller ska omfattas av följande villkor:

Följande djur får förflyttas från anläggningen för alla ändamål, inklusive avel:

—	Får med genotyp ARR/ARR.

—	Tackor som har en ARR-allel och ingen VRQ-allel, under förutsättning att de flyttas till andra anläggningar som ålagts restriktioner efter det att åtgärderna enligt punkt 2.2.2 c eller punkt 2.2.2 d har tillämpats.

—	Getter, under förutsättning att de förflyttas till andra anläggningar som ålagts restriktioner efter det att åtgärderna enligt punkt 2.2.2 c eller punkt 2.2.2 d har tillämpats.

Följande djur får förflyttas från anläggningen för att sändas direkt till slakt för användning som livsmedel:

—	Får som har minst en ARR-allel.

—

Getter.

—	Om medlemsstaten så beslutar, lamm och killingar som är yngre än tre månader vid tidpunkten för slakt.

—	Alla djur om medlemsstaten har beslutat att tillämpa undantagen i punkterna 2.2.2 b i och 2.2.2 c i.

Om medlemsstaten fattar beslut om detta får lamm och killingar förflyttas till en annan anläggning inom dess territorium endast för gödning före slakt under förutsättning att följande villkor uppfylls:

—	På destinationsanläggningen får det inte finnas andra får eller getter än sådana som göds före slakt.

—	Vid slutet av gödningsperioden ska de lamm och killingar som kommer från anläggningar som är föremål för utrotningsåtgärder transporteras direkt till ett slakteri inom samma medlemsstats territorium för att slaktas senast när de är tolv månader gamla.

3.5

Restriktionerna i punkterna 3.1–3.4 ska fortsätta att gälla för anläggningen

a)	till det datum då alla får på anläggningen har uppnått ARR/ARR-status, förutsatt att inga getter hålls på anläggningen, eller

under två år från och med det datum då alla åtgärder som avses i punkt 2.2.1, punkt 2.2.2 b eller punkt 2.2.2 c har slutförts, förutsatt att inget annat TSE-fall än atypisk skrapie påvisas under denna tvåårsperiod. Om ett fall av atypisk skrapie bekräftas under denna tvåårsperiod ska anläggningen också omfattas av de åtgärder som avses i punkt 2.2.3.

Efter beslutet att tillämpa alternativ 3 enligt punkt 2.2.2 d eller undantaget i punkt 2.2.2 c iii ska följande åtgärder omedelbart tillämpas på anläggningen:

4.1

a)	Djur som har slaktats för att användas som livsmedel.

b)	Djur som har dött eller avlivats på anläggningen, men som inte avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning.

4.2

Endast följande får får tas in på anläggningen:

a)	Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

Hondjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

Genom undantag från leden a och b får dock en medlemsstat tillåta att de djur som avses i leden c och d tas in på anläggningen om den ras som föds upp på anläggningen förtecknas av medlemsstaten som en lokal ras som riskerar att försvinna från djurhållningen enligt bilaga IV till kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006 (8), och när frekvensen av ARR-allelen inom rasen är låg:

c)	Handjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

d)	Hondjur av får som inte har någon VRQ-allel.

4.3

Endast följande avelsbaggar och reproduktionsmaterial från får får användas på anläggningen:

a)	Handjur av får av genotyp ARR/ARR.

b)	Sperma från baggar av genotyp ARR/ARR.

Embryon som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

Genom undantag från leden a, b och c får dock en medlemsstat tillåta att de avelsbaggar och det reproduktionsmaterial från får som avses i leden d, e och f används på anläggningen om den ras som föds upp på anläggningen förtecknas av medlemsstaten som en lokal ras som riskerar att försvinna från djurhållningen enligt bilaga IV till kommissionens förordning (EG) nr 1974/2006, och när frekvensen av ARR-allelen inom rasen är låg:

d)	Handjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

e)	Sperma från handjur av får som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel.

f)	Embryon som inte har någon VRQ-allel.

4.4

Förflyttning av djur från anläggningen ska vara tillåten för destruktion, eller ska omfattas av följande villkor:

a)	Baggar och tackor av genotyp ARR/ARR får flyttas från anläggningen för alla ändamål, inklusive avel, förutsatt att de flyttas till andra anläggningar som är föremål för tillämpning av åtgärder enligt punkt 2.2.2 c eller punkt 2.2.2 d.

Följande djur får förflyttas från anläggningen för att sändas direkt till slakt för användning som livsmedel:

—	Får som har minst en ARR-allel och, om medlemsstaten så beslutar, lamm och killingar som är yngre än tre månader vid tidpunkten för slakt,

—	eller samtliga djur, om medlemsstaten har beslutat att tillämpa undantaget från alternativ 2 enligt punkt 2.2.2 c iii eller alternativ 3 enligt punkt 2.2.2 d.

—	På destinationsanläggningen får det inte finnas andra får eller getter än sådana som göds före slakt.

—	Vid slutet av gödningsperioden ska de lamm och killingar som kommer från anläggningar som är föremål för utrotningsåtgärder transporteras direkt till ett slakteri inom samma medlemsstats territorium för att slaktas senast när de är tolv månader gamla.

4.5	Förflyttning av reproduktionsmaterial från anläggningen ska ske på följande villkor: Medlemsstaten ska se till att ingen sperma, inga embryon och inga ägg sänds från anläggningen.

4.6

Under lamnings- och killningsperioden får inga får eller getter på anläggningen beta på samma mark som får och getter från andra anläggningar.

Utanför lamnings- och killningsperioden ska betning på samma mark omfattas av restriktioner som ska fastställas av medlemsstaten på grundval av ett motiverat hänsynstagande till samtliga epidemiologiska faktorer.

4.7

De restriktioner som anges i punkt 2.2.2 a och i punkterna 4.1–4.6 ska fortsätta att tillämpas under två år efter att det senaste fallet av annan TSE än atypisk skrapie påvisats, på anläggningar där alternativ 3 enligt punkt 2.2.2 d har tillämpats. Om ett fall av atypisk skrapie bekräftas under denna tvåårsperiod ska anläggningen också bli föremål för de åtgärder som avses i punkt 2.2.3.

På anläggningar där undantag från alternativ 2 enligt punkt 2.2.2 c iii har tillämpats ska de restriktioner som anges i punkt 2.2.2 a och punkterna 4.1–4.6 gälla till dess att de djur som identifierats för avlivning i enlighet med punkt 2.2.2 c har destruerats fullständigt eller slaktats för att användas som livsmedel, varefter restriktionerna enligt punkt 3 ska tillämpas.

KAPITEL C

Minimikrav för avelsprogram för resistens mot tse hos får i enlighet med artikel 6a

DEL 1

Allmänna krav

Avelsprogrammet ska koncentreras på besättningar med högt avelsvärde enligt definitionen i punkt 3 i bilaga I till kommissionens beslut 2002/1003/EG.

De medlemsstater som har ett avelsprogram får dock besluta att tillåta provtagning och genotypning av enbart avelsbaggar i besättningar som inte omfattas av avelsprogrammet.

En databas ska upprättas som ska innehålla minst följande upplysningar:

a)	Uppgifter om identitet, ras och antal djur i alla besättningar som deltar i avelsprogrammet.

b)	Identifiering av enskilda djur som provtas inom avelsprogrammet, inklusive avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet.

c)	Resultaten av eventuella genotypningar.

3.	Ett system med enhetlig certifiering ska inrättas där genotypen hos varje djur som provtas i samband med avelsprogrammet, inklusive avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet, certifieras genom hänvisning till dess individuella identifikationsnummer.

4.	Ett system för identifiering av djur och prover, bearbetning av prover och presentation av resultat ska fastställas som minimerar risken för fel som orsakas av den mänskliga faktorn. Systemets effektivitet ska kontrolleras regelbundet genom stickprover.

5.	Blod eller annan vävnad som samlats in för avelsprogrammet, inklusive från avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet, ska genotypas i laboratorier som har godkänts för deltagande i avelsprogrammet.

6.	Medlemsstatens behöriga myndighet får hjälpa avelsorganisationer med att inrätta genbanker för sperma, ägg och embryon som är representativa för prionproteingenotyper som sannolikt kommer att bli sällsynta till följd av avelsprogrammet.

Avelsprogram ska inrättas för varje ras med hänsyn till

a)	olika allelers frekvens inom rasen,

b)	hur ovanlig rasen är,

c)	att inavel eller genetisk drift undviks.

DEL 2

Särskilda regler för de besättningar som deltar

1.	Syftet med avelsprogrammet ska vara att öka frekvensen av ARR-allelen inom besättningen samtidigt som prevalensen av de alleler som har visat sig bidra till mottaglighet för TSE minskas.

Minimikraven för de besättningar som deltar ska vara följande:

a)	Samtliga djur i besättningen som ska genotypas ska identifieras individuellt på ett säkert sätt.

b)	Samtliga baggar som är avsedda för avel inom besättningen ska genotypas innan de används för avel.

c)	Alla handjur som bär på VRQ-allelen ska slaktas eller kastreras inom sex månader efter det att de har genotypbestämts. Djuret får inte lämna anläggningen utom för att slaktas.

d)	Hondjur som man vet bär på VRQ-allelen får inte lämna anläggningen utom för att slaktas.

e)	Andra handjur, inbegripet spermadonatorer för artificiell insemination, än de som certifierats inom avelsprogrammet får inte användas för avel inom besättningen.

3.	Medlemsstaterna får bevilja undantag från kraven i punkt 2 c och d för att skydda raser och produktionsegenskaper.

4.	Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om alla undantag som beviljats enligt punkt 3 och om de tillämpade kriterierna.

DEL 3

Särskilda regler för avelsbaggar som provtas i besättningar som inte deltar i avelsprogrammet

1.	De baggar som ska provtas ska identifieras individuellt på ett säkert sätt.

2.	Ingen bagge som konstaterats bära på VRQ-allelen får lämna anläggningen utom för att slaktas.

DEL 4

Ramverk för erkännande av fårbesättningars status som TSE-resistenta

Ramverket för erkännande av fårbesättningars status som TSE-resistenta ska ge fårbesättningar status som TSE-resistenta om de till följd av deltagandet i avelsprogrammet enligt artikel 6a uppfyller de kriterier som krävs i det programmet.

Detta erkännande ska beviljas på minst följande två nivåer:

a)	Nivå I-besättningar ska helt och hållet utgöras av får med genotyp ARR/ARR.

b)	Nivå II-besättningar ska utgöras av besättningar vars avkomma utan undantag är fallen efter baggar med genotyp ARR/ARR.

Medlemsstaterna får besluta att bevilja erkännande på fler nivåer för att följa nationella bestämmelser.

Regelbundna stickprover av får från TSE-resistenta besättningar ska tas

a)	på anläggningen eller på slakteriet för att verifiera deras genotyp,

b)	vad gäller nivå I-besättningar, på slakteriet på djur som är äldre än 18 månader för TSE-testning i enlighet med bilaga III.

DEL 5

Rapporter som medlemsstaterna ska lämna till kommissionen

Medlemsstater som inför nationella avelsprogram för att selektera för resistens mot TSE hos sina fårpopulationer ska

1.	anmäla kraven för dessa program till kommissionen,

2.	lägga fram en årlig lägesrapport till kommissionen.

Rapporten för varje kalenderår ska läggas fram senast den 31 mars påföljande år.

Kapitel A i bilaga VIII ska ersättas med följande:

”KAPITEL A

Villkor för handel inom unionen med levande djur, sperma och embryon

AVSNITT A

Villkor som ska gälla för får och getter samt sperma och embryon från dem

1. Anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie och kontrollerad risk för klassisk skrapie:

1.1

Medlemsstaterna får inrätta eller övervaka ett officiellt system för erkännande av anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie och anläggningar med kontrollerad risk för klassisk skrapie.

När de gör detta ska de föra en förteckning över anläggningar med får och getter med försumbar risk och anläggningar med kontrollerad risk för klassisk skrapie.

1.2

En anläggning med får som har status som TSE-resistent på nivå 1 enligt kapitel C, del 4, punkt 1 a i bilaga VII och där inget fall av klassisk skrapie har bekräftats sedan minst sju år tillbaka kan erkännas som en anläggning med försumbar risk för klassisk skrapie.

En anläggning med får, getter eller både får och getter kan också erkännas som en anläggning med försumbar risk för klassisk skrapie, under förutsättning att den har uppfyllt följande krav under minst sju år:

a)	Får och getter identifieras löpande och register förs, så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

b)	Det förs register över förflyttningar av får och getter till och från anläggningen.

Endast följande får och getter får tas in:

i)	Får och getter från anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie.

ii)	Får och getter från anläggningar som har uppfyllt villkoren i led a–c i under minst sju år eller under minst samma tidsperiod som den anläggning där de ska tas in.

iii)	Får av prionproteingenotyp ARR/ARR.

d)	Anläggningen är föremål för regelbundna kontroller för att verifiera överensstämmelsen med bestämmelserna i led a–c i av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten, vilka ska genomföras minst en gång om året från och med den 1 januari 2014.

e)	Inget fall av klassisk skrapie har bekräftats.

Alla får och getter som är äldre än 18 månader och som slaktats för att användas som livsmedel besiktigas av en officiell veterinär och alla som uppvisar tecken på s.k. wasting disease, neurologiska tecken eller som sänts för nödslakt testas i ett laboratorium för klassisk skrapie i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

Alla får och getter som avses i kapitel A del II punkt 3 i bilaga III, som är äldre än 18 månader och som har dött eller avlivats av andra orsaker än slakt för användning som livsmedel har fram till och med den 31 december 2013 testats i ett laboratorium för klassisk skrapie i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

Alla får och getter som är äldre än 18 månader och som har dött eller avlivats av andra orsaker än slakt för användning som livsmedel ska från och med de 1 januari 2014 testas i ett laboratorium för klassisk skrapie i enlighet med de laboratoriemetoder och protokoll som anges i kapitel C del 3 punkt 3.2 i bilaga X.

Genom undantag från villkoren i led f andra och tredje stycket får medlemsstaterna besluta att tillämpa bestämmelserna i led f första stycket på får och getter utan kommersiellt värde som är äldre än 18 månader och som gallrats ut i slutet av deras produktiva liv i stället för att de slaktas för att användas som livsmedel.

Utöver de villkor som anges i led a–f ska följande villkor uppfyllas från och med den 1 januari 2014:

Endast följande embryon/oocyter från får och getter får tas in:

Embryon/oocyter från donatordjur som sedan födseln har hållits i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller som uppfyller följande krav:

—	De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

—	De har sedan födseln hållits på anläggningar där inget fall av klassisk skrapie har bekräftats under den tid de vistades där.

—	De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då embryona/oocyterna samlades in.

ii)	Embryon/oocyter från får av prionproteingenotyp ARR/ARR.

Endast följande sperma från får och getter får tas in:

Sperma från donatordjur som sedan födseln har hållits i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller som uppfyller följande krav:

—	De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

—	De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då sperman samlades in.

ii)	Sperma från en bagge med prionproteingenotyp ARR/ARR.

i)	Fåren och getterna på anläggningen har ingen direkt eller indirekt kontakt med, och betar inte på samma mark som, får och getter från anläggningar med lägre hälsostatus.

1.3

En anläggning med får och/eller getter får erkännas som en anläggning med kontrollerad risk för klassisk skrapie, under förutsättning att den har uppfyllt följande villkor under minst tre år:

a)	Får och getter identifieras löpande och register förs, så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

b)	Det förs register över förflyttningar av får och getter till och från anläggningen.

Endast följande får och getter får tas in:

i)	Får och getter från anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie.

ii)	Får och getter från anläggningar som har uppfyllt villkoren i led a–i under minst tre år eller under minst samma tidsperiod som den anläggning där de ska tas in.

iii)	Får av prionproteingenotyp ARR/ARR.

d)	Anläggningen är föremål för regelbundna kontroller för att verifiera överensstämmelsen med bestämmelserna i led a–i av en officiell veterinär eller en veterinär som godkänts för detta ändamål av den behöriga myndigheten, vilka ska genomföras minst en gång om året från och med den 1 januari 2014.

e)	Inget fall av klassisk skrapie har bekräftats.

Utöver de villkor som anges i led a–f ska följande villkor uppfyllas från och med den 1 januari 2014:

Endast följande embryon/oocyter från får och getter får tas in:

—	De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

—	De har sedan födseln hållits på anläggningar där inget fall av klassisk skrapie har bekräftats under den tid de vistades där.

—	De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då embryona/oocyterna samlades in.

ii)	Embryon/oocyter från får av prionproteingenotyp ARR/ARR.

Endast följande sperma från får och getter får tas in:

—	De identifieras löpande så att de kan spåras tillbaka till sin födelseanläggning.

—	De visade inga kliniska tecken på klassisk skrapie vid den tidpunkt då sperman samlades in.

ii)	Sperma från en bagge med prionproteingenotyp ARR/ARR.

i)	Fåren och getterna på anläggningen har ingen direkt eller indirekt kontakt med, och betar inte på samma mark som, får och getter från anläggningar med lägre hälsostatus.

1.4

Om ett fall av klassisk skrapie bekräftas på en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller på en anläggning som konstaterats ha en epidemiologisk koppling till en anläggning med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie till följd av en sådan undersökning som avses i kapitel B del 1 i bilaga VII ska anläggningen med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie omedelbart strykas från den förteckning som avses i punkt 1.1.

Medlemsstaten ska omedelbart underrätta övriga medlemsstater som har importerat får och getter från, eller sperma eller embryon som samlats in från får och getter som hållits på den anläggningen under de senaste sju åren, om det gäller en anläggning med försumbar risk, eller under de senaste tre åren, om det gäller en anläggning med kontrollerad risk.

2. Medlemsstater eller områden i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie

2.1

Om en medlemsstat anser att dess territorium eller en del av dess territorium utgör en försumbar risk för klassisk skrapie ska den överlämna lämplig bestyrkande dokumentation till kommissionen, särskilt med uppgift om följande:

Det har gjorts en riskbedömning som visat att lämpliga åtgärder för närvarande har vidtagits för en tillräckligt lång tid för att hantera alla identifierade risker. Denna riskbedömning ska ange alla potentiella faktorer för förekomst av klassisk skrapie och deras historik, särskilt

i)	import eller införsel av får och getter eller sperma och embryon från får och getter som kan vara smittade med klassisk skrapie,

ii)	kunskaperna om fårens och getternas populationsstruktur och uppfödningsmetoder,

iii)	utfodringsmetoder, inklusive konsumtion av kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare,

iv)	import av mjölk och mjölkprodukter från får och getter avsedda för användning för utfodring av får och getter.

b)	Får och getter som uppvisar kliniska tecken som är förenliga med klassisk skrapie har testats under minst sju år.

Ett tillräckligt antal får och getter som är äldre än 18 månader och som är representativa för djur som slaktats, gallrats ut eller hittats döda på anläggningen har testats en gång om året för att erhålla en konfidensgrad på 95 % för påvisande av klassisk skrapie om sjukdomen förekommer i den populationen med en prevalens som överstiger 0,1 % och inget fall av klassisk skrapie har rapporterats under den perioden.

d)	Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela medlemsstaten under minst sju år.

e)	Införsel från andra medlemsstater av får och getter samt sperma och embryon från dem sker i enlighet med punkt 4.1 b eller punkt 4.2.

f)	Införsel från tredjeländer av får och getter samt sperma och embryon från dem sker i enlighet med kapitel E eller kapitel H i bilaga IX.

2.2

Status som innebär försumbar risk för klassisk skrapie i en medlemsstat eller i ett område i en medlemsstat får godkännas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24.2.

Medlemsstaten ska underrätta kommissionen om alla ändringar av de uppgifter som lämnats enligt punkt 2.1 med avseende på sjukdomen.

Den försumbara riskstatus som godkänts i enlighet med punkt 2.2 får mot bakgrund av en sådan underrättelse återkallas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 24.2.

3. Nationellt program för kontroll av klassisk skrapie

3.1

En medlemsstat som har ett nationellt program för kontroll av klassisk skrapie som omfattar hela dess territorium

kan lägga fram sitt nationella kontrollprogram för kommissionen och därvid särskilt ange

—	fördelningen av klassisk skrapie i medlemsstaten,

—	motiveringen till det nationella kontrollprogrammet, med beaktande av sjukdomens omfattning och lönsamhetsgraden,

—	de statuskategorier som definierats för anläggningar och de standarder som måste uppnås i varje sådan kategori,

—	de testmetoder som ska användas,

—	övervakningsförfaranden för de nationella kontrollprogrammen,

—	de åtgärder som ska vidtas när en anläggning av något skäl förlorar sin status,

—	de åtgärder som ska vidtas när positiva resultat konstateras vid kontroller som utförts i enlighet med det nationella kontrollprogrammet.

b)	Det program som avses i led a får godkännas, om det uppfyller kriterierna i det ledet, enligt det förfarande som avses i artikel 24.2. Ändringar av eller tillägg till de program som medlemsstaterna lägger fram får godkännas enligt det förfarande som avses i artikel 24.2.

3.2

De nationella programmen för kontroll av skrapie i följande medlemsstater godkänns härmed:

—

Danmark

—

Österrike

—

Finland

—

Sverige

4. Handel inom unionen med får och getter samt sperma och embryon från dem

Följande villkor ska gälla:

4.1

Får och getter:

Får och getter för avel som är avsedda för andra medlemsstater än medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie ska

komma från en anläggning eller anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie; dock får de får och getter för avel som kommer från en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt alla krav i punkt 1.3 a–f under minst tre år bli föremål för handel inom unionen fram till och med den 31 december 2014, eller

ii)	komma från en medlemsstat eller ett område i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

iii)	i fråga om får, vara av prionproteingenotyp ARR/ARR, förutsatt att de inte kommer från en anläggning som omfattas av de restriktioner som fastställs i kapitel B punkterna 3 och 4 i bilaga VII.

Får och getter för all avsedd användning utom omedelbar slakt som är avsedda för medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie ska

komma från en anläggning eller anläggningar med försumbar risk för klassisk skrapie; dock får de får och getter som kommer från en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt alla krav i punkt 1.2 a–i under minst sju år bli föremål för handel inom unionen fram till och med den 31 december 2014, eller

ii)	komma från en medlemsstat eller ett område i en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

iii)	i fråga om får, vara av prionproteingenotyp ARR/ARR, förutsatt att de inte kommer från en anläggning som omfattas av de restriktioner som fastställs i kapitel B punkterna 3 och 4 i bilaga VII.

4.2

Sperma och embryon från får och getter ska

a)	samlas in från djur som sedan födelsen oavbrutet ha hållits på en anläggning eller anläggningar med försumbar eller kontrollerad risk för klassisk skrapie, eller

b)	samlas in från djur som under de senaste tre åren före insamlingen oavbrutet har hållits på en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt alla krav i punkt 1.3 a–f under tre år, eller

c)	samlas in från djur som sedan födelsen oavbrutet ha hållits i ett land eller område med försumbar risk för klassisk skrapie, eller

d)	i fråga om sperma från får, samlas in från handjur av prionproteingenotyp ARR/ARR, eller

e)	i fråga om embryon från får, vara av prionproteingenotyp ARR/ARR.

AVSNITT B

Villkor som ska gälla för nötkreatur

Förenade kungariket ska säkerställa att nötkreatur som fötts och uppfötts på dess territorium före den 1 augusti 1996 inte sänds från Förenade kungariket till andra medlemsstater eller till tredjeländer.”

Bilaga IX ska ändras på följande sätt:

I kapitel C ska avsnitt A ersättas med följande:

”AVSNITT A

Produkter

Följande produkter från nötkreatur, får och getter, enligt definitionerna i punkterna 1.10, 1.13, 1.15, 7.1, 7.5, 7.6, 7.7, 7.8 och 7.9 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 853/2004, ska uppfylla villkoren i avsnitten B, C eller D i detta kapitel beroende på ursprungslandets BSE-riskkategori:

—	Färskt kött.

—	Malet kött.

—	Köttberedningar.

—	Köttprodukter.

—	Utsmält djurfett.

—	Fettgrevar.

—	Gelatin och kollagen som inte härrör från hudar och skinn.

—	Behandlade tarmar.”

Kapitlen D och E ska ersättas med följande:

”KAPITEL D

Import av animaliska biprodukter och därav framställda produkter från nötkreatur, får och getter

AVSNITT A

Animaliska biprodukter

Detta kapitel ska tillämpas på följande animaliska biprodukter och framställda produkter, enligt definitionerna i artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009, förutsatt att produkterna kommer från nötkreatur, får och getter:

a)	Utsmält fett från kategori 2-material som är avsett för användning som organiska gödningsmedel eller jordförbättringsmedel, enligt definitionen i artikel 3.22 i förordning (EG) nr 1069/2009, eller utgångsmaterial eller mellanprodukter.

b)	Ben och benprodukter från kategori 2-material.

c)	Utsmält fett från kategori 3-material som är avsett för användning som organiska gödningsmedel eller jordförbättringsmedel eller foder, enligt definitionerna i artikel 3.22 och 3.25 i förordning (EG) nr 1069/2009, eller utgångsmaterial eller mellanprodukter.

d)	Foder till sällskapsdjur, inbegripet tuggben.

e)	Blodprodukter.

f)	Bearbetat animaliskt protein.

g)	Ben och benprodukter från kategori 3-material.

h)	Gelatin och kollagen från annat material än hudar och skinn.

Annat kategori 3-material och andra framställda produkter än de som anges i leden c–h, utom

i)	färska hudar och skinn, behandlade hudar och skinn,

ii)	gelatin och kollagen från hudar och skinn,

iii)	fettderivat.

AVSNITT B

Krav på hälsointyg

Vid import av de animaliska biprodukter och framställda produkter från nötkreatur, får och getter som avses i avsnitt A ska ett hälsointyg uppvisas i vilket det intygas

att den animaliska biprodukten eller den framställda produkten inte innehåller och inte härrör från specificerat riskmaterial eller maskinurbenat kött från ben av nötkreatur, får eller getter och, med undantag för djur som är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i ett land eller en region som genom ett beslut i enlighet med artikel 5.2 klassificerats som ett land eller en region med försumbar BSE-risk, att de djur från vilka den animaliska biprodukten eller den framställda produkten härrör inte har slaktats efter bedövning genom insprutning av gas i hjärnskålen eller avlivats med samma metod eller slaktats genom laceration av vävnad i centrala nervsystemet med ett avlångt, stavformigt instrument som förs in i hjärnskålen, eller

att den animaliska biprodukten eller den framställda produkten inte innehåller och inte härrör från andra material från nötkreatur, får och getter än sådana som härstammar från djur som är födda, oavbrutet uppfödda och slaktade i ett land eller en region som genom ett beslut i enlighet med artikel 5.2 klassificerats som ett land eller en region med försumbar BSE-risk.

Utöver leden a och b ska det vid import av de animaliska biprodukter och framställda produkter som avses i avsnitt A, som innehåller mjölk eller mjölkprodukter från får eller get och som är avsedda som foder, uppvisas ett hälsointyg i vilket följande intygas:

De får och getter från vilka produkterna härrör ska sedan födseln oavbrutet ha hållits i ett land där följande villkor är uppfyllda:

i)	Klassisk skrapie är anmälningspliktig.

ii)	Det finns ett informations, övervaknings- och kontrollsystem.

iii)	Officiella restriktioner gäller för anläggningar med får eller getter vid misstanke om TSE eller en bekräftelse av klassisk skrapie.

iv)	Får och getter som smittats med klassisk skrapie avlivas och destrueras fullständigt.

v)	Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela landet under minst sju år.

d)	Mjölken och mjölkprodukterna från får eller getter kommer från anläggningar där inga officiella restriktioner gäller på grund av misstanke om TSE.

Mjölken och mjölkprodukterna från får eller getter kommer från anläggningar där inga fall av klassisk skrapie har diagnostiserats under de senaste sju åren eller, efter det att ett fall av klassisk skrapie har bekräftats

i)	har alla får och getter på anläggningen avlivats och destruerats eller slaktats, med undantag för avelsbaggar av genotyp ARR/ARR och avelstackor som har minst en ARR-allel och ingen VRQ-allel och andra får som har minst en ARR-allel, eller

ii)

har alla djur hos vilka klassisk skrapie bekräftats avlivats och destruerats, och anläggningen under minst två år sedan det senaste fallet av klassisk skrapie bekräftades varit föremål för intensifierad TSE-övervakning som omfattar testning med negativt resultat för förekomst av TSE i enlighet med de laboratoriemetoder som anges i kapitel C punkt 3.2 i bilaga X, avseende alla följande djur som är äldre än 18 månader, utom får av genotyp ARR/ARR:

—	Djur som har slaktats för att användas som livsmedel, och

—	djur som har dött eller avlivats på anläggningen, men som inte avlivats inom ramen för en kampanj för sjukdomsutrotning.

KAPITEL E

Import av får och getter

För import av får och getter till unionen ska det krävas att ett djurhälsointyg uppvisas som styrker att djuren sedan födseln oavbrutet har hållits i ett land där följande villkor är uppfyllda:

1.	Klassisk skrapie är anmälningspliktig.

2.	Det finns ett informations, övervaknings- och kontrollsystem.

3.	Får och getter som smittats med klassisk skrapie avlivas och destrueras fullständigt.

4.	Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela landet under minst sju år.

Utöver de villkor som anges i punkterna 1–4 ska djurhälsointyget styrka följande:

För får och getter för avel som importeras till unionen och är avsedda för andra medlemsstater än medlemsstater med försumbar risk för klassisk skrapie eller medlemsstater med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie som förtecknas i kapitel A avsnitt A punkt 3.2 i bilaga VIII ska följande villkor vara uppfyllda:

—	De importerade fåren och getterna kommer från en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt villkoren i kapitel A avsnitt A punkt 1.3 i bilaga VIII, eller

—	de är får av prionproteingenotyp ARR/ARR som kommer från en anläggning som inte varit föremål för någon officiell restriktion vad avser förflyttning på grund av BSE eller klassisk skrapie under de två senaste åren.

För får och getter för all användning utom omedelbar slakt som importeras till unionen och som är avsedda för en medlemsstat med försumbar risk för klassisk skrapie eller med ett godkänt nationellt program för kontroll av skrapie som förtecknas i kapitel A avsnitt A punkt 3.2 i bilaga VIII ska följande villkor vara uppfyllda:

—	De kommer från en anläggning eller anläggningar som har uppfyllt villkoren i kapitel A avsnitt A punkt 1.2 i bilaga VIII, eller

—	de är får av prionproteingenotyp ARR/ARR som kommer från en anläggning som inte varit föremål för någon officiell restriktion vad avser förflyttning på grund av BSE eller klassisk skrapie under de två senaste åren.”

Kapitel H ska ersättas med följande:

”KAPITEL H

Import av sperma och embryon från får och getter

För import av sperma och embryon från får och getter till unionen ska det krävas att ett djurhälsointyg uppvisas som styrker följande beträffande donatordjuren:

De har sedan födelsen oavbrutet hållits i ett land där följande villkor är uppfyllda:

i)	Klassisk skrapie är anmälningspliktig.

ii)	Det finns ett informations, övervaknings- och kontrollsystem.

iii)	Får och getter som smittats med klassisk skrapie avlivas och destrueras fullständigt.

iv)	Utfodring av får och getter med kött- och benmjöl eller fettgrevar som härrör från idisslare har förbjudits och förbudet har tillämpats effektivt i hela landet under minst sju år.

De har oavbrutet under de senaste tre åren före insamlingen av den sperma eller de embryon som exporteras hållits på en anläggning eller anläggningar som under åtminstone de senaste tre åren har uppfyllt alla krav som fastställs i kapitel A avsnitt A punkt 1.3 a–f i bilaga VIII, eller

i)	i fråga om sperma från får, sperman har samlats in från handjur av prionproteingenotyp ARR/ARR,

ii)	i fråga om embryon från får, embryonen är av prionproteingenotyp ARR/ARR.”

Bilaga X ska ändras på följande sätt:

I kapitel C del 3 punkt 3.1 ska följande led c läggas till:

”c) Ytterligare undersökning av positiva BSE-fall

Prover från alla positiva BSE-fall ska sändas till ett laboratorium som utsetts av den behöriga myndigheten och som framgångsrikt har genomgått kvalifikationsprövning som anordnats av Europeiska unionens referenslaboratorium för särskiljande testning av bekräftade BSE-fall, där de ska testas ytterligare i enlighet med de metoder och protokoll som fastställs i Europeiska unionens referenslaboratoriums metod för klassificering av TSE-isolat från nötkreatur (9).

Kapitel C del 4 i bilaga X ska ersättas med följande:

”4. Snabbtest

Vid genomförandet av snabbtesten enligt artiklarna 5.3 och 6.1 ska endast följande metoder användas som snabbtest för övervakning av BSE hos nötkreatur:

—	Immunoblotting baserad på Western blotting för påvisande av det proteinas K-resistenta fragmentet PrPRes (Prionics-Check Western test).

—	Immunoassay i mikrotiterplatta för påvisande av PrPSc (Enfer TSE version 3).

—	Sandwich-immunoassay för påvisande av PrPRes (short assay protocol) efter denaturering och koncentrering (Bio-Rad TeSeE SAP rapid test).

—	Immunoassay i mikrotiterplatta (ELISA) för påvisande av proteinas K-resistent PrPRes med monoklonala antikroppar (Prionics-Check LIA test).

—	Immunoassay med användande av en kemisk polymer för selektiv bindning av PrPSc och en monoklonal detektionsantikropp riktad mot konserverade regioner av PrP-molekylen (IDEXX HerdChek BSE Antigen Test Kit, EIA & IDEXX HerdChek BSE-Scrapie Antigen Test Kit, EIA).

—	Immunoassay baserad på lateralt flöde med användande av två olika monoklonala antikroppar för påvisande av proteinas K-resistenta PrP-fragment (Prionics-Check PrioSTRIP).

—	Sandwich-immunoassay med användande av två olika monoklonala antikroppar riktade mot två epitoper i linjär form av bovint PrPSc (Roboscreen Beta Prion BSE EIA Test Kit).

Vid genomförandet av snabbtesten enligt artiklarna 5.3 och 6.1 ska endast följande metoder användas som snabbtest för övervakning av TSE hos får och getter:

—	Sandwich-immunoassay för påvisande av PrPRes (short assay protocol) efter denaturering och koncentrering (Bio-Rad TeSeE SAP rapid test).

—	Sandwich-immunoassay för påvisande av PrPRes med TeSeE Sheep/Goat Detection kit efter denaturering och koncentrering med TeSeE Sheep/Goat Purification kit (Bio-Rad TeSeE Sheep/Goat rapid test).

—	Immunoassay med användande av en kemisk polymer för selektiv bindning av PrPSc och en monoklonal detektionsantikropp riktad mot konserverade regioner av PrP-molekylen (IDEXX HerdChek BSE-Scrapie Antigen Test Kit, EIA).

—	Immunoassay baserad på lateralt flöde med användande av två olika monoklonala antikroppar för påvisande av proteinas K-resistenta PrP-fragment (rapid test Prionics - Check PrioSTRIP SR, visual reading protocol).

För alla snabbtest måste de vävnadsprover som testet ska utföras på överensstämma med tillverkarens anvisningar.

Tillverkaren av snabbtestet måste ha ett kvalitetssäkringssystem som har godkänts av Europeiska unionens referenslaboratorium och som garanterar att testprestandan inte ändras. Tillverkaren ska lämna in testprotokollet till Europeiska unionens referenslaboratorium.

Ändringar av snabbtestet och testprotokollet får endast göras om Europeiska unionens referenslaboratorium underrättats i förväg och under förutsättning att Europeiska unionens referenslaboratorium anser att ändringen inte påverkar känsligheten, specificiteten eller tillförlitligheten hos snabbtestet. Denna slutsats ska meddelas kommissionen och de nationella referenslaboratorierna.”

(1) http://vla.defra.gov.uk/science/docs/sci_tse_rl_handbookv4jan10.pdf

(2) EGT L 349, 24.12.2002, s. 105.

(3) http://vla.defra.gov.uk/science/docs/sci_tse_rl_2blot.pdf

(4) EUT L 5, 9.1.2004, s. 8.”

(5) EUT L 139, 30.4.2004, s. 55.

(6) EUT L 139, 30.4.2004, s. 206.”

(7) EUT L 300, 14.11.2009, s. 1.

(8) EUT L 368, 23.12.2006, s. 15.”

(9) http://vla.defra.gov.uk/science/docs/sci_tse_rl_2blot.pdf”

29.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/98

KOMMISSIONENS GENOMFÖRANDEBESLUT

av den 27 juni 2013

om godkännande av Valeo Efficient Generation Alternator som en innovativ teknik för att minska koldioxidutsläppen från personbilar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009

(Text av betydelse för EES)

(2013/341/EU)

EUROPEISKA KOMMISSIONEN HAR ANTAGIT DETTA BESLUT

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 av den 23 april 2009 om utsläppsnormer för nya personbilar som del av gemenskapens samordnade strategi för att minska koldioxidutsläppen från lätta fordon (1), särskilt artikel 12.4, och

av följande skäl:

(1)

Den 18 december 2012 lämnade leverantören Valeo Equipments Electriques Moteur (nedan kallad sökanden) in en ansökan om godkännande av växelströmsgeneratorn Valeo Efficient Generation Alternator som en innovativ teknik. I enlighet med artikel 4 i kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 av den 25 juli 2011 om inrättandet av ett förfarande för godkännande och certifiering av innovativ teknik för att minska koldioxidutsläppen från personbilar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 (2) undersöktes om ansökan var fullständig. Ansökan konstaterades vara fullständig och perioden för kommissionens bedömning av ansökan inleddes dagen efter dagen för det officiella mottagandet, dvs. den 19 december 2012.

(2)

Ansökan har bedömts i enlighet med artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009, genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 och Technical Guidelines for the preparation of applications for the approval of innovative technologies pursuant to Regulation (EC) No 443/2009 (nedan kallade de tekniska riktlinjerna) (3).

(3)

Ansökan avser Valeo Efficient Generation Alternator, som är en växelströmsgenerator med en verkningsgrad på minst 77 % enligt VDA-metoden i punkt 5.1.2 i bilaga I till de tekniska riktlinjerna. Sökandens växelströmsgenerator är utrustad med synkronreglering med hjälp av metall-oxid-halvledar-fälteffekttransistorer, vilket säkerställer en hög verkningsgrad.

(4)	Kommissionen konstaterar att informationen i ansökan visar att de villkor och kriterier som avses i artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009 och artiklarna 2 och 4 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 har uppfyllts.

(5)

Sökanden har visat att en högeffektiv generator av det slag som beskrivs i ansökan inte kommer att finnas tillgänglig på den europeiska marknaden förrän från och med 2013, och att marknadspenetrationen av denna typ av generator under 2009 därför låg under den tröskel på 3 % som anges i artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011. Stöd för detta finns också i den åtföljande kontrollrapporten. På grundval av detta konstaterar kommissionen att användningen av den högeffektiva generator som sökanden tillhandahåller bör anses uppfylla villkoren i artikel 2.2 a i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(6)

För att påvisa de koldioxidminskningar som kommer att kunna uppnås med den innovativa tekniken när den är monterad på ett fordon, är det nödvändigt att definiera det jämförelsefordon som de fordon som är utrustade med den innovativa tekniken ska jämföras med enligt artiklarna 5 och 8 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011. Kommissionen anser att det är lämpligt att använda en generator med en verkningsgrad på 67 % som jämförelse när den innovativa tekniken monteras på en ny fordonstyp. Om Valeo Efficient Generation Alternator installeras i en befintlig fordonstyp bör jämförelsen göras med den generator som monterats i den senaste versionen av den berörda typen på marknaden.

(7)

Sökanden har tillhandahållit en heltäckande metod för testning av minskningen av koldioxidutsläppen. Den innehåller formler som överensstämmer med de formler som beskrivs i de tekniska riktlinjerna för den förenklade metoden vad beträffar effektiva generatorer. Kommissionen anser att testmetoden kommer att ge resultat som är kontrollerbara, repeterbara och jämförbara och att den på ett realistiskt sätt med tydlig statistisk signifikans kan påvisa den innovativa teknikens fördelar i fråga om koldioxidutsläpp i enlighet med artikel 6 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(8)	Mot denna bakgrund anser kommissionen att sökanden på ett tillfredsställande sätt har visat att de utsläppsminskningar som uppnås med den innovativa tekniken är minst 1 g CO2/km.

(9)	Kommissionen noterar att de utsläppsminskningar som uppnås med den innovativa tekniken delvis kan påvisas i den standardiserade testcykeln, och den totala utsläppsminskning som ska certifieras bör därför fastställas i enlighet med artikel 8.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011.

(10)	Kommissionen konstaterar att kontrollrapporten har upprättats av UTAC som är ett oberoende och certifierat organ och att rapporten stöder de resultat som anges i ansökan.

(11)	Mot denna bakgrund har kommissionen inga invändningar mot godkännandet av denna innovativa teknik.

(12)

I enlighet med artikel 11.1 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 bör en tillverkare som vill dra nytta av en minskning av sina genomsnittliga specifika koldioxidutsläpp för att uppnå sitt mål för specifika utsläpp genom att minska koldioxidutsläppen genom användning av den innovativa teknik som godkänns genom detta beslut hänvisa till detta beslut i sin ansökan om EG-typgodkännandeintyg för de berörda fordonen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

1. Växelströmsgeneratorn Valeo Efficient Generation Alternator som har en verkningsgrad på minst 77 % och som är avsedd att användas i M1-fordon godkänns som en innovativ teknik i den mening som avses i artikel 12 i förordning (EG) nr 443/2009.

2. Minskningen av koldioxidutsläppen genom användning av den växelströmsgenerator som avses i punkt 1 ska fastställas med hjälp av metoden i bilagan.

3. I enlighet med artikel 11.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 får den minskning av koldioxidutsläppen som fastställts i enlighet med punkt 2 endast intygas och anges i intyget om överensstämmelse och relevant typgodkännandedokumentation som anges i bilagorna I, VIII och IX till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG (4) om minskningen ligger på eller över det tröskelvärde som anges i artikel 9.1 i förordning (EU) nr 725/2011.

Artikel 2

Detta beslut träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 27 juni 2013.

På kommissionens vägnar

José Manuel BARROSO

Ordförande

(1) EUT L 140, 5.6.2009, s. 1.

(2) EUT L 194, 26.7.2011, s. 19.

(3) http://ec.europa.eu/clima/policies/transport/vehicles/cars/docs/guidelines_en.pdf

(4) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.

BILAGA

Metod för att bestämma minskningen av koldioxidutsläppen genom användning av växelströmsgeneratorn Valeo Efficient Generation Alternator i ett M1-fordon

1. Inledning

För att bestämma den minskning av koldioxidutsläppen som kan tillskrivas användningen av Valeo Efficient Generation Alternator i ett M1-fordon är det nödvändigt att fastställa följande:

a)	Det testförfarande som ska följas för att bestämma generatorns verkningsgrad.

b)	Fastställandet av provbänken.

c)	Formeln för beräkning av standardavvikelsen.

d)	Fastställandet av koldioxidminskningen för typgodkännandemyndigheters certifiering.

2. Testförfarande

Generatorns verkningsgrad ska bestämmas med hjälp av mätningar vid olika hastigheter: 1 800, 3 000, 6 000, 10 000 varv per minut. Vid varje varvtal belastas generatorn med 50 % av den maximala belastningen. För att beräkna verkningsgraden används en tidsfördelning på 25 %, 40 %, 25 %, 10 % för 1 800, 3 000, 6 000 respektive 10 000 varv per minut (se VDA-metoden som beskrivs i punkt 5.1.2 i bilaga I till de tekniska riktlinjerna).

Detta ger följande formel (1):

Formula

där

—	ηΑ är generatorns verkningsgrad,

—	(η @1 800 varv/min. @0,5·IN) är generatorns verkningsgrad vid en hastighet på 1 800 varv per minut och med en belastning på 50 %,

—	(η @3 000 varv/min. @0,5·IN) är generatorns verkningsgrad vid en hastighet på 3 000 varv per minut och med en belastning på 50 %,

—	(η @6 000 varv/min. @0,5·IN) är generatorns verkningsgrad vid en hastighet på 6 000 varv per minut och med en belastning på 50 %,

—	(η @10 000 varv/min. @0,5·IN) är generatorns verkningsgrad vid en hastighet på 10 000 varv per minut och med en belastning på 50 %,

—	IN= strömstyrka (A).

Inställningen av provbänken och testförfarandet ska uppfylla precisionskraven i ISO 8854:2012 (1).

3. Provbänk

Provbänken ska vara en generatorprovbänk med direktdrift. Generatorn ska vara direkt kopplad till vridmomentsmätaren och drivenhetens axel. Generatorn belastas med ett batteri och en elektronisk belastning. Se provbänkskonfigurationen i figur 1.

Figur 1

Konfiguration för provbänken

I figur 1 ges en översikt över provbänkens konfiguration. Generatorn omsätter den mekaniska effekten från den borstlösa motorn till elektrisk effekt. Den borstlösa motorn genererar en mängd kraft som bestäms av vridmomentet (Nm) och rotationshastigheten (rad.s–1). Vridmomentet och hastigheten ska mätas med hjälp av vridmomentsmätaren.

Generatorn producerar kraft nog för att motsvara den belastning som är kopplad till generatorn. Denna mängd kraft uppgår till generatorns spänning (V) gånger generatorströmstyrkan (I).

Generatorns verkningsgrad definieras som den elektriska effekten (generatorns utgångseffekt) dividerad med den mekaniska effekten (vridmomentsmätarens resultat).

Formel (2)

Formula

där

ηΑ	=	generatorns verkningsgrad,
V	=	spänning (V),
I	=	strömstyrka (A),
T	=	vridmoment (Nm),
ω	=	generatorns rotationshastighet (rad. s–1).

4. Mäta vridmomentet och beräkna generatorns verkningsgrad

Provningen ska utföras i enlighet med ISO 8854: 2012.

Belastningen sätts till 50 % av den strömstyrka som generatorn säkerställer vid 25 °C och en rotorhastighet på 6 000 varv per minut. Om generatorn t.ex. är en generator i klass 180A (vid 25 °C och 6 000 varv per minut) sätts belastningen till 90 A.

För varje varvtal hålls generatorns spänning och utström konstant, spänningen på 14,3 V och strömstyrkan för en 180A-generator på 90 A. Det vill säga, att för varje varvtal mäts vridmomentet med hjälp av provbänken (se figur 1) och verkningsgraden beräknas med hjälp av formel (2).

Syftet med denna provning är att bestämma generatorns verkningsgrad vid 4 olika hastigheter i varv per minut (varv/min.):

—	Vid en hastighet på 1 800 varv/min.

—	Vid en hastighet på 3 000 varv/min.

—	Vid en hastighet på 6 000 varv/min.

—	Vid en hastighet på 10 000 varv/min.

Generatorns genomsnittliga verkningsgrad beräknas med hjälp av formel (1).

5. Standardavvikelse för det aritmetiska medelvärdet av generatorns verkningsgrad

Statistiska fel i resultaten av testmetoderna till följd av mätningar ska kvantifieras. Utformningen av felvärdet ska vara en standardavvikelse som motsvarar ett tvåsidigt konfidensintervall på 84 % (se formel (3)).

Formel (3)

Formula

där

	:	standardavvikelse av det aritmetiska medelvärdet,
xi	:	mätvärde,
	:	aritmetiskt medelvärde,
n	:	antal mätningar.

Alla mätningar ska utföras minst fem (5) gånger i följd. Standardavvikelsen ska beräknas för varje hastighet.

Standardavvikelsen för generatorns verkningsgrad (ΔηΑ) beräknas med följande formel:

Formel (4)

Formula

Där värdena 0,25, 0,40, 0,25, och 0,1 är samma viktade värden som i formel (2) och S1 800, S3 000, S6 000, och S10 000 är standardavvikelser som beräknas med hjälp av formel (3).

6. Fel i koldioxidminskningen på grund av standardavvikelsen (felfortplantningslagen)

Standardavvikelsen för generatorns verkningsgrad (ΔηΑ) medför ett fel i koldioxidminskningen. Detta fel ska beräknas med hjälp av följande formel (2):

Formel (5)

Formula

där

ΔCO2	=	fel i koldioxidminskningarna (g CO2/km),
PRW	=	750 W,
PTA	=	350W,
ηΑ–EI	=	den högeffektiva generatorns verkningsgrad,
ΔηΑ	=	standardavvikelse för generatorns verkningsgrad (resultat av ekvation i formel (4)),
VPe	=	Willans-faktorer (l/kWh),
CF	=	omräkningsfaktorer (g CO2/l),
v	=	genomsnittlig körhastighet för NEDC (km/tim).

7. Beräkning av påvisbar andel besparingar i mekanisk effekt

Den högeffektiva generatorn leder till besparingar i mekanisk effekt som beräknas i två steg. I det första steget beräknas den sparade mekaniska effekten under verkliga förhållanden. I det andra steget beräknas den sparade mekaniska effekten under typgodkännandeförhållanden. När dessa två besparingar i mekanisk effekt har dragits av fås den påvisbara andelen insparad mekanisk effekt.

Besparingen i mekanisk effekt under verkliga förhållanden beräknas med formel (6).

Formel (6)

Formula

där

ΔΡm–RW	=	sparad mekanisk effekt under verkliga förhållanden (W),
PRW	=	elektrisk effekt under verkliga förhållanden, som är 750 W,
ηΑ	=	jämförelsegeneratorns verkningsgrad,
ηΑ–EI	=	den högeffektiva generatorns verkningsgrad.

Besparingen i mekanisk effekt under typgodkännandeförhållanden beräknas med formel (7).

Formel (7)

Formula

där

ΔΡm–TA	=	sparad mekanisk kraft under typgodkännandeförhållanden (W),
PTA	=	elektrisk effekt under typgodkännandeförhållanden, som är 350 W,
ηA	=	jämförelsegeneratorns verkningsgrad,
ηΑ–EI	=	den högeffektiva generatorns verkningsgrad.

Den påvisbara andelen insparad mekanisk effekt beräknas med formel (8).

Formel (8)

Formula

där

ΔΡm	=	påvisbar andel sparad mekanisk effekt (W),
ΔΡm–RW	=	sparad mekanisk effekt under verkliga förhållanden (W),
ΔΡm–TA	=	sparad mekanisk effekt under typgodkännandeförhållanden (W).

8. Formel för att beräkna koldioxidminskningen

Koldioxidminskningen beräknas med följande formel:

Formel (9)

Formula

där

CCO2	=	koldioxidminskningar (g CO2/km),
ΔΡm	=	Andel sparad mekanisk kraft enligt formel (8) (W),
VPe	=	Willans-faktorer (l/kWh),
CF	=	omräkningsfaktorer (g CO2/l),
v	=	genomsnittlig körhastighet enligt NEDC (km/tim).

För Willans-faktorerna används uppgifterna i tabell 1:

Tabell 1

Willans-faktorer

Typ av motor	Förbrukning av verksam effekt VPe [l/kWh]
Bensin (VPe-P)	0,264
Turbo-bensin	0,28
Diesel (VPe-D)	0,22

För omräkningsfaktorerna används uppgifterna i tabell 2:

Tabell 2

Omräkningsfaktorer

Typ av bränsle	Omräkningsfaktor (l/100 km) → (g CO2/km) [100 g/l]
Bensin	23,3 (= 2 330 g CO2/l)
Turbo-bensin	23,3 (= 2 330 g CO2/l)
Diesel	26,4 (= 2 640 g CO2/l)

Den genomsnittliga körhastigheten enligt NEDC är: v = 33,58 km/tim

9. Statistisk signifikans

Det ska påvisas för varje typ, variant och version av ett fordon utrustat med Valeo Efficient Generation Alternator att fel i de koldioxidminskningar som beräknas med formel 5 inte är större än skillnaden mellan den totala koldioxidminskningen och det minsta besparingströskelvärde som anges i artikel 9.1 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 (se formel (7)).

Formel (10)

Formula

där

MT	=	minsta tröskelvärde (g CO2/km),
CCO2	=	total koldioxidminskning (g CO2/km),
	=	fel i koldioxidminskningarna (g CO2/km).

10. Den högeffektiva generatorn ska införas i fordon

För att bestämma de koldioxidminskningar som typgodkännandemyndigheten ska intyga till följd av användningen av Valeo Efficient Generation Alternator i enlighet med artikel 12 i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 ska tillverkaren av det M1-fordon i vilket generatorn är monterad, i enlighet med artikel 5 i den förordningen, utse ett miljöinnovationsfordon utrustat med Valeo Efficient Generation Alternator samt ett av följande jämförelsefordon:

a)	Om miljöinnovationen är monterad på en ny fordonstyp som kommer att lämnas in för nytt typgodkännande, ska jämförelsefordonet i alla avseenden vara identiskt med den nya fordonstypen bortsett från generatorn som ska vara en generator med en verkningsgrad på 67 %.

Om miljöinnovationen är monterad på en befintlig fordonsversion, för vilken typgodkännandet kommer att förlängas till följd av att den befintliga generatorn ersatts av miljöinnovationen, ska jämförelsefordonet i alla avseenden vara identiskt med miljöinnovationsfordonet bortsett från generatorn som ska vara den befintliga fordonsversionens generator.

Typgodkännandemyndigheten ska intyga koldioxidminskningarna baserat på mätningar av jämförelsefordonet och miljöinnovationsfordonet i enlighet med artikel 8.1 och artikel 8.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 med användning av den testmetod som anges i denna bilaga. Om koldioxidminskningarna ligger under det tröskelvärde som anges i artikel 9.1 ska artikel 11.2 andra stycket i genomförandeförordning (EU) nr 725/2011 tillämpas.

11. Miljöinnovationskod som ska anges på typgodkännandedokumentationen

För att fastställa den allmänna miljöinnovationskod som ska användas i relevant typgodkännandedokument i enlighet med bilagorna I, VIII och IX till direktiv 2007/46/EG ska den individuella koden för den innovativa teknik som godkänns genom detta beslut vara ”2”.

Miljöinnovationskoden för miljöinnovationsminskningar som intygats av den tyska typgodkännandemyndigheten kommer t.ex. att vara ”e1 2”.

(1) ISO 8854. Vägfordon – Generatorer med regulator – Provningsmetoder och allmänna krav Referensnummer ISO 8854: 2012 (E).

(2) Denna formel (5) kan härledas från felfortplantningslagen, som förklaras i de tekniska riktlinjerna (punkt 4.2.1).

		ISSN 1977-0820 doi:10.3000/19770820.L_2013.179.swe
Europeiska unionens officiella tidning		L 179

Svensk utgåva	Lagstiftning	56 årgången 29 juni 2013

Innehållsförteckning		I Lagstiftningsakter	Sida
		DIREKTIV
	*	Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/35/EU av den 26 juni 2013 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) och om upphävande av direktiv 2004/40/EG	1

	II Icke-lagstiftningsakter
	FÖRORDNINGAR
*	Rådets förordning (EU) nr 626/2013 av den 27 juni 2013 om ändring av förordning (EU) nr 1344/2011 om befrielse från Gemensamma tulltaxans autonoma tullsatser för vissa jordbruks-, fiskeri- och industriprodukter	22
*	Rådets förordning (EU) nr 627/2013 av den 27 juni 2013 om ändring av förordning (EU) nr 7/2010 om öppnande och förvaltning av autonoma unionstullkvoter för vissa jordbruks- och industriprodukter	43
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 628/2013 av den 28 juni 2013 om arbetsmetoder för Europeiska byrån för luftfartssäkerhet vid standardiseringsinspektioner och vid övervakning av tillämpningen av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 och om upphävande av kommissionens förordning (EG) nr 736/2006 ( 1 )	46
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 629/2013 av den 28 juni 2013 om ytterligare undantagsåtgärder vad gäller utsläppande på unionsmarknaden av socker och isoglukos utöver kvoterna till nedsatt överskottsavgift under regleringsåret 2012/13	55
*	Kommissionens förordning (EU) nr 630/2013 av den 28 juni 2013 om ändring av bilagorna till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 999/2001 om fastställande av bestämmelser för förebyggande, kontroll och utrotning av vissa typer av transmissibel spongiform encefalopati ( 1 )	60
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 631/2013 av den 28 juni 2013 om upphävande av förordning (EG) nr 546/2006 och genomförandeförordning (EU) nr 233/2012 ( 1 )	84
*	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 632/2013 av den 28 juni 2013 om ändring för hundranittiofjärde gången av rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med nätverket al-Qaida associerade personer och enheter	85
	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 633/2013 av den 28 juni 2013 om fastställande av schablonimportvärden för bestämning av ingångspriset för vissa frukter och grönsaker	87
	Kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 634/2013 av den 28 juni 2013 om fastställande av importtullar inom spannmålssektorn som skall gälla från och med den 1 juli 2013	89
	BESLUT
	2013/336/EU
*	Rådets beslut av den 25 juni 2013 om ökning av antalet generaladvokater vid Europeiska unionens domstol	92
	2013/337/EU
*	Beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 26 juni 2013 om utnämning av domare i tribunalen	93
	2013/338/EU
*	Beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 26 juni 2013 om utnämning av domare i domstolen	94
	2013/339/EU
*	Beslut av företrädarna för medlemsstaternas regeringar av den 26 juni 2013 om utnämning av en domare i tribunalen	95
	2013/340/EU
*	Kommissionens genomförandebeslut av den 27 juni 2013 om ändring av beslut 2008/855/EG vad gäller djurhälsoåtgärder för att bekämpa klassisk svinpest i Kroatien [delgivet med nr C(2013) 3932] ( 1 )	96
	2013/341/EU
*	Kommissionens genomförandebeslut av den 27 juni 2013 om godkännande av Valeo Efficient Generation Alternator som en innovativ teknik för att minska koldioxidutsläppen från personbilar i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 443/2009 ( 1 )	98

Löpnummer	KN-nummer	Taric-nummer	Varubeskrivning	Kvotperiod	Kvotmängd	Kvottullsats (%)
09.2632	ex 2921 22 00	10	Hexametylendiamin (CAS RN 124-09-4)	1.1–31.12.2013	40 000 tonnes	0 %
09.2917	ex 2930 90 13	90	Cystin (CAS RN 56-89-3)	1.1–31.12.2013	600 tonnes	0 %
09.2629	ex 7616 99 90	85	Hopskjutbara handtag av aluminium, avsedda att användas för tillverkning av resgods (1)	1.1–31.12	800 000 enheter	0 %
09.2629	ex 8302 49 00	91		1.1–31.12	800 000 enheter	0 %
09.2633	ex 8504 40 82	20	Elektrisk likriktare, med en kapacitet på högst 1 kVA, för användning vid tillverkning av apparater enligt nummer 8509 80 och 8510 (1)	1.1–31.12	4 500 000 enheter	0 %
09.2620	ex 8526 91 20	20	Enheter till GPS-system med positionsbestämmande funktion, utan bildskärm och med en vikt på högst 2 500 g	1.1–31.12	3 000 000 enheter	0 %

(euro/100 kg)
KN-nummer	Kod för tredjeland (1)	Schablonimportvärde
0702 00 00	AL	55,3
	MK	46,1
	ZZ	50,7
0707 00 05	MK	25,2
	TR	113,2
	ZZ	69,2
0709 93 10	TR	130,5
0709 93 10	ZZ	130,5
0805 50 10	AR	85,5
	TR	99,2
	ZA	107,4
	ZZ	97,4
0808 10 80	AR	157,4
	BR	111,9
	CL	114,0
	CN	115,2
	NZ	142,9
	TR	99,8
	ZA	120,5
	ZZ	123,1
0809 10 00	IL	275,4
	TR	211,6
	ZZ	243,5
0809 29 00	TR	347,1
	US	605,0
	ZZ	476,1
0809 30	TR	246,3
0809 30	ZZ	246,3
0809 40 05	CL	216,9
	IL	308,9
	ZA	377,9
	ZZ	301,2

KN-nummer	Varuslag	Importtull (1) (EUR/t)
1001 19 00 1001 11 00	Durumvete av hög kvalitet	0,00
	av medelhög kvalitet	0,00
	av låg kvalitet	0,00
ex 1001 91 20	Vanligt vete, för utsäde	0,00
ex 1001 99 00	Vanligt vete av hög kvalitet, av annat slag än för utsäde	0,00
1002 10 00 1002 90 00	Råg	0,00
1005 10 90	Utsädesmajs annan än hybridmajs	0,00
1005 90 00	Majs av annat slag än för utsäde (2)	0,00
1007 10 90 1007 90 00	Sorghum av andra slag än hybrider för utsäde	0,00