29.6.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

L 179/55

(1)

Under sockerregleringsåret 2011/12 uppgick unionens genomsnittliga pris på vitsocker i lösvikt, fritt fabrik, till 175 % av referenspriset på 404 euro/ton och det var ca 275 euro/ton högre än världsmarknadspriset. Unionspriset ligger nu stabilt på ca 700 euro/ton, vilket är den högsta nivån sedan reformen av marknadsordningen för socker, och detta stör ett optimalt flöde i sockerförsörjningen på unionsmarknaden. Den förväntade ökningen av den redan höga prisnivån i början av regleringsåret 2012/13 underbyggde risken för allvarliga störningar på marknaden som måste förebyggas genom nödvändiga åtgärder. Den 18 januari, den 15 februari och den 22 mars 2013 antog kommissionen genomförandeförordningarna (EU) nr 36/2013 (2), (EU) nr 131/2013 (3) och (EU) nr 281/2013 (4) om exceptionella åtgärder för att rätta till störningar på marknaden. Trots de åtgärder som vidtagits visar de löpande priser som registreras på marknaden att det är nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att ta itu med de kvarstående störningarna på marknaden.

(2)

Baserat på den beräknade tillgången och efterfrågan under 2012/13 väntas sockermarknadens slutlager vara minst 0,5 miljoner ton mindre än under 2011/12. I denna siffra är importen från tredjeländer som gynnas av vissa förmånsavtal medräknad.

(3)

Å andra sidan beräknas produktionen, mot bakgrund av förväntningar om goda skördar, uppgå till närmare 4 600 000 ton utöver den sockerkvot som fastställs i artikel 56 i förordning (EG) nr 1234/2007. Med beaktande av förutsebara åtaganden i form av leveransavtal som sockerproducenterna har gjort i förhållande till vissa industriella användare i enlighet med artikel 62 i den förordningen och exportåtaganden för utomkvotssocker för 2012/13 kommer det fortfarande att finnas stora kvantiteter utomkvotssocker på minst 1 200 000 ton tillgängliga. En del av detta socker kan göras tillgängligt för att öka det begränsade utbudet på unionens sockermarknad och undvika alltför stora prishöjningar.

(4)

För att garantera marknadsflödet är det nödvändigt att släppa ut utomkvotssocker på marknaden. Det bör vara möjligt att vidta en sådan åtgärd varje gång det krävs under regleringsåret 2012/13.

(5)

I enlighet med artiklarna 186 och 188 i förordning (EG) nr 1234/2007 kan åtgärder vidtas när så krävs för att komma till rätta med marknadsstörningar eller risken för störningar, framför allt när dessa följer av en väsentlig höjning av priserna i unionen, och förutsatt att detta mål inte kan uppnås genom andra åtgärder som är möjliga enligt den förordningen. I förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs inte några specifika åtgärder för att begränsa trenden med höga sockerpriser och möjliggöra ett sockerutbud till rimliga priser på unionsmarknaden, under de nuvarande omständigheterna på marknaden, förutom de åtgärder som grundas på artikel 186 i den förordningen.

(6)

Genom artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1234/2007 ges kommissionen befogenhet att fastställa överskottsavgiften för socker och isoglukos som produceras utöver kvoterna till en så hög nivå att överskottskvantiteter inte ackumuleras. I artikel 3.1 i kommissionens förordning (EG) nr 967/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om sockerproduktion utöver kvoterna (5) fastställs den avgiften till 500 euro per ton.

(7)

För en begränsad kvantitet socker som produceras utöver kvoten bör det fastställas en lägre överskottsavgift på en nivå per ton som möjliggör en rättvis behandling av unionens sockerproducenter, säkerställer att unionens sockermarknad fungerar väl och som bidrar till att minska skillnaderna mellan sockerpriserna på unionsmarknaden och världsmarknaden utan att skapa risker för att överskotten ackumuleras på unionsmarknaden.

(8)

Då det i förordning (EG) nr 1234/2007 fastställs kvoter för både socker och isoglukos bör en liknande åtgärd gälla för en lämplig kvantitet isoglukos som producerats utöver kvoten, eftersom isoglukos i viss mån fungerar som ett kommersiellt substitut för socker.

(9)

För att öka utbudet bör socker- och isoglukosproducenterna ansöka hos medlemsstaternas behöriga myndigheter om licenser för att få sälja vissa kvantiteter som producerats utöver kvoterna, på unionsmarknaden med en nedsatt överskottsavgift.

(10)

Den nedsatta överskottsavgiften bör betalas efter det att ansökan har godtagits och innan licensen utfärdas.

(11)

Licensernas giltighet bör vara tidsbegränsad för att främja en snabb ökning av utbudet.

(12)

Genom att det fastställs gränser för hur stora kvantiteter en enskild producent kan ansöka om under en ansökningsperiod, och genom att licenserna begränsas till att endast omfatta den sökandes egen produktion, bör spekulation inom ramen för det system som inrättas genom denna förordning kunna förhindras.

(13)

Genom en ansökan bör sockerproducenterna förbinda sig att betala minimipriset för de sockerbetor som används för att producera den kvantitet socker som ansökan avser. Minimiurvalskriterierna för ansökningarna bör anges.

(14)

Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör meddela kommissionen de ansökningar som de får in. För att förenkla och standardisera meddelandena, bör det finnas förlagor.

(15)

Kommissionen bör se till att det endast utfärdas licenser inom de kvantitativa begränsningar som fastställs i denna förordning. Vid behov bör kommissionen därför kunna fastställa en tilldelningskoefficient som kan tillämpas på de ansökningar som har kommit in.

(16)

Medlemsstaterna bör omedelbart meddela de sökande huruvida den kvantitet som en ansökan avser har godkänts i sin helhet eller till viss del.

(17)

De behöriga myndigheterna bör meddela kommissionen de kvantiteter för vilka licenser med en nedsatt överskottsavgift har utfärdats. Kommissionen bör ta fram förlagor till sådan information.

(18)

De kvantiteter socker som släpps ut på unionsmarknaden utöver de kvantiteter som omfattas av licenser utfärdade enligt denna förordning bör omfattas av den överskottsavgift som avses i artikel 64.2 i förordning (EG) nr 1234/2007. Det bör därför föreskrivas att varje sökande som inte fullgör sitt åtagande att på unionsmarknaden släppa ut den kvantitet som en utfärdad licens omfattar också bör betala en avgift på 500 euro per ton. Denna konsekventa strategi syftar till att förhindra missbruk av det styrmedel som införs genom denna förordning.

(19)

För att fastställa genomsnittspriserna för kvotsocker och utomkvotssocker på unionsmarknaden i enlighet med artikel 13.1 i kommissionens förordning (EG) nr 952/2006 av den 29 juni 2006 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 318/2006 i fråga om förvaltningen av den inre marknaden för socker och kvotsystemet (6), bör socker som omfattas av en licens som utfärdats i enlighet med denna förordning betraktas som kvotsocker.

(20)

Enligt artikel 2.1 a i rådets beslut 2007/436/EG, Euratom av den 7 juni 2007 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (7) ska bidrag och andra avgifter som föreskrivs inom ramen för den gemensamma marknadsordningen för socker utgöra egna medel. Det är därför nödvändigt att ange dagen för fastställande av de aktuella beloppen i enlighet med artiklarna 2.2 och 6.3 a i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 2007/436/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (8).

(21)

De åtgärder som föreskrivs i denna förordning är förenliga med yttrandet från förvaltningskommittén för den samlade marknadsordningen inom jordbruket.

a)

Ansökan ska innehålla

b)

De kvantiteter, uttryckt i ton vitsockerekvivalenter och i ton isoglukos i torkad form, som ansökan avser för denna ansökningsperiod får inte överstiga 50 000 ton när det gäller socker och 2 500 ton isoglukos.

c)

Om ansökan avser socker ska den sökande förbinda sig att betala minimipriset för sockerbetor enligt artikel 49 i förordning (EG) nr 1234/2007 för de sockerkvantiteter som omfattas av licenser som har utfärdats i enlighet med artikel 6 i denna förordning.

d)

Ansökan ska avfattas på det officiella språket eller ett av de officiella språken i den medlemsstat där ansökan lämnas in.

e)

Ansökan ska innehålla en hänvisning till den här förordningen och uppgift om när tidsfristen för inlämning av ansökningar löper ut.

f)

Sökanden får inte införa några ytterligare villkor utöver dem som fastställs i den här förordningen.

a)

fastställa en tilldelningskoefficient som medlemsstaten ska tillämpa på de kvantiteter som ingår i var och en av de licensansökningar som medlemsstaten meddelat till kommissionen,

b)

avslå de ansökningar som medlemsstaten ännu inte meddelat.