27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/2

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – Copydan Båndkopi mot Nokia Danmark A/S

(Mål C-463/12) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Direktiv 2001/29/EG - Artiklarna 5.2 b och 6 - Rätt till mångfaldigande - Undantag - Privatkopiering - Mångfaldigande med hjälp av minneskort till mobiltelefoner - Rimlig kompensation - Ersättning som tas ut på medier - Likabehandling - Återbetalning av ersättningen - Obetydligt förfång))

(2015/C 138/02)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Copydan Båndkopi

Svarande: Nokia Danmark A/S

Domslut

Artikel 5.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver rimlig kompensation, enligt undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller privatkopiering, för multifunktionella medier, såsom minneskort till mobiltelefoner, oavsett om huvudfunktionen hos dessa medier är privatkopiering, förutsatt att en av funktionerna hos medierna – även om den är underordnad – ger deras innehavare möjlighet att använda dem för detta ändamål. Huruvida privatkopieringsfunktionen är huvudsaklig eller underordnad kan emellertid, liksom den relativa betydelsen av mediets mångfaldigandekapacitet, påverka storleken av den rimliga kompensation som ska betalas. I den mån det förfång som orsakas rättsinnehavarna kan anses obetydligt, behöver tillhandahållandet av privatkopieringsfunktionen inte ge upphov till någon skyldighet att betala kompensation.

Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver att den ersättning som är avsedd att finansiera den rimliga kompensationen enligt undantaget från rätten till mångfaldigande när det gäller privatkopiering, ska betalas för tillhandahållande av medier som kan användas för mångfaldigande för privat bruk, såsom minneskort till mobiltelefoner, men inte för tillhandahållande av komponenter som huvudsakligen är avsedda för lagring av privatkopior, såsom interna minnen i mp3-spelare, såvida dessa olika kategorier av medier och komponenter inte är jämförbara eller såvida den särbehandling som de är föremål för är motiverad, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29 ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att tillverkare och importörer som säljer minneskort till mobiltelefoner till näringsidkare ska betala den ersättning som är avsedd att finansiera den rimliga kompensationen enligt undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller privatkopiering, när de vet att korten ska säljas vidare men inte om de slutliga köparna av korten är privatpersoner eller näringsidkare, under förutsättning att

—	införandet av ett sådant system är motiverat av praktiska svårigheter,

—

de ersättningsskyldiga undantas från skyldigheten att betala ersättningen om de visar att de har tillhandahållit minneskorten till mobiltelefonerna till andra personer än fysiska personer, för ändamål som är uppenbart skilda från mångfaldigande för privat bruk, varvid undantagandet inte får begränsas till att endast gälla tillhandahållanden till de näringsidkare som är registrerade hos den organisation som administrerar ersättningssystemet, och

—

ersättningssystemet innefattar en rätt till återbetalning av privatkopieringsersättningen som kan utövas på ett effektivt sätt och det inte blir orimligt svårt att återfå den betalda ersättningen, varvid återbetalningen får ske enbart till den slutliga köparen av minneskortet efter ansökan om återbetalning hos nämnda organisation.

Artikel 5.2 b i direktiv 2001/29, jämförd med skäl 35 i samma direktiv, ska tolkas så, att medlemsstaterna, i vissa situationer som omfattas av tillämpningsområdet för undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller privatkopiering, får föreskriva att rimlig kompensation inte ska betalas om förfånget för rättsinnehavarna i dessa situationer är obetydligt. Det ingår härvid i medlemsstaternas befogenhet att fastställa gränsen för när det kan anses vara fråga om obetydligt förfång, förutsatt att gränsen bland annat tillämpas med iakttagande av principen om likabehandling.

Direktiv 2001/29 ska tolkas så, att när en medlemsstat – med stöd av artikel 5.2 i direktivet och inom ramen för denna bestämmelses materiella tillämpningsområde – har beslutat att rättsinnehavarna inte ska ha rätt att tillåta mångfaldigande för privat bruk av sina verk, påverkar ett tillstånd från en rättsinnehavare att använda filer innehållande dennes verk inte skyldigheten att betala rimlig kompensation enligt undantaget från rätten till mångfaldigande för sådant mångfaldigande som, i enlighet med artikel 5.2 b i direktivet, utförs med hjälp av sådana filer och tillståndet kan inte i sig ge upphov till någon skyldighet för användaren av de aktuella filerna att betala kompensation till denna rättsinnehavare.

Skyldigheten att betala rimlig kompensation enligt undantaget från mångfaldiganderätten när det gäller mångfaldigande för privat bruk som har utförts genom anordningar som används för mångfaldigande av skyddade verk – såsom dvd:er, cd-ar, mp3-spelare och datorer – påverkas inte av huruvida sådana tekniska åtgärder som avses i artikel 6 i direktiv 2001/29 har tillämpats på dessa anordningar. Att sådana åtgärder tillämpas kan emellertid påverka den konkreta nivån på kompensationen.

7)	Direktiv 2001/29 utgör hinder för en nationell lagstiftning, vilken föreskriver rimlig kompensation enligt undantaget från mångfaldiganderätten för mångfaldiganden från olagliga källor, det vill säga från skyddade verk som gjorts tillgängliga för allmänheten utan tillstånd från rättsinnehavarna.

8)	Direktiv 2001/29 utgör inte hinder för en nationell lagstiftning, vilken föreskriver rimlig kompensation enligt undantaget från mångfaldiganderätten för mångfaldigande av skyddade verk som utförs av en fysisk person genom, eller med hjälp av, en anordning som tillhör en utomstående.

(1) EUT C 399, 22.12.2012.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 mars 2015 – Europeiska kommissionen mot Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, Eni SpA och Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, Eni SpA mot Europeiska kommissionen

(Förenade målen C-93/13 P och C-123/13 P) (1)

((Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för kloroprengummi - Succession av produktionsenheter - Ansvar för överträdelsen - Böter - Upprepning av överträdelse - Obegränsad behörighet))

(2015/C 138/03)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

(C-93/13 P)

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci, G. Conte och R. Striani)

Övrig part i målet: Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, Eni SpA (ombud: M. Siragusa, G. M. Roberti, F. Moretti, I. Perego, F. Cannizzaro, A. Bardanzellu, D. Durante och V. Laroccia, avvocati)

(C-123/13 P)

Klagande: Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, Eni SpA (ombud: M. Siragusa, G. M. Roberti, F. Moretti, I. Perego, F. Cannizzaro, A. Bardanzellu, D. Durante och V. Laroccia, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci, G. Conte och R. Striani)

Domslut

1)	Överklagandena i målen C-93/13 P och C-123/13 P ogillas.

2)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna i mål C-93/13 P.

3)	Versalis SpA och Eni SpA ska ersätta rättegångskostnaderna i mål C-123/13 P.

(1) EUT C 114, 20.4.2013.

EUT C 147, 25.5.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/4

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Tribunalul Specializat Cluj – Rumänien) – Bogdan Matei, Ioana Ofelia Matei mot SC Volksbank România SA

(Mål C-143/13) (1)

((Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument - Artikel 4.2 - Bedömning av avtalsvillkors oskälighet - Undantag för villkor som gäller avtalets huvudföremål eller prisets eller ersättningens lämplighet, förutsatt att dessa villkor är klart och begripligt formulerade - Avtalsklausuler som innehåller en ”riskrelaterad avgift” som långivaren tar ut och som ger denne möjlighet att, under vissa förutsättningar, ensidigt ändra räntesatsen))

(2015/C 138/04)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Specializat Cluj

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bogdan Matei, Ioana Ofelia Matei

Motpart: SC Volksbank România SA

Domslut

Artikel 4.2 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att begreppen ”avtalets huvudföremål” och ”å ena sidan förhållandet mellan pris och ersättning och å andra sidan sålda tjänster eller varor” – under sådana omständigheter som de som är aktuella i det nationella målet – i princip inte omfattar den typ av avtalsvillkor som ingår i kreditavtal som ingåtts mellan näringsidkare och konsument, såsom de villkor som är aktuella i det nationella målet och som dels gör det möjligt för långivaren att, under vissa förutsättningar, ensidigt ändra räntesatsen, dels föreskriver att långivaren tar ut en ”riskrelaterad avgift”. Det ankommer emellertid på den hänskjutande domstolen att pröva denna kvalificering av de aktuella avtalsvillkoren med beaktande av avtalens beskaffenhet, allmänna systematik och bestämmelser samt det rättsliga och faktiska sammanhang som de ingår i.

(1) EUT C 171, 15.6.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – VDP Dental Laboratory NV/Staatssecretaris van Financiën (C-144/13), Staatssecretaris van Financiën/X BV (C-154/13), Nobel Biocare Nederland BV (C-160/13)

(Mål C-144/13, C-154/13, C-160/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Avdrag - Undantag från skatteplikt - Leveranser av tandproteser))

(2015/C 138/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VDP Dental Laboratory NV (C-144/13), Staatssecretaris van Financiën (C-154/13, C-160/13)

Motpart: Staatssecretaris van Financiën (C-144/13), X BV (C-154/13), Nobel Biocare Nederland BV (C-160/13)

Domslut

Artikel 168 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2007/75/EG av den 20 december 2007 ska tolkas så, att då ett undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i nationell rätt är oförenligt med direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2007/75, får – enligt artikel 168 i det direktivet – en beskattningsbar person inte utnyttja detta undantag och samtidigt göra gällande rätt till avdrag.

Artiklarna 140 a och b samt 143.1 a i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2007/75 ska tolkas så, att det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i de bestämmelserna är tillämpligt på gemenskapsinterna förvärv och slutlig import av tandproteser som görs av tandläkare och tandtekniker, om leveransmedlemsstaten eller importmedlemsstaten inte har genomfört de övergångsbestämmelser som föreskrivs i artikel 370 i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2007/75.

Artikel 140 a och b i direktiv 2006/112, i dess lydelse enligt direktiv 2007/75 ska tolkas så, att det undantag från mervärdesskatteplikt som avses i den bestämmelsen är tillämpligt även när gemenskapsinterna förvärv av tandproteser kommer från en medlemsstat som har genomfört de undantags- och övergångsbestämmelser som föreskrivs i artikel 370 i det direktivet.

(1) EUT C 178, 22.6.2013

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/6

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal do Trabalho de Leiria – Portugal) – Modelo Continente Hipermercados SA mot Autoridade Para As Condições de Trabalho – Centro Local do Lis (ACT)

(Mål C-343/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Bestämmelser om fusioner av aktiebolag - Direktiv 78/855/EEG - Fusion genom förvärv - Artikel 19 - Rättsverkningar - Övergång av det överlåtande bolagets samtliga tillgångar och skulder till det övertagande bolaget - Överträdelse som det överlåtande bolaget begått före fusionen - Överträdelsen fastslagen genom administrativt beslut meddelat efter fusionen - Nationell rätt - Övergång av det överlåtande bolagets ansvar för överträdelsen - Tillåten))

(2015/C 138/06)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal do Trabalho de Leiria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Modelo Continente Hipermercados SA

Motpart: Autoridade Para As Condições de Trabalho – Centro Local do Lis (ACT)

Domslut

Artikel 19.1 i rådets tredje direktiv 78/855/EEG av den 9 oktober 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om fusioner av aktiebolag, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/109/EG av den 16 september 2009, ska tolkas så, att en sådan ”fusion genom förvärv” som avses i artikel 3.1 i nämnda direktiv medför att betalningsansvaret för böter som ålagts genom slutligt beslut efter fusionen och som avser överträdelser av arbetsrätten begångna av det överlåtande bolaget före samma fusion, övergår på det övertagande bolaget.

(1) EUT C 260, 7.9.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Centrale Raad van Beroep – Nederländerna) – B. Martens mot Minister van Onderwijs, Cultuur en Wetenschap

(Mål C-359/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för personer - Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF - Medborgare i en medlemsstat - Bosättning i en annan medlemsstat - Studier i ett utomeuropeiskt land eller territorium - Fortsatt beviljande av stöd för högre studier - Krav på bosättning i ”tre av sex år” - Inskränkning - Skäl))

(2015/C 138/07)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: B. Martens

Motpart: Minister van Onderwijs, Cultuur en Wetenschap

Domslut

Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF ska tolkas så, att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver att studiestöd för högre studier utomlands i princip endast kan fortsätta att beviljas om den som ansökt om stödet har varit bosatt i nämnda medlemsstat i minst tre år av de sex år som föregick det att hon skrev in sig på utbildningen.

(1) EUT C 274, 21.9.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/7

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Bayerisches Verwaltungsgericht München – Tyskland) – Andre Lawrence Shepherd mot Bundesrepublik Deutschland

(Mål C-472/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Asyl - Direktiv 2004/83/EG - Artikel 9.2 b, c och e - Miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar - Villkor för att betraktas som flykting - Förföljelse - Straff för en soldat från Förenta staterna för att vederbörande vägrat att tjänstgöra i Irak))

(2015/C 138/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerisches Verwaltungsgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Andre Lawrence Shepherd

Motpart: Bundesrepublik Deutschland

Domslut

Artikel 9.2 e i rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet ska tolkas så, att

—	den omfattar all militär personal, inbegripet logistik- och stödpersonal,

—

den avser den situationen att utförandet av militärtjänsten i sig, i en bestämd konflikt, skulle innefatta förövandet av krigsförbrytelser, inbegripet situationer där den person som ansöker om att beviljas flyktingstatus endast skulle delta indirekt i förövandet av sådana brott om vederbörande genom att utföra sina uppgifter med rimlig sannolikhet skulle lämna ett oumbärligt stöd vid förberedelsen eller genomförandet av dessa brott,

—

den inte uteslutande avser situationer där det är fastställt att krigsförbrytelser redan har begåtts eller är sådana att de skulle kunna prövas av Internationella brottmålsdomstolen, utan även situationer där den person som ansöker om att beviljas flyktingstatus kan visa att det är mycket troligt att sådana brott kommer att begås,

—

den bedömning av fakta och omständigheter som nationella myndigheter, under domstolskontroll, är ensamt behöriga att göra i syfte att kvalificera förhållandena för den aktuella militärtjänsten ska grunda sig på en samling indicier, vilka är ägnade att – mot bakgrund av samtliga omständigheter i ärendet, i synnerhet relevanta uppgifter om ursprungslandet vid den tidpunkt då beslut fattas om ansökan, sökandens personliga ställning och situation – fastställa att förhållandena för tjänstgöringen gör det sannolikt att de påstådda krigsförbrytelserna kommer att begås,

—

att den omständigheten att den militära interventionen har skett med stöd av ett mandat från Förenta nationernas säkerhetsråd eller på grundval av konsensus inom det internationella samfundet och att den eller de stater som leder operationerna beivrar krigsförbrytelser ska beaktas vid den bedömning som ankommer på de nationella myndigheterna, och

—

att vägran att fullgöra militärtjänst ska utgöra den enda möjligheten för den person som ansöker om att beviljas flyktingstatus att inte delta i krigsförbrytelser och att det faktum att personen har avstått från att använda ett förfarande för vapenvägran innebär därför att varje form av skydd enligt artikel 9.2 e i direktiv 2004/83 är utesluten, såvida personen i fråga inte kan visa att vederbörande inte hade tillgång till något sådant förfarande i det konkreta fallet.

Artikel 9.2 b och c i direktiv 2004/83 ska tolkas så, att de åtgärder som en militär riskerar att bli föremål för på grund av vägran att utföra sin militärtjänst, såsom ådömande av fängelsestraff eller avsked från armén, förefaller mot bakgrund av omständigheterna i det nationella målet och med hänsyn till den berörda statens legitima utövande av sin rätt att hålla väpnade styrkor, inte vara så oproportionerliga eller diskriminerande att de ska ingå bland de handlingar som utgör förföljelse enligt denna artikel. Det ankommer emellertid på de nationella myndigheterna att kontrollera detta.

(1) EUT C 336, 16.11.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/8

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 5 mars 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-479/13) (1)

((Fördragsbrott - Beskattning - Mervärdesskatt - Tillämpning av en reducerad skattesats - Tillhandahållande av digitaliserade eller elektroniska böcker))

(2015/C 138/09)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Soulay och F. Dintilhac)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: D. Colas och J.-S. Pilczer)

Part som intervenerat till stöd för svarande: Konungariket Belgien (ombud: M. Jacobs och M. J.-C. Halleux)

Domslut

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 96 och 98 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/88/EU av den 7 december 2010, jämförda med bilagorna II och III till nämnda direktiv samt rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112, genom att tillämpa en reducerad mervärdesskattesats på tillhandahållande av digitaliserade eller elektroniska böcker.

2.	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Konungariket Belgien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 344, 23.11.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 5 mars 2015 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-502/13) (1)

((Fördragsbrott - Beskattning - Mervärdesskatt - Tillämpning av en reducerad skattesats - Tillhandahållande av digitaliserade eller elektroniska böcker))

(2015/C 138/10)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Soulay och F. Dintilhac)

Part som har intervenerat till stöd för sökandden: Europeiska unionens råd (ombud: E. Chatziioakeimidou och A. de Gregorio Merino)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: D. Holderer)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Belgien (ombud: M. Jacobs och J.-C. Halleux)

Domslut

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 96–99, 110 och 114 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/88/EU av den 7 december 2010, jämförda med bilagorna II och III till nämnda direktiv samt rådets genomförandeförordning (EU) nr 282/2011 av den 15 mars 2011 om fastställande av tillämpningsföreskrifter för direktiv 2006/112, genom att tillämpa en mervärdesskattesats på 3 procent på tillhandahållande av digitaliserade eller elektroniska böcker.

2)	Storhertigdömet Luxemburg ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Konungariket Belgien och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 344, 23.11.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Boston Scientific Medizintechnik GmbH mot AOK Sachsen-Anhalt (C-503/13), och Betriebskrankenkasse RWE (C-504/13)

(Förenade målen C-503/13 och 504/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister - Direktiv 85/374/EEG - Artiklarna 1, 6.1 och 9 första stycket a - Pacemaker och implanterbar automatisk defibrillator - Risk för defekt i produkten - Personskada - Explantation av den påstått defekta produkten och implantation av en annan produkt - Ersättning för kostnaderna för operationen))

(2015/C 138/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Boston Scientific Medizintechnik GmbH

Motpart: AOK Sachsen-Anhalt (C-503/13), och Betriebskrankenkasse RWE (C-504/13)

Domslut

Artikel 6.1 i rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister ska tolkas så, att ett konstaterande av en potentiell defekt i produkter inom samma grupp eller tillverkningsserie, såsom pacemakrar och implanterbara automatiska defibrillatorer, innebär att en sådan produkt kan kvalificeras som defekt utan att det är nödvändigt att fastställa nämnda defekt i just den produkten.

Artiklarna 1 och 9 första stycket a i direktiv 85/374 ska tolkas så, att den skada som orsakas av ett kirurgiskt ingrepp för att byta ut en defekt produkt, såsom en pacemaker eller en implanterbar automatisk defibrillator, utgör ”personskada, inklusive dödsfall” för vilken tillverkaren är ansvarig, när ingreppet är nödvändigt för att undanröja defekten i den berörda produkten. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva huruvida detta villkor är uppfyllt i de nationella målen.

(1) EUT C 352, 30.11.2013

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/10

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – C.G. Sopora mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-512/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för arbetstagare - Artikel 45 FEUF - Likabehandling av utomlands bosatta arbetstagare - Skatteförmån i form av ett undantag från beskattning för en ersättning från arbetsgivaren - Skatteförmån som beviljas schablonmässigt - Arbetstagare bosatta i en annan medlemsstat än den medlemsstat där arbetsorten ligger - Krav på bosättning bortom ett visst avstånd från gränsen till den medlemsstat där arbetsorten ligger))

(2015/C 138/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C.G. Sopora

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Domslut

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, som innebär att en medlemsstat ger arbetstagare som var bosatta i en annan medlemsstat innan de började arbeta i förstnämnda medlemsstat en skatteförmån i form av ett schablonmässigt undantag från beskattning för ersättning för merkostnader vid utlandstjänstgöring, uppgående till högst 30 procent av beskattningsunderlaget, under förutsättning att dessa arbetstagare dessförinnan var bosatta mer än 150 kilometer från den förstnämnda statens gräns. Som ytterligare förutsättning gäller att nämnda begränsningar inte har en sådan utformning att det schablonmässiga undantaget medför en systematisk och tydlig överkompensation i förhållande till de verkliga merkostnaderna för utlandstjänstgöring.

(1) EUT C 367, 14.12.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/11

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – Ingeniørforeningen i Danmark, på vägnar av Poul Landin mot Tekniq, på vägnar av ENCO A/S – VVS

(Mål C-515/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling i arbetslivet - Artikel 2.1 och 2.2 a - Artikel 6.1 - Särbehandling på grund av ålder - Nationella bestämmelser i vilka föreskrivs att avgångsvederlag inte kan betalas ut till arbetstagare som vid anställningens upphörande har rätt till allmän ålderspension))

(2015/C 138/13)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Østre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Ingeniørforeningen i Danmark på vägnar av Poul Landin

Svarande: Tekniq på vägnar av ENCO A/S – VVS

Domslut

Artiklarna 2.1, 2.2 och 6.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att nationella bestämmelser, såsom de i det nationella målet, som innebär att en arbetsgivare – vid uppsägning av en tjänsteman som har varit anställd hos samma företag i 12, 15 eller 18 år utan avbrott – vid anställningens upphörande ska betala ersättning till tjänstemannen med ett belopp som motsvarar en, två respektive tre månaders lön, men att ett sådant avgångsvederlag inte ska betalas då tjänstemannen vid anställningens upphörande har möjlighet att uppbära allmän ålderspension, förutsatt att bestämmelserna dels på ett objektivt och rimligt sätt kan motiveras av ett berättigat mål som rör sysselsättningspolitik och arbetsmarknad, dels utgör ett lämpligt och nödvändigt sätt för att genomföra detta syfte. Det ankommer på den nationella domstolen att avgöra om så är fallet.

(1) EUT C 359, 7.12.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/12

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 4 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Ministero dell'Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare m.fl. mot Fipa Group srl, Tws Automation srl och Ivan srl

(Mål C-534/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 191.2 FEUF - Direktiv 2004/35/EG - Miljöansvar - Nationell lagstiftning enligt vilken myndigheterna inte har möjlighet att ålägga ägare av förorenade fastigheter, som inte bär ansvar för denna förorening, att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder och enligt vilken dessa ägare endast är skyldiga att ersätta kostnaderna för åtgärder som vidtagits av myndigheterna - Förenlighet med principen att förorenare ska betala, försiktighetsprincipen och principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas och att miljöförstöring företrädesvis bör hejdas vid källan))

(2015/C 138/14)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero dell'Ambiente e della Tutela del Territorio e del Mare, Ministero della Salute och Ispra – Istituto Superiore per la Protezione e la Ricerca Ambientale

Motpart: Fipa Group srl, Tws Automation srl och Ivan srl

Ytterligare deltagare i rättegången: Comune di Massa, Regione Toscana, Provincia di Massa Carrara, Comune di Carrara, Arpat – Agenzia regionale per la protezione ambientale della Toscana, Ediltecnica Srl, Versalis SpA och Edison SpA

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador ska tolkas så, att det inte utgör hinder för nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i de nationella målen, enligt vilken behöriga myndigheter, när det är omöjligt att identifiera den som bär ansvaret för förorening av en fastighet eller utverka att denne vidtar åtgärder, inte kan ålägga ägaren av denna fastighet, som inte har orsakat föroreningen, att vidta förebyggande åtgärder och hjälpåtgärder, varvid denna ägare enbart är skyldig att ersätta kostnader för åtgärder som vidtagits av behöriga myndigheter upp till ett belopp som högst uppgår till fastighetens marknadsvärde, fastställt efter det att åtgärderna har genomförts.

(1) EUT C 359, 7.12.2013

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/12

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 4 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Administratīvā rajona tiesa – Lettland) – ”Oliver Medical” SIA mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-547/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EEG) nr 2658/87 - Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Nr 8543, 9018 och 9019 - Laser- och ultraljudsapparater samt deras reservdelar och tillbehör))

(2015/C 138/15)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Administratīvā rajona tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Oliver Medical” SIA

Motpart: Valsts ieņēmumu dienests

Domslut

Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 1214/2007 av den 20 september 2007, kommissionens förordning (EG) nr 1031/2008 av den 19 september 2008, kommissionens förordning (EG) nr 948/2009 av den 30 september 2009, kommissionens förordning (EU) nr 861/2010 av den 5 oktober 2010 och kommissionens förordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011, ska tolkas på så sätt att för att fastställa huruvida varor, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, ska klassificeras som apparater eller instrument som används för medicinskt bruk, enligt nr 9018 i denna nomenklatur, eller som apparater för mekanoterapi, enligt nr 9019 i denna, snarare än som elektriska apparater med självständiga arbetsuppgifter, enligt nr 8543 i nämnda nomenklatur, ska samtliga relevanta omständigheter i fallet beaktas, i den mån det rör sig om varornas objektiva kännetecken och egenskaper. Det ska med avseende på de relevanta omständigheterna bedömas vilken användning som tillverkaren har avsett att de aktuella varorna ska ha samt tillvägagångssättet vid och platsen för deras användning. Den omständigheten att varorna är avsedda att användas för behandling av en eller flera patologier och den omständigheten att behandlingen ska utföras på en godkänd vårdinrättning och under läkares överinseende är indicier som kan anses visa att varorna är avsedda att användas för medicinskt bruk. Omvänt är de omständigheterna att varor huvudsakligen kan medföra estetiska förbättringar, att de kan användas utanför en vårdinrättning, exempelvis i en skönhetssalong, och utan en läkares medverkan sådana indicier som kan motbevisa att varorna är avsedda att användas för medicinskt bruk. Måtten, vikten och den teknik som används är inte avgörande för att klassificera varor, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, enligt nr 9018 i KN.

(1) EUT C 377, 21.12.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Tallinna Ringkonnakohus – Estland) – Tallinna Ettevõtlusamet mot Statoil Fuel & Retail Eesti AS

(Mål C-553/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Indirekt beskattning - Punktskatter - Direktiv 2008/118/EG - Artikel 1.2 - Punktskattepliktiga flytande drivmedel - Skatt på detaljhandelsförsäljning - Begreppet ”särskilt ändamål” - På förhand bestämd användning - Organisation av kollektivtrafiken inom en stads område))

(2015/C 138/16)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Tallinna Ringkonnakohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tallinna Ettevõtlusamet

Motpart: Statoil Fuel & Retail Eesti AS

Domslut

Artikel 1.2 i rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG ska tolkas så, att en sådan skatt som den som är i fråga i det nationella målet, i den mån den tas ut på detaljhandelsförsäljning av punktskattepliktiga flytande drivmedel, inte kan anses ha ett särskilt ändamål i den mening som avses i den bestämmelsen, när den syftar till att finansiera organisationen av kollektivtrafiken inom den kommun som har infört skatten och den kommunen, oberoende av skatten, är skyldig att bedriva och finansiera den verksamheten, även om intäkterna från den skatten uteslutande har använts för att bedriva den verksamheten. Artikel 1.2 i det direktivet ska således tolkas så, att den utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, vilken innebär att en sådan skatt införs på detaljhandelsförsäljning av punktskattepliktiga flytande drivmedel.

(1) EUT C 15, 18.1.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/14

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 24 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Finanzamt Dortmund-Unna mot Josef Grünewald

(Mål C-559/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för kapital - Direkt beskattning - Inkomstskatt - Avdragsrätt för underhåll som betalas som motprestation för en gåva i form av förskott på arv - Undantagande av skattskyldiga personer som saknar hemvist i landet))

(2015/C 138/17)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Dortmund-Unna

Motpart: Josef Grünewald

Domslut

Artikel 63 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat som inte tillåter en skattskyldig person som saknar hemvist i nämnda medlemsstat att från den inkomst som personen haft av näringsverksamhet i nämnda medlemsstat – som härrör från ett bolag i vilket denne innehar andelar som en förälder överlåtit genom gåva i form av förskott på arv – dra av det underhåll som han eller hon betalat till föräldern som motprestation för denna gåva, trots att skattskyldiga personer med hemvist i medlemsstaten medges ett sådant avdrag.

(1) EUT C 45, 15.2.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/15

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 26 februari 2015 – Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion mot Europeiska kommissionen

(Mål C-564/13 P) (1)

((Överklagande - Artikel 340 första stycket FEUF - Unionens avtalsrättsliga ansvar - Artikel 272 FEUF - Skiljedomsklausul - Sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration - Avtal avseende projekten Ontogov, FIT och RACWeb - Stödberättigande kostnader och belopp som kommissionen betalat ut - Fastställelsetalan - Avsaknad av ett faktiskt intresse av att få saken prövad))

(2015/C 138/18)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion (ombud: V. Christianos och S. Paliou, dikigoroi)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, B. Conte och D. Triantafyllou, biträdda av S. Drakakakis, avocat)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Planet AE Anonymi Etaireia Parochis Symvouleftikon Ypiresion och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 9, 11.1.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/15

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 mars 2015 – Europäisch-Iranische Handelsbank AG mot Europeiska unionen råd, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Europeiska kommissionen

(Mål C-585/13 P) (1)

((Överklagande - Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran i syfte att hindra kärnvapenspridning - Frysning av tillgångar - Restriktioner för överföring av tillgångar - Hjälp till förtecknade enheter med att kringgå eller bryta mot bestämmelser om restriktiva åtgärder))

(2015/C 138/19)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europäisch-Iranische Handelsbank AG (ombud: S. Jeffrey, S. Ashley och A. Irvine, Solicitors, H. Hohmann, Rechtsanwalt, D. Wyatt QC, R. Blakeley, Barrister)

Övriga parter i målet: Europeiska unionen råd (ombud: F. Naert och M. Bishop), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: V. Kaye, biträdd av R. Palmer, barrister), Europeiska kommissionen

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Europäisch-Iranische Handelsbank AG ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland.

(1) EUT C 15, 18.1.2014

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/16

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Ministre de l'Économie et des Finances mot Gérard de Ruyter

(Mål C-623/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet - Förordning nr 1408/71 - Artikel 4 - Materiellt tillämpningsområde - Avgifter för social trygghet som tas ut på kapitalinkomster - Allmän social avgift som tas ut i syfte att finansiera vissa delar av socialförsäkringen - Avgift som tas ut i syfte att finansiera socialförsäkringens underskott - Social avgift - Tilläggsavgift till sistnämnda sociala avgift - Avgifter som ska bidra till finansieringen av obligatoriska socialförsäkringssystem - Direkt och tillräckligt relevant samband med vissa grenar av social trygghet))

(2015/C 138/20)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministre de l'Économie et des Finances

Motpart: Gérard de Ruyter

Domslut

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt rådet förordning nr 1606/98 av den 29 juni 1998 ska tolkas så att avgifter som tas ut på kapitalinkomster, såsom dem som är aktuella i det nationella målet, har ett direkt och relevant samband med vissa grenar av social trygghet som uppräknas i artikel 4 i förordning nr 1408/71 när de bidrar till finansieringen av obligatoriska socialförsäkringssystem och omfattas därmed av förordningens tillämpningsområde. Detta gäller även om nämnda avgifter tas ut på de skattskyldiga personernas kapitalinkomster oberoende av huruvida de utövar någon yrkesverksamhet.

(1) EUT C 31, 1.2.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/17

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal do Comércio de Lisboa – Portugal) – Estado português mot Banco Privado Português SA, i likvidation, Massa Insolvente do Banco Privado Português SA, i likvidation

(Mål C-667/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Statlig garanti i samband med ett lån - Beslut 2011/346/EU - Frågor rörande giltigheten - Upptagande till sakprövning - Artikel 107.1 FEUF - Motivering - Inverkan på handeln mellan medlemsstaterna - Artikel 107.3 b FEUF - Allvarlig störning i en medlemsstats ekonomi))

(2015/C 138/21)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal do Comércio de Lisboa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Estado português

Svarande: Banco Privado Português SA, i likvidation, Massa Insolvente do Banco Privado Português SA, i likvidation

Domslut

Vid prövningen av de frågor som ställts av Tribunal do Comércio de Lisboa (Portugal) har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av kommissionens beslut 2011/346/EU av den 20 juli 2010 om det statliga stöd C 33/09 (f.d. NN 57/09, CP 191/09) som Portugal har genomfört i form av en statlig garanti till BPP.

(1) EUT C 93, 29.3.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/17

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Les Laboratoires Servier SA mot Ministre des affaires sociales et de la santé, Ministre de l'Économie et des Finances

(Mål C-691/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Humanläkemedel - Direktiv 89/105/EEG - Artikel 6 led 2 - Upprättande av en förteckning över läkemedel som ersätts av sjukförsäkringskassorna - Ändring av villkoren för att få kostnaderna för ett läkemedel ersatta i samband med att det beslutas att låta läkemedlet även fortsättningsvis ingå i en sådan förteckning - Motiveringsskyldighet))

(2015/C 138/22)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Les Laboratoires Servier SA

Motpart: Ministre des affaires sociales et de la santé, Ministre de l'Économie et des Finances

Domslut

Artikel 6 led 2 i rådets direktiv 89/105/EEG av den 21 december 1988 om insyn i de åtgärder som reglerar prissättningen på humanläkemedel och deras inordnande i de nationella sjukförsäkringssystemen ska tolkas så, att den däri föreskrivna motiveringsskyldigheten ska omfatta ett beslut om att låta ett läkemedel även fortsättningsvis ingå i förteckningen över läkemedel som omfattas av sjukförsäkringssystemet, men varvid beslutet innebär att det endast är en viss patientkategori som får sina kostnader för läkemedlet ersatta.

(1) EUT C 85, 22.3.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/18

Domstolens dom (första avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – Wucher Helicopter GmbH, Euro-Aviation Versicherungs AG mot Fridolin Santer

(Mål C-6/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 785/2004 - Lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer - Försäkringar - Krav - Begreppen ”passagerare” och ”besättningsmedlem” - Helikopter - Transport av en expert på lavinsprängningar - Skada som uppkommit under flygning i tjänsten - Skadestånd))

(2015/C 138/23)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wucher Helicopter GmbH, Euro-Aviation Versicherungs AG

Motpart: Fridolin Santer

Domslut

Artikel 3 g i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 785/2004 av den 21 april 2004 om försäkringskrav för lufttrafikföretag och luftfartygsoperatörer ska tolkas så, att den som befinner sig i en helikopter som innehas av ett EG-lufttrafikföretag, och som transporteras på grundval av ett avtal mellan personens arbetsgivare och lufttrafikföretaget för att utföra en viss arbetsuppgift, såsom den som är aktuell i det nationella målet, är ”passagerare” i den mening som avses i denna bestämmelse.

Artikel 17 i konventionen om vissa enhetliga regler för internationella lufttransporter, som ingicks i Montreal den 28 maj 1999, undertecknades av Europeiska gemenskapen den 9 december 1999 på grundval av artikel 300.2 EG, och godkändes på nämnda gemenskaps vägnar genom rådets beslut 2001/539/EG av den 5 april 2001, ska tolkas så, att en person som omfattas av begreppet ”passagerare”, i den mening som avses i artikel 3 g i förordning nr 785/2004, också omfattas av begreppet ”passagerare” i den mening som avses i nämnda artikel 17, när denna person har transporterats på grundval av ett ”transportavtal” i den mening som avses i artikel 3 i nämnda konvention.

(1) EUT C 129, 28.4.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/19

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Christie’s France SNC mot Syndicat national des antiquaires

(Mål C-41/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2001/84/EG - Artikel 1 - Immaterialrätt - Försäljning av originalkonstverk på auktion - Upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) - Ersättningsskyldig för följerätt - Köparen eller säljaren - Undantag genom avtal))

(2015/C 138/24)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Christie’s France SNC

Motpart: Syndicat national des antiquaires

Domslut

Artikel 1.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) ska tolkas så, att den inte hindrar att den som enligt nationell lagstiftning är ersättningsskyldig för följerätten, oavsett om det är säljaren eller en person som är yrkesmässigt verksam på konstmarknaden och som deltar i transaktionen, avtalar med vilken annan person som helst, inklusive köparen, att denna person slutgiltigt ska bära hela eller en del av kostnaden för följerätten, förutsatt att upplägget inte påverkar de skyldigheter och det ansvar som åvilar den person som är ersättningsskyldig gentemot upphovsmannen.

(1) EUT C 102, 7.4.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/19

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud – Republiken Tjeckien) – ŠKO–ENERGO s. r. o. mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-43/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Skydd av ozonskiktet - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen - Metod för fördelning av utsläppsrätter - Gratis tilldelning av utsläppsrätter - Tillämpning av gåvoskatt på en sådan tilldelning))

(2015/C 138/25)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ŠKO–ENERGO s. r. o.

Motpart: Odvolací finanční ředitelství

Domslut

Artikel 10 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG ska tolkas så, att den utgör hinder mot tillämpningen av en sådan gåvoskatt som den som är aktuell i det nationella målet, i den mån som denna skatt inte iakttar den i nämnda bestämmelse föreskrivna begränsningen att högst 10 procent av utsläppsrätterna får fördelas mot vederlag, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

(1) EUT C 142, 12.5.2014

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/20

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 26 februari 2015 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali mot Federazione Italiana Consorzi Agrari Soc. coop. arl – Federconsorzi, som är föremål för en ackordsuppgörelse, Liquidazione giudiziale dei beni ceduti ai creditori della Federazione Italiana Consorzi Agrari Soc. coop. arl – Federconsorzi

(Mål C-104/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 288 tredje stycket FEUF - Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner - Direktiv 2000/35/EG - Artiklarna 2, 3 och 6 - Direktiv 2011/7/EU - Artiklarna 2, 7 och 12 - En medlemsstats lagstiftning som kan innebära att räntan på en fordran som förelåg innan dessa direktiv antogs ändras till nackdel för en av statens borgenärer))

(2015/C 138/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero delle Politiche agricole, alimentari e forestali

Motparter: Federazione Italiana Consorzi Agrari Soc. coop. arl – Federconsorzi, som är föremål för en ackordsuppgörelse, Liquidazione giudiziale dei beni ceduti ai creditori della Federazione Italiana Consorzi Agrari Soc. coop. arl – Federconsorzi

Domslut

Artikel 288 tredje stycket FEUF samt artiklarna 3.3 och 6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner och artiklarna 7 och 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner ska tolkas på så sätt att de inte utgör hinder för att en medlemsstat, som har utnyttjat den möjlighet som föreskrivs i artikel 6.3 b i direktiv 2000/35, under fristen för införlivande av direktiv 2011/7, kan anta sådana lagbestämmelser som de som är i fråga i det nationella målet som kan innebära att räntan på en fordran som följer av fullgörandet av ett avtal som ingåtts före den 8 augusti 2002 ändras till nackdel för en av statens borgenärer.

(1) EUT C 184, 16.6.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/21

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof – Österrike) – Ralph Prankl

(Mål C-175/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Direktiv 92/12/EEG - Allmänna regler för punktskattepliktiga varor - Beskattning av smuggelgods - Varor som släppts för konsumtion i en medlemsstat och som transporterats till en annan medlemsstat - Fastställande av behörig medlemsstat - Transitstatens rätt att beskatta nämnda varor))

(2015/C 138/27)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Part i målet vid den nationella domstolen

Ralph Prankl

Domslut

Artiklarna 7.1, 7.2 och 9.1 i rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor, i dess lydelse enligt rådets direktiv 92/108/EEG av den 14 december 1992, ska tolkas så, att när punktskattepliktiga varor som i hemlighet har förts in i en medlemsstat transporteras, utan att åtföljas av ett ledsagardokument enligt artikel 7.4 i nämnda direktiv, till en annan medlemsstat, i vilken dessa varor upptäcks av de behöriga myndigheterna, har transitmedlemsstater inte rätt att också ta ut punktskatt av den lastbilschaufför som har genomfört nämnda transport med anledning av att vederbörande förvarat nämnda varor för kommersiella ändamål i transitmedlemsstaterna.

(1) EUT C 235, 21.7.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/21

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 5 mars 2015 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Düsseldorf – Tyskland) – Vario Tek GmbH mot Hauptzollamt Düsseldorf

(Mål C-178/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tullunionen och gemensamma tulltaxan - Kombinerade nomenklaturen - Tullklassificering - Nr 8525 80 - Televisionskameror, digitala kameror och videokameror - Undernummer 8525 80 91 och 8525 80 99 - Videokameror som är inbyggda i sportglasögon - ”Optisk zoomfunktion” - Kopiering av filer från externa källor))

(2015/C 138/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Vario Tek GmbH

Motpart: Hauptzollamt Düsseldorf

Domslut

Den omständigheten att det inte är möjligt att zooma med en videokamera som är inbyggd i ett sådant par sportglasögon som avses i det nationella målet innebär inte att nämnda sportglasögon inte kan klassificeras i undernummer 8525 80 91 och 8525 80 99 8525 80 9 i Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till rådets förordning (EEG) nr 2658/87 av den 23 juli 1987 om tulltaxe- och statistiknomenklaturen och om Gemensamma tulltaxan, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EU) nr 1006/2011 av den 27 september 2011.

Kombinerade nomenklaturen i bilaga I till förordning nr 2658/87, i dess lydelse enligt förordning nr 1006/2011, ska tolkas så, att den omständigheten att en videokamera som är inbyggd i ett sådant par sportglasögon som avses i det nationella målet kan kopiera och lagra en video- eller ljudfil från en annan apparat, utgör hinder för klassificering i undernummer 8525 80 91 i denna nomenklatur om kopieringen kan ske enbart med hjälp av kameran utan användning av annan hård- eller mjukvara.

(1) EUT C 223, 14.7.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/22

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 5 mars 2015 – Ahmed Abdelaziz Ezz m.fl. mot Europarådet och Europeiska kommissionen

(Mål C-220/14 P) (1)

((Överklagande - Restriktiva åtgärder mot vissa personer med hänsyn till situationen i Egypten - Frysning av tillgångar tillhörande personer som varit föremål för rättsliga förfaranden avseende förskingring av offentliga medel - Förenta nationernas konvention mot korruption))

(2015/C 138/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ahmed Abdelaziz Ezz, Abla Mohammed Fawzi Ali Ahmed, Khadiga Ahmed Ahmed Kamel Yassin, Shahinaz Abdel Azizabdel Wahab Al Naggar (ombud: J. Lewis QC, B. Kennelly och J. Pobjoy, barristers, samt J. Binns, solicitor)

Övriga parter i målet: Europarådet (ombud: M. Bishop och I. Gurov), Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre och D. Gauci)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Ahmed Abdelaziz Ezz, Abla Mohammed Fawzi Ali Ahmed, Khadiga Ahmed Ahmed Kamel Yassin och Shahinaz Abdel Azizabdel Wahab Al Naggar ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen.

(1) EUT C 235, 21.7.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/23

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 26 februari 2015 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-238/14) (1)

((Fördragsbrott - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Periodvis arbetande i underhållningsbranschen - På varandra följande visstidsanställningskontrakt - Klausul 5.1 - Bestämmelser för att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt - Begreppet ”objektiva grunder” som kan motivera sådana kontrakt))

(2015/C 138/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Enegren och D. Martin)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg (ombud: D. Holderer)

Domslut

Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt klausul 5 i ramavtalet om visstidsanställning, som ingicks den 18 mars 1999, i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP genom att upprätthålla undantag från bestämmelser vars syfte är att förhindra missbruk av på varandra följande visstidsanställningskontrakt med periodvis arbetande i underhållningsbranschen.

2)	Storhertigdömet Luxemburg ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 235, 21.7.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/24

Överklagande ingett den 14 november 2014 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 3 september 2014 i mål T-686/13, Unibail mot harmoniseringsbyrån

(Mål C-512/14 P)

(2015/C 138/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Övrig part i målet: Unibail Management

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	avgöra ärendet med stöd av artikel 61 första stycket andra meningen i domstolens stadga, och

—	förplikta sökanden i målet vid tribunalen att ersätta harmoniseringsbyråns rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört en enda grund till stöd för sitt överklagande. Harmoniseringsbyrån anser nämligen att tribunalen har åsidosatt artikel 75 första meningen i rådets förordning (EG) nr 207/2009 (1) av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken, jämförd med artikel 7.1 b i samma förordning. Tribunalen har, enligt harmoniseringsbyrån, gjort en felaktig tolkning inte endast av räckvidden av begreppet övergripande motivering, utan även av sin egen rättspraxis. Harmoniseringsbyrån lägger även tribunalen till last att den har kastat om bevisbördan.

(1) EUT L 78, s. 1.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/25

(Mål C-513/14 P)

(2015/C 138/35)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Övrig part i målet: Unibail Management

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen

—	avgöra ärendet med stöd av artikel 61 första stycket andra meningen i domstolens stadga, och

—	förplikta sökanden i målet vid tribunalen att ersätta harmoniseringsbyråns rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

(1) EUT L 78, s. 1.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/26

Talan väckt den 14 december 2015 – Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd

(Mål C-595/14)

(2015/C 138/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europaparlamentet (ombud: F. Drexler, A. Caiola, och M. Pencheva)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökandena yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut 2014/688/EU av den 25 september 2014 om att 4-jod-2,5-dimetoxi-N-(2-metoxibensyl)fenetylamin (25I-NBOMe), 3,4-diklor-N-[[1-(dimetylamin)cyklohexyl]metyl]bensamid (AH-7921), 3,4-metylendioxipyrovaleron (MDPV) och 2-(3-metoxifenyl)-2-(etylamino)cyklohexanon (metoxetamin) ska underställas kontrollåtgärder (1),

—	låta verkningarna av rådets genomförandebeslut 2014/688/EU kvarstå till dess att det har ersatts med en ny och i vederbörlig ordning antagen rättsakt, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Europaparlamentet åberopar två grunder till stöd för sin talan, som väckts med stöd av artikel 263 FEUF.

Den första grunden avser rådets tillämpning av en rättslig grund som, genom ikraftträdandet av Lissabon-fördraget, upphävts, alternativt, av en sekundärrättslig grund vilken som sådan är ogiltig enligt domstolens praxis.

Den andra grunden avser rådets tillämpning av en beslutspraxis, vid antagandet av beslut 2014/688/UE, som inte är rättsligt korrekt. Parlamentet involverades aldrig i det förfarande som ledde till att det angripna beslutet antogs. Enligt parlamentet innebär detta att såväl fördrag som väsentliga formföreskrifter har åsidosatts.

För det fall domstolen beslutar att ogiltigförklara det angripna beslutet anser parlamentet att det vore lämpligt att domstolen, såsom föreskrivs i artikel 264 andra stycket FEUF, vid sin prövning låter verkningarna av det angripna beslutet bestå fram till dess att det ersätts med en ny och i vederbörlig ordning antagen rättsakt.

(1) EUT L 287, s. 22.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Tjeckien), ingiven den 13 januari 2015 – Odvolací finanční ředitelství mot Český rozhlas

(Mål C-11/15)

(2015/C 138/37)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Odvolací finanční ředitelství

Motpart: Český rozhlas

Tolkningsfråga

Kan public service-radio, som finansieras genom lagstadgade obligatoriska avgifter vilkas storlek fastställs i lag, på grundval av äganderätt till, innehav av eller en på annan rättslig grund baserad rättighet att använda en radiomottagare, anses utgöra ”tillhandahållande av tjänster som sker mot vederlag” i den mening som avses i artikel 2.1 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, vilket ska undantas från mervärdesskatteplikt i enlighet med artikel 13A.1 q i det direktivet, eller är det fråga om icke-ekonomisk verksamhet för vilken mervärdesskatteplikt över huvud taget inte föreligger enligt artikel 2 i nämnda direktiv, med avseende på vilken det undantag från mervärdesskatteplikt som föreskrivs i ovannämnda artikel 13A.1 q därför inte kan tillämpas?

(1) EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht München (Tyskland) den 21 januari 2015 – Josef Plöckl mot Finanzamt Schrobenhausen

(Mål C-24/15)

(2015/C 138/38)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Josef Plöckl

Motpart: Finanzamt Schrobenhausen

Tolkningsfrågor

Tillåter artiklarna 22.8 och 28c A a) första stycket och d) i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 medlemsstaterna att neka undantag från skatteplikt beträffande en leverans inom gemenskapen (här överföring inom gemenskapen) när leverantören visserligen inte har vidtagit de åtgärder som rimligen kan krävas av denne för att uppfylla de formella kraven vid bokföringen av registreringsnummer för mervärdesskatt, men det inte finns något konkreta bevis för skatteundandragande, varan har transporterats till en annan medlemsstat och även de övriga villkoren för undantag från skatteplikt är uppfyllda?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, volym 1, s. 28).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/27

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana (Italien) den 22 januari 2015 – Pippo Pizzo mot CRGT srl

(Mål C-27/15)

(2015/C 138/39)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Giustizia Amministrativa per la Regione siciliana

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pippo Pizzo

Motpart: CRGT srl

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 47 och 48 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (1) tolkas på så sätt att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som de ovan angivna italienska bestämmelserna enligt vilka det är tillåtet att vid åberopande av andra enheters kapacitet delvis utnyttja nämnda enheters kapacitet, på de villkor som anges ovan, på området för offentlig upphandling av tjänster?

Utgör unionsrättsliga principer, särskilt principen om skydd för berättigade förväntningar, rättssäkerhetsprincipen och proportionalitetsprincipen, hinder för en bestämmelse i en medlemsstats rättsordning enligt vilken det är tillåtet att från ett förfarande för offentlig upphandling utesluta ett företag som inte hade uppfattat, eftersom det inte uttryckligen hade angetts i upphandlingsdokumenten, att det förelåg en skyldighet – som om den inte fullgjorts medför uteslutning från förfarandet – att inbetala en avgift för att kunna delta i nämnda förfarande och detta trots att denna skyldighet inte klart framgår av ordalydelsen i tillämplig lagstiftning i den medlemsstaten, men som det var möjligt att få kännedom om genom att föra två olika rättsliga resonemang som består dels i en extensiv tolkning av några bestämmelser i samma medlemsstats rättsordning, dels i ett införlivande av bestämmelsernas innehåll – i enlighet med resultatet av nämnda extensiva tolkning – med upphandlingsdokumenten?

(1) EUT L 134, s. 114.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/28

Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 23 januari 2015 – Koninklijke KPN NV m.fl. mot Autoriteit Consument en Markt (ACM)

(Mål C-28/15)

(2015/C 138/40)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Koninklijke KPN NV och KPN BV, T-Mobile Netherlands BV, Tele2 Nederland BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV, UPC Nederland BV och UPC Business BV

Motpart: Autoriteit Consument en Markt (ACM)

Tolkningsfrågor

Ska artikel 4.1 i ramdirektivet (1), jämförd med artiklarna 8 och 13 i tillträdesdirektivet (2), tolkas så, att den nationella domstolen, i en tvist om huruvida en av den nationella regleringsmyndigheten fastställd kostnadsorienterad taxa på grossistmarknaden för samtalsterminering är laglig, i princip får komma fram till ett annat resultat än Europeiska kommissionens rekommendation av den 7 maj 2009 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU (2009/396/EG) (3), i vilken en ren BULRIC-modell rekommenderas som lämplig åtgärd för reglering av taxorna på marknaderna för samtalsterminering, om detta enligt nämnda domstol är möjligt grundat på de faktiska omständigheterna i det mål som den har att avgöra och/eller överväganden i nationell rätt eller unionsrätten?

Om fråga 1 ska besvaras jakande, i vilken utsträckning får den nationella domstolen vid bedömningen av en kostnadsorienterad prisåtgärd i så fall

a.	mot bakgrund av artikel 8.3 i ramdirektivet bedöma den nationella regleringsmyndighetens argument att utvecklingen av den inre marknaden främjas utifrån i vilken utsträckning den inre marknaden faktiskt påverkas?

mot bakgrund av de politiska mål och lagstiftningsprinciper som anges i artikel 8 i ramdirektivet och artikel 13 i tillträdesdirektivet pröva huruvida prisåtgärden

i)	är proportionell,

ii)	är lämplig,

iii)	tillämpas proportionellt och är motiverad?

av den nationella regleringsmyndigheten kräva att den gör det tillräckligt troligt att

i)	det politiska målet i artikel 8.2 i ramdirektivet, om att de nationella regleringsmyndigheterna ska främja konkurrensen genom att leverera elektroniska kommunikationsnät och tjänster, verkligen realiseras och användarna verkligen gynnas på ett optimalt sätt vad gäller valfrihet, pris och kvalitet,

ii)	det politiska målet i artikel 8.3 i ramdirektivet, om att de nationella regleringsmyndigheterna ska bidra till utvecklingen av den inre marknaden, verkligen realiseras, och

iii)	det politiska målet i artikel 8.4 i ramdirektivet, om att medborgarnas intressen ska främjas, verkligen realiseras?

mot bakgrund av artikel 16 i ramdirektivet, jämförd med artikel 8.2 och 8.4 i tillträdesdirektivet, vid besvarandet av frågan huruvida prisåtgärden är lämplig ta hänsyn till att åtgärden har införts på en marknad där regleringsmyndigheterna har ett betydande inflytande men att den form som valts (en ren BULRIC-modell) syftar till att främja ett av målen i ramdirektivet, nämligen slutanvändarnas intressen, på en annan marknad, som inte är aktuell för reglering?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv) (EGT L 108, s. 33).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv) (EGT L 108, s. 7).

(3) EUT L 124, s. 67.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/29

Överklagande ingett den 27 januari 2015 av Simba Toys GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 25 november 2014 i mål T-450/09, Simba Toys GmbH & Co. KG mot byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-30/15 P)

(2015/C 138/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Simba Toys GmbH & Co. KG (ombud: O. Ruhl, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Seven Towns Limited

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 25 november 2014 i mål T-450/09, Simba Toys GmbH & Co. KG mot harmoniseringsbyrån och Seven Towns Limited,

—	ogiltigförklara det beslut som andra övreklagandenämnden vid mot byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) antog den 1 september 2009 (ärende 1526/2008-2) samt

—	förplikta byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) och Seven Towns Limited att ersätta rättegångskostnaderna i samband med förfarandet för överklagande vid domstolen och talan vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat sex grunder för överklagandet: Den första grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 e ii i förordning nr 40/94 (1). Den andra grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 e i i förordning nr 40/94. Den tredje grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 e iii i förordning nr 40/94. Den fjärde grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 40/94. Den femte grunden avser åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 40/94. Den sjätte grunden avser åsidosättande av artikel 76.1 i förordning nr 207/2009 (2).

Den första grunden kan indelas i elva delgrunder: Felaktigt krav på att uppfattas precist (”fathom precisely”). Underlåtenhet att beakta de varor som redan fanns på marknaden. Prövningen av uppgifterna om marknadsföring av varumärket grundades på en felaktig tolkning av fakta och bevis. Alltför snäv tolkning av kriteriet teknisk funktion. Underlåtenhet att beakta avgörande godtyckliga egenskaper. Felaktig rättslig bedömning av bristen på alternativa former. Prövningen av alternativa former grundades på en felaktig tolkning av fakta och bevis. Felaktiga rättsliga kriterier avseende orsak och resultat av teknisk funktion. Möjligheten avseende kuber utan synliga linjer saknade relevans. Felaktig slutledning från den påstådda tekniska funktionen hos en underkategori av varor till teknisk funktion hos alla varor för vilka varumärket har registrerats.

Den andra grunden består av en del: Underlåtenhet att beakta att de avgörande beståndsdelarna är funktionella.

Den tredje grunden består av en del: Underlåtenhet att beakta att de avgörande beståndsdelarna ger varan ett betydande värde.

Den fjärde grunden kan indelas i elva delgrunder: Felaktig rättslig bedömning av bevisbördan. Felaktig bedömning av det omtvistade varumärkets individuella egenskaper. Underlåtenhet att beakta individuella egenskapers tekniska funktioner. Felaktigt att enbart grunda sig på normerna inom den ifrågavarande branschen. Felaktigt kriterium avseende spontanitet. Felaktig slutledning från särskiljningsförmågan hos en av underkategorierna av varor till särskiljningsförmåga hos alla varor för vilka varumärket har registrerats. Felaktig tillämpning av kriteriet ”most likely to be taken”. Förnekelse av den magiska kuben som den mest sannolika formen genom feltolkning av fakta och bevis. Felaktig bedömning av särskiljningsförmågan enbart ur ett kundperspektiv. Underlåtenhet att beakta de specifika varor som faktiskt marknadsförs. Felaktiga rättsliga normer avseende relevansen av varor som redan fans på marknaden.

Den femte grunden kan indelas i åtta delgrunder: Felaktigt krav på otvetydighet. Felaktigt krav på spontanitet. Felaktig tolkning av kriteriet avseende direkt och särskilt samband. Felaktig bedömning av beskrivande karaktär enbart med beaktande av ordalydelsen av varubeskrivningen. Felaktig definition av målgruppen. Felaktig bedömning av målgruppens kunskaper. Underlåtenhet att beakta framtida utveckling. Felaktig bedömning av allmänintresset genom felaktig hänvisning till alternativa former.

Den sjätte grunden består av en del: Felaktig bedömning av fakta utan bevisupptagning.

(1) Rådets förordning (EG) nr 40/94 av den 20 december 1993 om gemenskapsvarumärken (EGT L 11, , s. 1; svensk specialutgåva, område 17, volym 2, s. 3).

(2) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1–42).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Provinciale di Cagliari (Italien) den 29 januari 2015 – Giacomo Bolasco di Gianni Bolasco S.a.s. mot Comune di Monastir, Equitalia Centro SpA

(Mål C-37/15)

(2015/C 138/42)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Provinciale di Cagliari

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Giacomo Bolasco di Gianni Bolasco S.a.s.

Motpart: Comune di Monastir, Equitalia Centro SpA

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Är bestämmelserna i artikel 188 i lagstiftningsdekret nr 152/2006 och i dekretet från Ministero dell’Ambiente (miljöministeriet) av den 17 december 2009, enligt vilka ikraftträdandet av bestämmelserna om genomförande av direktiv 2008/98/EG (1) skjuts upp fram till dess att ett ministerdekret i vilket de tekniska villkoren och tidsfristerna för ikraftträdandet av nämnda genomförandebestämmelser fastställs har utfärdats, oförenliga med gemenskapsrätten?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, s. 3)

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Ireland (Irland) den 2 februari 2015 – Gerard Dowling, Padraig McManus, Piotr Skoczylas, Scotchstone Capital Fund Limited mot Minister for Finance

(Mål C-41/15)

(2015/C 138/43)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Ireland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gerard Dowling, Padraig McManus, Piotr Skoczylas, Scotchstone Capital Fund Limited

Motpart: Minister for Finance

Tolkningsfrågor

Ska andra bolagsdirektivet (1) under alla omständigheter, inbegripet de omständigheter som är i fråga i förevarande mål, anses utgöra hinder för utfärdandet av ett föreläggande enligt section 9 i Credit Institutions (Stabilisation) Act 2010, som enligt ministerns uppfattning är nödvändigt, för det fall att ett sådant föreläggande får till följd att bolagets kapital ökas utan bolagsstämmans samtycke, nya aktier fördelas utan att aktierna med företrädesrätt erbjuds de befintliga aktieägarna, utan bolagsstämmans samtycke, det nominella värdet på bolagets aktier sänks utan bolagsstämmans samtycke och bolagets stiftelseurkund och bolagsordning ändras för detta ändamål utan bolagsstämmans samtycke?

2)	Ska det föreläggande som High Court utfärdade enligt section 9 i Credit Institutions (Stabilisation) Act 2010 gentemot Irish Life and Permanent Group Holdings [plc] och Irish Life and Permanent [plc] anses innebära ett åsidosättande av unionsrätten?

(1) Rådets andra direktiv 77/91/EEG av den 13 december 1976 om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 58 andra stycket i fördraget avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga (EGT L 26, s. 1)

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Bruxelles (Belgien) den 6 februari 2015 – État belge – SPF Finances mot ING International SA, efterträdare till ING Dynamic SA

(Mål C-48/15)

(2015/C 138/44)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Bruxelles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: État belge – SPF Finances

Svarande: ING International SA, efterträdare till ING Dynamic SA

Tolkningsfrågor

Ska direktiv 69/335/ŒE av den 17 juli 1969 om indirekta skatter på kapitalanskaffning (1), närmare bestämt artiklarna 2, 4, 10 och 11 i detta direktiv, tolkas så att de utgör hinder för sådana nationella bestämmelser som artiklarna 161 och 162 i den belgiska lagen om arvsskatt (Code des droits de succession), i ändrad lydelse enligt lag av den 22 december 2003 om skatt på företag för kollektiva investeringar, i den mån denna skatt årligen tas ut från företag för kollektiva investeringar som bildats i form av kapitalbolag i en annan medlemsstat och som lämnar sina andelar till försäljning i Belgien, på det totala beloppet av deras andelar som förvärvats i Belgien minskat med beloppet för återköp eller återbetalning av sådana förvärv, vilket innebär att de belopp som anskaffas i Belgien av sådana företag för kollektiva investeringar underställs denna skatt så länge som dessa företag förfogar över dem?

Ska artiklarna 49–55 och 56–66 i EG-fördraget, i förekommande fall jämförda med artiklarna 10 och 293 andra strecksatsen i EG-fördraget, tolkas så att de utgör hinder för att en medlemsstat unilateralt ändrar kriteriet för att omfattas av en sådan skattskyldighet som föreskrivs i artiklarna 161 och följande i den belgiska lagen om arvsskatt (Code des droits de succession) genom att ersätta ett kriterium baserat på personlig anknytning i form av den skattskyldiges hemvist, vilket gäller enligt internationell skatterätt, med ett kriterium baserat på en påstådd verklig anknytning, vilket inte gäller enligt internationell skatterätt, med beaktande av att medlemsstaten för att utöva sin skatterättsliga suveränitet inför en särskild sanktion såsom föreskrivs i artikel 162 tredje stycket i den belgiska lagen om arvsskatt (Code des droits de succession) som endast påförs utländska aktörer?

Ska artiklarna 49 och 56 i EG-fördraget, i förekommande fall jämförda med artiklarna 10 och 293 andra strecksatsen i EG-fördraget, tolkas så att de utgör hinder för en sådan skatt som den ovan angivna, vilken, i den mån de skatter som företagen för kollektiva investeringar som bildats i en annan medlemsstat påförs i deras ursprungsland inte beaktas, utgör en ytterligare ekonomisk börda som kan motverka försäljningen av deras andelar i Belgien?

Ska rådets direktiv 85/611/EEG av den 20 december 1985 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (2), i förekommande fall jämförd med artiklarna 10 och 293 andra strecksatsen i EG-fördraget, tolkas så att det utgör hinder för en sådan skatt som den ovan angivna, i den mån denna skatt motverkar direktivets huvudsakliga syfte att främja försäljning av andelar från företag för kollektiva investeringar inom Europeiska unionen?

Ska artiklarna 49 och 56 i EG-fördraget tolkas så, att de utgör hinder för påförande av administrativa avgifter vid uppbärande av en sådan skatt som den ovan beskrivna på företag för kollektiva investeringar som har bildats i en annan medlemsstat och som lämnar sina andelar till försäljning i Belgien?,

Ska artiklarna 49 och 56 i EG-fördraget tolkas så, att de utgör hinder för en sådan nationell bestämmelse som artikel 162 andra stycket i den belgiska lagen om arvsskatt (Code des droits de succession) i den mån denna bestämmelse innebär att en särskild sanktion påförs företag för kollektiva investeringar som har bildats i en annan medlemsstat och som lämnar sina andelar till försäljning i Belgien, nämligen förbud genom domstolsbeslut att i framtiden placera andelar i Belgien vid underlåtenhet att ge in deras deklaration för den 31 mars varje år eller vid underlåtenhet att betala den ovan angivna skatten?

(1) EUT L 249, s. 25

(2) EGT L 375, 31.12.1985, s. 3; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 116.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/33

Överklagande ingett den 6 februari 2015 2014 av Kurt Hesse av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 27 november 2014 i mål T-173/11, Kurt Hesse und Lutter & Partner GmbH mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-50/15 P)

(2015/C 138/45)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Kurt Hesse (ombud: advokaten M. Krogmann)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller), Lutter & Partner GmbH, Dr. Ing. h. c. F. Porsche AG

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 27 november 2014 (mål T-173/11)

—	ogiltigförklara det beslut som fattades den 11 januari 2011 av fjärde överklagandenämnden (ärende R0306/2010-4) och avslå invändningen om hinder mot registrering av varumärkesansökan nr 5732 432 av den 16 februari 2007 I andra hand

—	återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal

Dessutom har klaganden yrkat att

—	harmoniseringsbyrån ska förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat följa grunder till stöd för sin talan:

Felaktig rättstillämpning genom att inte beakta omständigheter som avser likhet mellan varorna i den mening som avses i artikel 8.1 b i varumärkesförordningen (1).

Klaganden har ifrågasatt tribunalens bedömning med innebörden att överklagandenämnden gjorde rätt när den fann att ”navigationsutrustning, särskilt navigationsutrustning att användas med satellit” och de varor som omfattas av det varumärke som invändningen grundas på var liknande varor. Tribunalen har härvidlag underlåtit att beakta de berörda varornas art, tillverkning, markmadsföring, distributionslanaler och försäljningsställen. Hade tribunalen beaktat samtliga relevanta omständigheter hade tribunalen kommit fram till att varorna inte liknade varandra.

Felaktig återgivning av de faktiska omständigheterna och felaktig tillämpning av artikel 8.5 i varumärkesförordningen vad avser skyddet av ett välkänt varumärke.

Tribunalen gjorde fel när den inte prövade överklagadenämndens uppfattning att varumärket ”Carrera” är känt hos en stor del av allmänheten. Överklagandenämnden har särskilt grundat sin bedömning på enskilda aspekter i ett sakkunnigutlåtande. Överklagandenämnden och tribunalen har bedömt viktiga slutsatser i utlåtandet som ”oväsentliga” och fullständigt bortsett från andra viktiga slutsatser. Således vilar tribunalens avgörande i betydande utsträckning på en felaktig återgivning av faktiska omständigheter och bevisning.

Felaktigt antagande om ”renommésnyltning” enligt artikel 8.5 i varumärkesförordningen.

Tribunalen har underlåtit att pröva överklagandenämndens uppfattning att det förelåg risk för renommésnyltning för det sökta varumärket ”Carrera”. Överklagandenämnden har utgått från att samtliga varor som omfattas av ansökningen kan ”anslutas fordon och användas i dessa”. Härav följer en ”social vana” som medför att användningen av de berörda varorna och fordon ”hänger samman”. Det förehåller sig däremot så att enbart den omständigheten att varorna kan anslutas till fordon och användas i dessa inte medför någon ”social vana” och inte kan innebära renommésnyltning. Överklagandenämnden och tribunbalen har således lämnat en ofullständig motivering för sina avgöranden.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s 1)

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hof van beroep te Antwerpen (Belgien) den 9 februari 2015 – United Video Properties Inc. mot Telenet NV

(Mål C-57/15)

(2015/C 138/46)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: United Video Properties Inc.

Motpart: Telenet NV

Tolkningsfrågor

Utgör formuleringen ”rimliga och proportionerliga kostnader för förfarandet och andra kostnader” i artikel 14 i säkerställandedirektivet (1) hinder mot den belgiska lagstiftningen, vilken ger domstolarna möjlighet att ta hänsyn till vissa särdrag som kännetecknar målet och vilken utgår från ett system med varierande schablonmässiga taxor för advokatkostnader?

Utgör formuleringen ”rimliga och proportionerliga kostnader för förfarandet och andra kostnader” i artikel 14 i säkerställandedirektivet hinder mot den rättspraxis enligt vilken kostnader för en sakkunnig rådgivare endast är ersättningsgilla om det föreligger ett fel (inom eller utom avtalsförhållanden)?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 45).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/35

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Provinciale di Catanzaro (Italien) den 9 februari 2015 – Esse Di Emme Costruzioni Srl mot Tribunale Amministrativo Regionale della Calabria, Ministero della Giustizia, Ministero dell’Economia e delle Finanze

(Mål C-59/15)

(2015/C 138/47)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Provinciale di Catanzaro

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Esse Di Emme Costruzioni Srl

Motpart: Tribunale Amministrativo Regionale della Calabria, Ministero della Giustizia, Ministero dell’Economia e delle Finanze

Tolkningsfråga

Utgör principen i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – som i fråga om offentlig upphandling preciserar innehållet i artikel 1 i rådets direktiv 89/665/EG av den 21 september 1989 (1) –, enligt vilken var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför domstol, hinder mot en nationell lagstiftning, såsom artiklarna 9, 13 och 14 i presidentdekret nr 115 av den 30 maj 2002, tillämplig i förevarande fall, enligt vilken rätten till prövning vid en förvaltningsdomstol i ett ärende som rör offentlig upphandling förutsätter betalning av ett enhetligt bidrag som är högre än vad som krävs för prövning vid en förvaltningsdomstol i andra ärenden?

(1) Rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten (EGT L 395, s. 33; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 48).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/35

Överklagande ingett den 11 december 2014 av Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 11 februari 2015 i mål T-476/12, Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-60/15 P)

(2015/C 138/48)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH (ombud: S. Altenschmidt och P.-A. Schütter, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 11 december 2014 i mål T-476/12, och

—	bifalla det yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 17 januari 2013 (GestDem nr 3273/2012) som klaganden framställt i första instans.

Grunder och huvudargument

Tribunalen åsidosatte kraven i förordning (EG) nr 1367/2006 (1) när det gäller förekomsten av skäl för att neka tillgång till miljöinformation. I motsats till vad som krävs enligt artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1367/2006 gjorde tribunalen inte en restriktiv tolkning av skälen att neka tillgång i artikel 4.3 och 4.5 i förordning nr 1049/2001 (2). Tribunalen underlät också att på ett lämpligt sätt beakta allmänintresset av tillgång till miljöinformation, vilket anförts av klaganden. Följaktligen strider den överklagade domen även mot Århuskonventionen om tillgång till miljöinformation, vilken unionen har godkänt.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/36

Begäran om förhandsavgörande framställd av Rechtbank Den Haag, sammanträdande i ’s-Hertogenbosch (Nederländerna) den 12 februari 2015 – Mehrdad Ghezelbash mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-63/15)

(2015/C 138/49)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Rechtbank Den Haag, sammanträdande i ’s-Hertogenbosch

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Mehrdad Ghezelbash

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfrågor

Hur långt sträcker sig artikel 27 i förordning nr 604/2013 (1), eventuellt i kombination med skäl 19 i ingressen till förordning nr 604/2013?

Föreligger det med stöd av den artikeln en rätt för en asylsökande att i en situation som den förevarande – där en utlänning först efter godtagandet av en framställan om övertagande får kännedom om framställan och efter godtagandet lägger fram bevisning som kan leda till slutsatsen att det inte är den anmodade medlemsstaten utan den anmodande medlemsstaten som ansvarar för prövningen av asylansökan, och den anmodande medlemsstaten därefter inte undersöker dessa handlingar och inte heller låter den anmodade medlemsstaten ta del av dem – använda sig av ett (effektivt) rättsmedel mot tillämpningen av de kriterier för att fastställa ansvarig medlemsstat som nämns i kapitel III i förordning nr 604/2013?

För det fall utlänningen enligt förordning nr 604/2013, liksom enligt förordning nr 343/2003 (2), i princip inte kan åberopa en oriktig tillämpning av kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat när den anmodade medlemsstaten har godtagit en framställan om övertagande, är då Staatssecretaris ståndpunkt riktig, det vill säga att avsteg från denna utgångspunkt endast kan göras i sådana familjesituationer som avses i artikel 7 i förordning nr 604/2013, eller är det även tänkbart med andra fakta och omständigheter som kan ge utlänningen rätt att åberopa en oriktig tillämpning för kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat?

Om svaret på fråga 2 är att det förutom familjesituationer även kan finnas andra omständigheter som kan leda till att utlänningen har rätt att åberopa en oriktig tillämpning av kriterierna för att fastställa ansvarig medlemsstat, kan då de fakta och omständigheter som beskrivs i punkt 12 i detta beslut utgöra sådana särskilda fakta och omständigheter?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, s. 31).

(2) Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, s. 1).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/37

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 12 februari 2015 – BP Europa SE mot Hauptzollamt Hamburg-Stadt

(Mål C-64/15)

(2015/C 138/50)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: BP Europa SE

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Stadt

Tolkningsfrågor

Ska artikel 10.4 i direktiv 2008/118/EG (1) tolkas så, att villkoren i denna bestämmelse enbart kan anses vara uppfyllda när samtliga varor som flyttas under ett uppskovsförfarande inte har anlänt till destinationsorten eller kan bestämmelsen med beaktande av artikel 10.6 i direktiv 2008/118/EG även tillämpas i sådana fall där endast en del av de punktskattepliktiga varor som flyttas under punktskatteuppskov inte har anlänt till destinationsorten?

Ska artikel 20.2 i direktivet 2008/118/EG tolkas så, att flyttning av punktskattepliktiga varor under ett uppskovsförfarande först avslutas när det transportmedel som anlänt till mottagaren avlastats av denna i sin helhet, så att fastställandet av ett underskott av varor under lossningen redan anses ha gjorts under flyttningen?

Utgör artikel 10.2 jämförd med artikel 7.2 a i direktiv 2008/118/EG hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken frågan huruvida destinationsmedlemsstaten har rätt att ta ut punktskatt (utöver undantaget i de fall som avses i artikel 7.4 i direktiv 2008/118/EG) enbart beror på om en oegentlighet har konstaterats och det inte kan fastställas var oegentligheten har begåtts eller om det även måste fastställas att de punktskattepliktiga varorna har släppts för konsumtion genom deras avvikelse från ett uppskovsförfarande?

Ska artikel 7.2 a i direktiv 2008/118/EG tolkas så, att det, i de fall där en oegentlighet har konstaterats enligt artikel 10.2 i direktiv 2008/118/EG i samtliga fall där det enligt artikel 7.4 i direktiv 2008/118/EG inte kan påvisas att de varor som saknades blivit fullständigt förstörda eller oåterkalleligen gått förlorade, ska antas att punktskattepliktiga varor som flyttas under ett uppskovsförfarande och inte har anlänt till destinationsorten har släppts för konsumtion?

(1) Rådets direktiv 2008/118/EG av den 16 december 2008 om allmänna regler för punktskatt och om upphävande av direktiv 92/12/EEG (EUT L 9, s. 12).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/38

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Bari (Italien) den 12 februari 2015 – brottmål mot Vito Santoro

(Mål C-65/15)

(2015/C 138/51)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Bari

Tilltalad i brottmålet vid den nationella domstolen

Vito Santoro

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, även mot bakgrund av den dom som Europeiska unionens domstol meddelade den 16 februari 2012 i de förenade målen C-72/10 och C-77/10, tolkas så, att de utgör hinder mot att koncessioner beviljas som har en kortare löptid än vad tidigare beviljade koncessioner har om detta har skett för att åtgärda att ett antal ekonomiska aktörer på ett rättsstridigt sätt uteslöts från tidigare tilldelningar av koncessioner?

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, även mot bakgrund av den ovannämnda domen från Europeiska unionens domstol tolkas så, att de utgör hinder för att kravet på att koncessionerna ska löpa ut vid samma tidpunkt utgör ett lämpligt skäl för att de koncessioner som delas ut har en kortare löptid än de koncessioner som tidigare beviljats?

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, även mot bakgrund av den ovannämnda domen från Europeiska unionens domstol tolkas så, att de utgör hinder mot en bestämmelse med en skyldighet att kostnadsfritt överlåta nyttjanderätten till materiell och immateriell egendom som ingår i nätverket för att anordna vadhållning och uppta vadhållningsinsatser om verksamheten upphör på grund av att koncessionens löptid slutligen löpt ut eller på grund av bestämmelser om att de förfallit eller återkallats?

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/38

Talan väckt den 12 februari 2015 – Europeiska kommissionen mot Grekland

(Mål C-66/15)

(2015/C 138/52)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: M. Wasmeier och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Grekland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 56–62 FEUF, eftersom den vid tidpunkten för registrering av ett motorfordon som hyrs eller leasas av en kund bosatt i Grekland utkräver full registreringsavgift av en tjänsteleverantör etablerad i en annan medlemsstat, utan att ta hänsyn till varaktigheten av hyr- eller leasingavtalen eller till hur länge fordonet används i Grekland, och

—	förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Grekland har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 56–62 FEUF genom att föreskriva att en tjänsteleverantör etablerad i en annan medlemsstat ska betala full registreringsavgift vid registrering av ett motorfordon som hyrs eller leasas av personer bosatta i Grekland, utan hänsyn tagen till varaktigheten av hyr- (eller leasing)avtalen eller till hur länge fordonet oanvänds i Grekland.

Kravet på att betala full avgift är oproportionerligt och hindrar det fria tillhandahållandet av tjänster (se domstolens praxis i mål C-451/99, Cura Anlagen, C-242/05, Coevering, mål C-42/08, Ilhan, och mål C-91/10, VAV Autovermietung GmbH).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/39

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 16 februari 2015 – Nutrivet D.O.O.E.L. mot Országos Környezetvédelmi és Természetvédelmi Főfelügyelőség

(Mål C-69/15)

(2015/C 138/53)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Nutrivet D.O.O.E.L.

Motpart: Országos Környezetvédelmi és Természetvédelmi Főfelügyelőség

Tolkningsfrågor

Ska det anses föreligga en transport av avfall som ”har skett på ett sätt som inte uttryckligen specificerats i det dokument som anges i bilaga VII”, enligt lydelsen i artikel 2.35 g iii i förordning nr 1013/2006 (1), när den som anordnar transporten, i det dokument som återfinns i bilaga VII till förordningen, fyller i ruta 2 (”Importör/mottagare”), ruta 7 (”Återvinningsanläggning”) och ruta 11 (”Berörda stater/länder”) på ett sådant sätt att det finns motsägelser mellan uppgifterna i dessa rutor, vilka dock klart anges i den internationella fraktsedeln (liksom i andra tillgängliga handlingar)?

2.	Om fråga 1 besvaras jakande: Kan ålagda böter, som uppgår till det belopp som böterna hade uppgått till vid ett åsidosättande av skyldigheten att fylla i det dokument som återfinns i bilaga VII till förordning nr 1013/2006, av detta skäl anses vara proportionerliga?

3.	Är det, för att det ska kunna fastställas att det förelegat en olaglig avfallstransport i den mening som avses i artikel 2.35 g ii i förordning nr 1013/2006, nödvändigt att den person som fyllt i det dokument som återfinns i bilaga VII till förordningen uppsåtligen vilseleder myndigheten?

Är det, för att det ska kunna fastställas att en transport av avfall ”har skett på ett sätt som inte uttryckligen specificerats i det dokument som anges i bilaga VII”, enligt lydelsen i artikel 2.35 g iii i förordning nr 1013/2006, av betydelse att de icke specificerade upplysningarna är upplysningar som är relevanta för miljöskyddet? Om ja, vilka uppgifter ska anses relevanta för miljöskyddet i det dokument som återfinns i bilaga VII till förordningen?

Kan det anses föreligga en transport av avfall ”har skett på ett sätt som inte uttryckligen specificerats i det dokument som anges i bilaga VII”, enligt lydelsen i artikel 2.35 g iii i förordning nr 1013/2006, för [orig. s. 2] det fall myndigheten inte genomför det förfarande som avses i artikel 24 i förordningen, inte involverar berörda myndigheter och inte beslutar om återsändande av den leverans av varor som anses olaglig?

6.	Hur ska den behörighet som avses i artikel 18.1 a i förordning nr 2013/2006 förstås och granskas?

7.	Hur ska bestämmelsen i punkt 15 i del IV i bilaga I C till förordning nr 1013/2006 – enligt vilken en handlare/mäklare, för att agera som mottagare, måste omfattas av destinationslandets jurisdiktion – tolkas?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, s. 1).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/40

Begäran om förhandsavgörande framställd av Marknadsdomstolen (Finland) den 19 februari 2015 – Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården

(Mål C-75/15)

(2015/C 138/54)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Marknadsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Viiniverla Oy

Motpart: Tillstånds- och tillsynsverket för social- och hälsovården

Tolkningsfrågor

Ska frågan om huruvida det föreligger en ”anspelning” i den mening som avses i artikel 16 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (1), avgöras med utgångspunkt i en normalt informerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittskonsument?

Vilken betydelse – vid bedömningen av det till skydd för den geografiska beteckningen ”Calvados” föreskrivna förbudet mot att använda beteckningen ”Verlados” för en spritdryck som är gjord på äpplen och som marknadsförs i Finland – har följande omständigheter på tolkningen av begreppet ”anspelning”, i den mening som avses i 16 b i förordning nr 110/2008, och för tillämpningen av denna förordning:

a.	Den första orddelen (Verla) av beteckningen ”Verlados” står för en by i Finland, som finländska konsumenter eventuellt känner till.

b.	Den första orddelen (Verla) av beteckningen ”Verlados” är en hänvisning till tillverkaren, Viiniverla Oy.

c.	Verlados är en lokal produkt som tillverkas i Verla och av vilken det årligen säljs i genomsnitt ett par hundra liter i den egna restaurangen. Denna produkt kan också i begränsad upplaga beställas genom det statliga alkoholbolaget, i den mening som avses i alkohollagen.

d.	Orden ”Verlados” och ”Calvados” har bara en stavelse (dos) av tre gemensamt varvid de fyra sista bokstäverna i respektive ord, det vill säga hälften av bokstäverna, är desamma.

För det fall att beteckningen ”Verlados” ska anses vara en anspelning, i den mening som avses i artikel 16 b i förordning nr 110/2008, är det i så fall ändå möjligt att motivera dess användning med hänsyn till någon av de ovanstående omständigheterna, som till exempel att åtminstone finländska konsumenter inte kan få intrycket av att ”Verlados” tillverkas i Frankrike?

(1) EUT L 39, s. 16.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/41

Överklagande ingett den 19 februari 2015 av Europeiska unionens domstol av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 9 januari 2015 i mål T-409/14, Marcuccio mot Europeiska unionen och Europeiska unionens domstol

(Mål C-77/15 P)

(2015/C 138/55)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europeiska unionens domstol (ombud: A.V. Placco)

Övrig part i målet: Luigi Marcuccio

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal (tredje avdelningen) den 9 januari 2015 i mål T-409/14, Marcuccio/Europeiska unionen och Europeiska unionens domstol, i den del domstolens andra, tredje och fjärde yrkanden i domstolens begäran enligt artikel 114 i tribunalens rättegångsregler, ogillades,

—

bifalla nämnda yrkanden och således

—	i första hand, avgöra tvisten slutligt, avvisa Luigi Marcuccios skadeståndstalan då den riktas mot Europeiska unionens domstol (i egenskap av företrädare för unionen),

—

i andra hand, för det fall domstolen skulle finna att den omständigheten att talan riktas mot Europeiska unionens domstol och inte mot kommissionen (i egenskap av företrädare för unionen) inte påverkar huruvida den kan tas upp till sakprövning, utan att tribunalen när den avgjorde den rättegångsfråga som väckts av domstolen skulle ha beslutat att kommissionen skulle ha ersatt domstolen som svarande, återförvisa målet till tribunalen för avgörande av den skadeståndstalan som väckts av Luigi Marcuccio i enlighet med domstolens avgörande i rättsfrågorna,

—	förplikta Luigi Marcuccio att ersätta rättegångskostnaderna vid tribunalen och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Europeiska unionens domstol gör med sin första grund, avseende åsidosättande av reglerna om unionens företrädare vid dess domstol, gällande att, då det inte finns någon uttrycklig bestämmelse som särskilt reglerar frågan om unionens företrädare vid dess domstol när talan väckts med stöd av artikel 268 FEUF om unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar, ska reglerna om dess företrädare härledas från allmänna rättsprinciper om rättskipning, särskilt principen om god rättskipning samt principerna om domstols oberoende och opartiskhet.

Domstolen utvecklar den första grunden i två delar vilka avser, dels åsidosättande av principen om god rättskipning, dels åsidosättande av principerna om domstols oberoende och opartiskhet. Med grundens första del gör domstolen gällande att tribunalens slutsats att det är uppenbart att det ankommer på domstolen att företräda unionen i förevarande skadeståndstalan tydligt grundas på rättspraxis som fastslagits genom dom Werhahn Hansamühle/rådet och kommissionen (63/72–69/72, EU:C:1973:121) (nedan kallad dom Werhahn m.fl.). Enligt nämnda rättspraxis företräds gemenskapen, sedermera unionen, när dess ansvar görs gällande på grund av en av dess institutioners handlande, av den institution (eller de institutioner) vars handlande ligger till grund för skadeståndstalan. Domstolen anser emellertid att denna lösning inte skulle ha tillämpats i förevarande fall, eftersom flera omständigheter visar att en sådan lösning skulle ge ett resultat som står i strid med intresset av god rättskipning, vilket intresse det uttryckligen framgår av dom Werhahn m.fl. ligger till grund för nämnda lösning. Domstolen gör även som en rättegångsfråga gällande att räckvidden av artikel 317.1 FEUF och artikel 53.1 i förordning nr 966/2012 (1), som innebär att tribunalen skulle ha godtagit principen om att ett sådant skadestånd skulle tas ur kommissionens budget, har åsidosatts.

Vad avser grundens andra del hävdar domstolen, med stöd av Europadomstolens dom av den 10 juli 2008 i mål Mihalkov mot Bulgarien (ansökan nr 67719/01), att tribunalen genom att slå fast att unionen skulle företrädas av domstolen i det mål som avser den skadeståndstalan som väckts av Luigi Marcuccio har åsidosatt kraven på domstols oberoende och objektiva opartiskhet. Eftersom det påstådda skadeståndskravet har sin grund i domstolens rättsskipning i en av dess avdelningar och den sammansättning som skulle avgöra målet (tribunalen) i) tillhör samma rättskipande organ som det som gett upphov till det ansvar som görs gällande och ii) utgör en del som ingår i svaranden i samma mål (domstolen) till vilken domarna i nämnda sammansättning hör yrkesmässigt, skulle ovannämnda villkor åsidosättas, och det i än högre grad om – vilket tribunalen funnit – ett eventuellt skadestånd som det aktuella skulle belasta domstolens budget.

Domstolen hävdar vidare med den andra grunden att det överklagade beslutet, eftersom det inte innehåller någon särskild motbevisning av domstolens argument vid tribunalen och som grundas på räckvidden av en serie domar från domstolen – däribland dom Groupe Gascogne/kommissionen (C-58/12 P, EU:C:2013:770), dom Gascogne Sack/kommissionen (C-40/12 P, EU:C:2013:768) och dom Kendrion/kommissionen (C-50/12 P, EU:C:2013:771) – innebär ett åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

(1) Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, s. 1)

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/42

Begäran om förhandsavgörande framställd av Symvoulio tis Epikrateias (Grekland) den 20 februari 2015 – Kapnoviomichania Karelia ΑΕ mot Ypourgos Oikonomikon (finansministern)

(Mål C-81/15)

(2015/C 138/56)

Rättegångsspråk: grekiska

Hänskjutande domstol

Symvoulio tis Epikrateias

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kapnoviomichania Karelia ΑΕ

Motpart: Ypourgos Oikonomikon (finansministern)

Tolkningsfråga

Ska direktiv 92/12/EEG (1), tolkad mot bakgrund av de allmänna principerna i unionsrätten, särskilt effektivitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen och proportionalitetsprincipen, förstås så, att det utgör hinder mot tillämpningen, i ett sådant fall som det förevarande, av en sådan bestämmelse i en medlemsstat som artikel 108 i tullagen, enligt vilken det är möjligt att ålägga den godkända lagerhavaren solidariskt betalningsansvar för administrativa straffavgifter på grund av varusmuggling avseende varor som transporterats från lagerhavarens skatteupplag och som omfattades av reglerna om uppskov med punktbeskattning och som på grund av varusmuggling upphörde att omfattas av dessa regler, oavsett huruvida lagerhavaren när överträdelsen begicks kunde anses ha haft äganderätten till varorna enligt civilrättsliga regler och oavsett huruvida det förelåg något avtalsförhållande mellan dem som gjort sig skyldiga till varusmugglingen och lagerhavaren utifrån vilket de förstnämnda skulle kunna anses ha agerat som ombud för lagerhavaren?

(1) Rådets direktiv 92/12/EEG av den 25 februari 1992 om allmänna regler för punktskattepliktiga varor och om innehav, flyttning och övervakning av sådana varor (EGT L 76, 23.3.1992, s. 1).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/43

Överklagande ingett den 12 december 2014 av H & R ChemPharm GmbH av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 24 februari 2015 i mål T-551/08, H & R ChemPharm GmbH mot kommissionen

(Mål C-95/15 P)

(2015/C 138/57)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: H & R ChemPharm GmbH (ombud: M. Klusmann och S. Thomas, Rechtsanwälte)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen i sin helhet, såvitt den berör sökanden,

—	i andra hand, på lämplig sätt sätta ned de böter på 22 miljoner euro som sökanden ålagts enligt artikel 2 i det angripna beslutet av den 1 oktober 2008,

—	i tredje hand, återförvisa målet till tribunalen för ny prövning,

—	upphäva beslutet att med stöd av artikel 90 a i tribunalens rättgångsregler ådöma sökanden att betala 10 000 euro i kostnader för förfarandet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Överklagandet avser den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 12 december 2014 (nr 651533) i mål nr T-551/08, H & R ChemPharm GmbH mot kommissionen. I den domen ogillade tribunalen talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 5476 slutlig av den 1 oktober 2008 (ärende COMP/39.181 – Ljusmassa), såvitt avser klaganden.

Klaganden har åberopat följande grunder till stöd för överklagandet:

Artikel 81 EG (nu artikel 101 FEUF) har åsidosatts på grund av en motsägelsefull och otillräcklig motivering avseende strukturen och ansvaret för klagandens företag, vilken legat till grund för tribunalens slutsats att klaganden åsidosatt artikel 81 EG. Den främsta motsägelsen avser det faktum att tribunalen behandlat klaganden och företaget Tudapetrol som en enhet för att fastställa ansvaret för överträdelsen, trots att klaganden saknar band till Tudapetrol, men som två skilda företag vid fastställandet av bötesbeloppet. Det framgår inte tydligt av domskälen huruvida klagandens företag och Tudapetrol ska anses som en enda enhet eller som två skilda företag. Klaganden anser därför att det föreligger ett åsidosättande av såväl motiveringsskyldigheten (artikel 296 FEUF) som av den grundläggande rätten till försvar.

Klaganden har felaktigt tillskrivits ansvaret för en anställds beteende, som samtidigt varit verksam i flera juridiskt skilda företag. Klaganden bestrider att den anställdes beteende ska tillskrivas företaget och tribunalen har inte gjort några konstateranden som gör det möjligt att avgöra huruvida den anställde har genomfört det omtvistade agerandet för klagandens räkning. Den rättsliga bedömning som tribunalen har gjort i detta avseende innebär ett åsidosättande av artikel 81 EG. Tribunalen har dessutom åsidosatt principen om en rättvis rättegång genom att, med stöd av en rättsligt felaktig motivering, avvisa klagandens bevisning avseende den anställdes verkliga uppgifter (åsidosättande av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, nedan kallad Europakonventionen).

Artikel 23.3 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, s. 1) har tolkats felaktigt när det gäller fastställandet av den omsättning som ligger till grund för beräkningen av bötesbeloppet. Det påstådda felet avser det faktum att tribunalen låtit omsättningen av ett utomstående företag ingå i beräkningen av bötesbeloppet, trots att det aldrig bestritts att detta företag inte har deltagit i de omstridda agerandena och att det inte utgör en ekonomisk enhet tillsammans med klaganden. Det saknas därför rättslig grund för att, när någon ekonomisk enhet inte föreligger, beakta ett utomstående företags omsättning vid fastställandet av bötesbeloppet. Tribunalens argument innebär inte enbart ett åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003, utan även av kraven i rättspraxis angående motiveringsskyldigheten (artikel 296 FEUF).

Tribunalen har vid fastställandet av bötesbeloppet beaktat omsättningen för företag som förvärvats endast mot slutet av den tidsperiod som den påstådda överträdelsen avser och tillämpat denna omsättning under hela den tid som den påstådda delaktigheten i de omtvistade agerandena pågått. Denna bedömning står i motsättning till den bedömning som tribunalen gjorde i det liknande målet Esso (dom Esso m.fl./kommissionen, T-540/08, EU:T:2014:630). Tribunalen fann i den domen i ett identiskt fall att den beräkningsmetod som kommissionen använt medförde att den omsättning som ligger till grund för fastställandet av bötesbeloppet ökades på ett konstgjort sätt. Denna skillnad i behandling utgör ett åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003. Den överklagande domens motivering är även bristfällig (artikel 296 FEUF), eftersom tribunalen inte har prövat klagandens invändningar. Tribunalen har också gjort fel vid beräkningen av referensomsättningen, vilka medfört att viss omsättning beaktatas två gånger i strid med artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003.

Tribunalens rättstillämpning i samband med fastställandet av bötesbeloppet är felaktig i flera hänseenden. Bland annat är det bötesbelopp som ålagts klaganden oproportionerligt i förhållande till de belopp som ålagts övriga företag som deltagit i de påstådda agerandena (åsidosättande av artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003). Klaganden invänder mot att tribunalen inte har beaktat de skillnader som föreligger beträffande svårighetsgraden av klagandens bidrag till genomförandet av handlingarna i förhållande till andra deltagande företag och mot att tribunalen har tillmätt företagets storlek en orimligt stor betydelse.

Tribunalens rättstillämpning var felaktig i samband med fastställandet av rättegångskostnaderna, när den dömde klaganden att betala ytterligare kostnader för förfarandet. Dessa kostnader har inte preciserats och har enligt tribunalen orsakats av klaganden (åsidosättande av artikel 90 a i tribunalens rättegångsregler, artikel 296 FEUF och artikel 6 i Europakonventionen). Klaganden bestrider dessa kostnader och gör gällande att företaget inte beretts tillfälle att yttra sig innan beslutet om rättegångskostnader meddelades.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/45

Överklagande ingett den 27 februari 2015 av Pilkington Group Ltd, Pilkington Automotive Ltd, Pilkington Automotive Deutschland GmbH, Pilkington Holding GmbH, Pilkington Italia SpA av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 17 december 2014 i mål T-72/09, Pilkington Group Limited m.fl. mot kommissionen

(Mål C-101/15 P)

(2015/C 138/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Pilkington Group Ltd, Pilkington Automotive Ltd, Pilkington Automotive Deutschland GmbH, Pilkington Holding GmbH, Pilkington Italia SpA (ombud: S. Wisking och K. Fountoukakos-Kyriakakos, solicitors)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	delvis upphäva domen i mål T-72/09 i den mån yrkandet rörande artikel 2 c i beslutet ogillas,

—	sätta ned de böter som klagandena ålagts i artikel 2 c i beslutet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta klagandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör gällande att domen ska upphävas på följande grunder:

Tribunalen gjorde sig för det första skyldig till felaktig rättstillämpning när den tolkade punkt 13 i kommissionens riktlinjer för beräkning av böter från år 2006 (1), genom att finna att kommissionen när den fastställde det relevanta försäljningsvärdet hade rätt att beakta försäljningar som genomförts med anledning av avtal som hade ingåtts före överträdelseperioden och som inte hade omförhandlats under den perioden. Försäljningarna kan därför inte ha påverkats av överträdelsen och det var således inte rättsenligt att de beaktades när grundbeloppet för böterna fastställdes.

Tribunalen gjorde sig för det andra skyldig till felaktig rättstillämpning när den tolkade artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 (2), genom att finna att böterna inte översteg taket på 10 procent. Den rätta växelkursen för att beräkna taket på 10 procent är inte ECB:s genomsnittliga växelkurs för räkenskapsåret före det år då beslutet antogs utan den ECB växelkurs som är tillämplig den dag då beslutet antogs.

Tribunalen gjorde sig för det tredje skyldig till felaktig rättstillämpning genom att tillämpa bestämmelserna om likabehandling och proportionalitet på ett felaktigt sätt och genom att inte utöva sin oinskränkta behörighet med den intensitet som krävs enligt EU-domstolens praxis.

(1) Riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003 EUT C 210, s. 2

(2) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (numera artiklarna 101 och 102 FEUF), EGT L 1, s. 1

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/46

Tribunalens dom av den 12 mars 2015 – Vestel Iberia och Makro autoservicio mayorista mot kommissionen

(Förenade målen T-249/12 och T-269/12) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Tullunion - Bokföring och eftergift i efterhand av importtullar - Färgtelevisionsmottagare från Turkiet - Ansökan om eftergift av importtullarna har framställts av två importörer - Nationella myndigheters vidarebefordran till kommissionen angående ett beslut avseende en annan importör - Artiklarna 871.2, 871.6, 905.2 och 905.6 i förordning (EEG) nr 2454/93 - Villkoret direkt berörd är inte uppfyllt - Avvisning))

(2015/C 138/59)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Vestel Iberia, SL (Madrid, Spanien) (mål T-249/12) och Makro autoservicio mayorista SA (Madrid) (mål T-269/12) (ombud: advokaterna P. De Baere och P. Muñiz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och L. Keppenne)

Part som har intervenerat till stöd för sökandena: Konungariket Spanien (ombud: A. Rubio González, abogado del Estado)

Saken

Ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2010) 22 slutlig av den 18 januari 2010 i vilket det konstateras att det är motiverat att bokföra importtullarna i efterhand och att det inte är motiverat att i ett enskilt fall medge eftergift av dessa tullar.

Domslut

1)	Målen T-249/12 och T-269/12 förenas med avseende på domen.

2)	Talan i respektive mål avvisas.

3)	Vestel Iberia, SL och Makro autoservicio mayorista SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

4)	Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 235, 4.8.2012.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/46

Tribunalens dom av den 9 mars 2015 – ultra air mot harmoniseringsbyrån – Donaldson Filtration Deutschland (ultra.air ultrafilter)

(Mål T-377/13) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsordmärket ultra.air ultrafilter - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009))

(2015/C 138/60)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ultra air GmbH (Hilden, Tyskland) (ombud: advokaten C. König)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Donaldson Filtration Deutschland GmbH (Haan, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Siebertz, M. Teworte-Vey och A. Renvert)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 6 maj 2013 (ärende R 1100/2011-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Donaldson Filtration Deutschland GmbH och ultra air GmbH.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) den 6 maj 2013 (ärende R 1100/2011-4) ogiltigförklaras i den del det avser styranordningar för tidsutlösning.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Ultra air GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för harmoniseringsbyrån och Donaldson Filtration Deutschland GmbH.

(1) EUT C 260, 7.9.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/47

Tribunalens dom av den 6 mars 2015 – Braun Melsungen mot harmoniseringsbyrån (SafeSet)

(Mål T-513/13) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket SafeSet - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 - Motioveringsskyldighet - Artikel 75 första meningen i förordning nr 207/2009 - Prövning av sakförhållandena på eget initiativ - Artikel 76.1 i förordning nr 207/2009))

(2015/C 138/61)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: B. Braun Melsungen (Melsungen, Tyskland) (ombud: advokaten M.-C. Seiler)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 27 juni 2013 (ärende R 1598/2012-1) om en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket SafeSet.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	B. Braun Melsungen AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 336, 16.11.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/48

Tribunalens dom av den 6 mars 2015 – Novomatic mot harmoniseringsbyrån – Berentzen Mally Marketing plus Services (BLACK JACK TM)

(Mål T-257/14) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket BLACK JACK TM - De äldre gemenskapsrättsliga ord- och figurmärkena BLACK TRACK - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2015/C 138/62)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Novomatic AG (Gumpoldskirchen, Österrike) (ombud: advokaten W. Mosing)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis A. Pohlmann, därefter S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Berentzen Mally Marketing plus Services GmbH (Meerbusch, Tyskland)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 18 februari 2014 (ärende R 329/2012-4) i ett invändningsförfarande mellan Berentzen Mally Marketing plus Services GmbH och Novomatic AG.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 18 februari 2014 (ärende R 329/2012-4) ogiltigförklaras.

2)	Harmoniseringsbyrån ska ersätta rättegångskostnaderna samt kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

(1) EUT C 194, 24.6.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/48

Tribunalens beslut av den 26 februari 2015 – Lavazza mot harmoniseringsbyrån – Commercialunione prima (LAVAZZA A MODO MIO)

(Mål T-392/12) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändning - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken))

(2015/C 138/63)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Lavazza SpA (Turin, Italien) (ombud: advokaterna A. Vanzetti, M. Ricolfi, G. Sironi och C. Mezzetti)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: inledningsvis F. Mattina därefter F. Mattina och N. Bambara och slutligen N. Bambara och P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Commercialunione Prima Srl (Bresso, Italien) (ombud: advokaterna G. Celona och B. Dosi)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 26 juni 2012 (ärende R 124/2011-1) om ett invändningsförfarande mellan Commercialunione Prima Srl och Luigi Lavazza SpA.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Sökanden och intervenienten ska bära sina rättegångskostnader och var och en ersätta hälften av svarandens rättegångskostnader.

(1) EUT C 331, 27.10.2012.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/49

Tribunalens beslut av den 3 mars 2015 – Gemeente Nijmegen mot kommissionen

(Mål T-251/13) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Stöd som beviljats av en nederländsk kommun till en professionell fotbollsklubb - Beslut om att inleda det formella granskningsförfarande som föreskrivs i artikel 108.2 FEUF - Stödåtgärd som genomförts i sin helhet när beslutet antogs - Upptagande till sakprövning - Akt mot vilken talan kan väckas))

(2015/C 138/64)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Gemeente Nijmegen (Nederländerna) (ombud: advokaterna H. Janssen och S. van der Heul)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Noë och B. Stromsky)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut C (2013) 1152 final av den 6 mars 2013 beträffande stöd som beviljats de nederländska professionella fotbollsklubbarna Vitesse, NEC, Willem II, MVV, PSV och FC Den Bosch åren 2008-2011 (statligt stöd nr SA.33584 (2013/C) (ex 2011/NN).

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Gemeente Nijmegen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 189, 29.6.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/49

Tribunalens beslut av den 26 februari 2015 – Métropole Gestion mot harmoniseringsbyrån – Metropol (METROPOL)

(Mål T-431/13) (1)

((Gemenskapvarumärke - Ordmärket METROPOL - Ansökan om ogiltighetsförklaring - Ansökan om förnyelse av registreringen av varumärket har inte gjorts - Avförande av varumärket när registreringen löpt ut - Anledning saknas att döma i saken))

(2015/C 138/65)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Métropole Gestion (Paris, Frankrike) (ombud: advokat M.-A. Roux Steinkühler)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Metropol Investment Financial Company Ltd (Moskva, Ryssland)

Saken

Talan väckt mot det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 4 juni 2013 (ärendena R 723/2012-2 och R 845/2012-2) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Métropole Gestion och Metropol Investment Financial Company Ltd.

Avgörande

1)	Anledning saknas att döma i saken.

2)	Métropole Gestion och byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 344, 23.11.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/50

Tribunalens beslut av den 24 februari 2015 – G-Star Raw mot harmoniseringsbyrån – PepsiCo (PEPSI RAW)

(Mål T-473/13) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändning - Återkallelse av ansökan om registrering av det omstridda varumärket - Anledning saknas att döma i saken))

(2015/C 138/66)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: G-Star Raw CV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna J. van Manen, M. van de Braak och L. Fresco)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient i tribunalen: PepsiCo, Inc. (New York, New York, Förenta staterna) (ombud: advokaterna V. von Bomhard och T. Heitmann)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden den 25 juni 2013 (ärende R 1586/2012-2) om ett invändningsförfarande mellan G-Star Raw CV och PepsiCo, Inc.

Avgörande

1)	Anledning saknas att döma i saken.

2)	Sökanden och intervenienten ska bära sina egna rättegångskostnader samt ersätta hälften av svarandens rättegångskostnader var.

(1) EUT C 344, 23.11.2013.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/51

Tribunalens beslut av den 5 mars 2015 – Intesa Sanpaolo mot harmoniseringsbyrån (NEXTCARD)

(Mål T-233/14) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket NEXTCARD - Granskarens delvisa avslag på registreringsansökan - Motiveringsskyldighet - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund))

(2015/C 138/67)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Intesa Sanpaolo SpA (Turin, Italien) (ombud: advokaterna P. Pozzi, G. Ghisletti och F. Braga)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: L. Rampini)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns femte överklagandenämnd den 10 februari 2014 (ärende R 1807/2013-5) om en ansökan om registrering av ordkännetecknet NEXTCARD som gemenskapsvarumärke.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Intesa Sanpaolo SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 235, 21.7.2014.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/51

Talan väckt den 23 december 2014 – Søndagsavisen mot kommissionen

(Mål T-833/14)

(2015/C 138/68)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Søndagsavisen A/S (Søborg, Danmark) (ombud: advokaten M. Honoré)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 9 juli 2014 att inte överklaga beslutet att undanta viss reklam från beskattning, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden, som är konkurrent till stödmottagaren, har gjort gällande att kommissionen borde ha fastställt att det rådde tvivel i frågan huruvida skattebefrielsen för reklam i trycksaker och abonnemangstidningar som inte delades ut till hushåll utgjorde stöd.

Sökanden har hävdat att kommissionen borde ha beslutat att inleda det formella granskningsförfarande som förekrivs i artikel 108.2 FEUF och artikel 4.4 i förordning nr 659/1999 (1). Genom att underlåta detta har kommissionen åsidosatt sökandens processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF.

Till stöd för att det förelåg rimligt tvivel har sökanden bland annat gjort gällande

—	att kommissionens handläggningstid var extraordinärt lång och i sig själv vittnar om att det förelåg rimligt tvivel, inte minst då det är frågan om en stödordning som anmälts enligt artikel 108.3 FEUF.

—	att kommissionens beslut kännetecknas av en bristande motivering i fråga om skattebefrielsen för reklam i trycksaker och abonnemangstidningar som inte delades ut till hushåll, och

—	att kommissionen gjorde en bristfällig och felaktig undersökning av den danska lagen om skatt på reklam vid bedömningen av om skattebefrielsen för reklam i trycksaker och abonnemangstidningar som inte delades ut till hushåll utgjorde statligt stöd.

(1) Rådets forordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 108 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EGT L 83, s. 1).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/52

Talan väckt den 4 februari 2015 – Sharif University of Technology mot Rådet

(Mål T-52/15)

(2015/C 138/70)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sharif University of Technology (Teheran, Iran) (ombud: M. Happold, Barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara bilagan till rådets beslut 2014/776/Gusp, bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp, bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014 och bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012, i den del de berör sökanden,

—	tillerkänna sökanden ersättning för den skada som åsamkats dess anseende till följd av rådets åtgärder, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat att tribunalen ska ogiltigförklara bilagan till rådets beslut 2014/776/Gusp (1), bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp (2), bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014 (3) a och bilaga IX till rådets förordning (EU) nr 267/2012 (4), i den del de berör sökanden.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder:

Första grunden: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar och rätt till ett effektivt domstolsskydd.

Andra grunden: Rådet har gjort uppenbart oriktiga bedömningar när det gäller dess beslut att vidta restriktiva åtgärder mot sökanden.

Tredje grunden: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till egendom och proportionalitetsprincipen.

Fjärde grunden: Rådet har gjort sig skyldigt till maktmissbruk genom att vidta restriktiva åtgärder mot sökanden.

(1) Rådets beslut 2014/776/Gusp av den 7 november 2014 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 325, s. 19).

(2) Rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39)

(3) Rådets genomförandeförordning (EU) nr 1202/2014 av den 7 november 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 325, s. 3)

(4) Rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1)

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/53

Talan väckt den 4 februari 2015 – Amitié mot EACEA

(Mål T-59/15)

(2015/C 138/71)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Amitié Srl (Bologna, Italien) (ombud: advokaten D. Bogaert)

Svarande: Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	slå fast att talan mot EACEA kan tas upp till sakprövning,

—	fastställa att det beslut av den 26 november 2014 som EACEA meddelat inte har någon rättslig grund och därför ska den slå fast att samtliga åtgärder som antagits av EACEA mot sökanden omedelbart ska upphävas,

—	slå fast att debetnota nr 3241415195 på ett belopp om 9 41 310,38 euro, daterad den 12 december 2014, som är ställd till sökanden inte har förfallit till betalning, och

—	förplikta EACEA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom denna talan enligt artiklarna 256 och 272 FEUF yrkar sökanden att tribunalen ska slå fast att EACEA:s beslut av den 26 november 2014, i vilket det anges vilka åtgärder som antagits mot AMITIE till följd av den utredning som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) utfört, saknar grund.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: De åtgärder som antagits av EACEA mot sökanden är omotiverade.

—	De angivna villkoren som ska vara uppfyllda för att åtgärderna ska tillämpas är inte uppfyllda. Åsidosättande av bestämmelserna i förordning nr 2988/1995 (1) och proportionalitetsprincipen.

—

Åsidosättande av de avtalsrättsliga bestämmelserna och felaktig tillämpning av förordning nr 966/2012 (2) och förordning nr 1268/2012 (3). Ingen av åtgärderna (i EACEA:s beslut av den 26 november 2014) som vidtagits mot sökanden har någon rättslig grund. Ett återkrav av samtliga belopp som beviljats sökanden skulle vidare utgöra rättsmissbruk och ett omotiverat gynnande av EACEA.

Andra grunden: Olafs utredningar och slutsatser är ogiltiga (åsidosättande av de avtalsrättsliga bestämmelserna och tillämpliga förordningar).

—	Olafs utredningar stred mot förordning nr 883/2013 (4) och/eller mot de allmänna principer som är tillämpliga i detta fall.

—	Eftersom EACEA:s beslut är grundat på de slutsatser som Olaf kommit fram till efter sina utredningar påverkar den omständigheten att Olafs utredningar och rapport är rättsstridiga därför även EACEA:s beslut.

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen.

(2) Europaparlamentets och Rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002.

(3) Kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/55

Talan väckt den 6 februari 2015 – TALANTON mot kommissionen

(Mål T-65/15)

(2015/C 138/72)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Talanton Anonymi Emporiki – Symvouleftiki – Ekpaideftiki Etaireia Dianomon, Parochis Marketing kai Dioikisis Epicheiriseon (Palaio Faliro, Grekland) (ombud: advokaten Κ. Damis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förordna om en expertgranskning för att kontrollera slutsatsen i den externa revisionsrapporten, som kommissionen felaktigt godtog, och påståendet att ”det saknades alternativa bevis som kunde styrka de redovisade personalkostnaderna”. Denna omständighet är avgörande för utgången av tvisten, eftersom personalkostnaderna utgör den största delen av de relevanta kostnaderna och samtliga indirekta kostnader är beroende av personalkostnaderna.

—

konstatera dels att debetnotan nr 3241414916 av den 12 december 2014, genom vilken kommissionen kräver att sökanden ska betala 2 73 535,38 euro avseende ett kontrakt rörande projektet FP-7216088 POCEMON på grundval av den ofullständiga och felaktiga revisionsrapporten nr 11-BA135-006, utgör ett åsidosättande av kommissionens avtalsmässiga skyldigheter, dels att de kostnader som redovisats avseende det omtvistade kontraktet är relevanta, samt förplikta kommissionen att utfärda en kreditnota på 1 29 764,38 euro.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden avser skiljedomsklausulen.

—

Sökanden gör gällande att dennes detaljerade analys i förevarande talan visar att det inte föreligger något kausalsamband mellan de omständigheter som revisionsrapporten hänvisar till och de slutsatser från den externa revisorn som kommissionen godtagit utan någon motivering och trots sökandens motiverade invändningar, vilka inte prövats. Ingen av den externa revisorns slutsatser håller för nämnda analys, vilket innebär att kommissionen bör dra nya slutsatser och godkänna sökandens kostnader.

Andra grunden avser ett ärligt genomförande av avtalet och förbudet mot att tillämpa avtalsbestämmelser på ett sätt som utgör missbruk.

—

Sökanden gör för det första gällande att den fråntagits sin lagliga rätt att göra invändningar direkt till den revisor som utsetts av kommissionen och svara på ogrundade påståenden från den som författat utkastet till revisionsrapport. Det rör sig här om en mycket viktig omständighet mot bakgrund av de felaktigheter som den externa revisorn gjort sig skyldig till och det faktum att revisorns opartiskhet i förhållande till sökanden ifrågasatts.

—

Sökanden gör för det andra gällande att den externa revisorns utkast till revisionsrapport godtogs av kommissionen utan att sökandens rättsliga och detaljerade invändningar, och de alternativa bevis som den framlagt, prövades och avfärdades med argument. När det gäller utkastet till revisionsrapport återgavs detta i revisionsrapporten nr 11-BA135-006 av den 22 januari 2013 avseende kontrakt nr FP7-216088 POCEMON, i vilken det felaktigt påstods att det saknades kompletterande bevisning rörande de redovisade personalkostnaderna. Den externa revisorns bedömning är godtycklig och ogrundad, eftersom en betydande mängd alternativ bevisning och sanningsförsäkringar från samtliga medarbetare som arbetat med projektet åberopats som bevisning. Detta innebär att även kommissionens beslut, i vilket den externa revisorns bedömning godtogs utan motivering, är felaktigt.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/56

Talan väckt den 12 februari 2015 – Scandlines Øresund m.fl. mot kommissionen

(Mål T-68/15)

(2015/C 138/73)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Scandlines Øresund I/S (Helsingør, Danmark), HH Ferries Helsingor ApS (Helsingør, Danmark), HH-Ferries Helsingborg AB (Helsingborg, Sverige) (ombud: advokaterna M. Johansson, R. Azelius och P. Remnelid)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Ansökan grundas på artikel 263 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt med yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 15 oktober 2014 enligt artikel 107.3 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (i ärendena SA.36558 och SA.38371 – Danmark och SA.36662 – Sverige, statligt stöd till Öresundsbrokonsortiet).

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning

—

Sökandena gör i den första delgrunden gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att förklara att finansieringen av Hinterland-anläggningen inte innebär ett statligt stöd, eftersom de aktuella åtgärderna inte kan antas snedvrida konkurrensen eller påverka handeln mellan medlemsstaterna.

—

Sökandena hävdar i den andra delgrunden att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad rör frågan huruvida den statliga garantin är ovillkorlig och frågan huruvida konsortiet har en lagstadgad rätt till garanterad finansiering från staten, och vad rör kommissionens bedömning av antalet statliga garantier.

—	Sökandena gör i den tredje och den fjärde delgrunden gällande att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att förklara att de svenska garantierna utgör en stödordning och ett befintligt stöd.

—	Sökandena hävdar i den femte delgrunden att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning när den förklarat att de statliga garantierna endast omfattar finansieringen av den fasta förbindelsen.

—	Sökandena gör i den sjätte delgrunden gällande att artikel 107.3 c FEUF åsidosatts, eftersom kommissionen inte hade tillräcklig grund för slutsatsen att de aktuella statliga stödåtgärderna är förenliga med den inre marknaden.

—	Sökandena hävdar i den sjätte delgrunden också att kommissionen gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte bedöma den samlade effekten, direkt och indirekt, av alla de olika statliga stödåtgärderna till förmån för konsortiet.

—	Sökandena gör i den sjunde delgrunden gällande att principen om skydd för berättigade förväntningar har åsidosatts.

Andra grunden: Åsidosättande av skyldigheten att inleda det formella granskningsförfarandet

—

Den andra grunden består av nitton delgrunder, i vilka sökandena hävdar att kommissionens utredning var otillräcklig och ofullständig samt att kommissionen på flera punkter avvikit från sina egna riktlinjer och meddelanden. Detta visar tydligt att kommissionen när den antog det angripna beslutet inte kunnat lösa de allvarliga svårigheter den hade att hantera i det aktuella fallet. Kommissionen har således underlåtit att beakta sökandenas processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF.

Tredje grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

—

Sökandena hävdar i den tredje och sista grunden att det angripna beslutet grundas på ett ofullständigt resonemang. Sökandena gör gällande att kommissionen inte har visat att redogörelsen och skälen i det angripna beslutet var tillräcklig precisa för att sökandena ska kunna försvara sina rättigheter och för att domstolen ska kunna göra sin prövning. De påstådda bristerna i skälen avser kommissionens bedömning av Hinterland-anläggningen, de statliga garantierna, de danska skatteförmånerna, de danska statliga lånen och slutligen den omständigheten att kommissionens slutsats att åtgärderna är förenliga med den inre marknaden och principen om skydd för berättigade förväntningar bygger på ett cirkelresonemang.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/57

Talan väckt den 6 februari 2015 – Hippler mot kommissionen

(Mål T-72/15)

(2015/C 138/74)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Eberhard Hippler (Dorsten, Tyskland) (ombud: advokaten M. Richter)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förplikta svaranden att vid äventyr av böter som ska fastställas av tribunalen för varje enskilt åsidosättande upphöra med att utan sökandens samtycke offentliggöra sökandens linjenätkartor för ”Bochum”, ”Dortmund”, ”Düsseldorf/Meerbusch”, ”Duisburg” och ”Essen”, såsom detta skett under

http://dma.jrc.it/idas/lightrail/Dortmund.pdf

http://dma.jrc.it/idas/lightrail/Bochum.pdf

http://dma.jrc.it/idas/lightrail/Essen.pdf

http://dma.jrc.it/idas/lightrail/Duesseldorf.pdf och

http://dma.jrc.it/idas/lightrail/Duisburg.pdf

—	förplikta svaranden att till sökanden betala skadestånd på 10 100 euro,

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens advokatsarvoden, från det administrativa förfarandet, på 2 743,43 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna inklusive advokatsarvoden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för talan har sökanden åberopat ett åsidosättande av artikel 3.1 i direktiv 2001/29/EG (1), liksom ett åsidosättande av 15 och 19a § § i Urhebergesetz (2) (den tyska upphovsrättslagen).

Sökanden gör gällande att de ifrågavarande linjenätskartorna är upphovsrättsligt skyddade i deras egenskap av vetenskapliga eller tekniska framställningar. Sökanden har inte vid någon tidpunkt samtyckt till svarandens agerade och har i synnerhet inte gett svaranden någon nyttjanderätt. Svaranden har inte heller på ett giltigt sätt erhållit nyttjanderätterna från tredje part. Svaranden har nyttjat kartorna genom att offentliggöra dem eller genom att göra dem tillgängliga.

Sökanden gör vidare gällande att fastställandet av sökandens ekonomiska och kausala skada ska ske enligt en beräkning som om det funnits en licens för nyttjandet. Sökanden har rätt att erhålla betalning för en rimlig licens. På den tyska marknaden och av de tyska domstolarna anses en allmän och rimlig licens vara cirka 2 020 euro per karta. Mot denna bakgrund ska skadeståndet fastställas till 10 100 euro.

Sökanden gör också gällande att svaranden orsakat ideell och kausal skada på sökandens upphovsrätt och att svaranden därför såsom ersättning härför ska förpliktas att upphöra med det ifrågasatta nyttjandet.

Sökanden gör slutligen gällande att han varit berättigad att stämma svaranden med hjälp av en advokat och att svaranden därför ska ersätta honom för advokatens arvoden på 2 743,43 euro.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

(2) Upphovsrättslagen av den 9 september 1965 (BGBl. I s. 1273), senast ändrad genom artikel 1 i lagen av den 5 december 2014 (BGBl. I S. 1974).

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/58

Talan väckt den 20 februari – Aston Martin Lagonda mot Harmoniseringsbyrån (Återgivning av en kylargrill som anbringats på ett motorfordons front)

(Mål T-86/15)

(2015/C 138/75)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aston Martin Lagonda Ltd (Gaydon, Förenade kungariket) (ombud: D. Farnsworth, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringsbyrån

Omtvistat varumärke: Gemenskapsvarumärke som benämnts ”annat” (Återgivning av en kylargrill som anbringats på ett motorfordons front) – Registreringsansökan nr 12 218 418

Angripet beslut: Beslut meddelat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 18 december 2014 i ärende R 1795/2014-2

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del det fastställer granskarens slutsats att det sökta varumärket vid första påseendet saknade särskiljningsförmåga för de aktuella varorna och tjänsterna,

—	tillåta offentliggörandet av ansökan nr 12 218 418 om registrering som gemenskapsvarumärke, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/59

Talan väckt den 20 februari 2015 – Aston Martin Lagonda mot Harmoniseringsbyrån (Återgivning av en kylargrill som anbringats på ett motorfordons front)

(Mål T-87/15)

(2015/C 138/76)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aston Martin Lagonda Ltd (Gaydon, Förenade kungariket) (ombud: D. Farnsworth, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringsbyrån

Omtvistat varumärke: Gemenskapsvarumärke som benämnts ”annat” (Återgivning av en kylargrill som anbringats på ett motorfordons front) – Registreringsansökan nr 11 867 215

Angripet beslut: Beslut meddelat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 11 december 2014 i ärende R 1797/2014-2

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del det fastställer granskarens slutsats att det sökta varumärket vid första påseendet saknade särskiljningsförmåga för de aktuella varorna och tjänsterna,

—	tillåta offentliggörandet av ansökan nr 11 867 215 om registrering som gemenskapsvarumärke, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/59

Talan väckt den 20 februari 2015 – Aston Martin Lagonda mot Harmoniseringsbyrån (Återgivning av en kylargrill)

(Mål T-88/15)

(2015/C 138/77)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aston Martin Lagonda Ltd (Gaydon, Förenade kungariket) (ombud: D. Farnsworth, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringsbyrån

Omtvistat varumärke: Gemenskapsvarumärke som benämnts ”annat” (Återgivning av en kylargrill) – Registreringsansökan nr 11 867 173

Angripet beslut: Beslut meddelat av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 22 december 2014 i ärende R 1798/2014-2

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, i den del det fastställer granskarens slutsats att det sökta varumärket vid första påseendet saknade särskiljningsförmåga för de aktuella varorna och tjänsterna,

—	tillåta offentliggörandet av ansökan nr 11 867 173 om registrering som gemenskapsvarumärke, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/60

Talan väckt den 25 februari 2015 – Tubes Radiatori mot harmoniseringsbyrån –Antrax It (radiatorer för centralvärmeanläggningar)

(Mål T-98/15)

(2015/C 138/78)

Ansökan är avfattad på italienska

Parter

Sökande: Tubes Radiatori Srl (Resana, Italien) (ombud: advokaterna S. Verea, K. Muraro, M. Balestriero och P. Menapace)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Antrax It Srl (Resana, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringsbyrån

Innehavare av den omtvistade formgivningen: Sökanden

Omtvistad formgivning: Gemenskapsformgivningen för ”radiatorer för centralvärmeanläggningar” – Gemenskapsformgivning nr 000169 370-0002

Angripet beslut: Beslut meddelat av tredje överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 09/12/2015 i ärende R 1643/2014-3

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet och, följaktligen, giltigförklara gemenskapsformgivning nr 000169 370-0002 som innehas av TUBES RADIATORI s.r.l., i den mån den är ny och har särprägel, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, i enlighet med artikel 87 i tribunalens rättegångsregler av den 2 maj 1991.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 1d i förordning (EG) nr 216/96, av principen om ett kontradiktoriskt förfarande och av motiveringsskyldigheten.

—	Det har också gjorts en invändning om res judicata.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/61

Talan väckt den 26 februari 2015 – Redbull mot harmoniseringsbyrån – Optimum Mark (återgivning av färgerna blå och silver)

(Mål T-101/15)

(2015/C 138/79)

Ansökan är avfattad på franska

Parter

Sökande: Red Bull GmbH (Fuschl am See, Österrike) (ombud: advokaten A. Renck)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Optimum Mark (Warszawa, Polen)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringsbyrån

Innehavare av det omtvistade varumärket: Sökanden

Omtvistat varumärke: Återgivning av färgerna blå och silver – Gemenskapsvarumärke nr 2 534 774

Förfarande vid harmoniseringsbyrån: Ogiltighetsförfarande

Angripet beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 2/12/2014 i ärende R 2037/2013-1

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån, och motparten vid harmoniseringsbyrån för det fall den intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 4, 7.1 a och 52.1 a i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av den gemenskapsrättsliga principen om skydd för berättigade förväntningar, vilken fastställts av domstolen.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/61

Talan väckt den 26 februari 2015 – Red Bull mot harmoniseringsbyrån – Optimum Mark (Återgivning av färgerna blå och silver)

(Mål T-102/15)

(2015/C 138/80)

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Red Bull GmbH (Fuschl am See, Österrike) (ombud: advokaten A. Renck)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Motpart vid överklagandenämnden: Optimum Mark (Warszawa, Polen)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringsbyrån

Innehavare av det omtvistade varumärket: Sökanden

Omtvistat varumärke: Återgivning av färgerna blå och silver – Registrering som gemenskapsvarumärke nr 9 417 668

Förfarande vid harmoniseringsbyrån: Ogiltighetsförfarande

Angripet beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 2 december 2014 i ärende R 2036/2013-1

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån och motparten vid överklagandenämnden, om den väljer att intervenera, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 4, 7.1 a och 52.1 a i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar som fastställts av domstolen enligt unionsrätten.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/62

Talan väckt den 27 februari 2015 – Flabeg Deutschland mot kommissionen

(Mål T-103/15)

(2015/C 138/81)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Flabeg Deutschland GmbH (Nürnberg, Tyskland) (ombud: M. Küper och E.-M. Schwind, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2014) 8786 final av den 25 november 2014 om statligt stöd SA.33995 (2013/C) (ex 2013/NN), och särskilt artiklarna 1, 2, 3.1, 3.2, 4 och 5 (fastställande av att EEG 2012 utgör statligt stöd som, inklusive dess kompensationsordning, är oförenligt med den inre marknaden) samt artikel 6 jämförd med artikel 7 (förordnande om omedelbart återkrav av stödet hos stödmottagarna), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Villkoren i artikel 107 FEUF är inte uppfyllda.

Sökanden gör gällande att systemet med EEG-tilläggsavgifter och det särskilda kompensationssystemet i EEG 2012 inte utgör statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Om det särskilda kompensationssystemet i EEG 2012 skulle anses utgöra sådant stöd är det ändå berättigat enligt artikel 107.3 b och c FEUF (för att det främjar genomförandet av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse eller för att det underlättar utveckling av vissa näringsverksamheter eller vissa regioner utan att påverka handeln i negativ riktning i en omfattning som strider mot det gemensamma intresset), och det strider därmed inte mot reglerna om statligt stöd.

Andra grunden: Riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020 (the Environmental and Energy State Aide Guidelines) (nedan kallade EEAG), vilka är relevanta för anpassningsplanen, är inte tillämpliga.

Sökanden gör gällande att EEAG, vilka trädde i kraft den 1 juli 2014 och är relevanta mot bakgrund av återkravets storlek enligt artikel 3 i det angripna beslutet från kommissionen, är inte tillämpliga på systemet med EEG-tilläggsavgifter och kompensationssystemet i EEG 2012, eftersom dessa system inte utgör statligt stöd och eftersom de strider mot legalitetsprincipen, vilken även gäller på EU-nivå.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/63

Talan väckt den 27 februari 2015 – Bundesverband Glasindustrie m.fl. mot kommissionen

(Mål T-108/15)

(2015/C 138/82)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Bundesverband Glasindustrie (Düsseldorf, Tyskland), Gerresheimer Lohr GmbH (Lohr, Tyskland), Gerresheimer Tettau GmbH (Tettau, Tyskland), Noelle + von Campe Glashütte GmbH (Boffzen, Tyskland), Odenwald Faserplattenwerk GmbH (Amorbach, Tyskland), O-I Glasspack GmbH & Co. KG (Düsseldorf), Pilkington Deutschland AG (Gelsenkirchen, Tyskland), Schott AG (Mainz, Tyskland), SGD Kipfenberg GmbH (Kipfenberg, Tyskland), Thüringer Behälterglas GmbH Schleusingen (Schleusingen, Tyskland), Neue Glaswerke Großbreitenbach GmbH & Co. KG (Großbreitenbach, Tyskland), HNG Global GmbH (Gardelegen, Tyskland) (ombud: U. Soltész och C. von Köckritz, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artiklarna 1 och 3.1 i Europeiska kommissionens beslut C(2014) 8786 final av den 25 november 2014 om statligt stöd SA.33995 (2013/C) (ex 2013/NN) – Stöd till el från förnybara energikällor och minskade EEG-tilläggsavgifter för energiintensiva användare, i den del det i detta beslut slås fast att

(i)	stödet till el från förnybara energikällor enligt den tyska lagen om företräde för förnybara energikällor (Erneuerbara-Energien-Gesetz av den 25 oktober 2008, i dess ändade lydelse per den 1 januari 2012) (nedan kallad EEG 2012), och

(ii)

stödet till minskade EEG-tilläggsavgifter för energiintensiva användare (särskilt kompensationssystem (Besondere Ausgleichsregelung)) (nedan kallat BesAR) enligt 40 § och följande paragrafer i EEG 2012 under åren 2013 och 2014 är olagliga, och har genomförts i strid mot artikel 108.3 FEUF, i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF,

—	ogiltigförklara artiklarna 2, 3.2, 6, 7 och 8 i det angripna beslutet, i den del det i detta beslut slås fast att BesAR inte är förenlig med den inre marknaden och att stödet ska återkrävas, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sju grunder.

Första grunden: BesAR innehåller inte statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF, eftersom det inte föreligger något gynnande. Det var felaktigt av kommissionen att utgå ifrån att BesAR innebär en fördel för de energiintensiva företagen som är relevant enligt reglerna om statligt stöd.

2.	Andra grunden: Systemet med EEG-tilläggsavgifter och BesAR innebär inte något statligt stöd, eftersom de inte belastar statliga medel. Det angripna beslutet strider mot EU-domstolens praxis, särskilt domen PreussenElektra.

3.	Tredje grunden: Det var felaktigt av kommissionen att i motiveringen slå fast att BesAR är av selektiv karaktär. Det är inte fråga om någon avvikelse från relevanta referenssystem. Under alla omständigheter är BesAR till sin beskaffenhet och sitt inre sammanhang berättigat.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att den, vid prövningen av huruvida BesAR kunde godkännas, endast grundade sig på de nya riktlinjerna för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020.

5.	Femte grunden: Även om kommissionen är av den uppfattningen att BesAR är ett stöd som inte kan godkännas är det ändå inte möjligt att återkräva stödet, eftersom det är fråga om ”befintligt stöd”.

6.	Sjätte grunden: Stödet kan inte återkrävas av det skälet att detta skulle strida mot principen om skydd för berättigade förväntningar. Kommissionen har, i ett tidigare beslut, slagit fast att systemet med EEG-tilläggsavgifter inte utgör statligt stöd.

7.	Sjunde grunden: Ett krav om återbetalning skulle inte kunna genomföras vad beträffar BesAR.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/64

Talan väckt den 2 mars 2015 – Saint-Gobain Isover G+H m.fl. mot kommissionen

(Mål T-109/15)

(2015/C 138/83)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Saint-Gobain Isover G+H AG (Ludwigshafen am Rhein, Tyskland), Saint-Gobain Glass Deutschland GmbH (Stolberg, Tyskland), Saint-Gobain Oberland AG (Bad Wurzach, Tyskland) och Saint-Gobain Sekurit Deutschland GmbH & Co. KG (Herzogenrath, Tyskland) (ombud: S. Altenschmidt och H. Janssen, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2014) 8786 final av den 25 november 2014 om statligt stöd SA.33995 (2013/C) (ex 2013/NN) – Stöd till el från förnybara energikällor och minskade EEG-tilläggsavgifter för energiintensiva användare, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF

Sökanden anför att minskade EEG-tilläggsavgifter inte utgör statligt stöd, eftersom det varken beviljas eller avstås från statliga medel. Minskningen av EEG-tilläggsavgifterna är inte heller en selektiv åtgärd. Den snedvrider således inte konkurrensen och hindrar inte handeln på den inre marknaden.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 108.3 FEUF

Om det ändå skulle anses vara fråga om statligt stöd borde kommissionen, enligt sökandenas mening, inte ha beslutat om återkrav enligt artikel 108.3 FEUF. Minskningen av EEG-tilläggsavgifterna är nämligen inget nytt stöd, eftersom kommissionen redan år 2002 godkände den reglering som föregick den nu aktuella och som i allt väsentligt hade samma innehåll.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.3 FEUF

Sökandena hävdar även att det angripna beslutet strider mot artikel 107.3 FEUF och principen om skydd för berättigade förväntningar. Kommissionen borde, vad gäller de faktiska omständigheter som den prövat, inte ha grundat sitt beslut på kommissionens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd och energi för 2014–2020, vilka offentliggjordes först den 28 juni 2014. Den borde istället ha tillämpat de riktlinjer som hade offentliggjorts år 2008. Om kriterierna i 2008 års riktlinjer hade tillämpats skulle kommissionen inte ha kunnat komma till något annat resultat än att det påstådda stödet var förenligt med den inre marknaden.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 108.1 FEUF

Slutligen gör sökandena gällande att kommissionen har åsidosatt såväl rättssäkerhetsprincipen som artikel 108.1 FEUF, eftersom den antog det angripna beslutet inom ramen för ett förfarande avseende nytt stöd. Eftersom kommissionen hade godkänt den reglering som föregick EEG 2012 borde den ha antagit beslutet inom ramen för ett förfarande avseende befintligt stöd och inte ett förfarande avseende nytt stöd.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/65

Talan väckt den 2 mars 2015 – International Management Group mot kommissionen

(Mål T-110/15)

(2015/C 138/84)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: International Management Group (Bryssel, Belgien) (ombud: M. Burgstaller, Solicitor och E. Wright, Barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut THOR/C4/LL/el/(S)(2015)4287 som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) antog den 6 februari 2015, i vilket den nekade tillgång till vissa handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, samt

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Svaranden åsidosatte sin motiveringsskyldighet när den vägrade ge tillgång till de efterfrågade handlingarna, med hänvisning till en allmän presumtion om att skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner kunde göras gällande.

2.	Andra grunden: Det föreligger ett övervägande allmänintresse av att handlingarna utlämnas.

3.	Tredje grunden: Svaranden förklarade inte på vilket sätt skyddet av den enskildes privatliv och integritet hindrar att delvis tillgång ges till de efterfrågade handlingarna.

4.	Fjärde grunden: Svaranden åsidosatte sökandens rätt till god förvaltning.

27.4.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 138/66

Talan väckt den 6 mars 2015 – Proforec mot kommissionen

(Mål T-120/15)

(2015/C 138/85)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Proforec Srl (Recco, Italien) (ombud: advokaterna G. Durazzo, M. Mencoboni och G. Pescatore, avvocati)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) nr 2015/39 av den 13 januari 2015 på de grunder som anges i ansökan till vilken det hänvisas fullt ut,

—	som en följd av ogiltigförklaringen vidta alla nödvändiga åtgärder för att den skyddade geografiska beteckningen ”Focaccia di Recco col formaggio” ska strykas ur registret över skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. För det fall förevarande talan ogillas yrkar sökanden att vardera partens ska förpliktas att bära sina rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Enligt sökanden utgör den angripna genomförandeförordningen i praktiken hinder för att sökanden fortsätter att saluföra sin egen produkt, trots att sökanden är innehavare av varumärken som registrerats långt innan ansökan om skydd ingavs till kommissionen och trots att det är ostridigt att sökanden lagligen saluför sin produkt i Europeiska unionen sedan år 2006, det vill säga sedan mer än fem år tillbaka.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 15 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, s. 1).

—	Sökanden gör härvid gällande att det i den angripna förordningens bestämmelser om dess ikraftträdande inte föreskrivs någon övergångsperiod för att göra det möjligt att tömma lagren och göra slut på förpackningar.

Andra grunden: Skälen 5, 6 och 7 i den angripna förordningen är motsägelsefulla.

—

Sökanden gör gällande att det föreligger en motsägelse mellan skälen 5 och 6 jämförda med skäl 7 och att det finns ett förtäckt skydd även för en beteckning för vilken det inte har ansökts om registrering, vilken kan ge upphov till missförstånd vad gäller den huvudsakliga ingrediensens geografiska beteckning.

Tredje grunden: Kommissionen tolkning av de faktiska omständigheterna är felaktig och rättsstridig

—

I detta avseende gör sökanden gällande att det i skäl 9 hänvisas till det påstådda hotet mot befintliga produkters överlevnad samtidigt som ett sådant hot förnekas. Det rör sig emellertid inte om ett påstått hot utan ett verkligt sådant och det sökande konsortiets krav har gett upphov till ett konkurrensbegränsande beteende som på ett rättsstridigt sätt kan vara till skada för befintliga konkurrenter på marknaden och genom kommissionens maktmissbruk inkräkta på deras rättigheter.

Fjärde grunden: Det tillfälliga skyddet har upphört att gälla

—	Enligt sökanden innehåller skäl 10 en felaktig uppgift om de faktiska omständigheterna i så måtto att det tillfälliga nationella skyddet i Italien har upphört att gälla eftersom det inte har antagits någon plan för egenkontroll av produktspecifikationen.

Femte grunden: Åsidosättande av artikel 7 e i förordning nr 1151/2012

—

Sökanden gör gällande att den angripna förordningen genom förbudet mot djupfrysning och andra konserveringsmetoder legaliserar det sökande konsortiets rättsstridiga beteende i strid med unionsrätten och den fria rörligheten för varor och tjänster, vilket innebär att kommissionen i skälen 11 och 12 förvanskar kravspecifikationens verkliga räckvidd och på detta sätt klart åsidosätter förordning nr 1151/2012.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 138

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	58 årgången 27 april 2015

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2015/C 138/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1